Förändringens vindar blåser efter Martin-Löf sorti.

Ja som sagt idag offentliggjordes att Sverker Martin-Löf avgår från samtliga styrelseuppdrag vid vårens bolagsstämmor.

SML avgång utlöser närmast lavinartade förändringar i Industrivärden-sfären. Ungefär likvärdigt mot förändringarna 2002 när Bo Rydin avgick både som styrelseordföranden i SCA och Industrivärden. Bland dagens förändringarna är bla att Pär Boman avgår som VD för SHB och blir styrelseordförande i banken och Anders Nyrén gör samma resa i Industrivärden. Många styrelseplatser blir lediga, du har läst om det i tidningarna idag så det behöver inte upprepas.

Dagens pressmeddelande från Industrivärden lär stötas och blötas mycket framöver i många medier och bloggar men då jag skrivit en hel del om sfären på denna blogg vill jag här ge mina tankar kring dagens historiska händelser.

1. Anders Nyrén blir styrelseordförande i Industrivärden. Detta är helt unikt. Historiskt har Industrivärdens styrelseordförande utsetts av tidigare styrelseordförande i antingen SCA eller Handelsbanken och VD i Industrivärden har snabbt försvunnit ut efter förrättat förvärv i bolaget. Jag tror helt ärligt att detta har reglerats i ett aktieägaravtal mellan SCA och SHB då successionen varit så konsekvent. Sverker (SCAs man) efterträdde Tom (SHB), som i sin tur efterträdde Bo (SCA) som efterträdde Tore (SHB)..... Med dagens besked rämnar detta och Fredrik Lundberg blir nu i praktiken räknad som ägare med makt att utse styrelseordförande precis som SHB. Man kan konstatera att Nyren idag är en ordförande både SHB och Lundbergs kan acceptera.

2. Pressmeddelandet medför att Handelsbanken i praktiken nu är SCA störste ägare. Farfarprincipen försvinner i SCA och banktjänstemannen Pär Boman  blir nu styrelseordförande i SCA, första gången sedan SCA börsnotering. Detta medför att  SCA anställda tappar ägarförerädandet  över de viktiga stiftelserna i SCA som är stor ägare i Industrivärden bla. Dessa poster kommer nu kontrolleras av SHB med dess representant Pär Boman. I praktiken innebär detta, Industrivärden får två huvudägare SHB samt Lundbergs som bestämmer.

3. Ledande befattningshavare i innehavsbolag skall enligt överenskommelsen bara i undantagsfall sitta korsstyrelser. Också detta unikt. Tidigare så har såväl VD i SHB och SCA och övriga innehav (som har bytts med åren) varit notoriska styrelseledamöter i flera styrelser inom sfären för att successivt stöpas in mot den innersta kretsen. Nu blir det stopp för detta och för VDn i SCA blir man nu en ren tjänsteman som ska driva SCA, punkt. Likaså kommer VDn i SHB en uppgift att bara vara VD i banken. Ägarförerädande och styrelserepresentanter blir man först som styrelseordförande ( i banken). Summan av denna kardemumma blir att det blir viktigare att vara stor ägare i  just Industrivärden. Fredriks Lundberg och hans arvtagare får Mao en rejält större maktposition än tidigare.

4. Det innehavsbolag som nu får störst förändringar är SCA och jag skulle nog säga att det med ganska stor sannolikhet nu kan ske rejält stora förändringar i SCA. SML och hans företrädare Bo Rydin är de som har skapat dagens SCA i dess struktur och tillgångar. Jag bedömer att ledningen i SCA får större svängrum i strukturaffärer än idag. En gissning är kanske att Lundbergs innehav Holmen köper upp SCA svenska tryckpappersverksamhet? Kanske blir SCA Forest products eget börsbolag och SCA blir ett rent hygienbolag med en ägarpost i Industrivärden? Eller säljs aktieposten i Industrivärden från SCA till Handelsbanken för att tydliggöra ägarförhållanden i Industrivärden?

5. Jag skulle gissa att Katarina Martinsson och Louise Lindh snart väljs in i styrelser inom sfären. På mandat från Lundbergs,från idag än tydligare en av de viktigaste  ägarfamiljerna i svenskt näringsliv. Och det är inte otänkbart tror jag att det kan bli en kvinna som VD i Handelsbanken.....

Finsk-svenska stål aktiebolag

 

Även om året bara nått till början av februari så kan man så smått anta att en av årets riktigt stora affärer i svenskt näringsliv redan är offentliggjorda i form av "samgåendet" mellan SSAB och Rautarukki som nyligen annonserades. Så mycket till samgående vette tusan om jag skulle vilja kalla det för utan jag ser det mer  som ett förvärv där SSAB köper Rautarukki men betalningen sker med egna nytryckta aktier.

Att det nu är en part (SSAB) som nu troligtvis går in ganska bryskt och styr över "fusionen" tror jag kan smärta mycket i de finska hjärtanen när nationalklenoden nu ska heta Svenskt stål men å andra sidan ger detta bättre förutsättningar än någon jämkningsförfarande där man delar och turas om i ledningen. Det är nog så svårt och komplext med förvärv har ju historien visat...ingen nämnd eller glömd.

Affären kan diskuteras utifrån många synvinklar och när det gäller de finansiella bitarna i "fusionen" kan jag t.ex. hänvisa till Lundaluppens blogg. Finns inte så mycket att tillägga när det gäller dessa bitar. Dock tycker jag det är glädjande att betalningen sker i aktier maa SSAB svaga finansiella ställning vilket annars hade krävt en rejält stor nyemission och troligen än mer svagare finansiär med ökad upplåning som följd. Finansierna är anstränga så gott dom än är redan

Sedan då den industriella logiken här finns desto mer att prata om när det gäller affären tycker jag. Stålverk är även om det kan verka som så en basic och enkel verksamhet så är den synnerligen industriellt komplex. Varför? Jo maa storskaligheten och de små möjligheterna till anpassningar i produktion efter efterfrågan. Det är synnerligen komplext att "slå av en stund" eller "gå på halvfart" osv. likt man kan göra enklare i tillverkningsindustrin. Kort och gott det går nästan inte i stålverket, utan lönsamheten på verksamheten är beroende på en jämn avsättning av slutprodukten till ett bra pris i relation på inköpspriset på kol och järnmalm/skrot. Något som bekant går upp och ner i konjunkturens nycker, och därav stålindustrin stora konjunkturkänslighet mellan bra och dåliga år.

SSAB av idag (innan förvärvet) har produktion i Sverige och USA. Dessa verksamheter på olika sidan Atlanten är tillverkningsmässigt skilda från varandra. Verksamheten i USA är skrotbaserad som sedan bearbetas färdigt i USA dvs återvinning av metall medan verksamheten i Sverige är baserad på ett flöde av järnmalm från norra Sverige till masugnar i Luleå och Oxelösund. Råstålen från Luleå används sedan i tunnplåtsproduktion i Borlänge medan verksamheten i Oxelösund är integrerad där man producerar kylda stål.

Raturukki har en förhållandevis likartad verksamhet med masugnar och vidareföräldling från råstål till slutprodukter i totalt till antalet några få anläggningar då detta är karaktären av idag. Rukki och SSAB har givetvis lite olika strategier och nischer på sitt stål och lite olika marknader men jag kan nog tycka att dom kompletterar varandra med lite överlappande verksamhet.

 

I vad uppstår då logiken för affären, industriellt?

Jag tror att en viktig aspekt är att ett sammanslaget Rukki och SSAB kan få en betydligt större flexibilitet än de båda bolagen var för sig. Det finns upparbetade transportvägar över bottenviken mellan de båda företagens anläggningar i Finland och Sverige vilket kan klart förbättra möjligheterna till produktionsanpassningar beroende på marknadens efterfrågan. Inte minst får man fler masugnar och kan planera underhållsstopp, produktionsneddragningar och uppgångar på ett flexiblare sätt än idag. Säkerligen kan man också genomföra besparingar på administration och inte minst inköp då man med affären öppnar för att till viss del handla ifrån andra än LKAB. Valuta aspekterna att både ha viktig produktion och marknad i SEK och Euro skall inte underskattas.

Å andra sidan. Det är ett rejält mörker i stålbranschen idag och man skulle mycket väl kunna se affären mellan SSAB och Rukki som att en blind leder en halt eller något. Branschen präglas av stor överkapacitet sedan stora investeringar runt om i värden genomfördes 2003-2008 detta har sedan finanskrisen rejält dämpat priset på slutprodukten och det hör inte till vanligheten att stålverk tjänar så bra med pengar. Ur denna negativa aspekt kan man ställa sig frågan om SSAB mäktar med att behålla nuvarande produktionsanlägngingar eller om bolaget kommer rationalisera och avveckla någon/några orter vilket troligtvis kan inveera negativt på de förmodade vinsterna.

Skall bli spännande att se utvecklingen. Förhopppningsvis har intregrationen kommit en bit på vägen innan det börjar vända upp lite för stålindustrin i nästa sväng. Dit har vi än en lång väg att gå...

Fråga om Industrivärdens kommande utdelning

Häromdagen fick jag en fråga i kommentatorsfältet på denna blogg om jag inte kunde göra en uppställning över förväntad aktieutdelning från Industrivärden.

Industrivärden har idag ungefär 48 000 aktieägare där merparten är småsparare med några hundra aktier så det torde finnas ett visst intresse för denna beräkning.

Industrivärden har en utdelningspolicy som säger att ”Ge en aktieutdelning som är högre än genomsnittet för svenska börsnoterade aktier” vilket i praktiken är ganska lätt att nå så länge bolaget handlas med rabatt mot substansvärdet vilket jag skall förklara nedan. Industrivärden är som sagt ett börsnoterat investmentbolag vilket lyder under särskilda skatteregler som kortfattat syftar att indirekt och direkt ägande skall beskattas lika. Dvs du skall ha en ungefärlig skattesituation om du som privatperson äger aktier i Industrivärden eller aktier i alla de bolag som Industrivärden innehar.

Beskattningen av investmentbolag innebär att man i praktiken är skattebefriade så länge man själva har en frikostig utdelning. Bolaget kan göra skattefria omplaceringar av aktieinnehav (t.ex. sälja Indutrade) men man kan inte behålla och ackumulera kapital från mottagna aktieutdelningar. 

En liten skatt är att det finns en liten skatt som handlar om förmånen att genomföra skattefria aktieaffärer. Det är en skattekostnad på 1,5% av marknadsvärdet på aktieportföljen vid årets ingång. Denna kostnad gäller enbart om man äger mindre än 10% av bolaget. I fallet Industrivärden kan vi för 2013 bortse från detta då m                            an i stort sett enbart ägde bolag med minst 10% ägarandel vid årets ingång.

Kalkylen för denna ynnest till skattefrihet för investmentbolagen ser ut på följande sätt:

Skattepliktiga intäkter:

Mottagna utdelningar, vilket för Industrivärden år 2013 är 2487Mkr

Avdragsgilla kostnader:

Finansiella kostnader (dvs låneräntor) vilket för de första 9 månaderna var 439Mkr så helårsprognosen kan vi väl anta är 585Mkr.

Förvaltningskostnader (dvs lön till bolagets anställda, olika former  av courtage mm) vilket för de första 9 månader var 99Mkr vilket för helåret innebär 132Mkr om kostnaderna utfaller jämt under året.

Summa summarum: 2487-585-132=1770Mkr

För att nu ”kvitta ut” denna skattekostnad måste man teoretiskt sett dela ut 1770Mkr i aktieutdelning. Bolaget har idag 391769963 st aktier. Detta innebär att bolaget ur skattesynpunkt bör dela ut 4kr och 52 öre per aktie för året.

Nu vill jag här sätta upp en liten passus. Bolaget har möjlighet att skjuta olika former av ”förlustavdrag” (dvs att man delar ut mer än man är skattskyldig till) vilket man gjort de senaste åren. Vilket innebär att man har viss frihet att gör ett litet ”stopp” om man så önskar och något år minska utdelningen rejält.

