måndag 28 februari 2011
Lundbergs anno 2010
Maktbolaget Lundbergföretag avlämnade sitt bokslut för nådens år 2010 förra veckan och man gör det nog med gott självförtroende. Substansvärdet i bolaget steg med över 30% till den exakta siffran 600kr per aktie. I reda pengar, 37,2Mdr och man kan nog utan att överdriva säga att såväl 2009 som 2010 blev framgångsrika år för Lundbergs trots att ett av bolagets största innehav (Holmen) haft stora lönsamhetsproblem sista åren. Idag är substansvärdet dock något lägre än vid årsskiftet.
2009 blev ett vad man skulle kunna säga, ett återhämtningsår där Lundbergs köp under den finansiella krisen visade sig hyfsat goda. 2010 blev sedan ett år präglat av stora strukturaffärer i Lundbergs (varav en ännu inte är avslutad). Lundbergs klev för första gången sedan bolagets bildade 1944 ur byggbranschen genom en försäljning av sitt innehav i NCC (Skanska är ju en så liten del av substansen än så länge så det kan ju inte ses som ersättare), NCC har en intressant historia i Lundbergs, först fusionerades Byggnads AB Lundberg med Siab som blev ett kärn innehav, som sedan köptes upp av NCC. De andra strukturaffärerna under 2010 var att man avtalade av en försäljning av posten i Cardo genom ett offentligt uppköpserbjudande från AssaAbloy. I mina ögon har man fått mycket väl betalt och strukturaffärerna inom Cardo som det skrivits om i media i många år, är nu AssaAbloys ”bekymmer” att förverkliga för jag tror nog inte Assa tänker ha något direkt långsiktigt intresse i vattenpumpar mm.
En annan stor affär som inte direkt skrivits om är att Lundbergs under 2010 gick ordentligt på offensiven när det gäller sin egna fastighetsrörelse med förvärv för en halv miljard och en halv miljard i investeringar i egna projekt. Lundbergs har under många år varit mycket försiktiga i sin fastighetsrörelse och netto varit försäljare av fastigheter under de glödande åren 2005-2008. Sedan har man nu under krisen och återhämtningen ur denna investerat, rent konjunkturiellt så kan man nog inte klaga så mycket på detta agerande även om i alla fall jag tycker Lundbergs agerande i fastighetsrörelsen varit väl saktmodigt. I alla fall jag har tyckt att det funnits fina möjligheter att sälja av äldre bostadsfastigheter som bostadsrätter i ”bostadsbubblans fotspår” och för samma penning har kunnat bygga helt nya fastigheter. Något som Lundbergs inte utnyttjat i jämförelse med exempelvis Wallenstam.
När det gäller aktieförvaltningen så fortsätter Lundbergs ”myrsteg” med successiva inköp inom handelsbankssfären med riktigt stora inköp under 2010 i såväl Handelsbanken (genomsnittskurs 215kr), Sandvik (genomsnittskurs 86kr), Indutrade(genomsnittskurs 172kr) och Industrivärden (genomsnittskurs 108kr). Bla. har Lundbergs norpat åt sig en del av finansmannen Mats O Sundqvist gamla storppost i Industrivärden. Sedan finns också något mindre köp i Skanska som nog ännu inte direkt ska ses som om Lundbergs är på maktjakt även här.
Lundbergs har också under året gjort en väldigt liten affär som inte direkt påverkar substansen och som man heller inte redovisar som en större transaktion men som i alla fall jag tycker är ganska så kul och det är att Lundbergs köpt aktier i det lite mindre verkstadsbolaget Systemair som tillverkar fläktar av olika slag. Ett mycket fint familjeägt bolag som historiskt sett visat väldigt fin tillväxt och jag tycker det påminner en hel del om verkstadskollegan Nibe, fast i mindre skala och andra produkter. Systemair har dock haft en del turbulens i ägarleden och det har funnits lite olika uppfattningar och dessutom börjar det närma sig generationsskiftsdags och det är nog inte helt otänkbart att det kan komma att bli rockad i ägarleden. Lundbergs tillhör inte alls någon av bolagets större ägare utan har nog bara en litet ”visitkort” parkerat i bolaget precis som Lundbergs också äger lite småaktier i SKF.
I och med försäljningen av Cardo som förmodat är helt klar inom en månad har Lundbergs en mycket stark balansräkning där man gör sig mer eller mindre skuldfri, något som nog får ses som extremt för ett bolag som äger fastigheter för knappt 11Mdr och därtill en omfångsrik aktieportfölj. Nu kommer säkerligen skuldfriheten inte bestå för direkt lång tid utan det nog logiskt att tro att Lundbergs fortsätter köpa aktier i rask takt även under 2011 (dom har redan hittills i år nettoköpt aktier för en knapp miljard på 2 månader)
I och med de stora köpen under främst 2010 och därtill utdelningshöjningar i de flesta innehavsbolagen så kommer det rinna in rejält med utdelningar in i Lundbergs och då man själv är snål med egna utdelningar (trots utdelningshöjningen till 7,50 per aktie)så kommer det netto ackumuleras ytterligare finansiella musklar på några hundra miljoner i kontanter.
När Lundbergs har haft ett så förhållandevis aktivt år 2010 så föreslår man också den kanske största skrällen att man också har för avsikt att splitta aktien i en manöver där man gör fondemission plus drar in aktier som man köpte i sig själv år 99-00 när substansrabatten i Lundbergs var när 40%. De indragna aktier kommer om jag förstår saken rätt innebära viss uppskrivning av substansvärdet per aktie, även om det i praktiken redan är så idag.
På bild, Louise Lindh äldsta dottern till Fredrik Lundberg (född 79)
onsdag 23 februari 2011
Ekots lördagsintervju
Jag tillhör en av dem som verkligen tycker om att lyssna på Radio och föredrar detta medium framför inte minst televisionen. Radion har som bekant flera fördelar. Man kan lyssna på radion i stort sett var som helst och inte minst så kan man pyssla med någonting annat samtidigt som att baka kanelbullar eller idka älskog i sovrummet samtidigt man lyssnar till morgonnyheterna.
Mestadels så brukar jag ratta i P1 på transistorn och ta del av deras samhällsprogram och nyheter. Nu är det förvisso snart skid-VM så nu får man kanske knäppa över till P4 och sportradion några gånger den närmsta veckan. P1 har många trevliga program, Dagens eko, Ekonomiekot, Ring P1 (det är humor det..), P1 morgon, God morgon världen, Pengar osv
Varje lördag så genomför ekot i P1 en lördagsintervju på ca. en halvtimme med någon aktuell person som vanligtvis har någon koppling till politiken eller näringslivet. I Lördags så intervjuandes Handelsbankssfärens starke man Sverker Marin-Löf som idag bla. är styrelseordförande i Industrivärden, Skanska, SSAB och SCA. Som nu genomfört sitt första år som ”nummer ett” i sfären efter att på ordförandestolen i Industrivärden efterträtt Tom Hedelius förra våren. Denna succession följer en strikt gång där det varannan gång är någon med ett förflutet från banken (dvs Handelsbanken) och varannan gång från sfärens industriföretag. Hedelius var bankman (varit både VD och Styrelseordförande i SHB) och såldes är Sverker Martin-Knös, förlåt Martin-Löf ,en industrins man. Man skulle nog nästan kunna utnämna honom till mr SCA då han varit VD eller styrelseordförande i detta bolag oavbrutet sedan mitten av 80-talet, innan dess underhuggare till VD och dessutom för att riktigt förstärka begreppet som Mr SCA så är han också son till en gammal avliden skogspatron i SCA, Rutger Martin-Löf som domderade i Svensk Cellulosa under 60-talet.
