Lite Energi

Bloggen Cornucopia? har sista tiden berört alternativ energi i flera intressanta inlägg och han ställer sig frågan till om energiförsörjingen många gånger går att lösa med storskaliga politiska och industriella projekt. Jag är benägen att hålla med honom. Det är främst DU och JAG som är lösningen (och problemet) på våra energiförsörjningsdilemman. Först och främst att du och jag i hemmet på våra arbetsplatser, semestrar, transporter osv. förbrukar en jäkla massa energi. Många gånger totalt i onödan, andra gånger i nödan. Förbrukningen är alltså det stora problemet. Sedan har vi så klart och produktionen. Hur ska vi producera den energi som vi behöver? Sol, vind och vatten? Kärnkraft? Geotermisk?, biobränsle, fossila resurser osv osv..

All energiproduktion har nackdelar och statliga interventioner åt olika håll. Vindkraftsmotståndare (och kärnkraftsförespåkare) talar om förstörd "landskapsbild" och statliga bidrag för annars skulle det inte vara lönsamt. Lika så är ju den svenska kärnkraften kraftigt subventionerad också då de maximala skadeståndsanspråken som kan riktas mot EON, Fortum och Vattenfall (förvisso statligt bolag) enligt Atomansvarighetslagen bara är en spottstyvel mot det verkliga skadeutfallen som blir vid ett eventuellt kärnkraftshaveri, som förstås aldrig någonsin kommer hända. Svenska skattebetalare pröjsar alltså EONs och Fortums försäkringspremier, är inte det lika mycket subvention som gröna elcertifikat? Nåväl...

Ett dilemma med storskaliga politiska energiprojekt är att dessa inte allt för sällan beslutas om i trängda krisartade situationer. Två exempel där detta gick fel enligt undertecknad är Kvartorpshögen och Souvadammen.

Cornucopia berörde också i ett inlägg "naturkatastrofen" Kvarntorpshögen lite snabbt i ett inlägg som ett exempel på hur miljöförstörelsen kan te sig. Kvarntorpshögen ligger på behörigt cykelavstånd från undertecknad och jag brukar cykla eller springa upp till toppen och beundra utsikten ett par gånger om året. Senast i lördags då det såg ut som följande från toppen i linsen på min mobiltelefon (ja det är en konstutställning på högen numera):

Kvarntorpshögen är förstås en lokal, för att inte säga nationell miljöförstörelse utan dess like. För er som inte känner till historien kring högen så kommer den här i kortfattad form. Under andra världskriget drabbades Sverige av bränslebrist då våra gränser mer eller mindre stängdes och det blev så att säga tomt i tanken då vi inte har någon egen oljeutvinning att tala om. I detta trängda läge bildade man SSAB (nej inte stålbolaget, utan Svenska skifferolje aktiebolaget) som började bryta Alunskiffter i Närke (från 1942) och man höll på med galenskaperna fram till 1966. I denna skifferart finns som sagt insprängda "oljepölar" som går att göra bensin, diesel osv. av. Problemet är att det blir ganska många restprodukter av varmt oljeindränkt och radioaktivt alunskiffer, men dessa rester dumpade man som sagt på en hög på Närkeslätten. Som du säkert förstår så blev högen ganska stor med tiden. 157m hög för att vara exakt och ett landmärke som du kanske sett när du passerar E20 eller tågrälsen söder om Örebro.

Idag har högen (som fortfarande sedan 1966 är varm och får regelbunda "vulkanutbrott") blivit konstutställning med dess kanske mest berömda konstverk "Johansson" , slalombacke och utsiktspunkt för ornitologer. Samt då träningsrunda för undertecknad med jämna mellanrum. Problemet är att högen läcker lakvatten och förorenar åkermarken nära högen, är ett potentiellt hot mot grundvattnet i området samt är lite radioaktiv vad det nu betyder för oss Närkingar. Tom så radioaktiv att ett kanadensiskt bolaget erbjöd sig att köpa högen. Högen är ju just en hög och inget berg att "bryta" uran ur (bryta uran i berg är som som sagt olagligt i Sverige, vi svenskar har ju istället den dubbelmoralen med våra kärnkraftverk att vi importerar uran och exporterar atomsopor så vi slipper miljöproblemen). Kommunen tackade nej till erbjudandet, synd tycker jag för miljöproblemen med högen lär nog inte direkt bli mindre med åren och "ett par miljarder" för en liten kommun med ca. 20 000invånare hade kunnat vara en rejält bra startpengar att satsa i mer förnyelsebara energiresurser.

orkar inte skriva mer, tar Sourvadammen någon annan dag...

