Ligger det en fusion mellan Öresund och Svolder runt hörnet?

Sista året har vi kunnat läsa att investmentbolaget Öresund succesivt har köpt aktier i ett annat betydligt mindre investmentbolag, Svolder. Köpen har genomfört förhållandevis systematiskt över tid.

Svolder är ett rent investmentbolag som köper och säljer aktier i ”mindre” börsnoterade företag. Bolaget bildades av ett antal investerare mitt under 90-talskrisen i Sverige för att dra nytta av investeringsläget. Man har  (hadde)som policy att dela ut ung 5% av substansen varje år (i alla fall hade man det historiskt) i aktieutdelning.

Idag äger Öresund ungefär 15% av Svolder och är kapitalmässigt största ägare i Svolder om än inte riktigt röstmässigt pga A och B aktier.

Vad är då poängen med att ett investmentbolag köper aktier i ett annat investmentbolag? Jag det första och mest logiska är att Öresund har sett en god placering genom att köpa aktier. Så har Investment AB Öresund gjort flera gånger förrut och såväl Investor, Industrivärden som Custos har varit bland bolagets större placeringar. Genom att köpa aktier i Svolder har  hitills varit en god affär

Svolder är i grunden ett trevligt investmentbolag som handlas med lite rabatt mot substansvärdet. Dock har Svolder höga förvaltningskostnader kontra den förvaltade volymen kapital, mycket av bolagets kapitaltillväxt har ju delat ut genom frikostiga utdelningar. Dessutom, det krävs mycket kapital för att ha flera anställda, ett kontor på fina gatan i Stockholm samt administration osv…

Även Öresund har de senaste åren ”krympt” till följd av skilsmässan mellan Qviberg och Hagströmer (investmentbolaget Creades). Den minskade mängden kapital drabbar också Öresund då kostnaderna är relativt höga kontra förvaltningskapitalet. Precis likvärdiga problem.

Jag kan också se en liten trend i att Svolder sista åren har koncentrerat sin portfölj något. Idag är man bland de största ägarna i de bolag man placerar i. tillskillnad mot tidigare då man oftast var helt utan ambition att ta stora ägarpositioner. Jag tror denna förändring till viss del kan locka Öresund.

En tänkbar upplösning av dramat att ett ägarbolag köpt aktier i ett annat ägarbolag är att de båda bolagen genomför en omvändning styckning och fusioneras. Enligt mig skulle Öresund och Svolder gynnas av detta. Ett sammanslaget bolag skulle få större förvaltningsvolym och kostnaderna skulle kunna reduceras betänkligt i förvaltningen. kapitalet skulle också kunna användas för goda ägarpostioner såsom gamla Öresund hade i en hel del bolag.

Styrkeförhållanden mellan Öresund och Svolder är att Svolder har ett substansvärde på 1,3Mdr och Öresund har ett substansvärde på ca. 3,6mdr. Det ger ett styrkeförhållande där Svolder utgör ca. 26% och Öresund utgör 74%. Det troligaste är således att öresund lägger ett bud på Svolder där man betalar med egna aktier. Det torde gå att finna en kompromiss mellan bolagen om lämplig förvärvskurs.

De 10 000 småaktieägarna som försvann

Investment AB Öresund har som bekant delats i två olika bolag i en synnerligen komplicerad process sedan de båda huvudägarna hade så stora samarbetsproblem att dom inte längre kunna verka i samma bolag. Istället för som brukligt vid ägardispyter där någon av ägarna säljer sina aktier så har man av olika skäl för herrarnas egna personliga skull istället styckat bolaget i två delar. En sak som komplicerat till saken är ju att familjen Qviberg ägt aktier privat i  Öresund och Hagström ägt sin post via bolaget Biovestor. Nyskapelsen i form av förvaltningsbolaget Creades börsnoteras i slutet av februari (Hagströmers andel).

För ett par veckor sedan skickade Öresund ut ett pressmeddelande i stilen med ”hög anslutning iinlösenerbjudandet”. Jag kan nästan tycka det är anmärkningsvärt att det inte har skrivits något i media media och bloggar om just detta pressmeddelande om anslutningsgraden i programmet. För bakom den fina pressmeddelanderaden så döljs ganska så intressanta fakta. Anslutningsgraden i inlösenprogrammet uppgick till 92,8%. Det låter ju fint att "nästan alla"  deltagit i styckningsprocessen. Men likväl, 7,2% av aktiekapitalet gjorde det inte och förlorar såldes stora tillgångar sammantaget, då deras eventuella ägarandel i Creades nu spädes ut bland alla aktieägare i rest-Öresund.

För 7,2% av kapitalet kanske inte låter så mycket men är i praktiken synnerligen mycket om man ser till antalet aktieägare! Låt oss jämföra lite siffror. Vid årsskiftet (innan processen var avslutad) hade Öresund 22 566 aktieägare. 16014 av dessa aktieägare var mycket små aktieägare som ägde mindre än 500 aktier var. Dessa 16014 aktieägare representerade tillsammans en ägarandel i Öresund om 4,9%. Och betänk nu att 7,2% av aktiekapitalet inte deltog i inlösenprogrammet så förstår man omfattningen.

I praktiken betyder detta att en stor del av småspararna i Öresund fullkomligt ignorerade processen. Gissningsvis upp mot cirkus 10-tusentals av bolagets 22566 aktieägare struntade i det. Majoriteten av  antalet aktieägare var inte ens delaktiga i processen av uppdelningen. Eller visst det kan förstås också vara en del större okunnigare aktieägare som struntade i programmet också så att det inte är fullkomligt så illa, men att mer än hälften av aktieägarna struntade i programmet kan man nog ta för givet vilket också stöds när man tittar på antalet aktieägare som Creades skriver på sin hemsida.

Men kortfattat kan man säga att programmets konstruktion i stort sett enbart fungerade för större och insatta aktieägare. I själva verket har ju de större/kunnigare aktieägarna gynnats på mindre aktieägares bekostnad (de som ej utnyttjade de inlösenrätter man hade) bekostnad. Familjen Qviberg torde ha tjänat ett par miljoner på att Kalle, Lotta och Lisa inte utnyttjat sina inlösenrätter då han nu får en ägarandel ca. 30% ägarandel i deras värden i form av Creades aktier som nu ligger kvar i Öresund. Bara att gratulera Mats Q och familjen.

Att 7,2% av aktiekapitalet inte deltog i programmet medför också att rest-Öresund blivit delägare i Creades med 7,2% av aktiekapitalet och blir således en av bolagets tredje största aktieägare och aktieposten i Creades blir en av öresunds största aktieposter. En aktiepost värd cirkus 240Mkr (varav ca. 30% indirekt nu ägs av Mats Q, förlåt framförallt Mats Qs barn). Men räkna med att det här kommer någon affär som eliminerar detta. En logisk affär hade väl varit om Creades köper dessa aktier, stryker aktierna och på så sätt kanske jobbar på att mota bort sin substansrabatt också.

Skilsmässan klar och bodelningsavtalet upprättat mellan Hagströmer & Qviberg

Om du går in på google och skriver: lägg ner Öresund så innehåller den översta länken ett blogginlägg som undertecknad skrev med samma titel i somras.

Jag sammanfattade då mina tankar kring att det nästintill vore en omöjlighet att Hagströmer och Qviberg skulle med gemensamt skrivbord och ägande driva vidare investmentbolaget Öresund efter alla turer kring HQ. Och jag föreslog att man helt sonika skulle likvideras och bommas igen.

Jag förstår nu att Mats och Sven läst mitt inlägg (självironi, men håll med om att det är synnerligen komiskt att förslag i inlägg som skrivs på denna blogg kring HQsfären har en kuslig benägenhet att inträffa) och tagit sommaren och hösten på sig att fundera över hur man skulle kunna lösa upp sina knutar.

Ja det är förstås ingen lågoddsare med dagens besked att Öresund läggs ner, förlåt styckas i två fristående bolag efter de båda huvudägarnas ägarandelar.

Det mesta om uppdelningen finns så klart att läsa i media. Men några intressanta reflektioner vill jag göra. De båda bolagen som nu bildas kommer få stora skillnander mellan sig. Öresund blir ett investmentbolag som investerar i börsaktier och troligtvis får hög direktavkastning och transparens. Mottagna aktieutdelningar från innehaven kommer slussas ut till ägarna.

Hagströmers nya lilla älskling blir inte ett investmentbolag utan ett förvaltningsbolag som har stora ägarpositioner i några noterade och några onoterade bolag. Det nya bolaget kommer därför helt bestämma sina aktieutdelningar och det finns faktiskt en möjlighet att Hagströmer helt slopar aktieutdelningar (tänk Warren Buffett)i bolaget och istället använder inkommande kassaflöden till att bygga substans och investera i fler onoterade bolag. Skattetekniskt finns denna möjlighet för Hagströmers nya bolag och jag sätter en slant på att det blir snåla utdelningar.

Observera också att affärerna som H och Q har ihop inte är helt slut, de båda bolagen bildar ett gemensamt holdingbolag för att hantera ägandet i Carnegie och Klarna. Så dom kommer fortfarande tvingas samarbeta.

Jag måste samtidigt ge en liten eloge till två styrelseledamöter i Öresund som reserverat sig mot beslutet, Nachemson och Märta Josefsson. Jag förstår att dom reseverat sig. Öresund skulle precis lika gärna kunnat likvidera sig i annan form och det är uppenbart att H och Q hanterat Öresunds övriga aktieägare (förutom dom själva) som om dom var någon form av deltagre i de båda herrarnas privata plåböcker. Nej lösningen som nu presenteras är förstås bäst för de båda huvudägarna och blir ganska så osmakligt för den lille aktieägaren med ett par hundra aktier, de individer skulle lika gärna kunnat bli utköpta av de båda. En annan invändning mot beslutet blir att förvaltningskostnander blir högre sett till det totala börsvärdena på gamla Öresund. Substansvärdet på nya Öresund blir inte vansinnigt stort för att vara ett investmentbolag, i själva verket blir det ett av börsens mindre investmentbolag.

