Vem tar vem i skogsindustrin?

Skogsindustrin är och kommer troligt för lång framtid vara en av Sveriges viktigaste exportindustrier. För är det något Sverige har så är det gott om träd. Faktum är att vi aldrig haft så mycket skog i Sverige som vi  har idag, tacka skogsvårdslagen från 1903 för det som lagstadgar att man måste återplanera avverkad skogsmark, som fått till följd att de senaste 100 åren har vi bara fått mer och mer skog medan globalt skogen avverkas allt mer.

Det kanske inte uppleves så i media att skogsindustrin är så viktig då andra företag dominerar nyhetsinnehållet men sammantaget har svensk inhemsk skogsindustri ungefär ett rent exportvärde på 130 Mdr, vilket om vi relaterar till Sveriges totala export handlar om ca. 10% men då vi inte tillnärmelsevis importerar lika mycket skogsvaror som vi exporterar så, nettomässigt handlar det om att svenska skogsindustri står för ca. 50% av nettoexporten. Dvs en mycket viktig industri för svenskt välmående. Skogsindustrin vill själv framhäva sig som den "gröna tillväxtnäringen" medan jag tror ex. naturskyddsföreningen har ettoch annat att säga om skogsindustrin.

Idag står skogsindustrin idag inför stora utmaningar. i vissa fall handlar det om förhoppningsvis temporära problem såsom sågverksindustrin som inte får sålt så mycket av sina varor när småhusbyggandet krisar i mer eller mindre hela Europa. I andra fall handlar det om bestående förändringar i form tidningsläsandet transfereras från papper till elektroniska lösningar såsom surfplattor och datorsurfande på hemsidor. Sådana förändrar leder till överskott och behov av nedläggningar. I andra fall så mår man ganska så bra inom t.ex. vissa delar av mjukpapper och förpackningar.

Idag genomförs det stora strukturomvandlingar inom näringen där skogsföretagen göra affärer med varandra. I vissa fall rent krisartade affärer (läs mindre sågverksbolag), i andra fall försälningar och bytesaffärer med varandra (ex. SCAs försäljning av förpackningsrörelsen och köp av mjukpapper) i vissa fall också företagssammanslagningar.

En stor affär annonserades härom veckan i form av att Kinnevikägda Korsnäs vill gå ihop med Billerud och bilda bolaget med det snusförnuftiga namnet BillerudKorsnäs. Ett jätteaffär där två likstora bolag ska gå samman och där deras verksamheter ska komplettera varandra. Korsnäs är stora på t.ex. Vätskekartong (ex. mjölk och juicepaket) medan Billerud är stora på t.ex. kraftpapper (ex. mjölpaket) och Fluting (råvara för wellpappkartong för frukt t.ex.). På pappret och i powerpointpresentationer ser det ut som en smakfull kombination då bolaget blir en sammantagen jätte med omsättning på ca. 20Mdr. Marknaden har också applåderat affären där två hyfsat starka aktörer väljer att gå samman. Jag är i just detta fallet ganska så skeptisk. Sammantaget vill man genom affären skapa synnergieffekter om 300Mkr på årsbasis som extra skulle landa ner i aktieägarnas fickor. utöver nuvarande situation med lönsamheten. Dessa "betydande" synergivinster handlar om ung. 1,5% av årsomsättningen och de kommer inte inträffa innan några år fram i tiden. På pappret bra, men i verksamheten handlar det om att slå samman två lika stora företag med betydande risk för att man måste ta stora kostnader idag för att förhoppningsvis vinna en osäker vinst i framtiden.

Affären 1998 mellan dåvarande STORA och finska Enso påminner en hel del om affären  även om denna är i mindre skala. Även då var det två företag som kompletterade varandra och där man skulle ta fram stora synergieffekter (pratades då om 2mdr årligen, på omsättning om 90Mdr). Slutresultatet har istället förskräckt i form ideliga besparingsprogram, återkommande "engångsposter", omstrukturering och en mer eller mindre ständigt skral lönsamhet i det sammanslagna bolaget. i efterhand får nog sammanslagningen ses som misslyckad.

Ibland är nog 1+1 bara 1,8 och inte 3.

Småhusbyggaren gråter ut

Som man kan läsa om var och varannan dag så är de svenska bostadspriserna på väg ner och småhusbyggandet har gått ned kraftigt från toppnivåer även den värsta ROT trenden börjar väl avta också kan jag tänka mig. Riksbanken, finanssipektionen mm. Har vidtagit olika åtgärder (t.ex. råd till banker att kräva minst 15% i kontantinsats vid bostadsköp, räntehöjningar mm.)  för att bromsa att tidigare toppnoteringar löpt amok och lett till överhettning. 

