Förändringens vindar blåser efter Martin-Löf sorti.

Ja som sagt idag offentliggjordes att Sverker Martin-Löf avgår från samtliga styrelseuppdrag vid vårens bolagsstämmor.

SML avgång utlöser närmast lavinartade förändringar i Industrivärden-sfären. Ungefär likvärdigt mot förändringarna 2002 när Bo Rydin avgick både som styrelseordföranden i SCA och Industrivärden. Bland dagens förändringarna är bla att Pär Boman avgår som VD för SHB och blir styrelseordförande i banken och Anders Nyrén gör samma resa i Industrivärden. Många styrelseplatser blir lediga, du har läst om det i tidningarna idag så det behöver inte upprepas.

Dagens pressmeddelande från Industrivärden lär stötas och blötas mycket framöver i många medier och bloggar men då jag skrivit en hel del om sfären på denna blogg vill jag här ge mina tankar kring dagens historiska händelser.

1. Anders Nyrén blir styrelseordförande i Industrivärden. Detta är helt unikt. Historiskt har Industrivärdens styrelseordförande utsetts av tidigare styrelseordförande i antingen SCA eller Handelsbanken och VD i Industrivärden har snabbt försvunnit ut efter förrättat förvärv i bolaget. Jag tror helt ärligt att detta har reglerats i ett aktieägaravtal mellan SCA och SHB då successionen varit så konsekvent. Sverker (SCAs man) efterträdde Tom (SHB), som i sin tur efterträdde Bo (SCA) som efterträdde Tore (SHB)..... Med dagens besked rämnar detta och Fredrik Lundberg blir nu i praktiken räknad som ägare med makt att utse styrelseordförande precis som SHB. Man kan konstatera att Nyren idag är en ordförande både SHB och Lundbergs kan acceptera.

2. Pressmeddelandet medför att Handelsbanken i praktiken nu är SCA störste ägare. Farfarprincipen försvinner i SCA och banktjänstemannen Pär Boman  blir nu styrelseordförande i SCA, första gången sedan SCA börsnotering. Detta medför att  SCA anställda tappar ägarförerädandet  över de viktiga stiftelserna i SCA som är stor ägare i Industrivärden bla. Dessa poster kommer nu kontrolleras av SHB med dess representant Pär Boman. I praktiken innebär detta, Industrivärden får två huvudägare SHB samt Lundbergs som bestämmer.

3. Ledande befattningshavare i innehavsbolag skall enligt överenskommelsen bara i undantagsfall sitta korsstyrelser. Också detta unikt. Tidigare så har såväl VD i SHB och SCA och övriga innehav (som har bytts med åren) varit notoriska styrelseledamöter i flera styrelser inom sfären för att successivt stöpas in mot den innersta kretsen. Nu blir det stopp för detta och för VDn i SCA blir man nu en ren tjänsteman som ska driva SCA, punkt. Likaså kommer VDn i SHB en uppgift att bara vara VD i banken. Ägarförerädande och styrelserepresentanter blir man först som styrelseordförande ( i banken). Summan av denna kardemumma blir att det blir viktigare att vara stor ägare i  just Industrivärden. Fredriks Lundberg och hans arvtagare får Mao en rejält större maktposition än tidigare.

4. Det innehavsbolag som nu får störst förändringar är SCA och jag skulle nog säga att det med ganska stor sannolikhet nu kan ske rejält stora förändringar i SCA. SML och hans företrädare Bo Rydin är de som har skapat dagens SCA i dess struktur och tillgångar. Jag bedömer att ledningen i SCA får större svängrum i strukturaffärer än idag. En gissning är kanske att Lundbergs innehav Holmen köper upp SCA svenska tryckpappersverksamhet? Kanske blir SCA Forest products eget börsbolag och SCA blir ett rent hygienbolag med en ägarpost i Industrivärden? Eller säljs aktieposten i Industrivärden från SCA till Handelsbanken för att tydliggöra ägarförhållanden i Industrivärden?

5. Jag skulle gissa att Katarina Martinsson och Louise Lindh snart väljs in i styrelser inom sfären. På mandat från Lundbergs,från idag än tydligare en av de viktigaste  ägarfamiljerna i svenskt näringsliv. Och det är inte otänkbart tror jag att det kan bli en kvinna som VD i Handelsbanken.....

Ligger det en fusion mellan Öresund och Svolder runt hörnet?

Sista året har vi kunnat läsa att investmentbolaget Öresund succesivt har köpt aktier i ett annat betydligt mindre investmentbolag, Svolder. Köpen har genomfört förhållandevis systematiskt över tid.

Svolder är ett rent investmentbolag som köper och säljer aktier i ”mindre” börsnoterade företag. Bolaget bildades av ett antal investerare mitt under 90-talskrisen i Sverige för att dra nytta av investeringsläget. Man har  (hadde)som policy att dela ut ung 5% av substansen varje år (i alla fall hade man det historiskt) i aktieutdelning.

Idag äger Öresund ungefär 15% av Svolder och är kapitalmässigt största ägare i Svolder om än inte riktigt röstmässigt pga A och B aktier.

Vad är då poängen med att ett investmentbolag köper aktier i ett annat investmentbolag? Jag det första och mest logiska är att Öresund har sett en god placering genom att köpa aktier. Så har Investment AB Öresund gjort flera gånger förrut och såväl Investor, Industrivärden som Custos har varit bland bolagets större placeringar. Genom att köpa aktier i Svolder har  hitills varit en god affär

Svolder är i grunden ett trevligt investmentbolag som handlas med lite rabatt mot substansvärdet. Dock har Svolder höga förvaltningskostnader kontra den förvaltade volymen kapital, mycket av bolagets kapitaltillväxt har ju delat ut genom frikostiga utdelningar. Dessutom, det krävs mycket kapital för att ha flera anställda, ett kontor på fina gatan i Stockholm samt administration osv…

Även Öresund har de senaste åren ”krympt” till följd av skilsmässan mellan Qviberg och Hagströmer (investmentbolaget Creades). Den minskade mängden kapital drabbar också Öresund då kostnaderna är relativt höga kontra förvaltningskapitalet. Precis likvärdiga problem.

Jag kan också se en liten trend i att Svolder sista åren har koncentrerat sin portfölj något. Idag är man bland de största ägarna i de bolag man placerar i. tillskillnad mot tidigare då man oftast var helt utan ambition att ta stora ägarpositioner. Jag tror denna förändring till viss del kan locka Öresund.

En tänkbar upplösning av dramat att ett ägarbolag köpt aktier i ett annat ägarbolag är att de båda bolagen genomför en omvändning styckning och fusioneras. Enligt mig skulle Öresund och Svolder gynnas av detta. Ett sammanslaget bolag skulle få större förvaltningsvolym och kostnaderna skulle kunna reduceras betänkligt i förvaltningen. kapitalet skulle också kunna användas för goda ägarpostioner såsom gamla Öresund hade i en hel del bolag.

Styrkeförhållanden mellan Öresund och Svolder är att Svolder har ett substansvärde på 1,3Mdr och Öresund har ett substansvärde på ca. 3,6mdr. Det ger ett styrkeförhållande där Svolder utgör ca. 26% och Öresund utgör 74%. Det troligaste är således att öresund lägger ett bud på Svolder där man betalar med egna aktier. Det torde gå att finna en kompromiss mellan bolagen om lämplig förvärvskurs.