Stenbeck gör exit Korsnäs

Idag nås vi nyheten att Kinnevik och familjen stenbeck säljer av den gamla guldkalven Korsnäs definitivt när Kinnevik nu säljer sina sista aktier i BillerudKorsnäs till ett antal stora svenska institutioner. Personligen kan jag med en sentimental och historisk ådra tycka det är lite tragiskt att ett bolag med en stark huvudägare av kött och blod numera får ett par ansiktslösa fonder som huvudägare som nu ska axla Stenbecks tunga mantel.

Affären har förstås stora mått av historisk kopplingar. Korsnäs var Kinneviks ”urspungliga” investering för snart 80 år sedan och av tradition den investering vars (ofta) stabila kassaflöden givit utrymme för nya investeringar och täcka upp för dåliga kassaflöden i nystartade företag. Utan Korsnäs hade aldrig tele2 eller millicom av idag existerat. Utan Korsnäs hade kanske tom Kinnevik dukat under vid 90-talskrisen  då bolagets finansiella situation var synnerligen utsatt och bolaget hade ett starkt beroende av sina (Handels)bankskontakter. Krediter som kunde beviljas till följd av Korsnäs relativt starka situation och stora realtillgångar.

Att de förr eller senare skulle ske att Kinnevik skulle lämna Korsnäs kunde man väl gissa sig till. Skogen i Korsnäs såldes för ca10 år sedan till pensionsfonderna, och för ett år sedan gjorde man delförsäljning när man gick ihop med Billerud. Och nu duå tar man då det slutgiltiga steget när den sista aktieposten säljs.

Vad innebär då detta?

Balansräkningen har senaste året succesivt stärks i Kinnevik och flera dotterbolag  såsom Tele2 och Metro har varit nettosäljare av tillgångar, Korsnäs gick ihop med Billerud och pengar har delats till Kinnevik. Efter dagens försäljning av aktier i BillerudKorsnäs så innehåller balansräkningen tillgångar på cirkus 60Mdr, med nettokassa på miljardbelopp. Begreppet urstarkt är värt att använda i fallet Kinnevik när man pratar om den finansiella situationen. Samtidigt behövs detta då många av Kinneviks nya investeringar har skrala kassaflöden och nu snarare tar pengar än delar ut. Å andra sidan var ju detta situationen även i unga år för tele2 och Millicom t.ex. Om vi ska dra historiska paralleller för dagens förändring. Man kan också anta att Kinnevik utan ett helägt Korsnäs kommer ha en mer konservativ syn på skuldsättning när man inte får starka interna kassaflöden som kan täcka upp för låneräntor.

Även om man självklart inte skall spekulera så kan man ju inte låta bli att kittla lite med tanken vad Kinnevik nu ska göra med pengarna? Om man kan tänka sig göra någon större affär? Kinnevik meddelar idag att man inte skall dela ut pengarna utan fortsätta investeringar i online, finans, media och Telekom.

Kan det månde vara så att det finns en strukturaffär på gång mellan Wallenberg och Stenbeck där tre och Tele2 slår sina påsar tillsammans och blir den ledande telekomaktören i Norden? Eller väntar nya stora investeringar inom on-line?

Vem tar vem i skogsindustrin?

Skogsindustrin är och kommer troligt för lång framtid vara en av Sveriges viktigaste exportindustrier. För är det något Sverige har så är det gott om träd. Faktum är att vi aldrig haft så mycket skog i Sverige som vi  har idag, tacka skogsvårdslagen från 1903 för det som lagstadgar att man måste återplanera avverkad skogsmark, som fått till följd att de senaste 100 åren har vi bara fått mer och mer skog medan globalt skogen avverkas allt mer.

Det kanske inte uppleves så i media att skogsindustrin är så viktig då andra företag dominerar nyhetsinnehållet men sammantaget har svensk inhemsk skogsindustri ungefär ett rent exportvärde på 130 Mdr, vilket om vi relaterar till Sveriges totala export handlar om ca. 10% men då vi inte tillnärmelsevis importerar lika mycket skogsvaror som vi exporterar så, nettomässigt handlar det om att svenska skogsindustri står för ca. 50% av nettoexporten. Dvs en mycket viktig industri för svenskt välmående. Skogsindustrin vill själv framhäva sig som den "gröna tillväxtnäringen" medan jag tror ex. naturskyddsföreningen har ettoch annat att säga om skogsindustrin.

Idag står skogsindustrin idag inför stora utmaningar. i vissa fall handlar det om förhoppningsvis temporära problem såsom sågverksindustrin som inte får sålt så mycket av sina varor när småhusbyggandet krisar i mer eller mindre hela Europa. I andra fall handlar det om bestående förändringar i form tidningsläsandet transfereras från papper till elektroniska lösningar såsom surfplattor och datorsurfande på hemsidor. Sådana förändrar leder till överskott och behov av nedläggningar. I andra fall så mår man ganska så bra inom t.ex. vissa delar av mjukpapper och förpackningar.

Idag genomförs det stora strukturomvandlingar inom näringen där skogsföretagen göra affärer med varandra. I vissa fall rent krisartade affärer (läs mindre sågverksbolag), i andra fall försälningar och bytesaffärer med varandra (ex. SCAs försäljning av förpackningsrörelsen och köp av mjukpapper) i vissa fall också företagssammanslagningar.

En stor affär annonserades härom veckan i form av att Kinnevikägda Korsnäs vill gå ihop med Billerud och bilda bolaget med det snusförnuftiga namnet BillerudKorsnäs. Ett jätteaffär där två likstora bolag ska gå samman och där deras verksamheter ska komplettera varandra. Korsnäs är stora på t.ex. Vätskekartong (ex. mjölk och juicepaket) medan Billerud är stora på t.ex. kraftpapper (ex. mjölpaket) och Fluting (råvara för wellpappkartong för frukt t.ex.). På pappret och i powerpointpresentationer ser det ut som en smakfull kombination då bolaget blir en sammantagen jätte med omsättning på ca. 20Mdr. Marknaden har också applåderat affären där två hyfsat starka aktörer väljer att gå samman. Jag är i just detta fallet ganska så skeptisk. Sammantaget vill man genom affären skapa synnergieffekter om 300Mkr på årsbasis som extra skulle landa ner i aktieägarnas fickor. utöver nuvarande situation med lönsamheten. Dessa "betydande" synergivinster handlar om ung. 1,5% av årsomsättningen och de kommer inte inträffa innan några år fram i tiden. På pappret bra, men i verksamheten handlar det om att slå samman två lika stora företag med betydande risk för att man måste ta stora kostnader idag för att förhoppningsvis vinna en osäker vinst i framtiden.

Affären 1998 mellan dåvarande STORA och finska Enso påminner en hel del om affären  även om denna är i mindre skala. Även då var det två företag som kompletterade varandra och där man skulle ta fram stora synergieffekter (pratades då om 2mdr årligen, på omsättning om 90Mdr). Slutresultatet har istället förskräckt i form ideliga besparingsprogram, återkommande "engångsposter", omstrukturering och en mer eller mindre ständigt skral lönsamhet i det sammanslagna bolaget. i efterhand får nog sammanslagningen ses som misslyckad.

Ibland är nog 1+1 bara 1,8 och inte 3.