När Sverker tillträdde som styrelseordförande i Industrivärden så medförde detta som brukligt en föryngring, 70årige Hedelius ersattes av ungdomen Martin-Löf på 66 år. Idag då 67år, men det är ju såklart ingen ålder på en bra arbetshäst.
I vart fall så intervjuades han i Ekots lördagsintervju och det gick självklart att känna igen den gamle (förlåt unge) Martin-Löfs myndiga stämma. Under denna halvtimme som intervjun varande så lyckades han med konststycket att kasta lite skit på riksbanken som håller räntan för hög (blir stark krona du vet, inte bra för SCA), fast Sverre tyckte att vi istället skulle ansluta oss till Euron(!), sedan var ju såklart elpriserna för höga (inte bra för SCA det heller), Tyvärr glömde intervjuaren fråga om varför då Martin-Löf sålde iväg SCAs vattenkraftverk till elbjässen E.O.N i mitten av 90-talet?, dom hade man haft nytta av idag minst sagt, Politiker skulle självklart hålla sig borta från det mesta, miljöpolitiken särskilt var ett enda trams och den globala uppvärmningen var inget att oroa sig för det fanns rapporter för detta som han hade läst, FNs klimatpanel var ju lite trångsynta. Vilka rapporter han läst kunde han dock inte svara på. Han intygade också att han minsann inte jagar privat ihop med nåpgra Wallenbergare, det brukar väl vara kungajakten han är med på?
Men trots allt så har han allt blivit en sann humanist nu på äldre dar, numera kan han inte bara rabbla siffror flytande ur senaste bokslutet, han har faktiskt numera också lärt sig hur gamla sina tre barn är, något han inte visste när han tillträdde som VD i ett dotterbolag på SCA.
Men det ska väl sägas att han sa en del klokheter i interjun också.
Lyssna gärna själv.
Mestadels så brukar jag ratta i P1 på transistorn och ta del av deras samhällsprogram och nyheter. Nu är det förvisso snart skid-VM så nu får man kanske knäppa över till P4 och sportradion några gånger den närmsta veckan. P1 har många trevliga program, Dagens eko, Ekonomiekot, Ring P1 (det är humor det..), P1 morgon, God morgon världen, Pengar osv
Varje lördag så genomför ekot i P1 en lördagsintervju på ca. en halvtimme med någon aktuell person som vanligtvis har någon koppling till politiken eller näringslivet. I Lördags så intervjuandes Handelsbankssfärens starke man Sverker Marin-Löf som idag bla. är styrelseordförande i Industrivärden, Skanska, SSAB och SCA. Som nu genomfört sitt första år som ”nummer ett” i sfären efter att på ordförandestolen i Industrivärden efterträtt Tom Hedelius förra våren. Denna succession följer en strikt gång där det varannan gång är någon med ett förflutet från banken (dvs Handelsbanken) och varannan gång från sfärens industriföretag. Hedelius var bankman (varit både VD och Styrelseordförande i SHB) och såldes är Sverker Martin-Knös, förlåt Martin-Löf ,en industrins man. Man skulle nog nästan kunna utnämna honom till mr SCA då han varit VD eller styrelseordförande i detta bolag oavbrutet sedan mitten av 80-talet, innan dess underhuggare till VD och dessutom för att riktigt förstärka begreppet som Mr SCA så är han också son till en gammal avliden skogspatron i SCA, Rutger Martin-Löf som domderade i Svensk Cellulosa under 60-talet.
När Sverker tillträdde som styrelseordförande i Industrivärden så medförde detta som brukligt en föryngring, 70årige Hedelius ersattes av ungdomen Martin-Löf på 66 år. Idag då 67år, men det är ju såklart ingen ålder på en bra arbetshäst.
I vart fall så intervjuades han i Ekots lördagsintervju och det gick självklart att känna igen den gamle (förlåt unge) Martin-Löfs myndiga stämma. Under denna halvtimme som intervjun varande så lyckades han med konststycket att kasta lite skit på riksbanken som håller räntan för hög (blir stark krona du vet, inte bra för SCA), fast Sverre tyckte att vi istället skulle ansluta oss till Euron(!), sedan var ju såklart elpriserna för höga (inte bra för SCA det heller), Tyvärr glömde intervjuaren fråga om varför då Martin-Löf sålde iväg SCAs vattenkraftverk till elbjässen E.O.N i mitten av 90-talet?, dom hade man haft nytta av idag minst sagt, Politiker skulle självklart hålla sig borta från det mesta, miljöpolitiken särskilt var ett enda trams och den globala uppvärmningen var inget att oroa sig för det fanns rapporter för detta som han hade läst, FNs klimatpanel var ju lite trångsynta. Vilka rapporter han läst kunde han dock inte svara på. Han intygade också att han minsann inte jagar privat ihop med nåpgra Wallenbergare, det brukar väl vara kungajakten han är med på?
Men trots allt så har han allt blivit en sann humanist nu på äldre dar, numera kan han inte bara rabbla siffror flytande ur senaste bokslutet, han har faktiskt numera också lärt sig hur gamla sina tre barn är, något han inte visste när han tillträdde som VD i ett dotterbolag på SCA.
Men det ska väl sägas att han sa en del klokheter i interjun också.
Lyssna gärna själv.
tisdag 22 februari 2011
Lite lokalpatriotism på börsen
Ett av bolagen som jag brukar läsa rapporter ifrån är elgrossisten (och numera också affärsidkaren) Malmbergs. Mitt läsande av rapporter kanske inte främst härrör ifrån att Malmbergs skulle vara direkt det mest intressanta företaget att investera i utan i stället nog mest av det sentimentala skälet att dom råkar ha sitt huvudkontor sisådär 480m utanför ytterdörren, dessutom vid en av mina vanligaste löprundor så jag brukar springa förbi där någon dag eller två i veckan. Några aktier i företaget har jag dock inte även om man såklart bor synnerligen trevligt till för att kunna besöka bolagsstämman den 28 april. Om någon ska dit kan ni kanske ha efterfest på undertecknads altan om ni ber snällt.