Märkligt är också att Stefan Charette deltagit i styrelsebeslutet och sagt bifall samtidigt som han i praktiken redan blivit lovad ett nytt jobb åt Hagströmer (som självfallet var jävig och inte deltog i beslutet tillsammans med Q). Det är med andra ord en väldigt oenig styrelse som lagt fram förslaget....

Bokrecension: Den stora bankhärvan : finansparet Hagströmers och Qvibergs uppgång och fall

Efter att ha skrivet en hel drös inlägg kring HQ-soppan (varav en del inlägg var vältajmade må jag säga) så har jag känt mig mer eller mindre tvingad att läsa SvD journalisten Carolina Neurath nyutkomna bok; Den stora bankhärvan: finansparet Hagströmer och Qvibergs uppgång och fall.

Boken är förhållandevis enkel uppbyggd där man finner ett antal ingående personporträtt över "skådespelarna" i soppan såsom Hagströmer, Crafoord Qviberg, König, Nachemsson, Dahlbo, Enblad mfl. och sedan en kronologisk beskrivning över turerna i historien. Sedan är det väl så att historien har haft lite slagsida med åsikter från "de som vill prata" efter historien i förhållande till de som önskar hålla tyst. Jag kan också,  efter att ha läst boken, till viss del förstå Mörtstedts intresse att stämma Qviberg då HQs sista aktieutdelning verkligen inte borde ha skett.

Jag är riktigt imponerad över Neuraths arbete med boken. Hon har gjort ett gediget undersökande arbete och krupit under skinnet på några mycket intressanta personligheter i Stockholms finanskretsar även om boken kanske inte är språkligt toppklass och hon har verkligen inte varit rädd för att tangera individernas privatliv. Hon har också i boken haft förmåga att enkelt beskriva det förhållandevis komlexa i tradingverksamheten.  Att Neurath dessutom är blott 25 år gammal får mig att bli än mer imponerad. Bra jobbat Carolina!, Ska bli mycket intressant att få följa hennes fortsatta karriär. Bedårande vacker är hon också även om det förstås inte alls har med boken eller karriären att göra :-)

I boken framkommer ett antal synnerligen intressanta saker som inte tidigare lyfts fram i ljuset. Det mest intressanta är kanske faktan att Qviberg en gång i tiden räddade Hagströmer när banken (fondkommisionärsfirman som det då var) förra gången i början av 90-talet höll på att bli av med sina tillstånd pga slarv och bristande rutiner. Detta är orsaken till att Hagströmer inte suttit i HQs styrelse (även om han nästintill i informella sammanhang fungerat som en "styrelsemedlem light"). Kanske är det detta som till viss del håller paret samman idag än även om Qviberg nu tagit "time-out" från Öresund?

En annan intressant aspekt är SEB (banken var förvaringsinstitut år HQ) inblandning i historien och det faktum att hela historien och finansinspektionens granskning kanske aldrig kommit fram om det inte vore för att SEB uppdagade problemen i tradingportföljen och tvingade fram ökade säkerheter från HQ som tvingade banken till realisera förluster mot bokförda värden och indirekt sälja fondbolaget. Vilket då ledde till intresse från FIs sida.

Personporträttet av Mats Qviberg är förstås en total sågning när det gäller HQ bank och där Qvibergs egna personlighet i högsta grad bidragit till bankens fall där anställda varit rädda för honom, hans naiva tro på det informella och hans massiva ointresse för administration, revision och då indirekt ordning och reda. Besvärande är också Qvibergs bevisliga intresse att rekrytera chefer som inte säger emot "storchefen" själv.

Men även Hagströmers personbeskrivning är ingen allt ingen vacker läsning och det är uppenbart att Hagströmer varit mer inblandad i historien än vad han kanske vill göra sken av. Plus då det faktum att han var (är?) en riktig slarver med kronofogdeärenden, glömma av att deklarera osv. Samt det faktum att han i investeringssammanhang är en notorisk risktagare (i total motsats till Qviberg). Något att le åt är att Hagströmer verkar ha haft grava komplex genetemot nu avlide Jan Stenbeck. Sammanfattningsvis över dessa två herrars personbeskrivning är att dom nog varit i högsta grad ömsesidigt beroende av varandra och kompletterat varandras svagheter.

I boken får vi får också viss insikt i den totala tragedi som drabbat doldisen Stefan Dahlbo som i HQ-affären både blev av med sitt väbetalda jobb som VD på Öresund (inkl ett antal styrelseplatser i HQ sfären), en uppslitande skilsmässa, hans mor som gick bort nästan på dagen när banken gick under och dessutom förlora en stor del av sina besparingar (HQ-aktier en gång i tiden värda ca. 14Mkr). Nu dessutom är en av dem som är stämda av ett antal tidigare aktieägare i HQ gör saken inte roligare. Usch, Det kommer ta lång tid innan denne Dahlbo kommer tillbaka.

Slutligen, vad är sämst med boken? Titeln på boken enligt min uppfattning. Det har funnits många bankhärvor i Sverige genom åren och att utnämna HQ till den största är felaktigt (tänk Götabanken, Nordbanken, Krugerkraschen...) Boken borde enligt mig kort och gott haft titeln;  HQ. Då hade titeln bättre anknutit till det det verkligen handlar om.

Efter att ha läst boken så måste jag säga att Hagströmer & Qvibergs gloria hamnat på sniskan rejält. En upprörande sak är den enorma hopblandning som varit inom sfären, där HQ (och Avanza som mycket väl kunde drabbats av historien om FI ägarprövat Öresund som bankaktieägare) mer eller mindre fungerat som någon form av dotterbolag till Öresund. En annan aspekt är  insikten att det är skillnad på aktieägare och aktieägare. H&Q har tidigare varit mycket kritiska mot modellen A-aktier (dvs där huvudägare har kunnat styra bolagen utan att ha några större kapitalinsatser), läs Wallenbergare, Lundbergs, Handelsbankssfären, Kinnevik etc. Men samtidigt har man själv agerat som om man ägde mer eller mindre hela företag och där alla aktieägare inte haft tillgång till i högsta rad relevant information kring företagets finansiella ställning.

Sedan är också frågan om den typ av verksamhet som HQ genomfört lämpar sig för börsen? Varför har ett antal individer i HQ styrelse mer eller mindre fungerat som nickedockor? Vad är god revisorsed? Är det rimligt att en anställd trader på en minde bank har en högre lön (inkl bonus) än VDar i storbanker?

Läs boken!

Lägg ner Öresund!

Det krachade finansbolaget HQ vars bank blev av med sitt banktillstånd och drog med sitt moderbolag ner i bråddjupet har nu haft bolagsstämma, extrastämmor där kallelse skickades dagens efter ordinariebolagsstämma, mediebråk osv.

Kontentan av händelserna blir nu att den nytillsatta styrelsen (hur många dagar denna styrelse sitter kvar) i HQ AB nu stämt tidigare revisor, styrelseledamöter med bla. Mats Qviberg men även fastighetsbolagets Kungsledens VD Tomas Erseus samt HQ huvudägare investmentbolaget Öresund för mottagande av utdelningar från HQ som aldrig borde ha skett då HQ i praktiken haft en svagare finansiell ställning maa en konsekvent övervärderad tradingportfölj.

Jag läste härom veckan i skvallerblaskan Affärsvärlden en intervju med den stämmande sidans företrädare Mörtstedt och det är för mig alldeles uppenbart att processerna har övergått i någon form av finansvärldens tuppfäkteri där det mer handlar om prestige mellan äldre medelårs stenrika finansestradörer än rationella handlingar från den icke-känslomässiga hjärnhalvan på desamma. Perosnligen har jag ingen aning om oddsen för eventuella framgångar i dessa rättstliga tvister som säkerligen kommer ta åratal att genomföra. Räkna dock med att minoritetsägarna i HQ nog kommer i både andra och tredjerummet då det nu handlar om Qvibergklanen mot Mörtstedtfalangen (har svårt att bestämma mig om denna kommande filmvisning ska klassas som en rysare, komedi eller en lugn drama, lite action blir det nog också)

Ur Öresunds aspekt är det så klart klokt att man till sina ägare delade ut HQ innehavet så att Öresund inte blivit iblandade i processer där man ska fatta beslut om man ska stämma sig själv eller inte. Men faktum kvarstår Öresund är nu föremål för en stämningsprocess på betydande belopp, hundratals miljoner i praktiken, eller teorin rättare sagt.

Vad värre är så är ju också HQ föremål för undersökning av ekobrottsmyndigheten om det kan ha förelagt bokföringsbrott, otillåta aktieutdelningar osv. Även detta är en kall våt filt som ligger över Öresund och som skapar osäkerhet.

Hur ska man nu tackla dessa problem ur Öresunds sida? Ja ett alternativ är förstås att börja anställa några jurister i bolaget eller betala dyra fakturor till diverse flådiga advokatbyråer, det tycker i alla fall jag inte är ett huvudfokus för ett rent investmentbolag även om det kanske kan leda till substansvärdes bevarande i juridiska processer.

Ett annat alternativ är att bomma igen. Avveckla bolagets tillgångar i en eller annan form på lämpligt sätt och dela ut kvarlåtenskapen till dess ägare. Det senare alternativet är också förstås ett sätt att lösa upp partnerskapet mellan Hagströmer och Qviberg om dessa skulle önska göra så.

