torsdag 28 februari 2008

Vem var snabbast?

Hejsan, om jag förstod det rätt så åkte du Halvasan i tisdags och likaså gjorde bloggaren "miljonär innan 30" och den självklara frågan från oss ivriga bloggläsare är givetvis, vem var snabbast? Miljonären åkte på en tid mellan 3,30 och 3,40.

/David

Jo då David det var korrekt att jag åkte lite skidor utanför Mora i tisdags. Min kondition är tyvärr inte var den borde var på något sätt och det var sådär allmänt taskigt väder, en startposition långt bak i kön och dåligt vallade skidor. Men i mål kom jag och det är alltid kul att åka skidor tiden blev ca. 3 timmar och 10 min, pust.
/Cristoffer

Banking for dummies


Jag tror många har hört att det är bättre att äga banken än att sätta in sparpengarna på banken och tur är väl detta för att annars hade det inte varit något vidare trevligt att äga bankaktier, så det finns enligt mig skäl att lära sig lite om banking for dummies

Historien har visat att välskötta företag inom den finansiella sektorn kan vara fantastiska goda investeringar och många både större och mindre förmögenheterna är skapade inom denna sektor. Såväl Warren Buffet, Wallenbergsfären, handelsbankssfären och exempelvis Hagströmer & Qviberg har lagt grunden till sina stora förmögenheter i just denna sektor. Välskötta banker och företag generellt inom den finansiella sektorn är många gånger riktigt bra investeringar på lång sikt främst av skälet av den goda lönsamheten mätt som avkastning på investerat kapital i kombination med ganska låga investeringskrav och därigenom många gånger bra utdelningar, pengar till expansion och andra trevligheter för aktieägarna.

Jag tror de allra flesta är ganska insatta i hur banker tjänar pengar men kanske kan vi ta en kort sammanfattning. En stor del av intäkterna kommer i form av räntenetto dvs skillnaden mellan intäktsränta för banken (t.ex ränta på ett huslån) och bankens finansieringskostnader dvs den ränta som banken måste betala för att ta upp lån för att finansiera ditt bolån. Exempelvis kan en bank använda inlånade pengar på ett sparkonto som vi alla har eller ge ut obligationer eller låna pengar av någon annan bank. Den andra formen av intäkter är provisioner dvs där banken tar betalt för en tjänst som man utfört tex. när du köper aktier och betalar ett courtage eller en avgift som ett företag betalar till banken för finansiella tjänster vid ett företagsförvärv eller vid en emission av aktier . Andra former av provisioner som kommer banken tillgodo är t.ex. fondavgifter, kortavgifter och en mängd andra intäkter som ”hittas på” i strid ström. Sedan har banken givetvis kostnader t.ex. personalkostnader och kostnader för lokaler, IT system och tillstånd och tillsynskostnader. Banker har normalt sett också kreditförluster dvs där kunderna inte har råd att betala ränta och amortering på sina lån och att banken då kan förlora stora summor. Dessutom tar banker i stort sett alltid egna finansiella positioner i obligationer, aktier, derivat och liknande. Ibland visar utvecklingen på dessa finansiella tillgångar vinster och ger ett tillskott till banken och ibland så visar dessa positioner på förluster som då måste täckas av banken mao är banker till viss del beroende av ”marknadsutvecklingen” för sina vinster. I detta ”trejdingnetto” skall också läggas till bankernas vinster tillföljd av arbitrage och liknande, exempelvis kan ju banken bli motpart och använda sig av sitt eget handelslager av aktier när du själv bestämmer dig för att köpa aktier.

I och med att intäkterna är volatila av sin karaktär så försöker bankerna också anpassa kostnadsstrukturen för detta för att hålla lönsamheten så konstant som det går vilket har lett till att detta i stort sett alltid finns ett samband för personalen mellan bankens och bankavdelningens resultat och den egna löneutbetalningen. Mao är bonusar och höga ersättningar genomsyrande av verksamheten, särskilt i goda tider. Skall man investera i banker måste man vara medveten om denna struktur och är man optimist så ser man detta som bra då banken har råd att betala hög ersättningar om det går bra för banken och att personalkostnader sjunker när det går dåligt för banken. Givetvis har detta också stora nackdelar och det är säkerligen så att den finansiella sektorn mer än någon annan präglas av girighet och risktagande och när banken gör förluster tillföljd av detta är det alltid aktieägarna som får ta smällen. Utvecklingen i t.ex. Carnegie och Skandia förskräcker som bekant och jag tror att de flesta.

De finansiella systemen är synnerligen viktiga samhällsfunktioner som är viktiga att medborgarna har tilltro till därför omgärdas banker av mycket kontrollfunktioner och krav på verksamheten för att överhuvudtaget ha tillstånd att bedriva bankverksamhet. Det viktigaste kravet är olika form av kapitalkrav dvs att banken alltid måste ha en viss procentsats av affärsvolymerna i likvida medel eller mycket lätt realiserbara tillgångar med mycket låg risk t.ex. statsskuldsväxlar. Dessa kravet finns för att bankerna skall kunna hantera besvärliga faktorer som t.ex. större kreditförluster eller helt enkelt att många privatsparare kanske tar ut sina pengar från banken vilket försämrar likviditeten för banken. Utöver detta finns mängder av andra krav och också tillsynsmyndigheter som t.ex. Finansinspektionen som vakar över att stabiliteten bland bankerna är mycket hög. Jag är övertygad om att bankkrisen som Sverige gick igenom i början av 90-talet långsiktigt bara var av godo för stabiliteten i detta svenska banksystemet som i alla fall jag vill tro håller absolut världsklass.

Vad man bör vara medveten om när man investerar i framförallt banker är två saker enligt mig. Det ena är att tillväxten är att betrakta som förhållandevis låg så några kalasinvesteringar på kortare sikt är allt som oftast inte bankerna men att lönsamheten är mycket hög vilket gör de långsiktiga möjligheterna stora. Det andra man bör vara medveten om är de betydande risker som finns inbyggt med hävstång i in och utlåningsverksamhet därför är det av yttersta vikt att man investerar i välskötta och solida banker då risken vid en ekonomisk tillbakagång kan bli större än man tror om man ser en bank som ett lågriskalternativ på aktiemarknaden. Ett litet räkneexempel som visar på risken är att t.ex. SEB idag har 1600 Mdr(!) kr utlånade i enbart Baltikum. Jag kan tänka mig utan att vara allt för insatt i SEB baltverksamhet att det mesta av denna utlåning är kopplad till utlåning till fatighetsförvärv av privatpersoner och utlåning till företag. Skulle SEB exempelvis drabbas av kreditförluster på storleksordningen 1% av utlånat kapital vilket givetvis är enormt mycket och knappast trovärdigt förhoppningsvis men kan ändå tjäna som exempel så slår detta med 16mdr mot det egna kapitalet i SEB och även om SEB är en stor bank som klarar av sådana förluster så är detta ändå betydande summor. Som jämförelse så gjorde SEB ca. 17 mdr i vinst under år 2007.

När det gäller den ljumma tillväxten så tror jag de flesta styrelser i de större bankerna arbetar med olika tillväxtstrategier. Så hur får man då vinsterna att växa med tiden i en bank? De svenska bankerna har ganska olika strategi idag väl värda att diskutera i några korta ord.

För det första så har banker normalt en viss men övertiden ganska låg organisk tillväxt där affärsvolymerna ökar efterhand i måttlig takt med såväl ökad in som utlåning normalt bland privatpersoner och företag med också att av banken förvaltat kapital, mer köp av finansiella tjänster och företagsvärvärven också växer med tiden med ökad provisionsnetto som följd. I mångt och mycket följer den organiska tillväxten i bankerna inflationen och välfärdsutvecklingen i samhället med förhoppningvis runt 2-5% i tillväxt övertiden per år. De senaste åren har varit överlag mycket gynnsamma för bankernas organiska tillväxt där utlåningen har ökat ganska kraftigt mycket kopplat till allt högre fastighetspriser och därigenom allt mer lån till privatpersoner och allt mer företagsförvärv, kraftigt ökade reallöneinkomster och stigande börser osv. Denna tillväxttakt i affärsvolymerna är långsiktigt knappast hållbart över tiden utan för att skapa en bra tillväxt och ge god avkastning till aktieägarna arbetar alla de svenska storbankerna med ganska olika tillväxtstrategier för att öka de 2-5% per år.

Den kanske mest självklara strategin att växa med tiden är att köpa upp andra banker i andra länder och på andra marknader. Det är exempelvis på detta sätt som SEB och Swedbanks snabba expansion i baltikum har kommit till. Med denna strategi etablerar man sig snabbt på ganska bred front och man får om man köper en högkvalitativ bank mycket snabbt en hög lönsamhet på bankrörelsen då allt ”finns på plats” med kunder och växande affärsvolymer. Hitintills har Swedbanks och SEB expansion i baltikum varit mycket lyckad och avkastningen på de pengar som är investerade på andra sidan Östersjön har mycket väl motsvarat ett högt avkastningskrav. Samtidigt är denna tillväxtstrategi ganska riskfylld om de förvärvade bankerna kanske inte alls har bedrivit affär på samma sätt och med samma hård svenska kreditbedömningar samt inte minst det faktum att det säkerligen kan bli en ganska stor omsättning på personal i samband med nya ägare men dessa risker skall vägas upp mot det faktum att man snabbt tjänar pengar och får en snabb etablering men det kräver mycket arbete med främst riskkontroll och få alla att dra åt samma håll.