Malmbergs lämnade sitt årsbokslut för någon vecka sedan och 2010 blev väl ett sissådär år skulle man kunna sammanfatta situationen. En liten tillväxt från 2009 men inte direkt lysande lönsamhet. Omsättningen landade på en dryg halv miljard och en vinst på sista raden till aktieägarna på 16Mkr och ett kassaflöde som var strax sämre än så. Då Malmbergs har 8 miljoner aktier så var vinsten per aktie nästan exakt 2kr. Lite sämre än året innan, mestadels påverkat av den sjunkande kronan. Antalet anställda kanske man också ska skriva om 138 personer, större än så är man inte.
Malmbergs Balansräkning är förstås grossistaktig. Bolagets största tillgång är lagret som vid årsskiftet var bokfört till 137Mkr (produkterna ligger alltså ca. 4månader i lager), kundfordringar på 60Mkr. Allt av det totala balansomslutningen på 343Mkr. 64Mkr har man liggande på banken (i Kumla kanske?).
Den finansiella situationen är hyfsad, upplåningen (räntebärande) ligger på 45Mkr så man har en nettokassa på knappt 20Mkr eller 2,5k per aktie. Föreslagen utdelning är 2kr per aktie så man väljer att dela ut hela årsvinsten för 2010, vilket nog kan ses som att man ser 2011 med hyfsad tillförsikt och den finansiella situationen är ju också under hyfsad kontroll med en soliditet på 65% och 8 i ränteteckningsgrad.
Så vad ligger riskerna för Malmbergs? Ja det är så klart att man är konjunkturkänslig. Om vi inte renoverar våra hus och kontor så går det åt mindre elprodukter. Byggkonjunkturen främst med inriktning på ROT är viktigt. Sedan har vi förstås också en konkurrentsituation där många aktörer konkurrerar med Malmbergs, Bahaus, K-rauta, Swedol, ClasOhlson, BB Tools osv osv även om en del av dessa företag också är kunder till Malmbergs…. ingen kanske helt överlappande men ändå hård konkurrens som också avspeglar sig i rörelsemarginalerna. 4,9% var den för Malmbergs förra året. Även om detat var historiskt ganska risigt i relation till snittlönsamhet kring 8% kanske En annan risk är ju om man får problem med lagret. Behöver man skriva ned 10% så raderas ju i stort sett hela årsvinsten, så det vill till att man håller god kontroll på inköpen.
Så jag fortsätter nog följa företaget som åskådare såvida det inte skulle bli hel undervärderat. Vilket det inte kan ses vara vid kurser på över 40kr, även om Malmbergs skulle lyfta sina marginaler till "genomsnittet". Men alltid kul att följa lokala företag.
måndag 21 februari 2011
Oroligheter i mellanöstern
Oroligheterna i mellanöstern och nordafrika pågår alltjämt och sprids från land till land likt båtkapsejsningen somm började med en skakning på nedre däck eller hur man nu hade det.
Man kan såklart spekulera i hur länge oroligheterna kommer pågå, vilka konsekvenser det kommer få osv. Samtidigt kan man nog krasst konstatera att det det finns en hel del likheter med situationen när muren till östeuropa rämnande även om namnen nu istället är Gaddaffi och Moubarak istället för Chauchesko (hur sjutton stavar man det namnet?).
Man behöver nog inte vara direkt konspiratorisk för att inse att situationen kan leda till nya oljekriser, likt situationen under slutet av 70-talet. Mellanöstern är som sagt vår stora oljetunna i vår industrialiserade värld. Mycket riktigt har oljepriset också stigit då fler aktörer vill säkra sin tillgång på olja.
Men detta har ni som bekant läst i nyheterna...
Vad som kanske skrivit betydligt mindre om i nyheterna men som i högsta grad är intressant ur svensk synvinkel är trävaruindustrin. Sverige är som bekant ett land med många träd och desto färre av oss träskallar. Vi har då logiskt byggt upp mycket skogsindustriell verksamhet papper, förpackningar sågade trävaror osv. En klart viktig exportindustri för Sverige.
Nordafrika och Mellanöstern har väldigt ont om träd men desto mer folk man har således blivit länder som importerar just trävaror och då främst från träiga länder som Sverige och Finland. Vid sidan av Storbrittanien (som också har ont om träd större än rododendronbuskar) har nordafrika och mellanöstern blivit en av våra viktigaste exportmarknader för just trävaror och jag gissar hypotetiskt att situationen i regionen utlöser en rejäl oro och en stor del av marknaden har säkerligen redan försvunnit mer eller mindre.
Givetvis är detta en marknad på marginalen men även marginaler kan som sagt ge upphov till marginalprissättning och man kan nog anta krisen hypotetiskt kan utlösa lagerproblem i den svenska trävaruindustrin då fler aktörer börjar tro på lägre priser och håller igen på investeringar.
Sågverken gör nog inget direkt lysande första halvår skulle jag tro.
Man kan såklart spekulera i hur länge oroligheterna kommer pågå, vilka konsekvenser det kommer få osv. Samtidigt kan man nog krasst konstatera att det det finns en hel del likheter med situationen när muren till östeuropa rämnande även om namnen nu istället är Gaddaffi och Moubarak istället för Chauchesko (hur sjutton stavar man det namnet?).
Man behöver nog inte vara direkt konspiratorisk för att inse att situationen kan leda till nya oljekriser, likt situationen under slutet av 70-talet. Mellanöstern är som sagt vår stora oljetunna i vår industrialiserade värld. Mycket riktigt har oljepriset också stigit då fler aktörer vill säkra sin tillgång på olja.
Men detta har ni som bekant läst i nyheterna...
Vad som kanske skrivit betydligt mindre om i nyheterna men som i högsta grad är intressant ur svensk synvinkel är trävaruindustrin. Sverige är som bekant ett land med många träd och desto färre av oss träskallar. Vi har då logiskt byggt upp mycket skogsindustriell verksamhet papper, förpackningar sågade trävaror osv. En klart viktig exportindustri för Sverige.
Nordafrika och Mellanöstern har väldigt ont om träd men desto mer folk man har således blivit länder som importerar just trävaror och då främst från träiga länder som Sverige och Finland. Vid sidan av Storbrittanien (som också har ont om träd större än rododendronbuskar) har nordafrika och mellanöstern blivit en av våra viktigaste exportmarknader för just trävaror och jag gissar hypotetiskt att situationen i regionen utlöser en rejäl oro och en stor del av marknaden har säkerligen redan försvunnit mer eller mindre.
Givetvis är detta en marknad på marginalen men även marginaler kan som sagt ge upphov till marginalprissättning och man kan nog anta krisen hypotetiskt kan utlösa lagerproblem i den svenska trävaruindustrin då fler aktörer börjar tro på lägre priser och håller igen på investeringar.
Sågverken gör nog inget direkt lysande första halvår skulle jag tro.
