måndag 31 december 2007

De tre HM aktierna - The true version


För någon dag sedan skrev jag ett inlägg om historien om de tre HM aktierna. Historien innehöll tyvärr en hel del felaktigheter från min sida. Tyvärr har Privata affärers forum idag omarbetas och alla gamla fina diskussioner som dessa är tyvärr bortraderade och tråden i sin helhet kan man tyvärr inte läsa längre. Som lästips hänvisar jag istället till "nya" prat om pengar (som forumet hette) som finns tillgängligt på www.pratompengar.se

Så här kommer historien i "the True version".

Hej Cristoffer,

Jag vill till att börja med tacka dig så himla mycket för en väldigt bra och nyttig blogg – en av de få ekonomi-dito som jag har bokmärkta!

Vill också tacka för att du hjälpte mig att på PoP räkna ut hur det blivit efter H&M:s alla splittar. Jag mindes inte att det var just du som gjorde den fina kollen och uträkningen, det var ju före din bloggs tid.

Och det tog ett tag innan jag nu insåg att detta inlägg alltså handlar om mig! Blev lite full i skratt, eftersom du har lyckats dra en hel del rätt felaktiga slutsatser om mig och mina H&M-aktier...

Inlägget har sitt värde ändå, för dina antaganden hade ju kunnat stämma. Men jag vill gärna korrigera några av dem "just for the sake of it". Kanske kan mina erfarenheter ha ett värde för en och annan läsare.

1. Nix – jag fick inte aktierna av "far eller mor". Jag köpte dem själv på eget bevåg.
Pappa och mamma fick inte veta något förrän efteråt, men som jag minns det höjde de på ögonbrynen när jag kom hem och glatt berättade att jag hade köpt aktier på Handelsbanken.
(De sparar själva i aktier, liksom morfar gjorde, så jag är ju uppvuxen med att känna till att det alls fanns som en sparform – vilket nog var få barn och ungdomar förunnat på 80-talet. Men mamma och pappa hade nog bara instruerat mig i att sätta in mina egenhändigt ihoptjänade pengar på en vanlig bankbok.)

Visst var det idiotiskt att köpa blott tre stycken H&M-aktier! Och det fick jag veta av pappa omedelbart. Han tittade på avräkningsnotan, skakade på huvudet och noterade att courtaget hade tagit en väldigt stor del av affären... Jag undrar ju nu varför bankpersonalen inte sade något om det. Fast det kanske de gjorde, jag minns inte – och jag hade säkert varit envis nog att driva igenom köpet ändå.

Men dels visste jag inte bättre, dels hade jag inte så himla mycket pengar att röra mig med. Detta var när jag gick i första ring i gymnasiet, och om jag minns rätt kom just den tusenlappen från en helg på ett av mina extrajobb, i en barnklädesbutik i en Stockholmsförort.
Med facit i hand (givet H&M's makalösa uppgång, men även givet vilken förutsägbar aktieuppgång som helst och givet courtagets höga andel) hade det såklart varit smart att köpa fler aktier. Även som gymnasiestudent hade jag nog kunnat skrapa ihop några tusenlappar till... Hade jag investerat tio gånger så mycket hade jag kunnat bo i en betydligt större lägenhet idag... ;-)
Gissa om jag grämt mig över detta på senare år! Men jag såg väl aktieköpet mest som en kul och spännande grej då – något som förstärkte min identitet av att inte vara som de andra i klassen (och kanske något att chockera mamma och pappa med). Försöker se det som ett tidigt bevis på att jag har aktienäsa, hehe.

Minns inte alls hur jag fick för mig att köpa just H&M. Det var väl helt enkelt ett av de få bolag jag alls kände till från min vardag, och kanske hade jag fått syn på någon artikel där det tipsades om aktien?!
Det kan vara värt att tänka på att det knappast var ett litet "pluttbolag", som Jeppe antyder, utan ett bolag som sedan fyra decennier var väl etablerat i Sverige och som sedan länge hade påbörjat sin internationella expansion (Norge, Danmark, Tyskland, Storbritannien). Inget litet förhoppningsbolag, således.


2. Nix – jag sålde inte när aktierna blivit "lite dyrare"
Tvärtom fick H&M-aktierna stå kvar på depån ganska länge, och fick snart sällskap av små poster i Marabou och Pharmacia. (Kanske också NK? Kommer inte ihåg om jag bara funderade på att köpa sådana aktier, eller om jag faktiskt också gjorde det. Minns att den brukade stå i 60:–!)

Jag har inget minne av att jag ens någonsin kände mig särskilt frestad att sälja innehavet. Kände mig säkert som en mycket smart och framgångsrik aktieklippare ändå, hehe.
Någon moped eller något TV-spel hade i alla händelser inte varit aktuella, snarare tågluffar och andra resor. Jag köpte dessutom vid 19 års ålder en bostadsrätt på Södermalm i Stockholm (återigen fick mina stackars föräldrar veta detta först efteråt, när köpet redan var genomfört). Och eftersom jag under många år var student hade det ju legat nära till hands att använda det ackumulerade aktiekapitalet till handpenning/amorteringar på det bostadslån som jag trots snudd på obefintlig inkomst lyckades krångla mig till (första lånet var ju i början på 90-talet, då det fortfarande var lätt att få lån, men det blev snart ett betydligt bistrare klimat).
Men jag ville absolut inte sälja H&M-posten, utan använde istället till lägenhetsinsatsen till att börja med pengar som jag sparat på ett bosparkonto under gymnasietiden. Då var jag nämligen så sparmedveten, att jag rentav skrev mitt specialarbete om ungdomars bristande bosparande.

Marabou och Pharmacia tvångsinlöstes senare i olika omgångar. Vid det laget hade jag tappat mitt aktieintresse, och återinvesterade dessvärre inte de pengarna – i alla fall inte i aktier.
Och tyvärr tvingades jag sälja H&M-aktierna cirka 1997, alltså tio år efter att jag hade köpt dem eller, annorlunda uttryckt, för tio år sedan. Ett relativt långt innehav, får man väl ändå kalla det – även om jag gärna hade behållit dem betydligt längre.


3. Nix – jag köpte vare sig en ny moped eller ett nytt tv-spel för pengarna.
Anledningen till försäljningen var trist nog en enorm skatteskuld – jag är egen företagare i en bransch där det är svårt att få vettigt betalt, och har ojämna inkomster/utgifter. Ett år fick jag en oväntat stor kvarskatt av någon anledning. Då kändes det som att H&M-posten var den enklaste vägen till en snabb summa pengar, men med facit i hand hade det nog varit smart att belåna min nuvarande lägenhet istället.
Jag tror att jag ändå fick en rejäl hacka – har inte letat fram någon avräkningsnota, men har för mig att försäljningen inbringade cirka 60 000:–. Inte så illa! Och mer än vad en tio år gammal moped då hade varit värd. Den 26-åriga MM tackade i alla fall den 16-åriga MM, som hjälpt henne undan gäldstugan. "Per Penning" kanske kan räkna detta som åtminstone en halv solskenshistoria?


Jag tycker naturligtvis att Christophers sensmoral om vikten av att hålla fast vid bra aktier stämmer fint! Tyvärr är den ju inte universell, eller rättare sagt: det är ibland svårt att avgöra vad som är "bra aktier".
Själv har jag tyvärr tillämpat långsiktighetstänkandet på ett gäng Astra-aktier som jag liksom mina syskon ärvde av min morfar för cirka 14 år sedan (och som han köpte på 60-talet för en liten summa pengar). Den som kan det minsta om detta bolag vet att jag verkligen borde ha sålt av större delen av detta innehav för exempelvis fem år sedan... Efter fusionen till AstraZeneca har aktien ju inte alls följt index – jag hade varit många gånger rikare idag, om jag hade omplacerat det innehavet till vilket knippe trista gubbaktier som helst istället.

Reds kommentar:
Synnerligen viktig punkt som tas upp här. Det är svårt att avgöra om vad som är en bra eller dålig affär. För att göra historien lite mer innehållsrik kan jag här "hänga ut" min far. Pappa Stockman (som heter något annat i efternamn) köpte under år 2004 aktier i Unibet som då var förhållandevis okänt för 150kr per aktie (idag splittomräknat 37,50kr/aktie) och efter en "bra uppgång" sålde han sedan aktierna för 250 kr stycken (splittomräknat 62,5kr/aktie) för en renovering av köket. Pappa trodde han hade gjort en bra aktieaffär.....Idag några år senare skulle han kuna sålt aktierna för 892 kr/aktie (splittomräknat 223kr per aktie). Till saken hör precis som i fallet som skrivs om ovan också ett innehav i AstraZeneca som i stort sett inte rört sig de senate 10 åren...

Vid det här laget har det väl framgått att jag inte precis försökt göra några snabba klipp för att kunna köpa TV-spel och imponera på grannarna – utan gärna har "gift mig" med mina aktier och varit dem trogen så gott det går, på gott och ont.

Min bank har tjatat om det idiotiska i att vara "all in" i en aktie (AstraZeneca) och försökt kalla mig till rådgivning – men jag har de senaste tio åren varit så fokuserad på mina studier, mitt jobb, mina resor runtom i världen och att bränna pengar på fina restauranger och i glammiga barer att jag inte ägnat något intresse alls åt vare sig sparande eller investerande. Den "Spara" jag var som yngre förvandlades när jag började jobba till en veritabel "Slösa"! Nåja, så farligt har det inte varit, men jag har definitivt hellre lagt pengar på champagne än på pensionssparande.

Först i vintras föll bankens pollett om vikten av att diversifiera ner. Så jag har det senaste året sålt av det mesta av AZN-aktierna successivt, och omplacerat i ett stort antal andra aktieslag, aktieobligationer, fonder, konst med mera. Först i februari i år gjorde jag ett aktivt PPM-val (inte för att det finns så mycket pengar där i mitt fall)!

Jag har alltså plötsligt återfått mitt privatekonomiska intresse från tonåren, och ägnar nu massor av tid åt aktiespanande och uppbyggnad av en portfölj som passar mig. Detta år har inneburit en hel del köpande och en del säljande (inte för jag gjort klipp, utan för att bli av med förlustaktier).
Från och med nu är tanken att jag i största möjliga utsträckning ska låta bli att sälja mina innehav av bra aktier i välskötta bolag inom överskådlig framtid – och bara köpa fler sådana, vartefter jag lyckas skrapa ihop slantar...