Nordea som har sitt ursprung bla. i gamla konkursade Nordbanken å sin sida är fusionsbanken nummer ett här i landet och Nordea har en återkommande strategi att växa ihop med andra banker och på så sätt nå allt större skalfördelar och högre lönsamhet med tiden. Nordea är idag en av Nordens största banker och har fusionerat sig på ett eller annat sätt i varje nordiskt land utom då möjligtvis på Island. Bankfusioner kan vara mycket lyckosamma då en stor bank alltid har fördelar med en mindre bank främst av det skälet att banken får ett betydligt större kapital vilket kan medför att man kan ge sig in i större affärer och kapitalbasen kan också fungera som en bra airbag om det skulle börja strula till sig i någon del av den fusionerade banken och inte minst det faktum att fusioner kan ta fram stora synergieffekter och man kan ha bättre möjligheter att alokera kapitalet till verksamheter där lönsamheten är högre. Nackdelen är givetvis att det inte är lätt att slå samman olika banker med olika kulturer och affärsverksamhet. Bankfusioner och förvärv är ganska naturliga och sker förhållandevis ofta speciellt om någon bank drabbas av problem och förluster vilket då gör det möjligt för konkurrenter att med hjälp av egen kassa komma över mycket kunder och stor affärsvolym och när tiderna sedan vänder ger bra avkastning på investerade pengar. Bankkrisen i början av 90-talet ledde till många uppköp och fusioner och banker som Götabanken, Nordbanken, Östgöta enskilda bank, föreningsbanken och många fristående sparbanker blev uppköpta och fusionerade.

Handelsbanken som är den fjärde storbanken i Sverige har en radikalt annorlunda tillväxtstrategi jämfört med de andra bankerna. SHB har istället i mångt och mycket anammat tillväxtstjärnan HM koncept där man ser bankkontoren som grunden för bankens affärer precis på samma sätt som t.ex. en klädesbutik och konceptet blir då att ständigt öppna nya bankkontor. I och med att SHB är ganska stora i Sverige redan med representation över i stort sett hela landet så sker idag SHB expansion i de nordiska länderna, ryssland och Storbritannien. Fördelen med att växa via expansion av detta slag är att man lätt har kontroll över verksamheten och tillväxten sker enligt samma affärskoncept som sedan tidigare är väl utprovat och lönsamt mao kan man förhoppningsvis dra slutsatsen att risken i denna form av expansion är mindre än vid fusioner och förvärv. Det finns också stora nackdelar med ”kontorsexpansion” och det är att lönsamheten blir lidande då ett nytt kontor direkt står med kostnader men saknar initialt kunder och affärsvolym. Mao kan det i rapporter med tiden se ut som tillväxten blir förhållandevis låg men styrkan med denna form av expansion är att banken troligtvis kan visa på tillväxt även om makrofaktorerna skulle försämras och med tiden kommer lönsamheten i kontoren förhoppningsvis öka till samma nivåer som ”gamla kontor” om affärsidén håller precis på samma sätt som HMs nya butiker ofta inte är lönsamma direkt men med tiden bidrar de nya butikerna med allt mer vinster som i sin tur kan användas till ny expansion och nya butiker och bankkontor. Sett i antalet kontor så expanderar Handelsbanken ganska kraftfullt med nyöppande av. Ca. 40 nya kontor om året vilket skall ställas i relation till de knappa 500 kontor som SHB har totalt sett.

söndag 24 februari 2008

Flytträtten på pensioner tillbaka 1 maj


Flytträtten på pensionsparande införs nu återigen från och med den 1 maj och det är enligt mig en välkommen förändring även om regeringen inte tar steget fullt ut om inför en obligatorisk flytträtt på allt pensionskapital hos bankerna. Förbehållet nu är att flyträtt skall ha varit inskrivet i avtalet sedan tidigare. Detta är enligt mig ett litet slag i magen på individer som har pensionskapital hos en förvaltare utan flytträtt. Ofta är det också just pensionsbolag som har viss typ av anknytning till de fackliga organisationerna som t.ex. AMF pension som just inte har flytträtt inskrivet i avtalet.

Pensionsystemet har som bekant de senaste åren genomgått stora förändringar och det kan säkert vara svårt att förstå vad som egentligen hänt. Kortfattat har vi de flesta förändringar gått från förmånsbestämda till avgiftsbestämda pensioner. Detta betyder kortfattat att tidigare så visste man att man fick en viss procent av sin slutlön från staten i pension och sedan fick man en viss procent av slutlönen som pension från sin arbetsgivare osv. Staten och arbetsgivarna bar såldes på risken att uppfylla dessa krav. I dag med avgiftsbestämda pensioner så får individen en viss summa som normalt är en procentsats av lönen varje månad eller årsvis. Individen får själv sedan förvalta dessa pengar bäst möjligt och risken för pensionen ligger nu istället hos individen men i gengäld har man högre valfrihet som jag skrivit om i tidigare inlägg

Är man född 1979 och senare så har idag samtliga större kollektivavtal avgiftsbestämda pensioner. Sist ut i raden av nya avtal var privata tjänstemän som tidigare alltid har haft förmånsbestämda pensioner (exl, ITPK en avgiftsbestämd tilläggspension). En stor fördel som jag ser med avgiftsbestämda pensioner är att systemet är mer begripligt av det skälet att pensionen utöver statens grundkaka utgörs av reda pengar på ett "konto" inte några fagra löften i framtiden. Detta ställer också till viss förtret och till andras glädje större krav på att indviden själv gör aktiva val och en bra alkolering av tillgångar. På lång sikt handlar pensionen om väldigt mycket pengar och de allra flesta kommer förvalta miljontals kronor innan det är dags att ta ut slantarna.

Så hur skall man nu agera när flytträtten införs?
Mitt tips är om man inte sedan tidigare har bra koll på vart man har pensionspengar är att man går in på www.minpension.se och där registerar sig. På denna förträffliga sida som tillhandahålls av försäkringskassan och försäkringsbolagen kan man se de olika inbetalningar man fått i olika avtalspensioner och summan på PPM kontot. När man har klart över var man har sina pengar kan man sedan undersöka om det finns flytträtt på dessa pengar. Det kan man lämpligtvis göra här för de olika valen. Sedan om man har flytträtt handlar det om att undersöka vilka alternativ av försäkringsbolag och banker som erbjuder det i ditt tycke bästa alternativet.

Sedan detta med traditionella pensionsförsäkringar som man sparat i under längre tid med en förmodat stor skillnad mellan det garanterade beloppet och totalavkastningen. i ådana fall kan en flytt bli ganska kostsam och man kommer säkerligen inte få med sig alla pengar som man hoppas på och är man i situationen att man bara har ett fåtal år till pension tycker jag inte det är värt att flytta men är man under 50år ja då kanske det är på sin plats att undersöka bättre alternativ.

Något kanske borde nämnas om en stor grupp som verkligen missgynnas av att obligatorisk flytträtt inte införs i samband med återinförande av flytträtten och det är "ickeväljaralternativet" för kommun och landstingsanställdas avtalspension där pengarna om man inte gör något aktivt val placeras i en traditionell pensionsförsäkring hos KPA. Denna traditionella försäkring hos KPA rankas av oberoende peionsionrådgivare som en av Sveriges allra sämsta traditionella pensionsförsäkring med små möjligheter till god avkastning och skulle inflationen sticka iväg är det tänkbart att försäkringen långsiktigt knappt klarar av denna "avkastning" som inflationen utgör. Dessutom finns det hos KPA ingen flytträtt vilket medför att med dagens regelverk så är en krona inbetalad hos KPA kvar hos detta bolag till döden skiljer pensionsspararen och försäkringsbolaget åt med ingen chans för spararen att flytta gamla inbetalde pengar. Så är du anställd av en kommun eller landsting så är det viktigt att du själv gör ett eget aktivt val för att inte få en dålig avkastning på din avtalspension. Dessutom anser jag att de fackliga organisationerna inom dessa områden verkligen har huvudet under armen och brister i sin hantering av denna fråga då detta leder till att lägre pensioner förmedlemmarna som inte gjort ett aktivt val.

Här kan du se om dina pensionspengar omfattas av flytträtten och vad det skulle kosta att flytta

Kom i håg det allra viktigaste pensionsparandet att försöka hålla sig frisk och kry så länge som möjligt och vid god fysisk vigör. Själv jobbade jag idag på "pensionen" med spelande av en match tennis mot min fru som förövrigt är en bolltalang utan dess like (spelat i allsvenskan i fotboll och elitserien i basket innan 18 år) och förlorade ovanligt många game men det var måste nog vara racket som börjar bli lite dåligt.....

fredag 22 februari 2008

Ratos ser ljust på framtiden



VD Arne Karlsson presenterar Ratos bokslut

Ratos presenterade igår sitt bokslut för år 2007 och kortfattat kan man konstatera att det har varit ett bra år för Ratos och deras innehavsbolag och att bolaget fortfarande har en ljus bild av framtiden. För mig personligen är nog Ratos det bolag som jag har allra störst förtroende till då bolaget kombinerar mycket som jag som aktieägare är mycket stolt över. Bolaget har mycket duktig ledning och kompetenta medarbetare, man har nog den öppnaste och ärligaste kommunikationen och varenda siffra i vart enda onoterat innehav finns för beskådan, bolaget lägger ut en videointervju med VDn efter varje rapport, bolaget har en bevisad förmåga att leverera ett gott långsiktigt lönsamt resultat och kan enligt mig betraktas som synnerligen aktieägarvänliga. För mig personligen till dags dato är också Ratos min allra bästa aktieplacering där jag har fått var med om ständigt generösa aktieutdelningar som t.e.x i mina ögon en överraskning med en ordinarie utdelning på 9kr per aktie, splittar, inlösenprogram, extra utdelningar, kraftiga kursstegringar mm som har gett en mycket god sammantagen totalavkastning.

