i DI är någon privatekonomisk rådgivare i farten och tycker nu att det det inte är så farligt att sitta med skulder på ålders höst. Kloka råd av en privatekonomisk rådgivare?
För egen del så kan jag bli lite måttligt upprörd av sådana råd då det i mångt och mycket är felaktiga råd. Om man amorterar så förbättrar man relationen mellan egna tillgångar och skulder och man skapar också ett förbättrat förhållande mellan inkomster och utgifter. Därmed inte sagt att man skall amortera allt man har och leva på vatten och bröd.
Så jag tänkte presentera lite "vanliga" åsikter om amorteringar som man ofta möter.
"Det är bättre att investera pengarna istället för att amortera"
Så kan det mycket väl vara, investeringar i te.x. företag/aktier ger på sikt kanske någon procent mer i avkastning per år över tiden jämfört med amorteringar. Samtidigt så finns givetvis risken att man också gör rejäla förluster. Att investera är mao inget skäl för att inte amortera.
"Det är bättre att sätta in pengarna på ett bluestepkonto än att amortera"
Ett konsterande som är sant. Det finns sparkonton som omfattas av en statliga insättningsgaranti upp till en halv miljon som ger en ränta högre än rörliga bolån idag. Detta beror på att svenska staten subventionerar blancoutlåning, 3000krs krediter till 18 åringar, lån till icke kreditvärdiga kunder osv. Om man vill bidra till sådan verksamhet så går det bra att sätta in pengar.
"Inflationen äter upp lånen"
Ett felaktigt konstaterande. Lån äts inte upp av inflationen. Har man ett lån och inte amorterar så är lånet i kronor räknat lika stort i morgon och du har betalat ränta på lånet hela tiden. Tvärt om så är det så att om inflationen är hög med allt högre matpriser, transportkostnader, elpriser osv så minskar dina möjligheter att betala ränta i framtiden. I den bästa av världar så kan man dock få inkomstökningar med tiden som gör det lättare att betala lånet.
"Bo i hyresrätt, så slipper man betala ränta på lån"
Felaktigt konstaterande. Många som bor i hyresrätt tror sig slippa allt som har med amoteringar och räntekostnader att göra. I själva verket så betalar dom sin hyresvärds lån. Blir räntan högre i framtiden så ökar hyran mycket, blir räntan lägre så blir hyreshöjningarna inte så stora. Men med tiden så är hyran till stora delar räntekostnader. Säkerligen 25-40% av din hyra är helt sonika räntebetalningar. Den som betalar låt säga 6000kr i månaden i hyra betalar mao varje månad 1500kr till 2500kr i ränta vilket motsvarar ett lån omkring en halv miljon.
"Husprisökningar gör att det är meningslöst att amortera"
Här har vi en rejäl mytbildning, folk tror sig helt sonika bli rikare och få ett ökat konsumtionsutrymme vart år som går som bostäder stiger i pris. Alla husprisökningar i världen kommer inte betala dina räkningar, det kommer inte betala en thailandsresa och dessutom så oavsett värdet på din bostad så är det trots allt lånet som som skall betala räntan på. Visst man kan sälja sin bostad men troligtvis har alla andra bostäder också gått upp i pris.
"Jag har så stort lån så att det är meningslöst att amortera"
En amorterad tusenlapp är värd precis lika mycket för den som har stort lån som litet lån.
"Sen när räntan går upp skall man amortera"
Ett bostadslån kan man anta är et lån som man har under förhållandevis lång tid. Vad räntan för tillfälligtvis är idag spelar därför väldigt liten roll. Den är den genomsnittliga räntan under lånets löplängd som är den ränta som du kommer betala oavsett om räntan idag är 1%. När räntan är låg som idag är det dessutom betydligt lättare att ha medel för amorteringar. Dagens låga räntor torde ge ett extra utrymme för sparande och amorteringar på ca. 3500kr i månaden per lånad miljon, varje månad mot "normalläge".
"En amorterad tusenlapp är bara peanuts"
Det kan man tycka, om räntan är 6% så sänks månadskostnaden med 5kr i månaden innan ränteavdrag. Men samtidigt om man räknar med att dessa 5kr i månaden sparas till 3% ränta så blir den amorterade tusenlappen värd 2854kr om 30 år, helt av sig själv. Använder man 5kr utrymmet för att öka sin amortering med 5kr i månaden varje månad s blir tusenlappen värd många tusenlappar.
Nu är det inte så att jag förespråkar att man skall amortera var enda krona man har över varje månad, jag är heller ingen motståndare mot att man tar lån för en bostad. Jag kan tycka att köpa sig en bostad med rimliga kostnader i någorlunda unga år och amortera denna bostad på låt säga 30-50 år är klokt, kortare amorteringstid desto äldre man blir. Detta medför amorteringar varje månad på 1667kr till 2777kr i månaden per lånad miljon något som jag tycker alla bör undanhålla från konsumtion. Dessutom så börjar man givetvis spara utöver amorteringen för att betala just sin konsumtion i framtiden.
Men däremot så är jag nog en motståndare mot att man tar bostadslån lever amorteringsfritt och ökar bostadslånen med en 5% om året i takt med ny bil, nedsänkt badtunna på altanen, italienskt kakel, 4 Thailandsresor, ekparkett i tvättstugan och annan konsumtion förgyller vår vardag.
tisdag 26 januari 2010
måndag 25 januari 2010
Ett tredje beskattningsalternativ?
Den svenska beskattningen av finansiella tillgångar är nu under utredning känner säkerligen många till och statsmakterna överväger nu olika sätt att äga finansiella tillgångar. Organisationen aktiespararna har presenterat idéer om en form av allemanskonto dvs där en form av kapitalförsäkring där aktier schablonbeskattas med en fast procentuell summa varje år men där skillnaden mot kapitalförsäkringar är att äganderätten ligger på individen.
Korfattat så kan man säga att det är två typer av beskattningar som kan tänkas vara uppe på tapeten. Dels då ovan nämnda schablonbeskattning eller helt sonika den ”vanliga” kapitalvinstskatten dvs där man betalar skatt när man gör vinster och erhåller utdelningar idag är den en skatt på 30% på inkomst av kapital. Problemet är mångfacetterat och det är många frågor som skall beaktas i skatteutredningar, vad påverkar av en ny beskattning, hur påverkas detta, missgynnas viss? Osv osv. komplex var bar förnamnet, speciellt för aktieägare som ägt sina aktier länge.
Personligen kan jag tycka Lite synd kan jag tycka att det är att man inte övervägt att utreda andra former av beskattning än kapitalvinstskatt eller schablonbeskattning. Vad kan då detta vara för alternativ?
En form som jag kan känna viss sympati för är transaktionsbeskattning eller stämpelskatt. Dvs där varje finansiell transaktion beskattas. Dvs när man köper eller säljer aktier eller fonder får man betala en liten skatt, varje gång men slipper betala skatt på vinster eller det totala kapitalet. När man får utdelningar, inlösenprogram, nyemissioner osv. Denna skatt bör vara liten givetvis men samtidigt så skulle en transaktionsskatt vara synnerligen förenklande för den privata aktieägaren. Man skulle slippa deklarera krångliga inlösenprogram och anskaffningsvärden, skulle slippa ha kontroll över vinst och förlusträkning och kontoförande bank får se till att rapportera och betala in den skatt som man blir skyldig det allmänna.
En annan poäng är att skatten skall tas ut lika av alla aktörer på marknaden. Idag är det en väldigt olikhet i skatte effekter, institutionella aktörer, pensionskapital, privatpersoner, kapitalförsäkringsägare ja alla har helt olika beskattning på sina transaktioner och vinter/förluster. Skulle man transaktionsbeskatta allt kapital så skulle alla aktörer på ”marknaden” betala samma skatt. Oavsett om du heter Kalle Karlsson eller stora Pensionsbolaget Buffel & Båge.
Sedan finns ju givetvis också den där lite mer populistiska tanken att den
finansiella sektorn i sig själv får bära en större del av skatteintäkterna. Den datorprogrammerade algoritm maskin som för söker göra arbitrageaffärer dygnet runt med någon miljon transaktioner eller liknande blir helt sonika mindre lönsam då kapitalet snurrar runt många varv och ger upphov till mer skatt.
Nu kan man givetvis i ett blogginlägg överblicka alla konsekvenser som en sådan beskattning skulle medföra men jag kan nog tycka att man bör ha med det i en utredning av beskattning av finansiella tillgångar.
Korfattat så kan man säga att det är två typer av beskattningar som kan tänkas vara uppe på tapeten. Dels då ovan nämnda schablonbeskattning eller helt sonika den ”vanliga” kapitalvinstskatten dvs där man betalar skatt när man gör vinster och erhåller utdelningar idag är den en skatt på 30% på inkomst av kapital. Problemet är mångfacetterat och det är många frågor som skall beaktas i skatteutredningar, vad påverkar av en ny beskattning, hur påverkas detta, missgynnas viss? Osv osv. komplex var bar förnamnet, speciellt för aktieägare som ägt sina aktier länge.
Personligen kan jag tycka Lite synd kan jag tycka att det är att man inte övervägt att utreda andra former av beskattning än kapitalvinstskatt eller schablonbeskattning. Vad kan då detta vara för alternativ?
En form som jag kan känna viss sympati för är transaktionsbeskattning eller stämpelskatt. Dvs där varje finansiell transaktion beskattas. Dvs när man köper eller säljer aktier eller fonder får man betala en liten skatt, varje gång men slipper betala skatt på vinster eller det totala kapitalet. När man får utdelningar, inlösenprogram, nyemissioner osv. Denna skatt bör vara liten givetvis men samtidigt så skulle en transaktionsskatt vara synnerligen förenklande för den privata aktieägaren. Man skulle slippa deklarera krångliga inlösenprogram och anskaffningsvärden, skulle slippa ha kontroll över vinst och förlusträkning och kontoförande bank får se till att rapportera och betala in den skatt som man blir skyldig det allmänna.