Man kan såklart  idag diskutera om denna inbromsning nu blir förhållandevis hård eller om det i den perfekta av världar blir en mjuk inbromsning. Tyvärr så är det ju så för oss människor att alla fester leder förr eller senare mot sitt slut och med sansade åtgärder (varannan vatten) så kan man se till att man vid festens slut inte blir allt för bakfull dagen efter. För att leva i ett konstant festrus det gör man inte utan det normala är som sagt en vardag, en grå sådan denna tid på året.  Enligt min uppfattning så har de senaste årens marknad att kategorisera som feststämning, inte ett normalläge. Att man kan sälja lägenheter och villor i form av en enda visning när köpare står på kö och bjuder över varandra är inte ett normalläge. Lika så att det på mindre orter (likt den jag själv bor i) byggs nya hus som aldrig förr, det är heller inte ett normalläge.

 

Denna utveckling  från fest till normalläge drabbar så klart mäklare, småhusbyggare, sågverk och individer som köpt dyra hur till toppriser med hög belåning. För den skulle behöver viss nedgång till normalläge inte betyda att allt blir jämmer och elände utan att det helt enkelt blir vardag igen. Kloka företagsledare och ägare förstår detta. 

 

Sedan finns det förstås ett antal festprissar som gärna vill ha fest var eviga dag och direkt vid minst lilla nedgång pratar ut i media om att det nu är dags att plocka fram helrör och chipsskålar från poltikerhåll.  Vi har sett mäklarfirmor gråta ut i media om elaka krav på kontantinsats som borde försvinna och nu senast i raden kommer alla småhusbyggare som ryter till mot den tråkiga vardagen likt partyprincessor.

 

Ett av landets större företags exponerade mot denna utveckling för visso privat och inte börsnoterat är företaget Deromengruppen med sitt huvudkontor placerat i Derome. En ort som ä så liten att dom inte har eget postnummer (mellan Kinna och Varberg). För övrigt väldigt nära där jag självär uppväxt och där jag än idag har kvar mycket släkt och vänner.  Derome är ett synnerligen intressant företag som i sig förtjänar ett blogginlägg. Då deras VD och huvudägare Karl-Eriks Andersson i dagens Industri tar ton om att det är ett jäkla ofog att citat ”Riksbanken skrämmer upp husköpare”. 

 

Jag är lite oförstående inför detta påstående. Som jag ska skriva nedan men först en bakgrundsbeskrivning kring Deromegruppen (Derome) som Karl-Erik är VD och ägare av.

 

Derome är uppdelat i ett antal små dotterbolag. Först ett bolag som köper in virke (Timmer) från skogsägare i västsverige. Då jag själv är född i detta område så är det så att man som skogsägare i dessa trakter så säljer man antingen till antingen till Södra, StoraEnso eller till Derome. Detta virke använder sedan Derome i sina tre sågverk som ligger i Derome, Kinnared och Anneberg om jg minns rätt.  Så här sågas virket upp till plank, bräder, reglar och annat.  Restprodukter från sågverken tas om hand om genom att man har pelletstillverkning. En del av denna pellets har värmt upp mina föräldrars hus med jämna mellanrum. (senast så tror jag dock att farsgubben köpte från StoraEnso).  Derome bedriver sedan egen byggvaruhandel i Varberg och Derome samt säljer produkter till andra byggvaruhandlare runt om i landet. Utöver detta så har man också fabrik för konstruktion av takstolar. 

 

Dessa takstolar och annat konstruktionsvirke används genom att Derome har en egen småhustillverkning som är bland de större i landet skulle jag gissa. Dermoes småhus säljs under varumärkena A-hus och Varbergshus.  Hustillverkningen omsätter ca. 750Mkr dvs omkring knappt hälften av Sveriges största småhustillverkare (bolag som då enbart bygger hus).

 

Överskottet från Deromes verksamhet och för att hålla igång sin egen industri (man har byggt sina egna bostäder, i trä förstås) har man placerat i en fastighetsförvaltning med ca. 1000 lägenheter. Flest lägenheter runt omkring Varberg. 

 

Totalt sett omsätter Derome omkring 2 mdr och har en balansomslutning (utgången av 2009) på 1,6mdr så det är verkligen inget litet bonnföretag om nu någon skulle tro det.

 

Självklart är nu Derome ett företag som nu drabbas på alla fronter. Enormt taskig sågverkskonjunktur efter att Sveriges största (Holmen-Braviken)  och näst största (Södra-Värö) nyligen öppnat samtidigt som efterfrågan i Sverige gått ned. Sedan har Småhusbyggandet har gått ned, byggvaruhandeln viker. Virkespriserna fortfarande höga osv. Inte kul för Derome.

 

Så VDn Karl-Erik har börjat gråta ut i Dagens industri för att riksbanken ”skrämmer upp” de som kan tänka sig bygga ett nytt hus.  

 

Om man köper eller bygger ett nytt hus så kan man ju antingen göra detta för helt egna pengar (få förunnat att ha denna summa på bankboken i unga år när man skaffar familj) eller så låter man banken hjälpa till med finansiering. Jag skulle tro att det allra största flertalet av de som bygger ett nytt hus tar banklån för detta ändamål. 