Mina föräldrar – som tyvärr inte haft förstånd att instruera mig att diversifiera AZN-portföljen, fast jag ska inte skylla på dem – är än en gång förundrade över mitt hastigt uppblossade aktieintresse. Och pappa rotade faktiskt fram den gamla Handelsbanksnotan från 1987 i sina pärmar. Kanske borde jag rama in den.

Givetvis finns H&M med i min nya portfölj (GAV 367:–, känns lite tungt när det hade kunnat vara betydligt lägre...). Det är en av de aktier jag vill öka i mest, så snart jag kan. För visst har du helt rätt i att det är "ett fantastiskt företag"!

Även om jag knappast får vara med om en liknande uppgång igen, i alla fall inte i just den aktien, så står H&M säkert inför en utveckling liknande den du beskriver i Investor (eller bättre).

Inte Mopedåkaren utan
Moxie Morgan


P S I Min andra lägenhet, som jag köpte tre år efter den första, har genererat cirka 13 % avkastning per år i 14 år. Inte illa det heller, om än ej på H&M-nivå.
Det lägenhetsbytet lärde mig för övrigt vikten av att våga ta en förlust.

söndag 30 december 2007

Vilken affärsmodell blir mest framgångsrik i fastighetsbranschen de närmsta åren?


Fastighetsaktier är någonting som jag varit generellt negativt inställd till de senaste åren även om jag i grund och botten tycker om fastighetsföretag då fastigheter är något som är överblickbart och något att ta på. Den negativa inställningen från min sida förklaras mest av den mycket höga värderingen som många av våra fastighetsbolag har haft på börsen samt givetvis också en skeptisism mot om fastighetspriserna i sig själv är hållbara på dagens nivåer.

Verksamheten i fastighetsbolag är i högsta grad begriplig men även mycket lärorik för investerare då inte minst mattematikkunskaper är synnerligen lämpliga att använda sig av då fastigheter är verksamhet där varumärken, patent och annat inte gör sig speciellt mycket besvär. Fastigheter är i grunden en mycket kapitalintensiv verksamhet vilket betyder att det krävs mycket stora investeringar av pengar för att bedriva verksamheten ock man kan inte förvänta sig att avkastningen på dessa pengar blir lika god som i många andra affärsverksamheter. Till fastigheterna fördel ligger dock att det finns stora reala värden i fastigheter och i förhållande till mycket annan verksamhet så får nog fastigheter (främst bostäder) anses som förhållanevis konjunkturokänsligt. Vilket gör att fastigheter lämpar sig mycket väl att belåna förhållandevis kraftigt.

En viktig punkt när man analyserar fastighetsbolag är att ta hänsyn till med vilken affärsmodell som verksamheten bedrivs efter. För att göra det lite överskådligt tänkte jag att i detta blogginlägg nämna de två svenska på fastighetsbolag på börsen som i mångt och mycket är varandras motpoler när det gäller på vilket sätt verksamheten bedrivs enligt mig. De två bolagen är Kungsleden och Hufvudstaden. Några direkta köp eller säljråd är inte syftet med detta inlägg utan syftet är att åskådliga göra deras mycket olika affärsmodeller.

IFRS
Innan vi tar oss an de båda bolagen måste vi säga något om IFRS (International Financial report standard) vilket är redovsiningsreglerna som bolagen skall följa då desss regler i högsta grad har förändrat resultaten som bolagen redovisar. För fastighetsbolag idag genomför man inga avskriningar på fastigheterna utan istället skall minst varje år fastigheterna redovisas till verkligt värde. Det normala för detta är att bolagen anlitar externa mäklare och konsuter som värderar fastigheterna och därmed också gör en bedömning av balansräningens storlek. Vidare så överförs förändringar av fastigheternas värde direkt in i resultaträkningen vilket gör att en ökning av fastigheternas värde ger en vinst och omvänt ger värdeminskar en förlust för bolaget. Vinster är som bekant utdelningsbara vilket har gjort att många fastighetsbolag har till sina aktieägare kunnat dela ut mycket pengar. Skulle vi däremot få se nedgångar på fastigheter i pris medför detta att det för många bolag kan tänkas bli ordentligt mindre utdelningar.

Historik
Hufvudstaden är idag en av de äldre fastighetsbolagen och grundades 1915 av Ivar Kruger. Kungsleden å andra sidan är ett förhållandevis nystartat bolag som bildades i slutet av 90-talet och har sin grund rån bolag som har skött fastighetsaffärer. Huvudägare i Hufvudstaden är Fredrik Lundberg genom sitt bolag Lundbergs som står för över 80% av röststyrkan. I fallet Kungsleden finns det idag ingen huvudägare att tala om alls utan den största ägaren har idag enbart ca. 3% av rösterna. Ägarlistan domineras idag av en mängd institutionella ägare såsom fonder etc.

Fastighetsbeståndet
Det behövs ingen stor karta för att rita ut Hufvudstadens fastigheter då dessa finns helt koncentrerade till de centrala delarna av Stockholm och Göteborg. Fastigheter som de flesta av oss mycket väl känner till som t.ex. NK varuhusen och Femmanhuset i Göteborg. Beståndet av fastigheterna kan nog anses som extremt koncentrerat till centralt belägna kommerciella (butiker, kontor) fastigheter. Kungsleden å sin sida är raka motsatsen med en mycket väldiversifierad verskamhet med allt från kontorlokaler i Åmål, Lagerlokaler i Lund, Äldreboenden och skolor men även modulfastigheter och även viss verksamhet i Tyskland. Kungsleden verkar i alla segment med såväl bostäder, kontor, lager, äldreboenden mm.

Intjäningsförmåga
När man pratar om ett fastighetsbolags intjäningsförmåga som använder man sig av begreppet direktavkastning vilket är = (Hyresintäkter-driftskostnader)/fastighetens värde. Vilket helt enkelt talar om vilken avkastning som kan förväntas av hyresintäkterna i relation till insatt kapital exklusive ev. värdeförändring av fastigheterna. Betänk att i driftskostnader räknas inte räntor på lån in. Huvfudstaden tillhör de fastighetsbolag i Sverige som nog får anses ha lägst direktavkastning (4,5% enligt deras redovisning i september) vilket förklaras av de enormt höga fastighetsvärden som te.x. lokaler på drottninggatan i Stockholm betingar medan Kungsledens fastigheter har en markant bättre lönsamhet då deras bestånd i genomsnitt betingar en direktavkastning på 6,5% enligt deras redovisning. Skillnaden till Kungsledens fördel beror i mångt och mycket på skillnaderna i bolagens affärsidé där Hufvudstaden skall skall äga fastigheter i centrala delarna av Stockholm och Göteborg medan Kungsledens filosofi är att äga fastigheter med hög lönsamhet oavsett vart dessa är belägna.

Transaktionskativitet
Kungsleden är ett mycket transaktionsintensivt bolag där man köper och säljer fastigheter i rasande takt allt i syfte att förmera aktieägarnas pengar genom att söka upp fastigheter med högre direktavkastning än vad man säljer för. Självfallet har Kungsledens historik av att man började som ett företag som skötte fastighetsaffärer skapat en hög kompetens att genomföra förvärv och fösäljningar. Huvfudstaden är Kungsledens raka motsats och här brukar normalt transaktionerna lysa med sin frånvaro utom vid enstaka tillfällen. Ett sådant tillfälle var i fjol då Huvfudstaden sålde fastigheten World Trade center belägen vid centralsationen i Stockholm.

Finansiell risknivå
De finansiella riskerna i fastighetsbolag har att göra med ett fåtal punkter såsom givetivis risken för värdenedgångar på fastigheterna, risken för räntestegringar, men också givetvis också att bolaget kanske inte får några hyresgäster etc. Den finansiella risken brukar redovisas med ett antal nyckeltal, viktigaste nyckeltalen torde soliditet och ränteteckningsgrad vara. Soliditet talar om det egna kapitalet andel av tillgångarna och ränteteckningsraden hur mycket man har råd att betala i ränta i relation till intjäningen. En ränteteckningsgrad på två betyder således att intäkterna är dubbelt så stora som räntebetalingarna. Kungsleden har nyligen gjort ett stort inlösenprogram vilket gör det just nu lite svårräknat då senaste rapporten inte stämmer med verkligheten men ett litet försök från min sida tyder på att soliditeten i bolaget ligger på 30% efter inlösenprogrammet men även flera stora köp och försäljningar. Ränteteckningsgraden är däremot konstant om nu inte kungsleden sista månaderna har skrivit om några lån med högre räntesatser och här ligger på acceptabla 2,8 vilket är gott i dags låga ränteläge. Men om räntorna stickor uppåt ordentligt kan det tänkas bli lite skralare i kassan för Kungsleden.

Hufvudstadens nyckeltal ligger på 55% och en ränteteckningsgrad på 6,3(!!). Man kan såldes dra slutsatsen att Hufvudstaden idag förvaltas synnerligen konservativt och det borde finnas utrymme för en något högre skuldsättning kan jag själv tycka.
Substansvärdering av aktien Enligt mig är ett av de viktigaste måtten när man analyserar fastighetsbolag ur aktieägarperspektiv, aktiens substansvärde. Med substansvärde menas fastigheternas värde borträknat alla lån som bolaget har. Kvar blir då aktieägarnas andel vilket är den del som skall förräntas. Självfallet är det en fördel om bolaget kan köpas understigande substanvärdet och lika så är dte nog ingen vidare affär att köpa ett fastighetsbolag som värderas till dubbla substanvärdet. Därmed inte sagt att substansvärdet är det alena rådande värderingsinstrumentet då man också i högsta grad måste ta hänsyn till bolagets intjäningsförmåga och kanske och möjligheter till värderstegringar.

Efter Kungsledens inlösenprogram uppgår det redovisade substansvärdet idag till ung. 60kr per aktie och kanske någon krona till eventuellt. Detta skall ställas i relation till bolagets aktiekurs på 72kr vilket ger en substanpremi på ung. 20%. För Huvfudstadens del uppgår substanvärdet enligt bolagets redovisning från 30/9 till 66kr per aktie och möjligtvis kan det ligag någon krona högre idag. Kursen på bolagets aktie ligger på 62kr och därmed finns det idag en liten substansrabatt i Huvfudstaden.