En annan poäng är att skatten skall tas ut lika av alla aktörer på marknaden. Idag är det en väldigt olikhet i skatte effekter, institutionella aktörer, pensionskapital, privatpersoner, kapitalförsäkringsägare ja alla har helt olika beskattning på sina transaktioner och vinter/förluster. Skulle man transaktionsbeskatta allt kapital så skulle alla aktörer på ”marknaden” betala samma skatt. Oavsett om du heter Kalle Karlsson eller stora Pensionsbolaget Buffel & Båge.
Sedan finns ju givetvis också den där lite mer populistiska tanken att den
finansiella sektorn i sig själv får bära en större del av skatteintäkterna. Den datorprogrammerade algoritm maskin som för söker göra arbitrageaffärer dygnet runt med någon miljon transaktioner eller liknande blir helt sonika mindre lönsam då kapitalet snurrar runt många varv och ger upphov till mer skatt.
Nu kan man givetvis i ett blogginlägg överblicka alla konsekvenser som en sådan beskattning skulle medföra men jag kan nog tycka att man bör ha med det i en utredning av beskattning av finansiella tillgångar.
fredag 22 januari 2010
Scaniapengarna slut, men Wallenbergs sover nog tryggt om natten
Investor, landets ekonomiska maktcentrum numero uno rapporterade sitt år igår sitt bokslut för året 2009 och hur skall man då som privatperson kunna skriva något om en så tillställning? Först så kan vi ta och konstatera det mest uppenbara i rapporten, nu är Scania pengarna slut och Investor är tillbaka i gammal gott gry med en nettoskuldsättning (om än liten) efter att ha bränt i väg i en dryg miljard under Q4 främst med nyinvesteringar inom EQT. Men Investor står ändå stadigt och är optimister om framtiden så man håller kvar sin utdelning på 4riksdaler per ägarandel i bolaget trots att det skattemässiga utslaget på utdelningar borde varit lägre, man drar mao på sig ett framtida skatteavdrag och skvallrar nog lite om att det blir utdelningshöjningar i många innehavsbolag.
Så hur och till vad har då Börje och hans underbetalda styrelsekamrater använt den enorma pengahögen som man bytte till sig 2008 mot pirres farfars fars (eller vad det nu var) ursprungliga investering i lastbilsbolaget Skåne eller Scania som det heter på Latin. Jo det mest uppenbara är ju ”räddningen” av den wallenbergska banken. Sedan har man stärkt upp finanserna i motorsågsmassakern Husqvarna. Sedan har man köpt delar av numera specialistläkemedelsbolaget Biovitrum och inkassobolaget Lindorff , och sedan den rejäla posten i Mölnlycke. Sedan lite ”småköp” av aktier i de egna bolagen Husqvarna,SEB, AtlasCopco och Electrolux. Ja det var nog det man fick för gamla fina Scania…. Tja kanske inte helt dumt trots allt även om Scania är ett jädrans fint bolag. Affärerna har också medfört att25% av Investor, börsuppgången till trots är onoterade innehav. Man är nu mer diversifierad och slagsidan mot industriföretag är borta. Ekholm passar dessutom i rapportkommentarerna på att dela ut en pungspark på Industrivärden med kommentaren att Sveriges industriella bas är på utdöende, nu gäller andra sektorer (som då lämpligtvis Investor anser sig ha investerat inom).
Investor och Wallenbergsfären har gräsligt kostnader, må man tycka men det behövs ju för att attrahera landets bästa och mest slipade knivar i lådorna. Ekholm skulle jag vilja säga är en synnerligen god rekrytering, tycker han har givit mycket klokskap på Arnenalsgatan om är lite lagom tondöv när det gäller ersättningsfrågor. Däremotså tycker jag han borde skriva en bok då han uppenbarligen har författartalang, till skillnad mot investmentbolagskollegan Anders Nyrén på Industrivärden som nog tillhör en av landets lite mer torrare virke, i sann Industrivärdenanda.
Jag kan tycka att det börjar dyka upp liter mer ”triggers” i Investor om att vi kanske få en viss omvärdering av företaget och kanske något mindre rabatt. Och varför sjutton då? En get är är get även om man klär den i smoking. Jo därför att de operativa onoterade bolagen rakt igenom dag faktiskt tjänar pengar, tom sorgebarnet telefonoperatören 3 lyckades tjäna 163 Mkr sista kvartalet i och för sig före en massa bostavskombinationer i form av EBITDA. Men trots allt kanske är kapitaltillkotten till 3 slut nu och vem vet, kanske det blir en stabil kassako? Om Gambro, Mölnlycke, Lindorff och 3 stadigt levererar ett ökat eget kapital och ökat substansvärde ja då kanske det kan finnas skäl att rabatten minskar även om de stora värdena inte visar sig innan man göra reavinster vid försäljningar.
torsdag 21 januari 2010
Återbäringringsdags till ägarna
Nej detta inlägget skall nu inte handla om aktieutdelningar om nu någon trodde det, utan återbäring till ägarna. Själv kommer jag om någon månad eller två få just återbäring då jag är delägare i ett kundägt bolag, i mitt fall Länsförsäkringar Bergslagen. Länsförsäkringar Bergslagen som är ett försäkringsbolag (observera att det inte handlar om Länsförsäkringar Bank) där jag har såväl hem-villaförsäkring, bilförsäkring och privatolycksfallförsäkring har under 2009 haft ett strålande år, kortfattat betyder det at premierna vi kunder har betalat in varit betydligt större än de försäkringsersättningar som betalats ut, bolagets ”reserver” som består av aktier, obligationer mm. rustat med ett starkt resultat och starka finanser, bolaget och dess styrelse har därför beslutat att återbäring skall betalas ut till oss ägare –bolagets kunder om nu årstämman godkänner det. I genomsnitt 13% av inbetalada premier för 2009 vilket för min del blir några hundralappar som nu trillar in på kontot (kan ju komma väl till pass för att just betala försäkringspremier).
Jag måste medge att jag är lite svag för tanken bakom Länsförsäkringar eller brandstodsbolag som det en gång i tiden hette. Kortfattat så kan man säga att man gick ihop gemensamt några gårdar, någon by och annat patrask. Om den enes gård brann ner så hjälpte de andra till att betala kortfattat sedan byggde man upp ett system där man betalade premier som lades i en reserv att snabbt användas om det värsta inträffa. Inga giriga bolag som tjänade pengar utan kunderna fick ta vinster och förluster solidariskt och alla hjälpte varann, man blev givetvis synnerligen benägna om att grannen inte fick inbrott eller brand då detta skulle drabba den egna ekonomin också.
Samtidigt är dessa kundägda bolag och kooperativ ett allt mer utdöende släkte. Idag så är den förhärskade företagsformen Aktiebolag, inget ont om aktiebolag men när det gäller mina hemförsäkringar så äger jag gärna dessa själv. Även om jag främst kanske är kund i länsförsäkringar för att inte haft minsta strul med det bolaget och dom varit bra och billiga för mig som kund. Sedan finns det nackdelar med kundägda bolag också, personalens ställning tenderar att bli mycket stark och få känner nog att det är sina egna pengar man bedriver rörelse med.
Länsförsäkringar har under en 10 års period expanderat kraftigt från kärnverksamheten med sak, person och pensionsförsäkringar. Numera har ju länsförsäkringsbolagen också startat bank inom ramen för Länsförsäkringar AB. Det kan jag tycka lite si och så om. Det är en trevlig bank med Sveriges mest nöjda kunder, samtidigt kan det på sikt innebära risker. Vem skall ställa upp med pengar i nyemissioner om banken hamnar i en eventuell situation med stora kreditförluster? Därför är det viktigt för mig som ägare att Banken sköts förnuftigt, försiktigt och långsiktigt.
Vem vet kanske man borde engagera sig lite mer i sitt bolag? Man kanske borde kontakra valberedningen?
onsdag 20 januari 2010
Nätmäklarna dyrast på fonder?
Rubriken må kanske vara lite provocerande, då det är just priset på aktiehandel, fondsparande och pensioner som nätmäklarna har tagit sina stora marknadsandelar på. Vad man dock samtidigt bör konstatera är att detta till viss liten del just är en mytbildning, då storbankerna nu har börjat komma ikapp.
Senaste tiden har det genomförts stora pensionsupphandlingar först ut var kollektivanställda privata tjänstemän och nu i veckan så beslutades vilka bolag som skall få förvalta kollektivanställda privata tjänstemän, vilket är ung. en kvarts miljon svenskar. De olika partnerna har använt sig av en gammal hederlig statlig företeelse, den offentliga upphandlingen. Alla pensionsbolag i Sverige har kunnat lämna anbud och parterna har sedan valt ut de bolag som presenterat det mest konkurrenskraftiga erbjudandet, där priset och fondutbud varit avgörande för vilka bolag som fått förvalta pengarna.
Om någon hade frågat mig för ett år sedan om vilka bolag som säkerligen skulle varit en vinnande anbudsgivare i en sådan process så skulle jag definitivt svarat nätmäklarna såsom Nordnet eller Avanza pension då deras erbjudande är konkurrenskraftiga. I upphandlingen för privata tjänstemäns avtalspensioner så var däremot ingendera av dessa företag vinnande, då dom var för dyra(!) i upphandlingen. Den gängse bilden av nätmäklarna som lågprisalternativet kom alltså på skam, bland de vinnande bolagen var det storbanker som sopade hem matchen.