 

Idag har vi en reporänta på 2% och vi har en ränteprognos som är förhållandevis bred där Riksbanken flaggar för att reporäntan fram till år 2014 flaggar för att reporäntan kan hamna allt mellan 0% och 7% med störst sannolikhet att den ligger mellan 1,5% och 4% de kommande åren. Är detta att skrämma upp husköpare?

 

Nej anser jag. Som bolånetagare så tar man normalt sett ett lån på väldigt lång sikt då ett hus har förhållandevis lång brukningstid. Låt säga att man har för avsikt att bo i ett hus i 40år. Räntekostnaden för att bo här med bostadslån blir då genomsnittsräntan över 40år, och det spelar förhållandevis lite roll vad räntan är idag. Men om vi tänker oss att riksbankens ränta de kommande åren är håller sig mellan 1,5-4% så innebär detta bolåneräntor mellan 2,5-7%. Skrämselräntor? Knappast…  och troligen inte någon direkt räntetopp sett över genomsnittsräntan de kommande 40åren.

Så upp med hakan Karl-Erik! Visst festen lider mot sitt slut men även en grå vardag har sin charm. Förhoppningsvis (ett visst mått av barndoms-lokalpatriotism kan här skönjas) så kommer Derome stå mycket starkare än många andra konkurrenter.  

Vad ska det bli av alla skogsfastigheter?

Min bank som jag är kund i skickar regelbundet hem till mig tidningen Tillväxt i brevlådan. (Ja den brevlådan som har ett lock och man blir blöt när man hämtar posten om det regnar).
Tidningen brukar omväxlande vara fylld av onyttigheter och nyttigheter och givetvis drösvis av tips om vad för tjänster banken kan sälja dyrt "hjälpa till med".

I senaste numret presenteras en hel del statistik ang försäljningar och ägande kring skogsfastigheter. Som du som läsare säkerligen vet så är skogsfastigheter något som idag ofta ägs av äldre herrar och damer. En statistik som presenteras är åldersfördelningen av svenska skogsfastigheter. Knappt 75% av svenska skogsfastigheter ägs av individer äldre än 50år. Ungdomar (dvs upp till 49 år) göre sig icke något större besvär i skogen. I Sverige finns det 38 880st skogsfastigheter som ägs av individer äldre än 75 år vid senaste årsskiftet.

Denna siffra är kanske svår att förhålla sig till men tittar vi på en annan sida i samma tidning så visas där  antalet sålda/generationsväxlade jord och skogsbruk som är förhållandevis stabil.

Bottensiffran år 1993  var 1906st och toppsiffran då allra flest fastigheter bytte ägare var 1999 med 3987st under fjolåret såldes 3238st. Helt ovetenskapligt så verkar antalet försäljningar följa utvecklingen på börsen.

Siffror är förhållandevis intressant för det var ju 38 880 skogsfastigheter som äga av någon äldre än 75år. Man kan alltså dra slutsatsen att antalet försäljningar/generationsskiften är förhållandevis lågt eller som det skrivs på en annan plats i tidningen, medelåldern har ökat radikalt de senaste åren. Medelåldren bland ägare har senaste 10åren ökat med 7år(!!).

I livets långa arbete är man som bekant tidsbegränsat anställd fram till i genomsnitt 83,1 år om du är av det kvinnliga könet och 78,9 år som man. Om vi tänker oss att de som idag är äldre än 75 år säljer/generationsväxlar sina skogsfastigheter under en 10år period så innebär enbart dessa generationsväxlingar ca. 3900 transaktioner per år. Man kan säkerligen anta att även indvider yngre än 75år säljer fastigheter av olika anledningar precis som det säljs hus och lägenheter.

Jag kan inte dra andra slutsatser än att de kommande 10åren med största sannolikhet innebär toppnoteringar i antalet generationsskiften och försäljningar av skogsfastigheter. Medelåldern hos ägarna inte minst talar för detta, skogsägarna kommer helt enkelt dö ut hur tragiskt det än låter.

Utbudet av skog kommer mao de kommande åren bli rekordstort. Kommer efterfrågan bli lika stor? Finns såklart mycket som talar för detta men också mycket som talar emot. Om efterfrågan hålls konstant och utbudet ökar så innebär i teorin att priserna bör gå ned och omvänt då också förstås. De höga priserna på skogsfastigheter är kanske ett resultat av en ökad efterfråga och fortsatt lågt utbud. Ett utbud som nu kan komma att växa rejält och det blir kanske bättre balans mellan köpare och säljare.

Vind i skogen

Antalet vindkraftverk ökar idag starkt i Sverige och det byggs allt fler vindkraftverk. I Energimyndighetens statistik över antalet vindkraftverk och dess installerade effekt kan man se att utvecklingen har accelererat rejält sedan 2006, huruvida detta har något samband med den parlamentariska situationen i Sverige eller inte låter jag andra bedöma. I vart fall har antalet vindkraftverk från 2006-2010 ökat från ca. 850 st till 1700st. Elproduktionen i Sveriges samlade vindkraftverk har ökat från ca. 1200 GWh till 3500GWh. Byggnationstakten har ökat rejält från 50-70 verk om året fram till 2006 och 2010år toppnotering då 308 vindkraftverk uppfördes i Sverige. På marginalen börjar detta nu märkas i den svenska elförsörjningen och vindkraftens andel av elproduktionen i Sverige har ökat från 0,7% 2006 till 2,4% 2010. Mer lär det nog bli  då det idag pågår mängder med projekt runt om i landet.

