De bakomliggande orsakerna till livbolagskrisen

Krisen för landets livbolag fortsätter med oförminskad styrka även om det inte skrivs mycket i media om det, idag tar t.ex. till och med mainstreammedia, eller etablerade författaren eller vad tusan-man-nu-ska-kalla honom Cornucopia upp att Swedbank är nästa aktör att få problem med sitt livbolag och tradförsäkringar. 

Värst drabbat verkar dock i mina ögon Länsförsäkringar vara, observera, ur min högt subjektiva synvinkel och inte speciellt vetenskapligt undersökt då jag som humorfylld bloggskribent i kommentarer blivit beskylld för att lida av hybris så ta mig inte på för stort allvar.

Länsförsäkringar har nu genomfört följande åtgärder för att undgå tvångsförvaltning av finansinspektionen. Man har satt enåterbäringsränta till 0%, helt stoppat nyteckning avtradförsäkringar, man har sålt ägandet av fonder från Livbolagettill sakförsäkringsbolaget och man har också gjort den drastiska åtgärden att sälja hela(!!) börsportföljen av aktier och livbolagets aktier består nu enbart av illlikvida aktier i företrädesvis onoterade bolag såsom t.ex. Bergvik Skog och Hemfosa mm. 

Priset på Länsförsäkringar fonder verkar vara sålt till ett hyfsat överpris så med andra ord så känns det som Länsförsäkringar Sak har dränerats på pengar. Kanske blir det dyrare bilförsäkring nu? Länsförsäkringars livbolag är också farligt nära gränsen när man kommer få mer frekventa besök från finansinspektionen.

Det är lite lätt att förstå sig på varifrån krisen för livbolagen kommer. Att börsen gått ned är förstås en delförklaring men det är endast en liten del. Den största delen är att de svenska statspappersräntorna har sjunkit ner till nivåer som inte setts sedan gamla kungars tider, då investerare springer som galningar till att köpa svenska statsobligationer. Sjunkande statslåneräntor medför också förstås att livbolagens tillgångar ökar i värde, men det medför också att livbolagens skulder(pensioner som ska betalas ut i framtiden) ökar.

Så vi tar ett litet räkneexempel, för att exemplifiera detta på ett mycket förenklat sätt. Jag bortser i detta exempel helt och hållet från avgifter för sparandet.

Jag har i detta exempel valt personen fröken Söt som socker som både är blond och blåögd men det går precis lika bra att ta undertecknad (han med bybris i sina blogginlägg), som istället är tunnhårig och 31 år (suck börjar tom få vissa gråa hår..). Undertecknad har också en tradförsäkring på tvång genom en kollektivavtalad tjänstepension utan valmöjlighet.

Fröken Söt som socker är 30 år gammal (om du nu inte valt undertecknad som exempel) och sätter in en pigg och fräsch hundralapp hos Livbolaget Risky Business i en tradförsäkring. Fröken söt som socker har valt just en tradförsäkring för att hon själv inte vill förvalta sina pengar och hon vill ha ett tryggt och säkert sparande med låga avgifter. Livbolaget Risky business har en garanterad ränta på 2% per år. Utöver denna ränta så kan bolaget såklart ge återbäring om man lyckas väl med sin förvaltning. 

Fröken söt som socker har då fått ett löfte/garanti om att sin enda hundralapp när hon är 65år gammal och går i ålderspension ska vara värd minst 200kr (minimum 2% ränta i 35år). Om hon sedan tar ut sin pensionsförsäkring på 10års tid till hon fyller 75år så kommer då denna enda hundralapp ge henne minst en månadsutbetalning på ca. 1kr och 60öre varje månad mellan 65 och 75 år. Väldigt överslagsmässigt beräknat.

Gott så för fröken Söt som socker, hon kan nu planera sin pension och en insatt 100lapp blir inflationssäkrad om riksbanken de kommande 35 åren når sitt inflationsmål på 2% per år.

Ur livbolaget Riskybusiness sida så ser det ju ut på följande sätt: 

Dom har fått en ny pigg och fräsch hundralapp bland sina förvaltningstillgångar, kravet och garantin som dom ställt ut är att om 35 år ha 200kr tillgängliga att betala ut till unga fröken söt som socker. Dessa 200kr blir såklart en skuld för livbolaget, tillgången är hundralappen man har att förvalta. 