Avgifterna för en tjänstepension består normalt sett av en försäkringsavgift på försäkringen och fondavgifter på de valda fonderna. Tidigare var det minst sagt dyrt i storbanken. Det var kanske en hundralapp per år i fast avgift, på et kanske 0,5% i försäkringsavgift och sedan de vanliga t.ex. 1,5% i fondavgift. När nätmäklarna började med pensionssparande så tog man bort alla försäkringsavgifter och kostnaden för ett pensionssparande blev som ett vanligt fondsparande, nätmäklarna kunde tjäna pengar på detta genom att förhandla fram rabatter på fondavgifterna med bankerna, sk ”kick-back” och stoppa denna i egen låda.
Det intressanta i de privata tjänstemännens pensionsupphandling är att inte nog med att man tagit bort samtliga försäkringavgifter, de vinnande bolagen har i snitt också ”tvingats” ge kunderna kicks-backs på fonderna så att den faktiska fondavgiften i genomsnitt är 44% av ordinarie fondavgift.. Bankerna har mao i dessa upphandlingar prisat ned sig så mycket att nätmäklarna mer eller mindre inte kan vinna då dessa enbart säljer andras fonder och att sälja andra rysslandsfonder kan man inte göra lika billigt…
Vad blir nästa steg? Kan man tänka sig att storbankerna börja kriga om få tillbaka förlorade kunder med att ge kick-backs i kontanter eller gratis fondandelar till ”helkunder” som flyttar tillbaka sina aktier och fonder till storbanken? Lika gärna som att t.ex. Swedbank och Handelsbanken betalar kick backs till nätmäklarna kan man ju lika gärna betala det till sina kunder, eller?
Senaste tiden har det genomförts stora pensionsupphandlingar först ut var kollektivanställda privata tjänstemän och nu i veckan så beslutades vilka bolag som skall få förvalta kollektivanställda privata tjänstemän, vilket är ung. en kvarts miljon svenskar. De olika partnerna har använt sig av en gammal hederlig statlig företeelse, den offentliga upphandlingen. Alla pensionsbolag i Sverige har kunnat lämna anbud och parterna har sedan valt ut de bolag som presenterat det mest konkurrenskraftiga erbjudandet, där priset och fondutbud varit avgörande för vilka bolag som fått förvalta pengarna.
Om någon hade frågat mig för ett år sedan om vilka bolag som säkerligen skulle varit en vinnande anbudsgivare i en sådan process så skulle jag definitivt svarat nätmäklarna såsom Nordnet eller Avanza pension då deras erbjudande är konkurrenskraftiga. I upphandlingen för privata tjänstemäns avtalspensioner så var däremot ingendera av dessa företag vinnande, då dom var för dyra(!) i upphandlingen. Den gängse bilden av nätmäklarna som lågprisalternativet kom alltså på skam, bland de vinnande bolagen var det storbanker som sopade hem matchen.
Avgifterna för en tjänstepension består normalt sett av en försäkringsavgift på försäkringen och fondavgifter på de valda fonderna. Tidigare var det minst sagt dyrt i storbanken. Det var kanske en hundralapp per år i fast avgift, på et kanske 0,5% i försäkringsavgift och sedan de vanliga t.ex. 1,5% i fondavgift. När nätmäklarna började med pensionssparande så tog man bort alla försäkringsavgifter och kostnaden för ett pensionssparande blev som ett vanligt fondsparande, nätmäklarna kunde tjäna pengar på detta genom att förhandla fram rabatter på fondavgifterna med bankerna, sk ”kick-back” och stoppa denna i egen låda.
Det intressanta i de privata tjänstemännens pensionsupphandling är att inte nog med att man tagit bort samtliga försäkringavgifter, de vinnande bolagen har i snitt också ”tvingats” ge kunderna kicks-backs på fonderna så att den faktiska fondavgiften i genomsnitt är 44% av ordinarie fondavgift.. Bankerna har mao i dessa upphandlingar prisat ned sig så mycket att nätmäklarna mer eller mindre inte kan vinna då dessa enbart säljer andras fonder och att sälja andra rysslandsfonder kan man inte göra lika billigt…
Vad blir nästa steg? Kan man tänka sig att storbankerna börja kriga om få tillbaka förlorade kunder med att ge kick-backs i kontanter eller gratis fondandelar till ”helkunder” som flyttar tillbaka sina aktier och fonder till storbanken? Lika gärna som att t.ex. Swedbank och Handelsbanken betalar kick backs till nätmäklarna kan man ju lika gärna betala det till sina kunder, eller?
måndag 18 januari 2010
Framtiden viktigare än historien
Det är många som fokuserar sitt aktiesparande på kassflöden och utdelningar, vilket jag skulle vilja säga är klokt, för de genomsnittliga företagen kommer med tiden inte ha en kursutvecklingen som inte är speciellt annorlunda än mängden pengar i omlopp som både undertecknad och bloggaren Cornucopia beskrivit . De förväntningar vi kan ha på aktier är således att behålla vår köpkraft i tillvaron samt årligen få en utbetalad ränta på pengarna, även denna ränta kan också med tiden tänkas utvecklas i takt med pengamängden. Men det är gott så! Kombinationen av en real tillgång och en realränta är det få investeringar som ger. Obligationen ger ingen förbättring av vår löpkraft istället urholkas dess värde även om vi får ränta, guldtackor behåller vår köpkraft men ger ingen ränta etc.
Mao dividens don’t lie, utdelningar skojar man inte bort. Samtidigt så är det så att vi kan lära mycket av historien men det är inte historien vi lär få utdelningar ifrån. Den som köper aktier idag får inte fjolårets utdelningar. Lite förvånande kan jag då tycka att många fokuserar just på historien, många tror att bolag som hade hög direktavkastning förr om åren per automatik även har det igen, så kan det i många fall vara men det kan också så att det verkligen inte är fallet, det finns också en del exempel på är sjunkande aktiekurser mycket väl kan ha lett till att direktavkastningen i framtiden ökar.
Även om man inte bör gissa allt för mycket om framtiden finns det goda skäl att i alla fall skumma på ytan om just framtiden.
Om vi idag sätter en ”skamgräns” på 4% i direktavkastning sett till dagens kurser vad har vi då för svenska lite större bolag som kan tänkas uppfylla det i prognos till vårkanten?
Några kandidater kan säkerligen vara: Astra, Axfood, Betsson, Cardo, Castellum, Fabege, Hakon, HiQ, HM, Holmen, Intrum Justitia, Kungsleden, Peab, Ratos,Securitas, Skanska, tele2 och Telia
Därmed inte sagt att dessa bolag skulle vara bra eller dåliga köp…det vet vi först i framtiden.
Mao dividens don’t lie, utdelningar skojar man inte bort. Samtidigt så är det så att vi kan lära mycket av historien men det är inte historien vi lär få utdelningar ifrån. Den som köper aktier idag får inte fjolårets utdelningar. Lite förvånande kan jag då tycka att många fokuserar just på historien, många tror att bolag som hade hög direktavkastning förr om åren per automatik även har det igen, så kan det i många fall vara men det kan också så att det verkligen inte är fallet, det finns också en del exempel på är sjunkande aktiekurser mycket väl kan ha lett till att direktavkastningen i framtiden ökar.
Även om man inte bör gissa allt för mycket om framtiden finns det goda skäl att i alla fall skumma på ytan om just framtiden.
Om vi idag sätter en ”skamgräns” på 4% i direktavkastning sett till dagens kurser vad har vi då för svenska lite större bolag som kan tänkas uppfylla det i prognos till vårkanten?
Några kandidater kan säkerligen vara: Astra, Axfood, Betsson, Cardo, Castellum, Fabege, Hakon, HiQ, HM, Holmen, Intrum Justitia, Kungsleden, Peab, Ratos,Securitas, Skanska, tele2 och Telia
Därmed inte sagt att dessa bolag skulle vara bra eller dåliga köp…det vet vi först i framtiden.
söndag 17 januari 2010
SBAB visar vägen för Systembolaget?
Obs, helginlägg.
Enligt tidningsuppgifter så lär det visst finnas ett system inom SBAB där man har ett försäljningsmål i volym och rörliga incitamentprogram mot detta mål, eller lite mer kortfattat desto mer en anställd på SBAB beviljar i lån desto mer blir det i lönekuvertet ung. som de flesta bilförsäljare eller bostadsmäklare. Och kanske är det dessa framgångsrika mål som leder till att SBAB, statens och vår allas bank knaprar marknadsandelar när det gäller svenska folkets bostadslån.
Dessa framgångsrika principer kanske går att överföra till andra statiga företag? Den mest uppenbara kandidaten måste ju vara Kungliga systembolaget där en ökad försäljning torde ju leda till ökade vinster i företaget, mer aktieutdelningar till statskassan, högre momsintäkter till statskassan tyvärr så har vi ju privatiserat Vin&Sprit så från denna leverantör kommer vi enbart att dra in högre momsintäkter (och möjligtvis också lite mer bolagsskatt), vin-vin hela vägen så att säga. Kanske också man skulle kunna tänka sig att ha lite extra bonus på de lite mer kapitalintensiva lagervarorna som whisky och fin-vodka för att öka lageromsättningen?
Tänk att komma fram till kassan med en flaska rödvin i handen till fredagsmyset och en vänlig expedit frågar lite försynt, ”Jaha nu när du ändå visat upp legget, skall det inte få lov att vara en platta öl samtidigt när du ändå är här?, just nu så har vi extra billigt på de lite högre procenten från Mariestad, sedan är det ju inte långt till midsommar så varför inte passa på redan nu att ta med sin en flaska herrgårds, två för 300kr tar vi, skall vi slå till?, så bjussar jag personligen på en presentkartong till vinet”
Enligt tidningsuppgifter så lär det visst finnas ett system inom SBAB där man har ett försäljningsmål i volym och rörliga incitamentprogram mot detta mål, eller lite mer kortfattat desto mer en anställd på SBAB beviljar i lån desto mer blir det i lönekuvertet ung. som de flesta bilförsäljare eller bostadsmäklare. Och kanske är det dessa framgångsrika mål som leder till att SBAB, statens och vår allas bank knaprar marknadsandelar när det gäller svenska folkets bostadslån.