Det finns som sagt fördelar och nackdelar med all typ av energiproduktion, vindkraft verkligen inte undantaget. Vindkraft har stora nackdelar också, förstås. Samtidigt kan man krasst konstatera att vindkraft idag är en av den elproduktion som idag byggs ut snabbast även om den såklart är förhållandevis "dyr". Och en av de energiformer som gynnas med genom ”omfördelningsskatten” elcertifikat.  

 

Den kanske största vinnaren på utveckling av vindkraftsprojekten är markägare. Ägare av mark där vindkraftverk har placerats. Allt från den enskilde bonden till svenska staten. De ägare av fastigheter som ligger inom ramen för ”riksintresse för vindkraft” kan potentiellt sitta på en rejält guldgruva. Antingen i form av att man kan bygga ett eget vindkraftverk på egen ”gratis” mark eller i form av arrendeintäkter från bolag som bygger vindkraftverk på marken eller att man avyttrat mark till kraftbolag som betydligt högre priser än normal ”jord och skog” säljs för. 

Vindkraftverken blir också förstås en stor källa för bittra konflikter mellan grannar (pga av avundsjuka?) och mellan jordägare och andra närboende med ”astrid Lindgren-symptom som bloggaren Cornucopia? Så skämtsamt brukar skriva. 

 

Samtliga större skogägande företag har idag pågående vindkraftsprojekt på sin mark exempelvis Holmen, SCA, Bergvik, Sveaskog mm. 

 

SCA har sedan flera år tillbaka haft ett pågående samarbete med Norska Statkraft om byggande av upp till 490 vindkraftverk fördelade på sju olika markområden. En total effekt på 2600GWh dvs ung lika mycket som den samlade svenska installerade effekten år 2009. Samarbetet är också en del i SCA återtagande inom Energiområdet sedan försäljningen av bolagets kraftbolag Båkab i mitten av 90-talet. 

Ett annat projekt är samt ett nyligen etablerat samarbete med FredOlsen Energy SCA har bildat affärsenheten SCA Energy för detta syfte och huvudfokus är vindkraft samt pellets.  När det gäller vindkraftsproduktionen handlar det uteslutande om ett merutnyttjande av den egna marken och i både fallet Statkraft och FredOlsen handlar det om att SCA apporterar in sina marktillgångar för vindkraftparkerna mot en ägarandel i de samma. I båda fallet har SCA förhandlat till sig en ”gratis” ägarandel på 40% och motpartens åtagande är då att finansiera själva vindkraftverken.

För två veckor sedan fattades det första investeringsbeslutet inom ramen för samarbetet med Statkraft efter flera års tillståndsprocesser. 4 år från idé till verksamhet är ganska lång tid helt klart. Den första parken att färdigställas blir nu parken med det smått mystiska namnet Mörttjänsberget och 40 vindkraftverk om en installerad effekt på ca. 100MW. Spaden sätts i mark inom någon vecka och hela parken är klar 2013.  För SCA som koncern är detta enskilda projekt förstås en piss i missisippi och ingen som direkt kommer märkas i resultaträkningen mer än att SCA kommer bygga upp visst eget kapital i balansräkningen (Statkraft åtar sig att finansiera med 1,6Mdr för detta projekt, men en hel del blir väl banklån kan jag tänka mig). 

 

SCA har också ganska nyligen fått tillstånd för två andra vindkraftområden om 50 och 10 vindkraftverk.SCA får lov att hoppas på att det blåser bra...

Bränna upp den?

Sista tiden har jag varit ute i skogen mest hela fritiden och det har kanske blivit lite glest mellan inläggen på denna blogg. Idrottstävlingen o-ringen med knappa 20 000 orienterare har nämligen varit i bygden och jag har klivit upp i arla regnig morgonstund, för att inte säga natt och var morgon placerat ut kontroller i skogen till skönspringande deltagare. Hör och häpna har jag hitedags inte fått några klagomål på att dom suttit på fel plats i alla fall. Har dessutom passat på att ta lite cykelturer i skog och mark 8och t.ex. cyklat förbi skogsherrgården på bild) och när nu blåbären är mogna här så har man ju inte kunnat slita sig från att plocka lite bär och fylla på förråden och paddla kajak är ju också skoj...

Så vad passar då inte bättre än att skriva ett litet skogsinlägg. Det har nämligen blåst upp till storm i lokalblaskan då skogsägarorganisationen Mellanskogs Vd gick ut till pressen och sa att det nog är dags att skogsägarna slutar subventionera skogsindustrin med billig råvara. Tom i sommarnyhetstorkan så blev detta förstasidesstoft i riksmedia om man nu skall kalla Dagens Industri för detta. Då med den lite mer eggande rubriken: ”Hotar elda upp skogen!”