Published with Blogger-droid v1.6.7
söndag 20 februari 2011
trendspaning i sparmarknaden
Den svenska sparmarknaden har de senaste åren förändras mycket kraftigt. Det har kommit en mängd nya sparformer som undertecknad har för vana att kritisera lite då och nu då min personliga uppfattning att vi nog inte behöver speciellt annorlunda sparformer annat än dem som fanns redan för flera hundra år sedan. Å andra sida finns det säkert förklaringar till framväxten av dessa sparprodukter. En annan tydlig trend är att försäkringssparandet växt mycket kraftigt. Vi sparar till våra pensioner genom statliga försäkringar, vi har försäkringar kopplade till våra arbetet där man får stoppa undan några tusenlappar i månaden i försäkringar och så har vi ju framväxten kapitalförsäkringar som en gång i tiden företaget Skandia hittade på.
På sparmarknaden i Sverige så dominerar så klart de svenska storbankerna. Nordea, SEB, Handelsbanken och Swedbank. Andra stora bjässar är pensionsbolagen såsom AMF Pension, Alecta, Skandia, Länsförsäkringar osv. Utöver dessa "megaaktörer" så finns ett antal små nischaktörer av fristående företag som likt den norske skidåkaren Petter Northug mestadels snyltar på andra aktörers produkter men i sig levererar tjänster (och skidlopp) som idag mer eller mindre börjar bli marknadsledande. Avanza, Nordnet och Carnegie är exempelvis sådana aktörer.
Lite ovetenskapligt så finner jag idag på två mycket skarpa trender hos sparkunder idag. Antingen så vill man sköta allting helt själv och den enda kontakten man vill ha med sin "bank" är via några knapptryckningar på en internetskärm och möjligtvis något informationsmail. Men inga banktjänstemän/kvinnor att besöka på något kontor eller ringandes i telefonen. Är man kund hos exempelvis Avanza eller Nordnet så blir man mao själv en ganska så aktiv kund. Man väljer helt själv hur man ska göra och söker information kring sitt sparande många gånger via andra källor än banken (kanske läser man en blogg som denna, läser på internetforum eller böcker). Inom denna del av sparmarknaden så kan man nog säga att ett företag som Avanza idag är klart ledande.
Den andra trenden är rakt motsatt. Man vill ha en omfattande personlig rådgivning och är trött på banker som mestadels är sovande gentemot dig som är kund. Här finns kunder många gånger med en betydligt mer komplex privatekonomi än kunder hos Avanza, med mycket tillgångar, kanske skulder, företagande och säkert en handfull banker som man är kund i allt från pensionsförsäkringar till andra tjänster. Har man en komplex privatekonomisk situation kräver det oftast en komplex rådgivning. Modebegreppet heter som bekant privat banking även om detta begrepp nog får ses som synnerligen urvattnat idag.
I senaste numret av tidningen Affärsvärlden (en av få tidningar som jag faktiskt finner läsvärd mestadels) intervjuades Gustaf Rentzhog som är VD för företaget Söderberg&Partners (som enligt utsago lär vara på väg mot börsnotering). Företaget verkar inom den "komplexa nischen" av sparmarknaden som "snylt-aktör" men har samtidigt väldigt mycket gemensamt med företaget Avanza som nämndes ovan. Dels har man en förhållandevis ung. VD likt Storåkers i Avanza, man har en väldigt stark huvudägare av kött och blod. I Avanzas fall Öresund och Sven Hagströmer och i fallet Söderberg&Partners, Per-Olof Söderberg som är mer känd som en av huvudägarna i investmentbolaget Ratos. Båda företaget är ocks väldigt snabbväxande i relation till storbanker exempelvis. Båda företaget arbetar först och främst också med att mäkla andra aktörers produkter.
Men här upphör nog likheterna vad gäller affärerna. S&P har en mycket intressant affärsidé skulle jag vilja säga utan att närmare dykt ner direkt i det finansiella. Om jag förstår saken rätt så skulle man kunna säga att om man blir kund hos S&Pså flyttar man indirekt över sina ekonomiska förehavanden till S&P som inträder som en form av mellanhand. Sedan utifrån helhetbilden med alla möjliga pensionsförsäkringar man kanske har, villalån, delägande i företag, kapitalförsäkringen på Avanza och miljonarvet från faster Agda förvaltat i en stiftelse osv osv. så ger S&P finansiell rådgivning. Så istället för att själv sitta och administrera 14 pensionsförsäkringar, två aktiedepåer och 4 kapitalförsäkringar i familjen så hanterar man dessa som en helhet och gör de val man önskar genom S&P. och diskuterar risker som sagt. Om jag får gissa lite, så tror jag faktiskt att det finns en hel del svenskar som kanske är intresserade av ekonomiska förehavanden men nog gärna vill ha en stabil hand att hålla i när det gäller privatekonomin.
Så vem är du? Den som hellre driver företag, klappar katter och åker skidor än läser årsrapporter från pensionsförsäkringen, eller den som som sover med miniräknare och budgetkalkyler på nattduksbordet?
På sparmarknaden i Sverige så dominerar så klart de svenska storbankerna. Nordea, SEB, Handelsbanken och Swedbank. Andra stora bjässar är pensionsbolagen såsom AMF Pension, Alecta, Skandia, Länsförsäkringar osv. Utöver dessa "megaaktörer" så finns ett antal små nischaktörer av fristående företag som likt den norske skidåkaren Petter Northug mestadels snyltar på andra aktörers produkter men i sig levererar tjänster (och skidlopp) som idag mer eller mindre börjar bli marknadsledande. Avanza, Nordnet och Carnegie är exempelvis sådana aktörer.
Lite ovetenskapligt så finner jag idag på två mycket skarpa trender hos sparkunder idag. Antingen så vill man sköta allting helt själv och den enda kontakten man vill ha med sin "bank" är via några knapptryckningar på en internetskärm och möjligtvis något informationsmail. Men inga banktjänstemän/kvinnor att besöka på något kontor eller ringandes i telefonen. Är man kund hos exempelvis Avanza eller Nordnet så blir man mao själv en ganska så aktiv kund. Man väljer helt själv hur man ska göra och söker information kring sitt sparande många gånger via andra källor än banken (kanske läser man en blogg som denna, läser på internetforum eller böcker). Inom denna del av sparmarknaden så kan man nog säga att ett företag som Avanza idag är klart ledande.
Den andra trenden är rakt motsatt. Man vill ha en omfattande personlig rådgivning och är trött på banker som mestadels är sovande gentemot dig som är kund. Här finns kunder många gånger med en betydligt mer komplex privatekonomi än kunder hos Avanza, med mycket tillgångar, kanske skulder, företagande och säkert en handfull banker som man är kund i allt från pensionsförsäkringar till andra tjänster. Har man en komplex privatekonomisk situation kräver det oftast en komplex rådgivning. Modebegreppet heter som bekant privat banking även om detta begrepp nog får ses som synnerligen urvattnat idag.
