Inflationsskyddade bankonton

Tilltagande inflation och stigande räntenivåer är poppis att skriva om

Så hur skyddar man sig mot stigande inflation då? Inte helt lätt att svara på. Logiskt sett borde exempelvis fast egendom som fastigheter, åkermark, skog etc ha ett bestående värde och vara inflationsskyddade. Samtidigt lånas det idag mycket pengar på dessa tillgångar vilket gör stigande räntenivåer minskar betalningsförmågan hos köpare då skogsmark eller sommarstuga inte alltid köps för helt igenom eget kapital så det är absolut inte säkert att detta på en kort tidshorisont på t.ex. 10 år innebär ett inflationsskydd.

Guld och ädelmetaller är en annan traditionell inflationshedgde men även här är prissvängningarna stora och de senaste 10 åren har guldpriset stigit kraftigt trots mycket låg inflation, under 80-talet sjönk guldpriset trots hög inflation.  Mao viktigare med pristajming än något tryggt inflationsskydd.

Ett säkert inflationsskydd (så länge svenska staten betalar sina lån) är dock realränteplaceringar. Som privatperson är det mycket enkelt att investera i denna sparform. Tidigare behöva man köpa realränteobligationer a minst 25 000kr men numera räcker det att öppna ett realräntekonto på riksgälden. På ett sådant konto låser man pengarna på en bestämd tid, exempelvis 5år och under denna tidsperiod så får man årligen en fast låg räntesats plus inflationen. På så sätt bevarar man sitt kapital intakt realt sett. En sanning med modifikation dock då man tvingas betala skatt på räntan man får. Men säg de inkomster som är skattefria...

räntan på är idag mycket låg på realräntekonton hos riksgälden. Sist jag kolla låg den på 0,31%procent  på 5årig låsning (plus inflations såklart) det är inte mycket att yvas över men alternativet att låsa på 5år nominell ränta hos riksgälden till 2,35% känns inte direkt mycket att yvas över heller. Vilket är bästa räntevalet idag?

Farbror Melkers alla affärer

Melker Schörling har varit inne i mediebruset sista tiden. En stor försäljning av aktier i Hexagon genomförd av hans börsnoterade bolag som bär hans namn, kvartalsrapport igår, Securitas (där han är en av huvudägarna) köper upp sitt gamla utdelade dotterbolag "Ni skojar" eller vad det nu heter. För övrigt ett helt obegripligt namn enligt mig.

Vad det skrivits betydligt mindre om är det jätteförvärv som ett annat av Melker schörlings bolag just nu genomför, att Nibe köper börsnoterade schwieziska Shulthess. Ett bolag som omsätter en tredjedel mot Nibe vilket vid fullföljande i ett slag kraftigt ökar Nibes omsättning. Förvärvet är så stort att det kräver en nyemission för genomförande vilket man i detta fall löser genom att Nibe betalar schulthess aktieägare med både pengar och nyemitterade aktier i nibe. De nya aktieägarna i Nibe får en ägarandel på 14 procent och nibe får en börsnotering även i alplandet och på svea rikes börs.

Jag har inte mer än snabbläst prospektet men förstår att man betalar dyrt för förvärvet i mina ögon, multiplarna är högre i förvärvet än vad Nibe själv handlas till på börsen. Industriellt verkar företagsledningen ha stora förhoppningar på att skapa synergier och kunna dra nytta av varandras företag. Kortfattat så har schulthess och nibe många likartade produktområden men lite olika produkter och man är inriktade på olika länder en bra grogrund för utveckling, borde det vara. Dock, att genomföra stora fusioner och uppköp är det betydligt enklare på powerpoint än i verkligheten.
Schulthess har också ett annat produktområde som inte borde ligga inom Nibe huvudsakliga intresse. Man gör nämligen tvättmaskiner för industriellt bruk, kan väl användas för att tvätta rent räkenskaperna i alla fall.

Ursäkta eventuella stavfel, skriver på mobilen. På bild, vackra rödbetor som börjar stick upp ur mitt lilla trädgårdsland

Grek-svenska utförsäljningar

Nyhetsrapporteringen sista tiden haft kretsat en del kring Grekland och deras synnerligen ansträngda finansiella situation. Många bloggare har uttalat sig tvärsäkert mot att Grekerna står inför en statsbankrutt och även om jag nog saknar allt för detaljerade kunskaper för att kunna göra någon exakt bedömning så gissar jag att det nog är ganska så låga odds på att så sker på ett eller annat sätt. Men som sagt Sverige klarade av en riktigt utsatt statsfinansiell situation i början av 90-tack vare stora åtstramningspaket i kombination med frikostiga långivare (främst USA).