Vad är det frågan om? Efter Gudrun, Per, och en snövinter av sällan skådat slag så vill skogsägarna nu alltså sätta fyr på furorna?

Först lite om Mellanskog som jag skrev innan är en skogsägarorganisation norr om Vättern men söder om de stora Norrlandsälvarna. Mellanskog är närmelsevis inte lika stora eller för den delen framggångsrika som systerorganisationen i Söder, Södra skogsägarna eller kort och gott Södra. Här finns inga vinstgivande massabruk och sågverk om man undantar att Mellanskog äger lite aktier i skogsbolaget Setra och det finns följaktligen ingen direkt välfylld kassakista som hos Södra heller. Utan mellanskog arbetar först och främst med virkeshantering dvs hjälper sina medlemmar att avverka och sälja virke till andra aktörer.

Att det blivit så stora skillnader mellan Södra och mellanskog är faktiskt inte så konstigt. I söder har det ju varit fullt rationellt att dryga 50 000 skogsbönder gått samman och startat stora industrisatsningar för att få avsättning på sitt virke.

Här i Mellansverige finns inte alls samman tradition av massa småbönder som i Västergötland och småland. Nej här i denna bruksbygd är det lite mer rejält för att vara kategorisk. Vi kan ta mina cykelrunder som exempel (dvs inom 3 mils radie från vår bostad).

Åt ena hållet har vi då familjen Gripenstedt som genom företaget Brevens Bruk AB äger den netta skogsarealen av 13 000ha, någon mil därifrån så förvaltar familjen Hamilton ca. 15 000ha, sedan har vi då en del ”småfastigheter” i form av några häradsallmänningar på omkring 1000ha vardera och Skyllbergs bruk med ca. 1500ha. Allt inom några få mils radie. Som ni förstår då man beaktar att en ha=en fotbollsplan blir det inte så mycket över av skogen till simpla hemmansägare och andra småpåvar med mindre skogar.

När man äger tiotusentals hektar skog så skapade man förr i tiden egna industrier. Som exempel kan vi ta familjen Hamiltons skogar där man själva än idag då driver sågverket BooForsjöö. När det sedan oftast funnits avsättning för virke för småpåvarna med några ha för husbehov så har den lilleskogsägaren (och dess skogsägarorganisation) helt enkelt stått med mössan i hand hos brukspatron och sålt virket dit framför att bilda egna kooperativa industrier som Södra.

Men det är nu då lite andra tider. Även virke börjar ju allt mer bli en handelsvara där fler krigar om råvaran och härigenom kommer då mellansskogs kaxighet in.

Förr i tiden så talade man främst om två sortes virke. Dels timmer dvs sådant man sågar brädor av, bygger hus och altandörrar. Sedan då massaved dvs ved man kokade ner till pappersmassa att använda till dagstidningen eller dasspappret. Förutom då ved att värma huset med såklart men det har aldrig direkt varit någon stor industriell produkt.

Men sedan kom vi då på att använda skogsråvara till annat. Här där jag bor finns det sedan 20-30 år tillbaka t.ex. gott om fjärrvärmeverk. Fjärrvärmeverk kan man givetvis driva med diverse energi men här i området är det nästan alltid skogsråvara eller sopor. Så växte det då fram två ytterligare virkeskatgorier dels energived (dvs ved som är klenare än prima massaved) att stoppa i pannan mn även GROT (GRenar OchToppar) som man hugger ner till flis att stoppa i fjärrvärmeverket eller göra pellets på t.ex.

Dilemmat som nu varit är att tidningar det läser vi allt mindre och dessutom har vi alldeles för många pappersbruk för detta. Lönsamheten har varit svag (både för massabruk och pappersbruk) och betalningsviljan för massaved har inte varit på topp.

I de stigande oljeprisernas tidevarv har fjärrvärmeverken däremot gladeligen betalat allt bättre priser för virke att elda upp. Självfallet har ju inte behovet direkt varit att stoppa prima massaved i pannan utan det lite mer klenare och sakta men säkert så har priserna gått upp på energived och GROT (något som förr i tiden lämnades kvar i skogen mer eller mindre). Och börjar man titta på priset per kWh i fjärrvärmebruket så är det bara en tidsfråga innan energiindustrin är villiga att betala mer än massa och pappersbruken. Främst i form av att det för skogsägare blir mer rationellt att gallra lite tidigare (energived) och sedan vänta in slutavverkning och sälja timmer framför att ha stora uttag av massaved.

Skogsägare och skogsägarorganisationer som mellanskog anar bättre tider och hävdar envist att man kommer sälja till den som betalar bäst (per energivärde) medan Skogsindustrin här i trakten tycker skogsägarorganisationen gräver sin egna grav i kortsiktighet genom att man glömmer av sina viktigaste kunder och att det på sikt slår tillbaka mot skogsägarna om Industrin flyttar ur landet.

