Så skulle Handelsbankssfären kunna börja stöpas om

En del tidningsnotiser, intervjuer och analyser med anledning av turbulensen i Industrivärden berör att flera minoritetsägare i form av institutionella investerare ser framför sig att korsägandet inom Industrivärden sfären avvecklas och Handelsbanken och SCA görs självständiga till Industrivärden.

Historiskt sett har jämförbara Wallenbergsfären också haft inslag av korsägande men detta idag är avvecklat då Wallenbergs ägande nu skulle kunna sägas vara en pyramid eller Ask-i-ask med stiftelserna i botten som är största ägare i Investor + kärninnehav som Investor inte äger aktier i (ex. SKF och SAS), Investor äger sedan kärninnehaven. Stiftelserna utöver ägarmakt i Innestår och Innestår i exempelvis SEB och Atlas Copco, rent och tydligt.

Men att återgå till Industrivärden. Som sagt så består Industrivärdensfären av ett mycket invecklat korsägande mellan tre olika bolag i sfären, Industrivärden, Handelsbanken och SCA, samt tillhörande stiftelser knutna till dessa bolag samt även Handelsbankens fondbolag som äger aktier i alla bolagen. För att reda ut turerna så får vi lov att ta bolag var för sig med utgångspunkten i ägarförhållandet i Industrivärden, där nu korsägandets knutpunkt finns.

Låt oss börja med banken, Svenska Handelsbanken.

Under det senaste året har Handelsbanken gjort en del intressanta interna affärer med sina stiftelser vilket kan läsas i en undernot till en not på sidan 139 i SHB årsredovisning, tydligt och fint eller något sådant J  Dessa affärer går kort och gott ut på att Handelsbanken har sålt egna ägda aktieinnehav till stiftelserna i banken och som köpelikvid bytt till sig aktier i Industrivärden och SCA. Själva banken som du kan köpa aktier i på börsen äger idag mao om mina siffror är korrekt 29 445 526st aktier i Industrivärden, ingen dålig post och idag värda ca. 5,2mdr som ligger i SHB balansräkning.

För att trygga de anställdas pensioner på SHB så har banken bildat en pensionsstiftelse och en pensionskassa. Skall villigt erkänna att jag inte har koll på vad skillnaden mellan dessa är. Dessa stiftelserna har också stora ägarposter i Industrivärden 32 047 097 st och 17 526 642st aktier. Pensionstiftelserna är inte tillgängliga för banken utan är just fristående stiftelser med passusen att Handelsbanken är skyldig att knuffa till pengar om de inte skulle räcka för att täcka pensionsskulder.

Utöver detta har banken en personalstiftelse som får pengar av aktieägarna om räntabiliteten är högre än jämförbara konkurrenter. Denna heter Oktogonen och ägs då av de anställda och fd anställda i Handelsbanken, således inte aktieägarna i Handelsbanken heller. Oktogonen var tidigare stor ägare i Industrivärden men verkar de senaste åren ha sålt av lite aktier i specifikt Industrivärden. 

Utöver detta finns det även i banken ett antal forskningsstiftelser som skänker pengar till universitet och högskolor och är en stor finansiär av ekonomisk forskning. Även dessa äger stor poster Industrivärden aktier och är fristående från banken ägarmässigt men om jag förstår rätt företräds av en gemensam styrelse bestående av nestorerna de gamla SHB ordföranden Tom Hedelius och Tore Browald, samt nuvarande Pär Boman. Tom Hedelius är Industrivärdens tidigare styrelseordförande, har idag avgått ur styrelsen men i praktiken utövar han en stor ägarmakt genom stiftelserna i banken.

Det andra bolaget att titta vidare på är då SCA. 

Om jag förstår saken rätt har SCA aktieposter i Industrivärden i dels moderbolaget i form av 12108 723  A-aktier och dels har man även aktier i ett tyskt dotterbolag i form av 9 514 630 A-aktier. Summa 21 623 353 aktier. 

Utöver detta har SCA precis som SHB pensionsstiftelser och dessa äger knappt 24,5 miljon aktier även här rejält stora poster. Om jag förstår saken är styrelseordförande i SCA den som utövar ägarmakten för SCA innehav i Industrivärden. Dvs Sverker Martin-Löf fram till mitt av april i år och därefter Pär Boman som nyligen tillträtt. 

Så hur skulle nu ett första steg i ett avvecklade av korsägandet kunna se ut i denna "röra" för att få en ren och tydlig ägarstruktur och dessutom renodla Industrivärden till kapitalförvaltning.

Ett logiskt första steg, som jag ser det är att Handelsbanken och SCA helt sonika till sina aktieägare delar ut sina respektive direktägda innehav i Industrivärden. 

Om jag överslagsräknat rätt så innebär det faktiskt att formeln blir den samma för både SCA och Handelsbanksaktier. För varje 21 ägda aktier i SHB eller SCA så får man en aktie utdelad i Industrivärden. Då Industrivärden är största ägare i SHB och SCA innebär detta att Industrivärden får aktier i sig själv och dessa aktier då kan makuleras precis som aktieåterköp över börsen genom stämmobeslut vilket ökar substansvärdet per aktie i Industrivärden då substansen skall fördelas på färre totala utestående aktier. En intressant aspekt är sedan att Handelsbanken skulle få aktier i Industrivärden genom att man också äger aktier i SCA. Så det är ju lämpligt att ett sådant beslut först klubbas på SCA och sedan på banken så ägarposter inte ligger kvar på banken.

Då jag inte ställt upp kalkylen i excel så uppskattar jag att huvudräknat ca. 6 500 000 av antalet aktier i Industrivärden kommer makuleras det innebär ca. 1,5% av totala antalet aktier i Industrivärden.

Transaktionen ovan innebär då att aktieägarna i Handelsbanken och SCA får ett större inflytande över Industrivärden och det råder heller inte en korskoppling där innehavsbolag i sfären äger. Stiftelserna i SCA och Handelsbanken skulle då få större men tydligare ägarmakt i Industrivärden. och det borde ju vara fullt möjligt att bilda ett förvaltningsbolag ihop typ FAM som förvaltar Wallenbergsstiftelserna.

En annan stor vinnare på en sådan transaktion skulle vara Lundbergs. Dels är han indag en av Industrivärdens största ägare men då han också är en av de större ägarna i Handelsbanken skulle han genom denna aktiepost få än mer aktier i Industrivärden samtidigt som antalet aktier minskade totalt sett i Industrivärden och varje aktie han har idag skulle bli mer värd i morgon. 

Lite för komplicerat för ett kort blogginlägg och det kräver en del utredningsarbete med att beskriva ägarbilden före och efter en sådan transaktion men jag skulle tippa att den skulle bli så att Lundberg hamnar på ca. 25% i ägarandel och SCA och SHB stiftelser skulle hamna på cirkus 40-45%, gemensamt tillsammans men mindre än Lundberg var för sig.  

Förändringens tider i Industrivärden

Måndagen 27 april 2015 blir en dag Industrivärdens aktieägare sent ska glömma och mycket skall man höra innan öronen trillar av.

Industrivärdens valberedning har ändrat sitt förslag till styrelse för Industrivärden. Fd vd Anders Nyrén som tidigare föreslagits som ny styrelseordförande petas bort och ersätts av Fredrik Lundberg himself. Valberedningens deltagare i form av Industrivärdens nuvarande styrelseordförande Sverker Martin-Löf protesterar offentligt genom att avge en avvikande uppfattning och dessutom avgår de två oberoende styrelsemedlemmarna Boel Flodgren och Stuart Graham med omedelbar verkan, vilka båda var tilltänkta som styrelsemedlemmar även nästa år och ersätts med Sandviks förre VD Lars Pettersson (som fick sparken av Nyrén och nu sitter i Lundbergs styrelse) och den tillförordnande VDn Bengt Kjell.

Fredrik Lundberg gör intervju i Dagens Industri om att Nyrén var olämplig som ny VD och nuvarande Styrelseordföranden Martin-Löf intervjuas av SvD om att det har föreslagits ett kuppartat övertagande av Industrivärden av Lundberg och balansen i bolagets styrelse mellan de olika huvudägarna radikalt förändras.

---

Jag har ju skrivit en hel del om Industrivärden och sfären som omges detta bolag så jag skall nedan försöka ge min syn på vad som hänt/händer.