Dessa framgångsrika principer kanske går att överföra till andra statiga företag? Den mest uppenbara kandidaten måste ju vara Kungliga systembolaget där en ökad försäljning torde ju leda till ökade vinster i företaget, mer aktieutdelningar till statskassan, högre momsintäkter till statskassan tyvärr så har vi ju privatiserat Vin&Sprit så från denna leverantör kommer vi enbart att dra in högre momsintäkter (och möjligtvis också lite mer bolagsskatt), vin-vin hela vägen så att säga. Kanske också man skulle kunna tänka sig att ha lite extra bonus på de lite mer kapitalintensiva lagervarorna som whisky och fin-vodka för att öka lageromsättningen?
Tänk att komma fram till kassan med en flaska rödvin i handen till fredagsmyset och en vänlig expedit frågar lite försynt, ”Jaha nu när du ändå visat upp legget, skall det inte få lov att vara en platta öl samtidigt när du ändå är här?, just nu så har vi extra billigt på de lite högre procenten från Mariestad, sedan är det ju inte långt till midsommar så varför inte passa på redan nu att ta med sin en flaska herrgårds, två för 300kr tar vi, skall vi slå till?, så bjussar jag personligen på en presentkartong till vinet”
fredag 15 januari 2010
ELler hur?
Det skrivs nu för tiden ohyggligt mycket om el och ström. Det är elprischocker av sällan skådat slag och tom så har för första gången någonsin Svenska kraftnät beordrat ett privat företag att stänga ned, Stora Enso fick det trevliga traktatet från Kunglig majestät så nu väntar väl ersättningsanspråk och rättsprocesser om denna timme häromdagen. Det skrivs också insändare, det görs protestlistor, riksorganisationen villaägarna är i affekt och kräver elskattesänkningar, och det skrivs tom på frispråkiga bloggar som Cornucopia? om att förstatliga, avreglera eller om det nu var att återreglera (innerst inne så är vi svenskar ju alla lite socialdemokrater till mans och kvinns och tror att politiker har en politisk lösning på allt). Tidningen E24.se skriver nu granskande reportage om det mystiska och hemliga Nordpool, är den månde korrumperad av kraftbolagen? Och varför har vi ingen insyn? Och varför kan vi som privatperson inte sitta och handla elderviat och warranter för veckopengen?
Jag förstår innerligt att många är upprörda, som Direktör Sverker Martin-Löf som ordförande i SSAB och SCA nu ser många vinstkronor flyga från dessa företag (Martin-Löf ser det väl som sina ”egna” bolag) över till kraftbolagen. Jag förstår också villaägaren med t.ex. direktverkade el i kåken som nu åker på elräkningar på flera tusen mer än vanligt. Givetvis också de fattiga svenska pensionärerna som för övrigt råkar vara Sveriges mest förmögna åldergrupp (gruppen 56-74 år enligt SCB, även borträknat bostäder) som nu dessutom förut högre skatt än den arbetande befolkningen i Sverige dessutom får högre elräkningar! Uch och fy, pensionerna borde ju inflationkompenseras för detta! . Samtidigt finns säkerligen en och annan vindkraftsägare ute i stugorna som nu plockar fram fin-whiskyn ur garderoben till helgens oxfilé.
Samtidigt så är jag av uppfattningen att utvecklingen just nu inte är helt av ondo. Tvärt om kanske tom man kan säga. Det höga råvarupriset på el ser nu till att energibolagen tjänar bra med pengar samtidigt som konsumenterna får betala. Den kloka konsumenten gör nu som i tidningarnas söndagsbilagor, man börjar med energibesparande åtgärder, det gamla kylskåpet kanske åker ut och det nya med A++ märkning kommer in, det blir LED lampor istället för glödlampor, en del idealister sätter nu kanske upp solceller på husväggar och balkonger. Industriföretag med elintensiv produktion tar sig nu rejäla funderare på hur man kan sänka sina kostnader. Den svenska basindustrins planer om att själva starta kraftverk sätts nu kanske i verket samtidigt som energibolagens stora vinster nu rinner ner och det kliar säkert nu rejält i fingrarna för investeringshungriga direktörer
Mainstreams uppfattning verkar idag vara att elpriser alltid stiger, alltid, och prisutvecklingen har fått bundna elpriser att stiga för de som tecknar om sina priser nu. Med tiden är det givetvis så att det stiger, men den långa trenden är ofta in som den korta och kanske så får vi i Sverige de kommande 3-4 åren får situationen att vi bygger ut vår elproduktion betydligt mer än vår förbrukning som vi nu kanske verkligen börjar spara på. Hysterin som nu råder kanske helt sonika byts i lite lugnare tider (pratar inte i tidsperspektivet 30år) för elen? Och kanske går nästa vinter alla våra kärnkraftverk för fulla muggar.
Så i dagarna så har jag gjort värt emot alla goda råd och tecknat om mitt elavtal som går ut om ett tag till en rörligt dito, Nu gör i och för sig vi i vårt hushåll av med ung. 220 kWh i månaden året runt i elkonsumtion så det är väl kanske inte något som görs enorma vinster eller förluster på. Den som lever får se om man gjorde rätt.
Nedan visas Eon rörliga elpriser (ex. skatt och moms) med blått, Eons bundna 3 åriga pris av idag i rött samt trendlinje på det rörliga elpriset i gult
Jag förstår innerligt att många är upprörda, som Direktör Sverker Martin-Löf som ordförande i SSAB och SCA nu ser många vinstkronor flyga från dessa företag (Martin-Löf ser det väl som sina ”egna” bolag) över till kraftbolagen. Jag förstår också villaägaren med t.ex. direktverkade el i kåken som nu åker på elräkningar på flera tusen mer än vanligt. Givetvis också de fattiga svenska pensionärerna som för övrigt råkar vara Sveriges mest förmögna åldergrupp (gruppen 56-74 år enligt SCB, även borträknat bostäder) som nu dessutom förut högre skatt än den arbetande befolkningen i Sverige dessutom får högre elräkningar! Uch och fy, pensionerna borde ju inflationkompenseras för detta! . Samtidigt finns säkerligen en och annan vindkraftsägare ute i stugorna som nu plockar fram fin-whiskyn ur garderoben till helgens oxfilé.
Samtidigt så är jag av uppfattningen att utvecklingen just nu inte är helt av ondo. Tvärt om kanske tom man kan säga. Det höga råvarupriset på el ser nu till att energibolagen tjänar bra med pengar samtidigt som konsumenterna får betala. Den kloka konsumenten gör nu som i tidningarnas söndagsbilagor, man börjar med energibesparande åtgärder, det gamla kylskåpet kanske åker ut och det nya med A++ märkning kommer in, det blir LED lampor istället för glödlampor, en del idealister sätter nu kanske upp solceller på husväggar och balkonger. Industriföretag med elintensiv produktion tar sig nu rejäla funderare på hur man kan sänka sina kostnader. Den svenska basindustrins planer om att själva starta kraftverk sätts nu kanske i verket samtidigt som energibolagens stora vinster nu rinner ner och det kliar säkert nu rejält i fingrarna för investeringshungriga direktörer
Mainstreams uppfattning verkar idag vara att elpriser alltid stiger, alltid, och prisutvecklingen har fått bundna elpriser att stiga för de som tecknar om sina priser nu. Med tiden är det givetvis så att det stiger, men den långa trenden är ofta in som den korta och kanske så får vi i Sverige de kommande 3-4 åren får situationen att vi bygger ut vår elproduktion betydligt mer än vår förbrukning som vi nu kanske verkligen börjar spara på. Hysterin som nu råder kanske helt sonika byts i lite lugnare tider (pratar inte i tidsperspektivet 30år) för elen? Och kanske går nästa vinter alla våra kärnkraftverk för fulla muggar.
Så i dagarna så har jag gjort värt emot alla goda råd och tecknat om mitt elavtal som går ut om ett tag till en rörligt dito, Nu gör i och för sig vi i vårt hushåll av med ung. 220 kWh i månaden året runt i elkonsumtion så det är väl kanske inte något som görs enorma vinster eller förluster på. Den som lever får se om man gjorde rätt.
Nedan visas Eon rörliga elpriser (ex. skatt och moms) med blått, Eons bundna 3 åriga pris av idag i rött samt trendlinje på det rörliga elpriset i gult
torsdag 14 januari 2010
Vad är "verkligt" värde?
E24.se utmärkta skribent Per Lindwall gör ofta djupdykningar ner i årsredovsiningar (ett gemensamt intresse med undertecknad) och förundrar sig över många egenheter. En av dessa egenheter är helt sonika realtillgångars krav att redovisas till ”verkligt” värde. Mycket kortfattat så betyder det att om ett börsbolag äger en fastighet så skall denna i balansräkningen tas upp till verkligt värde, lika så om ett bolag äger börsaktier och likaså om man äger åkrar eller skog.
Fastighetsbolag har varit mycket pigga på denna redovisning de senaste åren, i takt med att fastigheterna har stigit i värde. När nu den kommersiella fastighetsmarknaden vänt åt andra hållet så är det många fastighetsbolag som inte skrivit ned värdet, eller det verkar finnas en korrelation till balansräkningen. Starka och stabila företag som Huvudstaden och Castellum t.ex. har tagit rejäla nedskrivningar medan Kungsleden och flera andra bolag inte tyckt att just deras fastigheter är värda mindre.