Så vad tror du vilken affärsmodell blir mest lönsam de kommande åren? Själv står jag mest vid sidlinjen av fastighetsaktier med Lundbergs fastighetsdel som ett litet undantag

lördag 29 december 2007

Historien om de tre HM aktierna


Vad kan inte passa bättre än att avsluta året med en riktig solskenshistoria.

För något år sedan lästa jag i tidningen privata affärers internetforum (numera inte alls lika bra tyvärr). Det var en individ som skrev ett inlägg och frågade om vad hans tre Hennes & Mauritz aktier skulle varit värda som han fick 1987 om jag inte minns fel. Införskaffatndet av dessa tre aktier genomfördes av individens far eller mor som 1987 fick lägga ut summan 1000 kr (drygt 800 kr plus courtage). Utan att föringa denna tusenlapps värde så kan man nog ändå dra slutsatsen att detta var en ganska försiktig satsning även 1987.

Individen hade tillbaka i tiden sålt sina aktier och kanske köpt en ny moped, nytt tvspel eller liknande och han/hon frågade vad de tre aktierna hade varit värda så här 20 år senare.

En slagning på skatteverkets utmärka sida gav då följande resultat:
1987 inköptes tre aktier för 1000kr
1992 så splittades dessa aktier 5:1 dvs 3 aktier blev 15 aktier
1997 så splittades dessa aktier igen 5:1 dvs 15 aktier blev 75 aktier
1999 så var det återigen dags för en splitt denna gång dock bara 4:1 dvs de 75 aktierna blev 300 stycken.

Så här i slutet av år 2007 betingar dessa 300 aktier ett värde om 117 900 kr. (Avkastning på 11600%!) Till detta värde skall också läggas samtliga aktieutdelningar som är genomförda sedan 1987. Tänkbart är kanske att HM till våren t.ex. delar ut 14 kr per aktie. Över tiden har mao åtskilliga tusenlappar förts vidare till aktierägarna dessutom utöver avkastningen. Man får hoppas att mopeden var ett klipp..

Vad kan vi då lära oss av detta?
Den enkla slutsatsen är givetivis att HM är ett fantastiskt företag. en satsning på 10 000kr 1987 hade som bekant varit värda över miljonen idag.

Det andra som vi också kan dra lärdom är hur förbenat svårt det är att behålla en mycket bra aktie. Människans natur när det gäller aktier är att göra bra "affärer" dvs köpa några aktier billigt och sedan så vill man sälja aktierna lite dyrare så man gör ett bra klipp (så man kan skryta lite för grannen). Sedan skall man kanske köpa en ny moped och köpa några andra aktier som man förhoppningsvis göra samma resa med.

Problemet med detta "klipptänkande" blir att man säljer de aktierna som går bäst och givetvis behåller de aktier som går sämst. För förluster det vill man inte veta av utan dom glömmer man bort. Översatt till trädgårdarbete så är det såldes många som springer runt och varje år drar upp en eller annan fin tulpan eller ros och slänger på lite extra gödning på ogräset.

torsdag 20 december 2007

God jul och gott nytt år och sagan företagaren som inte ville tjäna pengar


Det är som sagt några dagar kvar till jul men jag vet inte riktigt om det blir några inlägg på bloggen innan dess. Så för att vara på den säkra sidan vill jag önska bloggens alla läsare en riktigt god jul och ett gott nytt år.



Julen tycker jag är en tid för att vara generös och omtänksam (förhoppningsvis är man väl detta även resten av året också) därför är mitt råd att ta vara på familjer och vänner nu när gröt och skinka står på middagsbordet. Tänk också på dem som kanske inte har en lika fin jul som de flesta av oss. En slant till stadsmission, röda korset eller liknande tycker jag mycket väl kan vara till pass även om dina aktier har givit en lite sämre avkastning den sista tiden. Vill man kombinera aktier och välgörenhet finns hos nätmäklaren Avanza där jag själv är kund i år ett mycket bra initiativ till en behövlig julgåva

Sett ur denna synvinkel så kan man ju tycka att det är mycket dumt och fult att tjäna pengar. Vi kunde ju dela lika på alla pengar som vissa poltiska partier propagerar för och framförallt kan man ju tycka att det är förskräckligt att vi elaka och kapitalistiska aktieägare kan tjäna pengar på skolor (Bure och Academedia), vård (Capio, Getinge, AstraZeneca) och omsorg. Så ta därför gärna del av årets julkampanj från Svensk närigsliv

Källa: Svenskt näringsliv

Det var en gång en företagare som drev en liten fabrik. Där jobbade nästan alla som bodde i staden. I fabriken tillverkades en massa saker som människor hade nytta av och blev glada för. Saker som snart skulle hamna under granen, eftersom julen var i antågande.

Men alla i staden tyckte att det var fult att tjäna pengar och tyckte att den lilla fabriken var dålig, eftersom den gick med vinst. Många sa till företagaren att han borde ge jobb till folk, tillverka saker och hjälpa andra utan att, som de sa, bli rik. För rika är de dummaste människor som finns, fick han höra.

Företagaren ville inte att någon skulle vara arg på honom och ville därför inte längre göra någon vinst som kunde sticka andra i ögonen. Han började sälja sina saker jättebilligt till affärerna och den lilla fabriken tjänade bara så det räckte till att betala arbetarnas löner och företagarens egna, pyttelilla ersättning.

Julhandeln brukar ge jättemycket pengar till fabriker som vår företagares, men han gick miste om det, eftersom han inte ville göra någon riktig vinst.

Vinst, hade han blivit inbillad, var ju fult och onödigt.

Den lilla fabriken blev snart sliten, maskinerna rostiga och eftersom företagaren inte tjänade så mycket pengar hade han inte råd att laga det som var trött och trasigt.

Så blev det svårare att konkurrera med andra fabriker i andra städer. Fabriker som var moderna och fungerade som de skulle.

Till slut var företagaren tvungen att börja be sina anställda sluta. En efter en fick arbetarna gå hem. Den siste som gick var företagaren själv.

Då var det plötsligt inte bara företagaren som inte tjänade några riktiga pengar, utan alla andra blev också utan. Så kan det gå om man lyssnar för mycket på dem som tycker att det är fult att göra vinst.

Nej det är varken dumt eller fult att tjäna pengar. Vi skulle i Sverige idag behöva ha många fler rika och förmögna människor även om man är företagare inom vård, skola och omsorg eller varför inte driva en tomte verkstad?

onsdag 19 december 2007

SCA skriver upp och skriver ner


SCA har idag kommunicerat lite åtgärder som kommer genomföras som ett resultat av den strategi och verksamhetsöversyn som den nye Vdn Jan Johansson har inlett i SCA. Det är ömsom vin och vatten som aktieägarna får ta del av.

Uppskrivning
De allt högre virkespriserna som skapat lönsamhetsproblem i hela skogsindustrin de senaste åren har skapat en angenäm situation för landets alla skogsägare. SCA som är Europas största privata skogsägare har givetvis indirekt också dragit nytta av denna utveckling då man själva sitter på skogen samtidigt som man självklart också en är stor förbrukare av skogen (egen skog täcker ung. halva förbrukningen). De högre virkespriserna leder till att SCA ”tvingas” skriva upp sitt värde på skogen med hela 5,2Mdr men man behåller däremot kalkylräntan på 6,25% som skogen långsiktigt skall ge i avkastning (värdet på virkesuttaget är såldes räntan). I mina ögon är det ingen förvånande uppskrivning utan det nog en korrekt bedömning av uthålligt högre virkespriser och det är nog ganska klokt att behålla kalkylräntan även om skogsinnehav som idag säljs med större förväntningar av prisökningar på virke och därmed lägre avkastningskrav. Jag tycker SCA gör helt rätt som behåller skogen och man sitter här på en stor realförmögenhet i jämförelse med många konkurrenter. En tillgång som dessutom är till största delen inflationspositiv dvs där värdet kan tänkas öka om inflationen tar fart.

Uppskrivningen medför i praktiken att biologiska tillgångar ökar med 5,2Mdr i balansräkningen och även resultaträkningen i år får en extra engångsvinst på lika stor summa.

Tyvärr innehöll översyn inte bara en positiv resultateffekt utan i linje med de andra skogsbolagen tar SCA detta kvartal också nedskrivningar vilket i hela branschen börjar bli något av en tradition lika stark som att tomten kommer varje år. SCA gjorde t.ex. stora avskrivningar så sent som år 2005.

Nedskrivning
SCA nedskrivning berör denna gång tre olika områden Mjukpapper, förpackningar och skogsindustriprodukter. Jag uppfattar att nedskrivningarna har två syften dels är det kostnader som uppkommit i samband med det stora förvärvet av Proctor & Gamble mjukpappersverksamhet dvs inga direkt problem även om avskrivningen är så stor som 3,7 Mdr och en koncentration av produktionen betyder nedläggningar av fabriker. SCAs VD och styrelse bedömer idag att långsiktigt så skall man kunna hämta ut en hel del synergier i detta förvärv med så mycket som en extra miljard per i rörelseresultat på marginalpengar. Lägg därtill P&G nuvarande vinster så tycker i alla fall jag att det ser ut som SCA får bra avkastning på investerade pengar. Marknadsandelen på mjukpapper är nu upp mot en tredjedel av hela den europeiska marknaden. Man bekräftar också idag att man i år lyckas höja sina priser på dasspapper, näsdukar osv. men ung. 5%. Det är bättre än på många år.

Nedskrivningarna inom förpackningar och sågverk är desto tristare och här beror nedskrivningarna helt enkelt på att efterfrågan börjar vika och SCA måste precis som de andra konkurrenterna rätta munnen efter matsäcken. Inom förpackningsverksamheten handlar det om att avveckla 80 miljoner kvm wellpappproduktion och ca. en kvarts miljon ton papperskapacitet. Maskiner kommer försvinna och säljas och arbetare kommer sägas upp för att bättre svara mot efterfrågan. SCA uppskattning är att detta på sikt kommer leda till bättre lönsamhet och årliga besparingar på omkring 150 Mkr per år.

Även inom sågverken kommer det framöver bli neddragningar av personal och kapacitet för att bättre svara på en minskad efterfrågan. Det är givetvis tråkigt för de berörda men höjer förhoppningsvis SCAs uthålliga lönsamhet.

Nedskrivningar berör givetvis balansräkningen på pappret med totalt 4,9mdr (skogsuppskrivningen är på 5,2) men i reda pengar måste man ”bara” ut med 1,2mdr av dessa 4,9Mdr vilket kommer att försämra finansnettot något då skogsuppskrivningen inte ger några mer pengar på banken.