---

Först av allt måste man förstå Industrivärdens korslika ägarförhållande. Industrivärden har på pappret tre huvudägare, Handelsbanken (med dess olika former av stiftelser), SCA (med dess olika former av stiftelser) och Investeringsbolag Lundbergföretagen med dessutom betydande personliga innehav av Fredrik Lundberg och familj. SCA ägs (aka huvudägare) i sin tur av  Industrivärden och Handelsbanken. Handelsbanken ägs av Industrivärden och olika ”stiftelser” inom banken och SCA.  I Handelsbankens bolagsordning finns sedan en unik klausul som innebär att ingen enskild aktieägare får rösta för mer än 10%. Vilket innebär ett mycket starkt skydd mot ”obehöriga”. 

Både Handelsbanken och SCA har historiskt sett tillämpat ”farfarsprincipen” dvs att VD blir Styrelseordförande och en av de viktigaste uppgifterna för styrelseordförande är att utöva ägarmakt för bolagets stiftelser som VD inte haft tillträde till. De senaste årens har det rått en ”himla röra” inom sfären genom 1. Handelsbankens styrelseordförande Arne Mårtensson säger upp sig och blir heltidsseglare i söderhavet. 2. Handelsbankens VD Grönstedt blir Styrelseordförande utan mandat att företräda stiftelserna som istället företräds som jag förstår det av nestorn och förre VD och Styrelseordförande Tom Hedelius för att sedan själv få sparken och ersättas av en mer ”oberoende” person i form av Hans Larsson.  SCA sparkade sin VD Åström och rekryterade Jan Johansson istället och Sverker Martin-Löf fick sitta kvar på övertid.

Turbulensen med vidlyftig representation i SCA innebär sedan att både VD och Styrelseordförande avgår.  SCA huvudägare i form av Handelsbanken och Industrivärden enas i denna situation om att Handelsbankens avgående VD Pär Boman som också blir ny styrelseordförande i Handelsbanken väljs till ny Styrelseordförande i SCA, vilket skedde 15 april. Helt unikt rubbas nu för första gången på mycket länge maktbalansen i hela sfären när i praktiken Handelsbankens man Pär Boman tar över hela SCA ägande i Industrivärden.

Industrivärden går den 15 april i år från tre till i praktiken två huvudägare, Handelsbanken och Lundbergs.  Personifierade av Pär Boman och Fredrik Lundberg.

Det är nog ingen vågad gissning att Pär Boman och Lundberg kommit väl överens de senaste åren och det är mellan dessa båda herrar som beslutet att sparka Nyrén som VD för Industrivärden tas. Han kommer troligtvis också att bli av med samtliga sina andra styrelseuppdrag (räkna med att Volvo och Ericsson lär kalla till extra bolagstämma i närtid).  Boman har de första 10 dagarna på nya jobbet minsann inte vilat på hanen då Nyrén nu lyfts bort.

Med avgångarna av Boel Flodgren och Stuart Graham kan man lugnt dra slutsatsen att besluten kring VD, ordförande i Industrivärden har tagits helt utan inverkan av Industrivärdens styrelse(!) utan ”i lugn och ro” kunnat tas på tu man hand med Boman och Lundberg.

Vad kommer nu att ske? 

Ja säg den som vet men det är en rejäl omstöpningstid som Industrivärden går igenom och det är väl ingen vågad gissning att det kan komma att ske förändringar på många håll och kanter. Sverker-Martin Löf har givetvis rätt i att Lundberg har ”kuppat” Industrivärden men kuppen har inte skett idag utan den skedde den 15 april på SCA bolagsstämma. Handelsbanken har idag mer än 50% ägande av Industrivärden, Lundberg omkring 20-25%. För att tydliggöra detta vore det nästan rimligt enligt mig att Handelsbanken köpte SCA direktägda aktier i Industrivärden så slipper denna post tynga SCA balansräkning och SCA på så sätt blir ett ”vanligt” kärninnehav i Industrivärden precis som exempelvis Sandvik, Ericsson och Volvo.

Både Lundberg och Boman upplever jag som två personer som vill hålla sig till tydliga affärsideér och med ett begränsat risktagande så det är troligt att Industrivärdens nya, ännu okända VD få ett tydligt förvaltande uppdrag att utföra. Jag tror inte det är helt orimligt att anta att Boman och Lundberg vill driva Industrivärden med konservativa innehav, förhållandevis låg skuldsättning och det kan nog komma att ske strukturaffärer, antingen i form av interna strukturaffärer där innehavsbolag säljer av delar eller att Industrivärden väljer att avyttra hela innehav.

Det finns helt klart problematik med Lundberg som styrelseordförande det ska man inte sticka under stolen med. Holmen och SCA har vissa konkurrerande verksamheter och till viss del sitter Lundberg här på dubbla roller, både Lundberg och Industrivärden bedriver mer kortsiktig kapitalförvaltning.

Men långsiktigt då?

Det finns säkert de som tror att Industrivärden i sin helhet löses upp med tiden men dit är det ännu mycket långt kvar. Nu blir det upp till bevis för Lundberg att axla sin nya roll i Industrivärden, rekrytera en VD och ha en tydligt strategi för bolaget.

En av de största frågorna han har att lösa är sin egen succession och det är mycket klokt enligt mig att han lagt över en hel del aktieposter på sina båda döttrar och vill dom axla sin fars roll måste dom nu ta större roller själva eller rekrytera externa personer in på ledande positioner inom Lundbergs med omnejd.

Mer lär följa i denna historia.

För övrigt befinner jag mig just nu några tusen meter över Pyrenéerna, solen på väg ned, fantastiskt med detta med flyg och internet. 

Förändringens vindar blåser efter Martin-Löf sorti.

Ja som sagt idag offentliggjordes att Sverker Martin-Löf avgår från samtliga styrelseuppdrag vid vårens bolagsstämmor.

SML avgång utlöser närmast lavinartade förändringar i Industrivärden-sfären. Ungefär likvärdigt mot förändringarna 2002 när Bo Rydin avgick både som styrelseordföranden i SCA och Industrivärden. Bland dagens förändringarna är bla att Pär Boman avgår som VD för SHB och blir styrelseordförande i banken och Anders Nyrén gör samma resa i Industrivärden. Många styrelseplatser blir lediga, du har läst om det i tidningarna idag så det behöver inte upprepas.

Dagens pressmeddelande från Industrivärden lär stötas och blötas mycket framöver i många medier och bloggar men då jag skrivit en hel del om sfären på denna blogg vill jag här ge mina tankar kring dagens historiska händelser.

1. Anders Nyrén blir styrelseordförande i Industrivärden. Detta är helt unikt. Historiskt har Industrivärdens styrelseordförande utsetts av tidigare styrelseordförande i antingen SCA eller Handelsbanken och VD i Industrivärden har snabbt försvunnit ut efter förrättat förvärv i bolaget. Jag tror helt ärligt att detta har reglerats i ett aktieägaravtal mellan SCA och SHB då successionen varit så konsekvent. Sverker (SCAs man) efterträdde Tom (SHB), som i sin tur efterträdde Bo (SCA) som efterträdde Tore (SHB)..... Med dagens besked rämnar detta och Fredrik Lundberg blir nu i praktiken räknad som ägare med makt att utse styrelseordförande precis som SHB. Man kan konstatera att Nyren idag är en ordförande både SHB och Lundbergs kan acceptera.

2. Pressmeddelandet medför att Handelsbanken i praktiken nu är SCA störste ägare. Farfarprincipen försvinner i SCA och banktjänstemannen Pär Boman  blir nu styrelseordförande i SCA, första gången sedan SCA börsnotering. Detta medför att  SCA anställda tappar ägarförerädandet  över de viktiga stiftelserna i SCA som är stor ägare i Industrivärden bla. Dessa poster kommer nu kontrolleras av SHB med dess representant Pär Boman. I praktiken innebär detta, Industrivärden får två huvudägare SHB samt Lundbergs som bestämmer.

3. Ledande befattningshavare i innehavsbolag skall enligt överenskommelsen bara i undantagsfall sitta korsstyrelser. Också detta unikt. Tidigare så har såväl VD i SHB och SCA och övriga innehav (som har bytts med åren) varit notoriska styrelseledamöter i flera styrelser inom sfären för att successivt stöpas in mot den innersta kretsen. Nu blir det stopp för detta och för VDn i SCA blir man nu en ren tjänsteman som ska driva SCA, punkt. Likaså kommer VDn i SHB en uppgift att bara vara VD i banken. Ägarförerädande och styrelserepresentanter blir man först som styrelseordförande ( i banken). Summan av denna kardemumma blir att det blir viktigare att vara stor ägare i  just Industrivärden. Fredriks Lundberg och hans arvtagare får Mao en rejält större maktposition än tidigare.

