För många flygplatser i Sverige

Sverige är ett förhållandevis stort land inte minst i förhållande till vår befolkning. Vi bor således i ett glest befolkat land i utkanten på Europa med vidsträckta skogar, fjäll och stora sjöar. Inte minst märker man det när man flyger över landet.

De stora avstånden mellan de olika befolkningskoncentrationerna medför att det i Sverige finns mycket stora infrastrukturbehov. Idag har vi uppbyggda system kring vägar, järnvägar, tunnelabnor och spårvägar och så då flygplatser.

Just flygplatser är intressant att skriva om. Sverige har idag (enligt Wikipedia) 40 st flygplatser som har persontrafik och kan kategoriseras som "riktiga" flygplatser. 11 av dessa flygplatser är svenska staten ansvarig för och drivs av det statliga bolaget Svedavia. De tre mest kända statliga flygplatserna är Arlanda , Landvetter och Malmö. Resten av de statliga flygplatserna finns i norrlands större städer med undantag av Visby och Ronneby.

De resterande 29 flygplatserna har en annan ägare än staten. i Normalfallet en kommun eller landssting/regioner.

Flygtrafik som vrksamhet är en problematisk transportform så vä för operatörerna som den som tillhandahåller infrastukturen. Det är en transportform som kräver mycket stora kapitalintensiva investeringar i form av flygplan och flygplatser men kanske mest allvarligt är att flygtrafik kräver stora mängder fossila bränslen i förhållande till andra former av transporter. Det är med andra ord högst diskutabelt om transporter via flyg är direkt framtidssäkrat, positiv teknikutveckling till trots.

Situationen för flygplatserna i Sverige medför att ekonomiskt så är det idag i stort sett så att alla flygplatser utom de allra största är rena rama förlustverksamheter. Antingen så täcks förlusterna av staten genom bolaget Svedavia (som balanserar upp med vinster från de större flygplatserna) eller så får kommuner och landsting täcka upp förlusterna i de fall det är dessa som äger flygplatsen.

Det finns två olika "produkter" som kan transporteras med flyg. Antingen frakttransporter där vi skickar olika varor fram och tillbaka eller persontrafik där vi ska åka på tjänsteresor och lilla semestertrippen för familijen till mallis. 

En flygplats är synnerligen intressant att diskutera och det är tilllika den flygplatsen som råkar ligga närmast mig, Örebro flygplats.

Det första att diskutera kring Örebro flygplats är den enorma mängden flygplatser som finns i närheten (tänk 1.5-2 tim tågresa bort). Borlänge, Hagfors, Jönköping, Karlstad, Linköping, Norrköping, Skavsta, Torsby och Västerås. Sedan är ju inte Arlanda allt för långt bort heller (2 tim och 25min med tåg). Situationen är givetvis sådan att de olika närliggande flygplatserna inkräktar på varandra och medför att alla flygplatserna har lönsamhetsproblem (Örebro gör ett par miljoner i back per år). Givetvis borde några av dessa flygplatser läggas ner men såklart är det ett "chickenrace" mellan kommunerna då just deras flygplats är av "strategisk betydelse för det lokala näringslivet och befolkningens semesterresor bla bla.".ja ni vet hur det brukar låta.

 Persontrafikmässigt så är Örebro flygplats, så att säga liten. Mycket mindre än exempelvis näraliggande Västerås exemplevis. Däremot så är Örebro flygplats Sveriges tredje största godatrafikflygplats. Enbart landvetter och Arlanda är större. Att just godstrafik är så stort i Örebro beror givetvis på att Örebroregionen är ett logistiknav i mycket av svensk infrastruktur såsom järnvägstrafik, telekommunikation, elkraft och dess strategiska läge mitt mellan Göteborg och Stockholm. Detta har medför att många företag har upprättat logistiskverksamhet i regionen. DHL har exempelvis dagligen egna flygtransporter till och från örebro. De företag med mest transport på flygplatsen kan jag anta är Atlas Copco Rockdrills och Ahlsells.

Vad som är lite anmärkningsvärt med örebro flygplats är att det är en förhållandevis mycket trafik med "statliga angelägenheter" främst inom ramen för Försvarsmaktens hägn men även Posten och MSB. Detta trots att flygplatsen inte ägs av staten utan i detta fallet av landstinget och näraliggande kommuner.

Att inte staten äger Örebro flygplats är enligt mig beklagligt med anledning av statens stora utnyttjande av flygplatsen och dess nationella storlek vad avser godstrafik.