Något som man slås av i årets bokslut hur otroligt lönsamt Ratos idag är. Ratos övergripande målsättning som investmentbolag är att genera en avkastning på investerat kapital överstigande 20%. Denna avkastning kommer från flera olika håll dels driver Ratos ständigt lönsamhetshöjande och expansiva återgärder i sina innehav vilket förhoppningsvis ökar vinstgenreringen, man refinansierar bolagen med jämna mellanrum för att hålla en ”optimal” kapitalstruktur, man tar del av aktieutdelningar och inlösenprogram och slutligen när man säljer bolagen så får man allt som oftast sålt bolagen för mer än redovisat eget kapital och gör förhoppningsvis på så vis oftast någon eller några exitvinster varje år. Sammantaget skall detta generera 20% i avkastning på det egna kapitalet. I början av seklet när bolaget införde sin renodlade Private-equity var det en stor skeptism mot bolaget och bolagets målsättningar. Vinsten som bolaget redovisade stod inte alls i relation till några 20% av det egna kapital och flera innehav redovisade ibland förluster under år 2001 och 2002 t.ex. och resultatet var att bolaget värderades med rabatt mot redovisat substansvärde för att svara upp på ett givet avkastningskrav. VDn Arne Karlsson som var lika tydlig då som nu fick i pressen stå upp för affärsidén och förklarade att Ratos med tiden skulle kunna uppfylla sina målsättningar och en stor del av vinsterna i skulle komma från exits i framtiden som inte var så aktuellt te.x år 2001 och 2002 då bolaget satsade på att bygga upp portföljen. Arne Karlsson fick rätt och bolaget har lyckas att leverera vad man sa vilket också har lett till att aktien på börsen har värderas upp kraftigt.

Idag, år 2008 är det nästan omvända världen för Ratos då lönsamheten i bolaget är mycket hög. I bokslutet redovisar man en vinst i innehavsbolagen om sammanlagt 2550Mkr borträknat Exit resultat och från detta skall vi dra bort kostnaderna för löner och övriga bolagsrelaterade kostnader och ränteintäkter på ”krigskassan” då Ratos som moderbolag är obelånat och istället har pengar på banken, i år blev dessa kostnader, 92 Mkr sammanlagt. Kvar i vinst i innehavsbolaget med hänsyn tagen till Ratos ägarandel blir såldes 2458Mkr. Ratos är idag ett förhållandevis stort bolag med stora finansiella resurser och man har i innehaven investerat ett bokfört eget kapital på totalt 9913Mkr och dessutom har man knappa 2 mdr i pengar ”på banken”. Ställer vi nu redovisade vinster mot investerat kapital blir avkastningen 24,8% på bolagsinvesteringarna och 20,6% i avkastning på det totala egna kapitalet inräknat de två miljarderna på banken. Som jag skrev innan var Ratos målsättning att långsiktigt tjäna 20% på det egna kapitalet och som situationen ser ut idag uppfyller man detta utan att tjäna en enda krona i ev. exitvinst(!) och utdelningar till oss aktieägare kommer säkerligen kunna finansieras enbart genom refinansieringar och utdelningar från innehaven. Dessutom har Arne Karlsson sagt att en stor del av de bokförda vinsterna sett över en längre tid kommer uppkomma i samband med exits…jo jag tackar även om en duktig läsare säkert nu påpekar att jag minsann i årets vinst har tagit upp en stor fastighetsvinst i Arcus som borde vara av engångskaraktär.

Frågan som man måste ställa sig är om Ratos idag är ”överlönsamt” och att det med tiden inte går att räkna med dessa vinster utan att vinsterna nu de kommande åren kommer sjunka så att Ratos ”bara” avkastar 20% inkl. exits. Det andra alternativet är givetvis att Ratos som företag och innehaven idag har blivit så duktiga att man nästan kan tänka sig att dom höjer de finansiella målen till en långsiktig IRR på kanske låt säga 25%. Med stor säkerhet kommer säkert detta inte ske då Ratos givetvis måste mötas av att även priserna på inköp av bolag säkerligen går upp men med dagens portföljen ser det uppenbart mycket ljust ut.

Sedan var det här med aktiekursen. Ratos är verkligt inte billigt idag enligt mig. Man har ett bokfört eget kapital som kan förväntas avkasta 20% per år på 75 kr per aktie vilket i dagens situation och tid skulle bli en uthållig vinst på 15 kr per aktie. Ratos delar ju inte ut hela vinsten till aktieägarna så förhoppningsvis kommer denna teoretiska ”vinst” på 15 kr stiga med tiden med en summa om redovisad vinst minus utdelning +20% per år. Tex. så kan man förmodat att uthållig avkastning sjunker till (75-9=66kr*0,2=13,2kr) efter utdelningen men då har man fått utdelning på 9kr å andra sidan.

Men nu skall vi nu ställa 15kr i uthållig avkastning i dagens situation mot en aktiekurs på dryga 180kr och den avkastningen blir ju inte riktigt lika rolig med en avkastning på enbart på dryga 8% per år, nåväl skall väl detta ledas fram till att en sådan avkastning svarar upp mot ett modest avkastningskrav men några 20% i årlig avkastning till oss aktieägare det har i alla fall jag ha svårt att se de kommande åren såvida inte detta förmodat låga avkastningskrav består. Är man optimist så pekar man på att det i Ratos finns ”dolda reserver” i form av övervärden på aktieinnehaven i HL display och Lindab och förmodat även i de onoterande innehaven som gör kalkylen klart bättre men är man lite pessimist så pekar man på det långsiktiga dilemmat att Ratos har köpt billigt ja visst men nyinvesteringar får man nog räkna med att hamna lite dyrare och därmed försvinner långsiktigt en del av potentialen i övervärdet. Jag har fortsatt förtroende och det klart att man inte skall sälja aktier i riktigt bra företag dom skall man vara rädd om är min övertygelse särskilt om man köpt dom billigt.

torsdag 21 februari 2008

Portföljtänkande vs. fokusinvestering


Att inte ha alla ägg i samma korg och att sprida sina risker är någon man brukar få inpräntat hårt från såväl banker, duktiga investerare och privatekonomer. Dels handlar det om att ha en bra diversifiering på sitt sparande mellan räntebärande, reala investeringar (tex. din bostad även om detta kanske inte skall räknas som en investering utan mer kapitalbevarande) och aktier. Givetvis kan man också ha investerade pengar i andra typer av investeringar som vindkraftandelar, fastighetsinvesteringar och kanske ett eget företag. Likaså bör man hålla en hög soliditet i sina investeringar så att inte privatekonomin riskerar raseras av att inkomsten eller kassaflödet under en period blir lägre och därmed kanske räntor till ett för stort lån kan bli problematiska och givetvis en bra buffert för oväntade utgifter så man inte behöver sälja tillgångar för den där drömsemestern eller den nya lyx diskmaskinen.

I teorin är riskspridning bland investeringar något mycket dåligt istället borde man fokusera sina investeringsbara medel till där man får mest i avkastning precis på samma sätt som ett företag koncentrerar sina investeringar till där man får bäst utväxling på pengarna. Mao borde man identifiera den att allra bästa investeringen och där investera alla pengarna. I praktiken lär man sig dock ofta att detta är en förhållandevis farlig strategi om utväxlingen på investeringen inte blir den man tänkt sig och att man sitter med all risk i ett företag. Men för en duktig placerare eller för den delen en entreprenörs egna företag är detta helt klart mer lönsamt framför att sprida ut sina investeringar.

Studerar man den svenska aktieägarstatistiken är det uppenbart att många svenska aktieägare de senaste åren haft ganska magra resultat när det gäller aktiesparande där ungefär hälften äger aktier i ett enda bolag och många gånger då i bolag som Ericsson, TeliaSonera eller SEB som alla tillhör svenska folkets allra populäraste aktieval. Ung hälften av svenska VPC registrerade aktieägare tillämpar i sina aktieinvesteringar mao en mycket stor fokus investering genom att bara äga aktier i ett enda bolag. Medel antalet aktieinnehav som svenska aktiesparare har i snitt ligger på ca. 2,5 olika aktier vilket betyder att halvan av befolkningen som inte enbart äger en aktie ofta har en bättre riskspridning.