Lite synd förstås att det skulle gå den vägen, exkluderat HQ har Öresund utvecklats väl de senaste åren (aktiekursen har dock släpat efter substansvärdet) och jag må säga att jag gillar Öresunds "nystart" med att likt Ratos och Investor ta ett ledande ägande i onoterade bolag men faktum kvarstår, de jurdiska processerna komma hänga tungt över Öresund kommande år även om det inte alls har med deras nuvarande verksamhet att göra! En upplösning av bolaget skulle råda bot på denna problematik.

Attan vad svårt att sova det var i natt då, kan väl ha att göra med dessa ljusa sommarnätter.

Du kan sätta vingar på en gris, men det gör den inte till en örn

En av årets kanske mest efterlängtade årsredovisningar publicerades häromdagen, i årets färg, Gråtrist. Ja kanske inte direkt efterlängtade i sig själv utan kanske just det faktum att "VD ordet" i denna årsredovisning i bolaget Öresund brukar författas av Sven Hagströmer och Mats Qviberg gemensamt. HQ-soppan till trots så verkar det båda gamla radarparet fortfarande vara så goda vänner  att dom kan skriva några gemensamma ord i hop. I höstas spekulerade ju undertecknad i att H och Q skulle gå skiljda vägar men detta var i alla fall än så länge helt felaktigt, återstår att se om dom dricker midsommarsnapsen ihop också när dom nu ska ta beslut (indirekt genom HQ AB) om Hagströmer/Öresund ska stämma Qviberg på pengar för HQ...

Öresunds årsredovisningar är som brukligt (precis som Warren Buffetts letter to shareholders för övrigt också) fullmatade med allehanda floskler, klokskap, citat och sunt förnuft. 2010 års upplaga av årsredovisningen är verkligen inget undantag och det är nog en av få årsredovnisngar man kan läsa och i mellanåt dra på smilbanden. Rubriken för detta inlägg är direkt stulet från årsredovisningen och är ett citat urspungligen från Bill Clinton.

Lite allmänbildning bjuder man också på. bla. konstaterar man att om USA betalar av sin statsskuld med 1000 dollar i sekunden(!) så är man faktiskt skuldfria till år 2454, ja du läste rätt på årtalet. Sedan spottar man inte helt oväntat, rejält med galla över finansinspektionen och frågar myndigheten om organisationsnumren icke systemviktiga banker har en inneboende ondska? När man avsatt hela styrelsen, kapitaliserat upp blödande bank, stärkt upp interkontrollen ja gjort allt som man ska göra när man bryter mot lagar och regler. Men ändå fick man inte driva företaget vidare såvida det inte blev en annan namnskylt på väggen...

En sak man man slås av när man läser årsredovisningen är att 2010 var ett närmast ruskigt framgångsrikt år för Öresund, ja men såklart med ett undantag, HQ, som kostade Öresund en förlust på 1,1Miljard. Men bolagets andra store innehav hade följande utveckling under året Avanza +44%, Bilia +91%, Fabege +81%, Haldex +137%, Klövern +56% och bla. lilla Klarna +146%. En portfölj som nog de flesta hade velat äga under året om man säger så. Men som man konstaterar i årsredovisningen ”förutom att motståndarna gjorde fler mål så vann vi faktiskt matchen”. HQ-soppan tynger ner all annan verksamhet och substansvärdet ökade bara med +12%, trots att näst största innehavet gick ned -97%. I sig ganska fantastiskt men ändå, klart sämre än börsen som helhet.

Det är enbart i årsredovisningen man kan se hela Öresunds portfölj och jag gör några intressanta reflektioner. Den ena reflektionen är att Öresunds tillgångar idag inte i oväsentlig del består utav onoterade företag. I portföljen finns idag Global Batterier, Carnegie, Ferronordic Machines, Acne och Klarna. Ett bokfört värde på knappt 1,5Mdr eller 20% av Öresunds substansvärde. En ganska stor del av bolaget är alltså börsoberoende.

En annan sak som slåt mig är att man är fortsatt väldigt optimiskt inför framtiden. Man har bara en liten blankning i portföljen (Volvo) och detta är mest en spekulation mellan A och B aktien. Öresund brukar nästan alltid ha en handfull negativa positioner men inte vid årsskiftet i alla fall. En annan reflektion är att innehaven i Investmentbolagen Investor och Industrivärden är helt borta och lika så i stort sett vart enda bolaget ingående i OMX 30. Öresunds portfölj är mao väldigt skild från indexnära förvaltning om man säger så.

Om att lösa in

 Många företag har det senaste året kraftigt förbättrat sina balansräkningar till skillnad mot många stater som klart försämrat förhållandet mellan eget kapital och skulder. Säkerligen kommer detta leda till att en del företag har pengar att dela ut till sina ägare till våren.

Ett sätt att dela ut pengar till ägarna vi sidan av ordinarie utdelningar ät att genomföra inlösenprogram. Andra alternativ är köp av egna aktier eller extra utdelningar t.ex. 

Just nu pågår ett inlösenprogram genom Öresund så jag tänkte använda detta inlösenprogram som ett exempel över inlösenprogram och hur det fungerar. Ett annat företag som flera gånger tidigare genomfört inlösenprogram är SSAB. Öresunds syfte är denna gång kanske inte så mycket att dela ut överskottskapital utan man genomför programmet i syfte att minska substansrabatten, men det är likväl ett gott exempel.

Ett inlösenprogram fungerar på så sätt att först fastställer styrelsen hur mycket pengar som skall delas ut. Sedan fastställer man till vilken aktiekurs och matematiken ger då hur många aktier som skall lösas in. i Öresunds fall har man valt att lösa in var tionde aktie för 135kr. Den rent praktiska hanteringen fungerar på så sätt att man kallar till extra bolagsstämma och beslutar om inlösen. Alla som äger aktier vid börsens stängning bolagsstämmodagen erhåller för varje aktie man en inlösenrätt. Ett särskilt värdepapper som delas ut till ägarna några dagar efter stämman. För att hålla koll på hur många aktier som skall lösas in så krävs det att man lämnar in ett visst antal inlösenrätter plus aktie. I Öresunds fall är det tio inlösenrätter som krävs plus en aktie för att erhålla 135kr. Idag är aktiekursen 113,5kr på Öresunds aktien. Detta innebär ju att var tionde aktie aktie är mer värd än börsvärdet. Fast inte, istället så har inlösenrätterna ett värde. Inlösenrätternas värde styrs av en aktieformel :

Om inlösen av var tionde aktier för 135kr

135=(ILR*10)+aktien

Vid en aktiekurs på 113,5kr är således inlösenrätterna värda 2kr och 15 öre stycket med hjälp av lite enkel ekvationslösning. Varken mer eller mindre. Och vid inlösenprogram går det således att göra arbitragevinster vid felaktiga prisförhållanden mellan aktien och inlösenrätten. I Öresunds fall är det tveksamt om det finns några större arbigragemöjligheter att göra skulle jag kunna tro då det är en väl handlad aktie med många ägare och en bank (Carnegie) som "övervakar" själv processen.

Som sparare ställs man då inför två alternativ. Det ena är ju att göra som styrelsen bestämt dvs lösa in var tionde aktie man har, 10 aktier blir 9 kort och gott. Äger man t.ex. 500 aktier så får man efteråt, 450 aktier plus då en påse pengar i handen i form av 6750kr. Det andra alternativet är att sälja sina inlösenrätter vilket då i praktiken betyder att någon annan som är mer sugen på att lösa in aktier får lösa in fler än var tionde.Då får man behålla sina 500 aktier men får sålt sina 500 inlösenrätter för ynka 1050kr. Den som löser in aktier behåller sin ägarandel konstant i företaget, den som säljer inlösenrätter ökar sin ägarandel i företaget och får på så viss större del av företagets framtida vinster.

Ja så finns det förstås också ett tredje alternativ och det är köpa inlösenrätter och på så sätt så kan man lösa in fler aktier. och få större påse pengar i handen. Fast då inlösenrätter kostar pengar blir det ett nollsumme spel.

Så hur skall man då agera som småsparare i fallet Öresund. Den korta versionen är enligt följande. Tror du fortsatt att Öresund skall ge dig bra avkastning så skall du sälja dina inlösenrätter, finns det bättre investeringar att göra så skall du lösa in var tionde aktie. Vill man inte veta av bolaget mer så säljer man alla sina aktier plus inlösenrätterna, alternativt så köper man så att man har 10ggr fler inlösenrätter än aktier och så kan man på så sätt lösa in alla sina aktier.

Mycket matematik och inlösenprogram kan också användas i skatteplaneringssyfte (om man äger aktier genom VP konto eller depå) genom att se till så man får den reavinst man önskar, men det är lite överkurs.

Går Hagströmer och Qviberg skilda vägar?

Investmentbolaget Öresund redovisade idag sin kvartalsrapport för tredjekvartalet 2010. Det var minsann inte den roligaste rapport bolaget har lagt fram kan jag tro. Från att varit rubriker i affärspressen så har nu HQ affären blivit svarta siffror i bokföringen, eller vid närmare eftertanke nog mest röda. Affären har för Öresunds aktieägare varit en förlust med nio nollor, mindre kul för ev. ägare.


Öresunds aktie har senaste tiden handlas med en ganska så rejäl substansrabatt och inte helt oväntat så genomför då Öresund som så ofta någon form av aktivitet för att minska rabatten. Först av allt så har man återköpt aktier över börsen i form av syntetiska aktier något då som höjer substansvärdet per aktie om aktierna löses in eller stiger i kurs och säljs. Sedan genomför man samma program som man gjorde för några år i Öresund och som man också genomförde ofta under Custostiden sedan dvs att man genomoför ett inlösenprogram där man löser in sitt eget substansvärde och ökar därigenom värdet på kvarvarande aktier. I detta fall väjer man att lösa in var 10:e aktie 135kr mot dagens börskurs dryga hundralappen.