Summan av kardemumman av dessa upp och nedskrivningar blir att SCA nu är allt mer viktade mot konsumentprodukter som mjukpapper och personliga hygienprodukter. Det ser jag överlag som mycket positivt i rådande läge och är rätt väg att gå långsiktigt. Ett litet plus av nettot av upp och nedskrivningar är en något starkare balansräkning och ett litet extra plus i resultaträkningen i år men lite sämre finansnetto vid nästa år. Jag tippar att SCA har goda förutsättningar att höja aktieutdelningen med kanske en 50öring per aktie dvs en höjning med 12,5% vilket ger av direktavkastning på knappa 4% men är man en riktigt optimist som tidningen affärsvärlden så tror man att det blir en höjning med 1 kr per aktie dvs en höjning med 25% men så mycket tror inte jag det handlar om.

tisdag 18 december 2007

Snart skattedags


Årsskiftet närmar sig med stormsteg och med detta stängs också böckerna för året för börsbolagen. Försäljning, vinster och kassaflöden skall räknas samman och snart kommer också styrelsens förslag för årets aktieutdelningar som oftast presenteras i bokslutskomuniken som för de flesta bolag kommer ut under perioden mitten av januari till början av mars. Jag tror att även i år så kommer många bolag ge frikostiga aktieutdelningar till oss ägare den finansiella oron till trots.

Även för privatpersoner så stängs bokslutet vid årsskiftet och det är transaktioner och inkomster fram till årsskiftet som utgör grunden för din deklaration som dyker upp i brevlådan om några månader. Så även om det är långt till deklarationsdags så är det nu du skall ha kolla på skatteläget.

När det gäller placeringar är det min uppfattning överlag att det läggs alldeles för mycket kraft och tankemöda på skatten. Det är min uppfattning att vi inte skall fokusera på att betala så lite i skatt som möjligt utan vi skall fokusera det mesta av vår energi på att göra så bra investeringar som möjligt. Gör vi bra investeringar spelar det liten roll om vi gör investeringarna inom en kapitalförsäkring eller en vanlig depå som ett exempel, det viktiga är ju att vi gör bra investeringar. Men såhär i elfte timman kan man ändå tänka sig se över skattesituationen idag för kapitalinkomster för att spara några tusenlappar från skatteverket.

För det första skall du räkna samman kapitalvinsten från försäljningar av aktier och fonder. Detta går normalt snabbt att se i din internetbank eller nätmäklare. Gör du en hejdundrans massa affärer så har många näklare och banker och en service med färigifyllda K4 blanketter för en struntsumma. Lägg samman dina vinster/förluster och försök sedan "optimera" skatten så gott det går.

Nedan följer några mycket enkla "skatteexempel for dummies". För de flesta är detta säkert inget nytt men det är kanske någon läsare som uppskattar informationen.

Du sålde en Kinafond i våras med 20 000kr i vinst och sedan har du sålt dina Ericsson aktier med en förlust på 6000kr. Då har du en beskattningsbar vinst på 14 000kr. Du tittar sedan i din depå och ser att den sista tidens ras på börsen har gjort att dina ganska nyköpta AlfaLaval aktier ligger på minus 8000kr i övrigt ligger du bara med vinster. Du har stort förtroende för AlfaLaval på sikt och vill behålla aktierna. Men av skatteskäl kan det vara smart att sälja aktierna så du säljer dina aktier och tar på så sätt fram ett avdrag på 8000kr vilket gör att årets kapitalvinst sjunker till 6000kr. Sedan är det ju inget som hindrar dig att du köper tillbaka dina AlfaLaval aktier (bör göras dagen efter, så inte skatteverket blir misstänksamma). Summan är att du har kvar aktierna men minskat din skatt med 2400kr minus courtage.

Du har kommit ganska sent in på aktiemarkanden och har i år gjort två försäljningar båda med förlust på sammanlagt 15000kr. Du äger nu tre stycken aktier så alla ligger på minus plus en gammal Allemansfond från början av 90-talet med en vinst på 50 000kr. I detta läge kan det vara smart att sälja så mycket av allemansfonden att din reavinst blir någon tusenlapp större vinst än förlust, allt för att spara lite av vinsten till kommande år. Och dina förlustaktier behåller du om du fortsatt ha förtroende för dess företag.

Du har under året inte gjort några försäljningar förutom att du tagit emot aktieutdelningar från dina aktier som alla ligger på plus. Däremot passade du i början av året på att köpa Nibe aktier. Aktier som nu har gått ned med 20 000kr. I detta läge är det bäst ur skattesynpunkt att inte göra någonting alls utan att "spara" reavinsterna och förlusten till nästkommande år. Men om du nu sitter och funderar på att sälja dina ABB aktier som du har en stor vinst på så kan det då vara på sin plats du också samtidigt säljer Nibe aktierna så att förlusten kvittas på ett effektivt sätt och du kan då också om du fortsatt vill behålla Nibe köpa tillbaka aktierna dagen efter som i första exemplet.

Generellt bör man alltid eftersträva att inte redovisa en total kapitalförlust då detta då inte lika avdragsgillt som om man använder förlusterna som ett avdrag på vinster. För den som är långsiktig i sina placeringar och behåller aktier och fonder i många är detta normalt inget problem att löpande år för år deklarera kapitalvinster oavsett hur börsen går. Många aktiesparare med ett mera kortsiktigt handlande upplever tyvärr att reavinsterna blir stora under goda år och omvänt deklarerar man oftast förluster under dåliga börsår. Ur skatteperspektiv är detta inte optimalt och jag tycker nog att "trejders" är de som främst drar nytta av en kapitalförsäkring.

Tänk också på att det finns stora fördelar med att istället för att betala skatt i år betala skatt i framtiden. Så länge du inte säljer aktier med stora vinster behöver du inte betala någon skatt alls, mer än på utdelningar då. Detta ger en skattekredit och bättre ränta på ränta effekt. När sedan aktierna har gått upp med så mycket som 400% så inträder mer förmånliga skatteregler vilket gör kommande vinster utöver detta blir lägre beskattade. Det ligger således också skattevinster i att följa den gamla klokskapen att sälja aktier som går dåligt och behålla aktier som gått bra kan låta enkelt men är ack så svårt då vi många gånger tycker det är bra att ta hem en vinst (så man kan skryta lite hur duktig man är på aktier för grannen och arbetskamraterna) men gärna vill glömma bort en förlust.

Det finns heller inget skäl enligt mig att behålla gamla vinster av skatteskäl om du inte tror att dessa aktier och fonder kommer ge bra avkastning framåt. Har du t.ex. en gammal allemansfond som du vill bli av med men som du ändå behåller bara av skatteskäl så skall du självfallet sälja är min uppfattning. Har du i år kapitalförsluster hitills i år kan det vara ett bra säljläge just nu men har du mycket vinster kan man vänta till efter årsskiftet så får du i alla fall ett års skattekredit. Men gå inte på myten att omplacera en allemansfond med stor vinst till en indexfond tex. Avanza Zero. Den fonden kommer ung. bara gå 1-2% bättre om året än allemansfonden och en vinst på t.ex. 400% med tillhörande skattekostand kommer då ta förskräckligt många år att arbeta i kapp. Men plocka för den delen gärna ut utdelningen från fonden som kontanter istället för återinvestering så du inte bygger på problemen.

När det gäller beskattningen av kapitalförsäkringar så genomförs det en liten skatteförändring vid årsskiftet. Tidigare fungerade en Kapitalförsäkring så att insättningar och återköp/delåterköp (dvs uttag) är skattebefriade förutom avkastningskatten som är 30% av genomsnittlig statslåneränta medan en försäljning av kapitalförsäkringen var klassad som vanlig kapitalvinst. Detta lilla kryphål som snart stängs medför att man faktiskt kunde kvitta fram ett förlustavdrag om man säljer hela kapitalförsäkringen om du ligger med en förlust. Te.x. till sin partner. Efter nyår så omöjliggörs denna transaktion då försäljning av kapitalförsäkring blir skattefri precis som återköp. En bra förändring enligt mig som gör sparande i kapitalförsäkring mer begripligt och enklare skattemässigt.

Men om du idag tillhör dom som ganska nyligen eller kanske år 2000 tecknat en kapitalförsäkring och nu ligger med en större förlust i denna pga av börsfallet samtidigt som din partner har pengar på banken som gör att han/hon kan köpa din kapitalförsäkring så skall du nog överväga att sälja kapitalförsäkringen. Speciellt med tanke på att många också kanske har sålt gamla fondinnehav med betydande vinster tidigare under året. Det finns ju heller ingenting som hindrar dig från att köpa tillbaka försäkringen efter årsskiftet. Men tänk på att alla transaktioner och pappersexercis måste vara klar innan årsskiftet så i detta fall är det nog bråttom.

Men mitt största råd är att inte fokusera allt för mycket på att betala så lite som möjligt i skatt utan fokuseringen skall ligga på att göra bra investeringar vilket är det som har betydelse.

måndag 17 december 2007

Aktiestinsens fem kärninnehav


Den numera ganska kända aktiespararen Lennart "Aktiestinsen" Isralesson är nog för bloggens läsare förhållandevis känd och jag har även haft nöjet att personligen sitta ner och ha en pratstund med honom vilket var fantastiskt roligt och något jag kommer minnas länge.

Lennart är en sparsam man som förutom aktier tycker om aktiviteter som stavgång och gammeldans. Han började sin aktiesparkarriär med att satsa fyra månadslöner i början av 40-talet på aktier. På den tiden var fyra månadslöner för hans del 600kr. Sitt första köp gjorde han i företaget Sandvikens Järnverk (idag Sandvik). Stinsen har under hela sitt liv haft en ganska låg lön så han har enligt honom själv inte haft någon större möjlighet att stoppa undan pengar till aktieköp över tiden utan det är mestadels den ursprungliga sparsumman och aktieutdelningar från denna portfölj som skapat förmögenheten men han har varit nog med att alltid återinvestera utdelningar. Två gånger har han dessutom fått se värdet på aktieportföljen halverats, under 70-talet och i finanskrisen 1989-1992. Men det är i mångt och mycket perioderna därefter som skapat den stora ränta på ränta effekten. Genom kloka investeringar lyckades han också förhållandevis bra under perioden 00-02 då "stinsen" köpte mycket fastighetsaktier när många andra köpte IT och telekomföretag. Sedan år 1992 har avkastningen på hans portfölj varit minst sagt strålande.