Andra företag som synnerligen intressanta att se på ur ”verkligt värdeprincipen” är de skogsägande skogsbolagen Holmen och SCA. Båda dessa bolag är synnerligen konservativa kan tyckas och Lindwall ställer en berättig fråga om det värde som står i balansräkningen egentligen har någon rim och reson. I själva verket så är marknadspriset säkerligen rejält högre, Lindwall dillar in sig att värdet på SCA skog (som för övrigt är ung lika stor som konungariket Belgien) nog borde tas upp till ung. 60Mdr (om vi räknar 300kr per kubiken på mark och på rot stående skog). Det finns mao mångmiljardtillgångar som bolaget inte officiellt talat om att man äger.
Jag håller med Lindwall i att SCA svamlar en hel del i sin redovisning och kan hålla med om att nog är på sin plats för SCA att tala om hur mycket dotterbolaget SCA skog tjänar i sin officiella årsredovisning. Skogsbolaget (som heter just SCA Skog) klumpas idag in inom affärsområdet ”skogsindustriprodukter” och man kan på så sätt ”dölja” dåligt lönsamma delar med ett dotterbolag som säljer virke och som alltid gör vinster. Idag är det svårt att få reda på hur mycket skogen ger i vinster och hur mycket sågverken ger i vinster t.ex. Man talar heller inte om hur mycket virke man själv säljer och hur mycket man köper från andra. Köper man från andra så växer ju den egna skogen samtidigt som man i teorin kan karva lite på sitt egen kapital genom att avverka egen skog framför att köpa externt.
Sedan är det givetvis så att SCA inte får en bättre resultaträkning för att man inte särredovisar hur mycket skogen tillför resultatet specifikt. En pizza blir som bekant inte större för att man delar den i fyra och ett hus blir inte flashigare i vinterkylan för att en mäklare värderar upp den.
Fastighetsbolag har varit mycket pigga på denna redovisning de senaste åren, i takt med att fastigheterna har stigit i värde. När nu den kommersiella fastighetsmarknaden vänt åt andra hållet så är det många fastighetsbolag som inte skrivit ned värdet, eller det verkar finnas en korrelation till balansräkningen. Starka och stabila företag som Huvudstaden och Castellum t.ex. har tagit rejäla nedskrivningar medan Kungsleden och flera andra bolag inte tyckt att just deras fastigheter är värda mindre.
Andra företag som synnerligen intressanta att se på ur ”verkligt värdeprincipen” är de skogsägande skogsbolagen Holmen och SCA. Båda dessa bolag är synnerligen konservativa kan tyckas och Lindwall ställer en berättig fråga om det värde som står i balansräkningen egentligen har någon rim och reson. I själva verket så är marknadspriset säkerligen rejält högre, Lindwall dillar in sig att värdet på SCA skog (som för övrigt är ung lika stor som konungariket Belgien) nog borde tas upp till ung. 60Mdr (om vi räknar 300kr per kubiken på mark och på rot stående skog). Det finns mao mångmiljardtillgångar som bolaget inte officiellt talat om att man äger.
Jag håller med Lindwall i att SCA svamlar en hel del i sin redovisning och kan hålla med om att nog är på sin plats för SCA att tala om hur mycket dotterbolaget SCA skog tjänar i sin officiella årsredovisning. Skogsbolaget (som heter just SCA Skog) klumpas idag in inom affärsområdet ”skogsindustriprodukter” och man kan på så sätt ”dölja” dåligt lönsamma delar med ett dotterbolag som säljer virke och som alltid gör vinster. Idag är det svårt att få reda på hur mycket skogen ger i vinster och hur mycket sågverken ger i vinster t.ex. Man talar heller inte om hur mycket virke man själv säljer och hur mycket man köper från andra. Köper man från andra så växer ju den egna skogen samtidigt som man i teorin kan karva lite på sitt egen kapital genom att avverka egen skog framför att köpa externt.
Sedan är det givetvis så att SCA inte får en bättre resultaträkning för att man inte särredovisar hur mycket skogen tillför resultatet specifikt. En pizza blir som bekant inte större för att man delar den i fyra och ett hus blir inte flashigare i vinterkylan för att en mäklare värderar upp den.
onsdag 13 januari 2010
Industrivärden gör en favorit i repris
Investmentbolag har som bekant synnerligen svårt att göra nyemissioner pga den sk. Investmentbolagsrabatten där en krona i bolaget städigt normalt sett värderas till ca. 70-90 öre.
Detta samtidigt som att bolagens mottagna kassaflöde enligt skatteregler måste betalas ut till aktieägarna så medför detta att större investmentbolag har synnerligen svårt att expandera om man så önskar. Sålunda handlar det om att sälja innehav eller låna pengar för att investeringskapital. Sedan finns det några andra tekniska möjligheter, dels så kan man ju fusionera sig med något annat investeringsbolag det som t.ex. Kinnevik gjorde med sin moder eller Investor och Providentia, ett annat sätt är att använda sin en egen aktie som betalningsmedel, fungerar när det köpta bolaget handlas under substansen som i fallet där Brinova har lagt beslag på bolag eller när Öresund slutligen köpte upp Custos eller i de lyckliga fall där investmentbolaget värderas högre än substansen vilket nu t.ex. innebär att Ratos har goda möjligheter att köpa bolag med sin egen aktie som betalningsmedel.
En annan variant att få in lite kapital i ett investmentbolag är att ge ut konvertibler. Industrivärden var ett sådant lyckat exempel som har använt sig av konvertibler. Industrivärden ”gav” ut konvertibler under den svenska 90-talskrisen. Pengarna från denna utökning av balansräkningen använde Industrivärden för att förvärva investmentbolaget Bacho som gav Industrivärden en helägd industrirörelse samt indirekt också inköpen i Sandvik. Investor använde sig av konvertibelemission när man gjorde sitt jätteförvärv genom att köpa ut Saab-Scania från börsen.
Även nu igen så här knappa 20 år senare så skall då Industrivärden återigen ge ut ett konvertibellån. Denna gång så ställer man dock inte ut kollektbössorna till de egna aktieägarna utan ”säljer” till institutionella investerare i block om 1 M euro. Dryga 10 Mkr i minst teckningspost i en ”nyemission” har kanske inte något som gemene man och kvinna hemma i stugorna hämtar upp ur byrålådan direkt. Sedan kan et säkerligen bli så evetuellt att det sedermera kan bli så att ett antal banker köper upp konvertibler och ”styckar upp” dessa i småspararportioner. Handelsbanken har t.ex. ofta gjort så för sina egna bankkunder, där man som kund i Handelsbanken har kunnat köpa företagsobligationer i poster om hava basbelopp när börsnoteringen haft handelsposter i miljonsklassen.
Rent tekniskt sett är konvertibler en kombination mellan obligationer och optioner. Räknar man en teoretiska utspädningen som ränta så kan man hypotetisk säga att om Industrivärdens aktie går upp mindre än 5% per år så får Industrivärden betala 2,5% i ränta på dessa pengar i form av ett lån vanligt lån och konvertibelägarna får sina pengar tillbaka som kontanter (alt. att Industrivärden lägger ett bud på dem om några år och betalar med sina egna aktier). Om dock den egna aktien stiger med mer än 5% om året så får man betala 2,5%+(9,1%/5) i utspädning minus att man då slipper 4,5Mdr i lån vilket med dagens mått innebär att nästan häften av bolagets nettoskuld försvinner som kompensation för den dyra räntan för nuvarande aktieägare. Den billiga räntan 2,5% (om nu substansvärdet utvecklas svagt) skall ställas emot den ränta som man idag har på sina lån 4,5% så nettoskuldsmässigt sänker man då sin låneränta rejält.
Sedan är det lite intressant hur skall man använda pengarna i Industrivärden?
Är det för att delta i nyemissioner i t.ex. Volvo och Sandvik? Eller har man planera på intåg i något nytt herrelöst bolag? Ändrar man strategin till att även ha helägda bolag och köper ut något av de mindre innehaven? Hoppas bolaget på en dubbeldippsituation på börsen dvs där man nu säljer sin aktier till en hård ”valutakurs” och sedan shoppar billigt. Eller är det helt enkelt för att lösa lite av sina lån?
Detta samtidigt som att bolagens mottagna kassaflöde enligt skatteregler måste betalas ut till aktieägarna så medför detta att större investmentbolag har synnerligen svårt att expandera om man så önskar. Sålunda handlar det om att sälja innehav eller låna pengar för att investeringskapital. Sedan finns det några andra tekniska möjligheter, dels så kan man ju fusionera sig med något annat investeringsbolag det som t.ex. Kinnevik gjorde med sin moder eller Investor och Providentia, ett annat sätt är att använda sin en egen aktie som betalningsmedel, fungerar när det köpta bolaget handlas under substansen som i fallet där Brinova har lagt beslag på bolag eller när Öresund slutligen köpte upp Custos eller i de lyckliga fall där investmentbolaget värderas högre än substansen vilket nu t.ex. innebär att Ratos har goda möjligheter att köpa bolag med sin egen aktie som betalningsmedel.
En annan variant att få in lite kapital i ett investmentbolag är att ge ut konvertibler. Industrivärden var ett sådant lyckat exempel som har använt sig av konvertibler. Industrivärden ”gav” ut konvertibler under den svenska 90-talskrisen. Pengarna från denna utökning av balansräkningen använde Industrivärden för att förvärva investmentbolaget Bacho som gav Industrivärden en helägd industrirörelse samt indirekt också inköpen i Sandvik. Investor använde sig av konvertibelemission när man gjorde sitt jätteförvärv genom att köpa ut Saab-Scania från börsen.