I senaste numret av tidningen Affärsvärlden (en av få tidningar som jag faktiskt finner läsvärd mestadels) intervjuades Gustaf Rentzhog som är VD för företaget Söderberg&Partners (som enligt utsago lär vara på väg mot börsnotering). Företaget verkar inom den "komplexa nischen" av sparmarknaden som "snylt-aktör" men har samtidigt väldigt mycket gemensamt med företaget Avanza som nämndes ovan. Dels har man en förhållandevis ung. VD likt Storåkers i Avanza, man har en väldigt stark huvudägare av kött och blod. I Avanzas fall Öresund och Sven Hagströmer och i fallet Söderberg&Partners, Per-Olof Söderberg som är mer känd som en av huvudägarna i investmentbolaget Ratos. Båda företaget är ocks väldigt snabbväxande i relation till storbanker exempelvis. Båda företaget arbetar först och främst också med att mäkla andra aktörers produkter.
Men här upphör nog likheterna vad gäller affärerna. S&P har en mycket intressant affärsidé skulle jag vilja säga utan att närmare dykt ner direkt i det finansiella. Om jag förstår saken rätt så skulle man kunna säga att om man blir kund hos S&Pså flyttar man indirekt över sina ekonomiska förehavanden till S&P som inträder som en form av mellanhand. Sedan utifrån helhetbilden med alla möjliga pensionsförsäkringar man kanske har, villalån, delägande i företag, kapitalförsäkringen på Avanza och miljonarvet från faster Agda förvaltat i en stiftelse osv osv. så ger S&P finansiell rådgivning. Så istället för att själv sitta och administrera 14 pensionsförsäkringar, två aktiedepåer och 4 kapitalförsäkringar i familjen så hanterar man dessa som en helhet och gör de val man önskar genom S&P. och diskuterar risker som sagt. Om jag får gissa lite, så tror jag faktiskt att det finns en hel del svenskar som kanske är intresserade av ekonomiska förehavanden men nog gärna vill ha en stabil hand att hålla i när det gäller privatekonomin.
Så vem är du? Den som hellre driver företag, klappar katter och åker skidor än läser årsrapporter från pensionsförsäkringen, eller den som som sover med miniräknare och budgetkalkyler på nattduksbordet?
tisdag 15 februari 2011
Aktier vs. amortering ur ett kassaflödesperspektiv
Sin vana trogen slår riksbanken inte till med några stora överraskningar utan fortsätter sista tidens trend med att i sakta mak höja den svenska reporäntan i takt med att de svenska konjunkturen förbättras. Denna trend kommer fortsätta en bra bit framåt och riksbanken ser inte några direkt stora moln vid horisonten utan trenden på räntan är kort sagt upp för att Sverige långsiktigt ska uppfylla sitt inflationsmål om 2% per år.
Räntenivån påverkar oss alla, vare sig vi har lån eller inte, bor i hyresrätt eller slott, arbetar eller är pensionärer. En höjd ränta medför att det blir dyrare att ha lån, avkastningen på sparande blir större, det blir lite dyrare för företag att genomföra investeringar och man får lov att räkna med hyran för den som bor i hyresrätt kommer öka i lite snabbare takt, pensionsbolagen får lättare att uppfylla sina garanterade åtagande och tusen andra faktorer som sagt. En höjd ränta har kort och gott en åtstramande effekt även om vi nog ännu inte direkt är på de nivåer att det är direkt mycket till åtstramning.
Vad som mest hänt att är att den svenska krona har stärkts mot de flesta andra valutor vilket inte är direkt konstigt då vara statsfinanser är bättre än på många andra håll, vår tillväxt är bland de bättre och nu även en lite högre räntenivå än många andra länder i vår närhet. Svenska statsobligationer har därmed blivit synnerligen poppis bland ränteinvesterare i relation till mer riskfyllda Euroditon.
För investeringar i aktier påverkar också räntan förstås. Allt annat lika så innebär en högre räntenivå att vi får ett högre avkastningskrav dvs det blir rimligt med lägre p/e tal och högre direktavkastning på våra aktier när räntan stiger då vi kan få avkastning på annat håll. Omvänt när vi har en låg ränta så är det förstås rimligt med högre p/e tal och lägre direktavkastning. När räntan är under procenten stimuleras vi i att ta risker som sagt.
Även som privatperson är min uppfattning att man till viss del bör hålla koll på förhållandet mellan ränta och aktier. Särskilt de individer som samtidigt har lån (t.ex. bostadslån) och en aktieportfölj. Det mest rimliga jämförelsen att då göra är den mellan den rörliga bostadslåneräntan och direktavkastningen på de egna aktierna. För den som är skuldfri är jämförelsen mot bankboken mest relevatnt.
Idag är situationen att rörliga bostadslån har en listränta på omkring 3,5% och det är nog rimligt att anta att en välspridd aktieportfölj har någon liknande direktavkastning som bolåneräntan idag. Kassaflödesmässigt innebär detta att det är ett neutralt förhållande mellan aktier och amorteringar som ”sparform”. De två senaste årens extremt glada investeringsdagar är nog att betrakta att ha gått in i en annan fas då räntenivån sakta men säkert återgår mot ett normalläge. Men man behöver väl inte helt springa benen av sig att sälja aktier, men kanske bli desto mer försiktig med ”nya pengar” då amortering blir mer lönsamt ur kassaflödesperspektiv, väl värt att tänka över när vårens utdelningar trillar in i depåer och försäkringar. Om man gud förbjude har rena konsumtionslån så blir det förstås än mer lönsamt ur kassaflödesperspektiv att betala av på dessa lån mot att investera i aktier.
Desto högre räntan de kommande åren når desto högre krav bör vi ställa på våra finansiella innehav av det enkla skälet att amortering blir en allt bättre sparform ur kassaflödessynpunkt. Hamnar vi på räntenivåer på 6% exempelvis så måste vi har mycket god tro på vinst och utdelningstillväxt på aktieinnehav, eller att p/e talen sjunker och direktavkastningen på börsen är mycket hög. Annars blir det helt enkelt ”dyrt”. Blir det ett mycket stort ”glapp” mellan direktavkastningen på aktier och bolåneräntan kan det finnas skäl att helt sonika sälja aktier och betala av på lån för de som har sådana (alt. sätta in pengar på sparkonton med bunden ränta).
måndag 14 februari 2011
Kinnevikbolagen frikostighet har en koppling till Jan Stenbecks snedsteg?
Bolagen inom kinneviksfären har varit synnerligen frikostiga med kontanta utdelningar under fjolåret och definitivt i år med Tele2 engångs jätteutdelning. Även kärnan i sfären, investmentbolaget Kinnevik kommer i år (och även nästa år) ge frikostiga utdelningar. Skulle inte förvåna mig om Kinnevik i år föreslår en utdelning på sisär 7kr per aktie eller liknande och nästa år blir den maa tele2 jätteutdelning rejäla dosörer även då.
Nu övergår vi från det faktainspirerande till mer konspirationsteoretiska. Varför i hela friden slussar man så mycket kontanter till sina ägare? Och vad ska huvudägarna göra med dem? Jag tror inte det är en slump faktiskt.