De kommande 20 åren kommer flygplatser i Sverige behöva läggas ner inte minst av krasst ekonomiska skäl och det behövs ett helhetsgrepp att se till att flygplatser finns på de platser där de gör mest nytta, nationellt. Successivt bör förstås nationella persontransporter flyttas över till andra transportformer vilket nog per automatik kommer ske i spåren av peak-oil då flyget konkurrenskraft generellt kommer minska.

Nyårsklockorna klämta

De sista självande timmarna av 2010 är nu på väg att löpa ut, börsen har strax stängt och med denna stängning så är det dags för skatteverket att samla ihop information inför deklartioner och företag att sätta samman de sista siffrorna i årsbokslutet.

Det blev ett märkligt börsår 2010. Den svenska ekonomin återhämtade sig säkerligen snabbare än någon vågat förutspått och negativa BNP siffror vändes snabbt till kraftigt positiva. De låga räntorna fick privatpersoner, företag och finansiella marknader att jubla. Riskpremier har sänkts i kombination med kraftigt ökade vinster i många fall. Lönsamheten är idag rejält stark skulle jag vilja säga. Ta bara två globala företag som t.ex HM och AtlasCopco, inga fel på vinsterna där inte.

Samtidigt finns det som alltid mörka moln i horisonten. Bad moon rising som Creedance sjöng i en låt en gång. Statsfinanserna i många av jordens länder är minst sagt bedrövliga och det lär bli många år med offentliga nedskräningar, sänkta pensioner, allt mer privatiserad sjuk och äldreomsorg (inte minst nya karolinska som skanska skall delfinansiera är ju ett talande exempel). Resursknappheten i världen blir också allt mer talande och vi blir allt fler som slåss om allt mindre. I många fall direkt ändliga resurser och stora stora framtida omställningsproblem.

Börsen är sedan botten 08/09 mer än väl dubblad, inflationen är stigande främst i de "producerande" länderna vilket självfallet leder till ökande priser hos oss "konsumerande länder" med höjda räntor och troliga dåliga realöneökningar. Detta talar nog helt klart mot börsen som helhet. Samtidigt finns det en annan intressant och positiv sak, många av våra stora företag har varit sparsamma och balansräkningarma är i många fall riktigt bra. Två bra exempel är t.ex. electrolux, 100Mdrs företaget med nettokassa, byggföretaget Skanska även det med urstarka finanser, värdering av företag är ju som sagt både earning & assets. Inte bara vinster som åker upp och ned. 2011 kan bli ett år av "stockpicking" dvs där det kan skilja mycket mellan goda och dåliga investeringar även bland de allra största och välanalyserade företagen.

Så jag lyfter bubbelglas och önskar er alla ett gott nytt år. Några nyårslöften? Själv hoppas jag under någon gång nästa år bli förälder om allt går som det ska. Det blir nog ett äventyr som jag hoppas inträffar. I vårt fall pga "skit i förgasaren" så inkluderar detta en resa till sydafrika. Håller en lite tumme..

Published with Blogger-droid v1.6.5

Industrivärdens huvudvärk finns kvar

Industrivärdens huvudvärk finns kvar
I förra veckan så rapporterade investmentbolaget Industrivärden för det första halvåret och i takt med börsens uppgång så har givetvis Industrivärdens portfölj ökat ungefär lika mycket att man sedan har haft en stor belåning av portföljen har ytterligare katapulteffekt på substansvärdet som är upp omkring +50% i år.

Den stora uppgången på börsen har givetvis lämnat andrum åt Industrivärdens skuldsättning som nu återigen kommit ner på mer normala nivåer efter att som mest nästan varit på gränsen till 40%. Med de senaste månadernas uppgång i backspegeln så kan man givetvis säga att Industrivärden kortsiktigt har gjort helt rätt i att ligga hårt belånad och bara ”vänta ut det värsta” som VD Anders Nyrén påtalat i tidigare rapporter sedan har man givetvis långsiktigt dragit på sig för mycket skulder i fel tillfällen (Läs massiva Volvoköp och SSAB dunderförvärv i USA sommaren 2007). Sedan är det viktigt att man fokuserar på hur det ser ut här och nu och vägen framåt man kan inte direkt köra bil framgångsrikt genom att enbart titta i backspegeln.

Industrivärden har givetvis ett antal huvudvärkar i portföljen, SSABs finanser och resultat ser inte så trevliga ut med tanke på en stor ”tickande” goodwillpost och en produktion som står helt still hela sommaren. Volvo förlorar stora pengar idag i resultaträkningen och även Sandvik förlorar rejält med pengar idag. Man bör dock ägna någon tanke åt skillnaderna mellan Wallenbergsfären och Handelsbanksssfärens stora skillnader i att bedriva företag. Media verkar idag knappast tro att det är någon skillnad alls.

