Ursvik Ultra racerapport

I helgen så sprang jag årets första tävling. Den "korta" klassen på Ursvik Ultra. Denna korta klass innebär att man med start kl 03:00 på natten springer tre varv på ett dryg 15 km långt omväxlande terrängspår som har en hyfsad kupering på drygt 340 höjdmeter per varv. Spåret är i Stockholm benämnt som "Ursvik Extreme". Huruvida det är extremt eller inte skall man nog inte göra några större utvikningar om.


Jag hade sedan länge bestämt att jag skulle ta tävlingen som ett rent träningspass då frånvaron av riktigt långa löppass har gjort sig gällande. Sista veckan innan loppet var dessutom riktig misär med en sjuk sambo, mycket dålig sömn, småkrasslig kropp och näst intill obefintligt med träning. Annars har jag tränat helt okej i vinter.

 Så sent som på fredagen var jag osäker på om jag skulle starta överhuvudtaget pga sista veckans misär men sagt och gjort så tog jag och packade väskan och begav mig med tåg till Sundbyberg, på tåget slöt jag också upp med Rickard och Stefan från klubben, som båda skulle springa 75km klassen (dom gjorde de båda mycket bra tycker jag). Vi tog en lättare måltid i Sundbyberg centrum innan vi tog SL-bussen ut till Ursvik. Fick vila några timmar på mitt liggunderlag för så mycket till sömn blev det inte då den lilla gymnastikhallen hade rörelsedetektor och ljuset inte gick att släcka.

Före loppet
Jag bestämde mig under lördagen att förutom att ta det som ett träningspass också våga gå lite utanför boxen och våga prova saker som egentligen inte är prestationsbefrämjande. Med anledning av att jag ska springa längre lopp i sommar så valde jag när jag packade västen med lite extra vikt och var nog en av få som sprang med "barlast". En annan sak jag bestämde mig för var att våga att springa med väldigt lite energiintag under loppet, mest för att se vad som skulle hända då jag i vinter tycker jag blivit allt bättr epå mindre energi. Ultralöpare är ju annars  allmänt kända för att moffa i sig både det ena och det andra under lopp vilket så klart är bra då det håller upp energinivån i kroppen samtidigt så finns det en klar uppfattning att "train low, race high (mycket energi enbart på tävling)" när det gäller energi är av godo.

Ultradistanser handlar mycket om att vänja kroppen vara energisnål och därmed hålla distansen in i mål. Och då detta var träning så skulle det bli "low". Tanken var att helt lämna gottebordet vid varvning som arrangörerna ställt upp innan jag kom i mål. Jag bestämde mig också för att ta det ganska lungt och kontrollerat under loppet vad avser fart.

Loppet
Före start så stod jag och småprata med multisportaren Malin  som enligt utsago skulle ta det lungt men bakom hennes ständiga leeende och den slimmade packningen kunde man nog ana att här skulle det gå undan. Förra våren sprang jag några dagar med Malin i Storlien på fjället och vet om att hon riktigt stark, speciellt i uppförsbackar (vilket är något av min svaghet) men jag hänger med henne i nedförsbackar.

Startskottet löd och vi gav oss iväg. Jag lade mig snabbt i ryggen på Malin men märke väl redan efter 100m att det nog är ganska så dumt att springa i denna fart så jag saktade ner lite och lufsade på i lagom lunk. Kilometrarna  gick och  jag tog väl första klunken vatten efter ca. 25 min löpning och det var skönt när man väl kom in på de mindre stigarna framför de hårdare större varianterna. Jag insåg nog att mitt skoval (Inov-8 X-talon 212) nog passade bättre där och man egentligen skulle valt en mer normal joggingsko för det hårda underlaget. Jag promenerade uppför de två värsta branterna under det första varvet annars sprang/joggade jag rakt igenom, i de sista långa backen på första varvet tog jag en liten gel (High5) och i övrigt drack jag bara en liten klunk vatten vi enstaka tillfälle.

Första varvet passerades på 1:23 och jag joggade förbi med avunsjuk blick på gottebordet när andra stannade och tog för sig av. Det var förhållandevis kallt under gryning och det var gränsfall på att jag hade för lite kläder på mig, läs, det hade varit skönt med vantar i de rådande minusgraderna på 6-8 kallgrader.

Redan på andra varvet hade det börjat ljusna och var snart så ljust att pannlampan knappt behövdes med jag lät den sitta på huvudet under hela loppet in i mål. Sprang större delen av andra varvet ensam i stor omfattning och det var ganska skönt och småfilosofera för sig själv. Tog väl något promenadsteg mer än på det första varvet och vart lite stelare. Vad som nu började bli ett problem var att mina flaskor på bröstet hade frusit båda två och det var lagom mysigt att få en isklunk i sig så jag bestämde mig på andra varvet att bara ta små små vattenslurkar för att fukta läpparna. Precis i samma backe som jag tog gelen på första varvet så tog jag nu min andra gel, det blev också dagens sista. Andra varvet gick på 1:24 så tempot var jämnt och fint. Då jag druckit för lite vatten från isflaska så bestämde jag mig här för att lyxa till det lite i varvning med att dricka en halv mugg varm blåbärssoppa.himmelskt gott, de lockande chips, godis mm som låg vackert uppdukat lät jag bli. Skulle man sett mina ögon kunde man nog ana besvikelsen hos mig.

Sista varvet började okej i ungefär samma fart som de två förgående men jag började nu bl allt mer stel i benen och märkte i uppförsbackarna att energinivån i kroppen hade en hel del i övrigt att önska och det blev några fler promenadsteg, men tyckte nog inte jag tappat så mycket ändå. Märktes att fler deltagare nu tog det varligare med farten och jag sprang förbi en hel del 75 km löpare som nu hade rejält ont i kroppen sedan starten kl 00:00. Ungefär halvvägs på banan så skymtade jag en välbekant rygg från Örebro AIK med lång svallande hårtofs. Klubbkamraten Sara och glädjande verkade jag springa fortare än henne då ryggen kom närmare. Låg bakom i en uppförsbacke och tjoade till och frågade hur formen var. Ingen reaktion, hon verkade vara i sin egen bubbla. Så jag tog mod till mig att springa upp jämnsides om henne och lade armen om henne. (...gör inte det på joggingturen, kära läsare) och logiskt ryckte hon till som om det vore en våldsverkare som gav sig på henne pga av min framfusighet. Glad att jag slapp smockan och fick nu förklaringen till hennes frånvaro av respons på tilltal då hon lyssnade på P1 program på radion i hörlurar. Bildning och idrott i skön harmoni.

Joggande någon minut med Sara och småpratade men tyckte jag hade bra fart så jag lika gärna kunde springa in i mål och vinkade adjö. Klart övermodigt skulle det snart visa sig och det dröjde nu inte länge för jag började känna mig riktigt matt och trött. Inte så konstigt egentligen då jag helt avstod från både dricka och all form av energi på sista varvet. Gick tom helt enkelt och blev succesivt trött, tröttare och sista 3 km tröttast av dem alla med stela pinnar till ben med promenad i varje uppförsbacke. Tappade väl intresset också skall väl medge när några konkurrenter sprang om bara de sista kilometerna. Precis före målgång kom Sara glatt joggande ikapp och och såg fantastisk fräsch ut och gav sig raskt ut på hennes sista varv och fullföljade de 5 varvet som tvåa bland damerna. Sluttiden på sista varvet blev för mig svaga 1:36 och måltiden på klockans loggade 47 kilometer blev 4:26.

Energimässigt så fick jag totalt sett i mig under loppet, enbart två små energigeler (High5), ca. 5dl vatten och en halv mugg blåbärssoppa. Inte mycket på knappa 4,5 timme löptid eller rättare sagt alldeles, alldeles för lite. Men samtidigt en nyttig erfarenhet. Efter målgång smakade det gott med både chips, korv, godis, blåbärssoppa mm.

Eftermäle
Sammantaget var jag ganska besviken efter målgång och tyckte jag nog gjort ett bra dumt genomförande efter de tröttsamma sista kilometrarna. Samtidigt med barlast och låg energi, hålla en snittfart på 5:39 per km under de 47 km på kuperade stigar med pannlampa var ändå helt okej, maratondistansen passerades på 3:58 på klockan och det är ju helt okej även det. Så med några dagars distans så känns det helt okej.

Tyvärr verkar någon ha tagit en flaska (Ultimate direction står det på den om någon fick med den av misstag) från mig som jag glömde kvar vid målplatsen innan jag lade mig på min madrass. Då den var puts väck när jag skulle hämta den innan jag tog bussen tillbaka till tåget.

Kronan på verket blev sedan tågresan hem där jag snålat och inte bokat sitsplats och resultatet på ett fullt tåg blev ståplats första biten för de trötta benen.

Träningsvärken efter loppet tycker jag lovar riktigt gott. Enbart muskulär stelhet, lika ont i musklerna på hög som vänster sida och inga problem alls med knäleder, fotleder eller andra tänkbara svagheter. Tar det som ett kvitto på att träningen i vinter har varit helt okej. Simmade en kortis på måndagen för att mjuka upp kroppen.

Kravanalys bergslöpning

Sedan hösten 2012 har jag successivt tränat mer än 5 års perioden mellan 2007-2012 . Det har varit en kul resa att med små steg ha blivit bättre i kroppen än den varit några år. Träningen har min vana trogen varit ganska så varierad med olika aktiviteter beroende på säsong, men ett fokus har varit löpning i terräng.

Under fjolåret var jag med i ett antal lopp i bergs och fjällterräng något jag gillar och det har varit kul att återigen komma tillbaka till denna typ av lopp som jag gjort sedan sena tonåren. höjdpunkten förra året var det rumänska loppet Transylvania Trail Travserse som jag genomförde på ett bra sätt tycker jag vilket omnämndes här på bloggen. Men jag är inte (än) tillbaka till min tidigare prestationsförmåga och får leva på gamla meriter än så länge.

I år, 2015 är min förhoppning att jag kan träna något mer och strukturerat. Jag skall väl inte sticka under stolen att jag har vissa ambitioner att komma tillbaka till "gammalt gott slag". Jag har också en klar målsättning för i år, då jag har fått en plats i Ultra Trail Mont-Blanc veckan i Chamonix där jag kommer tävla i det tekniska loppet, dvs TDS som är 119km långt och har 7250 höjdmeter och något mer tekniskt underlag än de andra loppen.