I själva verket har det ju varit en hel del turbulens i ägarleden blad Stenbeck-"barnen". Stiftelser har avvecklats och slagits samman. Nya ägarbolag och konstiga avtal har slutits. När det nu dessutom kommer en massa kontanter så känns det som något är i görningen. Troligtvis så är det nog så att barnen inte riktigt har samma planer för hur man vill använda sina pengar. Några vill ha kvar ägandet och någon vill hoppa av. För en sådan transaktion krävs det pengar alt att aktier säljs (precis som när Fredrik Lundberg inte drog jämt med sin syster och börsnoterade Lundbergföretagen för att få loss pengar att lösa ut systern med).
Mest logiskt i fallet Stenbeck är nog att den "oäkta" sonen till Jan Stenbeck som tillkom under något hotellbesök som nu inte känner samma passion för att vara delägare i kinneviksfären som sina halvsyskon.
För övrigt vill jag påminna alla om att alltid ta med er nödproviant när ni reser med tåg. Man vet aldrig när tåget smäller med en älg och får stå till i timtal....
Nu övergår vi från det faktainspirerande till mer konspirationsteoretiska. Varför i hela friden slussar man så mycket kontanter till sina ägare? Och vad ska huvudägarna göra med dem? Jag tror inte det är en slump faktiskt.
I själva verket har det ju varit en hel del turbulens i ägarleden blad Stenbeck-"barnen". Stiftelser har avvecklats och slagits samman. Nya ägarbolag och konstiga avtal har slutits. När det nu dessutom kommer en massa kontanter så känns det som något är i görningen. Troligtvis så är det nog så att barnen inte riktigt har samma planer för hur man vill använda sina pengar. Några vill ha kvar ägandet och någon vill hoppa av. För en sådan transaktion krävs det pengar alt att aktier säljs (precis som när Fredrik Lundberg inte drog jämt med sin syster och börsnoterade Lundbergföretagen för att få loss pengar att lösa ut systern med).
Mest logiskt i fallet Stenbeck är nog att den "oäkta" sonen till Jan Stenbeck som tillkom under något hotellbesök som nu inte känner samma passion för att vara delägare i kinneviksfären som sina halvsyskon.
För övrigt vill jag påminna alla om att alltid ta med er nödproviant när ni reser med tåg. Man vet aldrig när tåget smäller med en älg och får stå till i timtal....
Published with Blogger-droid v1.6.7
2,5 år senare
Mitt under pden intensiva finansturbulensen hösten 2008 genomförde företaget Berkshire Hathaway och dess legendariska vd Warren Buffett två ganska så uppmärksammade affärer.
Två av USAs ståtligaste (en sanning med modifikation förstås) företag stod med likviditetsproblem och BSH stod beredda med kontanter. I två affärer tecknande Buffett preferensaktier i riktade nyemissioner till Goldman sachs (visst sjutton sitter Clas Dahlbäck i deras styrelse?) Och General Electric. Båda affärerna var ganska så likartade, preferensaktierna var "garanterande" en årlig ränta på 10% under 5 års tid och därefter en konvertering till vanliga aktier, samt en option att till en förutbestämd kurs få teckna ytterligare stamaktier under en 5år period.
I Berkshire redovisning är dessa båda investeringar bokförda som räntebärande tillgångar har jag för mig. Men om Berkshire skulle nyttja optionerna plhus konverteringen så kommer man bli riktigt stora ägare. I goldman Sachs fall ca. 10% av ägarandelen, något lägre i GE. Men det är som bekant inga småföretag direkt.
Nu har det som bekant gått ca. 2,5 år dvs halva löptiden på preferensaktierna och Berkshire har sin vana trogen inte gjort speciellt mycket, i själva verket just ingenting. Man har bara inkasserat sin årliga ränta på 10% från företagen.
Bolagens underliggande aktiekurser har däremot förändras en del vilket så klart påverkar det bakomliggande värdet på dessa räntebärande tillgångar.
GE får nog hitedags ses som en klar besvikelse. Konverteringskursen och kursen för ytterligare aktier för berkshire är 22.25, dagskursen är 21.65, knappt 10% i årlig avkasning på investerade pengar hitills alltså.
Investeringen i Goldman är hitills desto mer lyckosam. Konverterings och optionskursen i detta fall är 115, dagskursen, 165. Vinsten blir med dagens kurser ett par miljarder dollar plus den 10% räntan. Helt okej.
Vanliga småsparare har förstås svårt att göra liknande affärer men det finns säkerligen en del privatinvesterare som gjort mycket lyckade investringar vid samma tid. Nyemissionskursen i Bilia var väl 14kr och nu några år senare där folket återigen börjat handla bilar kan man dela ut 12kr per aktie....
Två av USAs ståtligaste (en sanning med modifikation förstås) företag stod med likviditetsproblem och BSH stod beredda med kontanter. I två affärer tecknande Buffett preferensaktier i riktade nyemissioner till Goldman sachs (visst sjutton sitter Clas Dahlbäck i deras styrelse?) Och General Electric. Båda affärerna var ganska så likartade, preferensaktierna var "garanterande" en årlig ränta på 10% under 5 års tid och därefter en konvertering till vanliga aktier, samt en option att till en förutbestämd kurs få teckna ytterligare stamaktier under en 5år period.
I Berkshire redovisning är dessa båda investeringar bokförda som räntebärande tillgångar har jag för mig. Men om Berkshire skulle nyttja optionerna plhus konverteringen så kommer man bli riktigt stora ägare. I goldman Sachs fall ca. 10% av ägarandelen, något lägre i GE. Men det är som bekant inga småföretag direkt.
Nu har det som bekant gått ca. 2,5 år dvs halva löptiden på preferensaktierna och Berkshire har sin vana trogen inte gjort speciellt mycket, i själva verket just ingenting. Man har bara inkasserat sin årliga ränta på 10% från företagen.
Bolagens underliggande aktiekurser har däremot förändras en del vilket så klart påverkar det bakomliggande värdet på dessa räntebärande tillgångar.
GE får nog hitedags ses som en klar besvikelse. Konverteringskursen och kursen för ytterligare aktier för berkshire är 22.25, dagskursen är 21.65, knappt 10% i årlig avkasning på investerade pengar hitills alltså.
Investeringen i Goldman är hitills desto mer lyckosam. Konverterings och optionskursen i detta fall är 115, dagskursen, 165. Vinsten blir med dagens kurser ett par miljarder dollar plus den 10% räntan. Helt okej.
Vanliga småsparare har förstås svårt att göra liknande affärer men det finns säkerligen en del privatinvesterare som gjort mycket lyckade investringar vid samma tid. Nyemissionskursen i Bilia var väl 14kr och nu några år senare där folket återigen börjat handla bilar kan man dela ut 12kr per aktie....
Published with Blogger-droid v1.6.7
fredag 11 februari 2011
Disconnecting people?