Det verkar som en del bloggare och massmedia kommenterar matematiken. För den som idag är aktieägare och fortsatt har förtroende så skall man i dessa lägen sälja sina kommande inlösenrätter och på spå sätt öka sin ägarandel i Öresund. Vil man istället ha kontanter och få en svag utspädning så skall man då lösa in sina aktier. Valet är fritt men tänk på att det ofta i sådana här situationer kan uppstå arbitragemöjligheter mellan aktier och inlösenrätter.

Vad jag däremot är synnerligen förvånad över att ingen spekulerar i är om detta inlösenprogram kan vara en del i är om Hagströmer och Qviberg nu går skilda vägar efter den senaste tidens tråkigheter kring HQ Bank. Folk har nog blivit ovänner för mindre än en miljard kronor och förtroendeproblem. Dessutom kan det ju mycket väl bli så att Öresund stämmer den fd. styrelsen i HQ Bank och då blir det minst sagt problematiskt att ha ett gemensamt skrivbord.

Så hur skulle skilsmässan kunna gå till nu när det går att lösa praktiskt, låt mig exemplifiera.
Ja helt sonika i att Hagströmer säljer sina tilldelade inlösenrätter till Qviberg och som kompletteringsköper ytterligare inlösenrätter på marknaden och sonika löser in alla sina aktier för 135 kr i kontanter exakt på inlösendagen och därmed står det honom fritt att bilda sig sin helt egna aktieportfölj utanför Öresund och han kan då få det fulla substasvärdet i betalning istället för att sälja sina aktier med rabatt. Han slipper då också flagga utan kan genomföra en flaggning när alla aktierna är inlösta. Hagströmer skulle då alena blir den helt dominerande ägaren i Öresund och då kan stämma Qviberg bäst han vill. Kanske är det ur det perspektivet man också ska se att Michael Nachemsson redan är utsedd till vice Styrelseordförande i Öresund?

Jag vill minnas att år 2003 så skrev dåvarande Affärsvärldens journalisten Simon Blecher (idag förvaltare för HQ/Carnegie Sverigefond) att börsen investmentbolag nog många går mot en säker död. Många av de bolag som Simon hade på sin lista är redan begravda i form av Custos och Atle och han skrev att Öresund endast finns kvar fram till den dagen som Hagströmer och Qviberg inte längre drar sams, kanske är vi där idag…

Är rabatt=rea?

Jag har skrivit inlägg förhållandevis ofta kring investmentbolag. Ofta ganska så populära inlägg då investmentbolag är ganska frekvent förekommande i många privatpersoners aktieportföljer. Såväl Investor, Ratos, Kinnevik och Industrivärden etc. är att anse som riktiga folkaktier idag och tildrar sig därigenom stort intresse.

Ofta när man läser analyser och rekommendationer kring investmentbolag så fokuserar dessa rekommendationer ofta kring den sk. Substansrabatten. Dvs att investmentbolagets tillgångar är mer värda än börskursen och ofta så drar man då slutsatsen att en stor rabatt mot substansvärdet är lika med rea på aktien och omvänt så skall man å sälja aktien då det inte är så stor rabatt på aktien mot substansvärdet.

Personligen så anser jag detta är bullshit mer eller mindre. Min övertygelse är att det är högst tveksamt om en hög rabatt per definition innebär ett köpeläge. Ofta är det så att en substansrabatt är och förblir. Det som spelar roll är substansvärdet utveckling dvs hur bra affärer som investmentbolaget gör. Mao så borde alla investmentbolagsanalytiker fokusera mer på innehavens värdering än på investmentbolagets värdering gentemot sin portfölj av tillgångar.

På lång sikt (mer än 10 års perspektiv) så innebär dock en ständig substansrabatt på låt säga 20% i genomsnitt en positiv ekonomisk aspekt. Ett investmentbolag vidareutdelar nämligen mottagna aktieutdelningar till sina aktieägare och genom att bolaget handlas till substansrabatt så medför detta att direktavkastningen över tiden blir något högre om man äger investmentbolag framför mot att man äger deras innehav. Denna matematiska effekt är dock mindre än vad de flesta tror

Låt mig exemplifiera detta med ett i högsta grad teoretiskt exempel där skatter och courtage är undantagna. I det första exemplet så har Adam 1Mkr investerade i en indexfond. Bertil har 1Mkr investerat i investmentbolag vars portföljer är lika med börsindex.

Vid inköpstillfället börs aktieindex direktavkastning 3%. Investmentbolaget som handlas med 20% substansrabatt har således en direktavkastning på 3,6%. De kommande 10 åren så ökar aktiekurserna i index med 5% varje år stabil (vilket isig får anses som synnerligen orimligt) och varje år så ökar bolagens aktieutdelningar med 5%. Varje år så återinvesterar Adam och Bertil sin aktieutdelning i indexfonden respektive investmentbolagen (som alltid handlas med 20% substansrabatt).

Efter 10 år så träffas Adam och Bertil och ser vad som hänt med deras miljon. Adams portfölj av indexfond är värd 2 158 925kr teoretiskt sett (skatter, courtage, ev. fondavgift oräknat). Totalavkastningen uppgår således till 8% per år. Bertils portfölj är värd 2 281 909kr (skatter, courtage oräknat). Totalavkastningen uppgår för Bertils del således till 8,6% per år. Dessa 0,6% i skillnad årligen innebär på 10 års sikt således 122 984kr eller 12,3% av den initiala inköpssumman. Större än så är inte skillnaden.

Grymt teoretiskt och utan förankring i verkligenheten förstås

För övrigt så tycker jag min ”kvartalsrapport i förväg" ang. Industrivärden stämde ganska så väl. Substansvärdet var visst rätt på kronan. Skuldsättningen var något lägre å andra sidan så verkar Industrivärden i några fall ha utställda optioner på innehav där lösenkursen ligger under dagskursen och således sänker marknadsvärdet på portföljen mo den aktuella börskursen.

Är HQ tragedin ett argument för Investmentbolagen?

Fördelar och nackdelar med Investmentbolagen debatteras ofta och flitigt. Till nackdelar hör att man indirekt som ägare är med och finansierar guldkantade pensionsavtal till avdankade Wallenbergdirektörer eller seglande Handelsbanksditon, sedan är man ju med och finansierar konst på väggarna och skrivbord i ädelträ och det är väl inte alltid som investmentbolagen direkt gör några lysande affärer utan oftast är man helt sonika mer eller mindre passiva ägare i ett antal företag.

Sedan finns det argument för att investera i investmentbolag också givetvis. Investmentbolagsrabatten medför oftast att direktavkastning blir något högre i relation till bolagets portfölj. Det är ett enkelt och bekvämt och man kan med mycket små medel få en portfölj men bra diversifiering. En fond, fast med lägre kostnader, de guldkantade pensionsavtalen till trots.

Sedan finns det för småsparare en annan ganska stor fördel med investmentbolag. Några nyemeissioner genomförs aldrig. Har man mindre innehav så kanske nyemissioner inte direkt är någon stor utmaning med några enstaka tusenlappar i nyemissionsinsatser. Men är man äldre och har i kronor räknat stora aktieinnehav så är det inte alltid att nyemissionspengar är så lätt att skaka fram då det kan vara ansenliga belopp.

För Öresund så är givetvis HQ-tragedin ett stort misslyckande där man förlorat mycket pengar. Samtidigt så har Öresund som huvudägare i HQ klarat sig betydligt bättre än HQ minoritetsägare. När nu kanonsalvorna har börjat tystnat och röken från stridens hetta börjar skingras så kommer ändå Öresund nu ut med att man äger upp till 17% av HQ-Carnegie. Börjar det gå bra för denna firma så lär denna ägarandel betinga ett ganska så högt värde. Det sammanslagna bolaget blir ingen liten bank utan börjar nu röra sig lite mer mot storbankshållet, de båda bolagets miserabla historia till trots.

Minoritetsaktieägarna i HQ blir dock inte med på denna tänkbara resa. Deras pengar är mer eller mindre pyts väck så när som på någon krona per HQ-aktie i kassa.(Tror dock inte det sista ordet är sagt om denna börsplats men det är en annan historia.)

En annan intressant parallell är Investors försäljning av Scania. Investor var som bekant en (av två) huvudägare i Scania och Investor fick ett erbjudande av den andra huvudägaren Volkswagen att sälja sina aktier för (om jag minns rätt) 200kr per aktie. En ganska så saftig premie gentemot börskursen. Med köpet blev Volkswagen rejäl stor huvudägare i Scania. Men de mindre ägarna i Scania fick minsann inga inga 200kr per aktie, långt därifrån då det inte blev ett fullständigt uppköp av företaget.

Likadant har det sett ut flera gånger förut. När väl de större investmentbolagen gör affärer (vilket sällan inträffar) så är det ofta till villkor som minoritetsägare har svårt att göra.

Så är HQ-tragedin ytterligare ett argument för investmentbolagen?

På bild, en svensk "urskog" i fjällnära terräng.

Tradingduvan blev en gökunge

Tradingskandalen på HQ bank rullar vidare och har nu tagit ganska så intressanta
turer och långt ifrån sista ordet är sagt, men jag kan inte riktigt hålla mig...

Innan man dömer ut ledningen kompetens och liknande i hårda ordalag så bör man konstatera att Tradingen som bekant varit en trivsam duva i Hagströmer & Qviberg fondkommission, förlåt Bank, fram till någorlunda nyligen. Man hade visat vinster 50(!) kvartal i följd, det är alltså kontinuerliga vinster varje kvartal i 12,5 år fram till dess vinsterna började utebli och istället visa förluster för två år sedan snart. En siffra som inger respekt och man bör ha detta i åtanke innan man kritiserar HQ Bank allt för mycket för tradingen, har du gjort lönsamma vinster i 12,5 år på raken så är det klart att det är svårt att fatta nedläggningsbelsut, framför att tro att det är en tillfällig svacka.