4. Det innehavsbolag som nu får störst förändringar är SCA och jag skulle nog säga att det med ganska stor sannolikhet nu kan ske rejält stora förändringar i SCA. SML och hans företrädare Bo Rydin är de som har skapat dagens SCA i dess struktur och tillgångar. Jag bedömer att ledningen i SCA får större svängrum i strukturaffärer än idag. En gissning är kanske att Lundbergs innehav Holmen köper upp SCA svenska tryckpappersverksamhet? Kanske blir SCA Forest products eget börsbolag och SCA blir ett rent hygienbolag med en ägarpost i Industrivärden? Eller säljs aktieposten i Industrivärden från SCA till Handelsbanken för att tydliggöra ägarförhållanden i Industrivärden?

5. Jag skulle gissa att Katarina Martinsson och Louise Lindh snart väljs in i styrelser inom sfären. På mandat från Lundbergs,från idag än tydligare en av de viktigaste  ägarfamiljerna i svenskt näringsliv. Och det är inte otänkbart tror jag att det kan bli en kvinna som VD i Handelsbanken.....

Handelsbankens interntransaktioner

I dagens mediarapportering kan vi läsa att Handelsbankens banken gjort en interntransaktion som består av att man köpt innehav av sina pensionsstiftelser vilket innebär att SHB blir ägare av mer än 10% av rösterna i både SCA och Industrivärden och därigenom inte blir en renodlad bank längre och kan undkomma vissa delar av påtvingade regelverk från EU.

I exempelvis Dagens industri och organisationen Aktiespararna verkar det enligt mig råda viss okunskap kring hur SHB-sfären är uppbyggd, historiken och strukturen och vilka tillgångar som idag finns i SHB.

Först kommer här en mycket förkortad historielektion som är helt nödvändig för att förstå nuvarande situation.

I begynnelsen fanns Handelsbanken. En privatbank startad på 1800-talet, precis som exempelvis Stockholms enskilda Bank, Göteborgs Bank och Skandinaviska Banken. Grundarna var avhoppare från SEB. Privat bank som tjänar pengar till sina aktieägare, tillskillnad mot exempelvis sparbanker.

Handelsbanken tjänade pengar och expanderade, man förvärvade och växte organiskt. Handelsbanken var en bank för näringslivet och lånade därigenom ut pengar till företag. Efter förvärvet av Norrlandsbanken 1917 blev SHB det i särklass dominerande kreditgivaren till svensk skogsindustri. Under 1920-talets första del stora ekonomiska kris genomförde SHB (som kreditgivare) tillsammans med dåtidens stora industrialist Kruger och en annan stor kreditgivare, Skandinaviska banken stora rationaliseringar i Norrlands skogsindustri och dessa mängder av småbolag samlades i ett nystartat bolag vid namn Svensk cellulosa Aktiebolag (SCA) och skogsföretagens krafttillgångar samlades i bla AB Hammarforsen (som sedan blev uppköpt av SCA och sedan sålt från SCA till Syndkraft/EON).

Under 30-talskrisen gick Krugerkoncernen i konkurs. Vilket drabbade stora delar av svenskt näringsliv i allmänhet och även SHB led tungt i denna kris dock hade man en stor och rejäl krigskassa. Handelsbankens satt helt plötsligt med stora mängder nödlidande krediter i företag man lånat ut pengar till. Ett antal av dessa krediter resulterade i att SHB tog över ägandet av en mängd bolag genom dotterbolaget AB Handel och Industri som förvaltades i SHB. Bland ägarandelar som hamnade i detta bolag kan nämnas Ericsson, bergvik, Fagersta, SCA, Amledahl, Munktell mfl.

Under slutet av 30-talet och början av 40-talet förändrades lagstiftningen i den mån att man förbjöd banker att långsiktigt äga industriföretag vilket SHB då gjorde gjorde. Övertagandet av ägarandelar under 30-talet hade då skapat stora värden för ett antal banker som behövde förvaltas på annat sätt för aktieägarnas bästa. För att komma runt regelverket bildade SHB bolaget Industrivärden, Stockholms Enskilda Bank bildade bolaget Providentia och Skandinaviska banken bildade AB Custos. Dessa bolag delades sedan ut till bankernas respektive aktieägare och bankens ledning var också med i styrelsen i Industrivärden. I Handelsbanken så var många stora ägare av Banken just anställda vilket innebär att det genom Industrivärden uppstod redan från början ett korsägande mellan Industrivärden och SHB, till i motsats på Providentia där familjen Wallenberg ägde större delen av kapitalet och Providentia delades ut till familjen Wallenberg i stor omfatttning. (Providentia och det äldre Investor AB kom sedan att fusioneras)

Då bankerna genom förpliktelser gentemot sina anställda hade pensionsskulder så skapade SHB också en intern ”pensionskassa” (OBS ej Oktogonen den tillkom betydligt senare) istället för att teckna försäkringar hos förförsäkringsbolag som skulle säkra dessa pensioner. Initialt så lades innehavet i SCA (som ansåg särskilt långsiktigt och strategiskt) i pensionsstiftelser. För att säkerställa SCAs pensionsskulder så skapades här också pensionsstiftelser där tillgångar av aktier i bla SHB och Industrivärden inköptes. Respektive bolag utser sedan respektive stiftelses styrelse. Utöver pensionsstiftelserna har SHB sedan 1970-talet också satt upp forskningsstiftelser som årligen donerar pengar till vetenskaplig forskning i vad man skulle säga är inom bankens intresseområden. 

Även dessa stiftelser förvaltar SHB, Industrivärden och SCA aktier. Sedan har också SHB satt upp en vinstandelsstiftelse  vid namn Oktogonen som är en form av bonussystem för bankens anställda där insättningar sker från banken om lönsamheten är högre än jämförbara banker och att bankens aktieutdelning bibehålls eller ökar. 

Andelarna i denna stiftelse är lika för samtliga bankens anställda oavsett befattning. Även här har tillgångar i form av SHB, SCA och Industrivärden aktier.

Sammantaget har korsägandet bestått och de olika företagen äger i stora delar varandra med en förvisso också stor mängd fria aktier som du och jag kan köpa på börsen inom SHB sfären.

För att skydda denna konstruktion med banken med stort B i så finns en röstbegränsning på max 10% för varje aktieägare i SHB. Så genom pensionsstiftelser i både SCA och SHB och genom Industrivärden så innehar ”Sfären” mer eller mindre fullständig  kontroll över SHB, SCA och Industrivärden uppdelat på flera olika juridiska ägare. Konstruktionen gynnar mao att dela upp aktieinnehav på flera händer likt man gjort i SHB. (Familjen Wallenbergs ägande är konstruerat i annan form genom sk. ”ask-i-ask ägande” vilket är helt annorlunda i sin uppbyggd.

Reglering mellan dess tre bolag SHB, SCA och Industrivärden är med största sannolikhet omhuldade av en mängd olika aktieägaravtal sedan urminnes tider. 

Media lyfter ofta fram ”herrklubben” som sitter i varandras styrelser och det är såklart en bedrövlighet i detta men det är också ett resultat av att ”banken”/”sfären” utöver ett betydande inflytande över varandra. 

Det finns också historiska orsaker till varför ledningar och styrelser är en blandning mellan ”bankens folk” och ”industrins folk”. (t.ex. ex. på Industrivärden som haft en styrelseordförande varannan gång från ”banken” och varannan gång från ”industrin” ända tillbaka till 1944.

Nu till problemet här och nu. Den mängd av nya regelverk som sköljer över bankerna från EU och Sveriges riksdag (precis som regelförändringarna efter 30-talet där banker förbjöds långsiktigt äga rörelsedrivande bolag.) innebär en mängd olika restriktioner som gör det svårt för SHB att bedriva verksamhet på det sätt man gör idag. Ang SHB ägarinflytande i SCA och Industrivärden så verkar en del journalister idag har missat det faktum att banken redan idag har ett betydande ägande i just dessa bolag (hittills ”dolt” genom korsägande stiftelse, ett ägande som man måste förvalta att då VD eller Styrelseordförande i banken medverkar i dessa styrelser. Något som med kommande regelverk mer eller mindre blir förbjudet.

Gårdagens affär mellan stiftelserna och banken kan på lång sikt faktiskt göra SHB sfären mer transparent kan jag tro och det är i grunden bra.

 

Fråga om Industrivärdens kommande utdelning

Häromdagen fick jag en fråga i kommentatorsfältet på denna blogg om jag inte kunde göra en uppställning över förväntad aktieutdelning från Industrivärden.

Industrivärden har idag ungefär 48 000 aktieägare där merparten är småsparare med några hundra aktier så det torde finnas ett visst intresse för denna beräkning.

