Sten K Johnson har gått ur tiden

Idag har vi nåtts av det tragiska beskedet att en av Sveriges de mest framstående "aktiesparare" Sten K Johnson har gått ur tiden.

Sten K hade under flera år framtädande roller inom organisationen Aktiespararna och först av allt tycker jag det är  fullkomligt bedrövligt att hans bortgång inte nämns på aktiespararnas hemsida än när detta skrivs. Mest känt säkert för de lite äldre läsarna är rollen i Aktiespararna när Sten K som tog offentlig strid med P-G Gyllenhammar för de små aktiespararna i den mycket märkliga historien där P-G ville ragga kapital till utvecklandes av Volvos 740-serien genom att Norska staten skulle ta över mer än halva Volvo mot att pengar från oljeinkomster direkt in i Volvo så dom kunde utveckla nya bilmodeller. Sten K tog strid och organisationen Aktiespararna kunde vända stora delar av aktieägarnas röster och affären föll på en omtumlande bolagsstämma.

Sten K hade också en framgångsrik yrkeskarriär som tjänsteman inom Trelleborg, Sonesons och sedan ansvarig för omstruktureringen av gamla Kockumskoncernen. Olika delar bröts ut och omstrukturerades framgångsrikt i bla. investmentbolaget Skåne-gripen där Sten hade en framträdande roll, sedan köpte han själv ut delar för egna pengar bla det som sedermera skulle bli det börsnoterade bolaget Midway Holding.

Kanske var han de sista 10 åren  allt lite av en mer doldis. Visst är Midway ganska så känt men hans aktieportfölj i bolaget Tibia Konsult omfattar betydligt mer än så. Bla. stora ägarandelar i Skåne-Möllan, ECOMB, LifeAssays, Sensyn Traffic, Whilborg, Rabbaldshede kraft, Image Systems dessutom flera mindre holdingbolag.  Samt mer kortsiktiga placeringar såsom i bla SCA, Volvo och Telia.

Jag skulle också vilja påstå att Sten K haft stor betydelse för många unga nystartade bolag i Skåneregionen så han hade en förkärlek för start-ups och entreprenör verksamhet. Han har verkligen använt sina ekonomiska tillgångar att skapa jobb och förmögheter till andra, ett sant föredöme i mina ögon. Han har bla startat Sten K Johnson School of Entrepreneurship vid Lunds universitet och en stiftelse ”Sten K Johnsons stiftelse”, vars ändamål ska vara att främja forskning, utveckling, utbildning, bildning och tillämpning inom naturvetenskap, entreprenörskap, litteratur och musik.

Tibia Konsult hade redovisat eget kapital på 1,5Mdr vid årsskiftet 11/12. Inte illa av en aktiesparare även om den sista rocken inte har några fickor.

Midway, preparatus supervivet?

Försvarsmaktens överlevnadsskola som ligger lokaliserad till den vackra Svea rikes reservhuvudstad har ett mycket klokt valspråk, preparatus supervivet som på klar svenska betyder ”Den förberedde överlever” och detta valspråk är något som genomsyrar verksamheten vid FÖS. Först genom att förbereda sig, skapa sig praktiska kunskaper och psyklogiskt vänta sig på det oväntade kan man klara av en sådan situation.

Det ”lilla” skånska konglomeratet Midway Holding är ett företag som förberett sig som sig bör. Som ett av få företag så har man mer eller mindre öppet talat om i årsredovisningar att de goda tiderna kommer följas av dåliga och i senaste årsredovisningen (avser verksamhetsåret 2008) så får man nästan intrycket att Midway och huvudägaren , tillika styrelseordförande och kapitalförvaltaren Sten K Johnsson mer eller mindre gått runt och hoppats på lågkonjunkturer skulle dyka upp. I de goda åren betalade man av lån, man delade ut pengar istället för att förvärva, och man konsoliderade osv. Man får också intrycket av att Midway är ett företag med mycket konservativ bokföring men också synnerligen knapphändig, som extern intressent får man då inte reda på mycket mellan årsredovisningarna och även den lämnar en del att önska också.