Lennart har över tiden haft en mycket konsekvent köpstartegi som går ut på att man skall köpa aktier som helst har ett eget kapital understigande börskursen och ge god direktavkastning. Detta är skälet till att investmentbolag och fastighetsaktier står för den största delen av portföljen. Har han köpt andra bolag vill ha också att bolaget skall ha lågt p/e tal.

Omkring 100 miljoner som är "stinsens" aktieförmögenhet idag kanske inte låter så värst mycket idag mot siffror som man hör i affärspressen men i relation till situationen när "stinsen" började är det en ansenlig mängd pengar. För att ge lite perspektiv på Aktiestinsens prestation kan man tänka sig följande. Om du idag som 25 åring börjar sparar 4 månadslöner som stinsen gjorde, låt säga 100 000kr så skall du för att kopiera stinsens resultat som 90 åring ha aktier minst värda omkring 24 miljarder….känn på den du! och då får du inte heller spara extra varje månad.

För något år sedan så intervjuades Lennart i Dagens Industri och där redovisade han bland annat också sina innehav. Det är överlag en ganska spretig portfölj med ung. 60 olika aktieinnehav vilket främst är resultat av att många av "stinsens" företag har knoppat av dotterbolag, men också sakutdelningar från investmentbolag t.ex. och uppköp där han fått aktier i ett annat bolag. Lennart har själv sagt att aktier är som kaniner på lång sikt då dom bara blir fler och fler. Även om "stinsen" har en spretig portfölj på ung. 60 innehav så har han fem stycken kärninnehav som svarar för den allra största förmögenheten men också den allra största avkastningen. Alla dessa fem kärninnehav har det gemensamt att det är mycket välskötta bolag som gett en strålande långsiktig avkastning till aktieägarna. De har alla gemensamt att de är investmentbolag.

Här följer Aktiestinsens fem kärninnehav. Observera att uppgifterna om aktieinnehav som redovisas nedan är ganska osäkra och det finns risk att det redovisas fel. Avsikten med publicieringen är enbart att vara en inpirationskälla.

Industrivärden
Stinsen äger idag om mina uppgifter är rätt 188 000 A aktier i Industrivärden men också 80 000 C aktier mao ett sammanlagt innehav värt ung. 30Mkr. Industrivärden har övertiden inte gjort några större utdelningar av bolag osv. utan härifrån kommer avkastningen mestadels av värdestegringar och utdelningar från Industrivärden. Över tiden har Industrivärden givit en generös aktieutdelning vilket givit stinsen goda möjligheter att köpa nya aktier för dessa pengar. Innehavet i Industrivärden har "aktiestinsen" haft mycket länge och han har fått vara med om otalliga splittar sedan 40-50 talet. Idag tillhör han en av bolagets största privata ägare och han har ibland (år 2002 t.ex.) använt sin röststyrka för att sina åsikter hörda på bolagsstämman. I fallet 2002 var han kritisk mot att Industrivärden åren innan hade låtit Ericsson utgöra en mycket stor del av bolagets tillgångar vilket visade sig lite öderdigert under perioden 00-02.

Öresund
Öresund är ett innehav som också varit i Stinsens portfölj länge. Han var ägare redan innan den kända finansduon Hagströmer & Qviberg tog över makten och han har fått vara med på hela deras sagolika resa i bolaget sedan dess. Direkt äger Lennart idag 90000 aktier i Öresund vilket är ett värde på ung. 12 Mkr men detta värde är bara en del av avkastningen från detta företag då inlösenprogram, custos styckning, utdelade bolag som i sin tur delar ut bolag. Bonusavkastningen kan knytas till 18 000 HQ Bank aktier, 35250 Fabege aktier, 31250 Avanza aktier, 5000 Connecta aktier, 5000 Klövern aktier, 1000 Bilia aktier och slutligen 1000 Catena aktier. Summa summarum mycket god avkastning så att säga även vissa aktier av dessa nog är tilläggsköp

Ratos
Även Ratos är ett innehav som varit i Lennarts ägo länge och han har lyckats vara med på först den goda avkastningen bolaget hade under 80-talet då Ratos var stora inom bygg och fastigheter men också på resan sedan 1999 då Ratos blev ett renodlat private-equity företag. Det märks att Ratos varit ett bolag som givit bra avkastning till sina ägare då Lennart idag äger hela 82 000 B aktier och 8000 A aktier i Ratos. Även Ratos har varit frikostiga med främst kontantutdelningar vilket givit Aktiestinsen möjlighet att köpa fler aktier.

Latour
Det av Gustaf Douglas kontrollerade investmentbolaget Latour tillhör också ett av Aktiestinsen långsiktiga aktieinnehav som svarat för en stor del av avkastningen. I Latour äger Aktiestinsen 15 000 B aktier och 7500 A aktier. Precis som i fallet Öresund kommer mycket av avkastningen också ifrån utdelningar och uppdelningar av företag. Från Latour kommer aktier som HQ bank (redovisat under Öresund), 16 000 Securitas aktier, SäkI, 8000 AssaAbloy, 16 000 Securitas systems, 16 000 Securitas direct och 5000 Fagerhult aktier. Värt en hel del idag så att säga.

Lundbergs
Företaget Lundbergs har inte funnits på börsen speciellt länge (ung 20 år) men även här har Aktiestinsen varit men den mesta delen av denna tid men han köpte också mycket lundbergs aktier under år 1999-2000. Sammanlagt har han idag 20 000 aktier i Lundbergs vilket ger ett värde på över 7,5 Mkr och gör honom till en av de 100 största ägarna i bolaget.

Så vill du följa aktiestinsen i spåren så köper du en väldiversifierad portfölj av investmentbolag och så sitter du bara och väntar på att dom skall växa till sig och blir fler mer tiden.

PS. Aktiestinsen äger också några andra "småposter" i andra investmentbolag som, 20000 aktier i Investor, 30 000 Svolder och 20 000 Midway.

söndag 16 december 2007

Kan det tänkas bli mer kreditproblem i Sverige det kommande året?


Snart är det åter dags för riksbanksdirektionen att samlas och ta ett beslut om räntenivåerna i Sverige den kommande tiden. Räntenivåer är något som påverkar de flesta svenskar förhållandevis mycket. Räntor påverkar direkt saker som bolåneräntor och sparkonton men också indirekt investeringar som värderingen av aktier och fastigheter men ökande räntor sänker många gånger också nettoresulatet i många företag då finansnettot blir dyrare. Så mao både om man är lånetagare eller utlånare då är räntenivåerna viktiga.

Detta beslut som nu ligger i närmast i tiden för Riksbanken tycker jag innehåller alla former av ingridienser som finns för att göra beslutet om räntenivåer till ett mycket svårt beslut.
Vi har idag börjat se tendenser till en avmattad konjunktur och då främst mindre svensk exportindustri som fått det lite besvärligare av den kraftigt fallande dollarn. Fastighetspriserna som har stigit upp i skyn de senaste åren ser nu ut att vara lite mer stabila och bostadsrätter i storstadsområderna har idag en negativ tendens. Huruvida detta är en kortsiktig avmattning eller en ny tendens tvistar de lärda om. Detta är faktorer som skulle tala för att räntorna borde hållas stabila eller eventuellt sänkas som dom har gjort i USA.

I den andra vågskålen ligger dock motverkande faktorer. Inflationen
har börjat ta ordentlig fart
i Sverige på årsbasis de senaste månaderna och årstakten är nu upp på 3,3% vilket ligger mycket över Riksbankens mål om en stabil inflation runt 2%. Det finns också tendenser idag i Sverige om en kraftig kreditexpansion i Sverige idag. Bland annat att antalet skuldsaneringar har ökat mer 100% senaste året. Men också det faktum att kreditköpen närmast har exploderat det senaste året med en ökning med 7 Mdr och kreditskulderna som svenska folket har nu de senaste tre åren har gått upp med 60%. Detta är faktorer som bestämt pekar på att räntorna borde höjas för att vi i Sverige inte skall gå in i en kreditbubbla om några år.

Så frågan är då, skall räntan upp eller ner? Det är inget lätt val för Inges och Riksbanken.

På bostadsmarknanden har det nu redan börjat prisats in räntesäkningar då den rörliga bolåneräntan nu ligger högre än både 1, 3 och 5 årig bunden räntan. I ett läge som bolånen inte befunnits sig i på många år. Speciellt inte i en situation där inflationen är på 3,3% och i ökande takt. Den svenska bankerna har idag överlag en mycket stabil situation och risktagandet har inte alls varit lika stort som i USA vilket vi skall vara glada för men... Upplåningskostnaderna för de svenska bankerna när det gäller bolån har ökat ordentligt på slutet (därav ökningarna av boräntorna nu). Härom dagen publicerades en artikel om att bankerna kanske passar på att öka sian marginaler detta tror inte jag ett skvatt på utan i själva verket är det nog tvärt om att räntenettot på bostadsbelåning nog har minskat för många aktörer. Bland annat har SBAB gått ut och meddelat att dom börjar få problem med marginalerna vilket lett till försämrat resultat för SBAB. Detta trots att SBAB bostadsobligationer idag inte verkar uppvisa någon närmvärt högre ränta än andra banker. Kan det månade vara så att många spekulerar i att Riksbanken kommer ta mer hänsyn till bostadsmarknaden än till inflationen?

En annan sak man också kan reflertera över är skillnaden i bostadslån mellan USA och Sverige där nu riksbanksräntan och Fedräntan är mycket lika medan amerikanerna får betala minst 1,5% extra på sina rörliga bostadslån jämfört med Svenska bolånekunder.

fredag 14 december 2007

Lite privatliv igen...


Jag ber om ursäkt för att jag kanske inte skrivit så många inlägg senaste tiden pga resa, jobb och allmän tidsbrist. Jag hoppas ni har överseende med detta och jag lovar att skriva lite längre och mer välformulerade inlägg på nästa sida årskiftet.