Nu skulle jag vilja slå ett slag för årsredovisningar och den kanske lite mer torftliga men ack så intressant läsningen lite längre bak i årsboken. Som jag skrivit tidigare så tycker jag man skall läsa årsredovisningar bakifrån och framåt, då får man reklamen och de fantastiska framtidsutsikterna när man är lite lagom trött och kan fokusera på de lite små detaljerna istället.

Tyvärr har HQs miljöarbete(!) (japp, det är helt sant och framgår av årsredovisningen under miljöarbete sidan 33) varit inriktade på att numera inte skicka ut årsredovisningen i pappersform till alla aktieägare utan enbart de som hör av sig så det kanske är färre än brukligt som läst 2009 års upplaga. Mindre pappersförbrukning, mindre lästa noter.

HQs trading är ju en verksamhet som för utomstående har varit synnerligen svår att ta sig till och begripa mer är de kommentarer som finns i text. Det ligger givetvis i sakens natur att man inte helt kan berätta i vilka värdepapper man har särskilt inte nu när tradingportföljen är under avveckling i HQ, då man i så fall skulle få en hel hop med företag som skulle spekulera ner tillgångar som man vet att HQ säljer. Så det är givetvis klokt att man inte säger en flaska om vilka värdepapper som är problemen. Men det blir mycket intressant att om något år eller två få läsa om vad som hände bakom stängda dörrar.

I bolagets årsredovisning så får man dock en lite inblick. Inte om strategier och hur man tjänar pengar, men lite översiktigt om vilka tillgångar man ägde vid årsskiftet och på så vis också omfattningen och därav lite om risken.

Om jag förstår saken rätt enligt not 27 i HQ årsredovsining så hade man i tradingverksamheten vid årsskiftet aktier och andelar för knappt 2,1Mdr och man ägde derivatinstrument (optioner, terminer, och you name it)för lite drygt 2,3Mdr (en del egenvärderade tillföljd av att marknadsvärdering saknas). Dessa tillgångar var finansierade genom att man tagit upp värdepapperslån på 760Mkr och sedan ställt ut derivat (derivatskulder alltså) till lite drygt 3,2Mdr. Sedan hade man då ett eget kapital i tradingrörelsen på nästan exakt 400Mkr i komplement till lånen.

Verksamheten har varit intrikad på arbitrage och market-making och är i normalfallet någorlunda marnknadsneutral enligt årsredovisningen.

Jag är verkligen ingen expert på derivat, terminer, CFD kontrakt eller för dens skull andra massförstörelsevapen såsom atombomber och kemisk krigsföring men man kan nog ändå dra slutsatsen att HQ trading vid årsskiftet agerat med en belåning om 90% och eget kapital om ca. 10% som säkerhetsmarginal. Detta är givetvis en synnerligen riskfylld verksamhet tycker jag som lekman. Tappar man lite i tillgångsvärden så försvinner det egna kapitalet snabbt om man är belånad till 90%. Precis som för husägare som lånar 90% och fastighetsbolag med denna belåning. Någon bank som lånar ut 90% till ett kommersiellt fastighetsbolag är nog tveksamt om det finns idag. Men det verkar alltså fungera att sitta och handla värdepapper med denna belåning i alla fall.

Den andra siffran som förpliktigar att skriva någon rad om är omfattningen. Tradingverksmahetens tillgångar var vid årsskiftet alltså 4,4Mdr. Om Det värsta inträffade (vilket är teoretiskt sett omöjligt, precis som Tage Danielsson sa om Harrisburg olyckan) så förlorar man alltså 4,4Mdr när alla aktiebolag som man har aktier i eller derivat mot går i putten. Nu är det givetvis inte så utan det kan säkerligen vara så att man är ganska marknadsneutral dvs lika mycket sälj-optioner som köp så en sådan händelse med konkurser skall egentligen inte påverka så mycket. Sedan finns säkert en masa komplicerade value-a-risk ekvationer som beräknar olika risker av olika slag och sannolikheten för olika utfall enligt olika finansiella krav.

Det stora problemet är dock att det alltid skall finnas någon att handla med, försvinner hela marknaden ja då får man uppskatta värdet och marknadsutvecklingen i sig spelar mindre roll och man får hoppas att marknaden någon gång i framtiden kommer tillbaka så att man får ett kvitto på att de egna värderingar är rätt uppskattade. Precis på samma sätt som tomatodlaren som kommer till marknaden och inser att ingen vill köpa, vad är då tomatena värda?

Så vad var den maximala teoretiska förlusten, då vid årsskiftet? Ingen aning, So What frågar sig säkert du som bloggläsare? Behöver man bry sig, det är väl resultaträkningen som gäller?

Ja det som är lite so what i denna affär är att hela HQ AB koncernen har ett eget kapital på vid årsskiftet på 1,2Mdr (varav ca. 400Mkr var allokerat till tradingverksamheten). I teorin finns det här alltså en ”killer” om det vill sig riktigt illa när man i egen bok äger aktier och derivat för 3 ggr eget kapital. Eller som HQ Bank skriver i sitt pressmeddelande till motivet varför man säljer HQ Fonder till Öresund för att täcka upp för tradingförluster.

Enligt de kapitaltäckningsregler som gäller måste HQ bland annat vid varje tillfälle uppfylla ett visst kapitalkrav. Den planerade forcerade avvecklingen kan komma att innebära att det uppstår brister i kapitalbasen fram till dess att nyemissionslikviden erhålls.

Spot on. (fast varför ställde inte Öresund ut ett efterställt förlagslån till HQ, hade givit samma effekt?)

Jag kan som lekman tycka att omfattning av tradingen gentemot bankens storlek och eget kapital är lite….nja…vet inte vad jag skall säga, scary movie kanske?

Måste säga att jag har svårt att få en uppskattning om hur HQ bör värderas idag, är aktien bilig?, dyr? Konkursrisk? Enorm vinstpotential? Hur stor förluster blir det i tradingen? Framförallt hur stor blir kundflykten från HQ Bank? Är det en bank-run som genomförs nu? Vad är intjningsförmågan i kvarvarande verksamhet?, kommer HQ tjäna tillräckligt med pengar för att kunna köpa tillbaka HQ fonder på sin option utställd av Öresund?

Så, when in doubt....

Lägg ner tradingen Qviberg!

Mats Qviberg har en historik som mycket framgångsrik aktiemäklare inom SEB och Carnegie och redan på den tiden hade Qviberg ett rykte om sig att vara värd miljardbelopp för sin arbetsgivare, sedan så gick han ihop med en annan aktieklippare och bildade fondkommisionärsfirman Hagströmer & Qviberg, som sedan blev Hagströmer & Qviberg AB, hq.se AB (det som idag heter Avanza och HQ fonder. Sedan köpte Hagströmer & Qviberg tillbaka HQ fonder och bildade banken HQ Bank AB. Det kan ju tyckas lite märkligt att en mäklarfirma blev två banker men det finns givetvis sina rationella bakgrunder till de även om både HQ Bank och Avanza har som affärsidé att förvalta pengar.

Avanza (med styrelseordförande Hagströmer) har allt mer gått och blivit svenska folkets sparbank dit alla sparpengar är välkomna små som stora och affärsidén är inom ”gör det själv marknaden” inom finansiellt sparnade. HQ Bank (med styrelseordförande Mats Qviberg) har å sin sida gått och andra hållet och istället för att prioritera en massmarknad så prioriterar HQ individuell rådgivning och det personliga. Kanske inte så många snickare, hårfrisörer och statstjänstemän som är kunder men däremot ett snyggt nätverk av framgångsrika entreprenörer, toppidrottare och liknande med gemsam nämnare att man kanske hellre driver företag eller åker skidor än att sitta och förvalta en aktieportfölj. För dessa kunder handlar det kanske inte så mycket om vilket courtage eller internetbank som företaget har utan istället vill man ha ett bra stöd i att kunna leva på pengar, förvalta ett arv, sälja sitt företag, starta en stiftelse eller genomföra ett komplicerat arvsskifte vid sidan av kapitalförvaltning.

HQ Bank är uppdelad i tre affärsområden Private Banking som är grunden där man har sina huvudkunder och fömögenhetsförvaltning är i fokus. Sedan har man en ”asset manegment” dvs fonfförvaltning, sälja aktieindexobligationer, ETFs och stängda riskkapitalfonder etc och den typen av verksamhet. Det tredje affärsområdet är en traditionell investmentbank med en hel del olika mer eller mindre lönsamma idéer såsom rådgivning till företag, handel med aktier och obligationer, börsintroduktioner och en trading avdelning etc.

HQ har en intern tradingverksamhet med market making och och liknande. Tidigare har detta helt och fullt ut varit en tillgång för HQ då Tradingen skötts med låg risk och gott riskjusterat resultat. Idag är tradingen minsann ingen tillgång då man förlorar ca. 25Mkr i kvartalet på tradingen. Det värsta av allt är kanske inte att förlusterna beror på någon felaktig uppfattning om börutvecklingen (tradingen är i normalfallet marknadsneutral). Problemet har istället varit att förutsättningarna för trading försämrats ganska så mycket sista halvåret. Eller för att citera bolaget självt i senaste kvartalsrapporten.