Midway till sin natur balanserar på tre ben. Dels ett antal ägda företag som kategoriseras som ”teknikföretag” dvs som tillverkar allt från ställningar, småhus, släpkärror och teknikpryttlar samt säljer dessa. Sedan har vi ett antal företag som är handelsföretag dvs företag som säljer andras produkter t.ex. en bilförsäljare, medaljer och pokaler(!) etc. Det tredje benet är sedan en central kapitalförvaltning där man gör olika finansiella transaktioner i syfte att förränta kapitalet i mångt och mycket förhöjt i dunkel hur man jobbar mer än att man ibland köper aktier, garanterar nyemissioner, optioner, belånade konstruktioner och liknande hokuspokus som inte är så lätt att förstå sig på eller ha insyn i.

Även om Midway var förberett inför en överlevnadssituation i ett harmagddon i konjunkturen så kan man krasst konstatera att man har drabbats hårt under 2009 även relativt. Rensat för förvärv har omsättningen fallit med en tredjedel precis lika illa som våra stora konjunkturkänsliga verkstadsbolag vilket är anmärkningsvärt då Midway gärna talat om att man är en ägare av stabila företag, med stabila kassaflöden. Vinster har förbytts i förluster även om handelsbolagen kvartal för kvartal har förbättrats sig under året. Utan kapitalförvaltningen som dragit nytta av det goda börsåret i fjol skulle Midway ha redovisat rejäla förluster, hur förberedd man än varit. Här ha styrkan i kombinationen kapitalförvaltning och rörelsedrivande visat sig, det är ju sällan dessa går i takt.

Midway har idag dålig lönsamhet det står klart i de rörelsedrivande bolagen, tidigare urstarka finanser är sådär efter några mindre förvärv. Samtidigt så finns det i Midway givetvis en god tradition av långsiktigt värdeskapande.

Nibes VD, Gert-Eric Lindqvist för att tala om något helt annat sa en gång på en företagspresentation jag var på att Nibe alltid tittar på fina bolag att förvärva . Men de förvärv som man genomför skall klara av Nibes krav med rörelsemarginalen på 10%, en organisk expansion samt en avkastnings på sysselsatt kapital i verksamheten på 20%. Klarar man av dessa krav så kan man tänka sig att köpa bolagen, men inte dyrare än omsättningen. (för nyckeltalsfanatikern motsvarar detta ett p/s tal på 1)

Midway har nog långsiktiga kvalifikationer att klara av 10% i rörelsemarginal i teknik och handelsverksamheten. Eller nja… vi säger 7%, en avkastning omkring 20% eller strax därunder på sysselsatt kapital har man lyckats med i hyfsat många år. Kapitalförvaltningen är ju svår att uppskatta även om Stan K varit klart framgångsrik. Om vi då tar Gert Erics tumregler så skall vi ju helst inte betala mer än exempelvis 80% av omsättningen kan tycka.

2009 omsatte man 1689Mkr det 30% fallet till trots. Det skulle ge ett pris på Midway omkring 1,35Mdr. Sedan har man en nettoskuld på 86Mkr och den lär ju banken lägga beslag på så en värdering kring 1 och en kvarts miljard borde ligga i fatet eller femtilappen per aktie. Självklart under förutsättning att Midway återkommer i gammalt gott slag och det är höga krav för man är absolut inte där idag. Så än blir det till att äta rötter och tallbarrsté

Midway måste lära sig förklara bättre

Midway Holding är ett gammalt klassiskt blandat konglomerat dvs ett rörelsedrivande drivande bolag med dotterbolag inom vitt skilda områden som egentligen inte har så mycket med varandra att göra mer än att kassflöden kan som koncernbidrag lämnas mellan bolagen med ett moderbolag som ”paraply”. Midway är också blandat i den omfattningen att man också har en kapitalförvaltningsverksamhet där man som ett komplement till de rörelsedrivande bolagen också har en inte oäven börsaktieverksamhet.