Vilka överväganden står nu styrelsen inför när det gäller utdelning?

Förra året delade bolaget ut 5kr per aktie vilket är en större summa än skattskyldigheten (kraftigt större än fjolårets utdelningskrav).  Styrelsen bör titta på vilka ”gissningar” man har kring innehavsbolagens utdelningar. Stiger dessa rejält är det inga problem att dela ut mycket men skulle vi se sjunkande utdelningar  skulle en hög utdelning leda till ökad upplåning allt annat lika.

Jag gissar att vi får se utdelningshöjningar från minst Handelsbanken och SCA. Resten skall man troligtvis se som status quo i försiktighetskalkylen. SSAB är som alltid ett frågetecken då detta bolag enligt mig har en svag finansiell situation.

2013 var också ett år där ett stort innehav (ICA) inte gav några utdelningar alls till följd köpen av Ahold aktier i ICA och hög finansiell belåning i samband med denna affär. ICA har under året genomfört nyemission på 5Mdr (vilket Industrivärden var en stor del i), sålt fastigheter, tagit upp långsiktiga obligationslån och givit ut preferensaktier mot säkerhet i fastighetsbolaget. Så här kan jag tro att vi till våren återigen kan se utdelningsintäkter för nya storägaren Industrivärden.

Så ska man sammanfattningsvis gissa att Industrivärden delar ut 5,25-5,50 kr per aktie?

Nyemission i SSAB nästa huvudvärk för Nyrén?

Industrivärden rapporterade häromdagen för det tredje kvartalet. Först ut på hela börsen skulle jag tro. Inga större förändringar utan bolaget har fortsatt att köpa Volvo aktier och nu har man också sålt av lite aktier i SCA och Handelsbanken för att finansiera detta utöver att man sin vana trogen ökar på sina lån.

Likt en papegoja så skriver dess VD Anders Nyrén att börsen är billig, efter nedgång kommer uppgång och bra bolag alltid överpresterar med tiden.Alldeles oavsett om Nyrén tycker börsen är billig eller inte så är det ett krav att Industrivärden klarar av sina egen affärsidé att vara aktiv och långsiktig ägare i ett antal välskötta industribolagbolag, det är ju från dessa bolag vinsterna och värdet kommer, inte från Nyréns kontor.

 Att vara aktiv och långsiktig ägare handlar om att vara med i upp och nedgång och ha möjligheterna att ställa upp i snålblåsten likväl som man står vid grinden i högkonjunkturens solglas och inkasserar inkommande grindslantar.

Ett av Industrivärden allra största problembarn idag är SSAB. Det finns många frågetecken kring SSAB som även skrivits om på denna blogg. Mycket av problem härrör sig från det stora dyra köp som SSAB genomförde 2007 då man förvärvade ungefär hälften av bolaget IPSCO. Som alltid när man förvärvar i en brinnande högkonjunktur så får man lov och handla dyrt, vilket SSAB gjorde. Vilket resulterade i en stor nettoskuld, stor goodwillpost men såklart fina välinvesterade industrier i nordamerika.

Stålindustrin åkte som bekant rätt ner i avgrunden likt rutschbanan på Liseberg under finanskrisen 2008-2009 vad som värre ä,r är att stålindustrin olikt stålindustrins kunder (volvo, Scania, Atlas etc) inte fick ett lika kraftigt uppsving under 2010 och början av 2011. Detta berodde nog en stor del på att mer eller mindre vart enda stålverk i världen byggde ut under perioden 2005-2008 för att möta den ökande efterfrågan från Kina. Många nya stålverk startades också. Följden blev att det inte blev någon återhämtning då utbudet av stål vart för stort och stålpriset hölls kvar på låga nivåer medan insatsvarorna kol och järnmalm återhämtade sig i pris.

Stålföretagen klämdes mao mellan sina leverantörer och kunder som båda haft ganska så goda dagar ett tag. SSAB lönsamhet ökade förstås från brakförluster, men knappast upp till acceptabel lönsamhet.  Ett problem för SSAB idag är att konjunkturen så sakteliga börjar vika, bolag som Scania drar ner på takten och konkurrenter som Rautarukki börjar vinstvarna. Om det blir illa, så kan det verkligen bli illa för SSAB och Industrivärden kommer få ta sitt lä siktiga ansvar på allvar.

SSAB har idag en nettoskuldsättning i senaste rapporten på 18,5mdr vilket med hänsyn till dagens redovisade eget kapital är en nettskuldsättningsgrad på ca. 65%. Bolagets målsättning är att ha en skuldsättningsgrad på under 30%.”Det gamla trygga SSAB”  brukade skaffa sig en stor nettoskassa i högkonjunkturer för att dela ut och ha och ta utav i sämre tider.

Idag har vi en stor nettoskuld….och är på väg mot sämre tider. Det är ju förstås omöjligt för utomstående och gissa om vad SSAB har för avtal med sina kreditgivare. Givetvis har man trygga Handelsbanken inom sfären men även här så hamnar man någonstans i situationen att bankerna börjar bli nervösa, investerare börjar bli nervösa och så kan det lätt bli en nedåtgående  trend.

Enligt min uppfattning så bör man snart tänka över SSABs skuldsättningsgrad. Ska vi ner mot bolagets egna målsättningar (över en konjunkturcykel) så ska bolagets skulder halveras. Frågan är om bolagets egna kassaflöde räcker för detta i de sämre tider som verkar komma allt närmare? Tveksamt…

Om vi tänker oss att bolaget genomför en nyemission på 9Mdr dvs aktieägarna får lov att betala av knappa hälften av bolagets skulder med nya ägarpengar så är detta en klart stor sak att genomföra. SSAB har idag 323 934 775 aktier. Detta innebär att varje andel i SSAB kapital (aktie kallas dessa) ska in med cirkus 27-28kr. Industrivärden har knappt 57M aktier i SSAB. En kalkyl som ovan kräver mao att herr Nyrén slantar upp med 1,6mdr plus då att man kanske ska stå som garant för en större del av en tänkbar nyemission då man är huvudägare och långsiktig ägare. Då ökar Industrivärdens skulder med ytterligare en tiondel . Hoppas herr Nyrén och Lundberg sover gott om natten…

Om man själv tänker sig köpa SSABs aktie  idag då man kanske anser den vara ett klipp så kan det nog vara en god idé att just stoppa undan 28kr per inköpt aktie på ett bankonto, just in case.

Utdelningshöjning och All-time-high från Industrivärden

För investmentbolag  där avlämnande rapporter av förståliga skäl är inga direkt kioskvältare är halvårsrapporterna de mest intressanta. Orsaken till att dessa rapporter tilldrar intresse är att investmentbolagets innehavsbolag då har avgivit sina aktieutdelningar och man kan då ge en prognos på vad nästa års aktieutdelningar från investmentbolaget blir mellan tummen och pekfingret. 

 

Idag den 5 juli avlämnade Industrivärden sin rapport. I media skrivs om antingen värdeförändringarna av innehavsbolagen (dvs bolagets resultatutveckling) eller bolagets substansvärde. Den förstnämnda är i dagens läge totalt ointressant då det är historia och inte har någonting med bolagets bakomliggande finansiella ställning att göra överhuvudtaget. Substansvärdet är förstås intressant då det talar om tillgångar-skulder per aktie. 

Media har hilltills dock missat något ganska så intressant. I rapporten redovisar nämligen Industrivärden all-time-high. vafalls har inte substansvärdet gått ned? Jodå, men all-time high i skulder. Bolaget har nu en nettoskuld på 15,9Mdr(!) aldrig har Industrivärden någonsin haft så stor nettoskuld som idag. Nettoskuldnivå är förvisso konvertibelfinansierad i stor grad (vilket innebär att skulder kan komma att försvinna (i utbyte mot fler aktier) om börsen utvecklas positivt i några år. Men likväl har Industrivärden en ganska så påtaglig finansiell risk i sig idag. Skuldsättningsgraden är några procent över 20% och ett rejält börsfall kommer gröpa ur substansvärdet.

I Industrivärdens fall redovisar man idag ett substansvärde på 135kr per aktie. Under första halvåret har Industrivärden fortsatt nettoköpt aktier i Volvo, Handelsbanken och Sandvik. Man har också genomfört en bytesaffär med Lundbergs där den gode Lundberg har fått köpa onoterade A-aktier i Skanska och betalat med lika många B-aktier+10%. En affär som Industrivärden tjänade 70mkr. Värt att notera att Industrivärden, Lundbergs och diverse närstående stiftelser inom Handelsbankssfären nu är största ägare i Volvo. Ett av Sveriges allra största företag har återigen fått en svensk huvudägare efter att detta har innehafts av franska Renault under många år. 

  

Mest intressant är dock att beräkna prognosen på nästkommande års aktieutdelning. Formel för att beräkna denna finns i följande blogginlägg. Industrivärden har numera hela sin portfölj näringsbetingade aktier dvs en ägarandel i innehavsbolagen på mer än 10%. Detta gör att hela portföljen blir ”skattefri” från schablonbeskattning. 

 

I år har man erhållit utdelningsintäkter på 2,403 Mdr jämfört med fjolårets 1,379Mdr, en saftig höjning av inkommande utdelningar mao. Hitills i år har man betalat 0,287Mdr i räntor och dubblar vi denna summa så kommer man i år betala ca. 574mkr. Lånen är mestadels finansierade genom utgivna fleråriga konvertibler till fast låg ränta. Räknar lite slarvigt med att bolaget har avdragsgilla förvaltningskostnader om 50mkr på helåret. Totalt för att Industrivärden då ska få en neutral skatteposition för året 2011 så bör man teoretiskt föreslå en utdelning om 1,779 Mdr till aktieägarna. 

Sedan har investmentbolaget viss möjlighet att fördela mellan olika år så denna utdelning är ju inte huggen i sten. I den bästa av världar så delar man ut lite för mycket när vinsterna och utdelningarna ökar i innehavsbolagen så att man på så sätt snabbt kan dra ner på den egna utdelningen när vinster och utdelningar sjunker i innehavsbolagen.  1,779mdr innebär en utdelning om ca. 4,6kr per aktie till våren, mot 4kr som man delade ut i våras, vilket var betydligt mer än ”neutral utdelning”. 

Generellt så ser det förhållandevis bra ut första kvartalet med innehavsbolagens vinster (vilka är grunden för Industrivärdens utdelning på sikt) Bland de större innehavsbolagen stiger Sandvik och Volvos vinster rejält i fortsatt återhämtning från krisen,  och såväl Ericsson, handelsbanken och SCA har idag svagt stabilt stigande vinster. Balansräkningarna är klart bättre generellt i bolagen än för några års sedan då det fanns klar svaghet i de flesta bolag utom Ericsson.

Är man optimistiskt lagd så tror man på 5kr per aktie i utdelning från Industrivärden medan den pessimistiske som tror det blir en konjunkturavmattning och nedgång under hösten så kan man nog räkna med att Industrivärden sparar lite krut och delar ut som i år, 4kr per aktie. Mest troligt är det nog en utdelning omkring 4,5-4,75kr per aktie.

Svenska stålet

Så sakteliga så börjar situationen för den svenska stålindustrin efter några års mörker. Efterfrågan är inget fel på idag även om priset på stålproduktion kontra inköpspriset på järnmalm och kol (de mest betydande insatsvarorna) inte är lika gynnsamt som det en gång i tiden varit. En lekmanna mässig bedömning är att investeringarna inom den globala stålindustrin 20005-2008 var ”för stora” vilket lett till en betydligt större global produktionsapparat idag än vad det finns efterfrågan för. Medan det i järnmalm och kolindustrin är samma ”trånga” produktion. 

De senaste åren har alltså gruvor gynnats mer än stålverk och följaktligen är det idag en boom inom gruvindustrin och de så bekanta cyklerna går väl om varandra kan jag tro. Ett annat tecken i skyn på en gryende förbättrad situation för stålverken är väl också att det börjar gå bra för Degerfors fotbollsklubb igen. Går det bra för bruket….ja ni vet.