Nedan tänker jag skriva en "kravprofil" på bergslöpning. Den skriver jag för mig själv men även för andra intresserade så därför lägger jag den  öppet här. Definitionsmässigt är det skrivet för lopp till fots som sträcker sig från 5-50 timmar, går på besvärligt underlag och har en kupering på minst 2000 höjdmeter per 4 mil. Kravprofilen nedan är skriven utifrån mina egna erfarenheter av lopp och träning i berg, skog, obanat och fjällterräng både i Sverige och utomlands, samt också lite högskolestudier  i anatomi och fysiologi som jag har som jag tänker använda mig av. Jämförelser kommer göras med löpning i stort med viss slagsida mot "ultralöpning". Intensitetsnivåer som beskrivs kommer göras utifrån A1-An skalan (sv skidförbundets skala?).

Uthållighetsmässiga krav
Bergslöpning ställer betydande uthållighetsmässiga krav. Det är en mycket lång tävlingstid där grunden utgörs i form av aerob prestationsförmåga.

Terrängen i bergslopp gör att skillnaden i ansträngningsnivå under loppet är varierande. Jämförelsen med vanliga längre löplopp kan göras där framgångsfaktorn är att starta lugnt och finna en ansträngningsnivå som man orkar hålla under hela tävlingstiden och i bästa fall spurta på slutet. I bergslopp finns inte dessa förutsättningar att göra utan din ansträngning kommer variera utifrån höjdprofilen i loppet. I uppförsbackar, trots att du går/promenerar kommer du har en högre ansträngning än i utförslöpningen där kommer din puls att gå ner till följd av fysikens lagar. Den som enbart är tränad för riktigt jämn belastning kommer få svårt vid genomförande av bergslopp.

Framgångsfaktorerna blir således flera, dels måste du bygga upp en förmåga till återhämtning i utförslöpningen och dels måste du under bergslopp klara av att periodvis ha en högre puls än vad som vad för tävlingstiden vore optimalt. Min tolkning är här att bergslöpning ställer högre krav på syreupptagningsförmåga per kg kroppsvikt än ultralöpning där du kan ha en jämn låg ansträngningsnivå loppet igenom och du inte behöver lyfta din kropp uppför på samma sätt. Du måste också ha en högre tröskelförmåga i bergslöpning än i ultralöpning för att inte producera mjölksyra vid för låg puls.

Bergslöpning ställer också krav på mycket god specifik löpekonomi dvs att med så låg ansträngning som möjligt kunna springa i teknisk terräng, med betoning på utförslöpningen. Genom avslappnad teknik i utförsbackar ligger här nyckeln till återhämtning efter perioderna av högre ansträngning som naturligt uppstår. Utan denna återhämtning kommer man få svårigheter att genomföra längre lopp med bra prestation är min uppfattning. Du måste således vara så bra tränad att du kan springa förhållandevis fort på stenigt underlag utför och trots det ha en mycket låg puls för att få återhämtning som krävs efter uppförsbackarna.

Rent träningsmässigt innebär ovanstående uthållighetsmässiga krav att bergslöpning kräver ett större mått av träning på A3/tröskelnivå än ultralöpning. Gärna i form av snabb promenad i kraftiga uppförsbackar då detta är grenspecifikt och bör även öka VO2 max. Detta bör kombineras med löpning i A1 på tekniskt underlag och utförsbackar i syfte att skapa god löpekonomi för tekniskt underlag och skapa en förmåga att återhämta sig. Intervallträning i olika former med längre intervaller (gärna fartlek, naturlig intervall) torde vara bra att träna då detta svarar mot en naturlig variation i ansträngningsnivå.Träning i A2 bör genomföras i mindre omfattning enligt mig för att kunna lägga fokus på dessa ytterligheter.

Styrkemässiga krav
Bergslopp ställer höga krav på muskulär styrka. Din kropp kommer utsättas för mycket stor belastning. Ett stort krav är att upprätthålla en god kroppsposition (core) under längre tid. Till följd av det tekniska underlaget kommer kommer det vara många rörelser även i sidled och varje steg kommer bli olika till följd av kupering och underlag. Detta är i grunden bra för att minska förslitningsskador men ställer högre krav på genomtränad kropp som orkar hålla kroppspostionen (rygg, buk osv)

Knästyrka är helt central. Bergslöpning innebär smått enorma, uthållighetsmässiga styrkekrav på knästyrka. Uppför kommer hela tiden kroppstyngden att ligga på dina knän och utför kommer du till följd av nedförlöpningen ha en mångdubbelt större belastning. Hamstringsmuskulaturen kräver således specifik träning och är en prestationsbegränsande muskel.

Höftleder är en annan helt central muskulatur som kommer ansträngas hårt under bergslopp, värre än under lopp i flack terräng. Iliopsoas är således precis som hamstring en muskel som är viktig ur prestationshänseende i bergslöpning och behöver specifik träning.

Dina fotleder är en annan del som utsätts för hårda påfrestningar och de behöver vara starka för att orka med belastningen.

Min slutsats maa ovanstående ur träningssynpunkt är att det behövs en hel del styrketräning för bergslöpning. Styrketräningen bör delas in i "core" dvs övningar för rygg, buk, sidomuskler osv. där. Enkla grundmässiga styrketräningsövningar som går att variera i det oändliga. Fokus bör vara på uthållighetsstyrka men det är nog inga problem egentligen att även köra något tuffare träning med färre reps.

Specifik träning behövs sedan för höftböjaren, lårmuskel och fotleder. Fotleder kan ske i form av balansövningar, och  kan exempelvis vara stå på tå på ett ben och borta tänderna, kanske i kombination med tåhävningar. Givetvis kombineras med mycket uthållighetsträning i kuperad terräng.

Hamstrings kan tränas genom benböj i olika former med och utan vikter och på ett eller två ben. Med eller utan belastning. Enklare skivstångsövningar är att rekommendera.

Höftböjaren kan också tränas med olika form av benpendlingar, höftlyft, upphopp, nedhopp mm. Kombinerade styrkeövningar är klokt (t.ex. burpees) för träning av höftböjaren.

Rörlighet och skadeproblem
Bergslöpning är riskfyllt ur skadeaspekt. Den första aspekten är risken för traumaskador, vrickningar, fallskador och liknande. Jag har själv exempelvis brutit revben under lopp och otaliga skador med vrickningar och skadade handleder.

Den andra formen av skador är överbelastnings och förslitningsskador. Min erfarenhet säger mig att risken för överbelastningsskador är högst för fotleder, knän, höft och ryggproblematik.

Traumaskadorna är svåra att förebygga mer än betona vikten av att ha mycket god löpekonomi och rörelseförmåga i nedförsbackar. Fokus i skadeförebyggande träning bör därför ligga på förslitningsskadorna samt corestyrketräning i syfte att orka upprätthålla en god kroppshållning.

Träningsmässigt är min uppfattning att det behövs kompletterande styrke och rörlighetsträning med fokus på fotleder, knän, höft och rygg. Enkla basic övningar som skapar styrka i de muskler som böjer dessa skadedrabbade leder. En annan aspekt är att kroppen behöver tid för återhämtning och läkeprocesser efter genomförda lopp, lopp som bör ske i måttlig omfattning sett över ett år . Min tolkning här är att det är en stor fördel om man ägnar sig åter alternativ träning särskilt då perioder efter lopp men även i viss form kontinuerligt över tid. Tänkbara aktiviteter är alla former av aeroba idrotter såsom cykling, skidor, skridskor, mm. Men även idrotter som minskar stötar såsom simning  eller yoga som borde främja muskulär återhämtning genom aktiv vila.

Enklare klätterträning torde vara bra för att hantera scramblingpassager under loppen.

Psykologiska aspekter
Alla idrotter med tävlingstider på 5-30 timmar ställer stora psykologiska krav. Du måste kunna hantera trötthet, sömnbrist, vilja att ge upp, smärta mm. i den mån skiljer detta ingenting mot ultralöpning. Vad som är grenspecifikt inom bergslöpning är du måste kunna hantera rädslor i olika former. Rädsla för höga höjder är ett exempel, en sak i dagsljus och en sak i mörker. Andra aspekter är rädslan att springa fel, bergslopp är oftast svåra att snitsla eller är rent av gjorda på orienteringskarta. Andra förmågor är förmågan att hantera yttre klimat. Väder och temperatur kan variera oerhört i kraftigt kuperad terräng. Skillnad i 15 grader mellan dal och topp är inte ovanligt och ställer krav framförallt i längre lopp (mer än dygn).

Rent träningsmässigt skulle jag säga att den bästa psykologiska träningen är att utsätta sig för situationerna genom tävlingar. Att tävla i bergsterräng kräver stort mått av erfarenhet för att optimera sin prestation, alldeles oavsett om det handlar om att vinna lopp eller ta sig i mål. 

Taktiska och praktiska förmågor
Taktiskt genomförande av loppet är att yttersta vikt för genomförande av bergslopp. Många väl förberedda deltagare har bundit ris åt sin rygg genom taktiskt felaktigt genomförda lopp. Exempel på vanliga misstag jag själv och andra har gjort:

• Börjat för hårt i början (i stort sett samtliga tävlingar börjar med en längre uppförsbacke. Med onödig energiförlust och påföljande mentala problem med deltagare som springer förbi i strid ström.
• Sprungit fel längs banan då man inte varit observant eller tillräckligt skicklig i orienteringsmomenten.
• Börjat äta och dricka för sent in i loppet.
• Fullföljer inte sin kostplan med resultatet att man i nästan alla fall får i sig för lite energi.
• Är ej tidseffektiva i checkpoints och det tar både tid och man kyler ner sig. 
• Hamnar i en psykisk situation (gärna i kombination med kyla och mörker) där man helt sonika glömmer bort att äta/dricka/springa rätt med följdverkan att det blir svårt att fullfölja loppet.
• Är för dålig på att hantera sin utrustning t.ex. är långsam på att hantera mat, jacka och övriga förstärkningsplagg. Man tappar tid och skapar problem åt sig själv.
• Rädsla och felaktigt hantering i dåligt väder.
• För dåligt med sömn innan loppen. Skall man vara igång 40 tim är detta en direkt "killer" att inte sova innan loppet.

Tillförsel av energi är en konst i sig på bergslopp. Kroppen behöver en jämn tillförsel av energi i prioriteringsordningen kolhydrater, proteiner och fett utöver detta saler och elktrolyter i olika form samt vätska. Terrängen och loppens karaktär gör detta svårt, det är inte som på ett ultralopp där stationer duggar tätt, eller där varje löpsteg är lika. Uppför har du stavar i händerna och det är olika svårt att få tag i packningen, det är kallt och blåsigt vilket ger dig stela fingrar, det är tekniska nedförsbackar där det rent sagt är farligt att "ta upp en kaka" samtidigt som man springer. Detta låter kanske konstigt men detta är förmågor du behöver träna.