Förutsättningarna för att driva traditionell market making har förändrats
dramatiskt under det senaste halvåret. Minskade spreadar
mellan sälj- och köpkurser, en kraftigt försämrad likviditet och en
ökad andel datorstyrd handel har lett till sänkta marginaler.
25Mkr i kvartalet i förluster är inga småpotatis när HQ hela kvartalsvinst är 24mkr efter skatt så jag kan nog tycka att det är dags att fundera på en nedläggning.

En gång om året

Visst är det lite fascinerande med saker som bara inträffar en gång per år även i ekonomiska sammanhang, det är deklarationen, orangea kuvertet och bolagsstämmor. Just nu är det en tid på året då mycket ”en gång om året händelser” inträffar.
I helgen släppte Berkshire Hathaway sitt årliga ”letter to shareholder” ett brev som miljontals bolagets aktieägare, investerare, spekulanter och andra lycksökare kommer kasta sig över och läsa minst lilla bokstav i allt för att försöka ta del av Warren Buffett och Chalrie Mungers visdomar. I år 19 sidor långt, mycket nöje jag har inte läst det själv ännu men jag lär nog få tillfälle att återkomma lite till kanske några av årets ”oneliners” från de båda oraklen i Omaha. Kan tänka mig att det står en del om tåg i årets variant och det skulle förvåna mig om inte namnet Dave Sokol kommer upp (individen med lägst spelodds som kanske axlar manteln när Buffett gå några fot under marknen.

En annan händelse som också bara inträffar en gång per år och som kanske lite färre kastar sig över med hull och hår är att det i går är enda dagens på hela året som man som utomstående får reda på alla aktieinnehav i investmentbolaget Öresunds aktieportfölj. Och detta minsann är i år högintressant läsning. Varför? Jo det kanske inte har sett ut som om Öreusnd gjort direkt mycket mer än att det varit värdeuppgångar på de större ”kärninnehaven” Avanza och HQ mfl och några små förändringar på ”topp-10 innehav” som man offentliggör vid varje måandsskifte. Men ack så fel, årsredovisningen skvallrar istället om att det varit mer eller mindre ett rejält korsdrag i deras aktieportfölj.

Det första man kan konstatera är att Öresund nästintilldubblerat antalet innehav i portföljen och en hel del mindre företag har kommit in. Vad som också är en stor förändring är att Öresund kastat ut varenda aktie man tidigare ägt i Investor och Industrivärden innehav som tidigare vägt tungt.

Vid årsskiftet var Öresund rejält finanstunga. Man ägde givetvis aktier i de egna bankerna HQ och Avanza. Men också aktier i samtliga(!!) fyra storbankerna och indirekt via Bure också i Carnegie sedan, ägande i två inkassobolag det onoterade Klarna men också en rejäl dos Intrum Justitia och har också investerat 90Mkr i företagsobligationer. En annan synnerligen intressant iaktagelse är att Öresund ställt ut köpoptioner på de egna innehaven i en omfattning av sällan skådat slag. Inte mindre än 31 derivatpositioner och man kan dra slutsatsen att de sidledes gående börsen hitills i år har relativt sett varit fina fisken för Öresund som säkerligen tjänat en hacka på att ta på sig ”risken” att aktier stiger i pris.

Öresunds årsredovisningar är lite torftigt utformade men ack så roliga att läsa. Jag tar mig friheten att citera lite roligheter.

Regeringens syn på ekonomin sammanfattas i några korta fraser:
Om det rör på sig, beskatta. Om det fortsätter att röra sig, reglera.
Och om det stannar, subventionera.

Störst är inte alltid vackrast, ibland är man bara tjock.
Krisen har med önskvärd tydlighet visat att dessa megaföretag, vare sig de är banker eller industrikonglomerat, är som supertankers som skall navigera ett hav som förändras allt snabbare. Man blir en koloss på lerfötter.

Vad gäller aktiemarknaden kan det nog konstateras att den räntedrivna delen av uppgången troligen börjar lida mot sitt slut. Den räntedrivna delen brukar svara för 70 procent av uppgången och den brukar alla missa. Nu kan vi snarare förvänta oss successiva räntehöjningar mot en mer normaliserad nivå. Det som kommer att driva kurser uppåt framöver är vinstökning, vilket troligen innebär att en eventuell börsuppgång blir mindre bred och mer bolagsspecifik. De bolag som under krisen har anpassat sin kostym till gällande förutsättningar står vid startblocken med nysnörade spikskor, medan de som körde för länge åt fel håll kommer att få det tuffare.

Även industrivärden har släppt sin årsredovisning men jag misstänker att det är en fotostaopia av fjolårets men med den skillnaden att fjolårets minustecken nu är utbytta till plustecknen och möjligtvis så har VDn Anders Nyrén bytt kostym….kanske

Är du en Zlatan eller Håkan Mild?

För ett tag sedan så läste jag en tidningskrönika av finansmatadoren Mats, han som är antingen helan eller halvan eller vad det nu var i HQ sfären. I denna artikel så skrev Qviberg att en av hans investeringsidoler inte är Warren Buffett eller någon annan supermiljardär utan istället alla vår fotbollshjälte, Zlatan, grabben från Rosengård.

Och varför då Zlatan kan man fråga sig?
Enkelt, Zlatan är en mästare att bara springa på de bollar som är värda att springa på. Kan man inte göra mål så är det inte värt att ödsla någon kraft på just den bollen efter en initial bedömning och Zlatan vet att det kommer en annan boll igen, i framtiden. Precis så tycker Mats att vi skall agera som investerare också, lägg all kraft på de fåtal investeringsmöjligheter som ibland dyker upp och strunta i resten, låt andra springa sig trötta på andra bollar.

Den raka motsatsen till Zlatan kan jag tänka mig är en av mina gamla favorit fotbollsselare, Håkan Mild. Ja ni vet Håkan som knappt kunde slå en boll (givetvis grovt överdrivet för att nu vara lite spetsfundig i just detta blogginlägg) men jäklar vad han kunde springa, från försvar till anfall, från anfall till försvar från den ena hörflaggan till den andra. Sprang både på omöjliga och möjliga bollar, jämt, hela tiden.

Håkan kanske inte är den mest kompletta fotbollsstjärnan detta landet skådat samtidigt så hade Håkan Mild en synnerligen viktig förmåga som också gör sig gällande även när det gäller investeringar och sparande, en fantastisk uthållighet.

Det tar lång tid innan en skog blir fullvuxen även om man planterar de rätta träden.

Vart har alla investmentbolag tagit vägen?

Investmentbolag såsom Investor och Kinnevik är populära investeringsobjekt för den som äger aktier och det med rätta då investmentbolagen som grupp på lång tid i totalavkastning oftast överträffar börsindex. Pga att den totala underliggande börsportföljen blir mycket indexlik men där portföljen kan handlas med rabatt men där utdelningar blir lika stor som de underliggande bolagen och direktavkastningen på så sätt blir bättre än börsen men kanske+ 1% per år på index, på lång sikt.
För många år sedan fanns det många investmentbolag tar vi fram en Dagens Industri eller Affärsvärlden från svunna tider hittar vi kanske en lista som ser ut som exempelvis Asken, Atle, Bacho, Bure, Carnegie (gammel-gamla bolaget) , Custos, Export-Invest, Fannyudde, Industrivärden, Investor, Kinnevik, providentia Ratos, Sanna, Säfveån, Öresund.

Idag har vi bara en bråkdel kvar och trenden är nog den att det kommer bli färre och färre på börsen. Nu senast i raden så skall Bure och Skanditek gå samman, fullt logiskt då man kapar kostnader och får andra stordriftsfördelar.

Fondförvaltaren för aktiefonden HQ Sverige, Simon Blecher som förut var journalist på Affärsvärden skrev för några år sedan att Investmentbolagen går mot en säker död (men jag hitta bara inte länken på internet)….Vad tror du? Jag tror Simon har rätt även om Investor nog lär finnas kvar på börsen länge än.

Tankar om vårens aktieutdelningar

Det är givetvis långt kvar till den tidiga våren när de flesta bolag i Sverige håller bolagsstämma och beslutar om årets aktieutdelningar med mera men jag tänkte ändå ge lite tankar om saken då det säkerligen intresserar många och det är nu på hösten som många styrelser säkert börjar ta upp frågan om utdelningarna.

Investmentbolagen är ju de som är enklast att hålla koll på när det gäller utdelningar då dessa har klara regler för hur stor utdelningen skall vara för att undgå bolagsskatt. Kortfattat kan man säga att i samtliga av de större investmentbolagen såsom Öresund, Industrivärden och Investor mm till våren med största sannolikhet kommer sänka utdelningen till följd av att man inte behöver betala ut lika mycket av skatteskäl. Och då kurserna gått upp ganska så kraftigt under året leder detta till klart lägre direktavkastning jämfört med föregående år.

Generellt sett sedan över börsbolagen så tror jag att vårens utdelningar blir något lägre än årets. Många bolag har i år klart sämre lönsamhet, kassaflöden och även om man kanske kan skymta att bättre tider är på gång så lär man vara rädd om finanserna innan man öppnar pengapungen.

En intressant aspekt är säkerligen också att det kan komma att ske en hel del förändringar i vilka bolag som är de som ger hög direktavkastning. Exempelvis så har det de senaste åren vari en hög lönsamhet i verkstadsindustrin med påföljande höga utdelningar och hög direktavkastning i dessa verkstadsbolag. I dagsläget så har de goda tiderna övergått i dåliga tider för verkstad och många ledningar försöker nu parera dessa dåliga tider på olika sätt med kassaflöden i fokus. När nu börsen också som alltid ”gått i förväg” och kurserna på dessa bolag är upp många kronor så kan jag tro att direktavkastningen denna säsong blir förhållandevis låg, särskilt för verkstadsbolag. Analytikerprognosen för verkstadsbolagen Volvo exempelvis är 1,50kr per aktie i utdelning (dryga 2% i direktavkastning idag) och en gammal högutdelare som SSAB spås inte dela ut någonting alls till våren, Sandvik spås sänka sin utdelning ned ordentligt också. Kan bli tufft för Industrivärdens kassaflöden denna säsong helt klart.