 

Järn och stål är ju en gammal svensk industritradition som spåras tillbaka många hundra år i tiden. Den största uppryckningen gjordes av Gustav Vasa som importerade mängder med kunniga européer till den svenska bergslagsregionen  som lärde oss svenskar att sälja mer än råstål av tvivelaktig kvalité. Idag är vi i Sverige duktiga på stål, världsbäst? Det får andra bedöma.

Vad har vi i Sverige för stålföretag egentligen? Och vart i Sverige hittar vi deras produktion (i sverige)? 

 

Dels så har vi det gamla statliga stålbolag Svenskt Stål AB, idag börsnoterat som har produktion i Luleå, Oxelösund och Borlänge idag. Huvudägare är Industrivärden. Inriktningen är grovplåt (tänk schaktblad till gruvmaskin) och tunnplåt (tänk karrosser till lastbilar) med allt mer speciella tillämplinngar. SSAB har de senaste åren haft lönsamhetsproblem och har det fortfarande.

Sedan har vi Sandvikens Jernverk som idag ingår i den globala jätten Sandvik och inom divisionen med det kryptiska namnet Material technology (tidigare hette det Sandvik specialstål vill jag minnas). Stålindustrin är idag inte längre den viktigaste industrin inom Sandvik utan idag är det främst produktion av skärande verktyg och gruvmaskiner som är den stora biten. Sandvik specialstålverk gör väldigt speciella tillämpningar med allt från ånggeneratorrör till specialtrådar till stålblad i rakapparater. Sandvik har kommit ur sin lönsamhetssvacka och även specialstålet, förslåt Material technology tjänar nu anständigt med pengar.

 

Sedan är det lite tunt med andra börsnoterade svenska stålverk. Många klassiska bruk finns kvar men inte speciellt många är längre egna företag. Klassiska företag som Fagersta, Avesta, Uddeholm, Grängesberg, Degerfors, Hofors finns inte kvar längre.  Men bruken finns kvar och man ingår i andra koncernen 

 

Outokumpo är en riktigt stor aktör i Sverige och börsnoterat i Finland. Dom fokuserar på rostfritt stål och har produktion i bla. Avesta , Degerfors och Torshälla. Outokumpo har haft stora lönsamhetsproblem och en ganska så ansträngd finansiella situation men kanske börjar man efter några svåra år skönja en liten antydan till bättre tider när man gjorde vinst under första kvartalet, kanske dock bara var en effekt av Degerfors fotbollsklubb framgångar?

 

 En annan aktör är Ovako (ej börsnoterad och innehållande bla. SKFs gamla stålverk) som om jag inte har fel har produktion i Boxholm, Hofors, Hällefors och möjligtvis något ställe till. 

 

Sedan finns norska ScanasSom bla är ägare av Björneborg och Söderfors stålverk. Scana är börsnoterat i Norge. Scana har likt Outokumpo och SSAB fortsatt stora lönsamhetsproblem och gör fortsatt förluster under första kvartalet 2011. 

 

En annan aktör som går att investera i aktier i är österriska Voest Alpine som är ägare till gamla Uddeholmsbolag med t.ex. munkfors stålverk.

 

Vill man investera i Frankrike kan man köpa aktier i Eramet som först och främst är inriktat på gruvindustri men även har stålindustri i Sverige genom Kloster Speedspel (Jan Stenbecka gamla skötebarn som bröts loss ur Fagersta) med verksamhet i bergsslagsorterna Vikmanshyttan och Långshyttan. 

 

Sedan har vi ju några andra icke börsnoterade såsom stjärnan,  Åkers (stålverk i Åkers Styckebruk) som tjänat pengar mest hela långkonjan. Och lilla restbiten av Fagersta genom Fagersta stainless som jag inte har en aning om.

 

Ja det var lite om svensk stålindustri och det finns som sagt mer alternativ är SSAB. Biter svenskt stål ännu?

Skogs och stålcykler

Stål och skogsindustri är tå svenska paradgrenar. De är två branscher som i högsta grad byggt Sveriges välstånd genom historien och även om det idag är är lika dominerande inslag i det svenska näringslivet som det en gång i tiden var. Tider då Stora-Koppparberg och Grängesbergsbolaget var de allra största företagen i landet..

Stål och skogsbolag är också brancher som präglats av återkommande rejäla strukturkriser och enorma svängningar i  konjunkturcykler. Detta tillföljd av att dessa industrier är kapitalintensiva och investeringstunga. Samt att investeringar tar tid att genomföra, lång tid. Det är lätt att det investerar för mycket i högkonjunktur med stora problem med kapicitetsutnyttjandet när efterfrågan faller. På 70-talet fick staten gå in i ägarkonstellelationer för att överhuvudtaget få en överlevnadsförmåga i den svenska stålindustrin. Exempelvis fick Wallenbergarna släppa Stora-kopparbergs hela stålindustri (Det som idag till stora del är SSABs tunnplåtsindustri) till staten som fick leda en strukturomvandling med bildandet av Svenskt Stål AB. En bra affär i slutändan för staten, i pengar räknat.

Även Skogsindustrin drabbas periodvis av enorm lönsamhet och enorma strukturkriser. Perioden kring millenniumskiftet var t.ex. synnerligen goda tiden för skogsindustrin. God efterfrågan på papper, massa och trä och dessutom låga priser på insatsvaror som ved och  el. Bingo för bolagens vinster och superkonjunkturtopp. Följdaktligen byggde man ut kapaciteten, köpte pappersbolag på andra sidan Atlanten och investerade hej vilt. Svackan kom 2002-2003 och alla trodde man snart skulle vara tillbaka till happy days. Men när vinstuppgångarna kom för all annan industrin så gick högkonjunkturen 2004-2007 skogsbolagen förbi. Lönsamheten kom aldrig tillbaka till "gammal god lönsamhet". Istället fick man lägga ner kapacitet. SCA, Holmen, Stora, Rottneros mfl har alla fått lägga ner bruk. 2008-2009 kom strukturkrisen och det blev panik och förluster med SCA som möjlig stjärna i klassen. Men då mycket kapacitet nu är nedlagd så har faktiskt lönsamheten i skogsindustrin kommit igång mycket bra i denna kkonjunkturuppgång. Tom Stora Enso tjänar ju ny bra med pengar. Strukturkrisen gav liv, ja förutom då för tidningspapper som gå mot sotdöden, förr eller senare.

Jag har i långa perioder med uppehåll varit aktieägare i både stål och skogsindustri. Idag enbart i skogsindustrin skall väl tilläggas. Men jag har läst alla SSABs rapporter de senaste 10-12 åren och periodvis varit aktieägare... ska också tilläggas.

Det är många bloggare som uttryckt att t.ex. SSAB varit ett klassiskt "värdeköp" med motiveringen att kursen idag är så mycket lägre än den var i högkonjunkturen och det vet ju alla att efter lågkonjunktur kommer högkonjunktur och snart så kommer SSAB tjäna lika mycket pengar som år 2007, buy cheap sell dear.

Exempelvis 2003-2004 var SSAB ett mycket gott "värdeköp", bolaget var skuldfritt, efterfrågan ökade, priserna på stål steg i snabbare takt än insatsvarorna och följdaktligen blev det goda tider. Vinstgenereringsförmågan 2006-2008 blev vad jag skulle vilja säga extrem, för att inte säga superkonjunkturtopp ur historisk synvinkel. Följdaktligen ville väldigt många bedriva stålverk då man kunde tälja guld med kniv, precis som skogsindustrin för 10 år sedan, investeringar sköt i höjden, bolag på andra sidan Atlanten köptes.... Sedan blev det sämre tider och vinsterna sjönk och blev förluster. Idag har tiderna blivit lite bättre och efterfrågan är tillbaka på riktigt bra nivå. MEN, lönsamheten är inte alls på samma nivåer pga av att priset på stål inte har kunna kompenserats för insatsvarornas prisökningar (läs järnmalm och kol)

Är SSAB ett "värdekap" idag? Jag är betydligt mer tveksam är för 7-8 år sedan. Rent konjunkturellt så kan stålindustrin hamna i samma problem som skogsindustrin i senaste uppgången dvs att det inte blir någon vidare bra lönsamhet i denna högkonjunktur och i nästa lågkonjunktur så kan det komma att bli en rejäl strukturkris. Precis som för skogsindustrin 2002-2007 med strukturkris 2008-2009 med massiva nedläggningar så kan denna högkonjunktur gå stålindustrin förbi. Detta tack vare att det nyetablerades så många nya stålverk och ny kapacitet inte minst i Asien. Så nu har vi då överkapacitet på stål. Med följden att vi säljer mycket i volym, men inte alls till samma priser och med problemet att Järnmalm och kol stiger rejält i pris.

SSAB har okså ett annat problem. SSAB ligger idag långt över sina långsiktiga skuldsättningsmål, med 16Mdr i nettoskuld idag och några stora utdelningar lär det inte bli utan istället många år där det behöver samlas i ladorna. Blir det snart en ny lågkonjunktur så kan SSAB komma att få det jobbigt....

I Industrivärden intet nytt

Industrivärden är ett intressant bolag. Synnerligen enkel affärsidé, förvaltning av börsnoterade aktier i främst stora svenska industriföretag. Bolaget har en helt transparent portfölj som går att följa dag för dag. Och bolaget omhuldas också av skatteregler som gör det enkelt att förstå utdelningar från bolaget osv.

Industrivärden är också i mångt och mycket en maktspelare där man tar ett aktivt ansvar i några svenska ”klendoder” som man kommit över vid olika tillfällen. Grunden är Handelsbanken, en gång i tiden Industrivärdens moder och från det bolag som man 1944 blev utdelat och använde sin maktbas till att köpa just Handelsbanks aktier för att säkra ägarmakten i detta bolag. Industrivärden blev sedan förvaltare av Handelsbankens övertagna panter från Kreugerkraschen t.ex. SCA och Ericsson. Andra bolag har man köpt över ett gammalt statligt bolag som t.ex. SSAB och i andra fall så har man ”bråkat” och styckat bolag t.ex. när man ihop med andra ägare gjorde slarvsylta av gamla Skånska cementgjuteriet och på köpet då snodde med sig Sandvikens Jernverk ett gammalt Stenbeckbolag. Sean har man ibland hör och häpna fatiskt sålt av stora aktieinnehav som t.ex. AGA och PLM. Oftast (men inte de senaste 5-6åren) så har Industrivärden också haft onoterade bolag. (likt Ratos t.ex.). Man gjorde under 90-talskrisen t.ex. ett bra köp när man köpte upp ett annat investmentbolag (Bahco) väntade in lite bättre konjunktur och har sedan sålt av några småbolag som t.ex. Besam som man sålde till AssaAbloy.

I industrivärden händer det sällan någonting direkt märkvärdigt utan orden status Quo är nog de lämpligaste , eller vad sägs om DI rubriken, ”Industrivärden gjorde ingenting senaste kvartalet”. Det går oftast decennier mellan de riktigt stora affärerna på senare tid t.ex. intåget i Volvo 2007 och dess för innan Sandvik ung. 10 år tidigare…det är med den tidshorisonten man bör bedöma deras förvaltning och industriella kunnande. Resten ja det är helt enkelt att man förvaltar ett antal bolag och har årsstämmor där man klubbar igenom årliga trevliga styrelsearvoden och bjuder på saft och bulle till småspararna. Industrivärden är mao ingen actionfilm med Bruce Willis utan nog mer någon överdrivet lång svart-vit stumfil från Ivar Krugers dagar.

Det intressanta är att mången massmedia och analytiker direkt missar hur bolaget fungerar. Man ältar sig över att inget händer, om man har för mycket skulder eller är för passiv osv. och allt som oftast så missar man ändå de små ”finesserna” i förvaltningen utan väntar in saker som händer med 10 år mellanrum. Och man missar det viktigaste faktumen att kärninnehaven är de som bestämmer avkastningen. Just nu så är det muntra miner när substansvärdet åkt upp över 70% i år och någon annan skriver förmanade om att faran inte är över för bolaget stora skuldsättning. Detta kvartalet som nu är genomgånget så gjorde däremot Industrivärden som alltid lite ”småjusteraringar” som fastiskt inte alltid är så små.