 Jag tror på varianten att till viss del anpassa energiupptaget efter terrängen. Det är bättre och mer tidsbesparande enligt mig att ta majoriteten av energin i uppförsbackar när man går än utför när man springer. Detta innebär att man kan få något oreglbundet intag av energi under ett bergslopp, men är något man måste vänja kroppen vid.

Årscykel
Bergslopp (tävling) till fots sker normalt sett under perioden maj-oktober. Årscykel är sedan skapad utifrån ovanstående kravprofil.

Bergsterräng är också svårt att nå under vinterhalvåret såvida du inte håller på med skidalpinism eller vinterklättring (borde vara mycket relevant träning).

Det gör att det finns en tydlig årscykel. Ett vinterhalvår där du tränar på annat plats än berg och ett sommarhalvår när du i alla fall periodvis tränar i bergsterräng.

Jag tror beroende på denna problematik att man kan dela upp träningsåret i följande faser (anpassas efter ditt personliga tävlingsschema:

återhämtning = några veckor efter tävlingsslut
grundträning = november - april
specifik träning= maj-juli
tävlingssäsong =juli-oktober

Återhämtning
Fokusera på att läka skador och aktiv vila med lämpliga aktiviteter. Fokus på att bli frisk och få igång regelbunden träning.

Grundträning
Fokus ligger på att bygga upp syreupptagningsförmågan genom längre intervaller, regelbunden träning i övrigt,  alternativ träning, regelbunden grundstyrka och mot slutet mer specifik styrketräning mot knä och höftbörjare. samt gärna några långa pass i tufft klimat. Jag skulle säga att grunden för bra prestationer i tävlingar ligger här och det är under denna period man bör bygga sin syreupptagningsförmåga. Ca 20% av uthållighetsträningen bör vara A3 eller högre. 


Specifik träning
Fokus är att få längre lugna pass i tävlingsrelevant terräng. borde vara klassisk tid för träningsläger. Springa lungt i relevant terräng, få in långa pass ganska så tävlingslikt. perioden bör innehålla en hel del styrketräning för att stärka upp kroppens hållning. Viktigt är att hålla sig skadefri denna period.

Tävlingssäsong
Genomförande av tävlingar, där mellan återhämtning, skadeläkning och regelbunden träning i så relevant terräng som möjligt. Då tävlingarna sliter mycket på kroppen och det finns ett stort behov av aktiv vila torde det även vara en tidpunkt för alternativ träning i viss mån mellan loppen.

Så, det får nog räcka för detta blogginlägg. Jag kommer nog återkomma med med handfasta träningstips.

Transylvania Trail Traverse -Dracula Course-min version

För en dryg månad sedan genomförde jag ett av mina lite större äventyr i år när det gäller kroppsliga ansträngingar då jag var i Rumänien och genomförde Transylvania Trail Traverse som är ett äventyrslopp på drygt 106 km och knappt 9000 meter stigning. Loppet går med halvt otillgängliga stigar i Transylvanien.

Tänkte berätta lite om min story..

Förberedelserna
Jag har sista året i grunden tränat bra och kontinuerligt om än  till nästan uteslutande del med lägre intensitet. Med en del styrketräning och en hel del simning så är kropp rätt så stark för att säga det själv i jämförelse med hur det sett ut de senaste åren sedan jag genomgick en skilsmässa.

I min planering för året hade jag planerat för 4 stycken lopp som uppladdning plus ett antal träningsläger i lite mer kuperad terräng. Dels träningsloppet Salomon trailtour Kolmården 21 km, (där jag ramlade och slog knät och så gick det loppet skit), en mycket kuperad Olympisk triathlon i Örebro, som gick helt okej, även om jag cyklade på en cykelcross när andra kom med tempohojar :-). Sedan de två "bergsloppen" Sweden Sky race och Axa Fjällmaraton. Sweden Skyrace gick otroligt bra i början fram jag snubblade och slog sönder ett revben, fullföljde dock loppet med smärtor. Axa fungerade inte alls då revben och efterföljande ryggproblem inte alls hade läkt och där var loppet en enda lång pina.

Utöver detta har jag haft några "träningsläger" i Spanien, Sälen och Storlien. Så rent generellt hade jag förberett mig bra med i snitt ca. en timme träning/dag sista året innan jag åkte ner till Rumänien. Bra.

Efter missödet på SSR så var jag smått övertygad om att byta ner mig i klass på Rumänien då det trasiga revbenet inverkat en hel del på träningen såväl på psyket såklart. Men efter övertalningsförsök från vännen Henrik och i takt med kroppen började kännas bättre så bestämde jag mig på att försöka ta mig runt hela den långa banan, som jag planeringsmässigt räknade med skulle ta omkring 30 timmar.

Resan
Inför tävlingen hade jag pratat ihop mig med  Henrik om att göra loppet tillsammans och det kändes helt rätt. Henrik har tränat på riktigt bra och gjorde ett riktigt starkt resultat på Ultravasan så jag var övertygad om att här vill det till att bromsa och bara se till att hänga med för egen del.

När jag sitter på på tåget på väg till Eskilstuna där Henrik bor känner jag viss oro komma krypande om att jag och Henrik kanske inte hade pratat ihop oss om genomförande av själva loppet. Jag har viss erfarenheten att falla tillbaka på ang bergslopp men att skall man genomföra ett lopp tillsammans så är det otroligt viktigt att man som ett lag hanterar situationer som med största sannolikhet uppstår längs vägen. Man kommer med största sannolikhet inte gå helt jämt och det kan uppstå problem med utrustning

Jag hade också viss oro för själva genomförandet av loppet och att vi skulle göra loppet "i takt". När jag gör bergslopp försöker jag alltid utnyttja uppförsbackar för äta och dricka och nedförsbackar där krävs det en större koncentration för att hålla fart. Helst tycker jag man skall vara i rörelse så mycket som möjligt och vill helst inte stå still för länge i checkpoints där man får lite mat och dricka.

Hur som helst pratade vi igenom loppet och genomförandet över en kopp te innan det var kudden och dags att åka till Arlanda. Turen till Arlanda blev nästan väl spännande då vi checkde in 2 min innan stäning och boardade på final call, men det är en annan historia.

Dagarna innan loppet i Rumänien ägnades mest åt vila och lite allmänt turistande till bla slottet i Bran (Dracula).

Loppet
Vaknade upp av väckarklockan som tycktes ringde väl tidigt och det var klart jag sovit alldeles för dåligt. Nere i frukostmatsalen inser jag till min glädje att jag nästan är helt först så jag kunde äta frukost i godan ro, något som jag alltid uppskattar.

Kl 05 blev vi ivägskickade med buss upp till starten och den traditionsenliga nervositeten infann sig. Lyckades faktiskt med bedriften att nicka till under någon sekund i bussen så jag tror ändå min stressnivå var lagom avslappnad. Efter den obligatoriska (något slarviga i mitt tycke) utrustningschecken var det en viss väntan på start när man väl lagt sin dropbag på plats i varvningen.

Punkenligt kl 6 smälldes startskottet av och jag och Henrik hade lagt oss sist i startfältet och började promenera på i sakta mak uppåt backen då vi hade gissat att det var ca. 3 timmar uppförsbacke till första toppen. Jag funderade en hel del på några saker, dels var det i mina ögon många som hade för mycket kläder på sig i starten för en lång uppförsbacke och dels var det många som när startskottet gick hade eventuella stavar packade på ryggsäcken, vilket är märkligt då just stavar är bra för uppförsbackar. Att många joggade till en början tog jag med ro. Inte helt oväntat fick jag och Henrik redan de första kilometerna gå förbli medtävlare som stuvade ner tröjor, jackor och tog fram stavar.

Första delen var småslingrande skogsstigar som en mellansvensk skog och det bar ideligen uppåt. Vi tog det lungt och försiktigt och tycker nog vi fick en riktigt bra start.

Skogen skiftar karaktär ett par gånger i höjd, först frodig lövskog som succesivt innehåller mer barr, sedan blir barrträden lägre och övergår till slut i buskar, för att sedan bli ett mycket kuperat hedlandskap för att sista biten över 2100m bli bergsterräng. Omväxlande sa bill, jobbigt med uppför sa bull.

Strax före den första toppen börjar det blåsa ordentligt och det är dags att ta på sig jackan. Sikten är trots allt bra så det är inga problem på det sättet.

Ner från första toppen är det en förhållandevis utmanande nedförsbacke och jag personligen tycker det är riktigt skönt när pulsen går ner och benen får flyga lite lättare fram. Jag märker här att Henrik har det lite tuffare i den kuperade nedförslöpning men tycker ändå det går riktigt bra.

Nere efter höjden så planar det knappt utan utan börjar gå uppför nästan direkt. och det blir brant, riktigt brant och stenigt. I slutet av denna uppförsbacke (som tar några timmar) pratarjag och Henrik igenom att dela på oss. Henrik har haft det lite jobbigt och jag känner mig förvånansvärt pigg. Vi tar det ganska lungt upp och tar ett antal kortare pauser i den steniga terrängen.

Efter vi delar på oss, infaller sig en viss obehagskänsla i mig. Du är själv nu Cristoffer och du har många timmar tuff terräng framför dig. Jag har nu under en period ökat tempot en del och jag känner ändå att jag har en mycket bra energisituation. Jag passerar flera löpare under den sista delen på uppförsbacken och i den efterföljande nedförsbacken ner till checkpoint 4.

Efter CP 4 är det ett mycket tekniskt avsnitt på några kilometer när man tar sig fram i en kanjon med stegar, enklare scrambling och vissa grottpassager. Detta avsnittet är jag helt själv och tycker det är allmänt kul med den mycket tekniska terrängen. Uppe på "toppen" efter denna passage är det ett lättlöpt parti där det under sammanhållande sträcka går att jogga ihållande.

Landsskapet här en blandat hed och skogslandskap och det är en hel del får och andra djur ute. Jag tar mig förbi någon deltagare och det känns fortsatt bra och jag börjar nu tror att jag faktiskt skall klara av detta.

Jag springer i harmoni längs en stig bland får och PANG springer jag förbi ett litet skjul där en vallhund låg på andra sidan. En mycket stor och ilsken vallhund... Hunden går till Attack mot mig och jag försöker enligt konstens alla regler göra mig stor och farlig och ta befälet över hunden. Undviker mirakulöst att inte bli biten. Vad värre är att hundens skall har lockat till sig två andra vallhundar som kommer rusade. Hundarna agerar precis som man ska när det finns ett hot och jag bli omringad och utskälld. Jag bli både rädd och min puls går upp i max. Jag har ingen större chans att ta mig helskinnad ur situationen men mirakulöst så börjar en fåraherde en bit bort ropa något på rumänska och vips slutar hundrarna skälla och jag tar mig ur ringen.