Även om det är svårt att tro så fanns det en tid inte för länge sedan när Commodore var världens mest sålda hemmadatorer, En luxor-Tv stod i var och varannan familjs gillestuga, alla fotografer med självaktning hade en hasselbladkamera och Märklin var ett av världens största leksaksföretag. Men som sagt tiderna förändras produkter och företag kommer och går, särskilt gäller detta teknikföretag där banbrytande skiften ibland sker snabbt och brutalt.
På 1970-talet myntades ett begrepp vid namn "facitsjukan". "Facitsjukan" syftar på hur en stort och lönsamt företag på mycket kort tid mer eller mindre havererar. I företaget Facits fall så redovisade man 1970 sin största omsättning (över en miljard SEK) och vinst för att 1972 stå på ruinens brant och bli uppköpt av Electrolux för 80Mkr. Två år...sedan var det game over.
Som ni alla vet så tillverkade och sålde Facit mekaniska kontorsmaskiner. Man började år 1932 och det blev en enorm succé och rejäl tillväxtraket ända fram till 1970 både för Facit och för värsta konkurrenten IBM. Idag vet vi ju alla att elektroniska kontorsmaskiner slog ut de mekaniska, den stora tunga räknemaskinen från facit ersattes av en liten miniräknare från japanska bolag såsom casio mfl. Detta teknikskifte skedde givetvis inte över en natt utan var en sakta pågående process som tog ganska så lång tid. Facit såg givetvis detta och i början av 1960-talet så startade facit dotterbolaget Facit electronics som skulle ta fram nya produkter som facit globala säljorganisation skulle kunna sälja. Men det gick inte så bra för Facit Electronics, man hade enorma utvecklingskostnader, man hade svårt att bestämma sig för vilka tekniker som skulle gälla och man hade mycket svårt att få fram nya produkter i takt med konkurrenterna som var mer snabbfotade.
Facit gjorde därför ett strategiskt övervägande. Facit Electronics var en gökunge i Facit som bara kostade pengar och ändå var hopplöst efter IBMs liknande projekt. Så 1963 så lade man ner företaget och blev vid sin läst och fokuserade på det man var bra på och tjänade pengar på, mekaniska kontorsmaskiner. Och det gick trots allt ganska bra. I världen blev det allt fler kontor och kontorsmaskiner behövdes över hela världen och facit växte förstås i takt med den globala tillväxten.
Men elektroniken blev allt bättre och dessutom började priserna gå ned och fler (läs rika företag) övergav de mekaniska maskinerna och satsade på den nya och initialt dyrare tekniken. Facit kunde givetvis inte helt stå vid sidlinjen när man nu såg att konkurrenter tog marknadsandelar och dessutom hade produkter som uppfattades tom som bättre än facits geniala konstruktioner.
1965 tecknade Facit ett samarbetsavtal med en av dåtidens jättar på elektroniska kontorsmaskiner Hayakawa (Sharp har dom bytt namn till idag). Kombinationen var logisk facit hade det globala nätverket och säljorganisationen medan Hayakawa hade den nya "mjukvaran". Maskinerna såldes under varumärket Facit made i Japan. Men sedan i slutet av 1960-talet kom några rejält epokgörande steg inom den digitala teknikenoch nu blev konkurrenternas apparater både bättre, billigare och smidigare och samarbetet med Hayakawa gnisslade allt mer där två företagskulturer skulle samsas sedan sa det mer eller mindre pang bom och facits saga var all....
Nokia är idag sedan 20-talet år tillbaka ett världsledande företag inom mobiltelefoner. Man är tom störst i världen och tom jag tycker nog att Nokia än idag gör världens bästa telefoner. Nya nokia N8 är ju en fantastisk telefon med helt otrolig kamera och kvalitet i hårdvara.
Problemet är ju att telefoner i sig blivit mycket en standardprodukt idag. Handen på hjärtat det skiljer nästan ingenting mellan en HTC, Samsung, SE, Apple, Huawei eller Nokia. Eller i alla fall väldigt lite tycker jag. Själva telefonen dvs det som det förr i tiden var "det som det handlade om" har blivit ganska ointressant. Det intressanta är ju idag vad man stoppar i nallen och det som finns innanför skalet. Mobiltelefonen har gått från en telefon till att bli en terminal för facebook, musikspelare, "kolla försenade tågappen", läsa nyheterna, lyssna på radio, twittra, spela spel, läsa bloggar, kolla mailen, göra bankärenden, underhålla en 3 åring, ligga i sängen och surfa lite, ha som kokbok......och jag tror inte detta enbart kommer gälla västvärlden, titta gärna på Millicoms internationella hemsidor (varumärket TIGO) så ser man att denna trend även finns i asien, afrika..
Nokia är idag ett stort och starkt företag. Lönsamma, balansräkning i skick, ett starkt varumärke. MEN, jag känner minsann tvekan om företagets framtid. Säkerligen har jag fel.
onsdag 9 februari 2011
Bankkontor eller inte?
När var du på banken senast? Jasså det kanske var ett tag sedan? Fast du var kanske där när du köpte huset eller tog hand om arvet från faster Agda?
Ja sanningen är väl att bankkontoren har fått allt mer konkurrens. Nu sköter vi våra vardagliga ärenden via internet eller kanske via någon androidapp i den ultramoderna telefonen. Smidigt, tidseffektivt oc allt mer avancerade tjänster. Exempelvis när det gäller aktiehandel så finns det väl knappast någon som inte gör en sådan tjänst via internet eller i värsta fall telefon.
Samtidigt å andra sidan när vi väl gör de där stora affärerna där bankerna tjänar pengar under många år framöver så går vi nästan alltid till banken. Tillfällen när vi köper eller säljer ett hus, kanske tar ut en bankväxel när vi handlar en bil eller behöver lite placeringshjälp när man sålt sitt livsverk eller vunnit 2 miljoner på lotto. Eller för all del kanske bara smiter in och lägger en hårddisk med foton i bankfacket.
Det är mycket intressant att se skillnaden mellan två av våra storbanker när det gäller synen på just bankontor, Swedbank och Handelsbanken. I deras årsbokslut så kan man läsa att Swedbank under året stängt ned hela 42 bankkontor, mestadels har detta skett i Sverige. Handelsbanken har å sin sida fortsatt kvar 461 bankontor i Sverige och har istället öppnat flera nya fysiska bankontor. Mestadels i Storbritannien. För att göra det lite ironiskt så kan man säga att Swedbank har anpassat sig likt e-handelsföretag såsom CDON eller Tretti.se till en ny tid där vi gör allt mer ärenden via internet. Medan Handelsbanken har annamat HMs tillväxtkoncept i att öppna flera affärer/kontor så att man kan träffa fler kunder.