Midway har en mycket spartansk ekonomisk redovisning och det är inte lätt som utomstående att alla gånger förstå vad som händer och sker inom bolaget. Kortfattat så kan man säga att man delar upp sin redovisning i affärsområdena teknikföretag, handelsföretag och kapitalförvaltning och kort och gått nöjer sig med en summarisk resultat och balansräkning samt en kassaflödesredovisning. Så det är rena rama motsatsen till det uppsatsskrivande som många andra bolag numera glädjande enligt mig ägnar sig åt för att redovisa för omvärlden vad man är för typ av bolag och hur den finansiella situationen ser ut. Midways redovisning är idag ungefär lika upphetsande som att läsa Investor årsredovisningar från 1930-talet.

Hur kapitalförvaltningsverksamheten ser ut i bolaget är i mångt och mycket även den höjd i dunkel och den enda informationen man får är resultatet i respektive rapport och sedan så brukar det gömma sig en och annan not i årsredovisningen som talar om de större innehaven vid respektive årsskifte. Man brukar dock ibland även starta dotterbolag som har som uppgift att äga belånade aktier i något större börsbolag. År 2007 gjorde Midway t.ex. en rejäl vinst på TeliaSonera aktier på detta sätt. Vad som kanske är desto knepigare är att Midway i alla fall vad jag upplever det som ibland gör olika former av saminvesteringar med Sten K Johnson (huvudaktieägaren i Midway)och hans glada vänner investeringsbolaget i Telia t.ex. var enbart delägt av Midway och för vara minoritetsaktieägare i Midway så måste man ha benhård tro på Sten K Johnsson ibland har han tom gjort affärer med Midway genom att köpa loss fastigheter och hela dotterbolag ibland. Men baserat på historiska prestationer så är han bevisligen framgångsrik.

En annan sak som man bör ta sig en funderare kring är att Midway i alla fall enligt mig har en synnerligen konservativ redovisning och här redovisas minsann inga vinster i onödan och hela balansräkningen är ”hard assets” och det bolaget prioriterar är kort och gott kassaflöden. Även om kassaflödensanalysen är svår att helt vara införstådd i och hur mycket som är kapitalförvaltning respektive rörelsedrivandebolag. Även där får man nöja sig till att få reda på mer en gång om årets i årsredovisningen.

Kort och gott Midway är ett mycket välskött och konservativt skött bolag med god ordning på sina siffror men när det gäller att förklara detta för omvärlden så finns det mycket övrigt att önska. Man borde enligt mig precis som Ratos löpande redovisa resultaten för respektive dotterbolag och sedan så kanske man också borde likt Kinnevik och Latour och redovisa en uppskattning av hur bolagets substansvärde kan se ut.

Moder och dotterbolag

Någonting man bör ha koll på här i världen när det gäller aktier och företagsinvesteringar är förhållandet mellan moderbolag och dotterbolag. Varför är då detta så viktigt? De allra flesta börsnoterade företag består inte enbart av ett företag utan istället av många något mindre företag och över finns då ett moderbolag som är det faktiska bolaget som är börsnoterat. Dotterblagen är fullt egna företag som håller bolagsstämma och delar ut pengar (även om dom bara har en ägare) och dessutom i de flesta fall är berättigade till att ge koncernbidrag.