Mycket skärrad och uppstressad joggar jag vidare mor CP 5. Mitt stresspåslag innebär att jag vid ett stigbyte springer fel och får vända efter ett par hundra meter. Just nu känns det inte bra i humöret skall medges. och jag skall nog vara tacksam att dessa händelser är en ljuset på eftermiddagen och inte under natt.

En lång nedförsbacke tar mig ner till målet för den första slingan. Målet där jag har min drop-bag. Det har nu gått ca. 12 timmar och det är på väg mot sen eftermiddag. i målet/varvningen ser jag deltagare som är slut och väljer att bryta vilket nästan får mig mer taggad att ge mig ut. igen.

Jag väljer här att byta kläder, nya strumpor, på med långbyxor och ny tröja. Jag gör i ordning en laddning med "astronautmat" vilket är en blandning som man fyller med kallt vatten. Slurp, 450kcal på 3 minuter. Precis vad kroppen här behövde (och en kopp kaffe). Jag får även här den glada möjligheten att byta karta. Arrangörernas intygan att kartan var vattentålig visar sig helt fel och min karta är i stort sett smul efter att dessutom ha tappat den i en bäck.

Jag ger mig efter några minuter i kast med den långa, långa uppförsbacken. Den jag i förhand skall tro vara den jobbigaste backen. Jag gör lite beräkningar för mig själv att kanske kanske hinner jag ta mig upp ur skogen i ljus och inte behöver använda pannlampa innan på toppen.

Uppförsbacken är ganska jämbrant och harmonisk och det är ju bara att promenera på. glädjande hinner jag komma upp ur skogen innan det blir allt för mörkt och jag hinner komma en bra bit upppå berget innan jag behöver stanna och ta fram pannlampa. Även jackan åker på här igen. Det är ju äventyret börjar intalar jag mig själv för uppe på höjden har nu vädret försämrats betydligt, det blåser, dimbankar och mörker. tar fram lite gamla erfarenheter från tidigare äventyr och skrockar för mig själv att dåligt väder brukar vara min grej.

Efter en stund kommer jag upp till toppstugan på 2600möh som utgör en checkpoint. Möts av ett väldigt tråkigt besked, arrangörerna funderar på att stoppa tävlingen under natten pga vädret och man tror att många i delen efter stugan har gått vilse. Delen som nu följer innehåller en del enklare orientering. Surnar till skall sägas men packar ändå om, äter och dricker och tar på mig vantar och mössa. Efter ett övertalningsförsök med den rumänske arrangören i stugan så övertygar jag honom att jag har utrustningen, jag är tillräckligt fräsch och dessutom tävlat en del i nattorientering.

Ger mig av och ser redan ett par hundra meter efter stugan mellan dimbankarna pannlampssken som definitivt är på fel plats. Jag tar det lugnt och metodiskt, läser kartan noggrant och har koll på kompassen som jag har direkt på kartan. Går helt klockrent och jag kan efter loppet utläsa att de följande timmarna är jag snabbast i hela tävlingen. Jag går förbi någon deltagare och fångar upp två förvirrade belgare som är fysiska starka men som haft dålig koll på kartan. Utan diskussion så slår mer eller mindre följe. Delen här är riktigt trevlig, förhållandevis "flackt" och vi är på hög höjd hela tiden. ner till CP 8 som ligger efter vi tagit oss neråt.

När man kommer ner i skogen är det rejält mörkt och nu börjar det kännas att man varit igång länge. Efter CP 9 är det en mycket lång teknisk nedförsbacke. Jag är fräsch och springer på riktigt bra, springer periodvis ifrån belgarna men väljer att vänta in dem fast jag nedför är klart starkare. Nere i byn Busteni som utgör CP 10 får vi reda på att vi ligger riktigt bra till, ca 2 timmar efter ledarna som är tre otroligt starka tjejer vilket inte är förvånande på mig då minst 2 av dessa är världsstjärnor.

I Busteni blir vi också varnade för att vi nu befinner oss i en mycket björnrikt område och dom ber oss vara observanta och hålla ihop. Sträckan härifrån och några timmar framåt är tråkiga, riktigt trist stig med först uppför en backe och en kontroll uppe vid en slalombacke och sedan ner på en större å väg som går uppför, uppför, uppför. Kommer fram till en checkpoint och det fortsätter gå uppför. Jag börjar bli trött och sliten och går igenom vilka alternativ jag har. Det viktigaste för mig är att jag inte vill vara själv så jag lägger mig främst av oss tre (jag och de två belgarna) och är i stort sett först under flera timmar, sköter dessutom all orientering. Flera gånger hallicinerar jag och tycker mig se ögon i skogen överallt, bland annat står vi still i flera minuter och tror att två gula ögon först är en Björn, sedan en varg och givetvis var det bara en liten räv...

Stigen gr uppför men inte så brant men det blir brantare och brantare, och så sakteliga börjar det ljusna. Jag börjar få lite ont i höger fotled och vänster knä men håller fortfarande god min och går först i spåret. Märker väl mer och mer att belgarna bakom går med mer och mer överskott. CP 14 är en liten Mountain rescue stuga där jag springer iväg på en toalett och får lite chips och lite att dricka. Vi hastar iväg och jag är pga toabesöket lite sen och hamnar sist i ledet av oss tre. Direkt efter denna stuga är en en mycket brant smal, teknisk stig som skall bestigas. Jag är trött, blir ännu tröttare och orkar helt enkelt inte följa de två mycket starka belgarna som försvinner meter för meter framför mig.

Försöker peppa mig själv att kämpa, det är ju bara denna uppförsbacke och sedan är det två timmar nedför till mål och jag har ju varit stark nedför tidigare under loppet. Kommer upp på den höga sista höjden och belgarna är nu utom synhåll, jag stapplar och tvingas ta det mycket lungt och har ont främst i knät nu. Stämplar den sista höjden och packar ned stavarna och jackan nu där det ljusnat.

Intalar mig själv att jag borde ha en chans att komma i kapp. Springer några steg, nej det går inte alls. Fotleden tar helt stryk, knät värker. Jag kan inte springa! jag får småhoppa på något sätt. jag har nu varit ute i 28 timmar, börjar ju tänka, jaha undrar när dom kommer ikapp bakom...förbi springer segraren i den kortaste banan som har startat på morgonen och har samma avslutning. Herregud vilket tempo hinner jag tänka när han swischar förbi.

Haltar på ner mot målet och börjar ge upp att klara 30 timmar och backen nedför tycks aldrig ta slut. Plötsligt från ingenstans ser jag helt plötsligt målet, kollar klockan, shit jag klarar 30 tim! joggar in under portalen och höjer armarna i skyn, det kommer tårar i ögonvrån.

Kramas om av arrangörerna och får medalj och ett bältesspänne (som enbart de som tar sig i mål på den allra längsta banan får). Ingen sprang förbi mig på slutet och min placering blir 8:a och 5:a i herrklassen. Av 64 startande bryter alla utom 14.

Få skjuts tillbaka till hotellet, där jag möts av Henrik som ger mig den bästa kram man kan få. Stoltheten som uppstår..

Utrustning och mat
Ganska genomgående använde jag beprövad utrustning under loppet som jag visste fungerade och jag hade inte minst lilla missöde med utrustningen. En pryl var dock ny och mer eller mindre oprövad innan loppet och det var att jag hade skaffat mig en ny pannlampa. En nyutkommen Petzl Tikka RXP (220lumen). Det är en riktigt lätt pannlampa med reflective lightning som bländar av automatiskt när man t.ex. läser kartan.

Batteriet till denna lilla me pannlampa hade jag programmet för 5 timmar var och bytte batteri halvägs. Fungerade helt okej.

Skovalet föll denna gång (som nästan alltid) på Inov-8 X-talon 212. och den gjorde mig väl inte direkt  besviken. Utan nöjd. Inte ett enda skavsår på fötterna trots de besvärliga

Västen/ryggsäcken jag använde var en Ultimate direction PB adventure vest. Fungerade helt klockrent.

Maten bestod av flapjacks, gel, russin, nötter, sportdryckpulver och är mycket nöjd med genomförandet av mat och dricka.

Min Suuntoklocka (Ambit 2) loggar hela loppet utan anmärkning och siffrorna finns att beskåda på http://www.movescount.com/sv/moves/move40191459

Skulle förstås lagt in massa bilder här men det får bli annan gång. Annars finns ett antal på min Facebook, Instagram och Twitter. :)

Recension av Suunto Ambit 2

Det finns en liten fördel med att ha en egen blogg och det är att man får skriva vad tusan man vill. Så det tänker jag göra nedan av det skälet att jag skulle vilja ha läst ett inlägg som detta :). De allra flesta som lässer denna blogg kommer inte ha något som helst intresse av vad som står utan då hänvisar jag enkelt till att klicka vidare i rymden. God Jul i förskott om vi inte skulle höras av innan dess.

Suunto är ett varumärke ägt av det finska börsnoterade företaget Amer Sport. Får väl återkomma med en analys av denna aktie.

Recension av Suunto Ambit 2

Senaste halvåret har jag använt mig av en ny sportklocka vid namn Suunto Ambit 2 och jag tänkte att det skulle vara på sin plats med en liten recension av kockan från min synvinkel.

Fysisk design:
Klockan är i sin design rejäl och tålig och som alltid när det gäller Suunto lite storoch kanske lite klumpig för små handleder. Jag har använt den under bergsmarathonlopp och några fjällturer och jag upplever att tåligheten är mycket god trots att jag inte köpt modellen med safirglas. Några kantstötningar har klockan råkat ut för men inte mer än så.

Det finns dock ett litet irritationsmoment avseende designen på klockan och det är att GPS sensorn som sticker ut en bit från klockan mot kroppen. Sensorns utformning medför (i alla fall för mig) att klockan gärna hamnar i ett läge där den lite vrids bort från kroppen. Egentligen en skitsak men jag hade ändå hellre sett att GPS sensorn hade suttit bort från kroppen relativt boetten än mot.

Batteritid:
Suunto ambit 2 är som många andra GPS klockor försedd med ett uppladdningsbart batteri som man laddar genom en sladd. Nackdelen med GPS klockor brukar vara att batteritiden blir svag och man kan inte använda klockan speciellt länge innan ny uppladdning behövs. För de flesta GPS klockor är t.ex. en veckas fjällvandring inte att tänka på såvida man inte kan ladda upp klockan.