Skulden (200kr) ska dock inte betalas ut nu, utan om 35 år detta medför att man i försäkringsteknisk synvinkel ska diskontera denna summa. Hundralappen bland tillgångarna kommer ju som sagt att generera avkastning de kommande 35 åren (ränta-på-ränta). Diskonteringsräntan som livbolagen använder brukar vara räntan på lite längre statsobligationer som också brukar vara de allra vanligaste placeringstillgångarna i livbolaget.

Här inträder de kusliga effekterna. 

Även om jag i detta exempel använder lite väl förenklade räknemetoder. Om vi diskonterar 200kr på 35 år med räntan 3% som kanske är ett lågt normalläge så har livbolaget idag en skuld på ca. 69kr och en nyinsatt tillgång på 100kr. Det känns ganska så bra, då kan livbolaget mycket kortfattat ha en bra buffert (gentemot tillgången man fått på 100kr) och kan placera i en del aktier utöver statspapperstillgångarna som ligger i botten och täcker upp för garantin.

MEN, om diskonteringsräntan blir 1,5% som är räntan på svenska statsobligationer idag (ja jag höftar), så blir de 200kr diskonterade till 117kr i skuld för risky business (matteformel X=200*0,985^35, rätta mig gärna om jag har fel, jag gör ofta fort och fel). Här inträder då de stora problemen, tillgångarna ökar med en hundring genom insättningen och skulderna med 117kr(!) för livbolaget. Livbolaget hamnar mao för just denna nya insättning i ett underskott och måste i bokföringsteknisk synvinkel ta från reserverna/överskottet eller vad man nu kallar det för att få tillgångar och skulder att gå ihop. Resultatet blir en försämrad solvens (förhållandet mellan tillgångar och skulder i livbolaget) innebär att bolaget måste sänka sina risker så man inte äventyrar pensionsspararnas pengar så att det verkligen finns pensioner att betalas ut. Sälj aktier och köp statsobligationer per automatik alldeles oavsett vad förvaltaren tror om framtiden, såsom Länsförsäkringar gjort.

En viss hjälp på traven får förstås livbolagen att räntenedgångar ökar bolagets placeringstillgångar (i alla fall de tillgångar som är svenska statsobligationer), men det stora dilemman som kan uppstå blir sedan när räntan börjar stiga lite svagt, då skulderna minskar men placeringstillgångarna (obligationer) också minskar. Har man då ont om andra tillgångar som stiger i värde så blir det knapert.

Krisen i Länsförsäkringar Liv

Ok old news (inlägget skrev för en knapp vecka sedan men glömde publicera

Som skrivs i media de sista dagarna så befinner sig ett antal ömsesidiga livbolag i en synnerligen prekär situation där solvensen dvs bolagens åtaganden kontra värdet på deras förvaltningsåtagande är på väg att urholkas betänkligt.

Varför blir det då på detta sätt?

Dels så aktiemarknaden gått ned betänkligt men det behöver inte vara något större problem. Vad som dock är ett problem för livbolagen är att låga räntenivåer, har blivit lägre. Det har inneburit matt livbolagen fått kursvinster på sina innehav i statsobligationer bla. Men räntenivåerna är också avgörande för beräkningar av bolagets skulder som ökar då räntenivåerna går ned. Kortfattat så fungerar det på så sätt att bolagen exempelvis har ett garantiåtagande på låt säga 2% per åt på insatta pengar. Denna ränta är något man måste betala till sina kunder och som ingår i Livbolagets skulder. År då bolagets tillgångar avkastar bättre än 2% så medför detta att bolaget bygger upp ”reserver” som man antingen ge återbäringsränta till sina kunder på eller ”spara i ladorna”. Återbäringen är räntan man får på sina pensionspengar utöver garantiräntan. Detta återbäring kan bolagen göra ett återtagande på om det blir stora ras vilket skedde t.ex. inom AMF och som deras dåvarande VD undvek genom att göra överflytt till fondförsäkring vid synnerligen lämpligt tillfälle...ja ni kommer säkert ihåg AMF-soffan.

Problemet nu är att många livbolag börjar närma sig kritiska punkter för när de garanterade åtagandena börjar bli kännbara i bolagens balansräkningar.