Låt oss titta på Atlas och Sandvik vilka två företag som media i stort sett tror är samma typ av företag. I stället för Atlas så skulle vi också lika gärna kunna ta Husqvarna. Atlas och Sandvik konkurrerar direkt mot varandra inom t.ex. gruvmaskiner. Atlas som idag fortsatt tjänar pengar är i mångt och mycket satstillverkning dvs man köper in en massa produkter från underleverantörer och sätter samman dessa produkter till exempelvis en gruvmaskin eller kompressor sedan har man också en duktig och välskött serviceverksamhet. Rasar orderingången så drar Atlas ned på sin produktion och slutar köpa komponenter från sina underleverantörer. Atlas har definitivt visat att man är snabba med omställningar, bland deras underleverantörer är det nog idag inte lika glada miner. Husqvarna har dock med sin skuldsättning och tillbakagång i efterfrågan tvingats till en nyemission. Sandvik å sin sida (och för den delen hela SHBsfären) har istället en mycket mer integrerad och diversifierad verksamhet. Sandvik har givetvis också sina gruvmaskiner men man har också enorma råvarulager, egna stålverk och man har på så sätt en produktion mer från ax till limpa.

När orderingången rasar för Sandvik så blir det fort problem i hela kedjan. Man måste skära ner produktionen av gruvmaskin, komponenter, stålverk och sedan som lök på laxen så har man i denna nedgång också fått se värdet på sina råvarulager att sjunka rejält. Man står där med skägget i brevlådan med stora fasta kostnader och svidande förluster (speciellt sedan redovisningsreglerna IFRS infördes) vad som däremot är en viktig skillnad är att man kan upprätthålla ganska så goda kassaflöden och därför uppkommer allt som oftast inga direkta kapital behov och nyemissioner utan man kan istället ”slimma ner” sin kostnadsmassa och tunga balansräkning. Problemet är att det är kapitalintensivt att expandera och då kanske nyemissionsbehov, problemet för konkurrenten Atlas när uppgången väl kommer är att man lätt hamnar i sina leverantörers goda vilja då man inte kontrollerar hela kedjan. Eventuella nyemissionsbehov uppkommer oftast när produktionen är som lägst.

En annan intressant sak i rapporten väl värd behandla som faktiskt också verkar ha gått media förbi är att Industrivärden i denna rapport period inte köpt Volvo aktier vilket man i stort sett löpande nu gjort under 3 års tid. Istället så har man ökat kapitalinnehavet i lite mer konjunkturstabila SCA. Det verkar som man nu har handlat färdigt Volvo eller att man ser SCAs stabila kassaflöden som trevligare med tanke på skuldsättningen. Man har också i takt med Handelsbankens rejäla kursuppgång sålt av en del av aktierna även om SHb fortsatt utgör bolagets viktigaste innehav med cirkus 23% av portföljen.

Ett problem som snart kommer komma till Industrivärden som investmentbolag är fallande kassaflöden vilket är lika med sämre utdelningar För industrivärden väl och ve så är det av största vikt att innehav som SCA och Handelsbanken är ”frikostiga” med utdelningar när det nu ser tungt ut för t.ex. Sandvik, SSAB och Volvo. Man bör också vara medveten om att när aktieutdelningarna sjunker från innehaven så tar det ett år innan detta också drabbar investmentbolagets aktieägare och det är här det också kommer in problemet med en stor räntebärande nettoskuld som drar bort mycket av utdelningskapaciteten investmentbolaget. Det kan mycket väl vara så att nästa vår så delas det ut omkring 3-3,50kr per aktie i Industrivärden och sedan våren 2011 så halveras denna utdelning till kanske 1,50kr pga av dåliga utdelningar våren 2010 från innehaven. Det kommer nog bli skäl att återkomma till denna kalkyl.

Substansvärdet är idag i Indsutrvärden ca. 94kr medan C-aktien kostar 70 kr och skuldsättningsgraden är 23% vilket då ger en soliditet på 77%.

Moder och dotterbolag

Någonting man bör ha koll på här i världen när det gäller aktier och företagsinvesteringar är förhållandet mellan moderbolag och dotterbolag. Varför är då detta så viktigt? De allra flesta börsnoterade företag består inte enbart av ett företag utan istället av många något mindre företag och över finns då ett moderbolag som är det faktiska bolaget som är börsnoterat. Dotterblagen är fullt egna företag som håller bolagsstämma och delar ut pengar (även om dom bara har en ägare) och dessutom i de flesta fall är berättigade till att ge koncernbidrag.