För att vara en GPS klocka har Ambit 2 mycket god batteritid. Ställer man in klockan på GPS log med 60 sektunders intervall kan man springa ultramarathon utan problem och vandra några dagar och ändå behålla funktionaliteten i klockan när andra klockor stänger av sig av batteritorsk. Generellt sett mycket hög batterikapacitet enligt instruktionsboken upp till 50timmar kontinuerlig träningstid (om man programmerar den för energisparläge). Månader utan uppladdning om man enbart använder den som klocka.

Höjdmätarfunktioner:
En av de största anledningarna till att jag köpte just denna klockan är att den är försedd med en barometrisk höjdmätare. Jag har tidigare haft suuntoklockor med denna funktionalitet som jag varit nöjd med. På "platten" brukar GPS höjd fungerar bra men befinner man sig i bergsterräng vill jag ha en klocka som mäter lufttryck för en mer exakt höjdangivelse än GPS. 

Genom Ambit 2 tar Suunto ett steg längre och inför vad man kallar "Fused Alti" vilket i praktiken innebär att man kombinerar GPS och lufttrycksmätare vilket ger en klocka som automatiskt kalibrerar in en exakt höjd. Min erfarenhet av denna automatfunktion är mycket god! Skulle vilja gå så långt som att säga att det är köpråd enbart på denna funktion om man söker en god höjdmätarklocka för sportändamål. Särskilt om man t.ex. springer fjällorientering då löser fused alti ett problem då man slipper kalibrera klockan vilket man alltid behöver göra med en traditionell lufttrycksmätare i sportklocka då vädret och trycket varierar över tid. 

Enligt Suunto tar det mellan 3-12 min in i ett träningspass innan klockan visar korrekt höjd vilket stämmer överens med min erfarenhet, kanske något längre tid. Alternativt kan man också som "förr i tiden" kalibrera klockan med en känd höjd också. 

Min erfarenhet är att höjdangivelsen efter de första 15 minuternas kalibrering är mycket exakt +/-10m gentemot klockan vilket är fullt i klass med manuell noggrann kalibrering. En god säkerhet när man befinner sig i dimmig fjällterräng.

När man inte använder klockan för höjdmätning så kan man automatistiskt ställa  in den för att mäta väderförändringar och man kan få en "stormvarning" när lufttrycket hastigt faller.

Träningsfunktioner:
Skillnaden melllan Ambit mod1 och Ambit 2 är att den senare är en kombinerad tränings och friluftsklocka och den förra att kategorisera som en ren friluftsklocka med tidtagning. Ambit 2 är på ingalunda någon proffsavancerad träningsklocka men har en hel del funktionalitet och kan hantera multisportfunktioner då den både har GPS, podkompabilitet, möjlighet till pulsmätare och accelrometer. Dvs de mesta av det man vill använda under aktivitet går att skapa och välja fram för visning i klockan. Exempelvis min/km när man springer eller km/h när man cyklar, puls, kadens sträcka, puls, tid med mera i all everlighet. Tänk dock på att det kräver lite inställlningar bakom datorn så man får klockan att betee sig som man önskar.

Ambit 2 saknar möjlighet att programmera avancerade träningsprogram såsom ex. Garmin där man i förväg kan programmera in uppvärmning, intervaller i olika former och nedjogg osv. I Ambit 2 finns en enkel intervallklocka men det är också allt. Det är en bra klocka om man vill ha en logger och lämplig om man tränar en hel del på känsla. Men inte klockan om du vill göra avancerade träningsprogram. För min del duger det gott som det är. 

Precis som höjdmätarfunktionen så har ambit 2 en kombination mellan GPS och accelrometer vilket i praktiken innebär en mycket exakt längdangivelse trots att tät skog, byggnader osv kan göra att man ibland kan tappa GPS signal. Joggade t.ex. runt Lidingöloppet med exakt 30,0km i slutresultat på klockan. Det går att springa genom tunnlar och ändå få korrekt längd på träningsrundan genom att accelomtern i klockan känner av rörelser.

AppZone

Precis som på dagens smartphones så har Sunnto börjat med appar vilket i praktiken innebär små enkla program som man kan stoppa in i klockan. Exempel på appar är t.ex. en skidåkningsapp som beräknar sluttiden på Vasaloppet i realtid eller en funktion som beräknar solens upp och nedgång beroende på vart på jorden man befinner sig. Skall säga att jag inte provat speciellt många appar och generellt upplever jag sökverktyget för att hitta appar på Suuntos hemsida lite svårnavigerat.

Navigation
Klockan ha en enkel navigationsfunktion som innebär att man i förväg kan programmera in en träningsrunda genom "checkpoints" alternativ navigera mot ett förutbestämt mål. Klockan har också en funktion som medför att man kan navigera tillbaka till startpunkten för träningspasset. Har inte använt dessa funktioner speciellt mycket men de gånger jag provat har det funkat enklt och bra. Jag förstår dock inte varför det är så att när man är ute på en träningsrunda, kopplar på navigeringsfunktion och "hittar tillbaka till start" så slutar klockans logg över träningsspåret att upphöra. Borde kunna gå att ordna i en mjukvaruuppdatering.

Nackdelar med klockan?
Funktionaliteten avseende inomhussimning har jag inte fått att fungera på ett korrekt sätt. Klockan missar en hel del vändningar i bassängen och i mitt fall visar den konstant för kort träningssträcka mot verkligheten. Det har inte hjälpt speciellt mycket att lära klockan min simstil utan jag har mer eller mindre givit upp att klockan skall kunna klara av att mäta varje vändning i bassängen. Utomhussimning (där klockan använder GPS också) fungerar dock alldeles förträffligt. 

I stort problem med Suunto generellt är det svaga stödet för tredjepartsprogram. Det är mao väldigt avancerat att lägga in rutter i Funbeat från en Ambit 2. Jag har givit upp och matar in träningspass manuellt här på funbeat och har träningsinforamtionen på suuntos eget system Movescount. Kortfattat ha klockan enbart funktionalitet med en dator genom den specifika sladden och användande av suuntos egen programvara. Klart begränsande om man vill använda annan programvara. 

Klockan har ingen wi-fi eller blutoothuppkoppling vilket jag kan tycka är tråkigt då detta innebär att man är bunden till använda klockan i hop med en dator (ej surfplatta eller smartphone). Troligtvis är detta ett område som de kommande åren kommer utvecklas rejält med exemplevis Garmin Forerunner 620 som ett nytillskott. (den klockan har dock en hel del begränsningar att den inte är lämplig för mig). Ambit 2 har dock stöd för ANT+ vilket i praktiken skulle innebära att den kunde funka i hop med surfplattor likt garmin om suunto väljer att utveckla mjukvara för iOS eller Android. 

Movescount där man programmerar klockan upplever jag som lite trubbigt och just då är det tråkigt att klockan funkar så dåligt med andra tredjepartsprogram.  

Sammanfattning

Suunto Ambit 2 är en mycket bra träningsklocka för den som ägnar sig åt konditionsidrott under lång tid och i områden där man har behov av en barometrisk höjdmätare. En exemplarisk klocka för bergssporter. 

Den kommer till sin rätt först och främst under själva utövandet men kanske något sämre när man kommer hem och sätter sig bakom datorn. Den är till viss del begränsad i sin förmåga till programmering av avancerade träningspass och kompabilitet med tredjepartsprogramvaror. Samt avsaknad av wi-fi/bluetooth vilket andra klockor har idag.

Ett styckande brännande svensk näringslivshistoria

Tänkte sticka in med ett inlägg med lite näringslivshistoria. På olika produkter såsom en dammsugare, en TV, lastbilar eller läskedrycker eller vad sjutton som helst så brukar det traditionellt vara en handfull olika bolag som dominerar världsmarknaden. Oftast några företag från USA, något från Europa och något asiatiskt företag. Ofta har vi ju även svenska stora exportföretag inom några produktsortiment.

Världsmarknaden för friluftskök som är en synnerligen liten nichprodukt domineras idag precis som många andra produkter har en dryg handfull olika märken några amerikanska märken Mountain Safety Research  (MSR), Coleman (med  det extra varumärket Canpingaz),  Tyska Edelrid som är mest kända för klätterutrustning, den växande stjärnan Jetboil och utöver dessa företag hela tre(!) i grunden svenska företag. Trangia, Primus och Optimus. Med andra ord är just friluftskök en riktigt svensk paradgren och har varit så synnerligen länge.

Trangia

På bild. Det klassiska trangiaköket nr. 25 (normalstorlek)

Trangiaköket tror jag i stort sett varenda svensk som idkat friluftsliv har en emotionell koppling till. Många blåbärssoppor, makaroner och kaffekoppar har blivit uppvärma på ett Trangiakök. Trangia med ursprung från den jämtländska orten Trångsviken har kortast historiska anor av de svenska friluftsköksbolagen då Trangiaköket introducerades så sent som på 1950-talet. Trangia konstruerade ett genialiskt vindskydd som är tilllika transportförpackning och en enkelhet med spritbrännare som medför att alla kunde använda det med lätthet utan någon övning. Ett Trangiakök har nackdelen att det är tungt, svårt att använda på vintern (med spritbrännaren) och är bränsleslukande vilket gör det mest lämpligt för kanske en helgtur med familjen under sommarhalvåret och några stora äventyrare av rang har därmed inte använt sig av Trangiakök. Idag exporteras Trangiakök över hela världen men är i omsättning (dryga 30 Mkr) klart mindre än nedanstående storebror. Sverige gissar jag fortsatt är viktigaste marknaden.

Primus

På bild, Primus Primus. Köket som Roald Amundsen hade med sig till Sydpolens första besök.

Primus är trots att det i Sverige troligtvis är mindre känt än Trangia.  Men internationellt är Primus friluftskökens nummer ett med en omsättning på dryga 100Mkr idag. Inte så mycket direkt men världsmarknaden för friluftskök är inte så stor. Historien är sprängfylld av heroiska äventyr där Primus har funnits med. Andrés ballongfärd, Fritjof Nansens turer, första bestigningen av Mount Everest, Göran Kropps äventyr. Där det funnits äventyrare har Primus funnits, redan från början med köket Primus Primus som uppfanns redan i slutet av 1800-talet. Primus styrka på den tiden var att man konstruerade ett mycket säkert, bränslesnålt, lätt och driftsäkert fotogenkök som fungerade under alla förhållanden. I slutet av 1800-talet revolutionerade Primus friluftsköken till en helt ny nivå. Köken innan Primus var mer eller mindre förenade med livsfara att använda.

Idag ingår Primus i börsnoterade Fenix Outdoor produktflora bredvid t.ex. Fjällräven och Tierra  och är kanske mer känt idag för gaskök än för andra typer av friluftskök även om man har högklassiga flerbränslekök såsom synnerligen läckra titanköket Omnilite Ti.