Industrivärden har en utdelningspolicy som säger att ”Ge en aktieutdelning som är högre än genomsnittet för svenska börsnoterade aktier” vilket i praktiken är ganska lätt att nå så länge bolaget handlas med rabatt mot substansvärdet vilket jag skall förklara nedan. Industrivärden är som sagt ett börsnoterat investmentbolag vilket lyder under särskilda skatteregler som kortfattat syftar att indirekt och direkt ägande skall beskattas lika. Dvs du skall ha en ungefärlig skattesituation om du som privatperson äger aktier i Industrivärden eller aktier i alla de bolag som Industrivärden innehar.

Beskattningen av investmentbolag innebär att man i praktiken är skattebefriade så länge man själva har en frikostig utdelning. Bolaget kan göra skattefria omplaceringar av aktieinnehav (t.ex. sälja Indutrade) men man kan inte behålla och ackumulera kapital från mottagna aktieutdelningar. 

En liten skatt är att det finns en liten skatt som handlar om förmånen att genomföra skattefria aktieaffärer. Det är en skattekostnad på 1,5% av marknadsvärdet på aktieportföljen vid årets ingång. Denna kostnad gäller enbart om man äger mindre än 10% av bolaget. I fallet Industrivärden kan vi för 2013 bortse från detta då m                            an i stort sett enbart ägde bolag med minst 10% ägarandel vid årets ingång.

Kalkylen för denna ynnest till skattefrihet för investmentbolagen ser ut på följande sätt:

Skattepliktiga intäkter:

Mottagna utdelningar, vilket för Industrivärden år 2013 är 2487Mkr

Avdragsgilla kostnader:

Finansiella kostnader (dvs låneräntor) vilket för de första 9 månaderna var 439Mkr så helårsprognosen kan vi väl anta är 585Mkr.

Förvaltningskostnader (dvs lön till bolagets anställda, olika former  av courtage mm) vilket för de första 9 månader var 99Mkr vilket för helåret innebär 132Mkr om kostnaderna utfaller jämt under året.

Summa summarum: 2487-585-132=1770Mkr

För att nu ”kvitta ut” denna skattekostnad måste man teoretiskt sett dela ut 1770Mkr i aktieutdelning. Bolaget har idag 391769963 st aktier. Detta innebär att bolaget ur skattesynpunkt bör dela ut 4kr och 52 öre per aktie för året.

Nu vill jag här sätta upp en liten passus. Bolaget har möjlighet att skjuta olika former av ”förlustavdrag” (dvs att man delar ut mer än man är skattskyldig till) vilket man gjort de senaste åren. Vilket innebär att man har viss frihet att gör ett litet ”stopp” om man så önskar och något år minska utdelningen rejält.

Vilka överväganden står nu styrelsen inför när det gäller utdelning?

Förra året delade bolaget ut 5kr per aktie vilket är en större summa än skattskyldigheten (kraftigt större än fjolårets utdelningskrav).  Styrelsen bör titta på vilka ”gissningar” man har kring innehavsbolagens utdelningar. Stiger dessa rejält är det inga problem att dela ut mycket men skulle vi se sjunkande utdelningar  skulle en hög utdelning leda till ökad upplåning allt annat lika.

Jag gissar att vi får se utdelningshöjningar från minst Handelsbanken och SCA. Resten skall man troligtvis se som status quo i försiktighetskalkylen. SSAB är som alltid ett frågetecken då detta bolag enligt mig har en svag finansiell situation.

2013 var också ett år där ett stort innehav (ICA) inte gav några utdelningar alls till följd köpen av Ahold aktier i ICA och hög finansiell belåning i samband med denna affär. ICA har under året genomfört nyemission på 5Mdr (vilket Industrivärden var en stor del i), sålt fastigheter, tagit upp långsiktiga obligationslån och givit ut preferensaktier mot säkerhet i fastighetsbolaget. Så här kan jag tro att vi till våren återigen kan se utdelningsintäkter för nya storägaren Industrivärden.

Så ska man sammanfattningsvis gissa att Industrivärden delar ut 5,25-5,50 kr per aktie?

SCA sommaren 2013

Jo jag vet, jag har bloggat alldeles för lite för att det ska vara intressant. I stort sett inte skrivit någonting om aktiemarknad.

Jag har fått ett antal kommentarer som önskar ett uppföljande inlägg om SCA som kanske är det dags för ett sådant inlägg inte minst då tom jag kan tycka att mina gamla SCA inlägg än idag är klart läsvärda.

SCA har utvecklats starkt på börsen under det senaste året. Skälet till detta är väl främst de stora strukturaffärer som bolaget genomfört. Affärer som det pratats om i nästan flera decennium kommer nu äntligen till skott. För mig egentligen ganska så förvånande då jag trodde det låg betydligt mer prestige hos Sverker Martin-Löf att bevara den struktur som varit och att inte ”ge-upp” den förvärvade europeiska förpackningsrörelsen.  Nu kan S-M-L troligtvis om något år eller två avsluta med flaggan i topp och se tillbaka på en aktiemarknad som hyllar de senaste årens förvandling.

Så över till väsentligheterna hur ser SCA ut idag, efter stora strukturaffärer under de senaste åren?

Idag består bolagets omsättning av lite drygt 50% mjukpapper, 30% personliga hygienprodukter och knappa 20% hör till den svenska skogsindustriella rörelsen med dess olika förgreningar åt alla håll och kanter. En förhållandevis stor förändring om vi ser det ur exempelvis ett 10 års perspektiv då mjukpapper och personliga hygienprodukter stod för mindre än 50% tillsammans av bolagets omsättning.

Skogsindustrin har blivit svensk efter att bolaget i mitt tycke gjort mycket rätt i att man avyttrat andelar i delägda tryckpappersbruk i UK och Österrike. Mycket klokt beslut. Har tidigare skrivit om mitt förslag att genomföra dessa försäljningar för några år sedan i följande inlägg.

Större delen av SCA är idag med andra ord förhållandevis lite utsatt för konjunkturens svängningar och den delen som är det har fått en större självförsörjningsgrad än tidigare. Då mjukpapper och personliga hygienprodukter är stora inköpare av pappersmassa så skulle man väl nästa kunna säga att vissa delar av SCA är kontracykliskt till viss del då pappersmassepriserna oftast är en god konjunkturindikator.

Det var bilden i stort idag. Nu över till bolagets lönsamhet och finansiella stabilitet av idag.

Resultaten

Vi tar och delar upp verksamheten i de tre affärsområden som SCA idag redovisar inom.

Personliga hygienprodukter uppvisar idag en enligt mig helt okej tillväxt med någon procent över inflationen. Tillväxten består idag främst av volymtillväxt när fler behöver inkontinensskydd och blöjor tillbaka på året efter några års svacka. Lite oroande så får SCA idag sänka sina priser och jag kan tro att detta har att göra med att man säljer allt mer EMV produkter. Man har idag rörelsemarginaler omkring 12% och verksamheten binder (för att vara SCA) om vi bortser från förvärvsrelaterad goodwill lite pengar. Kassaflödet är dock något svagt mot brukligt men jag kan ana att det idag beror på tillväxten som binder upp allt mer kapital i lager. Förhoppningsvis kan lönsamheten öka det kommande året.

Mjukpappersrörelsen är idag präglad av det stora förvärvet man slutförde under förra året. Detta har ökat volymerna betänkligt och SCA marknadsposition är idag bättre än någonsin även om den geografiska fördelningen är tungt inriktad mot ett svagt Europa. Trots sjunkande priser på slutprodukterna så hålls lönsamheten upp bra med marginaler omkring 11% idag. De senaste årens genomförda besparingspaket svar idag bra upp i resultatet. Lite samma bild som personliga hygienprodukter med ett förhållandevis svagt kassaflöde men helt okej framtidsutsikter.

Den svenska skogsindustrirörelsen har idag stora lönsamhetsproblem trots stora interna resurser främst i form av ett mycket stort skogsinnehav (och därigenom ett stort allokerat kapital), egen logistikrörelse, energiresurser där de första vindkraftparkerna nu snurrar för fullt osv osv. På en extern omsättning om ca. 8 miljarder första halvåret i år så redovisar SCA skogsindustriella rörelse ett rörelseresultat på en halv miljard och ett kassaflöde på 400mkr. Detta trots ett mycket stor allokerat kapital om flera tiotals miljarder. Det är svårt att ge en samlad bild då verksamheten är uppdelad i många olika produkter med tex. kraftliner, tryckpapper, pappersmassa, ved, energi, pellets, logistikrörelse osv. Men samtidigt är risken att man snuttifierar det lite så alla dessa verksamheter trots allt sammantaget bara står för 20% av omsättningen. Idag pågår stora rationaliseringar i denna verksamt vilket är illa tvunget antaget den skrala lönsamheten och i vissa fall förluster. Verkligen en svag situation idag och det pekar inte direkt uppåt ännu. Mer troligt är strukturaffärer i olika formen för att spara kostnader och stärka konkurrenskraften.