Man har börjat sälja av ”lite” aktier i Sandvik och SSAB sista tiden och man har inte köpt aktie för lika mycket utan i själva verket så har bolagets skulder börjat sjunka ned till lite mer behagliga nivåer. Man har också köpt aktier i Ericsson och tidigare under året i SCA. Ericsson tror jag faktisk att det var 7-8 år sedan man senast köpte aktier i. och dessa små affärer stärker i alla fall min uppfattning att Industrivärden börjar bli lite rädd om sitt eget kassaflöde och att två bolag som kommer sänka sin utdelning just är bla. Sandvik. Genom att sälja aktier i den egna portföljen med lite sämre direktavkastning och istället köpa aktier med lite högre direktavkastning så ökar Industrivärdens möjligheter att ha högre utdelningar som till 15% går direkt ned i fickan på familjen Lundbergs.

Intressant också att substansrabatten i aktien gått upp till ung. 25% numera mot hälften vid årsskiftet, vilket jag tolkar som att substansrabatten på aktien är en synnerligen dålig värdering av aktien.

Utsläpp och inkomster/utgifter?

Senaste tiden har det i media varit en hel del diskussion om att en del företag inom den svenska basindustrin har tjänat ganska stora summor på att sälja utsläppsrätter för Co2 utsläpp. Bla. SSAB och SCA har det senaste året tjänat stora summor pengar på att avyttra tilldelade utsläppsrätter. En del av förklaringen till dessa vinster är väl lite lägre produktionstakt i lågkonjunkturens spår och därav lägre behov men också på att båda företagen arbetat aktivt och hyfsat framgångsrikt för att just minska sina utsläpp (och därigenom tjäna pengar på detta)

Först skall jag klargöra att jag i denna fråga är jävig i frågan. Jag är ett big fan av systemet med utsläppsrätter. Det finns mängder med fel och brister i det nuvarande systemet t.ex. att det inte är ett globalt system, kanske lite för mycket utsläppsrätter osv men grundprincipen att det skall kosta att skita ned naturen är helt rätt och likaså det omvända att det skall vara ekonomiskt lönsamt att minska sina Co2 utsläpp är också helt rätt, enligt mig.

vad tycker du? är det rätt att SSAB och SCA tjänar månmiljonbelopp på sina minskade utsläpp?

jag tycker det är klart olyckligt att företag som bevisligen är duktiga inom miljöområdet i media hängs ut som "gratisätare".

Moder och dotterbolag

Någonting man bör ha koll på här i världen när det gäller aktier och företagsinvesteringar är förhållandet mellan moderbolag och dotterbolag. Varför är då detta så viktigt? De allra flesta börsnoterade företag består inte enbart av ett företag utan istället av många något mindre företag och över finns då ett moderbolag som är det faktiska bolaget som är börsnoterat. Dotterblagen är fullt egna företag som håller bolagsstämma och delar ut pengar (även om dom bara har en ägare) och dessutom i de flesta fall är berättigade till att ge koncernbidrag.

I ett företags redovisning så kolsoliderar man sedan räkenskaparna (dvs lägger samman alla dotterbolagen+moderbolaget) i en koncernredovisning som består av en resultaträkning, balansräkning och allt som ofta också någon form av kassaflödesredovisning detta för att du som ägare skall förstå hur företagets totala utveckling har varit. Samtidigt så kan man många gånger bli lurad på just dessa sammanslagningar av en mängd olika företags räkenskapar. Det är kanske så att det är just något bolag som år dåligt medan de flesta delar av koncernen går ganska bra. Att tmaa ett aktuellt sådant exempel så är ju Swedbank ett bra exempel där det idag är bla. dotterbolaget Hansapank (träffande namn helt klart) som går ordentligt dåligt oh har stora kreditförluster (i alla fall i redovisningen än så länge) medan exempelvis företag inom Swedbank går ganska hyfsat. I teorin så skulle man exempelvis sätta Hansapank i konkurs och bara driva vidare resten av Swedbank nu är ju i detta inte direkt troligt då det med största sannolikhet skulle leda till ingen vill låna ut pengar till Swedbank. Samtidigt kan det för företag ibland vara så att lyckas man sälja/bli av med/göra KK med stora problembolag så kan detta få stora effekter på koncernens löpande räkenskaper även om man kanske temporärt visar en stor nedskrivning. New wave har idag t.ex. stora problem med dotterbolaget Orrefors-Kosta boda men skulle man få ordning på jsut detta företag eller kanske lyckas sälja det så kan detta få klara positiva effekter för företaget (dock inte kortsiktigt pga nedskrivningar). ABB är ett exempel som lyckades vända hela företaget genom att göra sig av med ”problemområden” som amerikanska aspbetsbolag och fläktverksamhet. Aktiemarknaden trodde på konkurs för ABB 2001-2002 men när förlustbolagen var borta tjänade man bra med pengar till slut.

I de flesta fall är dotterbolagen i ett företag ganska så lika varandra då ett företag kanske satsar på en viss marknad eller produkt även om många av våra största svenska företag är väldigt stora och därmed i stort sett alltid lite eller mycket diversifierade. AtlasCopco tillverkar ju som bekant både gruvmaskiner, kompressorer och anläggningsmaskiner. I vissa fall så är dotterbolagen ganska så självständiga och tom kanske börsnoterade i sig som Sandviks dotterbolag Seco Tools som finns att köpa på börsen. Där finns det andra aktieägare än Sandvik som tycker till hur bolagets bord skötas även om Sandvik i stort sett kan göra som man vill.

Många företag har dessutom intressebolag (dvs där man äger en mindre del) som i vissa flal har väldigt lite att göra med verksamheten mer än ett visst mått att ”strategiskt intresse” eller vad det brukar skrivas. SSAB exempelvis äger ju halva Oxölösunds hamn, hamnverksamhet har som bekant ganska lite att göra med Ståltillverkning. Många bolag har också egna mindre fastighetsbolag, ”strategiskt” t.e.x AB Volvo .

Sedan finns det också i högsta grad också företag med affärsidé att äga flera olika företag inom väldigt olika marknader. Ratos exempelvis äger både Friluftskläder från Haglöfs och Anticimex bolags som direkt inte har så mycket med varandra att göra mer än att dom har samma ägare. Ett annat konglomerat är Midway som har både dotterbolag som tillverkar medaljer och som säljer bilar.

En annan viktig aspekt att se på är bolagets skulder eller kassakista och vart dom ligger i en koncern. Kanske har man en masas dotterbolag som är väldigt skuldsatta men t.ex. ett moderbolag med väldigt starka finanser (Ratos har en sådan situation idag). I andra fall så kanske det är så att varenda dotterbolag inte har några skulder eller för den delen några större penningsummor på banken heller medan moderbolaget å sin sida har tagit lån med aktierna i dotterbolagen som säkerhet.

Ett företag kanske är ganska högt skuldsatt man kan klara av skulder och amortering ganska bra ändå pga av ett starkt moderbolag och omvänt finns också situationer där moderbolagen nästan direkt får problem om dotterbolag inte längre går lika bra trots en högre soliditet och lägre skuldsättning.

Som sagt det finns mycket att läsa på om moder och dotterbolag...

Svängigt och stabilt

I den dramatiska omsvängning som varit i konjunkturen mot allt sämre tider som nu också avspeglar sig i företagens bokslut så kan det i högsta vara intressant att studera den skillnad som nu blir allt mer uppenbar i bolags olika ”stabilitet” mot denna avmattning. I vissa bolag som ex. SSAB syns nu avmattningen mycket kraftigt, i andra bolag är verksamheten och lönsamheten mycket stabil som exempelvis i fallet Telia och i vissa bolag som i SCA så finns det både stabilitet och avmattning på samma gång.

Orsaken till de stora skillnaderna faller i mångt och mycket tillbaka på oss själva som individer och våra reaktioner i tider av oro och avmattning så väljer vi att inte köpa en ny bil, handla elektriska prylar i kartongförpackningar eller en ny grävmaskin till företaget. Men däremot väljer vi fortsatt att betala räkningen till mobilen och bredbandet. Telebolaget tjänar fortsatt pengar medan stålverket och kartongfabriken får det svårt.

SSAB är et bra typfall för en oerhört dramatisk omsvängning. Så sent som i början av september så gjorde företaget rekordvinster och lönsamheten var mycket god, man hade lyckats sälja av en del av ett icke-strategiskt innehav i form av den amerikanska rörverksamheten. Självföretroendet lyste och styrelsen skickade ut en kallelse till en extra bolagsstämma om att man nu vill återköpa aktier som en alternativ form av utdelning till aktieägarna. Sedan kom Lehman Brothers kollapsen i USA, konjunkturen tvärstannade och styrelse drog tillbaka sitt återköpsprogram. Så här några ynka månader senare rasar lönsamheten och bolaget flaggar nu för att början av 2009 nu kommer innebära förluster och med tanke på det och bolagets skulder så väjer man nu att istället för extra utdelning i form av återköp att sänka den ordinarie utdelningen. Några månader var allt som behövdes och kommer företaget nu klara av att tjäna 5-10kr per aktie i år?, ytterst osäkert.

Just telekommunikation har verkligen gått till att bli en allt mer ”everyday essential”. Allas våras mobiltelefoner, internetuppkopplingar och digital-tv ligger oss allt varmare om hjärtat och mobilen är kanske den ägodel vi sist av allt vill ge upp. Vi säger hellre upp prenumerationen på dagstidningen, något som för 15 år sedan nog knappast var vanligt. TeliaSonera och Tele2 redovisar trots de bistra tiderna stabila och fina vinster och behåller eller ökar sina utdelningar.

Nu är det ju inte så enkelt som investerare att bolag som är stabila i sin intjäning per automatik skulle innebära en bättre aktieplacering idag då många aktieplacerare tenderar att tänka ganska lika varandra och dissa aktier vars vinster sjunker och hissa företag var vinster stiger med de värderingsdilemman som kommer på detta, där populära bolag blir dyra och vice versa. Men självfallet medför dagens låga räntor att stabila högavkastande företag känns rätt trevliga, inte sant?
Vad tycks exempelvis om det Kandensiska företaget Great Lakes Hydro (är en stängd fond, legalt sett men kommer ev. konvertera till att bli ett vanligt AB) som driver flertalet vattenkraftverk i Kanada och sedan några månader också vindkraft. Man säljer elen på 14 åriga bundna kontrakt med fasta priser, bundna långa räntor vilket skapar mycket stabila kassaflöden där en del delas ut till aktieägarna månatligen(!!) och där helårets direktavkastning motsvarar 7,5%. Noll i tillväxtmöjligheter givetvis men med dagens räntenivåer måste ju 7,5% i sig ses som hyfsat trevligt när den räntan säkert motsvarar 3,5 gånger bolåneräntan hos oss svenskar.

Då är det upp till bevis Öresundspojkar!

Substansrabatten i investmentbolag har sedan urminnes tider varit en het debattpotatis. Alla har haft olika uppfattning om vad ett investmentbolag skall göra för att eliminera rabatten, om bolaget bör satsa på återköp, om rabatten kanske tom är bra för aktieägarna eller om bolagets pengar bör satsas på att göra kloka aktieinvesteringar. I början av Mars månad ex. så valde Investor som är landets största investmentbolag att sälja sitt mycket långvariga innehav i Scania som på ett eller annat sätt varit med i Investor i stort sett sedan urminnes tider. Med affären så gick Investor från att vara lite skuldsatt (lite till om man räknar med nettoskulden i de operativa innehaven) till att hastigt och lustigt ha en hel del miljarder på kistbotten. Med tanke på att Investor dessutom handlas med allt som oftast 20-30% rabatt på substansvärdet var det många som börjad prata om att bolaget borde återköpa aktier. Det gjorde bolaget också i april men enbart för att säkra ledningens optionsprogram som i förhållande till Investors substansvärde nog är att betrakta som en piss i Mississippi även om Wallenberg direktörer allt som oftast är ganska väbetalda.