Högbelånade fastighetsbolag lär nog också få det svettigt att dela ut stora summor pengar till våren. Det notoriska direktavkastningsbolaget Kungsleden t.ex. har idag ganska dyra lån och låg soliditet och ränteteckningsgrad som ligger klart under målet så här det nog det logiska att direktavkastningen inte blir något vidare utan bolaget frångår sin utdelnlingspolicy i syfte att stärka finanserna. Medan lägre belånade fastighetsbolag säkerligen kan höja utdelningarna då bolagens driftsnetton generellt har förbättras.

Samtidigt så ä det nog så att en del bolag med historiskt lite lägre direktavkastning som idag troligen får ganska så god utdelning i relation till kursen. Bolag som t.ex. Astra, Securitas, Tele2, Intrum Justitia, HM t.ex. för att nämna några tänkbara bolag som får en hög direktavkastning.

Men som sagt det är långt kvar av bokslutsåret 2009 och rattmuffar skall både tas på och av innan bolagsstämmor klubbar utdelningar, får säkerligen skäl att återkomma till denna fråga igen.

Dahlbo har bra tryck i forehanden

Öresund med deras tennistokige VD Stefan Dahlbo är idag bland de första bolagen att redovisa sitt resultat för det första halvåret och hitills i år har Öresund lyckats mycket bra. I början a året hade man en stor likvid kassa som bromsade en del av nedgången för att sedan (mycket vältajmat) köpa mer aktier. Substansvärdet är för året upp knappa 40% plus då att man bjudit på en frikostig utdelning. Och aktien har vänt från rabattvärdering till premievärdering. En rejält trevlig Lisebergsbana för aktieägarna.

Jag tycker dessutom att Öresund allt mer börjar komma tillbaka i gamla goda takter med sin portfölj. Investmentbolagen och de stora drakarna åker ut och inkommer istället mindre bolag i större omfattning där nu Öresund kan ta en större ägarandel för samma penning. HQsfären kommer definitivt mer till sin rätt när man är huvudägare och kan driva bolagen på ett annat sätt än att gå och rösta för 2% av aktiekapitalet. ”Lilla” Haldex är den första kaninen att ryckas upp ur trollerihatten och Öresund är nu hux flux bolagets största ägare, räkna med att här kan hända saker.

Om jag förstår Öresunds redovisning korrekt, vilket man kanske inte skall tro allt för mycket så tycker jag det verka som om Öresund under det andra kvartalet genomfört optionssäkringar av delar av aktieportföljen. Kanske har man till viss del skyddat sig mot en temporär nedgång på börsen i Juli? Vdn Stefan Dahlbo ansåg visst enligt någon tidning att uppgången har gått lite för fort.

Öresund har också kastat ut en del av de lite mer konjunkturkänsliga bolagen i portföljen såsom Volvo och Sandvik. Volvo har varit en hyffsat bedrövlig affär för Öresund. In plockar man nu istället bolaget med starka balansräkningar och lite mer förmodat stabil verksamhet såsom Ericsson, Astra och ABB på storbolagssidan. Samt att man nu köper in sig allt mer i Intrum Justia. Intrum är nog ett bolag att hålla lite koll på kan jag tycka. Hitills verkar det som om bolaget fortsatt fungerar ganska så stabilt och deras problem verkar mest vara av temporära nedskrivningar av kreditportföljer. Något som på lång sikt faktiskt tom kan gynna bolaget då man övertiden är nettoköpare av kreditportföljer. Jag tror faktiskt att jag skall försöka skriva något mer djuplodande inlägg om just detta bolag och deras värdering.

Utdelningen som Öresund kommer skifta ut till sina aktieägare våren 2010 kommer däremot bli betydligt lägre än vad man delat ut vid senaste tillfälle. Orsaken till detta är av olika anledningar dels att många av aktierna i Öresunds portfölj sänkte sin utdelning i våras, dels att Öresund under i höstas genomförde en inlösen av aktier, detta medförde att Öresund sålde av aktier och delade ut pengar till aktieägarna och mindre pengar därmed var investerade i aktier under utdelningssäsongen och det sista skälet att Öresund var förhållandevis likvida under utdelningssäsongen. Desto mer investerade dock företaget i april-maj vilket blev ett rejält lyckokast. Totalt sett blev de inkommande utdelningarna in i Öresund mer än halverade vilket då kommer sätta sitt avtryck i nästa vårs utdelning. Överslagskalkylen för beräkning av utdelningen kan exempelvis se ut så här. Jag har ju flera gånger tidigare skrivit om hur investmentbolag som Öresund delar ut pengar så det vet ni säkert innan.
Inkommen utdelning in i bolaget: 152 Mkr
Övriga intäkter (ränta, optionspremier mm): 18,2Mkr+28,4Mkr
Schablonskatt enligt reglerna för investmentbolag :ca. 49Mkr
Kostnader i bolaget: 14,3Mkr (på helåret ca. 30Mkr)
152+18+28+49=247Mkr
247-30=217Mkr i skattepliktigt belopp vilket blir ca. 3kr och 70 öre per aktie

Sedan tillkommer dock att en del av portföljen (läs Skistar) delar ut pengar på hösten vilket kommer öka det utdelningspliktiga beloppet så en utdelning omkring 4kr per aktie är att tro på till våren såvida inga överraskningar dyker upp.

Nej, nu skall jag gå och spela tennis....

Visdomsord?

Årsredovisningar offentliggörs nu i stort sett varje dag och oftast är det ju ganska trevlig kvällslektyr att läsa årsredovisningar oavsett om man sover med en miniräknare på nattduksbordet eller inte. ”Roligast” kanske det är att läsa djuplodande noter långt bak i årsredovisningen men även VD ord kan vara synnerligen trevliga att läsa även om det ibland kan vara
Av det jag läst hitills bland VD ord så tycker jag nog lite så här allmänt att det är ett lite mer nyktert förhållningssätt än tidigare och i högsta grad är svenska Vdar (eller deras rådgivare) en samling kloka och förnuftiga män (företrädesvis) och kvinnor (undantagsvis). Så jag tänkte ta tillfället i akt att plocka in några citat från årets skörd (tipsa gärna mig om ni har andra..)

Förtroende och risker hänger ihop. Om allmänheten anser att riskerna i en bank är för stora så tappar allmänheten förtroende
för banken och därmed försvinner successivt förutsättningarna att driva en underversalbank. En restriktiv syn på risk är därför en nödvändig del av den filosofi som präglar Handelsbanken. Jag har aldrig hört talas om någon bank som gått omkull därför att de var för försiktiga i sin kreditgivning. Motsatsen däremot måste nog – över tiden – anses vara ett av de största hoten mot en
banks långsiktiga överlevnad.
Pär Boman, Handelsbanken

I dagens situation finns det få företag som inte har några problem i sin verksamhet, något som självfallet gäller även för Ratos med tjugotalet innehav verksamma i många branscher och alla världsdelar. Likväl: världen kommer inte att gå under heller denna gång och om man kan hantera de kommande 6-24 månaderna kommer många ”once in a lifetime”-möjligheter att uppstå. Och Ratos har goda förutsättningar att komma starkare ut på den andra sidan lågkonjunkturen.
Arne Karlsson, Ratos

Bästa Aktieägare!
Bolaget har tappat 1/3 av substansen, aktiens totalavkastning var minus 38 %, placeringsgrup¬pens syntetiska optioner har gått ned till 0 i värde och en stor del av portföljen är inlåst. Och jag som inte gillar att förlora pengar och att inte ha kontroll.
Hur kunde det gå så snett?Claes Werkell, Investment AB Havsfrun

Vi kommer inte garantera framgång, men vi kommer försöka agera som Wayne Gretzky, ”åka dit pucken kommer hamna, inte dit den varit”
Börje Ekholm, Investor

Att driva ett helt land som en högbelånad hedgefond visade sig vara en synnerligen dålig idé.

…Vidare har krisen visat att bankaffärer är lokala affärer, och att det har funnits föga övervärde i att som bank agera globalt. Bankerna kommer sannolikt att i högre utsträckning arbeta med sitt lokala nätverk än att bygga internationella ”superbanker”.

…Det som under året blev väldigt tydligt är att verkligheten alltid hinner ikapp. Ett välskött bolag blir en bra aktie, en bra aktie behöver inte innebära att det är ett välskött företag.H,Q, D, Investment AB Öresund

Smaklig lösning Öresund

Mycket riktigt så föll min gissning in om att Öresund skulle göra stora återköp av egna aktier då investmentbolagets aktier handlas ordentligt under sitt substansvärde som jag skrev för någon vecka sedan.

I sann H&Q anda så väljer man en ganska kreativ lösning i ett inlösenprogram istället för traditionella återköp över börsen.

I detta fall så sker återköpet av aktier genom ett frivilligt inlösenprogram där var 10:e aktie kan lösas in för 100kr styck. Detta är ett pris som ligger ung. 15% över dagens substansvärde per aktie och syftet med transaktionen är att aktieägarna skall kunna ta del av hela substansen i företaget trots att aktien handlas med substansrabatt. Öresund minskar därmed sin kapitalbas med några procent (skillnaden mellan 100kr och substansvärdet) men visar att aktieägarna är viktigare är bolaget.