Även nu igen så här knappa 20 år senare så skall då Industrivärden återigen ge ut ett konvertibellån. Denna gång så ställer man dock inte ut kollektbössorna till de egna aktieägarna utan ”säljer” till institutionella investerare i block om 1 M euro. Dryga 10 Mkr i minst teckningspost i en ”nyemission” har kanske inte något som gemene man och kvinna hemma i stugorna hämtar upp ur byrålådan direkt. Sedan kan et säkerligen bli så evetuellt att det sedermera kan bli så att ett antal banker köper upp konvertibler och ”styckar upp” dessa i småspararportioner. Handelsbanken har t.ex. ofta gjort så för sina egna bankkunder, där man som kund i Handelsbanken har kunnat köpa företagsobligationer i poster om hava basbelopp när börsnoteringen haft handelsposter i miljonsklassen.
Rent tekniskt sett är konvertibler en kombination mellan obligationer och optioner. Räknar man en teoretiska utspädningen som ränta så kan man hypotetisk säga att om Industrivärdens aktie går upp mindre än 5% per år så får Industrivärden betala 2,5% i ränta på dessa pengar i form av ett lån vanligt lån och konvertibelägarna får sina pengar tillbaka som kontanter (alt. att Industrivärden lägger ett bud på dem om några år och betalar med sina egna aktier). Om dock den egna aktien stiger med mer än 5% om året så får man betala 2,5%+(9,1%/5) i utspädning minus att man då slipper 4,5Mdr i lån vilket med dagens mått innebär att nästan häften av bolagets nettoskuld försvinner som kompensation för den dyra räntan för nuvarande aktieägare. Den billiga räntan 2,5% (om nu substansvärdet utvecklas svagt) skall ställas emot den ränta som man idag har på sina lån 4,5% så nettoskuldsmässigt sänker man då sin låneränta rejält.
Sedan är det lite intressant hur skall man använda pengarna i Industrivärden?
Är det för att delta i nyemissioner i t.ex. Volvo och Sandvik? Eller har man planera på intåg i något nytt herrelöst bolag? Ändrar man strategin till att även ha helägda bolag och köper ut något av de mindre innehaven? Hoppas bolaget på en dubbeldippsituation på börsen dvs där man nu säljer sin aktier till en hård ”valutakurs” och sedan shoppar billigt. Eller är det helt enkelt för att lösa lite av sina lån?
tisdag 12 januari 2010
Temperaturen i skogen
Bloggens läsare har säkert förstått att jag har en fascination för skog. Vistas mest var dag någon timme eller två i skog, igår sprang jag t.ex. omkring i en backsvart variant med en liten lampa på knoppen, är inte så mörkrädd av mig så att säga.
Skogsägare dvs de som är de fysiska ägarna av skog är också några som i många ekonomiska stycken är föredömen. Man vårar sin skog och sitt kapital för morgondagen, man får lite inkomster med ojämna mellanrum och i alla fall min erfarenhet är att de allra flesta skogsägare jag känner är sparsamma, försiktiga och gnetande individer, i positiv mening. Dagens konsumtionsriktade slit och släng urbana människor har således en del av lära av just skogsägare om jag får vara lite raljant.
Men hur ser dom ut skogsägarna av idag? Varje år genomförs det av LRF-konsult årligen en sk- skogsbarometer vilket mer eller mindre än en statisk undersökningar av dessa skogsmullar.
Allt fler skogsägare bor en bit ifrån sin skog och avståndet blir allt längre, idag bor ung var fjärde bor idag mer än 3 mil från sin skog. Skogsägare är ofta äldre män och kvinnor över 35% är ålderspensionärer och hela 15% kommer sälja sin skog inom 5 år vilket med dagens priser medför att svensk skog för ung. 80Mdr kommer byta ägare inom 5 år, tyvärr kommer enbart 30% av dessa försäljningar komma ut på öppna marknaden 70% säjs inom familj och mellan grannar vilket inte är så konstigt då över 70% av skogsägarna i sin tur köpt eller fått sin skog av föräldrar eller syskon och 15% av övriga släkten. Trots de stora finansiella värdet i skogen så är den genomsnittligare skogsägaren lågt belånad, hela 60% har faktiskt inga lån alls och det är 15% av skogsägarna som har lån på mer än 500 000kr, Statminister Göra P lär nog vara en av dessa.
Skogsägarna är också ett gäng riktiga optimister, 70% av ägarna tror att priserna på skogsmark går upp de kommande 3 åren och än fler tror stigande priser på timmer och massaved. Optimismen lyser också igenom när man frågat skogsägarna i undersökningen om hur dom skulle investera 1Mkr om dom hade det till övers i plånboken, 58% skulle köpt mer skog, 23% skulle köpt börsaktier och resterade skulle satt in pengarna på bankboken. Kanske en ganska så väldiversifierad portfölj som genomsnittet förespråkar.
Man är också optimistisk inför framtiden och tror skogen kommer få ökade ekonomiska användningsområden i framtiden, med bioenergi och intäkter från rekreation som jakt och fiske som exempel. Optimismen har dock stora geografiska skillnader och sörlänningarna i Götaland är betydligt mer positiva än de surmulna Norrlänningarna.
Sedan är man ju också lite sentimentala av sig och fler äger skog för det höga nöjets skull än för att det är en ekonomisk lönsam investering.
Skogsägare dvs de som är de fysiska ägarna av skog är också några som i många ekonomiska stycken är föredömen. Man vårar sin skog och sitt kapital för morgondagen, man får lite inkomster med ojämna mellanrum och i alla fall min erfarenhet är att de allra flesta skogsägare jag känner är sparsamma, försiktiga och gnetande individer, i positiv mening. Dagens konsumtionsriktade slit och släng urbana människor har således en del av lära av just skogsägare om jag får vara lite raljant.
Men hur ser dom ut skogsägarna av idag? Varje år genomförs det av LRF-konsult årligen en sk- skogsbarometer vilket mer eller mindre än en statisk undersökningar av dessa skogsmullar.
Allt fler skogsägare bor en bit ifrån sin skog och avståndet blir allt längre, idag bor ung var fjärde bor idag mer än 3 mil från sin skog. Skogsägare är ofta äldre män och kvinnor över 35% är ålderspensionärer och hela 15% kommer sälja sin skog inom 5 år vilket med dagens priser medför att svensk skog för ung. 80Mdr kommer byta ägare inom 5 år, tyvärr kommer enbart 30% av dessa försäljningar komma ut på öppna marknaden 70% säjs inom familj och mellan grannar vilket inte är så konstigt då över 70% av skogsägarna i sin tur köpt eller fått sin skog av föräldrar eller syskon och 15% av övriga släkten. Trots de stora finansiella värdet i skogen så är den genomsnittligare skogsägaren lågt belånad, hela 60% har faktiskt inga lån alls och det är 15% av skogsägarna som har lån på mer än 500 000kr, Statminister Göra P lär nog vara en av dessa.
Skogsägarna är också ett gäng riktiga optimister, 70% av ägarna tror att priserna på skogsmark går upp de kommande 3 åren och än fler tror stigande priser på timmer och massaved. Optimismen lyser också igenom när man frågat skogsägarna i undersökningen om hur dom skulle investera 1Mkr om dom hade det till övers i plånboken, 58% skulle köpt mer skog, 23% skulle köpt börsaktier och resterade skulle satt in pengarna på bankboken. Kanske en ganska så väldiversifierad portfölj som genomsnittet förespråkar.
Man är också optimistisk inför framtiden och tror skogen kommer få ökade ekonomiska användningsområden i framtiden, med bioenergi och intäkter från rekreation som jakt och fiske som exempel. Optimismen har dock stora geografiska skillnader och sörlänningarna i Götaland är betydligt mer positiva än de surmulna Norrlänningarna.
Sedan är man ju också lite sentimentala av sig och fler äger skog för det höga nöjets skull än för att det är en ekonomisk lönsam investering.
måndag 11 januari 2010
Vilka är våra tillgångar och resurser?
Bloggaren med det snusförnuftiga namnet Per Penning skriver ofta intressanta inlägg om begreppet tid. Att vår tid är begränsad och att det handlar om att göra något bra åt den tid vi har till förfogande. Tiden är också ohyggligt demokratisk företeelse, vi har alla lika mycket. Såväl stressade småbarns föräldrar som pensionären som kanske börjar dagen med en golfrunda om man har det intresset, 24 timmar per dag, 365 dagar om året (eller 366 om det nu råkar vara skottår).
Över till något helt annat, Idag så är det mest använda mått för att beräkna ett lands välstånd BNP, bruttonationalprodukten. Och om jag kommer ihåg min lärobok från gymnasiet (Vår ekonomi, av Klas Eklund) så är definitionen all offentlig och privatkonsumtion plus alla investeringar och nettot av exporten minus importen. Och så blir det en viss summa och så kan man sedan mäta välståndet genom att dela denna summa mot landets invånare det så kallade BNP per capita. Sverige är i BNP per capita en av världens rikaste länder.
I ”alla tider” har det funnits en kritik mot begreppet BNP och om det verkligen mäter välståndet. Jag är ingen akademiker på området så jag borde kanske inte problematisera detta men det finns några intressanta punkter diskutera.
Ett av problemen är tid. Den BNP som ett land har skapas under en viss tid. Man skulle kunna dela upp tiden i Arbetstid, fritid och sömn och att vi tänker oss att BNP oh vårt välstånd främst byggs upp under arbetstiden och att vi i Sverige jobbar ett visst antal timmar och har en viss mängd arbetstid. I Sverige så har vi låt säga de senaste 50 åren ökat vår BNP i god takt. Samtidigt så nyttjar vi allt mer vår tid. Vi har kanske generellt fått kortare arbetsdagar med 8 timmar per dag men samtidigt så är ett betydligt fler som idag arbetar. För några månader sedan så skrev jag ett blogginlägg om att en villa både idag och för 40 år sedan kostar ung. 3,3 årslöner men den skillnaden att de för 40 år sedan krävs att en individ i hushållet förvärvsarbetade mot idag två. Vi har således finansierat våra allt dyrare villor genom att arbeta mer i familjen.
