Lär dig skilja på försäljningar av aktier och nyemissioner

Som aktieägare, bankkund, medlem i Aktiespararna, är allmänt smårik eller prenumererar på någon obskyr tidning som inriktar sig till en förmodat välbeställd målgrupp så möts man ibland av investeringserjudanden.

De brukar vara någon inlaga på någon sida, en liten reklamplats eller i dessa digitala tiden kanske ett mail eller reklam på hemsida. Om vi bortser från bankernas försäljning av konstruerade produkter såsom aktieindexoligationer, certifikat och annat så brukar det antingen röra sig som någon form av lån till ett bolag i form av erbjudande om obligationer eller så ägarandel i ett bolag i form av aktier. Det vanligaste är såklart aktier så jag tänkte låta detta inlägg handla om aktier. 

Grunden är ju att man år någon form av emissionserbjudande om ett företag med en fantastisk produkt, otroligt eftertraktade tjänster, man vill kanske göra ett förvärv  och i alla stycken så kan man väl tro att företaget har fantastiskt fina framtidsutsikter. Ja ni har sett dessa erbjudande om investeringar är jag helt säker på.

Vad problemet är att man brukar läsa dessa erbjudanden med samma ögon. Man tittar lite på företagets verksamhet, ledning eller man kanske känner dom på pulsen i form av en företagspresentation. Sedan bildar man sig en uppfattning om man vill investera eller inte. Får räknar i dessa lägen. Man kanske inte ens kan räkna då företaget är nystartat och istället bildar man sig en syn på dessa framtidsutsikter

En sak brukar man nästan alltid bortse i från och det är trist då detta i högsta grad är en central fråga. Om erbjudandet om investering är i form av en nyemission i företaget i fråga eller en försäljning av aktier från bolaget huvudägare. Ytterst central fråga, men sällan att skrivs så mycket om detta i prospekt och erbjudandehandlingar. Brukar nämnas på någon rad i början översiktligt och detaljer om transaktionen brukar stå i kapitlen med de lite högre numren långt bak i prospektet.

Varför är då detta så centralt? Alternativ ett med nyemission av aktier är den alldeles primära uppgiften att förse företag med riskkapital. Pengar att använda till en verksamhet, pengar att riskera och pengar att betala löner till anställda. Utan dessa riksvilliga pengar stannar mycket av funktionssättet i det svenska näringslivet. Dina pengar du satsa blir faktiskt till en maskin, en rysk fastighet, eller en diamantgruva.

Alternativ två, dvs där syftet med erbjudandet av investering är att sälja bolaget från en större ägare är inte en central uppgift för aktiemarknaden. Här handlar det rakt ut att "casha in" likt du själv när du säljer din begagnade bil på Blocket. Du vill ha så mycket pengar som möjligt och inget konstigt med detta utan bara en normal kapitalistisk grundtanke om att tjäna pengar. Dina pengar du investerar blir ingenting annat än pengar i handen på någon som som troligtvis dricker champagne efter försäljningen lyckades.

I vissa fall så genomförs försäljningen av aktien i form av en ägarspridning och bolaget börsnoteras i  i samma veva som huvudägaren säljer av en del av sitt ägande. Detta fall är egentligen ganska så klokt, jämför när t.ex. Industrivärden noterade Indutrade eller företaget Nibe såldes in på börsen. Bolaget har kvar en tydlig huvudägare (som tjänat lite pengar) och du som investerare får en marknadsnoterad tillgång som du kan realisera om du så skulle vilja. En marknadsnotering ställer också krav på informationsspridning mm. I vissa fall går det åt pipan, i andra fall lyckande placeringar. Men du har alltid möjligheten att på ett enkelt och billigt sätt avyttra din tillgång.

Tyvärr finns det också många väldigt tragiska fall i dessa nyemissioner och försäljningar. Kortfattat finns det så många sätt att blåsa små aktieägare att det nästan är svårt att räkna upp dessa i ett normalt långt inlägg men kortfattat så kan det i en nyemission var ett snett förhållande mellan "nya" och "gamla" pengar  men detta är förhållandevis enkelt om man har vissa form av matematiska och ekonomiska kunskaper.

Allra störst risker tar man anser jag om man köper aktier, av en huvudägare som säljer (dvs bolaget i sig tillförs inga pengar) i ett onoterat bolag utan notering i samband med affären. I vissa än mer tragiska fall har det i dessa situation tom sålts på folk kapitalförsäkringar och andra dyra förvaltningsskal runt investeringen som i sig blir extremt riskfylld. Än värre är det kanske att ett par entreprenörer startat ett bolag för egna pengar. Sedan startar ett annat bolag (inte sälllan på någon junfru-ö), köper det första bolaget och säljer sedan en del av aktierna till ett betydligt högre pris till småsparare. Resultatet är att bolaget i sig kan bli underfinansierat men den anonyma huvudägaren (vilket oftast är ledande befattningshavare) blir rikt som sålt aktier till överpris. Och med rikedomen så kan man ju blåsa småspararna igen genom att genomföra nyemission med kraftig utspädning och garantera nyemission och således köpa tillbaka sitt ägande än billigare.