I ett företags redovisning så kolsoliderar man sedan räkenskaparna (dvs lägger samman alla dotterbolagen+moderbolaget) i en koncernredovisning som består av en resultaträkning, balansräkning och allt som ofta också någon form av kassaflödesredovisning detta för att du som ägare skall förstå hur företagets totala utveckling har varit. Samtidigt så kan man många gånger bli lurad på just dessa sammanslagningar av en mängd olika företags räkenskapar. Det är kanske så att det är just något bolag som år dåligt medan de flesta delar av koncernen går ganska bra. Att tmaa ett aktuellt sådant exempel så är ju Swedbank ett bra exempel där det idag är bla. dotterbolaget Hansapank (träffande namn helt klart) som går ordentligt dåligt oh har stora kreditförluster (i alla fall i redovisningen än så länge) medan exempelvis företag inom Swedbank går ganska hyfsat. I teorin så skulle man exempelvis sätta Hansapank i konkurs och bara driva vidare resten av Swedbank nu är ju i detta inte direkt troligt då det med största sannolikhet skulle leda till ingen vill låna ut pengar till Swedbank. Samtidigt kan det för företag ibland vara så att lyckas man sälja/bli av med/göra KK med stora problembolag så kan detta få stora effekter på koncernens löpande räkenskaper även om man kanske temporärt visar en stor nedskrivning. New wave har idag t.ex. stora problem med dotterbolaget Orrefors-Kosta boda men skulle man få ordning på jsut detta företag eller kanske lyckas sälja det så kan detta få klara positiva effekter för företaget (dock inte kortsiktigt pga nedskrivningar). ABB är ett exempel som lyckades vända hela företaget genom att göra sig av med ”problemområden” som amerikanska aspbetsbolag och fläktverksamhet. Aktiemarknaden trodde på konkurs för ABB 2001-2002 men när förlustbolagen var borta tjänade man bra med pengar till slut.

I de flesta fall är dotterbolagen i ett företag ganska så lika varandra då ett företag kanske satsar på en viss marknad eller produkt även om många av våra största svenska företag är väldigt stora och därmed i stort sett alltid lite eller mycket diversifierade. AtlasCopco tillverkar ju som bekant både gruvmaskiner, kompressorer och anläggningsmaskiner. I vissa fall så är dotterbolagen ganska så självständiga och tom kanske börsnoterade i sig som Sandviks dotterbolag Seco Tools som finns att köpa på börsen. Där finns det andra aktieägare än Sandvik som tycker till hur bolagets bord skötas även om Sandvik i stort sett kan göra som man vill.

Många företag har dessutom intressebolag (dvs där man äger en mindre del) som i vissa flal har väldigt lite att göra med verksamheten mer än ett visst mått att ”strategiskt intresse” eller vad det brukar skrivas. SSAB exempelvis äger ju halva Oxölösunds hamn, hamnverksamhet har som bekant ganska lite att göra med Ståltillverkning. Många bolag har också egna mindre fastighetsbolag, ”strategiskt” t.e.x AB Volvo .

Sedan finns det också i högsta grad också företag med affärsidé att äga flera olika företag inom väldigt olika marknader. Ratos exempelvis äger både Friluftskläder från Haglöfs och Anticimex bolags som direkt inte har så mycket med varandra att göra mer än att dom har samma ägare. Ett annat konglomerat är Midway som har både dotterbolag som tillverkar medaljer och som säljer bilar.

En annan viktig aspekt att se på är bolagets skulder eller kassakista och vart dom ligger i en koncern. Kanske har man en masas dotterbolag som är väldigt skuldsatta men t.ex. ett moderbolag med väldigt starka finanser (Ratos har en sådan situation idag). I andra fall så kanske det är så att varenda dotterbolag inte har några skulder eller för den delen några större penningsummor på banken heller medan moderbolaget å sin sida har tagit lån med aktierna i dotterbolagen som säkerhet.

Ett företag kanske är ganska högt skuldsatt man kan klara av skulder och amortering ganska bra ändå pga av ett starkt moderbolag och omvänt finns också situationer där moderbolagen nästan direkt får problem om dotterbolag inte längre går lika bra trots en högre soliditet och lägre skuldsättning.

Som sagt det finns mycket att läsa på om moder och dotterbolag...