Och precis på samma sätt är det också med BNP då fler av vår befolkning är inom de sektorer som inräknas i BNP (att laga egen äppelmos hemma i huset är inget som direkt ökar BNP) Vi har alltså sålt vår egen tid mot ett högre materiellt och ekonomiskt välstånd. Har vi då blivit rikare? Eller fattigare? Borde vi inte mäta välstånd/tidsenhet?
Ett annat problem med BNP är att balansräkningen inte är med i begreppet. Dvs våra resurser vi har här på jorden. Själva begreppet Ekonomi betyder just att hushålla med begränsade resurser även om en del förvirrade individer idag ser det som att ständigt öka våra resurser. Såväl gamla greker som dagens Östermalmsdamer har begränsade ekonomiska resurser och vi har inte råda att köpa allt vi önskar hur mycket vi än vill att kunna det i framtiden. Jordens resurser är ju också i högsta grad begräsande och har så alltid varit vi har en viss mängd skog, en viss mängd guld, en viss mängd aluminium och en viss mängd mark att odla mat på. Tillväxten har således en fysisk (även om del säkert säger filosofisk) gräns precis som livet.
Om vi i en förbränningsmotor använder en liter bensin så ökar vi vår BNP genom att vi köper bensinen på macken och betalar dyrt men vi minskar våra framtida tillgångar då de framtida bensintillgångarna blir mindre. Har vi då blivit rikare? Eller fattigare? En dopad resultaträkning på balansräkningens bekostnad?
Och nu kommer säkert någon naturvetare in och upplyser oss om termodynamikens andra lag, dvs att ingenting försvinner utan allting sprids.(fritt från minnet från högstadiets fysiklektioner). Dvs att kolet i markens olja sprids för vinden i atmosfären.
Över till något helt annat, Idag så är det mest använda mått för att beräkna ett lands välstånd BNP, bruttonationalprodukten. Och om jag kommer ihåg min lärobok från gymnasiet (Vår ekonomi, av Klas Eklund) så är definitionen all offentlig och privatkonsumtion plus alla investeringar och nettot av exporten minus importen. Och så blir det en viss summa och så kan man sedan mäta välståndet genom att dela denna summa mot landets invånare det så kallade BNP per capita. Sverige är i BNP per capita en av världens rikaste länder.
I ”alla tider” har det funnits en kritik mot begreppet BNP och om det verkligen mäter välståndet. Jag är ingen akademiker på området så jag borde kanske inte problematisera detta men det finns några intressanta punkter diskutera.
Ett av problemen är tid. Den BNP som ett land har skapas under en viss tid. Man skulle kunna dela upp tiden i Arbetstid, fritid och sömn och att vi tänker oss att BNP oh vårt välstånd främst byggs upp under arbetstiden och att vi i Sverige jobbar ett visst antal timmar och har en viss mängd arbetstid. I Sverige så har vi låt säga de senaste 50 åren ökat vår BNP i god takt. Samtidigt så nyttjar vi allt mer vår tid. Vi har kanske generellt fått kortare arbetsdagar med 8 timmar per dag men samtidigt så är ett betydligt fler som idag arbetar. För några månader sedan så skrev jag ett blogginlägg om att en villa både idag och för 40 år sedan kostar ung. 3,3 årslöner men den skillnaden att de för 40 år sedan krävs att en individ i hushållet förvärvsarbetade mot idag två. Vi har således finansierat våra allt dyrare villor genom att arbeta mer i familjen.
Och precis på samma sätt är det också med BNP då fler av vår befolkning är inom de sektorer som inräknas i BNP (att laga egen äppelmos hemma i huset är inget som direkt ökar BNP) Vi har alltså sålt vår egen tid mot ett högre materiellt och ekonomiskt välstånd. Har vi då blivit rikare? Eller fattigare? Borde vi inte mäta välstånd/tidsenhet?
Ett annat problem med BNP är att balansräkningen inte är med i begreppet. Dvs våra resurser vi har här på jorden. Själva begreppet Ekonomi betyder just att hushålla med begränsade resurser även om en del förvirrade individer idag ser det som att ständigt öka våra resurser. Såväl gamla greker som dagens Östermalmsdamer har begränsade ekonomiska resurser och vi har inte råda att köpa allt vi önskar hur mycket vi än vill att kunna det i framtiden. Jordens resurser är ju också i högsta grad begräsande och har så alltid varit vi har en viss mängd skog, en viss mängd guld, en viss mängd aluminium och en viss mängd mark att odla mat på. Tillväxten har således en fysisk (även om del säkert säger filosofisk) gräns precis som livet.
Om vi i en förbränningsmotor använder en liter bensin så ökar vi vår BNP genom att vi köper bensinen på macken och betalar dyrt men vi minskar våra framtida tillgångar då de framtida bensintillgångarna blir mindre. Har vi då blivit rikare? Eller fattigare? En dopad resultaträkning på balansräkningens bekostnad?
Och nu kommer säkert någon naturvetare in och upplyser oss om termodynamikens andra lag, dvs att ingenting försvinner utan allting sprids.(fritt från minnet från högstadiets fysiklektioner). Dvs att kolet i markens olja sprids för vinden i atmosfären.
lördag 9 januari 2010
Electroluxs balansräkning i bästa skick
Storbolagsaktien Electrolux är en av de large-cap aktier som haft riktigt bra kursutveckling de senaste året, mer än dubblerad kurs och faktum är att Electrolux inte är så förbaskat långt från all-time-high. Va falls mitt i en lågkonjunktur?
Studerar man Electrolux (och dess avknoppningar Autoliv, Husqvarna, SAPA/Gränges) ur en 30-40 års perspektiv så är faktiskt bolaget en av de allra mest framgångsrika bolag vi haft i Sverige. Detta dessutom i en bransch som är sanslöst tråkig och ospännande.
Trots dess båda iaktagelser (ATH i lågkonjunktur och 40 års framgång) så är Electrolux ett företag som lyser ofta med sin frånvaro i affärspressen och är det något som skrivs så är det oftast någon nedläggning av fabrik eller något besparingspaket som skall genomföras.
Jag skulle också vilja påstå att Electrolux Vd Hans Stråberg inte riktigt fått den uppmärksamhet han förtjänar. Stråerg har gjort ett alldeles lysane jobb på Elctrolux, rationaliseringar, klarat av en kraftigt vikande marknad, stärkt varumärket osv. och Electrolux har de senaste åren tagit marknadsanelar och står idag bra rustade för framtiden även om det som alltid när det gäller electrolux svåra utmaningar framåt. Electrolux är idag en av få svenska industriföretag som har en balansräkning riktigt bra skick. När andra indsutruföretag i Elctroluxs storlek har mångmiljardskulder till "banken" så står Electrolux idag helt skuldfria och har tom 688Mkr i nettokassa.
Electrolux verkar i en tuff bransch och det är låga marginaler men samtidigt så har alla rationaliseringspaket, nedläggningar, strukturförändringar och besparingar gett effekt på så sätt att lönsamheten på kapitalet som verkar i företaget gått upp betänkligt och avkastningen på eget kapital ligger idag omkring 18-19%. Sedan så bör man dock vara observant på att man idag får betala 3ggr egena kapitalet. Med de låga marginaler Electrolux verkar med så är priset i relation till omsättning hälften så för att Electrlux skall bli ett bra köp så måste marinalerna öka och för detta krävs nog att försäljningen av diskmaskiner och tvättmaskiner så smått måste börja sluta försämras.
Sedan är då som alltid när et gäller Electrolux att tillväxten är ett problem, i jälva verket så har försäljningen av vitvaror (i USA) minskat 10 kvartal och det finns nog inga direkt kortsiktiga triggers och inte heller att man skall tro att just vitvaruförsäljning är en tillväxtbransch, i själva verket är det nog så att det är en mer och mer cyklisk bransch. Ur ett långsiktgt perspektiv så tycker jag dock det är trevligt att vitvarubranchen verkligen har börjat ta tag i energiförbrukningen, dagens nya produkter kan för kunderna kapa elnotan ganska så mycket, inte minst i dessa tider när elpriserna rusar i taket.
Ang. Electrolux så skulle jag vilja ge ett boktips (en bok som jag läst i julhelgen) i form av boken "Man säljer inga julgranar på Annandagen" som är en skildring över electrolux legendariska Vd och sedemera styrelseordförande Hans Wertén, en av våra allra största industripersonligheter.
onsdag 6 januari 2010
Året som gått
För nästan exakt ett år sedan skrev jag följande inlägg med överskriften "vågar du anta utmaningen? Där jag försökte ta mig själv i kragen och börja motionera lite mer än jag gjort på senare år och bokföra min träning på sidan funbeat.se (som är som facebook för motionärer och för övrigt också går att koppla ihop med FB). Så hur gick det då? Tja, halvskapligt får jag väl säga flera månader har jag tränat bra även om perioderna feb-mars och oktober-november inte vart direkt lysande och formen har gått lite upp och ned. Att vara ute i skog och mark är något som jag innerst inne tycker väldigt mycket om (en del bilder på denna blogg kanske skvallrar lite om detta) så jag lär försöka vara ute en del timmar även iår.
Utfallet över utförd träning för år 2009 blev i procentuella termer enligt följande:
Enligt vad jag själv tycker så ganska så diversifierat mellan olika aktiviteter även om jag kanske borde sprungit lite mer orientering. Det har också varit kul att cykla så mycket mountainbike som jag gjort under 2009 och förhoppningsvis blir det en del fina cykelslingor till våren och sommaren.