Vad tycker du? Ska vi elda upp skogen?

Inte mycket till papper i Holmen

Holmen tillhör absolut en av mina favoritbolag ur rapport och redovisningsperspektiv.

Bolaget har föredömligt enkla och okomplicerade rapporter och det är mycket enkelt som utomstående förstå hur bolaget är uppbyggt och fungerar. Men där någonstans slutar roligheterna med Holmen idag, mer om det lite senare.

En översiktlig redovisning av Holmen som bolag även om jag skrivit om det tidigare. I grund och botten äger man ung 1miljon hektar skogsmark (det som i bolagets redovisning heter Holmen Skog). Skogsmark som det självklart växer en del virke på i form av timmer (grova stockar), massaved (mindre ”pinnar”) och bioenergi (grenar, toppar och frästa stubbar t.ex.). Skogen sköts givetvis uthålligt och det återplaneras i takt med avverkningar. 1M ha är ju inte lite skog så det plockas ut en hel del virke varje år. Skogen är bokförd till 11,4 Mdr (inkl kapital i form av skogsmaskin och liknande som finns i skogsrörelsen). Med dagens virkespriser så genereras en avkastning på det sysselsatta kapitalet på ca. 6-7%. Detta är en värdering klart under marknadspriset då skog inte är billigt idag.

Det andra grundfundamentet i Holmen är elkraft i form av vattenkraftverk och lite vindkraftverk. Dessa tillgångar genererar givetvis elkraft som man säljer och tar betalt för. Produktionen är idag dryga 1000 GWh och med dagens elpriser så tjänas det ganska så bra med flis på kraftverken. Kraftverken är värderade till 3,2Mdr och man kan nog idag anta att avkastningen på det sysselsatta kapitalet ligger i trakterna 15-25%. Och även här kan man nog anta att marknadsvärdet om man skulle sälja sina kraftverk ligger en bra bit över det bokförda värdet.

Så vad kan man då tänkas hitta på med dessa två grundfundament i verksamheten? Jo det Holmen har är en klassisk gammal hederlig skogsindustri. Timret det sågar man till brädor, plank och spånskivor som man säljer till byggvaruhandeln, en verksamhet som heter Holmen timber. Massaveden kokar man ner till pappersmassa och med den (i kombination med insamlat returpapper) så gör man kartonger (Iggesund paperboard) samt papper, främst tidningspapper, bokpapper och liknande (Holmen Paper).

Kan det bli enklare och snyggare? Inte hur redovisningsperspektiv kan jag tycka. Men problemet idag är den industriella verksamheten och den usla lönsamheten.

Styrsystemet eller vad man nu skall kalla det i Holmen är avkastning på sysselsatt kapital vilket kort och gott betyder att de olika verksamheterna skall generera en god ränta på pengarna man har till godo och logiskt sett är då den totala Holmenskoncernens finansiella målsättning att bolaget med bred marginal löpande skall ha bättre avkastning än kostnaden på kapital (läs låneräntan). Simpelt och klokt mål, speciellt då mycket verksamhet i Holmen är av karaktären realtillgångar som har ett visst inflationsskydd.

Jag skrev i början att skogen genererar stabila 6-7% och kraften 15-25% (volatila elpriser). Detta är ju sammantaget klart högre än lånekostnader och värdeskapande för aktieägarna. Men sedan var det då industrirörelsen...

Tidningspapperstillverkningen idag är inte mycket och hänga i julgranen och här är det idag brakförluster och avkastningen på pengarna är -8-9% på kapitalet, det blir man inte rik på, snarare fattigare och fattigare på och på 12 år blir man pank.

Kartongtillverkningen svänger än mer än papperstillverkning i takt med konjunkturen och den har pekat uppåt ett tag nu och genererar +10% i avkastning det är helt okej och värdeskapande, på sågverkssidan är avkastningen lite skral (sågverk präglas ofta av skyhög lönsamhet i kombination med perioder som är ”under isen”) och där är idag 5-6% kanske. På gränsen att det lever upp till kraven man borde ställa, trots allt upplever jag ROT-marknaden som ganska så stark idag.

Totalt sett om man summerar alla bitar så är avkastningen under 5% idag på kapitalet vilket givetvis inte direkt är tillfylles även om låneräntan idag enbart är 3,7% för bolaget. Skulle man bokföra kraften och skogen till marknadsvärde så hade lönsamheten varit riktigt dålig.

Vad tråkigare är att tidningspapper nog inte direkt är någon lysande framtidsprodukt och branschen lär nog läggas ner mer än byggas ut och det är lite av ett ”chicken race” om vem som skall bli sista företag att släcka lyset alldels oavsett om Holmen tycker det är miljövänligare att läsa en bok än en e-bok. Kartong och trä har nog betydligt bättre framtidsutsikter att bära varor och bygga pallkragar och altaner lär vi nog även göra i framtiden.