Sammantaget i koncernen som helhet redovisar man ett nettoresultat på 2,3Mdr första halvåret i år (3,22kr per aktie) dock innehåller denna siffran nedskrivningar på 800mkr.

Totalt sett så kan man väl anta att 2013 blir ett år som alla andra där vinsterna hamnar omkring 7-8kr per aktie. Med dagens värdering med en kurs på 170kr är enkom vinsterna svårsmälta med p/e tal över 20 även om det finns förhoppningar om att lönsamheten de kommande åren kan lyfta.

Balansräkningen

SCA har efter försäljningen av förpackningsrörelsen, förvärvet av G-P mjukpappersrörelse, försäljningen av de hälften ägda tryckpappersrörelserna mm. En förhållandevis stabil finansiell situation. Man har en nettoskuld om ca. 30 mdr. 6 mdr av skulderna förfaller inom ett år och kreditlöften om hela 17 mdr,  drygt 3 mdr i cash. Skuldsättningsgraden ligger omkring 0,5 mot bolagets mål som brukar redovisas som att de ska ligga omkring 0,7. Stabilt Den bakomliggande industriella verksamheten är ju i nuläget stabil och konjunktursäker så det finns ingen direkt oro. Det finns ett stort eget kapital som backar upp verksamheten och också med största sannolikhet stora dolda övervärden i bolaget (skogen mm.). Men samtidigt ligger EK "bara" omkring 80-90 kr per aktie. 

Aktiekursen

SCA aktie har ”dragit iväg” ordentligt under det senaste året. Idag handlas aktien till ca. 170kr inte långt från ATH. I relation till eget kapital blir detta dubbelt upp. En väldig skillnad mot ur läget sett ut tidigare då SCA många gånger handlats i paritet med eget kapital eller tom under. Målsättningen är att SCA ska generera 13% i avkastning på sysselsatt kapital. Låt anta upp mot 15% i avkastning på eget kapital. Det ger idag en effektiv avkastning på 7-8% med passusen att detta är om bolaget når sina mål.

Sammantaget även om bolagets balansräkning är stark och det finns utrymme för ytterligare förvärv (som t.ex. det i dagarna annonserade förvärvet av ytterligare aktier i Hong-Kong bolaget Vinda) så ser jag stora svårigheter med att köpa SCA aktie till dagens värdering. I relation till kurser under hundralappen som rådde för inte allt för länge sedan så är idag större risker i kursen även om SCA i många stycken utvecklats gott sista tiden. Tillväxten är som sagt inte allt för god i bolaget för att motivera värderingen.

PS. Förresten kommer jag kandidera till Sveriges riksdag nästa höst, Kommer inlägg om detta senare inlägg.

Nostalgi

Riskminimeraren skrev idag ett inlägg om SCA som slog an min nostalgiska ådra, då jag omnämndes i några meningar. Jag och Riskminimeraren har haft förmånen att diskutera mycket om aktier i allmänhet och inte minst SCA i synnerhet "förr om åren" och inte så mycket idag. Främst då via nätet. På den tiden de begav sig på privata affärers aktieforum på nätet och efter dess nedläggning på bla. www.pratompengar.se . Mer än 10 år skulle jag tro. Har ju också haft förmånen att träffa honom i egen hög person om vi nu ska gå in på sådana personligheter. En otroligt skärpt man må jag säga, med mycket stor allmänkunskap om mycket. Det är nog betydligt mer jag som lärt mig av honom än tvärt om.

Ja vilken resa SCA genomfört. Inte illa pinkat av ett av de mer torra och trist icke-växande skogsbolagen som det sågs som förr. Idag är minsann andra toner. Mer ljuva sådan och kursen är uppe i de ljuva markerna också. Mycket av de värden jag tyckte mig se har nu lyfts fram och något köpläge på dagens kurs det är det inte enligt mig.

Det var länge sedan jag skrev om SCA. Senaste inlägget i november 2011. Då precis efter man först sålt förpackningsrörelsen och sedan förvärvat Georgia-pacific mjukpappersrörelse. Ganska intressant innehåll med dagens ögon, rubriken var "SCA har fler strukturaffärer att göra". Jag skrev då bla om tryckpappersrörelsen som då hade tre bruk. Jag förordade att SCA borde sälja två av dem Laakirschen och Aylesford snabbt som tusan då var/är stora förlustbringande verksamheter och värdet kunde antas urholkas.

Intressant idag, ett år senare konstatera att SCA gjort dessa båda försäljningar jag förordade i inlägget. Båda två medförde stora nedskrivningar Aylesford såldes för "en symbolisk summa" och tillgången skrevs ned med 850Mkr, Laakrischen fick man 100MEUR för med en nedskrivning på 50MEUR. Den första "inget vidare" betalt för men den sistnämda tycker jag man fått riktigt mycket pengar för. Båda affärerna kommer på sikt öka SCA vinster och räntabilitet då tryckpapper i dessa bruk minsann inte varit någon framgångssaga. Aktiemarknaden har värderat upp aktien på varje affär trots de stora nedskrivningarna.

SCA har fler strukturaffärer att göra

SCA aktien har den senaste veckan för en gångs skull kommit lite i ropet efter att bolaget tecknat avtal om att förvärva Georgia-Pacific europeiska mjukpappersverksamhet, som allt som oftast går under varumärket Lotus som man numera även ser i svenska butiker med ojämna mellanrum. Affären är en rejält stor affär inom SCA största affärsområde, Mjukpapper, där man nu har för avsikt att förvärva en av sina värsta konkurrenter på SCAs största marknad, Europa. Analytiker och journalister verkar i alla fall lyriska och aktien har handlats upp rejält (för att vara med SCA-mått). Flera analytiker verkar ta fasta på att SCA nu äntligen genomför välbehövliga strukturaffärer och att SCA styrka inom den viktiga mjukpappersverksmaheten med toapapper, näsdukar, servetter och hushållspapper förbättras väsentligt. Säkerligen kommer man också kunna rationalisera en den i produktionsapparaten.

Jag tror dock inte man ska ropa allt för mycket hej innan man hoppat över bäcken då affären säkerligen kommer granskas mycket hårt av konkurrensmyndigheter då SCA efter en tänkbar affär får en mycket stark marknadsposition i Europa. 2001 så försökte SCA förvärva Metsä-Tissue men då blev det nobben av EU och i det stora hela så är nog denna affär värre ur konkurrenssituationen sett ut konsumenternas synvinkel. Men kanske blir man lite räddad av den europeiska skuldkrisen denna gång.

Avtalet med GP föregicks av en annan mycket märklig affär som SCA genomförde för ett tag sedan och som jag nästan hade tänkt att skriva om och det var att SCA säljer 50% av sin verksamhet i Australien, Nya Zeeland och diverse saltstänkta öar down under. SCA skriver själva att man etablerar ett "joint-venture" och det hade man kanske kunnat förstå om det vore så att man givk in i ett join-venture med en konkurrent eller så. I detta fallet är det ingalunda så utan i detta fallet handlar det om att sälja 50% i den lokala verksamheten till en rent finansiell aktör i form av ett prive-equity bolag (tänk EQT, Ratos..). Nu efter budet på GP mjukpapper så faller förstås bitarna på plats då affären med riskkapitalbolaget frigör 3,5mdr i kontanter till SCA, pengar som kommer väl till pass när man nu gör förvärv på 12,3Mdr. För SCAs skuldsättning blir väl stor ändå även med 3,5 friska miljarder i handen.

Är det nu en bra affär? Tja säg den som vet, troligtvis så finns det en del synergier samtidigt som det alltid finns stora risker  i stora affärer. SCA beroende av Europa ökar än mer men då hela europeiska banksystemet håller på att skita ner sig så kommer det säkert väl till pass med mer toapapper i portföljen.

Sedan kan man bara hoppas på att SCAs affärer är ett litet trendbrott när det gäller strukturaffärer. Även om de stora strukturaffärerna säkerligen lär dröja till Handelsbankenssfärens starke man herr Martin-Löf som varit i SCA sedan min far gick småskolan viker hädan.

För i min mening behöver SCA verkligen göra strukturaffärer för det finns många surdegar i den synnerligen omfattade balansräkningen. Strukturaffärer handlar som sagt inte alltid om att köpa även om nu SCA mestadels brukar göra detta (för lånade pengar). Ett område som man enligt mig verkligen bör ta tag i är tryckpapper (tidningspapper, magasinspapper, reklamblad etc.) Det är en undanskymd verksamhet i SCA som döljs inom affärsområdet skogsindustriprodukter tillsammans med sågverk, vindkraftverk, pappersmasseproduktion, pelletstillverkning och massa andra tillgångar.