En av dem som var tydligast i sin kritik var Öresund förra Vd och nu vice styrelseordförande Mats Qviberg. Jag vill minnas att jag läste i krönika (vet ej var) om att Qviberg gärna hade velat äga den allra sista Investoraktien med adress Investor om att bolaget borde använda varenda slant som bolaget har för att återköpa aktier så länge som substansrabatten är är hög. I teorin så omvandlar bolaget i en sådan manöver 1 krona i substansvärde till 1 krona och 30 öre om bolaget har en substansrabatt. Aktierna som då finns kvar på marknaden blir då självfallet mer värdefulla mätt i substansvärde. I senaste rapporten gav såväl Investor, Industrivärden som Kinnevik svar på tal är man presenterade sin syn om att det långsiktigt är bättre om bolaget finner goda investeringar än att köpa upp sig själv. Aktieägarna har nog i alla fall kortsiktig tskäl att vara glada för detta beslut då börsen mest gått ned sedan scaniafffären.

Öresund själv som Qviberg var VD för gjorde i slutet av 90-talet stora affärer i investmentbolagsrabatter. Först så köpte man under kort ti in sig kraftigt i investmentbolaget Custos och fick i praktiken ägarmajoritet och kunde förverkliga en kommande god affär. Först så gav man ledningen uppdrag att i stort sett sälja ut innehaven (bla. Hufvudstaden såldes ut med god förtjänst till Lundbergs). Custos var ett bolag som hade handlas med stor rabatt och som nu dessutom fick en fin kursutveckling pga utförsäljningar. Ett steg i dra nytta av substansrabatten var att dela ut SCA aktier som Custos var en stor ägare av till Custos egna aktieägare mao så överfördes dessa SCA aktier i sitt fulla värde genom ett inlösenprogram till Öresund Kapitalbasen minskade i Custos men ökade i Öresund och till slut så kunde Öresund lägga ett uppköpsbud på hela "rest-Custos" och betala med egna nytryckta aktier. Kontinuerligt så köpte Öresund också tillbaka egna aktier och efter alla manövers så både växte substansvärde och rabatten eliminerades i Öresund. Det fanns nog knappast några aktieägare i Öresund som var ledsna för att ett gammalt Investmentbolag som Custos gick i graven. Sedan dess har i stort sett Öresund handlas med mycket låg substansrabatt eller tom premie under vissa perioder. Fram till idag….

En av Öresunds allra största ägare, skönsångaren Mats O Sundqvist har det sista årets pressats hårt av en mycket hög belåning. Den senaste tidens stora kursfall har fått proppen att gå ut i all hans investeringsbolag och Sundqvist har tvingats att konsolidera sin verksamhet och sälja av aktieinnehav för att rädda finanserna. Ett av bolagen som fått ryka är just Öresund där på korttid många aktier kommit ut till försäljning. Dessutom har det varit lite si och så med Öresunds fingertoppskänsla i sina investeringar så glorian har fallit lite på sned och bolaget har återigen nu en substansrabatt. Utan att ha några exakta siffror så beräknar jag att substansrabatten idag ligger på runt 15-20%. Med 600 Mkr på bankboken och börsaktier för drygt 5 Mdr så är det nu upp till bevis att Öresund lever som dom lär….Jag gissar att bolaget nu öppnar plånboken och återköper aktier ordentligt.

På tal om återköp så blev jag själv häromdagen kallad till extra bolagsstämma med en enda fråga på dagordningen. Svenskt Stål Aktiebolag talar nu om för aktieägarna att finanserna nu har blivit allt mer sunda av försäljningen av rördivisionen och ett mycket starkt underliggande resultat och kassaflöde. Summasummarum är nu bolaget återigen i situationen att finanserna är starkare än målsättningen och man vill nu hantera denna "problematik" med att återköpa egna aktier och man begär nu aktieägarnas sanktion för detta.

Överlag skall jag säga att jag generellt är skeptisk till att bolag köper sin egna aktie över börsen kanske då möjligtvis med undantag av obelånade investmentbolag med substansrabatt. I teorin är återköp ur bra som helst då man ökar såväl vinst per aktie som substansvärde. I praktiken är det inte alltid lika bra det finns ju en klar risk att bolag återköper dyra aktier och man trots återköpen får se en dalande aktiekurs. Inte allt för sällan så sammanfaller ju dessutom de två parameterna att bolaget tjänar bra med pengar och har gott om pengar på kistbotten med att bolagets aktie också står ganska högt i kurs. Inte minst de massiva återköpen i ex. AstraZeneca förskräcker där bolaget prioriterat återköp av den egna aktien framför att ex. satsa mycket på forskning och dessutom har återköpen ibland gjorts till kurser nästan dubbla dagskursen.

Personligen tycker jag det finns ett bra sätt att hantera överskottspengar, dela ut dom! Antingen som extra utdelningar eller som "splitt-inlösen" program. Om bolaget ser goda skäl för att återköpa egna aktier ex. om aktien är ordentligt nedtryckt i skorna så kan man göra detta genom ett obligatoriskt inlösenprogram t.ex. att man "tvingar" aktieägarna att sälja var 20:e aktie för ex. 400kr. I ett sådant förfarande så får aktieägarna en inlösenrätt med ett visst värde och aktieägarna kan då välja mellan att sälja sin del enligt erbjudandet mot en ekonomisk kompensation eller om man vill öka sin ägarandel, ha aktierna kvar och få en liten ersättning för inlösenrätterna. Då får varje aktieägare ta ett enskilt beslut istället för att ledning och styrelse får leka fritt.

Synd att man inte kan poströsta till SSAB bolagsstämma, då hade jag röstat nej till styrelsens förslag.

Tankar om valutor

Valutor är någonting som i högsta grad påverkar investeringar av olika slag samtidigt som det är mycket, mycket svårt att förutse hur olika valutor kommer röra sig den kommande tiden. Senaste veckan har t.ex. dollarn stärks förhållandevis mycket mot SEK osv. så intresset för valutaexponering har nog hux flux ökat nu igen så det kanske känns som aktuellt med lite valutatankar.

I generella termer tycker man inte skall lägga för mycket krut på valutor då det är en marknad som är mycket svår att direkt ha någon uppfattning om och det är också mycket svårt att dessutom tjäna pengar på valuta även om man kanske skulle ha rätt uppfattning. Valutamarkanden är enorm och den är synnerligen likvid och välanalyserad. Valutamarknaderna är betydligt större än aktiemarknaden t.ex. Varje dag säljs och köps det enorm mängder av olika valutor. Vad som styrpriset på en viss valuta är inte alltid helt lätt att förstå sig på. Även om hög tillväxt, hög ränta och sunda statsfinanser teoretiskt sett skulle leda till starkare valuta och självklart det omvända förhållandet. USA har nog mycket att skylla sig själva för att dollarn har tappat så mycket i värde. Det finns också fler ibland konstlade priser där olika valutor kanske har en fast växelkurs mot varandra mot att det egentligen borde vara så att en vsis valuta borde stärks i förhållande till den andra. Jag tror att fler än en riksbankschef har ägnat en tanke på peggen mellan Kinas Yaun och amerikanska dollarn.

Även om valutor inte bör vara styrande för investeringar kan det däremot vara nyttigt att ha en förståelse för hur valutor påverkar olika företag för det kan skilja sig ganska mycket hur det ser ut från företag till företag. Dels så finns det företag som påverkar generellt sett lite av valutor. Exempel på sådana företag är ett företag som finns i Sverige och har produktion, försäljning osv. här i landet alena. Ett sådant företag påverkas mycket marginellt av valutor och möjligtvis kan det ligga en viss risk i om det landet valuta försvagas väldigt mycket. En sådan situation kan lätt leda till en allt mer tilltagande inflation och högre räntor vilket kanske påverkar företagets kunders köpkraft samt att det minskar resultatet tillfölj av dyrare finansnetto om företaget är belånat. Men det är främst en fråga om indirekta exponeringar.

Sedan finns företag med mycket stor valutaexponering dvs ett företag som t.ex. tillverkar varor här i Sverige och som sedan exporterar sina varor för att t.ex. säljas i USA. Skulle då dollarn sjunka kraftigt så medför detta att företaget ställs inför valet att antingen höja sina priser alt. att man får sämre marginaler. Ingendera är egentligen trevliga val. Ett exempel på företag som varit drabbat av just denna problematik är Volvo PV som har mycket försäljning i USA. För Volvo PVs del har de senaste årens kraftiga dollarförsvagning gröpt ur alla form av lönsamhet och verksamheten går idag med stora förluster. En stor del a problemen går att koppla till att företaget säljer mycket i USA och tillverkar mycket i Sverige. Ett företag som Atlas Copco har i mångt och mycket likartade problem meen helt klart är det så att efterfrågan på gruvutrustning och kompressorer varit större än större än efterfrågan på stora svenska bensinslukande personbilar varit i USA.

Givetvis finns det också företag med omvänd exponering när det exempelvis gäller dollar dvs ett företag som köper in produkter i dollar men som sedan har försäljning i Sek eller Euro. Ett exempel på företag som gynnats kraftigt av de senaste årens dollarfall är Hennes & Mauritz men även SSAB som har de flesta av sina råvaruinköp som man tecknar på konrakt skriva i dollar. SSAB är ett dolar som gynnats enormt de senaste åren av i mångt och mycket konstant fallande dolla och en numera nästan aldrig sinande efterfråga på stål. Nu har ju också SSAB till viss del hedgat sig bort från risken med stigande dollar genom att köpa upp en kandensiskt/amerikanskt företag och därmed ökat sin produktion och försäljning på den nordamerikanska kontinenten. Det är inte helt ologiskt att HM och SSAB inte hängt med i den senaste tidens ganska kraftiga börsuppgång tillskillnad mot företagen som är vinnare på den senate tidens dollarförstärkning.

Det finns också företag med "omräkningsexponering" (tror knappast det ordet finns i SAOL) dvs man tillverkar och säljer varor i samma land men där en stor del av försäljningen sker i en annan valuta. Ett bra exempel på ett sådant företag är AssaAbloy samt också Securitas. AssaAbloy har mycket försäljning i dollar men man har också mycket tillverkning i dollar följden blir vid en dollarförsvagning givetvis att företagets vinster minskar i redovisningsvalutan Sek, dessutom krymper till viss del balansräkningen och bolagets egna kapital men företaget har inga problem med att hålla uppe sina marginaler och tjäna pengar. Man kan mao lätt luras och tro att ett resultat egentligen är bättre eller sämre än vad det egentligen är om man räknar bort omräkningseffekterna. Sådana företag är i mångt och mycket trevliga tycker jag då man slipper oroa sig för marginalen annat än i "kärnaffären" med efterfrågan på bolagets produkter som i fallet AssaAbloy eller tjänster som i fallet Securitas.

Det finns också företag som vars varor säljs och köps i en viss valuta (främst dollar givetvis) fast varor egentligen kanske inte säljs i USA. Exempel på sådana företag är gruv och oljeindustri men även också skogsmassa. Många gånger leder en dollarförsvagning till ökade priser på råvarorna om efterfråga är konstant och även tvärt ofta fallandepriser om efterfrågan är konstant om dollarn skulle stärkas. Sedan kan ju konspiratoriskt resonera om huruvida det är oljan som styr dollarn eller tvärt om…

Så sammanfattningsvis tycker jag man skall bry sig mycket lite om valutasvängningar men däremot bör man vara försiktig med bolag som ä kraftigt valutaexponerade och som dramatiskt kan få sin lönsamhet beskuren av förändringar som i mångt och mycket ligger utom företagets möjlighet att påverka. Ett bra portföljtips kan vara att köpa aktier som har motvänd exponering dvs ett företag som gynnas av ett dollarfall och ett företag som missgynnas av det samma. På så sätt kan man genom portföljtänkande hedga bort en del osäkerhetsmoment i valutor och oberoende av hur valutorna utvecklas så både gynnas och missgynnas man och genomsnittutvecklingen blir förhoppningsvis god. En kraftigt ensidigt exponerad aktieportfölj (givetvis kan det vara obligationer och reala tillgångar också) kan bli problematisk om man har fel uppfattning om valutarörelser eller att man helt enkelt kanske "glömt bort" att ett företagets resultat de senaste åren varit dopande eller underutvecklade tillföljd av valutor.