Själv är jag kluven till förhållandet mellan fokusinvesteringar med ”all-in” tänkande i förhållande till mina egna investeraringar. Själv är jag egentligen en förespråkare för ganska fokuserade fåtal investeringar framför att sprida ut investeringarna samtidigt är mina egna investeringar väldiversifierade då aktieportföljen inte utgör alla besparingar som man kanske kan tro när man läser denna blogg och att aktieportföljen i sig är enligt mig synnerligen riskspridd på tio olika innehav varav tre investmentbolag inget innehav är heller markant större än resten. Mao tillämpar jag i praktiken en form av portföljtänkande i mina investeringar. Frågan är nu om detta är bra eller dåligt i praktiken, som jag skrev innan så är det i teorin dåligt då man borde koncentrera sina investeringar till den förmodat bästa investeringen.

Personligen är jag dock övertygad om att en väldiversifierad aktieportfölje med som i mitt fall tio olika innehav om än kanske inte kan ge den bästa avkastningen så kan portföljen i alla fall en portfölje ge mycket god avkastning såväl absolut som relativt och därmed uppfylla syftet jag har med aktieägande. Däremot tycker jag inte att man som mindre privatsparare bör eftersträva en mycket väldiversifierad aktieportfölj med fler än 20 olika innehav nackdelen som jag ser med detta är att det blir högre förvaltningskostnader, svårare med informationsinhämtning osv. Mitt råd är att man koncentrerar sig till mellan 5 och 10 olika innehav och gärna då något eller några investmentbolag som är ypperliga placeringar på lång sikt för de flesta aktieägare. Denna mix ger enligt mig en bra avvägning mellan fokusinvesteringar och portföljtänkande. Portföljen bör självfallet byggas upp under en tid om man idag kanske inte äger en endaste aktie men när man har nått upp i önskat antal innehav handlar det sedan om att konsekvent och metodiskt öka ägarandelen i respektive företag genom nysparande och återinvesterade aktieutdelningar med tiden ger detta förhoppningsvis en bra avkastning och utväxling på investerade pengar. Risktänkandet bör enligt mig istället bygga på att man inte har alla pengar investerade i aktier och inte för stora lån.

onsdag 20 februari 2008

Äga aktier i 25 år, bara en chans på tio


Bloggens läsare har säkert förstått att jag fokuserar på långsiktigt aktiesparande, med detta menas att jag inte är spceciellt intresserad om huruvida börsen går upp eller ner 3% den kommande veckan och jag har eller inge intresse av att göra snbba klipp och sälja för 52 kr och köpa för 49kr. Istället så investerar jag oftast i vad jag anser vid tidpunkten för investeringen vara en god investering sett till andra alternativ syftet är sedan att behålla aktierna och därmed ta del av det långsiktiga värdeskapande som sker i företagen som jag är delägare i förhoppningen är givetvis också att aktien med tiden också kanske värderas upp. Något specifikt tidsperspektiv har jag inte på mitt aktieägande men min åsiktikt är nog att ett 10 års perspektiv bör man nog ha på sitt aktiesparande och jag själv perosnligen är inte alls främmande för att äga aktier i låt säga 20-30-40 år om det vill sig väl.

Detta kan för vissa säkert ses som en synnerligen tråkig eller konstig strategi då många på börsen försöker göra kortsiktiga klipp där man letar efter den "bästa" aktien och goda affärer på några månaders sikt. Andra kanske tycker att detta låter sunt och kanske liknar den strategi du som läsare valt. För mig personligen känns det som ett mycket bra val och något som jag kan med tiden hålla mig till.

Alla typer av studier tyder på att långsiktigt aktieägande i bra företag är synnerligen lönsamt med tiden och många av de risker som finns på aktiemarknaden är överlag oftast av kortsiktig karaktär om man gör sunda investeringar. Självfallet finns det tillfällen då aktier av värderingsskäl självfallet skall säljas då den värderingen gör att möjligheterna till god långsiktig avkastning blir dåliga de kommande åren. Maa är det troligt att även långsitktiga investerare ibland få se sina aktier vara ordentligt "dyra" vilket säkerligen Ericssons aktieägare runt milleniumskiftet är medvetna om. Dvs långsiktighet behöver inte betyda att man måste behålla aktier eller någon form av långsamhet utan är nog att betrakta med ett visst mått av relativitet.

Förutsättningen för att ta del av ett företags långsiktiga värdeskapande är självfallet det faktum att företaget har kvar sin börsnotering med tiden och att företaget inte blir uppköpt etc. Idag läste jag en ganska intressant artikel i tidningen affärsvärlden om hur svårt detta faktiskt kan vara.

Låt säga att det är år 1985 och du bestämmer dig för att investera i några svenska aktier. Vid denna tidpunkt fanns det 252 noterade företag på stocksholmsbörsen. Av dessa 252 bolag finns det idag dryga 20 år senare enbart kvar 34 bolag ochfaktum är att nästan 9 av 10 bolag är uppköpte/konkursade osv. Många idag kända bolag som vid denna tid hade många aktieägare har försvnnit ut från börsen, bolag som Hemglass, Custos, Guldfynd, Iggesund, Gränges, Svensk Betongindustri och Consafe finns idag inte att tillgå som aktieägare. Givetvis är det över övervikt mot att små bolag har försvunnit ut från börsen och de fåtal storbolag som fanns har istället köpt upp många småbolag.

Så vad är det nu för bolag som finns kvar på börsen efter dessa 2 dryga 20 år?
Självfallet våra stora ägarbolag som Investor, Industrivärden och t.ex. Lundbergs och dessutom våra allra största verkstadsindustrier som AtlasCopco, Volvo och Electrolux och våra storabanker som Handelsbanken och SEB och ett och annat skogsbolag. Men det finns också några mindre bolag som t.ex. Nolato, Kabe och Fenix Outdoor som för 20-30 år sedan var en av Europas allra största friluftsföretag vid namn Fjällräven (Kånken, gyroryggsäcken och grönlandsjackan kommer väl alla äldre friluftsintresserade ihåg) mot att idag i relation till branchen var en betydligt mindre aktör och stora tappade marknadsandelar.

Så om du skall äga aktier i 25 år så måste man allt ha lite tur då det enbart är 10% chans att aktien finns kvar då.

tisdag 19 februari 2008

Vilket blir årets miljardinvestering för Lundbergs?


Investeringsbolaget Lundbergs kommer med sin rapport på torsdag. Det kommer garanterat inte bli någon kioskvältare så jag tar mig firheten att skriva ett mycket kort inlägg så här någon dag innan.

Man kan självfallet studera Lundbergs ur olika perspektiv med en bedömning av de olika innehavens potential, substansvärdet kontra kursen (ca. 455kr/328kr) osv. En viktig sak som man ofta missar när det gäller Lundbergs är att bolaget har något som många andra investmentbolag saknar en riktigt starkt kassaflöde som ideligen medför att företaget kan övertiden kan öka sina investeringar och förhoppningsvis på så sätt också öka inkomster in i Lundbergs med tiden och därigenom också att man som aktieägare därmed också ständigt och jämt kan se fram mot lite ökad utdelning. kassaflödet in i Lundbergs kommer från mottagna utdelningar från aktieinvesteringarna och i från den egna fastighetrörelsen och "utgifterna" är aktieutdelningen till Lundbergs aktieägare och räntor på lånen.

Så hur ser prognosen för årets överskott och kassaflöde?
Jag räknar med att Lundbergs tar emot ung 1,2 Mdr i aktieutdelningar från innehaven och 390 Mkr från fastighetsrörelsen vilket då ger "inkomster" på ung 1,6 mdr till Lundbergs egna aktieägar kommer man kanske dela ut 572 Mkr (9,25 kr per aktie) och lånen kommer kosta 190Mkr före ränteavdrag (räknar med 5% i ränta). Kvar att investera eller amortera finns då drygt 810 Mkr. Detta är investeringar som genomföras utan belåningar.

En liten passus och felräkningspotential är här att Handelsbanken som är en av innehaven i denna kalkyl bara är upptagen till förra årets utdelning medan det i själva verket troligtvis blir en extra utdelning då man i nästa vecka offenligör sitt bokslut.

Då blir frågan vilka köp gör Lundbergs i år efter förra årets köprush i Husqvarna? En liten "tjuvstart" på året har Lundbergs gjort genom en investering på 1 100 000 aktier i Sandvik den 1 februari.

Bidde en tummetott...eller man kan få magproblem för mindre

Senaste veckorna har det inte varit så många högkvalitativa inlägg på denna blogg då jag har har haft fullt upp med att hitta ett nytt boende då vi måste flytt pga nytt jobb from 1 april. Efter mycket letande så hade vi som sagt hittat ett fint litet radhus till acceptabelt pris osv. Men dagen innan vi skulle skriva kontrakt drog sedan sedan säljaren ur affären vilket var så där lagom kul när man själv var inställd på en flytt så snart som möjligt och tankarna var inställd på detta boende och man nu var "bostadslös" inom en månad. Sov inte gott första natten efter det beskedet, kan jag säga

Efter lite "trixande" och otaliga telefonsamtal de senaste dagarna har vi nu förhoppningsvis i alla fall en bostad även om det kanske inte var riktigt vad vi tänkt oss då det nu ser ut att bli en hyresrätt på 65 kvm... Men men ta i trä då lägenheten är riktigt fin och helt nyrenoverad och "chiq" så det räcker till även om jag gärna hade planterat egan blommor i trädgården nu till våren istället för att sitta i en lägenhet.