Tryckpapper är en liten verksamhet i stora SCA, men är huvudverksamheten i t.ex. Stora Enso och Holmen. Det är också en verksamhet och lider av överkapacitet och svag lönsamhet. Man behöver väl heller inte vara direkt kärnfysiker för att inse att tryckpapper inte direkt är någon sprudlande framtidsverksamhet. Faktum är att en hel del av konsumtionen av tryckta tidningar helt försvunnit de senaste 10 åren (upp mot 30%) och ska man spå lite i kristallkulan så tror jag nog att mobiltelefoner och surfplattor kommer accelerera denna utveckling precis hur gärna Holmen, Stora Enso och SCA skriver att det tryckta ordet har ljuva framtidsutsikter.

StoraEnso och finska UPM är de största aktörerna på marknaden med 23 och 17% av den europeiska marknaden. förlusttyngda Norske skog har 10% (Norske skogs enda produktområden för övrigt, därav problemen) sedan är SCA och Holmen jämnstora med 6% av den europeiska marknaden. Konsolidering och nedläggningar av kapacitet behövs. Jag hoppas innerligt att SCA är den säljande delen på denna marknad, och att man tar tag i sina problem i tid innan liemannen gör det.

SCA har när det gäller tryckpapper tre bruk för produktion av tryckpapper. Ortviken i Sundsvall,  Laakirchen i Österike och Aylesford (hälftenägt tillsammans med Mondi) i Storbritannien. Ortviken är fullt ut integrerad med den övriga svenska övriga verksamheten såsom skogsinnehavet, Östrands pappersmassetillverkning osv. Här kan man väl möjligtvis tänka sig att denna produktion ska kunna skapa mervärde bör behållas i dagsläget alternativt att denna fabrik skulle ingå i någon form av strukturaffär tillsammans med Holmen (läs Hallsta Pappersbruk) bakåtintregrationen bör an vara rädd om. Men däremot så anser jag att en försäljning av de båda bruken i Laakirchen och Aylesford bör ske snarast med störst prioritet på det brittiska bruket som är en ren tidningspappersfabrik. Bättre sälja nu än om 10 år då man troligtvis antingen fått lägga ner verksamheten eller att den kan ses som värdelös.


För övrigt köpte jag idag nya längdskidpjäxor även om kyla och snö än verkar lysa med sin frånvaro likt vinster inom tidningspapperstillverkning, kanske därav rean..

Utdelningshöjning och All-time-high från Industrivärden

För investmentbolag  där avlämnande rapporter av förståliga skäl är inga direkt kioskvältare är halvårsrapporterna de mest intressanta. Orsaken till att dessa rapporter tilldrar intresse är att investmentbolagets innehavsbolag då har avgivit sina aktieutdelningar och man kan då ge en prognos på vad nästa års aktieutdelningar från investmentbolaget blir mellan tummen och pekfingret. 

 

Idag den 5 juli avlämnade Industrivärden sin rapport. I media skrivs om antingen värdeförändringarna av innehavsbolagen (dvs bolagets resultatutveckling) eller bolagets substansvärde. Den förstnämnda är i dagens läge totalt ointressant då det är historia och inte har någonting med bolagets bakomliggande finansiella ställning att göra överhuvudtaget. Substansvärdet är förstås intressant då det talar om tillgångar-skulder per aktie. 

Media har hilltills dock missat något ganska så intressant. I rapporten redovisar nämligen Industrivärden all-time-high. vafalls har inte substansvärdet gått ned? Jodå, men all-time high i skulder. Bolaget har nu en nettoskuld på 15,9Mdr(!) aldrig har Industrivärden någonsin haft så stor nettoskuld som idag. Nettoskuldnivå är förvisso konvertibelfinansierad i stor grad (vilket innebär att skulder kan komma att försvinna (i utbyte mot fler aktier) om börsen utvecklas positivt i några år. Men likväl har Industrivärden en ganska så påtaglig finansiell risk i sig idag. Skuldsättningsgraden är några procent över 20% och ett rejält börsfall kommer gröpa ur substansvärdet.

I Industrivärdens fall redovisar man idag ett substansvärde på 135kr per aktie. Under första halvåret har Industrivärden fortsatt nettoköpt aktier i Volvo, Handelsbanken och Sandvik. Man har också genomfört en bytesaffär med Lundbergs där den gode Lundberg har fått köpa onoterade A-aktier i Skanska och betalat med lika många B-aktier+10%. En affär som Industrivärden tjänade 70mkr. Värt att notera att Industrivärden, Lundbergs och diverse närstående stiftelser inom Handelsbankssfären nu är största ägare i Volvo. Ett av Sveriges allra största företag har återigen fått en svensk huvudägare efter att detta har innehafts av franska Renault under många år. 

  

Mest intressant är dock att beräkna prognosen på nästkommande års aktieutdelning. Formel för att beräkna denna finns i följande blogginlägg. Industrivärden har numera hela sin portfölj näringsbetingade aktier dvs en ägarandel i innehavsbolagen på mer än 10%. Detta gör att hela portföljen blir ”skattefri” från schablonbeskattning. 

 

I år har man erhållit utdelningsintäkter på 2,403 Mdr jämfört med fjolårets 1,379Mdr, en saftig höjning av inkommande utdelningar mao. Hitills i år har man betalat 0,287Mdr i räntor och dubblar vi denna summa så kommer man i år betala ca. 574mkr. Lånen är mestadels finansierade genom utgivna fleråriga konvertibler till fast låg ränta. Räknar lite slarvigt med att bolaget har avdragsgilla förvaltningskostnader om 50mkr på helåret. Totalt för att Industrivärden då ska få en neutral skatteposition för året 2011 så bör man teoretiskt föreslå en utdelning om 1,779 Mdr till aktieägarna. 

Sedan har investmentbolaget viss möjlighet att fördela mellan olika år så denna utdelning är ju inte huggen i sten. I den bästa av världar så delar man ut lite för mycket när vinsterna och utdelningarna ökar i innehavsbolagen så att man på så sätt snabbt kan dra ner på den egna utdelningen när vinster och utdelningar sjunker i innehavsbolagen.  1,779mdr innebär en utdelning om ca. 4,6kr per aktie till våren, mot 4kr som man delade ut i våras, vilket var betydligt mer än ”neutral utdelning”. 

Generellt så ser det förhållandevis bra ut första kvartalet med innehavsbolagens vinster (vilka är grunden för Industrivärdens utdelning på sikt) Bland de större innehavsbolagen stiger Sandvik och Volvos vinster rejält i fortsatt återhämtning från krisen,  och såväl Ericsson, handelsbanken och SCA har idag svagt stabilt stigande vinster. Balansräkningarna är klart bättre generellt i bolagen än för några års sedan då det fanns klar svaghet i de flesta bolag utom Ericsson.

Är man optimistiskt lagd så tror man på 5kr per aktie i utdelning från Industrivärden medan den pessimistiske som tror det blir en konjunkturavmattning och nedgång under hösten så kan man nog räkna med att Industrivärden sparar lite krut och delar ut som i år, 4kr per aktie. Mest troligt är det nog en utdelning omkring 4,5-4,75kr per aktie.

Vind i skogen

Antalet vindkraftverk ökar idag starkt i Sverige och det byggs allt fler vindkraftverk. I Energimyndighetens statistik över antalet vindkraftverk och dess installerade effekt kan man se att utvecklingen har accelererat rejält sedan 2006, huruvida detta har något samband med den parlamentariska situationen i Sverige eller inte låter jag andra bedöma. I vart fall har antalet vindkraftverk från 2006-2010 ökat från ca. 850 st till 1700st. Elproduktionen i Sveriges samlade vindkraftverk har ökat från ca. 1200 GWh till 3500GWh. Byggnationstakten har ökat rejält från 50-70 verk om året fram till 2006 och 2010år toppnotering då 308 vindkraftverk uppfördes i Sverige. På marginalen börjar detta nu märkas i den svenska elförsörjningen och vindkraftens andel av elproduktionen i Sverige har ökat från 0,7% 2006 till 2,4% 2010. Mer lär det nog bli  då det idag pågår mängder med projekt runt om i landet.

Det finns som sagt fördelar och nackdelar med all typ av energiproduktion, vindkraft verkligen inte undantaget. Vindkraft har stora nackdelar också, förstås. Samtidigt kan man krasst konstatera att vindkraft idag är en av den elproduktion som idag byggs ut snabbast även om den såklart är förhållandevis "dyr". Och en av de energiformer som gynnas med genom ”omfördelningsskatten” elcertifikat.  