På bild, "forsen" i jämte "skutan"

Tunga dagar för Industrivärden

Investmentbolaget industrivärden har minst sagt en tunga dagar i närtid då såväl Ericsson, Volvo, Handelsbanken, SSAB, Sandvik och SCA kommer med besvikelser till kvartalsrapporter för aktiemarknaden vilket då resulterat i nedgångar för respektiva aktie. Vilket givetvis också slår mot huvudägaren Industrivärden.

I Handelsbanken är det stora kreditförluster till följd av en befarad konkurs hos en svensk företagskund. Vilket företag som denna specifika kund lär det nog spekuleras i affärspressen den närmsta tiden och senaste ryktet är en högt skuldsatt underleverantör till IKEA. I Just detta fall måste man nog ge viss kritik till riskbedömningen på det aktuella kontoret då utlåningen måste ha varit betydligt större än bolagets säkra tillgångar om man på just denna enda affär kan förlora flera hundra miljoner. I övrigt så levererar SHB ett stabilt resultat med det största kvartalsmässiga räntenettot i bolagets historia men där detta inte kan väga upp kreditförlusterna och minskade provisionsintäkter till följd av nedgångar på de finansiella marknader. Även bolagets likviditetsportfölj har fått sig ytterligare en smäll med värdenedgångar på främst bostadslånerelaterade obligationer i USA. Det är också tuffa tider att bedriva bankverksamhet i Storbritannien där SHB expanderar för fullt genom att öppna allt fler kontor vilket slår mot lönsamheten där många kontor idag inte bär sin kostnader i förhållande till intäkter. Det är nog lite av en blixt från klar himmel dessutom att klassens stjärna Handelsbanken nu åker på omtenta då bankens kreditförluster nu är bland de högsta i sektorn, Det krävs nog för att Handelsbanken skall återfå förtroendet på aktiemarknaden att banken kan visa att dessa händelser är av engångskaraktär.

Den andra besvikelsen på börsen är telekomjätten Ericsson och jag är alldeles för dålig insatt i företagets verksamhet och marknad mm. Så jag avböjer nog att skriva någonting alls då andra kan betydligt mer om Ericsson än mig. I vart fall är bolagets aktie ner kraftigt på börsen på rapporten.

Sandvik rapporterare i förra veckan och det går fortsatt bra för bolaget med en god underliggande tillväxt men man drabbas av valutor, lager, kostandsökningar mm. Som gör att bolagets marginaler sviktar och som bolaget nu möter med rationaliseringar bla. På personal. Jag tror inte det är någon fara för Sandviks utdelning utan tror tvärt om att det blir en höjning av utdelningen till våren.

I fallet Volvo är så gör bolaget sin största kvartalsvinst på mycket länge och i dagsläget så tjänar Volvo mycket pengar men det finns hos Volvo en oro inför framtida konjunktur inte minst i USA och dessutom kostnadsinflation på t.ex. stål. Överlag går dock Volvo bra idag och vilka fantastiska orders som Volvo Aero dragit in sammanlagt 90 Mdr(!!) under 40 år(!!) det blir något för analytiker att kassaflödesberäkna. Jag tror inte det är någon fara på taket för att Volvo skall behöva sänka sin aktieutdelning utan här blir det stor direktavkastning till Volvos ägare. Volvo är ett stabilt bolag idag som klarar av att möta en sämre konjunktur.

Idag så var det sedan dags för både besvikelser från SSAB och SCA. I SSAB fall handlar det om närmast skenande kostnader och något mer osäkra framtidsutsikter. Något fel på resultatet här och nu är det dock verkligen inte utan vinsten ökar kraftigt sedan förra året givetivs mycket tack det stora nordamerikanska förvärvet förra sommaren men egentligen går hela företaget rakt igenom mycket bra i dagsläget. För egen del tycker jag det också nu är positivt att bolaget kraftfullt betat av sin stora låneskuld och bolaget är nu snart nere på normal/bekväm skuldsättningsnivå i enlighet med bolagets finanspolicy. Mao kan man säkerligen se fram emot en ganska stor utdelningshöjning vid kommande bolagsstämma med tanke på bolagets stora vinster. En annan positiv sak är att bolagets nischprodukter kraftfullt gynnas av miljö/energiinvesteringar och här har man idag fantastiska marginaler och är genom detta en av världens mest lönsamma stålföretag det man bör vra orolig för är dock hur stålföretaget verkligen skall klara av att föra vidare så enorma kostnadsökningar på kol och järnmalm när konjunkturen bromsas in och om dagens toppmarginaler då verkligen kommer att hålla sig på dagens nivå.

För SCA är det den svenska skogsindustrirörelsen samt förpackningar som har det mycket motigt med stigande ved och energipriser vilket slår mot resultatet. Allra värst går det för sågverken där efterfrågan i stort sett har tvärstannat och SCA tvingas till produktionsstopp för att få ner lager. Även förpackningsverksamhet är inga roliga siffror direkt med avtagande tillväxt och hård konkurrenssituation. SCa väljer att möta detta genom att sälja sin förpackningsverksamhet i England och det kommer bli neddragningar på mindre lönsamma industrier. Givetvis tjänar man inte speciellt bra med pengar på förpackningar men om man vill vara optimist så går det i alla fall betydligt bättre för SCA är för SCA konkurrenter som har mycket mycket värre problem då man inte äger någon skog och allt som oftast köper skog från Baltikum och Ryssland. Jag tippar att det i denna bransch kommer bli kris och någon av skogsföretagen kommer säkerligen allt närmare ruinens brant då produktionen måste ner. Det är min övertygelse att detta på lång sikt är mycket bra för SCA som är bäst i klassen idag där man idag mer kan arbeta med rationaliseringar än med nedläggningar. Den andra delen av SCA dvs personliga hygienprodukter och mjukpapper ser det lite ljusare ut med i alla fall tillväxt och glädjande visar nu mjukpappersverksamheten den bästa marginalen detta kvartal än vad bolaget haft på flera år. P6G förvärvet ser hitills lyckat ut då nu SCA har mer omsättning i denna mindre konjunkturkänsliga verksamhet. För personliga hygienprodukter är det min uppfattning att det är ganska mycket engångsproblem som tyngt bolaget med produktionsomställningar. Ang. SCA och Statkrafts vindkraftprojekt som kommer hedga bort en stor del av bolagets energikostnader så finns det nu en mycket preliminär tidsplan framtagen om tillståndsprocesserna går bra. I sådant fall kommer vindkraften börja byggas i slutet av 2009. Enligt mig är SCA med dagens kurs ett mycket lågt värderat bolag sett till tillgångar och långsiktig vinstintjäningsförmåga då allt för mycket fokus enligt mig läggs på situationen här och nu.

Som storägare i både Handelsbanken, Ericsson, SSAB, Sandvik, SCA och som inte heller rosat marknaden direkt slår kursnedgångar hårt mot Industrivärdens substansvärde. Börsnedgångarna det senaste året har också skapat en allt mer tilltagande skuldsättningsproblematik i Industrivärden i spåren av de stora köpen i Volvo och tecknandet av nyemssionen i SSAB. Nu verkar det dock som Industrivärden under det andra kvartalet gjort miljardaffärer i aktier då man sålt aktier i Handelsbanken, SSAB och Ericsson och istället stor investerat i Volvo. Mer om detta komemr säkerligen i Industrivärdens rapport. Skuldsättningsgraden uppgår idag ändå till ung. 20% vilket betyder att Industrivärden allt mer börjar närma sig en situation har en femtedel av portföljen är belånad, det är mycket vanskligt om det blir stora ras på börsen. Några vidare vältajmade aktieaffärer har man minst sagt inte gjort det senaste året även om man självfallet skall se bolaget som en långsiktig industriell ägare. Däremot har man gjort en bra affär för knappt ett år sedan där man emitterade obligationer som medförde att Indstrivärden idag har en fast ränta på 4,6-4,7% i ung. 5 år till, räntan är dessutom avdragsgill. Att ha så förmånliga lånevillkor när man är belånad är få förunnat. Många av industrivärdens innehav har idag en direktavkastning klart högre än denna ränta vilket skulle borga för stabilt kassaflöde och bra utdelningar till Industrivärdens ägare men den krassa sanningen är att Industrivärden idag inte har möjlighet att göra några större nya investeringar idag utan här måste man helt enkelt ha en tro till att portföljbolagen levererar eller att man som sagt som i fallet Handelsbanken-Volvo säljer aktier för att köpa något annat. Jag tror dock att Anders Nyrén kastar lystna blickar på Investors Börje Ekholm som nu sitter med 15 Mdr(!) på kistbotten att investera med på en marknad som medför allt lägre priser. Den stora börsnedgången med allt sämre likviditet i det finansiella systemet skapar en guldsits för en investerare med stor summor likvida medel och likaså medför det hårda villkor för belånade aktörer.

Jag står fortfarande fast i min övertygelse att jag tror att Industrivärden kommer dela ut 5,50kr eller kanske tom 6 kr per aktie till våren. Skulderna till trots. Detta ger idag en direktavkastning på omkring 7% för C aktien. Historiskt sett är detta en mycket hög direktavkastning och Industrivärdens aktieägare har i alla fall möjlighet att köpa mer aktier i bolaget till våren. Lite spännande är det dock vem som köpt Industrivärdens aktier i Handelsbanken. Är det kanske huvudägaren Lundbergs som "hjälpt till" i skuldsättningsproblematiken? Det skulle inte förvåna mig. Jag står fast i min övertygelse att Industrivärden är en bra långsiktig placering i jämförelse med t.ex. investering i en indexfond.

Även Skanska verkar straffas hårt på börsen vilket förstärker Industrivärdens tunga kvartal.

Det finns alltid något gott med det onda

Det är verkligen inte mycket roligheter om man är aktieinvesterare i dagsläget. Råvarupriser slår nya all time high på löpande band, inflationen är om än hyffsat låg men i klar ökande trend, räntenivåer som ökar i måttlig takt och gör räntebaserade investeringar allt mer attraktiva i absoluta tal (om än inte i reala termer) och på detta en allt mer avtagande BNP ökningstakt. Sedan som lök på laxen stiger viktiga konsumtionsvaror som bensin och livsmedelspriser kraftigt. Man behöver nog inte vara hjärnkirurg för att inse att allt fler konsumenter kan få det lite mer knappt i plånboken de kommande åren helt klart. Inte minst nu sedan pengar ha gått från att vara en vara med ganska god tillgänglighet till att allt mer en knapp resurs. Men detta öppnar också möjligheter för att citera den mycket duktiga investeraren Jonas Wahlström (ordf i Öresunds nya aktivistfond Granite) i senaste numret av HQ kundtidning när han kommenterar nedvärderingen av börsen.

-Det som händer nu kommer få väldigt stora konsekvenser även i Sverige och jag tror att det i slutändan kommer svida i konsumenternas plånböcker. Krasst innebär det att pengar har blivit en vara svår att komma åt men det fina är att avkastningen på de affärer man ändå kan göra kommer bli desto bättre.