En bild från förhoppningsvis nya badrummet, turkos är också en färg...

söndag 17 februari 2008

Hur stor vikt skall man lägga vid hur ett bolag utvecklas idag?


När man investerar i ett företag som torde det mest grundläggande vara att man ser på hur det går för företaget. Hur mycket pengar dom tjänar, hur avkastningen är på investerade pengar osv. Slutsatsen man kan dra av detta borde logiskt sett vara att de allra flesta investerar i företag som det går bra för vilket borde vara en klok strategi som borde ge god avkastning.

Det stora "problemet" är att dessa populära investeringar ofta är dyra och man slits då mellan att investera i ett dyrt bra välmående företag eller ett kanske lite mindre välmående, kanske inte fullt så lönsamt föratag som teoretiskt sett borde vara billigare.

Men frågan är om det egentligen är hur ett företag går idag som avgör avkastningen för låt säga de kommande 10 åren? Torde inte värderingen om tio år och därigenom avastningen fram till dess styras mycket av hur ett företags verksamhet går och hur aktien värderas om 10 år? Ett företag som har ordenligt hög lönsamhet idag mot lite mer skral för 10 år sedan är säkerligen varit en bra investering. SSAB är ett typexepel på en sådan investering som år 1998 hade en mycket besvärlig marknad där intäkterna sjönk och marginalerna var dåliga mot att idag 10 år senare har en fantastisk marknad och god lönsamhet. SSABs aktie har under denna 10 år period utvecklats ung 3ggr så bra som börsen i sin helhet trots den sista tidens ras för aktien. Ett annat exempel på företag som gått från att ha dålig lönsamhet till mycket bra är t.ex. ABB som så sent som år 2002 stod på ruinens brant med stora förluster till att idag han mycket god lönsamhet och fullt i kassan. Aktien har på bara dessa fåtal år i stort sett tiodubblats om man räknar i totalavkastning.

Mycket duktiga placerare lyckas ofta identifiera dessa företag som har en betydande utvecklingspotential och kanske lite dålig lönsamhet idag. Warren Buffet, Gustaf Douglas och H&Q herrarna har alla som exempel lyckas med att köpa aktier "på tvärs" mot vad andra investerare har tittat på. När andra har köpt aktier med hög lönsamhet har dessa investerare ofta köpt aktier med skral lönsamhet.
När USA förra gången upplede stora kreditproblem i banksektorn (88-89) så lyckades Warren Buffet köpa in sig stort i den i stort sett konkurshotade banken Wells Fargo. Vad Buffet förstod var att om bara banken överlevde så fanns grunden för mycket god långsiktig avkastning. Idag knappa 20 år senare står börskursen betydligt högre än den gjorde vid inköpet för Buffet och idag verkar det som om Wells Fargo dessutom är en av bankerna i USA med minst bolåneproblem. H&Q (med stöttning av Latour) gjorde en räd in i ett insomnat investestmentbolag vid namn Custos till mycket låg värdering och tillsatte en ny ledning och gav i stort sett uppdrag att sälja ut portföljen. Likaså investerade man i företaget Jakobsson&Widmark ert företag med mycket låg lönsamhet men som lyfte sig betydligt och gav fenomenal avkastning sett till investerade pengar för Öresund. Latour har ett mycket bra facit av att investera i och lyfta lönsamheten i mindre industribolag.

Bland de företag som jag själv investerat i så är de flesta idag ganska välmående och lönsamma och avkastningen på invetserade pengar är överlag god. Däremot har jag aktier i ett företag som idag har stora problem inom en viss del av företaget. Företaget är Trelleborg.

Trelleborg har de senaste åren haft ideliga lönsamhetsproblem som lett till nedskrivningar, nedläggningar och en mängd andra aktiviteter som hela tiden har drabbat akieägarnas avkastning. Problemen har som jag upplever enbart varit fokuserade på lönsamheten som varit och är dålig. Något vidare problem för försäljningen av bolagets produkter har det inte varit och företaget har ökat sin försäljning från 17,9 Mdr år 2003 till att under år 2007 ha en försäljning på 30,8 Mdr dvs en årlig förbättring av försäljningen med ca. 14-15% per år men vad hjälper det om lönsamheten ständigt har gått ned och vinsten är i stort sett oförädrad sedan år 2003. Styrelsen ser i allla fall positivt på framtiden och brukar höja aktien utdleningen med ca. 10% om åre problemen till trots.

Man kan redan nu troligtvis dra slutsatsen att i alla fall mestadelen av år 2008 kommer bli en mycket tuff tid för Trelleborg. Bolaget kommer under året påläggas en rättsprocess för några dotterbolags tveksamma affärer med påföljande troliga skadestånd, automotive verksamheten i USA lär inte förbättras, omvärldsekonomin kanske försvagas osv.

Men Trelleborg har som en konsekvens av de ständigt återkommande problemen blivit en mycket opoulär investering. Under år 2007 har ung. 4000 aktieägare sålt sin aktier i bolaget, kursen har gått ned betydligt och värderingen av bolaget är mycket låg, under förutsättningen att lönsamheten lyfts till historiska nivåer Trots att företaget är en av sveriges större i omsättningen så finns treleborg idag inte bland de 50 mest ägda aktierna hos en aktiemäklare som Avanza. Tom tidningsrubrubrikerna om bolaget verkar bli mindre enligt min uppfattning.

Trelleborg har idag en försäljning på ung. 300 kr per aktier, en marginal på sista raden på 7% skulle i så fall ge en vinst på över 20 kr per aktie och ett p/e tal sett till dagens omsättning på ca. 5-6

Finns det chans till en turn around eller är det bäst med "let the trend be your friend"?

torsdag 7 februari 2008

Ett litet break

Den kommande drygan veckan kommer jag att inte h speciellt mycket tid att skriva så många inlägg på bloggen då jag skall försöka ordna ett nytt boeende (troligtvis blir det ett litet kedjehus utanför Örebro), några dagars skidåkning i Funäsdalen osv.

PS. Om du som läsare inte har något att göra på lördag kväll så rekomnenderar jag att tittar in Melodifestivalen där undertecknads kusin skall vara med och framföra en låt. Jag skall i alla fall hålla tummarna för tjejerna i FACE 84! (som för övrigt spelade på mitt bröllop, bara en sån sak..)







Intervju med FACE-84 inför melodifestivalen

Varumärkesbyggande by Swedish Steel


Stålföretag är bland det mest farliga man kan investera i som aktieägare. Stålföretag har en historik av ständigt återkommande cykler med ömsom hög och låg lönsamhet. Fantastiska tider kan följas av katastrofala och låg lönsamhet kan plötsligt vändas till tider av mycket bra avkastning på investerade pengar och stort värde för aktieägarna. Själv har jag i ett antal år ägt aktier i SSAB eller Swedish Steel som företaget använder som internationellt namn. Men varför investerade då jag som är så försiktig av mig i ett stålföretag?

När jag köpte aktierna vilka inte var speciellt många till en början skall jag villigt erkänna att jag inte kunde direkt mycket om stålföretag i allmänhet eller SSAB i synnerhet. Det helt och fullt ut en ”mattematisk” investering där det fanns ett klart större underliggande värde i företaget än vad bolagets aktiekurs då visade. Men med tanke på att aktiekursen ökat flera gånger sedan dess och sista halvårets nära nog halvering av kursen är det nog frågan om man inte skulle ha sålt aktien i somras. Men som sagt har jag en klar svaghet i att jag ofta på gott och ont behåller aktier. I SSAB fall tecknade jag mig också för min andel i nyemissionen som man genomförde i samband med köpet av det Kanadensiska bolaget IPSCO.

SSAB presenterade sitt årsbokslut häromdagen och precis som i fallet SCA så tror jag att de mesta tankarna om detta bokslut går att läsa om i affärsmedierna så, om ni vill se på siffrorna direkt står dessa finna i de flesta större affärstidningarna och i bolagets rapport. Kortfattat kan man säga att bolaget fortsätter att leverera ett mycket bra resultat även om osäkerheterna för framtiden är större än vanligt med en stor låneskuld att beakta i och med köpet av IPSCO. Men det är glädjande att se att bolaget marginaler fortfarande är på topp samt att produktionsvolymerna på bolagets mer lönsamma produkter ökar. Som det ser ut just nu är det ingen fara på taket och förvärvade IPSCO kan med dagens lönsamhet helt och fullt ut bära de finansiella kostnaderna för förvärvet och dessutom utöver detta tillföra lite vinst till SSAB även om priset på bolaget helt klart var högt. De mediespekulationer som finns om att SSAB skalll sälja rördivisionen inom IPSCO tror jag det finns mycket sanning då detta innehav enligt nyemissionsprospektet skulle strategiskt övervägas då det egentligen var den den övriga produktionen som SSAB ville åt och där synergieffekterna kan hämtas hem. Däremot kommer troligtvis inte SSAB göra någon reavinst på denna ev. försäljning då många priser gått ned sedan i somras. Men SSAB skulle vinan mycket på en sådan försäljning enligt mig då mycket av skulden skulle bantas bort ner till SSAB målsättning om en nettoskuldsättning mellan 0 och 30% mot över 100% idag.