I ett företags redovisning så kolsoliderar man sedan räkenskaparna (dvs lägger samman alla dotterbolagen+moderbolaget) i en koncernredovisning som består av en resultaträkning, balansräkning och allt som ofta också någon form av kassaflödesredovisning detta för att du som ägare skall förstå hur företagets totala utveckling har varit. Samtidigt så kan man många gånger bli lurad på just dessa sammanslagningar av en mängd olika företags räkenskapar. Det är kanske så att det är just något bolag som år dåligt medan de flesta delar av koncernen går ganska bra. Att tmaa ett aktuellt sådant exempel så är ju Swedbank ett bra exempel där det idag är bla. dotterbolaget Hansapank (träffande namn helt klart) som går ordentligt dåligt oh har stora kreditförluster (i alla fall i redovisningen än så länge) medan exempelvis företag inom Swedbank går ganska hyfsat. I teorin så skulle man exempelvis sätta Hansapank i konkurs och bara driva vidare resten av Swedbank nu är ju i detta inte direkt troligt då det med största sannolikhet skulle leda till ingen vill låna ut pengar till Swedbank. Samtidigt kan det för företag ibland vara så att lyckas man sälja/bli av med/göra KK med stora problembolag så kan detta få stora effekter på koncernens löpande räkenskaper även om man kanske temporärt visar en stor nedskrivning. New wave har idag t.ex. stora problem med dotterbolaget Orrefors-Kosta boda men skulle man få ordning på jsut detta företag eller kanske lyckas sälja det så kan detta få klara positiva effekter för företaget (dock inte kortsiktigt pga nedskrivningar). ABB är ett exempel som lyckades vända hela företaget genom att göra sig av med ”problemområden” som amerikanska aspbetsbolag och fläktverksamhet. Aktiemarknaden trodde på konkurs för ABB 2001-2002 men när förlustbolagen var borta tjänade man bra med pengar till slut.

I de flesta fall är dotterbolagen i ett företag ganska så lika varandra då ett företag kanske satsar på en viss marknad eller produkt även om många av våra största svenska företag är väldigt stora och därmed i stort sett alltid lite eller mycket diversifierade. AtlasCopco tillverkar ju som bekant både gruvmaskiner, kompressorer och anläggningsmaskiner. I vissa fall så är dotterbolagen ganska så självständiga och tom kanske börsnoterade i sig som Sandviks dotterbolag Seco Tools som finns att köpa på börsen. Där finns det andra aktieägare än Sandvik som tycker till hur bolagets bord skötas även om Sandvik i stort sett kan göra som man vill.

Många företag har dessutom intressebolag (dvs där man äger en mindre del) som i vissa flal har väldigt lite att göra med verksamheten mer än ett visst mått att ”strategiskt intresse” eller vad det brukar skrivas. SSAB exempelvis äger ju halva Oxölösunds hamn, hamnverksamhet har som bekant ganska lite att göra med Ståltillverkning. Många bolag har också egna mindre fastighetsbolag, ”strategiskt” t.e.x AB Volvo .

Sedan finns det också i högsta grad också företag med affärsidé att äga flera olika företag inom väldigt olika marknader. Ratos exempelvis äger både Friluftskläder från Haglöfs och Anticimex bolags som direkt inte har så mycket med varandra att göra mer än att dom har samma ägare. Ett annat konglomerat är Midway som har både dotterbolag som tillverkar medaljer och som säljer bilar.

En annan viktig aspekt att se på är bolagets skulder eller kassakista och vart dom ligger i en koncern. Kanske har man en masas dotterbolag som är väldigt skuldsatta men t.ex. ett moderbolag med väldigt starka finanser (Ratos har en sådan situation idag). I andra fall så kanske det är så att varenda dotterbolag inte har några skulder eller för den delen några större penningsummor på banken heller medan moderbolaget å sin sida har tagit lån med aktierna i dotterbolagen som säkerhet.

Ett företag kanske är ganska högt skuldsatt man kan klara av skulder och amortering ganska bra ändå pga av ett starkt moderbolag och omvänt finns också situationer där moderbolagen nästan direkt får problem om dotterbolag inte längre går lika bra trots en högre soliditet och lägre skuldsättning.

Som sagt det finns mycket att läsa på om moder och dotterbolag...

Likheter och olikheter

Det är hårda tider för verkstadsindustrin.

Vinsterna håller sig fortfarande upp men orderingången går ned ordentligt för att inte säga kraschlandar i vissa företag. Man behöver nog inte direkt vara nobelpristagare för att inse att år 2009 blir ett mycket svårt år för verkstadsindustrin och för mången annan verksamhet också. Sedan kan man ju alltid diskutera hur mycket som är diskonterat i dagens kurser, när konjunkturen vänder eller om bolagen har tillräcklig finansiell styrka att reda ut vintern eller ”svarta hål” i efterfrågan.