Optimus

På bild, Optimus Svea som är ett smått legendarisk friluftskök som många av världshistoriens största klättare har använt för att bli mätta i bergen. Trots nästan 100 år på nacken så nytillverkas och säljs Svea fortfarande(!).

Det bland allmänheten kanske minst kända svenska företaget av de större bolagen är Optimus som numera ägs av Schweiziska bolaget Katadyn har anor sedan sekelskiftet 18-1900-tal. Precis som primus konstruerade Optimus till en början enbart fotogenkök. Kök som sedan kunde brinna på vad tusan som skit helst till bränslen. Med tiden utvecklade man också klassiska fotogenlyktor såsom Optimus 200.

Optimus har historiskt gjort ganska så många lättviktskök vilket gjort märket populärt bland klättare och det är många klätterexpeditioner som haft ett Optimus Hiker i baslägret   och ett Optimus Svea på lite högre höjd. Ett  friluftskök från Optimus som många svenska män använt är köket Tor,  i folkmun "jägarköket" som är ett enkelt litet spritkök som används av svenska försvarsmaktens jägarsoldater. Många fallskärmsjägare och kustjägare har fått varm pulvermat på dessa kök, i den mån man hann äta. Även Optimus gör likt Primus idag många fina såväl gas som flerbränslekök.

And her name is Freya

 (ja det är undertecknad på bild om du nu undrar vilken matcho grabb som poserar)
Bildkälla: Äventyrsfotografen (ja han fotar och filmar en hel del annat också) Ronnie Hammar som jag varmt rekommenderar som fotograf.

Jag utlyste ju häromdagen en sommartävling om att namnge min namnlösa kajak. Efter att analyserat inkomna förslag och funderat under en rejäl paddeltur tvärs över Norra Vättern i lördags har jag nu kommit fram till att det vinnande förslaget blir.... Freya! Taget efter en australiensk äventyrerska men som ni också vet så är ju Freja kärleksgudinnan i en fornnordiska mytologin. Dessutom har jag en tröja vid modellnamnet Frej som jag ibland paddlar i. Så Freya får det bli.

Jag tackar Christina Söderberg för det vinnande förslaget, Freya. Christina är en av Nordnets experter och hennes blogg kan du följa på http://www.takeachanceonme.se/

Sommarinlägg: livet på sjön och lite tävling

Tidningen Affärsvärlden (nej jag gör ingen avlönad reklam för detta magasin, det kanske jag borde göra?) har i sitt senaste nummer ett reportage under rubriken ”Direktörerna som tar i trä” om båtarna som landets näringslivstoppar tillbringar lata sommardagar i. Givetvis är det inga direkta små ekor avsedda för lite abbormete i standkanten som det är frågan om utan lite mer ståndaktiga segelbåtar som direktörerna kastar loss i. 

 

Vi kan exempelvis ta Jakob Wallenberg som är ägare till ”Regina” som är en 18,68m lång kryssarjakt (har ingen aning om vad "kryssarjakt" innebär faktiskt vilket säger en del om mina båtkunskaper) byggd anno 1939 helt i trädslaget Alm och designad av Jarl Lindblom.  Det finns liksom bara en av denna sort så jag kan tänka mig att det handlar om åtskilliga miljoner i värde. 

 Bildlänk från sailtrust.org

 

Eller vad sägs om båten ”Anhita” en 15,99m lång skjuta på knappt 20ton(!)  helt i trä, byggd 1961 som seglas av Otto Drakenberg (chef för Arcus, ett bolag som Ratos äger)

 

Jag slås framförallt av att alla båtar har så vackra namn. Nu undrar du säkert vad undertecknad har för båt, för det har jag faktiskt i garaget hur otroligt det än låter. Det är en uppskattningsvis 10-15 år gammal Kajak. En North Shore calypso, 5,20m lång och byggd i ”finaste” glasfiber, röd på ovansidan och vit, lite repig undertill. Ganska så bananformad och utrustad med reglerbar skädda (Skädda= en ”hajfena” under vattnet) och en ganska så trång sittbrunn med knästöd. 

Formen och sittbrunnen gör den ganska så lättstyrd i kombination med god kurstabilitet trots avsaknad av roder. Två stycken ganska rejäla packluckor i glasfiber med högst tvivelaktiga gummipackningar.  I mitt tycke en riktigt trevlig kajak för utflykter, mer än för att paddla direkt snabbt med. Absolut inga problem att lasta full med utrustning med och vara ute några dagar med heller. Inköpt för ett par år sedan för hiskeliga 6000kr inkl en fin VKV-paddel, två kapell och snajsig båtkompass. En ny kajak av samma snitt (Lite omgjord och går idag under modellbeteckningen Atlantic) går på cirkus 30 papp utan paddel och andra tillbehör.  Så jag borde nog få tillbaka pengarna i alla fall, kan jag tycka (okej, jag är såklart partiskt och kanske icke trovärdig).

Nu kära bloggläsare, jag skäms att berätta det. Kajaken har inget namn likt de vackra träbåtarna i Wallenberg och Kinneviksfären. Så kan vi givetvis inte ha det som bloggskribent så jag utlyser härmed en ”tävling” där du kan avge förslag på namn som min kära båt ska heta. Förslaget avger du i form av kommentar till detta inlägg. 

 

Något vackert pris har jag tyvärr inte, men jag är öppen för förslag från den vinnande kommentaren om eventuellt prisönskemål, gärna i upplevelseform (nu förstår du säkert att för stora prisönskemål utesluter dig från att vinna tävlingen.).

Om du har lust att paddla kajak i helgen på Vätterns Norra skärgård går det bra att höra av sig till undertecknad. 

Naturens mångfald

Jag sitter (ligger utsträckt på ett liggunderlag är kanske den mer rätta benämningen) på en liten insjö-ö och tar en rast från kajaken som jag tillbringat någon timme i och slås av vilken fantastiskt mångfald det är i den svenska naturen egentligen.

Ön jag just nu sitter på uppskattar jag till kanske 10x20m "stor". Trots denna litenhet växer följande trädarter: Tall, gran, björk, en, rönn, sälj, vide och något annat trädslag jag just nu inte kommer på namnet på. Marken täckt av mossa, blåbärs och lingonris. I vassruggen slog just en liten fisk i vattnet och en fjäril sitter på min uppdragna kajak. Sju sotersblommor att plocka ska man nog klara av också akompanjerad av lite fågelkvitter. Stolt över möjligheterna vår allemansrätt ger oss i den svenska naturen helt klart.

off topic

Flute skriver idag ett kort länkinlägg om lite survivalism. Jag är ju som jag tidigare skrivet lite smått intresserad av ämnet även om senaste helgens pimpelsfiske resulterade i att jag är fortsatt ganska glad åt att det går att köpa fisk på ICA...

Men det är ju förstås ingenting mot norrmannen Kristoffer Clausen. (som man kan läsa om i svenska turistföreningens senaste tidning) Denne man, med det vackra förnamnet packade sin ryggsäck med sovsäck, lite kläder, kniv, yxa, fiskutrustning och jaktgevär och gick rakt ut i den norska fjällvärlden helt alena och utan någon mat. Sedan klev han tillbaka till vardagen ett år senare, helt utan att vara nämnvärt påverkad av strapatsen.

Respekt..

Träningsåret 2010

Det är dags att summera träningsåret 2010. Utgångspunkten för detta inlägg är ett inlägg under rubriken "vågar du anta utmaningen?" som jag skrev för två år sedan nu där jag uppmanade i alla fall mig själv (och de som skriver bloggar inom "ekonomi") att bli lite mer strukturerad när det gäller utövande av fysisk akvtitet. Jag tillhör dem som träning någorlunda regelbundet sedan barnsben men kan behöva få mig en liten knuff då och då även folkhälsofrågor är något som ligger mig varmt och hjärtat så det är för ett behjärtansvärt syfte.

Först av allt vill jag börja med att medge att 2010 blev ett lite sämre träningssår år än 2009. Den sammanlagda mängden träning är tyvärr ned ung. 15%. Man skall givetvis inte bortförklara detta på något sätt utan kan krasst konstatera att orsaken är att jag haft flera schackningsperioder över året. Några av dessa beroende på sjukdom där jag vart utslagen av influensa och feber. Men också några perioder där träningsviljan vart alldeles för dålig och min rygg har spökat lite. resultatet är att jag idag är sämre tränad än jag var för ett år sedan.

Utfallet över utförd träning för år 2010 blev i procentuella termer enligt följande:

 Till glädje ämnena kan konstateras att 2010 var ett mycket bra år för utövande av skidåkning. Snön låg här i Närke till månadsskiftet mars/april och sedan kunde man redan i november få några skidpass. Detta har gjort att jag faktiskt 2010 åkt mer skidor än sprungit, det tror jag aldrig hänt tidigare för mig. Långfärdsskridskor var det dock inget vidare med i år tack var den snörika vintern, en enda gång åkte jag. Annars är fördelningen likartad med 2009 ja förutom då mindre total volym.

Nedanstående bild från det lokala skidspåret i knutarna symboliserar väl den fantastiska vintern

Idag har jag på förmiddagen faktiskt hunnit med att åka 22km skidor i snabba och lite lätt isiga spår. Vill du också komma igång och träna? Då rekommenderar jag skapt utan någon egen vinning hemsidan Funbeat (finns som app till iphone/ipad också). Finanskvinnan passar samtidigt på att ge kostråd så blir nyårslöftet komplett.

Vårens kortsiktiga mål blir nog Göteborgsvarvet som min bror "tvångsanmälde" mig till efter att jag var it väl kaxig mot honom och hans tid på varvet i våras. En gång i tiden har jag sprungit under 90min på Göteborgsvarvet, det blir det inte i år....

Och ja, det kommer inlägg om ekonomi och börs snart också...

Preparatus superviviet

Cornucopia skriver idag om survivalism, dvs att förbereda sig inför större och mindre katastrofer såsom strömavbrott, vilse i skog, vatten som inte fungerar osv. Som gammal "survivalist" (skulle i och för sig aldrig kalla mig survivalist) sedan barnsben (skogsmulle, scoutverksamhet, friluftsfantast, 5-dubbel distriksmästare i scoutfemkamp i Västergötland (innehåller bla. eldning på tid), utbildad jägarsoldat under värnplikten, några överlevnadskurser, vänner som utbildar inom överlevnad och personal recovery (en militär term för hantering av "strandsatta" individer t.ex. en utskjuten pilot), och har tillbringat dagar nedgrävd i en snödriva) så känner jag mig manad att kommentera hans inlägg även om säkerligen många nu tycker att detta ligger långt utanför det normala inlägget på denna blogg.

Men detta är som sagt fördelen med att ha en egen blogg, man får faktiskt skriva om vad man vill, pilutta dig kära läsare! Denna gång handlar det inte om ekonomiska förberedelser.