Vad händer nu för den som är aktieägare i Öresund och ex. äger 500 aktier?
Först sker en extra bolagsstämma som belsutar om nedsättning av aktiekapitalet i ett inlösenprogram, i Öresund fall är detta en ren formalitet då Hagtrömer och Qviberg har total kontroll över ägandet i företaget.
I andra fall så kommer det ske en avstämningsdag (normalt dagen efter bolagsstämman) där ett nytt värdepapper kommer dyka upp och ges till alla aktieägare i Öresund en sk. inlösenrätt. En inlösenrätt för varje aktie och det krävs 10 st inlösenrätter för att få lova att lösa in en aktie. För den aktieägare som har 500 aktier så får man 500 inlösenrätter.

prissättningen av värdepappret Öresund ILR kommer vara 100kr-börskursen på Öresundaktien/10. Dvs om aktien står i 60 kr så kommer priset på inlösenrätten vara 4kr/st.

Nu ställs du som aktieägare inför ett val som du måste fatta beslut om
1. Lös in 50 av dina 500 aktier och för detta få 5000kr i handen och ha kvar 450 aktier. Dina 5000kr kan du göra vad du vill med (t.ex. köpa nya aktier)

2. Sälj dina inlösenrätter då får du om priset är enligt ovan 500*4=2000kr men du har kvar dina 500 aktier. Dessa 2000kr kan du göra vad du vill med (t.ex. köpa nya aktier)

Vad skall man då välja i dessa turbulenta tider?
Om du har mycket stor förtroende för Öresund och tror att detta kan vara en kalasinvestering de kommande åren så skall du givetvis sälja dina inlösenrätter så du har kvar dina aktier och gärna sedan köpa med aktier för likviden på inlösenrätterna.

Om du däremot i dessa kursfallande tider tycker att andra bolag ser mer attraktiva ut än Öresund ja då kan det vara å sin plats att låta 1/10 av dina aktier säljas för en hundring styck och ta dessa pengar och istället placera i någon annan aktie som ex. Investor om man nu skulle tycka om dessa.

Sedan kort om skatten (gäller ej Kapitalförsäkringsägare). Löser man in aktier så räknas detta som en försäljning som vilken som helst. Men om man säljer inlösenrätter så medför detta att man skall göra en fördelning av anskaffningsvärdet mellan inlösenrätter och aktien. Ex. har du en gång i tiden köpt dina Öresund aktier för 50kr styck omräknat för splittar som varit så är detta ditt anskaffingsvärde per aktie. Om vi tänker oss att den dagen inlösenrätten skiljs av aktien så handlas aktien för 60kr och inlösenrätten för 4 kr då kommer skatteverket fastställa (vilket tar ett tag) att 4/(60+4)=0,0625 (6,25%) tillfaller inlösenrätten och 60/(60+4)=0,9375 (93,75%) tillfaller aktien. Då blir dit nya anskaffingsvärde på inlösenrätten 50*0,0625=3,125kr styck och för aktien 50*0,9375= 46,875kr för aktien.

Inlösenprogram som dessa ser jag själv som mer smakliga än traditionella återköp av aktier som företaget göra via börsen även om dom är lite krångliga att deklarera.

Bloggskribenten äger inga aktier i Öresund däremot gör närstående det.

Då är det upp till bevis Öresundspojkar!

Substansrabatten i investmentbolag har sedan urminnes tider varit en het debattpotatis. Alla har haft olika uppfattning om vad ett investmentbolag skall göra för att eliminera rabatten, om bolaget bör satsa på återköp, om rabatten kanske tom är bra för aktieägarna eller om bolagets pengar bör satsas på att göra kloka aktieinvesteringar. I början av Mars månad ex. så valde Investor som är landets största investmentbolag att sälja sitt mycket långvariga innehav i Scania som på ett eller annat sätt varit med i Investor i stort sett sedan urminnes tider. Med affären så gick Investor från att vara lite skuldsatt (lite till om man räknar med nettoskulden i de operativa innehaven) till att hastigt och lustigt ha en hel del miljarder på kistbotten. Med tanke på att Investor dessutom handlas med allt som oftast 20-30% rabatt på substansvärdet var det många som börjad prata om att bolaget borde återköpa aktier. Det gjorde bolaget också i april men enbart för att säkra ledningens optionsprogram som i förhållande till Investors substansvärde nog är att betrakta som en piss i Mississippi även om Wallenberg direktörer allt som oftast är ganska väbetalda.

En av dem som var tydligast i sin kritik var Öresund förra Vd och nu vice styrelseordförande Mats Qviberg. Jag vill minnas att jag läste i krönika (vet ej var) om att Qviberg gärna hade velat äga den allra sista Investoraktien med adress Investor om att bolaget borde använda varenda slant som bolaget har för att återköpa aktier så länge som substansrabatten är är hög. I teorin så omvandlar bolaget i en sådan manöver 1 krona i substansvärde till 1 krona och 30 öre om bolaget har en substansrabatt. Aktierna som då finns kvar på marknaden blir då självfallet mer värdefulla mätt i substansvärde. I senaste rapporten gav såväl Investor, Industrivärden som Kinnevik svar på tal är man presenterade sin syn om att det långsiktigt är bättre om bolaget finner goda investeringar än att köpa upp sig själv. Aktieägarna har nog i alla fall kortsiktig tskäl att vara glada för detta beslut då börsen mest gått ned sedan scaniafffären.

Öresund själv som Qviberg var VD för gjorde i slutet av 90-talet stora affärer i investmentbolagsrabatter. Först så köpte man under kort ti in sig kraftigt i investmentbolaget Custos och fick i praktiken ägarmajoritet och kunde förverkliga en kommande god affär. Först så gav man ledningen uppdrag att i stort sett sälja ut innehaven (bla. Hufvudstaden såldes ut med god förtjänst till Lundbergs). Custos var ett bolag som hade handlas med stor rabatt och som nu dessutom fick en fin kursutveckling pga utförsäljningar. Ett steg i dra nytta av substansrabatten var att dela ut SCA aktier som Custos var en stor ägare av till Custos egna aktieägare mao så överfördes dessa SCA aktier i sitt fulla värde genom ett inlösenprogram till Öresund Kapitalbasen minskade i Custos men ökade i Öresund och till slut så kunde Öresund lägga ett uppköpsbud på hela "rest-Custos" och betala med egna nytryckta aktier. Kontinuerligt så köpte Öresund också tillbaka egna aktier och efter alla manövers så både växte substansvärde och rabatten eliminerades i Öresund. Det fanns nog knappast några aktieägare i Öresund som var ledsna för att ett gammalt Investmentbolag som Custos gick i graven. Sedan dess har i stort sett Öresund handlas med mycket låg substansrabatt eller tom premie under vissa perioder. Fram till idag….

En av Öresunds allra största ägare, skönsångaren Mats O Sundqvist har det sista årets pressats hårt av en mycket hög belåning. Den senaste tidens stora kursfall har fått proppen att gå ut i all hans investeringsbolag och Sundqvist har tvingats att konsolidera sin verksamhet och sälja av aktieinnehav för att rädda finanserna. Ett av bolagen som fått ryka är just Öresund där på korttid många aktier kommit ut till försäljning. Dessutom har det varit lite si och så med Öresunds fingertoppskänsla i sina investeringar så glorian har fallit lite på sned och bolaget har återigen nu en substansrabatt. Utan att ha några exakta siffror så beräknar jag att substansrabatten idag ligger på runt 15-20%. Med 600 Mkr på bankboken och börsaktier för drygt 5 Mdr så är det nu upp till bevis att Öresund lever som dom lär….Jag gissar att bolaget nu öppnar plånboken och återköper aktier ordentligt.

På tal om återköp så blev jag själv häromdagen kallad till extra bolagsstämma med en enda fråga på dagordningen. Svenskt Stål Aktiebolag talar nu om för aktieägarna att finanserna nu har blivit allt mer sunda av försäljningen av rördivisionen och ett mycket starkt underliggande resultat och kassaflöde. Summasummarum är nu bolaget återigen i situationen att finanserna är starkare än målsättningen och man vill nu hantera denna "problematik" med att återköpa egna aktier och man begär nu aktieägarnas sanktion för detta.

Överlag skall jag säga att jag generellt är skeptisk till att bolag köper sin egna aktie över börsen kanske då möjligtvis med undantag av obelånade investmentbolag med substansrabatt. I teorin är återköp ur bra som helst då man ökar såväl vinst per aktie som substansvärde. I praktiken är det inte alltid lika bra det finns ju en klar risk att bolag återköper dyra aktier och man trots återköpen får se en dalande aktiekurs. Inte allt för sällan så sammanfaller ju dessutom de två parameterna att bolaget tjänar bra med pengar och har gott om pengar på kistbotten med att bolagets aktie också står ganska högt i kurs. Inte minst de massiva återköpen i ex. AstraZeneca förskräcker där bolaget prioriterat återköp av den egna aktien framför att ex. satsa mycket på forskning och dessutom har återköpen ibland gjorts till kurser nästan dubbla dagskursen.

Personligen tycker jag det finns ett bra sätt att hantera överskottspengar, dela ut dom! Antingen som extra utdelningar eller som "splitt-inlösen" program. Om bolaget ser goda skäl för att återköpa egna aktier ex. om aktien är ordentligt nedtryckt i skorna så kan man göra detta genom ett obligatoriskt inlösenprogram t.ex. att man "tvingar" aktieägarna att sälja var 20:e aktie för ex. 400kr. I ett sådant förfarande så får aktieägarna en inlösenrätt med ett visst värde och aktieägarna kan då välja mellan att sälja sin del enligt erbjudandet mot en ekonomisk kompensation eller om man vill öka sin ägarandel, ha aktierna kvar och få en liten ersättning för inlösenrätterna. Då får varje aktieägare ta ett enskilt beslut istället för att ledning och styrelse får leka fritt.

Synd att man inte kan poströsta till SSAB bolagsstämma, då hade jag röstat nej till styrelsens förslag.