För nyfika bloggläsare kan jag meddela att även vårt fjärde provrörsförsök för att få barn tyvärr också har misslyckats och jag skall villigt erkänna att jag varit ordentligt ledsen senaste dygnet och en och annan tår har blivit fälld. Jag har inte direkt haft fokus på att skriva om aktier så att säga... Vi har sedan tidigare bestämt oss för att detta skulle skulle bli det sista provrörsförsöket och i och med att detta nu misslyckats så kommer vi nu och undersöka möjligheterna att i framtiden kanske få adoptera. En process på ca. 5 år med kostnader på omkring 160 000kr i dagens prisnivå.

tisdag 11 december 2007

Ratos fyller på i tomtesäcken


Precis som man själv gärna lägger undan en slant för lite julklappsköp nu i juletid så gäller det också för börsbolag att fylla på kassan inför kommande julklappsutdelningar till aktieägarna. Ratos är ett av bolagen som nu har skapat en ordentlig buffert i moderbolaget.

Senaste två veckorna har Ratos beslutat om två stycken inlösen och refinansieringsprogram. I slutet av November beslutades om en refinansiering i innehavsbolaget DIAB som är underleverantörer till bla. vindkraftindustrin och nu några veckor senare är det dags för det norska företaget Arcus som är sprittillverkare att lätta på kassan som gör ett inlösenprogram. I fallet DIAB är refinansieringen ett resultat av en mycket stark utveckling under året med bra orderingång, omsättning och resultat och i fallet Arcus Gruppen är inlösenprogrammet ett resultat av en "sale-leease back" transaktion med fastigheter där man sålt egen ägda fastigheter till ett fastighetsbolag och istället blivit hyresgäster med lite mer pengar på banken.

Refinansiering (dvs där man antingen "byter" eget kapital mot belåning och delar ut pengar genom utdelning eller att man avvecklar ett aktieägarlån och ersätter detta med ett banklån motsv.) och Inlösenprogram (nedsättning av aktiekapitalet och utdelning av dessa pengar)
är något som inte påverkar Ratos resultat eller finansiella ställning som koncern då det är en intern transaktion med pengar men aktiviteter som dessa fyller en mycket viktig funktion i Ratos affärsmetod med att man överför pengar skapade av innehavsbolagens resultat till Ratos moderbolag. Enkelt förklarat så blir det bokförda värdet på innehavet lägre medan pengarna som Ratos har på banken blir mer summa summarum blir det lika mycket. Men det viktiga är att frigjorda pengar är trevligare än "bundna".

Pengar som "frigörs" från innehavsbolagen kan Ratos använda antingen till nya investeringar eller som utdelning till Ratos aktieägare. I dessa två senaste fall frigörs 500Mkr (hänsyn tagen till Ratos ägarandel) från DIAB och 460Mkr från Arcusgruppen (hänsyn tagen till Ratos ägarandel) dvs knappt 1Mdr totalt sett i dessa transaktioner. Inte så lite pengar inte, inte ens för Ratos.

Ratos har som policy att moderbolaget normalt sett skall vara obelånat medan man ofta i gengäld använder sig av ganska hög men förhoppningvis kontrollerad skuldsättning i många innehavsbolag. I senaste rapporten som hade brytdag sista september så hade Ratos en nettokassa på 980 Mkr och pengar investerade i innehavsbolag för 10626 Mkr. Summan av dessa två transaktioner blir att innehavsbolagens värde skrivs ner med ca. 1 Mdr medan Ratos centrala kassa nu uppgår till ca. 2 Mdr. Tilläggas till detta värde skall också läggas de pengar som innehavsbolagen tjänat under de senaste månaderna samt räntan på moderbolagets kassa minus centrala kostnader.

Med 2 Mdr på banken har Ratos en synnerligen stabil sitaution men inte närmeslsevis så stor kassa som man hade vid föregående årsskifte när kassan uppgick till nästan 4 Mdr. Kassan har minskat av det skälet att Ratos under året varit nettoinvesterare och köpt mer bolag än man sålt samt att man genomförde en extra utdelning. Man har gått från 17 till 20 större innehav plus att extra utdelningen till aktieägarna var på 870 Mkr. Detta har varit en vald strategi att växa och söka tillväxt genom främst fler innehav.

Jag tycker ändå det är ett lysande resultat att man lyckas ha nettoköpt tre bolag plus delat ut 1,7 mdr i utdelning och nu ändå kommer ha runt 2 mdr på banken plus att det bokförda värdet på innehaven har ökat med några miljarder. Det finns såldes skäl att tro att även den kommande aktieutdelningen från Ratos blir ganska generös på kanske 7kr per aktie men jag tror inte att det i år blir någon extra utdelning å det defacto finns 2 mdr mindre på banken och en extra utdelningen skulle försvåra att göra ett större köp vilket man lite har signalerat om kan tänkas vara på väg med anledning av att man höjt investeringsintervallet. Det hade varit lite trevligare om Bisnode hade tillfört lite i julklappskassan.

Stora skogsdöden kommer allt närmare


De senaste veckorna har allt mer tecken dyka på att "stora skogsdöden rycker allt närmare". Stora Enso gör en nedskrvning på 1,3Mdr Euro och lägger ner pappersbruk som man tom vägrar sälja!, Norske Skog gör en stor nedskrivning och därtill stora produktionsneddragningar, Billerud överväger nu att lägga ner viss produktion, Rotteros får allt svårare att överhuvudtaget överleva, M-real blöder och gör storförluster, UPM kymmene vinsvarnar och får allt svårare att tjäna pengar och nu sist ut raden av besvikelser är Holmen som är det stabilaste bolaget av det ovannämnda men även Holmen tvingas skriva ner goodwill och lägga ner produktion. Inga muntra miner här inte...

Det vi börjar bevittna är nog en form av "skogsdöd" som börjar dra in över den nordiska pappersindustrin. Det finns givetvis en mängd förklaringar till varför detta kommer just nu. Konjukturavmattning, dollarförsvagning, dyr el, dyr ved osv. Men den enskilt viktigaste orsaken är enligt mig överutbud i relation till efterfrågan som funnits under de senaste 5-10 åren dvs helt enklet att det finns för mycket pappersindustri i relation till hur mycket papper och kartong det går åt.

Som alltid när det kommer strukturella nedgångar och stora nedläggningar för en sektor så kommer de bolag som inte lägger ner produktion medan konkurrenterna gör det samtidigt som man fortsätter att tjäna pengar stå än starkare den dagen det vänder och utbudet står i relation till efterfrågan därför ha de det senaste åren varit en form av "chicken race" där alla bolag gärna har sett att konkurrenterna har lagt ned produktion medan man själv inte vill göra detta. Det senaste årets allt sämre möjligheter för pappersbolaget har nu mer eller mindre tvingat fram åtgärder i de flesta bolag och nedläggningarna börjar nu komma allt tätare och jag tror det kommer bli än värre.

Vilka blir då de långsiktiga vinnarna på denna förmodade nedgång? Enligt mig finns det ett antal identifierabara framgångsfaktorer.
  • Attraktiva produkter, tex. hygienprodukter (blöjor, bindor..), vätskekartong, viss form av förpackningsindustri men också biprodukter som bioenergi. Tidningspapper, finpapper osv kommer få det mycket svårare.
  • En långsiktigt hållbar energisituation. Skogsindustri i olika former är och förblir energikrävande detta kräver att man antingen har en mycket effektiv produktion alt. egen energiprduktion och gärna en kombination av detta.
  • En långsiktigt hållbar åvaruförsörjning. Bolag som äger skog har lättare att klara av prishöjningar och detta fungerar som en skyddsmekanism.
  • Finansiell styrka och bra lönsamhet idag.
Så även om rubrikerna nu är svarta och trolitgvis kommer bli än värre så är den nu påbörjade "skogsdöden" bara av godo för de skogsföretag som kommer rida ut stormen på samma sätt som fastighetsbolagen och bankerna som klararde av fastighetskrisen blev vinnare, rederibolagen som klararde av rederikrisen, stålbolagen som klarade stålkrisen.....

onsdag 5 december 2007

Borta några dagar...



Jag tar ett break från blogg och jobb och åker till fjälls torsdagkväll till söndag och åker skidor. På återseende nästa vecka. Passa på att läsa en god bok och njut av friska luften är mitt råd till er alla.

tisdag 4 december 2007

Hur hårt skall man skuldsätta ett bolag?


Senaste åren har det varit förhållandevis mycket prat om företagens balansräkningar och inte minst har ord som "överkapitaliserade" osv. blivit vardagsmat i affärspressen.

I takt med den allt bättre konjunkturen har också många bolag kunnat dela ut allt mer pengar antingen som höjningar av den ordinarie utdelningen, extra utdelningar, återköp av aktier eller som inlösenprogram. Aktieägarna har såldes fått bra avkastning utöver att aktiekurserna har stigit kraftigt de senaste åren. Trevliga tider för aktieägare såklart.

Frågan om vad som är en "bra" eller "dålig" balansräkning och vältrimmat ett företag bör vara. Åsikterna går många gånger isär hur mycket ett bolag borde dela ut till sina aktieägare och om hur mycket pengar man bör behålla för investeringar. Jag fick för någon vecka sedan mail från en läsare av bloggen vid namn Alex Westin. I mailet redogörar han på ett mycket bra sätt för utvecklingen för Swedsich Matchs balansräkning de senaste åren. Utvecklingen går att se i nedanstånde tabell.


Slutet av året (enligt senaste årsrapport)


3:e kv
År 2002 2003 2004 2005 2006 2007
Börskurs 68.5 73.5 77 93.5 128 132
Eget kap/aktie 11.72 12.21 14.24 16.6 8.34 1.09
Kurs/eget kap 5.8 6.0 5.4 5.6 15.3 121.1


Med ovanstående siffror är Swedish Matsch ett typexempel på företag som idag enligt mig (och mailskrivaren) har en mycket aggressiv balansräkning. SM har också de senaste åren valt att skuldsätta sig allt mer för varje år, vilket tydligt varit ett krav från aktieägarna som varit hungriga på slimmad balansräkning. Skuldsättningen har justerats genom i detta fall att företaget har köpt tillbaka egna aktier för lika mycket som man haft i rörelseresultat samtidigt som man haft utdelningar och resultatet av detta har varit att p/e talet sjunkit och skuldsättningen ökat. Aktien har reagerat positivt och kursutvecklingen har mestadels gått som på räls. Idag är aktiekursen uppe på en nivå och det egna kapitalet har sjunkit till den nivå där aktien handlas till över 100ggr det egna kapitalet!