En del av det ofrånkomliga grekiska räddningspaketet handlar om skattehöjningar, sänkt välfärd osv. samt stora privatiseringar dvs där man säljer av statliga tillgångar i syfte att betala av lån, eller i alla fall för att klara av lånebetalningar. Många tillgångar går under klubban allt från stora statliga energibolag, hamnar, infrastruktur, till Grekiska små öar som nog kommer köpas upp av diverse oljeschejker kan jag tro.

Är nu detta något specifikt grekiskt? Nej då. Även här i välmående Sverige med en allt mer krympande statsskuld pågår ständiga privatiseringar även i mycket liten skala riktat till oss som privatpersoner som köpare. Det är framförallt två statliga instanser som idag säljer tillgångar till privatpersoner. Kanske inte direkt via blocket, men i alla fall via respektive hemsida. Statliga skogsfastigheter säljs från det statliga bolaget Sveaskog (med skogspatron Göran "landsfadern" Persson vid ordförandeklubban) här kan man idag lägga bud på allt från 19ha utanför Pajala till en riktig "representationsskog" på 500 ha fjällskog utanför Älvdalen. 

En annan myndighet som erbjuder statlig egendom är Fortifikationsverket som är ägare av de flesta av Försvarsmaktens anläggningar. Deras försäljningslista är diger. Här man kan välja mellan t.ex. ett plåtskjul i Boden (gissningsvis kan du få det ganska billigt...) till en helt egen ö precis utanför Värmdö i Stockholmsskärgård, med bryggor, Dansbana(!) och lite rester från avvecklat fast kustartilleri. (Gissningsvis inte riktigt lika billigt...)

Vad tycker du? Gör vi rätt som säljer ut eller säljer vi kon?

Lundbergs betalar dyrt för skattefrihet

Fredriks Lundbergs lilla privata vardagsnöje, det börsnoterade LE Lundbergföretagen offentliggjorde igår en stor aktietransaktion. Transaktionen är inte direkt är förvånande då Lundbergs har haft den angenäma situationen att ha väl starka finanser efter försäljningen av Cardo till AssaAbloy.

Denna gång är det återigen ett byggbolag och fastighetsbolag som kommer in i portföljen, Skanska som nu Lundbergs kliver in i som näst största ägare efter Lundbergs närstående Industrivärden. Ur ett historiskt perspektiv är transaktionen intressant. 1944 startade lundbergs som ett byggföretag av Fredrik Lundbergs far som började rörelsen med att bygga ett hus på en rivningstomt i Norrköping. Med tiden växte det upp ett helt byggföretag som gick upp och ned i takt med konjunkturen så klart. 1994 under den svenska 90-talskrisen som drabbade byggbranschen oerhört hårt slogs Lundbergs byggrörelse samman med SIAB, ett bolag som Lundbergs ägde aktier i sedan tidigare, SIAB gick sedan 1997 samman med NCC och Lundbergs blev en av de större ägarna i NCC. En post som såldes med god förtjänst mätt i totalavkastning år 2010. Nu bara något år senare, så dyker Lundbergs upp som en av de större ägarna i ett av världens största byggföretag. Inte illa pinkat från en rivningskåk i Norrköping.

Själva inköpen av Skanskaaktier går denna gång till på så sätt att Lundbergs köper Handelsbanken och deras pensionsstiftelsers A-aktier i Skanska till 10% överkurs gentemot B-aktiekursen (A-aktien är onoterad), kontant.  De B-aktier i Skanska som Lundbergs köpt sista tiden används till ett inbyte där Lundbergs byter 2.675.000 B-aktier mot 2.432.000 A-aktier. Dvs Lundbergs får även här betala 10% ”överpris” på A-aktier. Sammantaget ca. 6M A-aktier, vilket är en ägarandel på ca. 10% på röstetalet och dryga procenten på kapitalet. För Skanska kan jag nog tycka detta är positivt då man genom Lundbergs får in en ägare av kött och blod som bevisligen kan bygg och fastigheter.