Det svenska delen av Swedish steel (”gamla SSAB”) är ett mycket välskött företag vill jag påstå. Bolaget är stålbranschens motsvarighet till Scania och man är en av världens lönsammaste stålbolag och detta visade sig tydligt under perioden 01-02 då många av världens stålföretag gick med förlust medan SSAB visade i alla fall hyffsad vinst. I takt med konjunkturen har såväl stålbolagen i allmänhet ökat avkastningen rejält och SSAB är med sina toppmarginaler fortsatt bäst i klassen. Jag tycker vi skall vara ordentligt stolta över att ett av världens allra mest lönsamma stålföretag har sin produktion i Sverige med höga skatter, arbetskraftkostnader, el, transport och allt vilket visar på att bolaget är synnerligen välskött.

Sedan Industrivärden tog över huvudägandet i SSAB har bolaget bedrivit en konsekvent nischstrategi som kortfattat går ut på gå bort från produktion där andra stålföretag tillverkar produkter och istället satsa så hår det går på några få utvalda nischer där SSAB kan ta en globalt ledande startageti. Tron är att detta leder till högre marginaler, mer uthållig lönsamhet och att man faktiskt kan bygga upp en form av varumärken på en ”bulkprodukt” som stål.

Man förtjänat att titta lite närmare på några av dessa världsledande varumärken.

Mest ”känt” är produkten HARDOX som är världens bästa slitplåt som används exempelvis på grävskopor, lastbilsflak, krossar etc. I relationen mellan slitstyrka och vikt finns det idag ingen produkt som har lika bra egenskaper som HARDOX. Byter man ut exempelvis ett lastbilsflak till HARDOX så kan man lasta mer då produkten är lätare och dessutom kommer bränsleförbrukningen på lastbilen sjunka sett i relation till lastens storlek då hela lastbilen blir lättare. Grävskopror kan lika så lasta mer och hålla längre. Et starkt produkterbjudande från Swedish Steel.

En annan produkt är ARMOX som är en världens bästa skyddsplåtar. Produkten används i bankvalv, skottsäkra bilar, värdetransporter osv. Produkten har fö att vara stål mycket goda marginaler.

TOOLOX är en världsledande produkt som finns i många av AtlasCopco och Sandviks produkter och är ett höghållfast verkstygsstål med mycket bra egenskaper.

Jag tycker denna nischstrategi och varumärkesbyggande är en mycket intressant att följa och jag tycker ledningen gör ett bra arbete där ovanstående produkter utgör en allt större del av SSAB försäljning.

SSABs varumärken

onsdag 6 februari 2008

Köp aktier själv herr Löfvén istället för att gnälla på andra!


Det är sällan jag skriver inlägg som har anknytning till politik men idag kan jag inte riktigt låta bli då IF metalls ordförande Stefan Löfven idag ofentligt går ut och kritiserar AMF Pension eller som han säger "vårt eget pensionsbolag" (AMF ägs till viss del av LO) för att dom har sålt sina A-aktier i Scania och i utbyte fått lika många B-aktier +10 kr per aktie. Summasummarum blir givetvis att AMF pension tar precis lika stor del i Scanias värdeskapande som innan men man har nu lite lägre röstinflytande på en bolagsstämma men å andra sidan 10kr per Scaniaaktie i kontanter.

Löfven anser detta som kortsiktig kapitalistisk aktion och han hävdar att AMF tagit ett dålig beslut och citat "AMF Pensions kompetens måste stärkas. Sådant här får inte ske"

Min åsikt är att AMFs fonder och pensionskapital enbart har ett enda syfte, ge så hög pensions som möjligt till sina pensionsparare, där kanske Stefan Lövdén är en av dem? AMF pension skall givetvis inte ta några hänsyn till vad en viss kund tycker är bästa aktieköpet eller vad ett enskilt fackförbund tycker är det bästa placeringarna ur "strategisk synvinkel" det vore synnerligen korkat och kommer då i fall så skulle ske göra att många av LO medlemarnas pensioner blir lägre.

I just detta fall visar AMF pension just på det faktum att man värdesätter avkastning till pensionspararna framför maktambitioner i ett enskilt bolag. Med exakt lika många aktier får man lika stor del av avkastningen plus att man nu också har lite mer pengar att köpa nya aktier för (kanske i Scania tom). Självfallet är detta ett bra beslut av AMF, något annat vore svårt att tro. Löfvéns anklagelser är precis lika dumma som om man skulle kritisera mig som privatperson att sälja min aktier om jag fick knappa 10% över börskursen i bud på en aktie. Eller kritisera Industrivärden för att man äger Volvoaktier istälet för Scaniaaktier.

Men jag kan trösta dig Stefan, det finns nämligen ett mycket bra sätt att själv vara med och påverka i MAN-Scania affären och det är at själv köpa aktier i Scania såväl A som B aktier finns att tillgå via börsen och omsättningen är hyffsad i båda slagen. En aktiepost med A-aktier kostar idag okring 16000kr och det tror jag du har råd med. Lövdén sitter ju också säkert nära ekonomichefen på IF metall som dessutom kanske sköter om IF metalls egna aktieportfölj och skulle IF metall vilja vara med och påverka i Scania så det torde det väl vara fritt framom IF metall vill att samla hela deras aktieportfölj i A-aktier i Scania?

Svar på tal av AMF vice Vd Sarah MacPhee

tisdag 5 februari 2008

Stora jämförandets tid


I rapportsäsonger som vi nu är det alltid en ganska stort intresse när företagen släpper sin bokslut för åren som varit. Själv tycker är jag att det är en intressant period när man kan ta del av företagens bokslut och kanske inte minst styrelsen utdelningsförslag ssom alltid presenteras i samband årsbokslutet.

I rapportsäsonger inträder alltid det stora jämförandets tidevarv då minsta lilla siffra i företagets redovisning granskas och jämförs med kloka anaytikers förväntningar hit och dit. Det normala är att avvikelse i från denna förväntning resulterar i en många gånger kraftig kurspåverkan på just bokslutsdagen. Överaskar resulatet positivt så brukar priset på aktien åka upp och vice versa straffas ett bolag som redovisar sämre än förväntningarna. Huruvida ett företags vinst ökar eller minskar brukar inte var något vidare intressant just på denna dag utan det viktigaste är avvikelsen från prognosen. Själv tycker jag detta är lite tokigt, självfallet då det inte är analytikernas förväntningar hit och dit som avgör en god långsiktig avkastning utan det faktum att företagets resultat och egna kapital med tiden växer på ett bra sätt.

En annan jämförelse som man skall se upp med är det ständiga jämförandet mellan företagen dvs företaget Hoolabaloola AB värderas så där högt och då måste Hoppabocka AB vara ett riktigt kanonköp för att deras p/e tal är bara 13 och Hoolabaloola AB har p/e 14. Särskilt "farligt" blir detta efter en längre tids uppgång eller börsfall. Vi minns väl alla IT konsult deras tid då alla IT konsulter värderades efter x kr i marknadsvärde/konsult vilket gjorde att om företagen anställde en massa anställda så gick marknadsvärdet upp och den ena konsultbyrån kunde få en köprekomendation för att priset per konuslt bara var 5 mille mot konkurrentens 7 millar. Det omvända inträffar givetvis efter en längre tids nedgång då många analytiker ger säljrekommendationer på uppenbart billiga aktier enbart av det askälet att andra bolag i samma bransch är lite billigare.

Om vi slår ihop dess båda faktorer dvs positiva/negativa reaktioner på rapporter och det ständiga jämförandet så framträder mönstret av att många företag som under en längre period "överraskat positivt" lätt får en hög värdering och där det med tiden byggs in allt högre och högre förväntningar om framtiden och lika så företag som kommer med ett antal "rapportbesvikelser" på raken lätt straffas onödigt mycket och som tillslut blir ordentligt billiga och det kanppt finns några förväntningar alls. Detta gäller även företag som över tiden visar en god ekonomisk utveckling.

Mitt råd är att inte lägga allt för stor vikt på om rapporterna var "bra" eller "dåliga" utan istället leta efter företag där det löpande sker en god ekonomisk utveckling och att priset på aktien alltid skall ställas i relation till företagets bakomliggande värde.

måndag 4 februari 2008

Stora pensionsinlägget


För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om man över huvudtaget skulle fundera på pensionen? Denna fundering hade sin koppling till att en barndomskamrat till mig gick bort, 27 år gammal. En stor tragedi och i sammanhang som dessa ter sig givetvis saker som aktier och framförallt ekonomisk trygghet för pensionen som trivialiteter.

Men självklart tycker jag man bör ägna en och annan tanke åt pensionen även när man är ung. För på lång sikt finns det mycket att vinna på att tidigt lära sig mycket om pensionssystemet och ta del av aktiva val.

Pensionssystemet är givetvis som det är med sina fördelar och nackdelar och jag personligen har flera idéer på hur man skulle kunna förfina systemet för att framförallt gör det mer lättförståligt och begripligt för den breda allmänheten i Sverige. Detta inlägg skall dock inte handla om pensionssystemet i sig utan om mina egna tankar om hur man som någorlunda ung människa skall tänka på pensionen och finansieringen av denna med nuvarande regelverk.

Beakta nu att inlägget är skrivit utifrån en 80-talists perspektiv vilket medför vissa skillnader för hur äldre individer har sin pension.