Försäkringar och välfärdssystem

Försäkringar är något som vi alla har. Man har en hemförsäkring, kanske en försäkring på en bil, cykel eller en båt. Kanske en drulleförsäkring (privatolycksfall är väl det juridiska namnet),en livförsäkring, en pensionsförsäkring, försäkrade barn eller tom kanske nymodigheten, en sjuk-/sjukvårdsförsäkring.

Försäkringar kostar mycket och tar en del av inkomsten helt klart. Men när man väl behöver dem så är man glad att man en gång i tiden tecknade dem. För trots allt, hus brinner ner, bilar krockar och även om man inte vill tro det ibland kan tom dina egna barn blir alvarligt sjuka för livet. Ibland kanske du tom själv knackar på sankte Pers guldbelagda port, gud förbjude.

Kollektiva försäkringar är en mycket gammal ”uppfinning”, dvs sådana där man själv delar risken med andra och i händelse av katastrof så behövde man inte bära hela bördan alena. I begynnelsen och än idag finns det givetvis sociala försäkringar där man kollektivt hjälper sina medmänniskor. Om grannen hus brinner ner, hjälper man självklart till med uppbyggnaden eller låter grannens familj bo i det egna huset tills dom har någon annan stas att bo, medmänsklighet hos sina vänner är kanske den bästa försäkring man kan ha.

Mer kommersiella försäkringar eller vad man skall säga kan vara av två typer antingen kollektiva/ömesidiga. Dvs där försäkringstagarna gmensamt bär alla risker och får del av alla vinster. Länsförsäkringar är ett sådant bolag, ägt av sina kunder som tar alla vinster ja förutom bolagets kostnader. Sedan finns det vinstdelande dvs försäkringsbolag som är som vilket annat bolag som helst som försöker tjäna pegar. IF är ett sådant bolag och j det finns ju ett och annat hybrid instrument dvs där ett vistgivandebolag ”mjölkar” ett ömsesidigt (Tyckte jag hörde Skandia viskar??). Välskött försäkringsbolag är ofta rejält lönsamma. Dels i form av en lönsam relation mellan premieintäkter och skadeutfall men även i form av en lönsam kaitalförvaltning då det finns ”tillfälligt överskott/buffertskapital” som dessutom kan bidra till vinster.

Även liv- och pensionsförsäkringar i kommersiella form är också förhållandevis gamla företeelser. En av de äldsta uppstod i det karga Skottland och givetvis så var det prästeståndet som var först ut. För om prästen dog, så ställdes prästfrun på bar backe. Så man bildade bolaget Scottish widows. Prästerna kunde genom att betala en liten summa var månad i prästtjänstgöring försäkra ett inkomstbortfall genetemot hustrun ifall det värsta inträffade. Inbetalda premier förvaltades sedan i en reserv samt lånades ut till unga präst som ville bilda bo och behövde låna en slant. Och vips så var pensions-/livförsäkringen uppfunnen. Scottish widows finns faktiskt kvar än idag.

En av orsakerna till att Scottish widow finns kvar var att det var en försäkring byggt på fonderat kapital som nämndes innan. Det har hela tiden funnits reserver, även när prästerna i Skottlands drabbades av Spanska sjukan. Andra försäkringar bygger nämligen på en betydligt mer riskfylld princip som ofta kallas ”pay as you go”. Denna principen bygger på att utbetalningar inte helst skall vara lägre än inbetalningar och man slussar helt enkelt pengar från inbetalara till de som behöver det. Den princip fungerar ju utmärkt fram till dess att den stora katastrofen drabbar oss, den där stora jordbävnigen, eller influensan med stor i. Då finns risken att utbetalningarna skenar och försäkrigssystemet visar stora underskott. Många ”pay as you go” system har havererat genom år.

I välfärdslandet Sverige har vi främst sedan andra världskriget byggt upp mängder med välfärdsförsäkringar i skattesystemen. Vi har ökat våra skattekostnader (premierna) men har istället ett system där vi får utbetalningar när vi har behov av dessa. När vi blir sjuka får vi sjukpenning, tappar vi vår inkomst har vi A-kassor och socialbidrag

Mycket av dessa försäkringar är enligt mitt sätt att se på saken av godo även om vi självklart kan diskutera i vilken omfattning och därmed kostnad som vi kollektiv ska ha i samhället. Men vad som gör mig orolig är att respekten bland våra politker för att det just är frågan om försäkringar, som bör skötas som på vilket försäkringsbolag som helst och inte är så mycket ideologi utan mattematik.
Vad som dessutom gör mig rent av nervös är att många välfärdsförsäkringar helt sonika är uppbyggda på ”pay as you go” och mycket känsliga ökningar av utbetalad ”skadeersättning”.