Ett av bolagen som idag ligger värst är idag det klassiska bolaget Länsförsäkringar Liv. Enligt uppgift ligger deras solvens idag på ca. 112. Vilket i praktiken betyder att bolaget befinner sig nära gränsen för någon form av bokföringsteknisk ”konkurs” där bolaget inte kan leva upp till de garanterade åtagande som man har. Konkurs blir det ju inte i teknisk mening men man kommer inte kunna hålla sin "garanterade" ränta och sina löften till pensionsspararna.

Jag personligen har en gammal pensionsförsäkring som ligger inom Länsförsäkringar Liv, förvisso en fondförsäkring så jag berörs inte mer än indirekt av krisen inom Länsförsäkringar Liv. Häromdagen så fick jag ett brev i postlådan med avsändare, Länsförsäkringar Liv. 

I brevet förklarade man att man med anledning av den krisartade situationen har vidtagit två åtgärder. En åtgärd är att man stoppat att ta emot nya kunder i den traditionella livförvaltningen. Detta innebär att det kommer in färre friska pengar in i Länsförsäkringar Liv. Pengar som direkt får ett åtagande om garantiränta och på så sätt ”profiterar” på gamla pengar. Stopp för nya kunder mao dom hänvisas till fondförsäkringar. Länsförsäkringar kommer också sälja fondförsäkringarna från Livbolag till försäkringsbolaget (Länsförsäkringar Sak) detta för att undvika någon form av "utmätning" av fondförsäkringar gentemot livsparare kan jag gissa,

Andra åtgärder som att sälja av stora mängder aktier det har nog redan Länsförsäkringar gjort och möjligheterna att återta solvens tack vara börsuppgångar blir nog sämre och sämre.

Jag har mycket svårt att se hur detta problem ska lösas. Med nuvarande räntenivåer så kommer livbolag bli statsobligationsportföljer med mer eller mindre noll i avkastning, i alla fall noll i real avkastning. Ett alternativ är ju att ombilda livbolagen till vinstutdelande (som ex. Handelsbankens Livbolag) där ett företag bakom garanterar avkastningen men i gengäld tar del av eventuell överavkastning. Men kan kan ju då undra om Länsförsäkringar Sak och de olika länsförsäkringsbolagen kan tänka sig hantera en sådan konstruktion? Förra gången detta var uppe på tapeten så röstade pensionsspararna nej eller om det nu var Finansinspektionen som sa nej.

Andra tänkbara alternativ är att pensionsspararnas röstar igenom att deras livbolag omvandlas till någon form av "mixfond" utan garantier. Men även detta är nog ganska så osannolikt även om detta nog skulle öka livbolagens möjligheter (och risker) på sikt.

Varför saknar vi svenskar buffertar?

Som samhällsmedborgare så måste jag medge att jag blir beklämd när man läser en undersökning från försäkringsbolaget Länsförsäkringar som citerades en hel del för några veckor sedan. Undersökningen där man man genom intervjuer kommit fram till att ungefär vartannat(!!) hushåll eller vad det nu var, inte skulle klara av ett utebliven inkomst eller utgift om 20 000kr. Detta kan tyckas lite märkligt så det samtidigt är så att ung var 1/6 svensk är miljonär, till största delen (90-95% är siffror jag hört) är dessa individer miljonärer till följd av övervärden i bostadsfastigheter. Så så värst vanligt är det inte med miljonärer i reda pengar eller värdepapper i alla fall inte på medianen i jämförelse med medlet.

Så sammantaget så kan man med företagsekonomiska termer säga att genomsnittssvensken är förhållandevis solid idag även om förmögenheten nästan alltid är kopplad till övervärde i boendet men där likviditeten är synnerligen ansträngd. Särskilt om man räknar värdepapper som en mer bunden tillgång.

Är det inte märkligt att vi svenskar (där var 6:e är miljonär) har så små ekonomisk buffertar att var och vartannat hushåll inte klarar av en strulande försäkringskassa, A-kassa, utebliven löneutbetalning från arbetet, ett tvättrum som rasar samman eller ett bilbyte utan att stå med mössan i hand hos banken eller släkt och vänner? Man kan givetvis i den akuta situationen oftast finna syndabockar i form av Försäkringskassa, A-kassa, ett strulande försäkringsbolag eller rent otur ovh även om denna trygghet allt som oftast finns så har vi som enskilda hushålla i alla fall enligt mig en viss skyldighet att hantera tillfälligheter.
Jag tror även bland ungdomar att likviditeten många gånger är ansträngd även om man ser sig som ekonomiskt välmående. Är man all-in i aktieportföljen (eller kanske tom belånar den) så har man inga direkt valmöjligheter om när man skall köpa eller sälja aktier om det krävs lite större utgifter i privatekonomin.