Det finns en mängd faktorer som man bör ta med i beräkningen när man ser på en så lång tid som knappa 40 år som i mitt fall är tiden till ”folkpension”. För det första är det troligt att såväl pensionsystemet i sig själv och skatter med största sannolikhet kommer förändras. Man skall såldes inte lägga allt för mycket viktig på hur läget ser ut just idag, ett ”jobbavdrag” bör såldes inte tas med i beräkningarna för om man skall spara själv eller inte. Ett intressant mönster de sista 20 åren framträder dock och det är att det skattemässigt har blivit allt sämre gynnat att pensionspara privat, bara att gratulera individer som pensionssparade på 80-talet då det verkligen var gynnat sett ur dagens situation. 60-70% avdrag och kanske ett skatteuttag på dryga 30% vid uttaget. Ett annat faktum som jag själv irriterar mig på är en den närmast sjukliga fokuseringen som privatekonomer och rådgivare lägger vid skatter förknippat med en sak som ligger 30-40 år fram i tiden. Ett gott råd från min sida är att skita i skatten mer eller mindre. Skatter svänger fram och tillbaka och det är lätt att man lägger fokus på här och nu när det i själva verket handlar om ett långsiktigt sparande på kanske 40år. Det viktiga och där tankebanorna bör ligga är att göra så bra placeringsval för det kapital som skall förvaltas, inte att vara så skatteeffektiv som möjligt

Det första jag direkt tycker man skall lägga åt sidan är att sluta oroa sig för sin pension. När jag vid årsskiftet gjorde en sammanställning av mitt och min frus samlade pensionskapital kunde man konstatera att det fanns ett samlat pensionskapital allt inräknat på ung 600 000kr idag och då är vi båda ändå 27 år gamla, några års högskolestudier, värnplikt osv vilket medför att arbetstiden enbart kan räknas i några år. Mycket av pengarna är givetvis inte fonderade utan ligger i en form av ”realränteobligation” med 0% i real avkastning men ändå handlar det om en bra slant.

Så här är mina tankar om pensionskapitalet

Statens kaka
Statens kaka är som sagt liten men säker har det sagts förr om året. I grunden till din pension finns som bekant delar som garantipension och Inkomstpension. Garantipensionen är en form av grundtrygghet där man kan veta att pensionen i alla fall inte blir lägre än en viss lägsta nivå. För de allra flesta är det min förhoppning att man inte behöver fokusera allt för mycket på garantipensionen. Inkomstpensionen däremot är något som alla får ta del av. Inkomstpension är en icke fonderad pension där det enbart är en skuldbokföring där staten står i skuld till dig för en viss pension. Då det inte är en fonderad pension får man hoppas att framtida generationer har råd att bekosta dig denna inkomstpenspension. Inkomstpensionen räknas upp med löneutvecklingen i samhället så någon vidare ”avkastning” är det inte frågan om men det blir ett bevarande av skuldförbindelsen. Det farligaste hotet som jag ser på det mot inkomstpensionen är inflationen. Om vi hamnar i ett läge som på 70-talet där inflationen överstiger löneutvecklingen innebär detta att inkomstpensionen på lång sikt blir mycket låg sett i dagens penningvärde. Däremot om svenska folket får god reallöneutveckling de kommande 50 åren och inflationen är låg som den varit de senaste åren ja då blir inkomstpensionen ett bra tillskott som pensionär. Inflationen och reallöneutvecklingen är den faktor som ställer till det allra mest i prescitionen på pensionskalkyler som så ofta presenteras av banker och försäkringsbolag som en procentsats av lönen. Kortfatt går det ut på att om reallöneutvecklingen blir dålig så ökar behovet av fonderade pensionsmedel eller pengar i plånboken den dagen man går i pension.

Den andra delen av statens kaka är det fonderade PPM systemet där en summa motsvarande 2,3% av din tjänsteinkomst sätts i fondförsäkring varje december månad. Pengarna kan du antingen förvalta själv eller så ger du uppdraget till 7:e AP fonden som förvaltar premiesparfonden. Fördelen med PPM sett i jämförelse med andra fondförsäkringar är att avgifterna här är ordentligt rabatterade och för fonderna som finns i PPM systemet betalas tom en viss del av fondavgifterna tillbaka till spararna så är det någonstans som du vill välja ”dyra” aktiva fonder så är det en klar fördel att göra detta inom PPM systemet framför någon annan pensionslösning. Fondutbudet är synnerligen stort hos PPM så det finns utrymme för alla möjliga typer av placeringar i både räntefonder och aktiefonder. Själv har jag i detta sparande valt aktiva fonder dvs där förvaltaren har stor frihet att välja vilka aktier han/hon vill investera i. Överlag har jag valt breda globala aktiefonder där merparten av PPM pengarna ligger i fonden Skagen Global. Omplaceringarna brukar inte direkt bli många men någon gång per år brukar jag se över placeringarna och i höstas när jag valde om fonderna senast valde jag också att placera en del i en global obligationsfond sett mot bakgrunden på en konjunktutavmattning.

Tjänstepension
De allra flesta av oss 80-talister har som bekant någon form av fonderad pensionsinbetalning från sin arbetsgivare antingen som ett kollektivavtalat system (som jag själv innefattas av) eller helt enkelt att man kommit överens om någon annan form av inbetalning i pensionslösning som pensionstiftelse, direktpension, kapitalförsäkring, vanlig pensionsförsäkring eller liknande. Normen i de flesta avtal som gäller på arbetsmarkanden idag för oss ”ungdomar” är att en summa ung. 3,5-5% av din lön fonderas till din pension av din arbetsgivare. Antingen som månadsinbetalningar som i mitt fall eller som en engångsinbetalning per år som min fru har. Tänk på vikten av att ha någon form av tjänstepension och om du inte har någon form av kollektivavtalad pensionslösning eller annan inbetalning så bör du i mitt tycke minst se till att du har minst 7% högre lön och själv avsätta pengar till din pension i någon form. Lika så bör egenföretagare se till att säkra upp en viss pensionslösning för sig själv. Direktpension är nog en synnerligen trevlig lösning om du har ett aktiebolag och är egenföretagare. Fördelen med en direktpension är att den är skyddad om ditt företag skulle gå omkull i värsta fall men också upplösningsbar om du istället vill använda pengarna för expansion av företaget eller annat. I de nya direktpensionslösningar som nu finns är det fullt möjligt att ex. långsiktigt placera i aktier till låg kostnad i mångt och mycket som en vanlig depå.

Så hur skall man då förvalta sin avtalspension om man som mig har löneinkomster och en månadsinbetalning på 4,5% ?Den första frågan man skall ställa sig är om man har lust att själv vara delaktig i förvaltningen eller om man vill att något pensionsbolag skall förvalta slantarna åt sig. Om man inte vill vara delaktig skall man välja en traditionell försäkring där jag tycker att Länsförsäkringar, skandia och AMF erbjuder bra alternativ och om man själv vill förvalta pensionen så är det normala att förvaltningen sker i en fondförsäkring hos någon bank. Fortfarande är inget kollektivavtal som tillåter aktiesparande utan man är hänvisad till fonder.

Det är bara att gratulera bankerna som har tjänstepensioner som en riktigt guldkalv. Det normala idag verkar också vara att avtalet innehåller begränsningar att en viss summa av fonderingen skall sättas i en traditionell pensionsförsäkring. I mitt fall är denna insättning inte valbar utan en summa som motsvarar 2% av min lön sätts i en traditionell försäkring hos Kåpanpension och resterande summa som motsvarar 2,5% av lönen som sätts in i en fondförsäkring. Med tiden blir detta en rätt stor summa helt klart.

Själv har jag valt att själv förvalta den mina pengar själv i en fondförsäkring för den valbara delen och jag har idag Avanza Bank som pensionsbolag för min tjänstepension där det varje månad sätts in pengar från min arbetsgivare. Avanza har ett litet annorlunda upplägg än andra bankerna då man inte tar någon avgift alls för själva försäkringen men i gengäld kan ta ut avgifter för fondbyten för många fonder samt har full fondavgift tillskillnad mot ex. PPM. Jag som inte byter speciellt ofta tror mig gynnas av detta system men om man är en ideligen fondbytare så är nog ex. Länsförsäkringar och Skandia minst lika goda alternativ då det hos dessa bolag är gratis att byta bland hundratals högkvalitativa fonder men där själva försäkringen kostar en liten slant varje år.

Ett råd från min sida är att välja bort ev. efterlevandeskydd som allt som oftast marknadsförs med lite skräckpropaganda från försäkringsbolag och banker för avtalspensionen. Precis som när man köper en ny TV så gör sig en försäkring bäst frånkopplat från själva produkten. Ett efterlevandeskydd i en pensionsförsäkring minskar din pension och ger dessutom synnerligen dåligt skydd till efterlevande, särskilt i unga år. Om man ex. har huslån, barm och så vidare tycker jag man istället skall välja en bra privat livförsäkring som ger ett bra skydd till låg kostnad även i ungdomen och som inte minskar din pension. En bra livförsäkring blir i längden enligt mig både billigare och ger bättre skydd än efterlevandeskydd på pensionspengarna.