Lundbergs är som bekant inget investmentbolag  utan ett ”vanligt” aktiebolag kort och gott vilket innebär att exempelvis mottagna aktieutdelningar måste tas upp som vinster och betalas skatt på med mera. Transaktionens utformning ska också ses i ljuset av skattejuridik. En 10% ägarandel i ett börsbolag innebär att Lundbergs i detta fall kommer få skattefria utdelningar från Skanska trots att man bara äger dryga procenten av kapitalet och det är nog lite ur ljuset av detta som man ska se Lundbergs vilja att betala dyrt, sammantaget omkring 70mkr i ”extrakostnader” enbart för att komma över A-aktier.

Om jag förstår saken rätt kommer Lundbergs också redovisa lite förluster i samband med transaktionen, dels försäljningen/bytet av B-aktier där Lundbergs troligtvis har ett högre anskaffningsvärde än försäljningspris (avdragsgill förlust förvisso). Dels kommer man nog också ta upp orealiserade förluster då A-aktierna troligtvis kommer värderas till B-aktiekursen. Mao ca. 70 Mkr som slår mot Lundbergs substansvärde. Omvänt så kommer Lundbergs handlingsparters (som Lundbergs också är delägare i) Handelsbanken och Industrivärden redovisa mindre vinster till följd av deras försäljningar.

En del maktgalenhet kan jag nog tycka Lundbergs visar i detta fall, visst han får skattefrihet på aktieutdelningar men en premie på 10% är inte billigt å andra sidan är nog Lundbergs A-aktier inte direkt till salu i närtid.

Kan det kanske bli potatis till midsommar?

Är det någonting som verkar trivas i mitt lilla trädgårdsland i år så är det potatisen. Kanske kan det tänkas bli färskpotatis till midsommar?

Published with Blogger-droid v1.6.9

Kolonilottsbubbla?

Många blogginlägg som passerar min rss-läsare behandlar bostadsbubblan (eller man så vill de höga bostadspriserna) vi har här i landet. Framförallt i våra storstäder där det bollas friskt med handfullet miljoner kronor för ett familjenäste. Dyrt så klart och mycket pengar i relation till årsinkomsten för många. Själv bor jag i en mindre stad(!) Med ung 20 000 invånare och här har ju bostadspriserna ännu inte löpt amok allt för mycket (allt är ju relativt förstås) och det är mer frågan om hundratusentalskronor upp och ner än miljoner. Få har blivit "rika" på sina hus här om man nu ska använda den klychan.

I efterdyningarna av de höga bostadspriserna har det blivit synnerligen dyrt med vissa fastigheter exempelvis med havsutsikt, hästgårdar, små skogsfastigheter osv. Men vissa saker tar ändå priset vill jag påstå. Idag såg jag en liten fastighet till salu i världsmetropolen Örebro (10min bilfärd bort från där jag själv bor för övrigt). Objektet var en liten kolonilott, uppskattningsvis kanske120kvm stor, med en visserligen fin "friggebod" där man möjligtvis kunde avnjuta ett glas rose på fartukvisten, marken var inte friköpt utan är ärendetomt till kommunen där man betalar en liten tomrättsavgift som hyra för sin prunkande grönsaksodling. Priset för friggeboden, grönsakslandet och tomrätten..... en kvarts miljon. Det blir inga billiga morötter det inte....

I mitt lilla grönsaksland (mindre kolonilottsstorlek) på tomten kan man idag i alla fall skymta gröna skott från allehanda grönsaker och vacker potatisblast som börjar skymta upp från jorden. Jag får överväga att till nästa år sätta upp en friggebod och istället hyra ut grönsakslandet till någon som bär drömmen om en egen kolonilott. Kanske man kan få lite hjälp med ogräsrensandet också.

välkommnar fondskatten

Det är inte någon flitig bloggskribent man är minsann men nu när kvällsvädret knappast inbjuder till trädgårdsarbete så kan man ju lika gärna skriva ett blogginlägg.

Det händer en hel del på sparområdet inom våra kära politikers favoritsysselsättning att förändra skatter upp och ner. Dels så fortsätter regeringen med sitt förslag att införa en ny sparform (tokigt enligt mig som jag tidigare skrivit om) denna process har nu hunnit till lagrådsremiss och det börjar bli bråttom att tröska igenom ärendet om det skall träda ikraft till årsskiftet. Återstår att följa processen och jag kommer säkerligen skriva fler inlägg om saken när det färdiga förslaget är klart och klubbat.