Så hur gör man då om man då vill förbreda sig inför "störningar"?
Det första man måste lära sig är psykologi. Har du inte koll på dina egna känslor i samband med störningar mot vardagens besvär så är du rökt, basta!. Det spelar ingen som helst roll vilka praktiska kunskaper du har eller tillgänglig god utrustning då det handlar om hur du hanterar den specifika situationen. Framförallt behöver du vara rationell under stressade situationer. Det handlar både om att hur du reagerar vid ett försenat tåg och hur du hanterar att vara hungrig, frusen eller hur du ställs inför ett strömavbrott. Många individer kan vara lysande att hantera stress under ett schackparti, eller kungar på att tillaga rötter från kaveldun men urusla på att hantera att vara frusen och hungrig på ett stillastående tåg med toaletter ur funktion.

Det finns en gammal tumregel som lyder STOP för visso främst använd vid situationer man gått vilse men väl användbart i de flesta obehagliga situationer. STOP betyder STANNA, TÄNK (dvs börja inte irra omkring och göra fel saker), ORIENTERA (hur ser läget ut, vad är det som hänt), PLANERA (vad kan jag göra härifrån som är rationellt). Du måste öva på detta, finns ingen annan utväg.Teoretiskt kanske du kanske någorlunda lära dig grundläggande kunskaper.

Boende
Man bor som sagt som man bor och detta påverkar hur man kan och bör förbereda sig. Den som bor i ett veduppeldat hus har förstå bra förspänt mot den som bor i ett hus uppvärmt med direktverkande el. Bor man på 20kvm på tredje våning i ett hyreshus så har man inte så stora möjligheter att påverka och möjligheterna till kompletterande värmekällor är inte så stor mer än en rejäl dos värmeljus.

Jag rekommenderar dock skarpt oavsett hur du bor att du är förberedd på att kunna övernatta kallt. Dvs oavsett hur du bor så bör du ha ett rejält täcke, filtar eller ännu helst en rejäl sovsäck.
T.ex. en sovsäck som tål en sisådär 15-20grader minus i tält med "god" komfort

Matlagning

Äta bör man annars dör man som sagt. Men faktum är att vi klarar oss förvånasvärt bra utan mat ett tag. En kexchokladkaka kan vi utan problem klara oss på i flera dagar, bara vi har vatten. Vatten är en begränsade sak och det kan som sagt vara svårt att bunkra upp direkt mycket vatten i hemmet löpande. Tipset är förstås att toalettstolens spolmagasin innehåller ung. 5liter helt prima vatten (ja såvida vattnet är rent när det kommer in i bostaden). Vintertid med snö tillgängligt är ju vatten en ickefråga då är det bara att smälta snö och vips så har du vatten. Tänk dock på att smälta snö gör man inte i en handvändning, det tar tid om man vill ha flera liter.
Men det kan som sagt vara trevligt att laga mat även när spisen inte fungerar. Rekommenderar att alltid ha hemma antingen ett sprit, bensin eller gaskök. Själv har jag två gaskök och ett spritkök. Gas är helt klart trevligast och en liten gastub á 220g (OBS, en 450g på bilden nedan) räcker i ung. 3 dagar/person vid snabb matlagning tre gånger per dag, spritkök förbrukar under sammatid omkring 1liter T-sprit. En fyra personersfamilj behöver således fyra tuber gas alt. 4 liter T-sprit för några dagars frånvaro av el.

Har man tillgång till braskamin, vedspis mm. Så är det ju bara att laga maten på/i denna förstås.
Matlagning i sig innebär ju också att man behöver råvaror. Ett välfyllt skafferi (viktigast), kylskåp, frys, ev. lite konserver, En OK lista hittar du här. Komplettera med att ha ett förråd av pulversoppor och mycket torkad och rökt mat hemma. Dessa urgamla sätt att bevara mat. Faktum är att det går utmärkt att torka en så vardaglig produkt som köttsfärsås och förvara upp till ett år i skafferiet (får ta och skriva mitt recept på detta i något annat inlägg) vilket är en underbar delikatess om man skulle råka vara på vandringstur en helg eller kunna tillaga vid det stora strömavbrottet när grannen knaprar kalla mariekex. Blåbär är också lysande att torka och ha i skafferiet. Fungerar både i musli och går att göra soppa på. Lök är nog det enklaste man kan torka och gott är det också.

Göra upp eld
Det kan tyckas synnerligen basalt att göra upp eld. Man jag vill nog påstå att många faktiskt inte skulle klara av det under kärva förhållanden. Det är en sak att göra upp eld med torr ved i braskaminen en helt annan sak att göra upp eld i en regnig skog. Då krävs det rätt handlag, minst sagt speciellt om man nu inte har färdighuggen och torkad ved utan får elda vad naturen erbjuder.

Om man vet om att det kan komma att vara kräva förhållanden och det kan behövas göra upp eld så rekommenderar jag överkursen, att skaffa en eldpåse. Dvs en liten påse med innehåll som förbättrar oddsen för en lyckad eld betydligt. Rullat tidningspapper indränkt i stearin är bland de bästa eldstartare man kan ha och några små tjärpinnar är inte dumt heller. Bark från enebuskar är prima i naturen.

På tal om eld så rekommenderar jag alla att ha någon eller några fotogenlampor hemma (med bränsle!). Det är en mycket billig och klok belysning (ger också lite värme) och kostar ca. hundralappen styck. Själv har jag några stycken Feuerhand. Passar bra till kräftskivan också och inte bara vid strömavbrott.

Kommunikationer
Du kanske åker buss eller tåg ofta? Räkna med att bli strandsatt förr eller senare och troligtvis då mitt i krävaste vintern. I bil skatt man alltid ha reflexväst, varningstriangel, en varm filt med mera. Fast det vet du  ju redan. Även när man åker tåg (som undertecknad gör ganska ofta) så kan man behöva ett litet nödkit. Själv har jag i stort sett alltid en liten fleccefilt, vattenflaska och en liten godisbit nedpackat i väskan. Kan var trevligt att ha om det värsta skulle inträffa, kanske inte minst till dina medpassagerare.

Att hålla sig i form
Det kanske allra viktigaste när det gäller överlevnad är att man är fit for fight. All upptänklig erfarenhet visar att desto högre fysisk prestationsförmåga du har desto bättre klarar du påfrestande situationer. En situation som kan vara "obehaglig" för en frisk, vältränad individ kan för en svag och sjuklig individ vara direkt "farlig". Kanske det viktigaste av allt är att om man är frisk och stark så har man större förmåga att hjälpa andra i utsatta situationer. En individ som sällan har ansträngt sig i stark kyla kommer uppleva detta som synnerligen obehagligt.

Men tro nu inte att jag är någon fullblodssurvivalist detta då jag igår lyckades förfrysa toppen på min högertumme under en skidtur i 18 minusgrader med pannlampa, inte mycket till föredöme här inte...och värker i tummen gör det nu också.

När sandpappra du jackan senast?

I dagens upplaga av gratistidningen City så intervjuas författaren Bengt Ericsson av tidningen. Bengt han har nämligen skrivet boken Den nya överklassen som handlar om hur en mängd rika individer tuppfäktas om hur vackert liv man har. Tuppfäktingen handlar förstås om klassiska snoppmätartävlingar där man skall ha större gård, vackrare sommarstuga, snyggare fru (man?), ståndsaktigare övernattningslägenhet, blankare älgbössa, bättre fernissad träskuta. Boys with toys, vi grabbar byter som bekant bara leksaker beroende på hur mycket som finns i plånboken.


Som ofta är så är det mycket yta förstås. Många är hårt arbetande män (och kvinnor) och kanske då inte kommer ut på speciellt många båtturer och jakt blir det kanske bara tillfälle för någon gång per år.

Då uppkommer då problemet som tidningen City idag vill tipsa om. Man hamnar helt enkelt mitt i älgjakt med splittrans nya jaktkängor, en helt ny fanellskjorta och ve och fasa en helt ny Barbourjacka. Dina jaktkompisar (i lika nya jaktkläder) kommer givetvis flina lite försynt då du ommedelbart skvallrar om att du har mer pengar än jaktkunskaper och indirekt så har du mao inte så mycket tid att du kan gå runt och jaga älgar och fasaner hela dagen utan måste lönearbeta hela dagarna åt någon tråkig hedgefondförvaltare och helt plösligt så är din snopp mindre än din kompis vilket inte känns så kul för man vill ju vara en i gänget.

Så hur gör man då med Barbourjackan som du nyss köpte på Widforss jakt & natur mitt inne i kungliga huvudstaden? City ger några råd:

Lägg den på gräsmattan och hoppa och stampa på jackan för att få de rätta gräsfläckarna. Spänn sedan fast jackan i ett rep och dra jacken efter statsjeepen några hundra meter på din egna grusväg och slutligen för att få till finpustnigen så plockar du fram ett sandpapper och går loss på armbågar och ärmslut så at jackan ser riktigt använd och vackert sliten ut. Din snopp har då mao lagom till älgjakten blivit ett riktigt muskelpaket och alla kommer tro du är riktigt ekonomiskt oberoende. Enligt Bengt Ericsson är detta händelser som sker på vart och varannan god bland våra mijardärer.

Detta fick mig att få en liten flashback. I min ungdom (dvs för 7 år sedan) så var jag på en resa med min fru i Alperna. Vi skulle helt sonika klättra i berg. Innan du nu läser vidare så vill jag påminna dig läsare om att undertecknad minsann har klättrat replängder upp till en topp på 4063möh i dåligt väder. Huruvida detta säger något om min snoppstorlek låter jag dig som läsare avgöra .

Under vår resa så var vi bla. i den pittoreska staden Chamonix i Frankrike, staden där hälften av kommersiella affärer utgjordes av sportaffärer och resten hälften var kaféer, mataffärer syntes inte till. På denna plats så såldes det speciella Chamonix-collections dvs svindyra friluftskläder till hutlösa överpriser. Dessa kläder hade då extra stora märken på kläderna (t.ex. dåtidens poppismärke The North Face) och såldes också om man så ville stentvättade(!!) och passade man på att köpa en överprissatt TNF-jacka i senaste membranet så fick man faktiskt med lite sadpapper att fixa till looken med. Man fick också med ett litet rakblad och en liten rulle silvertejp så man kunde snitta byxorna på rätt ställen så att det såg ut så man hade kört in stegjärnen genom byxorna mer ä en gång.

Vackert…..I morgon börjar älgjakten! Lycka till!

När börjar man få betalt för att slänga sopor?