Tänk på att flytträtten på pensionsförsäkringar nu med största sannolikhet återinförs till vårkanten vilket gör att det kanske är möjligt att flytta ett pensionskapital från ett försäkringsbolag till ett annat. Själv har jag en ”gammal” avtalspension hos Länsförsäkringar som jag ev. kommer flytta ihop med min nuvarande.

Privat sparande
När det gäller privat pensionsparande så tycker jag närmast det råder gräsligt stort fokus på skatten. Råd ett är att, låt inte skatten vara avgörande för om du stoppar undan en slant till pensionen eller inte! Jag tycker om du har pengar över idag så är det bra att stoppa undan en slant till din pension i en eller annan form. Har du däremot inte råd att satt spara så mycket pengar skall du givetvis inte binda speciellt mycket pengar till din pension.

Vissa ger tom rådet att bara ”pensionsspara” om man ligger över gränsen för statlig skatt. Själv ligger jag numera över denna gräns men innerst inne tror jag det är minst lika viktigt för min fru som ligger under gränsen att spara till pensionen, Avdragsgillt eller inte. Lite beklagligt tycker jag det är att incitamenten är bättre att ”pensionspara” för individer med högre inkomster än med lägre. Behovet att spara torde vara högre bland de som har lägre inkomster och detta borde ekonomiskt stimuleras enligt mig. Det är inte bra att ex. lån av pengar stimuleras mer än sparande enligt mig. Grundprincipen för mig är att spara en ordenlig slant när man har pengar och om ex. familjesituationen förändras och disponibla medel sjunker är det då kanske läge att spara mindre än om det skattetekniskt kanske är mer förmånligt.

När det gäller avdragsrätten konsekvenser och hurvida detta är lönsamt eller inte så är det många som gör generalfelet att räkna med avdraget idag kontra skatteuttaget som pensionär. Och den ena skattesatsen kontra den andra och så gör man en långsiktig excelkalkyl. Många glömmer då bort att avdraget idag faktiskt är en skattåterbäring som också kan förräntas till äldre dagar. Till exempel om sätter du in en tusenlapp i ett avdragsgillt pensionsparande idag kanske du får 300kr i skatteåterbäring som i sin tur kan sättas in i en kapitalförsäkring som kan förräntas till pensionen i kanske 30år och tas ut skattefritt då…Så ”olönsamt” blir detta då inte även om man tom har högre skattesats som pensionär i jämförelse med att ex. spara i en kapitalförsäkring idag.

Hur skall man då spara till pensionen om man nu vill detta?
Det allra vanligaste sättet torde vara genom att man amorterar på sitt boende. Detta medför ett ”sparande” som ger kanske någon enstaka procent i real avkastning och det leder också till det faktum att utgifterna för tex. ett hus är som lägst den dagen då inkomsterna blir lite lägre. Ekonomiskt sett som procentuell avkastning kanske inte amortering är den mest lönsamma sparandet men för de allra flesta mindre ekonomiskt intresserade individerna är det ett begripligt sparande. Men tänk på att det skall vara amortering och inte en ”smygamortering” där man kanske använder amorteringen för att i framtiden låna upp sig för lite nytt italienskt kakel och en induktionshäll i köket istället för att minska boendekostnaderna. vilket är syftet om man amorterar som ett pensionsparande

Vill man ha bättre avkastning är någon enstaka procent i real avkastning är man in mångt och mycket hänvisad till sparande i aktier i någon form. Antingen i en kapitalförsäkrng, en vanlig depå eller i exempelvis en IPS som är ett bra val.

Det finns också en liten men kanske viktig punkt med sparande i ex. IPS och det är att kapitalet som finns i denna alltid är enskild egendom. Här kan man också se en jämställdhetsaspekt på skatterna i händelse av att någondera partnern i ett äktenskap/samboförhållande tjänar över brytgränsen för statlig skatt och därmed kanske betalar in på en IPS medan den andra partnern har en lite lägre inkomst och därmed kanske inte pensionssparar utan istället i fonder eller aktier. I händelse av separation i ett sådant fall kommer mannen/kvinnans IPS inte ingå i det gemensamma hushållet medan mannen/kvinnans fonder/aktier kommer göra det. Inte direkt trevligt vid en ev. separation. Lika så tycker jag man skall fortsätta betala in i IPS om man har valt denna sparform när någondera partnern är föräldraledig för att jämna ut båda parters pensionsinkomst. Ytterligare ett skäl till att se till praktiska lösningar istället för skatteeffektivast möjligt.

När det gäller placeirngarna i en IPS tycker jag man skall tänka på precis samma sätt som övriga placeringar. Ett litet tips kanske är att välja aktier med hög direktavkastning då utdelningar är ”skattefria” och avkastningskatten är hälften mot vad den är i en kapitalförsäkring. Högavkastande investmentbolag är enlig tmig en lysnade placering i en IPS.

Så det var min tankar om pensionen ur en 80-talists perspektiv.

söndag 3 februari 2008

Investor står mycket starkt rustat för framtiden


I fredags ramlade Investors kvartalsrapport ner i brevlådan och även om jag inte har något större ägarintresse i bolaget så är det ändå min mening att det är mycket läsvärt att ta del av rapporteringen från Investor. Inte minst det faktum att Investor är börsens största ägarbolag med den starkaste ställningen i svenskt näringsliv. Investor är säkerligen känt för de flesta läsare av denna blogg så någon närmare presentation torde inte behövas. Kärninnehaven i Investor vilket står för de största tillgångarna har förändrats ganska kraftigt under året som gått och numera är det ABB som är Investors största innehav och Ericsson tar efter den senaste tidens kräftgång på börsen allt mindre plats i portföljen.

I grund och botten tycker jag bättre om Industrivärden än om Investor detta grundar sig på att det i Industrivärdens portfölj finns flertalet mycket fina bolag av högsta klass medan Investors portfölj är mer svårövergripbar och det finns en viss historik av återkommande kriser i många av Investor bolag. Kortfattat är ex. Sandvik och SCA mer min typ av investeringar än t.ex. AstraZeneca och Applied Suspensor. Också är det ett troligt faktum att Investor troligtvis över tiden kommer ge något sämre direktavkastning än Industrivärden pga portföljens sammansättning. Motivet att investera i Investor pga av de onoterade bolagens möjligheter tycker jag kan vägas upp genom att kombinera innehavet i Industrivärden med ett innehav i Ratos som har en mycket högkvalitativ onoterad portfölj av bolag även om värderingen fortsatt är ganska hög för detta bolag.

Men i dagsläget finns det en viktig faktor att ta med i beräkningen. Industrivärden har idag en hög belåning och enligt mig en svag balansräkning efter det senaste årets stora köp i Volvo, SSAB, Sandvik och Hemtex i kombination med börsnedgångar för hela portföljen. Även om jag bedömer belåningen inte är på den nivån att det äventyrar Industrivärden som bolag så är det ändå troligt att Industrivärden idag har mycket små möjligheter att gå in i ytterligare något bolag. Situationen kan förändras till det bättre givetvis om innehavsbolagen genomför stora inlösenprogram eller helt enkelt att det kommer ett uppköpserbjudande på något bolag som frigör pengar. Sandviks rapport där styrelsen förslog en ordinarie utdelning på 4kr var förhållandevis bra men för Industrivärden hade det nog varit trevligare med lite lägre utdelning och ett inlösenprogram som förra året.

Investor å sin sida har idag en mycket stark balansräkning där belåningen är i stort sett noll om vi räknar uppköpsaktuella OMX som sålda. Detta även efter den senaste tidens nettoköp i Husqvarna, SEB och en liten ”skvätt” i Atlas Copco. Investor har således stora möjligheter att diversifiera sina innehav och köpa in sig i ett nytt större innehav eller öka ägarandelen i befintliga bolag. Bolaget har flaggat för att man vill öka den onoterade delen av investeringarna upp till omkring 25% från dagens knappa 20% detta i kombination med att Investor med dagens starka position ändå väljer att förhållandevis snål aktieutdelning är det mycket enligt mig som tyder på att Investor förbereder sig för ett stort köp av ett onoterat bolag, kanske en del av Vin & Sprit eller något annat. Om Investor inte har några aktuella köpobjekt på kartan är det givetvis direkt korkat att inte återköpa aktier i bolaget då Investors aktiekurs är nästan 30% rabatterad mot substansvärdet. Men jag tycker det känns som Investor har ett stort köp på gång.

För mig känns det lite kluvet då det inte undgår att se att Investor idag troligtvis har bättre investeringsmöjligheter och lite lägre risknivåer än Industrivärden. Samtidigt är det många av innehavet i Investors gigantiska portfölj som inte jag gillar som investering och även om ABB som är Investors största investering har gått ned lite i pris är den aktien inte direkt helt riskfri sett till värderingen. Att Investor har gjort en bra rekrytering av Börje Ekholm som VD tycker jag står utan allt tvivel och har uttrycker sig förbluffande ärligt och är mycket förtroendeingivande enligt mig, en duktig kapitalförvaltare. Han har förövrigt sista veckan också ökat sitt egna aktieinnehav i Investor…

Mao vill jag nog påstå att Investor är ett bra aktieval som grund i en aktieportfölj på lång sikt även om jag själv inte äger direkt mycket aktier i bolaget. Historiskt har som bekant bolagets lyckas att fördubbla ägarnas pengar ung. vart 5:e år. Lyckas man med det de kommande 15 åren också?
MediaCreeper