Så finns det givetvis stora ljuspunkter. Omställningen till ett mer hållbart samhälle har t.ex. fått god hjälp på traven av allt högre råvarupriser. Häromdagen kunde jag t.ex. läsa att bensinförsäljningen i landet Sverige nu på ett år har gått ned med 14% samtidigt som såväl etanol, el och biogas allt mer ökar. Även om den svenska trafiken inte är världens största miljöbov så medför givetvis en 14% nedgång av bensinförbrukningen en hel del minde koldioxidutsläpp och desto dyrare bensinen blir desto bättre blir kalkylerna på alternativen. Jag tror många familjer i Sverige idag funderar på om man inte kan klara sig med en bil, åka kollektivt lite oftare, om man kanske skall byta ner sig i storlek eller att man helt enkelt som nästa il inte skall välja en miljöbil av krasst ekonomiska skäl.

De höga råvarupriserna lär säkert kapa en och annan vinstmarginal i svenska tillverkningsföretag men i gengäld lär det bli allt mer lönsamt att arbeta t.ex med energibesparingar och minskat råvaruinnehåll i bolagets produkter. Det finns en mängd roliga exempel på intressanta lösningar. Allt från allt fler energilampor till ex. transportbolaget UPS som numera gör ett världsomfattande arbete i syfte att minska antalet vänstersvängar i deras körslingor. För det "vet ju alla" att vänstersvängar drar mer bränsle och gör man flera miljoner vänstersvängar så kan man spara in en hacka dessutom har man genom fler högersvängar också förbättrat olycksfallsstatistiken, dubbel lycka alltså och ett synnerligen gott exempel. Visste du t.ex. Sopbilar som vars lastutrymme byggs i SSABs produkt Hardox som är ett av världens starkaste stål i relation till sin vikt antingen kan lasta mer och därigenom allt färre resor till tippen eller så kan man bygga en lika stor men lättare sopbil och därigenom på något av vartdera sättet spara in på bränslekostnader. Med mindre mängd stål i kilo räknat i sopbilen så sparar vi också in på mängden järnmalm som behövs och detta säkert som SSAB också kan ta mer betalt för det höghållfasta stålet.

Även bolag med god råvaruförsörjning lär gynnas när priserna stiger. Bolag som SCA och Holmen med närmast gigantiska skogsinnehav lär kanske få det tufft när det bli allt mer slagsmål om träden när t.e.x Ryssland nu verkar göra mycket för att stänga dörren till den nordiska skogsindustrin. Men våndan dessa bolag stå inför lär inte vara något mot bolagen som står utan skogsinnehav. Stora nedläggningar av mindre effektiva pappersbruk är nog att vänta. Miljökonsekvenserna lär blir positiva med mindre utsläpp. När omställningen "är klar" lär kvarvarande industrier få en skuts i lönsamhet uppåt.

Vad man kan hoppas på är att våra svenska företag ser möjligheterna i denna marknad och att man nu har bra tillfällen att arbeta aktivt med råvarurelaterade kostnader och samtidigt vara expansiv med at ta fram produkter och tjänster som sparar pengar åt bolagets kunder och därigenom också kan bidra till ett mer hållbart samhälle.

När det gäller olje och råvarupriser så får man dock passa sig för den räta linjens logik och förbannelse. Det är inte många som idag med stor säkerhet kan säga om en tunna olja fundmentalt kan tänkas vara värd, därmot är det en allmän vedertagelse idag att tro att oljan bli dyrare trots minskad konsumtion i västvärlden. Själv ger jag mig dock inte in i den debatten för det är en sak som jag inte är byxad att ha en åsikt om. Däremot skadar det inte att läsa inledningsordet i Industrivärdens årsredovisning anno 1993

När man minns hur tokigt man tänkt och hur fel man fått och hur annorlunda det faktiskt i regel gått och hur världen har drabbats av sällsamma metamoroser, får man årligen mindre och mindre respekt för prognoser

Så visst finns det alltid något gott med det onda och något ont med det goda. En lite tanke måste man däremot idag skänkas till företaget Holmens prövade aktieägare, för någon månad sedan var det en brand och tillhörande stort stopp på ett av företagets större pappersbruk och idag tvingas man konstatera att upp till 700ha skog hel sonika brunnit upp i en skogsbrand. Inget roligt där inte.

På bild, Sveriges högsta berg sett från Kaskasatjåkka 2067 möh

Varumärkesbyggande by Swedish Steel

Stålföretag är bland det mest farliga man kan investera i som aktieägare. Stålföretag har en historik av ständigt återkommande cykler med ömsom hög och låg lönsamhet. Fantastiska tider kan följas av katastrofala och låg lönsamhet kan plötsligt vändas till tider av mycket bra avkastning på investerade pengar och stort värde för aktieägarna. Själv har jag i ett antal år ägt aktier i SSAB eller Swedish Steel som företaget använder som internationellt namn. Men varför investerade då jag som är så försiktig av mig i ett stålföretag?

När jag köpte aktierna vilka inte var speciellt många till en början skall jag villigt erkänna att jag inte kunde direkt mycket om stålföretag i allmänhet eller SSAB i synnerhet. Det helt och fullt ut en ”mattematisk” investering där det fanns ett klart större underliggande värde i företaget än vad bolagets aktiekurs då visade. Men med tanke på att aktiekursen ökat flera gånger sedan dess och sista halvårets nära nog halvering av kursen är det nog frågan om man inte skulle ha sålt aktien i somras. Men som sagt har jag en klar svaghet i att jag ofta på gott och ont behåller aktier. I SSAB fall tecknade jag mig också för min andel i nyemissionen som man genomförde i samband med köpet av det Kanadensiska bolaget IPSCO.

SSAB presenterade sitt årsbokslut häromdagen och precis som i fallet SCA så tror jag att de mesta tankarna om detta bokslut går att läsa om i affärsmedierna så, om ni vill se på siffrorna direkt står dessa finna i de flesta större affärstidningarna och i bolagets rapport. Kortfattat kan man säga att bolaget fortsätter att leverera ett mycket bra resultat även om osäkerheterna för framtiden är större än vanligt med en stor låneskuld att beakta i och med köpet av IPSCO. Men det är glädjande att se att bolaget marginaler fortfarande är på topp samt att produktionsvolymerna på bolagets mer lönsamma produkter ökar. Som det ser ut just nu är det ingen fara på taket och förvärvade IPSCO kan med dagens lönsamhet helt och fullt ut bära de finansiella kostnaderna för förvärvet och dessutom utöver detta tillföra lite vinst till SSAB även om priset på bolaget helt klart var högt. De mediespekulationer som finns om att SSAB skalll sälja rördivisionen inom IPSCO tror jag det finns mycket sanning då detta innehav enligt nyemissionsprospektet skulle strategiskt övervägas då det egentligen var den den övriga produktionen som SSAB ville åt och där synergieffekterna kan hämtas hem. Däremot kommer troligtvis inte SSAB göra någon reavinst på denna ev. försäljning då många priser gått ned sedan i somras. Men SSAB skulle vinan mycket på en sådan försäljning enligt mig då mycket av skulden skulle bantas bort ner till SSAB målsättning om en nettoskuldsättning mellan 0 och 30% mot över 100% idag.

Det svenska delen av Swedish steel (”gamla SSAB”) är ett mycket välskött företag vill jag påstå. Bolaget är stålbranschens motsvarighet till Scania och man är en av världens lönsammaste stålbolag och detta visade sig tydligt under perioden 01-02 då många av världens stålföretag gick med förlust medan SSAB visade i alla fall hyffsad vinst. I takt med konjunkturen har såväl stålbolagen i allmänhet ökat avkastningen rejält och SSAB är med sina toppmarginaler fortsatt bäst i klassen. Jag tycker vi skall vara ordentligt stolta över att ett av världens allra mest lönsamma stålföretag har sin produktion i Sverige med höga skatter, arbetskraftkostnader, el, transport och allt vilket visar på att bolaget är synnerligen välskött.

Sedan Industrivärden tog över huvudägandet i SSAB har bolaget bedrivit en konsekvent nischstrategi som kortfattat går ut på gå bort från produktion där andra stålföretag tillverkar produkter och istället satsa så hår det går på några få utvalda nischer där SSAB kan ta en globalt ledande startageti. Tron är att detta leder till högre marginaler, mer uthållig lönsamhet och att man faktiskt kan bygga upp en form av varumärken på en ”bulkprodukt” som stål.

Man förtjänat att titta lite närmare på några av dessa världsledande varumärken.

Mest ”känt” är produkten HARDOX som är världens bästa slitplåt som används exempelvis på grävskopor, lastbilsflak, krossar etc. I relationen mellan slitstyrka och vikt finns det idag ingen produkt som har lika bra egenskaper som HARDOX. Byter man ut exempelvis ett lastbilsflak till HARDOX så kan man lasta mer då produkten är lätare och dessutom kommer bränsleförbrukningen på lastbilen sjunka sett i relation till lastens storlek då hela lastbilen blir lättare. Grävskopror kan lika så lasta mer och hålla längre. Et starkt produkterbjudande från Swedish Steel.

En annan produkt är ARMOX som är en världens bästa skyddsplåtar. Produkten används i bankvalv, skottsäkra bilar, värdetransporter osv. Produkten har fö att vara stål mycket goda marginaler.

TOOLOX är en världsledande produkt som finns i många av AtlasCopco och Sandviks produkter och är ett höghållfast verkstygsstål med mycket bra egenskaper.

Jag tycker denna nischstrategi och varumärkesbyggande är en mycket intressant att följa och jag tycker ledningen gör ett bra arbete där ovanstående produkter utgör en allt större del av SSAB försäljning.

SSABs varumärken

Kvicktänka tankar om SSAB 3 kvartal

Ett inlägg som skrivs på 2 minuter, ni får ursäkta den tveksamma kvaliten.

SSAB är ett av företagen som i förra veckan avlämnade en rapport som inte mottogs speciellt positivt på marknaden.

Kortfattat kan man beskriva rapporten i olika delar. "Gamla SSAB" gör sitt bästa kvartal i historien och uppvisar så väl kraftigt ökande vinst, bra försäljning och bra kassaflöde. Det är trevligt att se att spetsprodukterna ständigt ökar som andel av försäljningen samtidigt som investeringarna som SSAB nu genomfört har medfört det positiva att volymen på produktionen nu kan öka. Dvs glada dagar i Sverige ännu.

Problemet och orsaken till varför rapporten mottgs lite negativt för SSAB ligger på andra sidan Atlanten inom det nyförvärvade kanadensiska bolaget IPSCO där nu försäljningen börjar svikta samtidigt marginellt samtidigt som SSAB idag tvingas till att ta stora avskrivningar som förhoppningvis är av engångskaraktär. Att analytikerkåren missat engångsavskrivningen i IPSCO prospektet är synnerligen anmärkningsvärt. Andra genomförda stora förvärv av svenska industribolag i Nordamerika kan ju ge lite obehagliga rysningar så att säga.....på tal om avskrivningar. Förhoppningvis kan SSAB vara ett undantag.

En del av IPSCOs problemområden idag förutom då dollarfallet som drabbar all verksamhet i USA verkar vara inom rördivisonen som är ett helt nytt område för SSAB. Vilket är lite illavarslande enlig mig. Någon fara på taket är det dock ännu inte och lönsamheten och rörelsemarginalerna är idag ännu på bra nivåer och IPSCO tjänar idag tillräckligt med pengar för att med lätthet täcka finansieringskostnaden för örvärven gånger två.

Styrelsen i SSAB har kommunicerat att Rördivisionen skall vara under särskilt startegiskt övervägande och min förhoppning är att man kommer fram till att sälja rördelen och istället fokusera helt på de kylda platta stålen inom IPSCO vilken är ett prioriterat segment inom SSAB där man ännu innan förvärvet av IPSCO är världsledande. Vad Rören skulle tänkas kunna vara värda inte en anning, kanske 20 Mdr? Pengar som med fördel skulle kunna användas till amortering.

SSAB har nu en mycket hög skuldsättning även om lånet till viss del är hedgat genom att det är utställt i USD så har helt klart har de finansiella riskerna i SSAB. Kort sagt ett ganska osäkert läge och jag avstår från att ha någon speciell uppfattning om aktien.