Jag skulle nästan vilja gå så långt att jag i generella termer alltid skulle vilja avråda från dessa investeringsmöjligheter som inte är börsnoterade och där du inte finansierat företaget utan istället dess ägare, om det inte handlar om någon egen form av näringsverksamhet där man har ett stort inflytande/ägarandel i rörelsen. Får du en ägarandel på  0,05% av ett bolag och kontakten är pressmeddelanden och i bästa fall en årsredovisning, ja då finns det roligare saker att lägga pengarna på, om tillgången är onoterad och du inte har något personligt inflytande.

När kommer krisen i Aktiepararna?

Aktiespararna är en ideell organisation med styvt 40 år på nacken som enligt dom själva:  är en oberoende intresseorganisation för enskilda som sparar eller vill främja sparande i marknadsnoterade aktier, aktiefonder och andra aktierelaterade värdepapper. Förbundets uppgift är att för medlemmarna skapa bästa möjliga förutsättningar för aktiesparande.
För att uppnå detta mål bedriver Aktiespararna verksamhet inom flera områden. Bland annat bevakar förbundet bolagsstämmor, bedriver lobbyverksamhet, är drivande i självreglerings- och corporate governancefrågor på börs- och värdepappersmarknaden, medverkar i statliga utredningar och referensgrupper samt ingår i olika internationella nätverk och organisationer. Kort sagt en organisation för minoritets aktieägare



Aktiespararna har idag en ganska så omfattande kapitalförvaltning som har sin grund i att organisationen sålde Aktiespar fondkommission till konkurrenten hq.se/Avanza och då fick betalt i hq.se aktier, ursäkta Avanza-aktier. Totalt är aktiesparnas värdepappersportfölj idag värd (vid årsskiftet 2011/2012) 137Mkr, vilket för övrigt är ungefär drygt 2000kr per medlem. Mycket pengar men då Aktiesparnas verksamhet gått back (före finansnetto)så har man allt som oftast tvingats sälja av värdepapper för att täcka underskottet i verksamheten.

Underskottet kan man t.ex. titta i årsredovisningen från 2001 där man kan läsa att Aktiespararna 2011 omsatte 85mkr (i denna siffra räknar jag då in verksamheten i Svericebolag, Aktieinvest mm) och man har rörelsekostnader på drygt 100mkr. Underskottet täcks upp av aktieutdelningar och ränteintäkter plus då att man med jämna mellanrum säljer av aktier kort och gott. 

Som "alltid" i större ideella organisationer med både anställd personal och stor mängd ideellt arbetande medlemmar i lokal verksamhet uppkommer en naturlig konflikt mellan central, (regional) och lokal verksamhet samt mellan anställd personal där den egna lönen många gånger kan vara det viktigaste med organisationens verksamhet och gräsrotsnivån som lägger ner många timmar i veckan för gratis fika (ja ofta får man väl betala fikan själv också) på torsdagar. Denna konflikt uppkommer såväl i golfförbund, politiska partier, fackförbund som Aktiespararna. Detta är inget unikt vill jag säga utan ganska så normalt att det gnisslar lite mellan olika nivåer till följd av olika agendor. Ofta är det många på central nivå som vill styra den lokala verksamheten när det i större ideella organisationer är den lokala versakmheten som tillsätter valberedningar, styrelser och indirekt VD.

Sedan 2009 är Gunther Mårder VD i Aktiesparna, den yngste VD som Aktiespararna haft. Jag bedömer lekmannamässigt att Mårder idag har ett starkt stöd inom Aktiespararna, speciellt ute i den lokala ideella verksamheten. Då Mårder är kunnig, reser mycket och är duktig föredragshållare. I det avseendet en god representant för aktiespararna enligt mig. Hur hans stöd ser ut på kansliet och bland den anställda personalen har jag ingen insikt i. Dock så är det tyvärr ett faktum att Mårder inte har levererat i form av att hejda medlemsraset i Aktiespararna. Sedan Mårder tillträdde har Aktiesparna tappat ung 15% av sina medlemmar och förr eller senare kommer det börja knorras i leden (det gör det nog på sina håll redan), var 6e medlem är defacto borta på några få år, under Mårders ledning. Man kan säkert förklara detta med en generellt minskad organisationsbenäghet i samhället, dålig börs, motarbetande banker, fondsparnade mm mm, med faktum kvarstår. Var 6.e medlem har lämnat, sedan aktiesparnas glansdagar har hälften(!) av medlemmarna lämnat, det torde ge rejäl sjukdomsinsikt och någonstans går gränsen för där organisationens legitimitet börjar urholkas, från att ha varit en mycket stor organisation faller man raskt idag mot allt mindre medlemsantal.

Lika så kan det börja knorras rejält om förbundet genomför mer eller mindre nödvändiga neddragningar till följd av medlemsraset och olika åsikter och hur och var dessa neddragningar ska genomföras.

I närtid har det blåst upp en liten storm (i ett vattenglas) i Aktiesparna och det berör ett samarbete som aktiesparna haft med PR bolaget Kagan-event och OKQ8. Lite mer om den soppan går t.ex. läsa på Aktiesparna Falun-Borlänges hemsida på följande länk. Hur denna historia kommer sluta vet ingen idag men historien är absolut inte slut än och det är nog en tidsfråga innan media skriver om denna för aktiesparna sorgliga historissorgliga historia.

Skribenten är medlem i aktiespararna sedan unga år