Jag tänkte att jag i detta inlägg skall beröra två företag. Inget företag som jag själv har några aktier i (mer än indirekt) men som kan vara väldigt intressant som typexempel på svensk verkstadsindustri och som kan vara en bra sak att hålla koll på. De två företagen är de två välbekanta AtlasCopco och Husqvarna. Atlas är en världsledande tillverkare av ex. kompressorer, gruvmaskiner och numera också anläggningsmaskiner genom förtaget Dynapac.

Det andra företaget Husqvarna är som ni säkert redan vet en världsledande tillverkare av ex. gräsklippare, motorsågar och bevattningsprodukter (Gardena). Båda dessa företag har en anrik historia inom Wallenbergsfären och båda företagen har mycket starka varumärken.

På ytan kan dessa företag ses som väldigt lika. Man köper in en mängd olika komponenter och råmaterial och sätter samman detta till olika produkter som en gräsklippare eller en gruvmaskin man kan ju nästan se det som i stort sett samma affärsidé men inom olika sektorer inom industrin. Det är idag väldigt tufft att sälja både gräsklippare och gruvmaskiner. Båda företagets kunder har tuffa tider, många gruvföretag vill idag inte investera i denna osäkra marknad och många konsumenter drar sig in i det längsta för att köpa en ny gräsklippare. Båda företagen kommer få ett tufft 2009 i alla fall första halvåret i sin kärnverksamhet att sälja sina produkter.

Men nu kommer vi till olikheterna väl värda att hålla koll på bland verkstadsbolagen. En stor skillnad mellan gräsklippare och gruvmaskiner är ju givetvis det faktum att orderböckerna är betydligt kortare för gräsklippare. Beställer man idag en gräsklippare så tar det inte lång tid innan man för grannarna kan stoltsera med en ny skinande röd och gul Klippo på gräsmattan.

Vill vi däremot som gruvföretag köpa en gruvmaskin så är det mer komplicerat än att ringa till återförsäljaren och nästa dag ha en ny gruvmaskin. Nej varje gul-svarta gruvmaskin är i mångt och mycket anpassad efter gruvans specifika krav och är i mångt och mycket ”handbyggd” individuellt eller vad man nu skall säga. Inte konstigt att en gruvmaskin är dyr. Gissningsvis tar det säkert ett halvår minst om inte nästa ett år innan man får sin gruvmaskin på plats och i sving från första beställningen. Detta betyder att ett företag som Husqvarna snabbare i resultaträkningen kommer märka av en avmattning eller uppgång i efterfrågan medan
AtlasCopco har en mer eftersläpande effekt både upp och ned.

Både en gräsklippare och gruvmaskin måste sedan givetvis skötas och underhållas för att fungera på bästa sätt så att man inte förstör sitt kapital. En gräsklippare den kanske vi själva tvättar, slipar kniven och byter olja på. En gruvmaskin det är inte det lättaste att underhålla. Bara klimatet i en gruva i kombination med våldsamt hårt slitage ställer höga krav på underhållsprogram och service. Normalt sett tillhör inte detta gruvföretagets kärnverksamhet utan är något som man lejt ut till någon specialist, i vanligaste fall tillverkaren av maskinen. I gruvor runt om i världen har AtlasCopco byggt upp servicestationer långt under jord där man löpande underhåller gruvans maskiner från Atlas Copco.

Båda företagen är givetvis i högsta grad beroende av att sälja sina produkter men i detta fall har AtlasCopco en ”krockkudde” i form av löpande intäkter för service även om man inte säljer gruvmaskiner i motsats till Husqvarna där en frånvaro av försäljning betyder smärre katastrof.

Å andra sidan så är nog gräsklippare en produkt med förmodat stabilare efterfrågan än gravt cykliska gruvmaskiner. I Årsboksluten som nu kommer så kunde AtlasCopco hålla kvar sina 3 kr per aktie i utdelning men signalerar att svårare tider är på väg och det skulle nog inte förvåna mig om Husqvarna som ännu inte redovisat sin rapport tom kanske tvingas ställa in sin utdelning till följd av svag utveckling just nu och lite väl hög lånesumma. Men å andra sidan när efterfrågan sedan kommer igen så kommer det gå snabbast upp för Husqvarna men i värsta fall kan det kanske bli nyemission på vägen.

Visst är det spännande med dessa likheter men ändå olikheter.

På bild, åka långt på skridskor det är minsann trevligt.