Som jag skrivit om många gånger förut så slår jag gärna ett slag för sparkontot (och det är inte för att jag äger 3 sparbössor från 50-talet) (skall nog visa upp dom på bild någon gång i denna blogg. Att ha en slant sparad där handlar inte om att få någon direkt avkastning, det handlar kort och gott om trygghet och pengar att ta av en regnig dag och kanske också likviditeten att verkligen kunna köpa aktier den dagen börsen ramlar samman.

Till sista som kund i länsförsäkringar som var bolaget som genomförde undersökningen så får jag förresten tacka för årets återbäring som trillade in på kontot häromdagen, 13% av inbetalda försäkringspremier blev årets ”aktieutdelning” till oss ägare.

Återbäringringsdags till ägarna

Nej detta inlägget skall nu inte handla om aktieutdelningar om nu någon trodde det, utan återbäring till ägarna. Själv kommer jag om någon månad eller två få just återbäring då jag är delägare i ett kundägt bolag, i mitt fall Länsförsäkringar Bergslagen. Länsförsäkringar Bergslagen som är ett försäkringsbolag (observera att det inte handlar om Länsförsäkringar Bank) där jag har såväl hem-villaförsäkring, bilförsäkring och privatolycksfallförsäkring har under 2009 haft ett strålande år, kortfattat betyder det at premierna vi kunder har betalat in varit betydligt större än de försäkringsersättningar som betalats ut, bolagets ”reserver” som består av aktier, obligationer mm. rustat med ett starkt resultat och starka finanser, bolaget och dess styrelse har därför beslutat att återbäring skall betalas ut till oss ägare –bolagets kunder om nu årstämman godkänner det. I genomsnitt 13% av inbetalada premier för 2009 vilket för min del blir några hundralappar som nu trillar in på kontot (kan ju komma väl till pass för att just betala försäkringspremier).

Jag måste medge att jag är lite svag för tanken bakom Länsförsäkringar eller brandstodsbolag som det en gång i tiden hette. Kortfattat så kan man säga att man gick ihop gemensamt några gårdar, någon by och annat patrask. Om den enes gård brann ner så hjälpte de andra till att betala kortfattat sedan byggde man upp ett system där man betalade premier som lades i en reserv att snabbt användas om det värsta inträffa. Inga giriga bolag som tjänade pengar utan kunderna fick ta vinster och förluster solidariskt och alla hjälpte varann, man blev givetvis synnerligen benägna om att grannen inte fick inbrott eller brand då detta skulle drabba den egna ekonomin också.

Samtidigt är dessa kundägda bolag och kooperativ ett allt mer utdöende släkte. Idag så är den förhärskade företagsformen Aktiebolag, inget ont om aktiebolag men när det gäller mina hemförsäkringar så äger jag gärna dessa själv. Även om jag främst kanske är kund i länsförsäkringar för att inte haft minsta strul med det bolaget och dom varit bra och billiga för mig som kund. Sedan finns det nackdelar med kundägda bolag också, personalens ställning tenderar att bli mycket stark och få känner nog att det är sina egna pengar man bedriver rörelse med.

Länsförsäkringar har under en 10 års period expanderat kraftigt från kärnverksamheten med sak, person och pensionsförsäkringar. Numera har ju länsförsäkringsbolagen också startat bank inom ramen för Länsförsäkringar AB. Det kan jag tycka lite si och så om. Det är en trevlig bank med Sveriges mest nöjda kunder, samtidigt kan det på sikt innebära risker. Vem skall ställa upp med pengar i nyemissioner om banken hamnar i en eventuell situation med stora kreditförluster? Därför är det viktigt för mig som ägare att Banken sköts förnuftigt, försiktigt och långsiktigt.

Vem vet kanske man borde engagera sig lite mer i sitt bolag? Man kanske borde kontakra valberedningen?