Jag (och Anja Pärson) hade förmånen att fylla år i helgen, så numera börjar livet på en 3.a. Förutom en puss på kinden av min fru så fick jag också en ny ryggsäck i present något som var ganska så behövligt då min gamla sjungit rejält på sista versen.

En ryggsäck kan ju te sig som en ganska så trivial produkt även om det nu i detta fall till övers råkar var en ganska så avancerad ryggsäck fullt duglig i friluftsammanhang året runt. Men det intressanta med denna ryggsäck är att den är gjord i stort sett uteslutande av återvunnet material. Väven (som har en vattenpelare på 23meter) är t.ex. gjord av gamla fisknät. Ryggsäcken har ett ek. ECO Index (miljöklassificering på textila produkter) på 83%, en av de bästa resultaten en friluftsryggsäck någonsin fått.

1% av inköpspriset får man som kund också skänka till valfritt miljöprojekt som företaget stöder.

Att vädret på gamla utslitna produkter stiger kan man också utläsa idag i dagens kvartalsrapport från företaget SCA. Som vanligt när konjunkturen vänder upp så får SCA lite problem med sina marginaler till följd av att det inte är så stor inflation i priser på toapapper och inkontinensskydd men däremot på insatsvarorna. Det brukar ta en knappt år innan prisstegringarna överförs fullt ut till nästa led i värdekedjan. En av de insatsvaror som haft den allra mest dramatiska prisstegringarna är inte pappersmassa eller el som skrivs så mycket om i tidningarna utan också, returpapper.

Priset på gamla uttjänta tidningspapper och reklamblad har nästan dubblats på ett år. Något som nu drabbar SCA som köper in en hel del returpapper till sina produkter. Man kan nog också i SCAs rapport utläsa att konkurrenten Holmen kommer presentera en rejält svettig kvartalsrapport kan jag tro, mycket returpapper och mycket tidningspapper, ingen vidare kombination idag.

Men när börjar vi konsumenter få betalt för att gå till återvinningsstationen? Det är ju ganska värdefulla produkter vi slänger numera.

Året som gått

För nästan exakt ett år sedan skrev jag följande inlägg med överskriften "vågar du anta utmaningen? Där jag försökte ta mig själv i kragen och börja motionera lite mer än jag gjort på senare år och bokföra min träning på sidan funbeat.se (som är som facebook för motionärer och för övrigt också går att koppla ihop med FB). Så hur gick det då? Tja, halvskapligt får jag väl säga flera månader har jag tränat bra även om perioderna feb-mars och oktober-november inte vart direkt lysande och formen har gått lite upp och ned. Att vara ute i skog och mark är något som jag innerst inne tycker väldigt mycket om (en del bilder på denna blogg kanske skvallrar lite om detta) så jag lär försöka vara ute en del timmar även iår.

Utfallet över utförd träning för år 2009 blev i procentuella termer enligt följande:

Enligt vad jag själv tycker så ganska så diversifierat mellan olika aktiviteter även om jag kanske borde sprungit lite mer orientering. Det har också varit kul att cykla så mycket mountainbike som jag gjort under 2009 och förhoppningsvis blir det en del fina cykelslingor till våren och sommaren.



år 2010 har börjat riktigt bra med snö och kyla så att man kunnat åka skidor näst var dag....och kanske blir det en sån där "30års vinter" där hela Vättern islägger sig (senast det begav sig var 1987), vem vet?

Vi som är med fortsätter väl även 2010? och nya motionärer är givetvis välkomna!

Every morning in Africa, a gazelle wakes up. It knows it must run faster then the lion or it will be killed. Every morning a lion wakes up. It knows it must outrun the slowst gazelle or it will starve to death. It doesn't matter whatever you are a lion or a gazelle...when the sun comes up you'd better be running.

Varför är folk inte ute i naturen?

Själv så är jag ”friluftsnörd” och allmänt skogstokig skall erkännas.  Uppvuxen i ett litet samhälle över 50 mil bort från Stureplan vid skogskanten några hundra meter från en sjö, inskolad av föräldrar i mulleverksamhet, scouting, orientering och skidor. Sedan utbildad jägarsoldat med kortvågsradio och tung ryggsäck i det militära, klättrat berg på över 4000m, paddlar kajak och åker långfärdsskridskor…. så det har liksom blivit några timmar utomhus i både regn och solsken så att säga.
 
Dagens Industri  av alla tidningar skrev igår en kort artikel att det idag enligt Sveriges Lantbruksuniversitet  är över hälften av alla svenskar som ALDRIG besöker ger sig ut i ”skog och mark” (vad denna definition nu innebär). För egen del anser jag detta skrämmande att så många svenskar faktiskt inte besöker något annat än asfalterade gator, Nautilusgym, tunnelbanesitsar, snyggt designade Zara-butiker och  seven-eleven korvkioskar. Jag får det liksom inte att gå ihop med dagens ökade intresse för klimat, naturskydd och inte minst folkhälsa. Någonstans blev det fel.
 
Eller är det liksom tidens melodi att man skall besöka våra svenska nationalparker genom Tv-inspelningar och youtubefilmer? Att stilla sitt miljösamvete genom att köpa någon liten ekologisk syltburk på Ica istället för att själv plocka bär? Att skriva inlägg på facebook om hur gulligt det är med rävar utan att själv någonsin sett en räv?

Samtidigt skapar denna okunskap om 95% av Sveriges yta ett ökat mått av kommersialisering/företagsideér  på ”landsbygden” då denna nog torde bli ganska exklusiv att vistas i med tiden och tyvärr så börjar det dyka upp allt mer hot mot vår allemansrätt och snart får vi väl se betalautomater vid den lilla skogssjön med texten,  ”nakenbad 10kr,  betala med mastercard eller iPhone”.

Eller kanske man själv dra lite nytta av detta.? Jag funderar skarpt på att lotta ut "exklusiva" friluftsupplevelser med mig (jag bjuder dessutom på kaffe), skulle det passa?
 
Nej nu skall jag faktiskt inte sitta här bakom iMacen och gnälla utan åka iväg och springa en stund i skogen och sedan bada med några goda vänner bastu efteråt i en liten sportstuga, det borde fler göra!

Livet skall inte fyllas med dagar, utan dagar skall fyllas med liv.

Budgettankar

Igår så lade regeringen fram budgeten för nästkommande år och som vanligt så översköljs nu media av reportage om vilka som är vinnare och förlorare. Den sittande regeringen försöker övertyga om förträffligheten i den ekonomiska poltiken medan den just för tillfället aktuella oppositionen försöker argumentera om Sveriges undergång tillföljd av den just framlagda budgeten.

Jag vill först göra klart att jag inte är något stort politiskt geni men om sanningen skall fram så tror jag det idag råder en ganska så stor koncensus om hur vi vill att vårt samhälle skall se ut. Om de stora trätoämnena handlar om någon femtilapp hit eller dit i månaden för pensionärer, jobbskatteavdrag på 200kr i månaden, om vi skall lägga ned riksutställningar eller för eller emot en privatisering av apoteket….ja då har vi nog inte så mycket ideologiskt att bråka om i Sverige när vi nu alla blivit keynesianister. Och tur är väl detta med denna goda samtalston! Då det är oftast är politiskt stabila konsensusekonomier om många gånger utgör en god mylla att plantera träd i, lite så där mellanmjölksaktigt lagom helt enkelt. Sedan har vi idag globalt ekonomiskt turbulenta tider som medför att utrymmet för politiska intentioner trolige inte spelar så stor roll som vi tror. Lite justeringar hit och dit i den svenska statens kaka betyder nog mindre än globala makroekonomiska mönster.

En budget handlar ju som sagt om att fördela ett antal inkomster över ett antal utgifter. Vad vi skall prioritera och vad vi inte skall prioritera. Som sagt är jag inte politiker och inte heller vansinnigt intresserad men tänkte ändå ta tillfället i akt i dessa budget tider att prata om statens inkomster.

Statens inkomster kommer grovt hugget från tre olika områden, inkomster och avgifter från vardera arbete, kapital och konsumtion med en total skattebas på ca. 1400Mdr SEK, ett jobbskatteavdrag vara eller inte vara på 10Mdr förändrar således statens inkomster med 0,7%, kanske inget direkt att trycka extrabilagor i tidningen för. De totala offentliga inkomsterna är ung halva BNP.

Det första som är intressant att titta på är fördelningen mellan de tre inkomstområdena. Inkomstskatter av olika de slag, arbetsgivaravgifter, värnskatter, skatt på pensionsinkomster och hobbyinkomster ger staten inkomster på ca. 850Mdr årligen eller ung. 60% av de totala skatteinkomsterna. Skatter såsom reavinstskatter, skatt på aktieutdelningar, bolagsskatt, schablonskatt på kapitalförsäkringar, fastighetsskatt mm ger staten inkomster på knappt 200Mdr årligen eller lite knappt 15% av vår gemensamma kaka medan konsumtionsskatter såsom tv-avgifter, moms och fordonsskatt ger oss ca. 350Mdr i offentiga inkomster eller 25% av den totala skattebasen.

Kapitalskatter så enligt mig de svåraste att hantera. Kapital är som sagt lättrörligt och beskattar man kapital hårt så leder det till att kapital flyttar på sig och används i verksamheter och platser där det ger bättre avkastning med resursallokeringsproblem som följd, i teorin i alla fall. Sedan finns det givetvis i mitt tycke kloka kapitalskatter såsom t.ex. fastighetsskatt där kapitalet knappast flyttar utomlands utan snarare är det så att fastighetsskatt bättre kan stimulera kapital att användas till exempelvis företagsverksamhet (aktier t.ex.) framför att låsas in i mindre samhällsnyttiga bostadsrätter på Östermalm, i teorin. Sedan är det trots att kapitalskatter enbart utgör lite knappt 15% av skatteinkomsterna så att Sverige har bland världens högsta beskattning av kapital så det kan vara en farlig väg att gå att höja beskattningen av detta för samhället vikiga kapital då riskerar vi många arbetstillfällen i Sverige.

Återstår således två huvudsakliga områden att dra in statens inkomster på Arbete och konsumtion. Hur var det nu Finansministern sa, ”vi skall arbeta och spara oss ur denna ekonomiska kris” borde vi då inte göra det billigare att arbeta och dyrare att konsumera? Dvs beskatta arbete mindre medan konsumtionsskatterna blir högre? På köpet kan vi sedan säkerligen också skapa politiska incitament till ett mer hållbart samhälle. Exempelvis förenklat låta det bli billigare att anställa tågingenjörer och solenergiforskare men beskatta flygbiljetter för dessa ingenjörers semesterresor hårdare?

Sedan kan man ju alltid fråga sig vad Anna Anka hade sagt om saken…eller om dessa fantastiska höstfärger