Det andra som med största sannolikhet händer vid årsskiftet är att man ger kapitalförsäkringsägare en riktig pungspark (kom inte på något lämpligt könsneutralt uttryck) med en skattehöjning och åtgärder för att komma undan skatteplanering vid årsskiften. Den nya skatten blir 30% av statslåneräntan+0,75%. Idag är statslåneräntan enligt riksgäldskontoret 3,07%. Vilket då innebär en skatt på 1,146% vid dagens situation och sedan ökande i takt med räntehöjningar. Får Sverige betala räntor som Greker och portugiser blir det inte billigt att äga kapitalförsäkringar. Konstruktionen mot skatteplanering medför också att det blir väldigt dyrt att köpa värdepapper i en kapitalförsäkring (eller ISK) med belånad depå. Vilket såklart dom som tjänar på sådana transaktioner opponerar sig emot.

Men istället för att skriva om sånt så tänkte jag ta upp nya fondskatten. Denna nya skatt som väckt ont blod bland *oväntad trumvirvel* fondbolagens förening, svenskans privatekonomiskribent Annika Creutzer och bloggarinnan Finanskvinnan.

Jag ska villigt erkänna, jag förstår inte kritiken. Jag är av åsikten att detta förslag är bra!
För det första, vad det handlar om är inte en ny skatt, utan att man flyttar från att beskatta fonder, till att beskatta fondandelsägare. Skattesatsen är närmast identisk för fondspararen.

Fonder har tidigare beskattats precis som investmentbolag. Dvs mottagna aktieutdelningar är skattepliktiga+1,5% av förmögenheten på innehav där man äger mindre än 10% av hela bolaget och alla kostnader är avdragsgilla (t.ex. fondens erlagda courtage samt utdelning som fonden ger till andelsägarna). Genom att fonden (eller investmentbolaget)  ger en utdelning som är minst lika stor som den skattepliktiga summan, sa då slipper fonden eller investmentbolaget att betala skatt. Fondspararen har varje år fått en liten utdelning precis som aktieägare och denna har beskattats med 30% i kapitalskatt och sedan återinvesterats i fonden eller givits ut som kontanter. De flesta svenskar har ingen aning om detta, annat än att det står i deklarationen något i stilen med Nordea Sverigefond utdelning 53kr.

Att beskatta svenska fonder har skapat stora problem. Varför? Jo för att det har gynnat utländskt fondsparande. Vi kan ta ett klockrent exempel på hur man kunnat utnyttja detta. När mitt brors barn föddes för handfullet år sedan så blev jag så glad så jag ge honom ett litet startbidrag ut i vida världen. Jag kunde exempelvis köpt aktier i ett investmentbolag , köpt någon vacker bankfond på mitt lokala Handelsbankskontor men jag valde istället att sätta in pengar direkt hos ett norskt fondbolag. (ganska känt bolag som har sitt huvudkontor i Stavanger). Denna norska fond behöver inte betala någon fondskatt. Istället kan denna fond behålla alla mottagna aktieutdelningar från bolagen den äger och det enda mitt lilla brorsbarn får är ett norskt årsbesked sedan den dagen han säljer fonden får han givetvis betala 30% i skatt på vinsten men fram till dess, extremt behändig då han slipper betala årlig skatt på utdelning från någon annan fond.

Denna orättvisa mellan olika fonder stoppas nu vid årsskiftet. Allt fondsparande beläggs istället med en schablonskatt och fonderna blir skattefria. Mao både svenska storbanksfonden och norska fonden får precis samma villkor vilket så klart blir rättvist. Både mitt brorsbarn och hans lekkamrater i sandlådan får betala samma skatt.

Hade man då inte kunnat ta bort denna tvångsskatt och förmögenhetsskatt som Annika Creutzer föreslår. Gärna för mig, men detta hade då kraftigt missgynnat aktiesparande i relation mot fondsparande. Aktier man äger inom ramen för fonder hade då i praktiken får skattefria mottagna aktieutdelningar medan aktieägare hade tvingas betala skatt varje år på utdelningar. Att fondbolagens förening tycker så är ju inte så konstigt då gemene man och kvinna hade fått ändå mer skäl att spara i fonder istället för aktier och bankerna hade tjänat än mer pengar på fondavgifter....