Skall man därmot se detta ur den andra synvinkeln så tillhör givetvis SM de bolag som med fördel kan skuldsättas ganska hårt då företaget har höga stabila marginaler, stabil försäljning, mindre investeringsbehov, bra kassaflöde osv. Dvs en perfekt kandidat att skuldsätta för att skapa aktieägarvärde. Men skulle bolaget i framtiden få problem så bör man som aktieägare vara beredd på att ställa upp på nyemissioner. Det kan nog bli en ganska guppig färd framåt för SM om snusförsäljningen minskar.

Det är inget fel att ett företag har en hög skuldsättning om företaget har den långsiktiga förmågan att bära denna skuld samt att det finns aktieägare som är beredda att satsa kapital i verksamheten när det kan behövas som vid förvärv och vid svårigheter i verksamheten. Ratos och andra private equityföretag är exempel på där kombinationen av en stark kapitalstark huvudägare och slimmade balansräkningar varit framgångsrikt. I fallet med SM saknas tyvärr en tydlig huvudägare och aktieägarlistan är full av fonder och en och annan aktivistfond. Kommer dessa fonder stå kvar som aktieägare om det bli svårare tider, eller har man bara "klätt bruden" inför en försäljning av aktierna?

Skuldsättning är också någonting som till viss del också delar de båda maktsfärerna Industrivärden och Investor. Industrivärdens innehav har överlag (SSAB undantaget) starka balansräkningar och där företagen själva har förmågan att göra stora investeringar och klara av svårare tider. Å andra sidan är ägarbolaget Industrivärden ganska hårt skuldsatt. Så har det också sett ut i Investor fram till för några år sedan då Marcus Wallenberg först "städade upp" och tog bort nästan all skuld i Investor och sedan har Börje Ekholm fortsatt på denna väg med att skuldsätta vissa innehav hårdare (inlösenprogram) och i gengäld öka antalet investeringar men sammantaget har Investor en mycket låg skuldsättning i moderbolaget á la Ratos. Ratos är ju Industrivärdens raka motsats där skuldsättningen är ännu lite högre men moderbolaget istället har dryga miljarden på banken.

Strid om stockman(n) domänen

Läsare av denna blogg har säkert förstått att Stockman är mitt alldeles äkta efternamn sedan jag gifte mig sommaren 2006. Stockman är ju som bekant ganska ovanligt efternamn som dessutom ansågs så roligt att tidningen Affärsvärlden för några nummer sedan hade mitt namn på "roliga sidan". Det är ju inte direkt ofta som man några större diskussioner om internetdomäner som anknyter till Stockman men idag kan man på di.se läsa en "strid" om blossat upp om adressen www.stockmann.se som ägs av en privatperson. Stockmann är som bekant förutom ett efternamn också en finsk varuhuskedja som är ganska framgångsrik i Östeuropa. Stockmann har på sista tiden gjort ett inbrott på den svenska marknaden genom att lägga ett bud på svenska Lindex vilket gjort namnet och bolaget lite mer känt i Sverige. Ägaren av domänen www.stockmann.se har väl då sett en möjlighet att tjäna en hacka på att sälja sin domän och för att skapa lite uppmärksamhet har domägaren valt att lägga upp en "vidarepekning" eller vad det nu heter till Stockmanns konkurrent svenska Hennes & Mauritz hemsida. Ganska roligt enligt mig.

Men alla läsare av bloggen kan vara lugna, www.stockman.nu kommer inte i framtiden peka vidare på någon varuhuskedja vare sig den är svensk eller finsk. Så du kan vara trygg i att lägga in www.stockman.nu bland favoriterna.

måndag 3 december 2007

Bästa banken


Så var det det här med min egen uppfattinng om hur den bästa banken skulle se ut ang. tråden nedan.
Så här skulle jag vilja att det såg ut.

-Enkla tjänster (lönekonto, betala räkningar, Buffertkonto) ung som Skandiabanken/Icabanken där det inte finns mycket att klaga på dvs där man redan från första kronon får någon form av ränta på kontot och användandet av internetbanken är enkel och smidig och betalningstjänst är gratis. Dessutom bör det byggas in funktioner i internetbanker där man kan se in och utflödet av pengar och vad man använder sina pengar till och budgetfunktioner mm. allt i syfte att förenkla privatekonomin.

-Kort skall vara gratis! Företag och banker tjänar på att vi använder kort så mycket som möjligt och banker tar också ut avgifter av affärer när man använder dem såldes borde bankerna kunna finansiera sig utan att betlasta kunderna med några hundringar. Banker som Skandiabanken och GE Moneybank har idag gratis kreditkort men vilken bank blir först med ett gratis bankkort med VISA /Mastercard?

-Ett sparkonto skall ha hög ränta! Om man väljer att spara pengar på ett sparkonto skall detta givetvis ha hög ränta motsv. som Kaupthing Edge som idag har en ränta på 4,5% med fria uttag och ingen låsning eller andra begräsningar. Ett bra alternativ för den som har bolån är Danske bank Duoflex där man får lika hög ränta på sparkontot som man har i ränta på ev. bolån.

-Sparande i aktier skall inte ha några fasta kostnader och låga courtage. Här kommer banker som Avanza och Nordnet till sin rätt med förhållandevis låga kostnader i kombination med bra information och enligt mig ett användarvänligt gränssnitt mot kunden. Om man har likvida pengar i aktiedepån skall givetvis räntan på dessa pengar vara motsv. ett buffertkonto.

-Bolån är väl inte speciellt mycket att diskutera om, låga räntor helt enkelt och enkel hantering. Någon mer än mig som har börjat märka att det börjar bli ganska stora skillnader i "grundräntan" hos bankerna? Dnd Nor har idag en grundränta på 4,89% och SBAB t.ex. 5,25%, inte så mycket prispressare där så att säga...

-Bank och försäkringar hör ihop! Här går Länsförsäkringar bank idag före och har byggt in en fin koppling mellan försäkringar och banktjänster.

-Pensionssparande där tycker jag att Avanzas tjänst är mycket bra där man nu kan samla såväl sitt PPM sparande, en avtals/tjänstepension och privat sparande på ett enkelt och smidigt sätt och där kostnaderna är mycket låga. Det vi alla borde arbeta för är att skapa möjligheten till ett "pensionskonto" där ovanstående sparformer kan samordnas i en depå. Givetvis med möjlighet att investera i aktier utan att gå omvägen via bankernas fonder. Flytträtten på pensioner skall givetvis återinföras och då gälla allt förvaltat pensionskapital som finns oavsett om det finns i trad eller fondförsäkringar. Att man en gång i tiden har blivit kund hos ett försäkringsbolag skall givetivs inte betyda att man skall vara tvingad att vara kund för resten av livet (fy skäms AMF t.ex.)

-Fondsparande för den som vill göra det skall erbjudas ett bra och stort utbud motsv. Danske Bank fonddepå XL med ca. 1000 olika fonder!

-Banker skall givetvis stötta sina kunder att bli företagare därför vill jag se mer offensiva satsningar för kombinationen av privatkund och företagare. SEB Enkla firman är ett steg på vägen men jag tror det kan utvecklas än mer och bygga gärna in olika former av "företagande for dummies" i internetbankerna. Banker skall också jobba hårt för att uttnyttja sina nätverksfördelar mellan de mängder av kunder som man har, mer kundträffar på kvällstid och aktie, fond och företagandekväll i syfte att uttnyttja sitt nätverk.

-Sparande till sin barn skall givetvis uppmuntras då detta skapar framtida välstånd och framgångsrika kunder. Aktienvest juniorsparande är exempel på en bra sådan produkt.

- Inloggningen i internetbanker skall vara smidig och upplevas säker. Här tycker jag en storbanker som Swedbank och SEB har bra lösningar.

Ja så borde alla banker se ut, tyvärr ser det inte så ut idag då får man istället vara kund i några olika banker eller nöja sig med sämre. Kom gärna med mer förslag.

söndag 2 december 2007

Lundbergs Q3



Idag har jag passat på att gå i kyrkan på 1:advents gudtjänst men körer och tända ljus. Det har blvit något av en tradition även om jag inte tillhör dem som går i kyrkan speciellt ofta.

Lundbergs är också ett traditionsfyllt investeringsföretag på en stabil grund. En tradition som bolaget har det är att presentera de flesta av sina rapporter mycket sent. Lundbergs tredje kvartalsrapport presenteras i år så sent som den 29 november vilket är lite anmärkningsvärt. Lundbergs är inget investmentbolag som kanske det beskrivs som i affärspressen utan man är just ett investeringsföretag eller förvaltningsföretag om man hellre föredrar den beteckningen. Lundbergs uppdrag eller affärside är just att förvalta olika finansiella tillgångar och skapa ett överskott från denna förvaltning och sedan investera detta överskott i nya investeringar. Överskottet kommer från aktieutdelningar och driftsöverskott från den egna fastighetsrörelsen.

Detta är inget arbete där snabba kast och kortsiktig "trejding" gör sig gällande utan de stora resultaten ser man på lång tid där bolagets substansvärde växer och aktieutdelningen kan tänkas växa till sig med tiden också. Lundbergs har också en ganska unik ägarsituation där röstmakten är så koncentrerad till huvuddägaren Fredrik Lundberg (grundarens son) tillsammans med hans två döttrar att dessa tre faktiskt skulle kunna tvångsinlösa resterade aktieägarares aktier. Så det är inte riktigt en diskussion om vem som bestämmer så att säga och jag tror VDn sitter ganska säkert på sin post och styrelsen mest är ett spel för galleriet.

Denna höst har varit mörk och kall för de flesta men för Lundbergs aktieägare har den nog varit kallare än på länge då flera av innehaven i Lundbergs portfölj har fått se ordentliga kursras vilket minskat bolagets tillgångar sett i kronor och ören betydligt. Bland annat har man under året gjort en mycket stor nyinvestering i företag Husqvarna där Lundbergs nu är näst största ägare efter Investor. En investering som i det korta pespektivet varit synnerligen "feltajmad" och Lundbergs har fått se Husqvara aktierna rasa ett par hundra miljoner i pris. Fredrik Lundberg har försvarat detta med att det är en mycket lånsiktig kärninvestering där värdet på Husqvarna skall ses på sikt.