år 2010 har börjat riktigt bra med snö och kyla så att man kunnat åka skidor näst var dag....och kanske blir det en sån där "30års vinter" där hela Vättern islägger sig (senast det begav sig var 1987), vem vet?
Vi som är med fortsätter väl även 2010? och nya motionärer är givetvis välkomna!
Every morning in Africa, a gazelle wakes up. It knows it must run faster then the lion or it will be killed. Every morning a lion wakes up. It knows it must outrun the slowst gazelle or it will starve to death. It doesn't matter whatever you are a lion or a gazelle...when the sun comes up you'd better be running.
Utfallet över utförd träning för år 2009 blev i procentuella termer enligt följande:
Enligt vad jag själv tycker så ganska så diversifierat mellan olika aktiviteter även om jag kanske borde sprungit lite mer orientering. Det har också varit kul att cykla så mycket mountainbike som jag gjort under 2009 och förhoppningsvis blir det en del fina cykelslingor till våren och sommaren.
år 2010 har börjat riktigt bra med snö och kyla så att man kunnat åka skidor näst var dag....och kanske blir det en sån där "30års vinter" där hela Vättern islägger sig (senast det begav sig var 1987), vem vet?
Vi som är med fortsätter väl även 2010? och nya motionärer är givetvis välkomna!
Every morning in Africa, a gazelle wakes up. It knows it must run faster then the lion or it will be killed. Every morning a lion wakes up. It knows it must outrun the slowst gazelle or it will starve to death. It doesn't matter whatever you are a lion or a gazelle...when the sun comes up you'd better be running.
tisdag 5 januari 2010
Garantier på bankmedel
Den Islands president och staten (som är numera ägare av Kauphing bank mfl) har nu beslutat sig för att upphäva sin bankgaranti till bankens insättare/sparare utanför Island och en hel del britter förlorar nu sina sparpengar som man satt in i tron att man hade insättningsgaranti på sparpengarna. I Sverige så gick ju svenska staten in och helt sonika förstatligade Kaupthing Sverige (som sedan Ålandsbanken köpte) så att svenska sparare skulle vara trygga med sina sparpengar.
Historien isig är intressant och det går att dra paralleller till Sverige. Idag är det i Sverige en debatt om hur omoraliskt och oetiskt det är att banker och finansbolag lånar ut pengar i form av smålån som t.ex. Sveadirekt som meddelar att här kan man låna några tusenlappar till räntan 15,7%. Eller varför inte bluestep som i radioreklam om att här kan man låna även om man har betalningsanmärkningar och osäker inkomst.
Jag tror många som läser denna typ av bloggar som denna har uppfattningen att denna typ av lån kan inte är något som man anser folk skall nyttja osv.
Samtidigt är det nog som så att en del av denna bloggens läsare säkerligen är med och finansierar denna typ av affärsverksamhet genom att sätta in sparslantar på konton som t.ex. Sveas konto som ger 2,25% i ränta eller Bluesteps motsvarighet där man idag kan få 3-4% i ränta.
Jag sticker ut hakan och säger att utan att dessa företag skulle haft insättningsgaranti på sina bankonton så är det nog tveksamt om deras affärsverksamhet haft varit direkt framgångsrik. Möjligheten till denna expansiva kreditgivning finns helt enkelt i att svenska staten ger dessa företag en form av statsgaranti.
Är det rätt och rimligt?
Historien isig är intressant och det går att dra paralleller till Sverige. Idag är det i Sverige en debatt om hur omoraliskt och oetiskt det är att banker och finansbolag lånar ut pengar i form av smålån som t.ex. Sveadirekt som meddelar att här kan man låna några tusenlappar till räntan 15,7%. Eller varför inte bluestep som i radioreklam om att här kan man låna även om man har betalningsanmärkningar och osäker inkomst.
Jag tror många som läser denna typ av bloggar som denna har uppfattningen att denna typ av lån kan inte är något som man anser folk skall nyttja osv.
Samtidigt är det nog som så att en del av denna bloggens läsare säkerligen är med och finansierar denna typ av affärsverksamhet genom att sätta in sparslantar på konton som t.ex. Sveas konto som ger 2,25% i ränta eller Bluesteps motsvarighet där man idag kan få 3-4% i ränta.
Jag sticker ut hakan och säger att utan att dessa företag skulle haft insättningsgaranti på sina bankonton så är det nog tveksamt om deras affärsverksamhet haft varit direkt framgångsrik. Möjligheten till denna expansiva kreditgivning finns helt enkelt i att svenska staten ger dessa företag en form av statsgaranti.
Är det rätt och rimligt?
måndag 4 januari 2010
företagande och investeringar
Den kände finansmannen Warren Buffett lär enligt utsago har yttrat orden, ”I’m a better businessman beacuse i’m a investor and I’m a better investor because i’m an investor. Och är det i några ord som man skall sammanfatta vår tids superinvesterare så är det väl just förmågan att verkligen förstå kopplingen mellan företagande och investeringar.
Jag tror det finns flera goda föret företagare som är högst mediokra investerare när man ser till kapitalet utanför företaget, inte heller skulle kunna säga ett pris om vad det egna företaget är värt och likaså finns det säkert mängder med goda aktiespekulanter som aldrig skulle klara av att driva företag.
Så hur hänger det ihop då? Företagare och investerare? Företag och investeringar?
De mest framgångsrika tror jag knappt ser någon skillnad, för dem är det samma sak en företagare gör investeringar och investerare är med och driver företag. Investeringar (om vi nu pratar aktier) är just en marknadsvärdering av företag, aktiekursen speglar om vad företaget går att köpa och säljas för , framgångsrikt företagande handlar om att förränta sitt investerade kapital i företaget genom att vara lönsam och värdefull och samtidigt skapa nytta för sina kunder.
Att bli rik och ha en värdefullt företag kräver många års hårt arbete. Rom byggdes inte på en dag och kundrelationer, produktutveckling och framgångsrik försäljning är inte något som skapas över en natt och ytterst handlar det om att sakta och säkert med tiden öka intäkter och pengapåsen som blir kvar när allt är betalat skall i sin tur användas för att bli än mer framgångsrik.
Att bli en rik investerare är heller inte något som direkt är snutet i näsan att bli på några enstaka år. och de allra största förmögenheterna är allt som oftast skapade genom att vara långsiktigt delägare i framgångsrika företag, helt enkelt följa med på en ”räkmacka” där någon Vd var dag kliver upp ur sängen just för att skapa pengar till dig som ägare (och givetvis få bra betalt själv också givetvis).
En intressant del är hur framgångsrika komglomerat ibland investerar inom ramen för företagande då detta är bättre investeringar än att köpa andra företag genom aktier och omvänt ibland använder företags kassaflödens och vinster till att investera i aktier. Midway, Ratos och Berkshire Hathaway är tre goda exempel.
Den ”pengaskapande maskinen” sitter helt sonika i företaget och din långsiktiga avkastning på aktieinvesteringar blir helt enkelt vad företaget tjänar på sitt kapital. Att tjäna pengar på förändringar av marknadsnoteringen i sig om vad andra tycker ett företag för tillfället är värt är som att tror att fotbollsmatcher alltid avgörs av domaren. Även om jag är fullt medveten om att många kan tjäna bra med pengar även som fotbollsdomare…
Jag tror det finns flera goda föret företagare som är högst mediokra investerare när man ser till kapitalet utanför företaget, inte heller skulle kunna säga ett pris om vad det egna företaget är värt och likaså finns det säkert mängder med goda aktiespekulanter som aldrig skulle klara av att driva företag.
Så hur hänger det ihop då? Företagare och investerare? Företag och investeringar?
De mest framgångsrika tror jag knappt ser någon skillnad, för dem är det samma sak en företagare gör investeringar och investerare är med och driver företag. Investeringar (om vi nu pratar aktier) är just en marknadsvärdering av företag, aktiekursen speglar om vad företaget går att köpa och säljas för , framgångsrikt företagande handlar om att förränta sitt investerade kapital i företaget genom att vara lönsam och värdefull och samtidigt skapa nytta för sina kunder.
Att bli rik och ha en värdefullt företag kräver många års hårt arbete. Rom byggdes inte på en dag och kundrelationer, produktutveckling och framgångsrik försäljning är inte något som skapas över en natt och ytterst handlar det om att sakta och säkert med tiden öka intäkter och pengapåsen som blir kvar när allt är betalat skall i sin tur användas för att bli än mer framgångsrik.
Att bli en rik investerare är heller inte något som direkt är snutet i näsan att bli på några enstaka år. och de allra största förmögenheterna är allt som oftast skapade genom att vara långsiktigt delägare i framgångsrika företag, helt enkelt följa med på en ”räkmacka” där någon Vd var dag kliver upp ur sängen just för att skapa pengar till dig som ägare (och givetvis få bra betalt själv också givetvis).
En intressant del är hur framgångsrika komglomerat ibland investerar inom ramen för företagande då detta är bättre investeringar än att köpa andra företag genom aktier och omvänt ibland använder företags kassaflödens och vinster till att investera i aktier. Midway, Ratos och Berkshire Hathaway är tre goda exempel.
Den ”pengaskapande maskinen” sitter helt sonika i företaget och din långsiktiga avkastning på aktieinvesteringar blir helt enkelt vad företaget tjänar på sitt kapital. Att tjäna pengar på förändringar av marknadsnoteringen i sig om vad andra tycker ett företag för tillfället är värt är som att tror att fotbollsmatcher alltid avgörs av domaren. Även om jag är fullt medveten om att många kan tjäna bra med pengar även som fotbollsdomare…
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)