 

Den kanske största vinnaren på utveckling av vindkraftsprojekten är markägare. Ägare av mark där vindkraftverk har placerats. Allt från den enskilde bonden till svenska staten. De ägare av fastigheter som ligger inom ramen för ”riksintresse för vindkraft” kan potentiellt sitta på en rejält guldgruva. Antingen i form av att man kan bygga ett eget vindkraftverk på egen ”gratis” mark eller i form av arrendeintäkter från bolag som bygger vindkraftverk på marken eller att man avyttrat mark till kraftbolag som betydligt högre priser än normal ”jord och skog” säljs för. 

Vindkraftverken blir också förstås en stor källa för bittra konflikter mellan grannar (pga av avundsjuka?) och mellan jordägare och andra närboende med ”astrid Lindgren-symptom som bloggaren Cornucopia? Så skämtsamt brukar skriva. 

 

Samtliga större skogägande företag har idag pågående vindkraftsprojekt på sin mark exempelvis Holmen, SCA, Bergvik, Sveaskog mm. 

 

SCA har sedan flera år tillbaka haft ett pågående samarbete med Norska Statkraft om byggande av upp till 490 vindkraftverk fördelade på sju olika markområden. En total effekt på 2600GWh dvs ung lika mycket som den samlade svenska installerade effekten år 2009. Samarbetet är också en del i SCA återtagande inom Energiområdet sedan försäljningen av bolagets kraftbolag Båkab i mitten av 90-talet. 

Ett annat projekt är samt ett nyligen etablerat samarbete med FredOlsen Energy SCA har bildat affärsenheten SCA Energy för detta syfte och huvudfokus är vindkraft samt pellets.  När det gäller vindkraftsproduktionen handlar det uteslutande om ett merutnyttjande av den egna marken och i både fallet Statkraft och FredOlsen handlar det om att SCA apporterar in sina marktillgångar för vindkraftparkerna mot en ägarandel i de samma. I båda fallet har SCA förhandlat till sig en ”gratis” ägarandel på 40% och motpartens åtagande är då att finansiera själva vindkraftverken.

För två veckor sedan fattades det första investeringsbeslutet inom ramen för samarbetet med Statkraft efter flera års tillståndsprocesser. 4 år från idé till verksamhet är ganska lång tid helt klart. Den första parken att färdigställas blir nu parken med det smått mystiska namnet Mörttjänsberget och 40 vindkraftverk om en installerad effekt på ca. 100MW. Spaden sätts i mark inom någon vecka och hela parken är klar 2013.  För SCA som koncern är detta enskilda projekt förstås en piss i missisippi och ingen som direkt kommer märkas i resultaträkningen mer än att SCA kommer bygga upp visst eget kapital i balansräkningen (Statkraft åtar sig att finansiera med 1,6Mdr för detta projekt, men en hel del blir väl banklån kan jag tänka mig). 

 

SCA har också ganska nyligen fått tillstånd för två andra vindkraftområden om 50 och 10 vindkraftverk.SCA får lov att hoppas på att det blåser bra...

Ekots lördagsintervju

Jag tillhör en av dem som verkligen tycker om att lyssna på Radio och föredrar detta medium framför inte minst televisionen. Radion har som bekant flera fördelar. Man kan lyssna på radion i stort sett var som helst och inte minst så kan man pyssla med någonting annat samtidigt som att baka kanelbullar eller idka älskog i sovrummet samtidigt man lyssnar till morgonnyheterna.


Mestadels så brukar jag ratta i P1 på transistorn och ta del av deras samhällsprogram och nyheter. Nu är det förvisso snart skid-VM så nu får man kanske knäppa över till P4 och sportradion några gånger den närmsta veckan. P1 har många trevliga program, Dagens eko, Ekonomiekot, Ring P1 (det är humor det..), P1 morgon, God morgon världen, Pengar osv

Varje lördag så genomför ekot i P1 en lördagsintervju på ca. en halvtimme med någon aktuell person som vanligtvis har någon koppling till politiken eller näringslivet. I Lördags så intervjuandes Handelsbankssfärens starke man Sverker Marin-Löf som idag bla. är styrelseordförande i Industrivärden, Skanska, SSAB och SCA. Som nu genomfört sitt första år som ”nummer ett” i sfären efter att på ordförandestolen i Industrivärden efterträtt Tom Hedelius förra våren. Denna succession följer en strikt gång där det varannan gång är någon med ett förflutet från banken (dvs Handelsbanken) och varannan gång från sfärens industriföretag. Hedelius var bankman (varit både VD och Styrelseordförande i SHB) och såldes är Sverker Martin-Knös, förlåt Martin-Löf ,en industrins man. Man skulle nog nästan kunna utnämna honom till mr SCA då han varit VD eller styrelseordförande i detta bolag oavbrutet sedan mitten av 80-talet, innan dess underhuggare till VD och dessutom för att riktigt förstärka begreppet som Mr SCA så är han också son till en gammal avliden skogspatron i SCA, Rutger Martin-Löf som domderade i Svensk Cellulosa under 60-talet.

När Sverker tillträdde som styrelseordförande i Industrivärden så medförde detta som brukligt en föryngring, 70årige Hedelius ersattes av ungdomen Martin-Löf på 66 år. Idag då 67år, men det är ju såklart ingen ålder på en bra arbetshäst.

I vart fall så intervjuades han i Ekots lördagsintervju och det gick självklart att känna igen den gamle (förlåt unge) Martin-Löfs myndiga stämma. Under denna halvtimme som intervjun varande så lyckades han med konststycket att kasta lite skit på riksbanken som håller räntan för hög (blir stark krona du vet, inte bra för SCA), fast Sverre tyckte att vi istället skulle ansluta oss till Euron(!), sedan var ju såklart elpriserna för höga (inte bra för SCA det heller), Tyvärr glömde intervjuaren fråga om varför då Martin-Löf sålde iväg SCAs vattenkraftverk till elbjässen E.O.N i mitten av 90-talet?, dom hade man haft nytta av idag minst sagt, Politiker skulle självklart hålla sig borta från det mesta, miljöpolitiken särskilt var ett enda trams och den globala uppvärmningen var inget att oroa sig för det fanns rapporter för detta som han hade läst, FNs klimatpanel var ju lite trångsynta. Vilka rapporter han läst kunde han dock inte svara på. Han intygade också att han minsann inte jagar privat ihop med nåpgra Wallenbergare, det brukar väl vara kungajakten han är med på?

Men trots allt så har han allt blivit en sann humanist nu på äldre dar, numera kan han inte bara rabbla siffror flytande ur senaste bokslutet, han har faktiskt numera också lärt sig hur gamla sina tre barn är, något han inte visste när han tillträdde som VD i ett dotterbolag på SCA.

Men det ska väl sägas att han sa en del klokheter i interjun också.

Lyssna gärna själv.

Basindustrin har sig själv att skylla

Likt en återkommande jultradition så går förespråkare och andra tomtar och troll från den svenska basindustrin ut i media och talar ut om det förskräckliga elpriset som driver anrika företag och vinstkronor ut ur landet och rakt ner i händerna på fula utländska fiskar såsom EON och Fortum.

Tre skogsföretag har likt såpastjärnor tagit till orda och gråtit ut i media, värst drabbas lilla Rottneros som med de senaste veckorna pris-chock på el mer eller mindre fått bomma igen stora delar av sina svenska massafabriker.  Näst på kö har SCA och Stora Enso varit och kritiken mot allt och inget inom energiförsörjningen har lyfts fram i ljuset. 

Jag har förståelse för skogsbolagen utsatta läge, många vinstkronor som vid elpristoppar som häromdagen rinner vidare från skogsbolagens fickor till elkraftsindustrin. Rottneros och Stora får i och för sig statlig ersättning för produktionsbortfallet till viss del då en del av deras produktion ingår i den svenska elkraftsreserven och kan på kort varsel genom en statlig uppmaning stängas ned så att frusna villaägare, sjukhus och köpcentrum skall få sin elektricitet genom två hål i väggen. SCA ingår inte i elkraftsreserven så där handlar det helt om egna prioriteringar om man skall köra sin produktion eller inte.

Samtidigt så måste jag tycka att det är ett jäkla gnäll bland skogspatronerna. Såväl SCA som Stora har först och främst sig själv att skylla för den utsatta situation man sitter i där man varje år köper in elektricitet från externa leverantörer. Fram till år 1992 så var SCA ett av landets riktigt stora elproducenter genom dotterbolaget Bålforsens Kraft AB, BÅKAB. Detta Båkab som ägde nästan 50 mindre och större vattenkraftverk i norrland. Produktionen var t.o.m. så stor att SCA var nettoförsäljare av el. Men man sålde som bekant BÅKAB, elen var billig och var en lågavkastande tillgång och SCA ville expandera så genom att frigöra ekonomiska medel med en försäljning av BÅKAB kunde man genomföra en expansion inom hygienområdet med inköp av mjukpapperstillverkare och blöjor.