Aktien då? Holmen handlas idag till 90% av det egna kapitalet, en substansrabatt i gammal god stil mao. Aktieägarna kan mao då räkna med få en totalavkastning på sina aktier som är högre än avkastningen som företaget får på sina tillgångar. Men jag kan nog tycka att knappa 6% per år (om bolaget genererar 5%) inte är så mycket att hänga i julgranen. Och man måste ha förhoppningen om att tryckpappersrörelsen blir lönsam igen för att aktien skall bli intressant.

Lite märkligt kan jag tycka att Holmen och SCA idag värderas till ung. samma multiplar på det egna kapitalet men där SCA lönsamhet är den dubbla och SCA har visat större stabilitet i intjäningen. Visst har SCA betydligt högre skuldsättning men skillnaden är ändå markant.

Är Lars-Erik och Gunnel ondskan personifierad av Svenska naturskyddsföreningen?

Svenska naturskyddsföreningen skickade häromdagen ut ett pressmeddelande om svensk naturvårdspolitik där föreningen uttrycker sin oro över nuvarande regering och dess arbete inom området.

Naturvård är ett viktigt ämne att diskutera då jorden vi ärvde skall förvaltas av våra barn. Svenska naturskyddsföreningen har här en viktig uppgift att föra fram sina medlemmars åsikter. Samtidigt så tycker jag det är så uppenbart tragiskt att SNF bara blir mer och mer politiskt bundna vänsterut och deras viktiga lobbyarbete liknar mer och mer som vilket reklambroschyr som helst. Om SNF skall ha mer framgångar så bör dom nog tona ned ideologier och vara lite mer pragmatiska och opolitiska.

I pressmeddelandet skriver SNF att nuvarande regering ” sätter det privata ägandet före alla medborgares önskan om att värna naturen för kommande generationer”. Jag misstänker här att man bla. tänker på de statliga utförsäljningarna av skogsfastigheter till privata intressenter från statliga Sveaskog där förövrigt fd. statministern Göran ”skogspatron” Persson är styrelseordförande och gör ett bra jobb.

Själv så känner jag flertalet privata mindre skogsägare, två av dem är t.ex. Lars-Erik en pensionerad banktjänsteman på dryga 70år och Gunnel i 60 års åldern som arbetat inom svenska kyrkan hela livet. Jag skulle vilja ställa frågan till SNF på vilket sätt Gunnel och Lars-Erik utgör ett hot mot den svenska floran och faunan? I Själva verket så skulle jag vilja säga att deras skogar sköts med synnerligen god hänsyn till framtida generationer.

I påskhelgen fick jag möjlighet att ge mig ut i skogen ett par gånger i mina föräldrars hemtrakter dock varken i Lars-Eriks eller Gunnels skog och på en av rundorna så sprang jag igenom två skogsområden, ett som ägs av en mindre privat skogsägare som för övrigt var ute och röjde i skogen med en skinande nyinköpt Husqvarna motorsåg och blev synnerligen förvånad när han fick se mig utnyttjandes allemansrätten och komma springande mellan hans granar i blöta skor. Denne trevliga skogsägare tar definitivt ansvar för sin skog och dess djur och växtliv.

Ett annat skogsområde på min runda som jag sprang igenom ägs av kommunen. Sprang är för övrigt nog fel, ”knö sig” är nog ett mer passande begrepp då detta skogsområde är radikalt misskött inte minst den lilla våtmark som finns i mitten och jag tror inte jag sett någon kommunaltjänsteman i detta skogsområde så länge jag levt, så inte i påsk heller. I detta skogsområden skulle jag vilja säga att man varken tar hänsyn till naturvärden eller produktionsförmågan i skogen och vi pratar här inte direkt om någon skyddsvärd gammelskog om någon trodde det. Vanlig hederlig lövskog med inslag av gran.

Jag anser det synnerligen märkligt att SNF tycker Lars-Erik och Gunnel skulle vara en fara för svensk naturvård mot att deras skog hade ägts av det offentliga som t.ex. statliga Sveaskog, kommuner eller länsstyrelser. I själva verket så tror jag att vi i allmänhet är mer rädda om det vi äger själva än det offentliga äger. Privata skogsägaren företaget SCA är för övrigt rankade som en av världens mest ansvarstagande storföretag när det gäller etik.

Generationsskiften i många styrelser

I boksluten som nu presenteras så presenteras det som sig bör oftast valberedningarnas förslag till styrelseledamöter i företagen om man inte väntar till kallelsen till årsstämman i många fall. Någon slutar, någon annan kommer in osv.

I torsdags skrev det om två intressanta personer inom skogsindustrin. Dels så slutar Clas Dahlbäck som styrelseordförande i Stora Enso efter att ha ägnat ett halvt yrkesliv (i styrelsen sedan 1990) mer eller mindre åt att mer eller mindre förstöra sveriges äldsta företag Stora Kopparbergs Bergslag, grundat 1288 om jag minns mina historiekunskaper rätt. Clas Dahlbäcks facit som den drivande i Stora (och sedermera Stora Enso) måste nog anses kvala in på Hall of fame när det gäller misslyckade strategiska beslut. Ett blogginlägg av den längre skolan skulle inte kunna förklara alla turer, men jag hoppas verkligen att det ges ut en minnesskrift över Storas senaste 20 år, huruvida den skulle klassificeras som en komedi eller skräcklitteratur på biblioteket återstår att se. Nu skall vi inte döma Dahlbäcks livsärning över Stora enso, han har gjort mycket bra arbete på andra håll inom Wallenbergs.