Man kan ju ha olika åsikter om vad som är bra eller mindre bra på sikt. Jag tänkte istället ta en liten ort som exempel där dessa båda banker verkar, orten Pålsboda på närkesslätten söder om Örebro. Det händer att undertecknad ibland cyklar förbi denna lilla ort på någon träningstur på sommaren och kanske stannar till och köper en kopp kaffe på det lilla cafet mitt i byn. I Pålsboda har det fram till för några veckor sedan funnits två små pittoreska bankontor, ett Swedbankskontor (nej det är ingen fristående sparbank det är frågan om, utan just Swedbank) samt ett kontor där Handelsbanken finns. Utan att direkt kunna den lokala bankmarknaden i Pålsboda så gissar jag att knappt hälften av byns invånare är kund i den ena eller den andra banken och några individer som kanske är kund i någon bank i ”stan” (dvs Örebro) där ett flertal banker har kontor.
Nu har Swedbank just stängt ned sitt kontor i Pålsboda och alla kontorets kunder har fått något fint tackbrev för många trevliga stunder tillsammans och att man nu är välkommen på en kopp kaffe på kontoret i Hallsberg dit alla bankfack nu också blivit flyttade. Promenaden tvärs över gatan till banken har ersatts av en liten bil/buss/cykeltur på ca. 2mil till Hallsberg eller ca. 3mil till Örebro. Jag kan tänka mig att bankkunderna i Pålsboda nu blir väldigt benägna att använda internettjänster. Swedbank kan givetvis kapa några tusenlappar i månaden i kostnader medan Handelsbanken är kvar på orten sedan år 1917(!) trots att man blivit rånad ibland.
Pålsboda är förvisso knappast någon tillväxtort, snarare avfolkningsbygd där fastighetspriserna för en villa på 100kvm nog är samma som en 1:a på 13 kvm och dusch inbyggd i handfatet jämfört med Stockholm men det finns ändå en hel del livskraftiga företag på orten (bla. inom bioenergi) precis som på många andra småorter i landet samt många trevliga cykelvägar.
Det skulle vara synnerligen intressant att nu få följa den lokala bankmarknaden i just Pålsboda där nu bara Handelsbanken finns kvar på orten. Väljer den som i framtiden vill köpa hus i Pålsboda att låna pengar av Swedbank eller Handelsbanken? Hur viktigt är det med ett fysiskt bankontor? Hur viktigt är det i kundmötandet att fysiskt finnas på orten?
torsdag 3 februari 2011
Wallenberska extralådor
Får ursäkta att jag drabbats av någon form av skrivkramp sista tiden och inte haft minst lust att skriva utan istället ägnat fritiden åt att läsa och annat i livet.
Investor har varit i fokus en hel del sista tiden. Som vanligt en av de första börsnoterade bolagen att avge sitt bokslut och till detta också som vanligt, återigen en debatt kring ersättningsfrågor efter nya enorma utbetalningar av ersättningar till ledande befattningshavare. Same, same…
Man kan prata och skriva hur mycket som helst om Investor som landets största investmentbolag och genom detta så klart en av landets absolut viktigaste företag, vars kapital sysselsätter hundratusentals anställda på företag som Ericsson, AtlasCopco, ABB osv.
Men nu tänkte jag faktiskt inte skriva om detta utan istället välja det kära ämnet substansrabatter. I Investors senaste rapport, dvs situationen vid årsskiftet så redovisade Investor ett substansvärde per aktie som klart översteg bolagets börsvärde. Om jag inte minns fel så var substansrabatten 36% eller något. Helt klart mycket för att vara ett stort ”genomlyst” bolag som Investor och över historiska genomsnitt. I sig utgör dock inte substansrabatten ett direkt köpläge å det först och främst är den framtida utvecklingen för innehaven som gör det.
Det finns väldigt många artiklar, forskning, undersökningar, blogginlägg osv skrivna på området substansrabatter och det finns så klart många förklaringsmodeller. Inte minst verkar många analytiker av investmentbolag använda i stort sett substansrabatten alena att analysera huruvida ett investmentbolag är köpvärt eller inte. Ett dåligt råd. I Januari 2000 hade Industrivärden rekordstor substansrabbatt men knappt värt att investera i då största innehavet (över 50% av portföljen) Ericsson sedermera sjönk som en sten.
En mycket intressant synvinkel på substansrabatter har Ratos VD Arne Karlsson skrivit om i någon årsredovisning för numera ganska många år sedan. Finns utdraget på Ratos hemsida också på följande adress
I praktiken så finns det ett avkastningskrav på börsen, dvs det krav som vi ägare har på våra innehav. Låt säga att detta hypotetiskt uppgår till 7% dvs den poltiska viljan kring en inflation omkring 2% per år plus då ett riskpåslag på 5%. Teoretiskt skulle detta då vara börsens långsiktiga avkastning bi just 7%. Om börsbolaget guld och gröna skogar AB har en värdering på börsen som motsvarar avkastningskravet 7% är då denna aktie teoretiskt sett korrekt värderad och alla investerare bli glada.
Sedan finns också Guld och Gröna skogars huvudägare, noterad på börsen genom bolaget Investment AB överbetala direktörer, vi kan förkorta till ÖD. Detta bolag äger då just aktier i Guld och gröna skogar AB. Dessutom har man massa kostnader till ett antal direktörer och ett stort fint huvudkontor på någon vacker stockholmsadress. Allt detta sammantaget medför då att ÖD inte kommer kunna avkasta 7% som sina underliggande tillgångar. För att så ska ske måste aktien värderas med rabatt.
En annan viktig faktor för rabatten storlek är investmentbolagets utdelningspolicy. Kortfattat, ett bolag som har dålig avkastning och dessutom delar ut en liten del av sin vinst (dvs samlar på sig pengar i bolaget) då måste vi ju värdera detta med stor rabatt. Om ett sånt bolag börar bli mer frikostiga med utdelningar bör rabatten sjunka. Omvänt ett bolag som avkastar betydligt bättre än börsgenomsnittet bör värderas med premie
Kortfattat, ett investmentbolag måste antingen ge en mervärde (bevisad historik) eller ha frikostig utdelning för att värderas med låg rabatt/premie. Omvänt ett underpresterande bolag med låg utdelning medför hög rabatt.
Vad skulle Investor kunna göra för att återupprätta sitt förtroende? Går vi tillbaka låt säga 12-15år i tiden redovisade Investor väldigt fina resultat historiskt. Mycket tack vare en synnerligen god affär när man köpte ut ett av sina innehavsblag från börsen, SAAB-Scania. Dessa bolag styckades sedan i sina beståndsdelar SAAB automobil såldes av till GM, Scania blev fristående, försvarsindustrin samlade i SAAB och delades/såldes ut till Investors ägare, SAAB-Scanias finansrörelse skiljdes av och köptes sedermera upp av SEB om jag inte minns helt fel. Investors ägare fick ta ”exklusiv” del av ett mycket stort värdeskapande. Inga komplierade EQT upplägg eller ”parallellinvesteringar” utan Investors alla ägare.
En ny sådan affär och Wallenbergs kommer återigen bli börsens gunstling. Vem vet kanske det finns en viss logik i Electrolux återköpsförslag av aktier som kommer resultera i att Investor kommer hamna kusligt nära budplikt….
På bild, Marcus Wallenberg, legenden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)