Jag hittar inga direkta siffror från SCA redovisning från denna tid men på nätet hittade jag Sydkrafts (köparen av BÅKAB) årsredovisning från 1996 och i denna finner man att BÅKAB 1996 levererade ung. 9TWh prima kvalitets-el från vatten, lägg på dagens elpris så kan man utan större kunskaper i huvudräkningens ädla konst dra slutsatsen att det blir en del pengar från dessa vattenkraftverk.

Sverker Martin-Löf som idag är styrelseordförande i SCA var 1992 VD och ansvarig för utförsäljningen och jag tror i hemmets lugna vrå att han fäller en och annan tår idag över detta beslut. Och det är nog lagom trevligt där i Sundsvall där man både kan hitta stadens stolthet SCA samt huvudkontoret för EON Vattenkraft AB som är namnet som BÅKAB idag lystrar till. Men jag tycker nog att Sverker kan ta sig i kragen och offensivt verkligen satsa på energibesparing, elen lär nog inte bli billigare.

Sedan kan jag säkerligen tro att det för SCAs del ligger en hel del storpolitik i det plötsliga utfallet i media. SCA är ju på god väg att återigen skaffa sig lite mer interna energiresurser. Man har faktiskt skapat affärsområdet SCA Energy. En av de stora komponenterna i denna satsning ligger i samriskbolaget Norrvind där SCA med hjälp av Statkrafts pengar vill bygga ca. 550 vindkraftverk på SCAs mark. Miljödomstolens avgörande tillstånd skulle ger i förra veckan men beslutet som behövs för att satsningen skall kunna genomföras har fått skjutas upp till dagarna innan julafton. Ett visst mått av nervositet kan nog skönjas hos SCA VD som genom sina utspel vill påverka poltiskt.

Det kanske inte var en slump en gång i tiden att många pappersbruk och sågverk lades vid älvmynningar där kraften ”var gratis”?

lite finsk SISU

UPM-Kymmene är en av de tusen sjöarnas allra största företag långt bakom jätten Nokia givetvis men ändå ett rejält stort företag även om det bara är det näst största finska skogsföretaget. Som alltid när det gäller dom stora bjässarna så har det en lång och ärorik historia sedan mitten av 1800-talet även om dagens UPM skapades genom fusion av två företag och vad passar då inte bättre än att ta båda företagens namn och slå samman dessa likt Stora Kopparberg och Enso som blev StoraEnso. Om jag inte helt missminner mig så tror jag också många svenskar i bakfullt tillstånd har lagt märke till UPMs huvudkontor som ligger alldeles vid Helsingsfors färjehamn.

Om man jämför med de svenska företagen så skulle jag nog vilja säga att UPM påminner mest om Holmen även om UPM är brutalt mycket större. Huvudprodukten för UPM likt Holmen är papper kort och gott. Tidningspapper, bokpapper, broschyrer och magasinspapper etc. Vid sidan av pappersverksamheten så har man industrier som ettiketttillverkning och Plywood. Man har också en ganska omfattande sågverksrörelse.

Utifrån dessa industriella slutprodukter så har UPM en mängd stödresurser. Man äger ung. 1miljon ha egen skog, man har en pappersmassetillverkning som är så stor att man tom kan sälja överskott utöver det egna behovet. Sedan äger man flertalet energitillgångar i form av vattenkraft men också något så exklusivt som delägande i kärnkraftverk och man är en av delfinansiärerna av det senaste kärnkraftverket som håller på att byggas nu i Finland. Sist men inte minst har man vad man skulle kunna kalla lite exprimentverksamhet av seende biodieseltillverkning och annat sätt att ta tillvara på skogsråvara i form av diverse spännande innehav i balansräkningen.

Rent industriellt så lider UPM av precis samma problem som den svenska kusinen Holmen dvs bolagets huvudprodukt är mer eller mindre kapitalförstörande för att inte säga usel. Detta samtidigt som bolagets stödverksamheter går förhållandevis bra.

UPM senaste kvartalsrapport har fått mycket beröm och nätmäklaren Avanza öser lovord över UPM men jag måste säga att jag har lite svårt att förstå detta. Som helhet så har UPM det första halvåret i år omsatt 4,3Mdr Euro med en nettovinst till aktieägarna på 239M Euro, rörelseresultatet var 310M Euro avkastningen på det sysselsatta kapitalet var mindre imponerande 5,6% men detta är ju i stigande takt och det är väl detta som nu lovordas.

Men om man bryter ner rörelsevinsten på 310m Euro från bolagets olika verksamheter så framträder bilden av 125m Euro kommer från energitillgångarna, 246M Euro kommer från pappersmassetillverkningen och sedan är det inte så mycket bevänt med vinsterna sågverken som man klumpat ihop med skogen 71M Euro i rörelsen men då beror detta till 50M euro på att man värderat upp sin skog, huvudprodukten Papper går med brakförluster med minus 126M euro och lika så plywood och ”exprimentverksamheten” tjänar inga pengar. Etiketttillverkningen får dock godkänt från min sida med godtagbar lönsamhet.

Att man är nettosäljare på pappersmassa kan man skratta sig lycklig för idag då massapriserna står på mer eller mindre all time high på strax under 1000dollars per ton (till stort förtret för t.ex. SCA som köper massa för ohyggliga kostnader varje år, ca. 6Mdr för att vara exakt) men jag har mycket svårt att tro att dagens massapriser har bäring i konjunkturen och UPM har inom detta område idag en rörelsemarginal på härliga 36% och mer eller mindre vart enda nerlagt massabruk borde väl nu återstarta med den lönsamheten som finns på produkten. Nej denna lönsamhet får nog ses som lite tillfällig och jag sätter en tiokrona på att massapriserna från nu går ner en del. Den andra posten som då förklarar 16% av halvårets ”rörelseresultat” är uppvärderingen av skogen. Nog förvisso sant att skogen är undervärderad mot verkligt värde men det säger inte så mycket om själva verksamheten utan mer balansräkningen.

Vad som är beklagligt när det gäller UPM är att man i relation till många andra skogsbolag är en underpresterare. Vi jämför exempelvis med SCA som konkurrerar på vissa områden men utanför ramen för deras kärnområden inom hygien. Först då tryckpapper UPM har idag -4% i rörelsemarginaler, SCA för visso också förluster i denna del, -1,2%. Holmen troligen likvärdigt som SCA. Säljer man för miljardbelopp blir 3% sämre rörelsemarginaler en del. SCA klumpar i sin redovisning ihop virkesförsäljning från skogen, sågverksrörelse och massatillverkning så för jämförelsens skulle så konsoliderar vi även UPM massa (med de höga marginalerna) och virke/sågverk (med den uppvärderade skogen) i samma gröt. Då får vi en konsoliderad rörelsemarginal inom dessa produktområden på ung. 21%. Givetvis bra som tusan om det nu inte för att SCA inom samma områden redovisar marginaler som är fler aprocentenheter bättre. UPM underpresterar rejält mao även inom dessa områden trots att man nu får så mycket beröm. Kort och gott vill jag nog påstå att lönsamheten relativt sett är skral.

Sedan bör man givetvis väga in att 2010 trots allt nog blir ett bra år för UPM och andra halvåret kommer bli bättre och vinsten stiga. Men UPM är likväl synnerligen känsligt för konjunkturen.

Balansräkningen är likt många likvärdiga företag fylld med intressanta tillgångar och i UPMs fall så är det klart att energitillgångarna är undervärderade mot ev. försäljningsvärde. Även skogen upptagen till 12,9mdr torde vara värd mer även om t.ex. Holmen redovisar ett skogsvärde som är mer än miljarden mindre trots nästan exakt lika mycket skog. Nettoskulden är hyfsat hög och skuldsättningsgraden ligger på 55%.

Sist då aktien. I förhållande till eget kapital handlas aktien till 85% av bokfört eget kapital så omvärlden prisar minsann inte in några lysande avkastning och håller dagens 7-10% i avkastning på det egna kapitalet i sig så är det ju inte direkt dyrt utan snarare billigt men jag ställer mig lite frågande till om man kan räkna dagens lönsamhet på massa som uthållig. p/e talet kan jag tänka mig ligger runt 14 elle rnågot på årets vinst, men denna siffra känns inte som det mest kloka att värdera företaget efter.