En annan intressant och aktuell styrelsemedlem är att det i Holmen väljs in en 30 årig civilekonom utan några direkt industriella erfarenheter, kan tyckas märkligt. Den gamla förgubbade kulturen att man först skall ha ett gäng gråa hår och varit mångårig VD och druckit några pilser ihop med andra gråhåriga äldre herrar som också varit VDar innan man väljs in i ett större börsbolagsstyrelse verkar mao ha brutits av Holmen. Nu är det ju i och för sig inte vilken 30 åring som helst utan fru Louise Lindh. Louise Lindh är en aktiesparare av högsta rang vars portfölj nog skulle göra varenda aktiebloggar egrön av avund. Lindh har bla. ett personligt ägande av 7,5% av kapitalet i LE Lundbergföretagen, lite drygt 2 miljoner aktier i Industrivärden och ett respektabelt antal i hufvudstaden också. Säkerligen också lite Holmen, Husqvarna och Sandvik. Hon sover nog gott om natten.

Personligen tycker jag det är mycket positivt och kul att Louise Lindh väljs in i styrelsen för Holmen (och tidigare Hufvudstaden) för till syvende och sist är det mer eller mindre hennes (och hennes systers) pengar som driver runt Holmen om vi räknar lite förskott på arv från pappa Fredrik Lundberg. Sverige behöver ägare och styrelseledamöter av kött och blod. Det behövs nog också lite yngre röster i Holmen som kanske vågar ställa obekväma frågor och sanningar till de övriga gråhåriga herrarna i styrelsen om hur klokt det är att vara hårt slagsida mot tidningspapper.

Temperaturen i skogen

Bloggens läsare har säkert förstått att jag har en fascination för skog. Vistas mest var dag någon timme eller två i skog, igår sprang jag t.ex. omkring i en backsvart variant med en liten lampa på knoppen, är inte så mörkrädd av mig så att säga.

Skogsägare dvs de som är de fysiska ägarna av skog är också några som i många ekonomiska stycken är föredömen. Man vårar sin skog och sitt kapital för morgondagen, man får lite inkomster med ojämna mellanrum och i alla fall min erfarenhet är att de allra flesta skogsägare jag känner är sparsamma, försiktiga och gnetande individer, i positiv mening. Dagens konsumtionsriktade slit och släng urbana människor har således en del av lära av just skogsägare om jag får vara lite raljant.

Men hur ser dom ut skogsägarna av idag? Varje år genomförs det av LRF-konsult årligen en sk- skogsbarometer vilket mer eller mindre än en statisk undersökningar av dessa skogsmullar.

Allt fler skogsägare bor en bit ifrån sin skog och avståndet blir allt längre, idag bor ung var fjärde bor idag mer än 3 mil från sin skog. Skogsägare är ofta äldre män och kvinnor över 35% är ålderspensionärer och hela 15% kommer sälja sin skog inom 5 år vilket med dagens priser medför att svensk skog för ung. 80Mdr kommer byta ägare inom 5 år, tyvärr kommer enbart 30% av dessa försäljningar komma ut på öppna marknaden 70% säjs inom familj och mellan grannar vilket inte är så konstigt då över 70% av skogsägarna i sin tur köpt eller fått sin skog av föräldrar eller syskon och 15% av övriga släkten. Trots de stora finansiella värdet i skogen så är den genomsnittligare skogsägaren lågt belånad, hela 60% har faktiskt inga lån alls och det är 15% av skogsägarna som har lån på mer än 500 000kr, Statminister Göra P lär nog vara en av dessa.

Skogsägarna är också ett gäng riktiga optimister, 70% av ägarna tror att priserna på skogsmark går upp de kommande 3 åren och än fler tror stigande priser på timmer och massaved. Optimismen lyser också igenom när man frågat skogsägarna i undersökningen om hur dom skulle investera 1Mkr om dom hade det till övers i plånboken, 58% skulle köpt mer skog, 23% skulle köpt börsaktier och resterade skulle satt in pengarna på bankboken. Kanske en ganska så väldiversifierad portfölj som genomsnittet förespråkar.

Man är också optimistisk inför framtiden och tror skogen kommer få ökade ekonomiska användningsområden i framtiden, med bioenergi och intäkter från rekreation som jakt och fiske som exempel. Optimismen har dock stora geografiska skillnader och sörlänningarna i Götaland är betydligt mer positiva än de surmulna Norrlänningarna.

Sedan är man ju också lite sentimentala av sig och fler äger skog för det höga nöjets skull än för att det är en ekonomisk lönsam investering.