Lundbergs är på väg att göra smärre korrigeringar av portföljen vilket kan ses i att Hufvudstaden i slutet av förra året sålt stockholmsfastigheten World Trade center som jag tror alla känner till pensionsförvaltaren Alecta. Pengar som man inte valt att nyinvestera utan man har genomfört ett stor inlösenprogram till sina aktieägare (läs Lundbergs..) Dessutom har faktiskt Lundbergs också sålt lite aktier i en annan kärninvestering ,Holmen (före det stora raset för aktien) samt har man ockå varit nettosäljare av egna helägda fastigheter. Investeringarna har i år skett i Sandvik, Industrivärden, Handelsbanken och omnämda Husqvarna. Detta är synnerligea välskötta och fina svenska bolag som säkerligen på lång sikt kommer ge bra avkastning och bra kassaflöde till Lundbergs invsteringsverksamhet. Korrigeringarna i portföljen har också medfört att Lundbergs tillgångar är bättre diversifierade idag än vad det var för några år sedan även om man forsatt har stark slagsida mot fastigheter.

Lundbergs tillgångar idag i början av december (källa mig själv dvs risk för fel):













Själv anser jag det finns en hel del att klaga på Lundbergs redovisning som är synnerligen snårig och inte speciellt aktieägarvänlig. En sak som jag gärna hade sett är att man talar om hur många aktier man faktiskt äger i respektive investerings motsv. hur Industrivärden redovisar. Om man vill se de innehav som Lundbergs har just nu kan man gå in på följande länk på finansinspektions hemsida där innehav som Fredrik Lundberg är insynsregistrerad för. Men det hade ju varit trevligt att Lundbergs också skrev detta i sin redovisning.

När det gäller Lundbergs aktie anser jag att det är viktigt att titta på följande aspekter. Givetvis relationen mellan tillgångarnas värde och priset på aktien (idag en rabatt på knappt 20%) men också relationen på det fria kassaflödet i relation till priset på aktien då det är överskottet som skpar investeringskapaciteten. Idag ligger detta överskott på omkring 7% av aktiekursen. Idag är situationen faktiskt så gynsam att Lundbergs har förmågan att göra en investering om året motsv. Husqvarna utan att skuldsätta sig någonting mera om konjunkturen håller och aktieutdelningarna består. Precis som när man i privatekonomin får ett ständigt överskott att t.ex. investera i aktier så skapar detta på sikt god värdetillväxt i kombination med begränsat risktagande på lång sikt även om man inte alltid kan räkna med att Luundbergs har en lika god avkasting som börsens genomsnitt.

lördag 1 december 2007

Vilken är din favoritbank?

Banktjänster har ju förändrats en hel del de senaste åren främst med tanke på internets utveckling vilket gör att många banktjänster har förenklats och förbättrats rejält. Det är mycket bra då vi alla är kund hos någon bank oavsett om den heter ICA banken eller SEB.

Skandiabankens VD skriver sedan en tid tillbaka en blogg där han bloggar om banker och tjänster omkring dessa. Jag tycker det är mycket bra att en VD skriver en blogg då man då säkert får en bra kontakt med sina kunder. För ett tag sedan så skrev VDn på bloggen ett inlägg om där han efterlyste kommentar om hur bloggens läsare uppfattar sin "drömbank". Det var ett mycket bra initiativ tycker. Tyvärr så verkar skandiabanken "cencurera" vissa kommentarer så mitt inlägg publiserades inte.

Så frågan lyser hur ser din drömbank ut? Den skall givetvis var lönsam så inte för bra villkor.. Hur skall olika tjänster vara uppbyggda tycker du? och vilken är din favoritbank idag och då menar jag som kund och inte som aktieägare?

Länk till skandiabankens VD blogg

fredag 30 november 2007

Inflationen och kampen mot den


Gårdagens kvällsdiskussion med min fru handlade om inflationen och kampen mot denna. Det hela inleddes med en diskussion om barnvagnar. När frun föddes 1980 så införskaffades hennes mormor och morfar en mycket fin barnvagn till det lilla nyfödda knytet och enligt utsago skall denna Emmaljunga barnvagn ha kostat 800kr och enligt svärmor skall denna barnvagn ha varit i den högre prisklassen då 1980. En fin barnvagn i den högre prisklassen av idag kanske kostar ca. 4000kr vilket är en uppgång på 400% för barnvagnspriserna!.

Man kan tro att priset på barnvagnar borde följa inflationen i vårt samhället men icke sa nicke. I jämförelse mellan dessa barnvagnar visar faktiskt på att priset på barnvagnar under 27 år tid har ökat med så mycket som ca. 6,5% om året dvs en bit över inflationen om jag förstår saken rätt. Skulle vi istället för att köpa barnvagnen 1980 satt in dessa 800 kr på banken hade vi faktiskt inte haft råd att köpa en likvärdig barnvagn idag. Vi har helt enkelt tappat köpkraft även om vi kanske över tiden har fått omkring 4% i ränta på bankboken. Så även om vi hade varit rikare

Lika skrämmande blir jämförelsen om man själv tänker att man är pensionär om låt säga 30 år och inflationen tar bort 3% av en kronas kraft varje år vilket då betyder att en tusenlapp bara är värd ca. 400 kr om 30 år. Mjölken har stigit i pris till kanske 40 kr litern, Elen kostar säkert minst 4kr kWh, Den lilla hyresrätten med 5000kr i hyra idag får du punga ut över 12 000kr i månaden för, bilen du idag köper för 180 000kr kostar ca. 430 000kr om 30 år, TVn går lös på över 40 000kr om den kostar 10 000kr idag. Dessutom finns det med säkerhet produkter som barnvagnar som ökar kraftigare än inflationen i pris. Dessutom får det en liten tråkig effekt på sparpengarna om du t.ex. har sparat ihop två miljoner kronor så är dessa pengar värda mindre än 800 000kr i dagens köpkraft.

Inflationen är således en synnerligen viktig och stark kraft på så lång tid som gör att dina besparingar och pengar ständigt blir mindre värda. Den som väljer att spara pengar istället för konsumtion, för såldes en kamp mot inflationen. Om inte sparpengarna genererar en avkastning höge än inflationen blir sparpengarna mindre värda. Som exemplet visar ovan så är det förhållandevis troligt att ett sparande på ett bankkonto kommer ge en avkastning som i mångt och mycket blir likvärdig med inflationen.

Därmed inte sagt att räntebärande placeringar skulle vara en dålig placering i vissa lägen. Under vissa perioder kommer räntebärande placeringar ge en avkastning bättre än både reala tillgångar (fastigheter, skog) och aktiesparande. Särskilt då också om man placerar i rätt obligationer vid rätt tillfälle. Kanske är företagsobligationer med lite lägre kreditvärdering idag en bra placering med tanke på kreditoron, tex. Ger nu börsaktuella företaget Black Earth Farming över 10% i ränta på deras 4 åriga obligationslån just nu. Men i längden kommer inflationen att äta upp avkastningen på räntebärande placeringar så för den genomsnittlige Svensson är nog därför amortering av bostadslån bland de bästa sparformer som finns där kombinationen av låg risk och en avkastning högre än inflationen ger en attraktiv lågriskinvestering. Dessutom sänker det dina MÅSTE kostnader på tal om det förgående inlägget.

Men om man skall få en avkastning utöver inflationen och ta del av samhällsutvecklingen mer än ev. reala löneökningar är man därför i mångt och mycket hänvisad till att spara i företags egna kapital dvs aktier. En avkastning på 7% ger en tusenlapp tre gånger så hög köpkraft om 30 år som idag. Det kanske låter lite men du uppnår syftet med att sparande verkligen blir ett sparande som med tiden ökar din köpkraft.

Och vi avslutar väl med ett citat från aktiespararnas kampanj som dom hade för något år sedan. Investerade du 598 kr i en ljusrosa Bagheera overall 1986? Om du hade investerat i aktier istället hade du haft 6664 kr idag. Kan en Bageera overall kosta 1000kr idag?

onsdag 28 november 2007

Hur mycket skall man spara?


Hejsan Stockman
Först vill jag berätta att jag tycker du har en mycket bra blogg som jag lär mig hur mycket som helst från. Jag skall nu verkligen förka bygga upp en bra långsiktigt sparande i aktier, du får bli min motivation.
En liten fråga, Hur mycket tycker man skall spara i relation till mycket annat man vill förgylla livet med? Jag har ingen direkt hög lön så att säga och vad tror du om Ratos är dom köpvärda nu? /Solskenet

Hejsan Solskenet och kul att du skickade ett mail
Jag är ingen direkt privatekonomiskt geni men jag delger gärna mina reflektioner.

Jag är kund hos Avanza Bank och får då en kundtidning från dem några gånger om året. I det senaste numret av denna tidning skrev Privata affärers chefredaktör Annika Creutzer (tidigare privatekonom på Skandiabanken) om just denna fråga. Hur mycket man skall spara, slösa och osv. Hennes tummregler tyckte jag var mycket bra och stämmer ganska väl med hur jag själv ser på hushållsekonomin. Annika Creutzer tycker att man skall dela in sina utgifter i tre stycken delar som en "privatekonomisk tallriksmodell". Delarna på tallriken skall då vara MÅSTE, SPARANDE och VILL.

MÅSTE är de nödvändiga utgifterna som krävs för att "leva" t.ex. utgifter för boende, el, vatten, mat, telefon, transportkostnader till och från arbetet osv. Dessa utgifter skall inte överstiga 50% av hushållets disponibla inkomst.

SPARANDE handlar om det långsiktiga sparandet som bör finnas efter posten MÅSTE. Här innnefattas långsiktigt sparande i aktier och fonder på minst 5 år, amorteringar i olika former och pensionsparade osv. Denna post bör vara över 20% av den disponibla inkomsten.

Sist på skalan kommer VILL dvs saker vi vill spendera pengar på som resor, shopping, semesterkassan, nöjen, presenter och annat som förnöjer livet. Den post skall helst vara under 30% av den disponibla inkomsten.

Givetvis kan det se olika ut för olika individer och familjer men jag tycket detta låter som mycket bra tumregler och passar min ekonomi i alla fall även om man kanske har råd att spara än mer i unga år utan barn. Sedan kan vi givetvis göra olika val i livet...

Så var det då Ratos. Tja hurvida det är en köpvärd aktie eller inte vet jag inte om jag direkt har någon åsikt om. Men det finns anledning att tro att avkastningen till aktieägarna från dagens kurs kan tänkas bli 8-9% per år inkl. aktieutdelningar. Vidare är det ett mycket välskött bolag med bra ledning. VDn Arne Karlsson har dessutom nyligen också köpt aktier i Ratos. Läs gärna inläggen jag skrivit om Ratos.

/Cristoffer
MediaCreeper