Biter det svenska stålet ännu?

SSAB är en av mina mest lyckosamma investeringar de sista åren då företaget och aktien har haft en strålande utveckling. SSAB ett mellanstort stålföretag i Europa som de senaste 10 åren har gjort en rejäl omsvängning som bolag då man gått från att vara mer av en massproducent till att idag i stort sett uteslutande vara en stark nischaktör som har valt att konkurrera på vissa utvalda segment inom stålrörelse och detta har man gjort framgångsrikt och man tillörs världstoppen inom Kylda stål och ultrahöghållfaststål, produkter med högre marginaler än bulkstål.

SSAB är ett mycket välskött stålbolag som övertiden i stort sett alltid har haft högre lönsamhet än andra motsvarande stålbolag. I företagets strategi slås fast att SSAB skall vara ett av världs lönsammaste stålbolag, de senaste åren har man levt upp till detta mål. Stålbolagen är till naturen konjunkturkänsliga och som aktieägare bör man vara beredd att resultatet kan svänga betydligt mellan god och sämre tider. Men det är i tider av sämre lönsamhet för stål aktier som SSAB visat sin styrka då man har kunnat göra vinster när andra har gjort förluster. Över de sista 10 åren har SSAB till exempel haft en räntabilitet på eget kapital om 18% mot konkurenternas 11% och trenden har sakta visat på allt bättre strukturell lönsamhet även om dagens nästan 40% på eget kapital knappast är hållbart över tiden. vinstmarginalerna före skatt har legat på ca. 11% i snitt vilket är nästan dubbelt så bra(!!) som genomsnitts stålföretagen. Även här kan nog inte tro att dagens 20% vinstmarginaler är hållbara.

Tidigare i år klämde SSAB till med ett jätteförvärv när man lade ett bud på det kanadensiska bolaget IPSCO som för mig var helt okänt innan detta bud. Till en början var jag mycket skeptisk till att SSAB gjorde en stort företagsförvärv på andra sidan atlanten. Mina farhågor ligger i att SSAB nu verkar prioritera tillväxt framför lönsamhet, det är helt fel väg att gå i alla fall enligt mig som tycker lönsamhet alltid måste gå före i en bransch som stål som är så cykliskt. SSAB har presenterat en hel del information kring förvärvet i prospektet om IPSCO.

Övergripande om förvärvet skriver SSAB så här i prospektet
Den industriella logiken bakom att förena SSABs och IPSCOs verksamheter handlar om att använda SSABs kunskaper och position inom kylda stål och avancerade höghållfasta stål till att förändra produktionsmixen i IPSCO i en konkurrenskraftig produktionsstruktur.

Dvs rakt ut som jag uppfattar det, använd IPSCOs moderna välinvesterade fabriker med SSABs top-of-the-line produkter. Enligt mig låter detta sunt även om bakslag säkert kan komma. Att IPSCOs produktion är högkvalitativ är lätt att se i att bolaget har varit och är ett av nordamerikas mest lönsamma bolag men goda marginaler och god lönsamhet i nästan SSAB klass.

IPSCO har dock en plump protokollet och det är att man med en del av sin verkamhet arbetar inom en sektor där SSAB inte har funnits alls och det är rör (1/3 del av IPSCO). Med dessa rör är man en stor levrantör till olje och gasindustri i Nordamerika. Styrelsen i SSAB har sagt att denna del skall utvärderas och strategiskt övervägas. Personligen hade jag varit förtjust om denna del på sikt såldes och då betalade av en stor stor del av den skud SSAB nu har dragit på sig i samband med förvärvet. Även om SSAB med dagens situation klarar av att amortera en hel del av skulden är skuldsättningen ändå en stor riskfaktor speciellt om tiderna blir sämre. Ett problem med denna transaktion är att IPSCO har satsat stort med investeringar och förvärv på rörsidan så jag kan tänka mig att det knorras en hel del inom IPSCO om SSAB vill sälja det man satsat på.

När jag gör aktieinvesteringar så brukar jag försöka bortse från valutaeffekter men SSAB är ett företag där detta spelar roll helt klart. Den svenska delen av SSAB (gamla SSAB) gynnas mycket kraftigt av den senaste tidens dollarfall då insatsvaror köps in i dollar och försäljningen av färdiga produkter sker främst i EUR. Nettoutflödet av USD är så högt som ca. 4,3Mdr så den senaste tiden 9-10% fall för dollarn ökar vinsten för gamla SSAB med hundratals miljoner sett på årsbasis. Men, men nu har man ju köpt ett företag på andra sidan atlanten och skall jag vara ärlig så har jag ingen riktigt uppfattning hur dollarfallet
påverkar verksamheten i IPSCO. I den bästa av världar så kan IPSCO genom SSAB försäljningskanale öka sin försäljning av sina produkter i EU och Asien samtidigt som produktionskonstnaderna går ner och samtidigt som den svenska delen blir ännu mer lönsam. Men på kort sikt så borde vinsten i svenska kronor i IPSCO minska betydligt till följd dollarraset. Men som sagt vet jag inte riktigt....nästa rapport tror jg kommer följas med stort intresse.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag tror att den goda stålkonjunkturen består ännu en tid men att risken har ökat i SSAB och att det just nu är ett lite osäkert läge.

Försök se de långsiktiga trenderna i kvartalsrapporterna

Fyra gånger om året måste alla noterade företag på stockholmsbörsen släppa en kvartalsrapport. Varje rapport innehåller en presentation av resultatet för det gångna kvartalet, kanske lite skrivningar om vad företaget tror om den närmsta framtiden, en kort beskrivning om vad som har påverkat resultatet under detta kvartal och givetvis en tydlig resultat-, balansräkning och kassaflödesredovisning. Betydelsen av rapporterna brukar vara olika stor då vissa företag skickar ut pressmedelanden i parti och minut medan vissa bolag istort settt enbart kommunicerar med aktiemarknaden vid rapporttillfällena.

Senaste veckorna har flera av företagen som jag äger aktier i släppt sina rapporter för det gångna kvartalet. Nedan följer lite spontana tankar om dessa.

Som alltid så brukar några företag vara "rapportbesvikelser" och vissa företag hör till "rapportvinnarna". Denna gång fick man se aktiekursen på SSAB backa stort på ett litet för dåligt resultat mot förväntat men kanske mest pga att resultatet för nyligen inköpta företaget IPSCO föll förvånansvärt mycket och att SSAB nu har presenterat lite mer riskfaktorer om detta köp. SSABs resultat var det egentligen inga större problem med och kvartalsvinsten är den nästa största i SSABs historia och det bästa Q2 resultatet någonsin. Köpet av IPSCO finansieras med dels lån och dels en nyemission leder till att SSAB bli känsligare för nedgångar i resultatet och det tom finns risk för kreditnedvärderingar om det inte går som det är tänkt då skuldsättningen ökar. Dock ökar vinsten för SSAB kraftigt också. Till en början var jag ganska skeptisk till detta köp främst med anledning av att SSAB går in i en ny nisch inom stålindustrin där man tidigare ej verkat (rör till olja och gasindustrin). Ju mer jag har läst på om IPSCO desto mer positiv har jag blivit och den viktigaste vinsten på lång sikt ser jag i att SSAB får tillgång till väldigt nya och effektiva produktionsanläggningar som kan ställas om produktion av SSAB andra nischprodukter inte minst kan man se detta i att IPSCO idag är ett av Nordamerikas mest lönsamma stålföretag. Och vem vet kanske styrelsen överväger tom att sälja rördelen av IPSCO? Kanske skall tilläggas att jag ägt SSAB aktier sedan hösten 2003 så kursrörelsen sista tiden är inget jag har lagt någon större vikt vid och jag har bestämt mig för att teckna nya aktier i emissionen liksom storägaren Industrivärden som dessutom verkar ha köpt mer aktier. Aktien är inte billig längre men lönsamheten inom bolaget är fortsatt mycket hög och värde skapas för aktieägarna även om man kanske inte skall räkna med några större kursuppgångar.

En annan "rapportbesvikelse" var denna gång Trelleborg som sista två åren haft stora lönsamhetsproblem inom främst sina Nordamerikanska verksamheter och även denna kvartalsrapport visar på att problemen består. Trelleborgs övriga verksamheter växer dock mycket kraftigt och Trelleborg fortsätter att köpa en mängd mindre bolag. Skuldsättningen börjar dock bli ganska hög även om balansräkningen ännu är ganska stark sett till tillgångarna. Skulle lönsamheten för Automotive gå upp de kommande åren känns Trelleborg på nuvarande kursnivåer ganska billigt. Skulle problem inom Automotive bli bestående med dålig lönsamhet tycker jag man skall göra några strategiska överväganden. Idag befinner man sig enligt mig i en ganska svåranalyserad position och den stora kursnedgången på Trelleborgaktien sista månaden tycker jag är ett tecken på denna riskpremie som måste läggas på trelleborg idag. Inte minst med tanke på rättsprocesserna man står inför.

Till "rapportvinnarna" sällade sig denna gång SCA och SEB. Inom SCA börjar man nu se tydliga resultat på att senaste årens effektiviseringsprogram ger bra effekt och vinsterna ökar nu betydligt starkare än vad den bakomliggande omsättningsökningen är och lönsamheten är på väg upp till tidigare läge. Bolaget har gjort en hel del strategiska beslut sista tiden då man avyttrat den nordamerikanska förpackningsdelen samtidigt som man köpt upp värsta konkurrentens mjukpappersdel i Europa (ännu ej godkänt av EU). Strategin tycker jag är helt rätt även om mjukpappersdelen fortsatt kan kräva mycket omsktruktureringspengar men på de områden man nu verkar inom har man en mycket stark marknadspostion. Jag tror att SCA kan komma tillbaka i gammalt gott slag och visa vilket välskött och stabilt bolag man är. Samtidigt som jag tycker värderingen av SCA känns låg idag vilket jag skrivit om i tidigare inlägg. Aktier i SCA blev därför detta års "sommarköp" för några veckor sedan, kortsiktigt har det gått bra och aktierna står en tia högre än inköpspriset för denna gång (tidigare köp sommaren 2005 kurs 249 kr/124,5kr) och SCA har klarat sig helt oberört ur den sista veckans börsturbulens. Jag räknar med att SCA kommer kunna höja aktieutdelningen till våren som man brukar göra.

Inom SEB fortsätter de sista åren mycket starka utvecklingen. Det går idag i stort sett bra rakt över hela firman även om lönsamheten i Tyskland ännu inte är tillfredsställande. Man kan inte annat än att beundra VDn Annika Falkengren. Sedan hon tog över har lönsamheten förbättrats kraftigt, hon har lyckas göra banken mer lönsam än de andra storbankerna vilket man aldrig varit förut och framförallt har hon arbetat konsekvent med SEBs tidigare akilleshäl, de alldeles för höga kostnaderna. Det har varit mycket internkritik mot Falkengrens hård metoder mot för höga kostnader men ur ett aktieägarperspektiv är detta rätt väg att gå även om många personer högt upp i företaget har valt att lämna SEB. Jag tror inte man har tappat mycket nyckelkompetens och man bör kunna rekrytera ersättare. Med den starka konjunkturen i ryggen står SEB nu inför en skördetid där mer pengar kommer delas ut till aktieägarna.

Även Archer-Daniels har avlämnat rapport men den återkommer vi till

Min personliga uppfattning är att det är viktiga att inte döma företagen för mycket grundat på en eller några enstaka kvartalsrapporter. Det viktiga är att se på den långsiktiga utvecklingen och hur väl företaget uppfyller sina mål och strategier på lång sikt. Jag uppmanar alla till att noggrant läsa kvartalsrapporter i de bolag där man äger aktier. Rapporterna är en av de bästa källorna till att få objektiv och bra information och stirra dig inte blind på om företagen under eller överträffar just denna rapports förväntningar från analytikerna. Kursrörelsen på rapportdagen säger ingenting om huruvida företaget är en långsiktigt bra placering eller inte.