Wallenberska extralådor

Får ursäkta att jag drabbats av någon form av skrivkramp sista tiden och inte haft minst lust att skriva utan istället ägnat fritiden åt att läsa och annat i livet. 

Investor har varit i fokus en hel del sista tiden. Som vanligt en av de första börsnoterade bolagen att avge sitt bokslut och till detta också som vanligt, återigen en debatt kring ersättningsfrågor efter nya enorma utbetalningar av ersättningar till ledande befattningshavare. Same, same…

Man kan prata och skriva hur mycket som helst om Investor som landets största investmentbolag och genom detta så klart en av landets absolut viktigaste företag, vars kapital sysselsätter hundratusentals anställda på företag som Ericsson, AtlasCopco, ABB osv.

Men nu tänkte jag faktiskt inte skriva om detta utan istället välja det kära ämnet substansrabatter. I Investors senaste rapport, dvs situationen vid årsskiftet så redovisade Investor ett substansvärde per aktie  som klart översteg bolagets börsvärde. Om jag inte minns fel så var substansrabatten 36% eller något. Helt klart mycket för att vara ett stort ”genomlyst” bolag som Investor och över historiska genomsnitt. I sig utgör dock inte substansrabatten ett direkt köpläge å det först och främst är den framtida utvecklingen för innehaven som gör det.

Det finns väldigt många artiklar, forskning, undersökningar, blogginlägg osv skrivna på området substansrabatter och det finns så klart många förklaringsmodeller. Inte minst verkar många analytiker av investmentbolag använda i stort sett substansrabatten alena att analysera huruvida ett investmentbolag är köpvärt eller inte. Ett dåligt råd. I Januari 2000 hade Industrivärden rekordstor substansrabbatt men knappt värt att investera i då största innehavet (över 50% av portföljen) Ericsson sedermera sjönk som en sten.

En mycket intressant synvinkel på substansrabatter har Ratos VD Arne Karlsson skrivit om i någon årsredovisning för numera ganska många år sedan.  Finns utdraget på Ratos hemsida också på följande adress

I praktiken så finns det ett avkastningskrav på börsen, dvs det krav som vi ägare har på våra innehav. Låt säga att detta hypotetiskt uppgår till 7% dvs den poltiska viljan kring en inflation omkring 2% per år plus då ett riskpåslag på 5%. Teoretiskt skulle detta då vara börsens långsiktiga avkastning bi just 7%.  Om börsbolaget guld och gröna skogar AB har en värdering på börsen som motsvarar avkastningskravet 7% är då denna aktie teoretiskt sett korrekt värderad och alla investerare bli glada.

Sedan finns också Guld och Gröna skogars huvudägare, noterad på börsen genom bolaget Investment AB överbetala direktörer, vi kan förkorta till ÖD. Detta bolag äger då just aktier i Guld och gröna skogar AB. Dessutom har man massa kostnader till ett antal direktörer och ett stort fint huvudkontor på någon vacker stockholmsadress. Allt detta sammantaget medför då att ÖD inte kommer kunna avkasta 7% som sina underliggande tillgångar. För att så ska ske måste aktien värderas med rabatt.

En annan viktig faktor för rabatten storlek är investmentbolagets utdelningspolicy. Kortfattat, ett bolag som har dålig avkastning och dessutom delar ut en liten del av sin vinst (dvs samlar på sig pengar i bolaget)  då måste vi ju värdera detta med stor rabatt. Om ett sånt bolag börar bli mer frikostiga med utdelningar bör rabatten sjunka. Omvänt ett bolag som avkastar betydligt bättre än börsgenomsnittet bör värderas med premie

Kortfattat, ett investmentbolag måste antingen ge en mervärde (bevisad historik) eller ha frikostig utdelning för att värderas med låg rabatt/premie. Omvänt ett underpresterande bolag med låg utdelning medför hög rabatt.

Vad skulle Investor kunna göra för att återupprätta sitt förtroende? Går vi tillbaka låt säga 12-15år i tiden redovisade Investor väldigt fina resultat historiskt. Mycket tack vare en synnerligen god affär när man köpte ut ett av sina innehavsblag från börsen, SAAB-Scania. Dessa bolag styckades sedan i sina beståndsdelar SAAB automobil såldes av till GM, Scania blev fristående, försvarsindustrin samlade i SAAB och delades/såldes ut till Investors ägare, SAAB-Scanias finansrörelse skiljdes av och köptes sedermera upp av SEB om jag inte minns helt fel.  Investors ägare fick ta ”exklusiv” del av ett mycket stort värdeskapande. Inga komplierade EQT upplägg eller ”parallellinvesteringar” utan Investors alla ägare.

En ny sådan affär och Wallenbergs kommer återigen bli börsens gunstling. Vem vet kanske det finns en viss logik i Electrolux återköpsförslag av aktier som kommer resultera i att Investor kommer hamna kusligt nära budplikt….

På bild, Marcus Wallenberg, legenden.

Nyårsklockorna klämta

De sista självande timmarna av 2010 är nu på väg att löpa ut, börsen har strax stängt och med denna stängning så är det dags för skatteverket att samla ihop information inför deklartioner och företag att sätta samman de sista siffrorna i årsbokslutet.

Det blev ett märkligt börsår 2010. Den svenska ekonomin återhämtade sig säkerligen snabbare än någon vågat förutspått och negativa BNP siffror vändes snabbt till kraftigt positiva. De låga räntorna fick privatpersoner, företag och finansiella marknader att jubla. Riskpremier har sänkts i kombination med kraftigt ökade vinster i många fall. Lönsamheten är idag rejält stark skulle jag vilja säga. Ta bara två globala företag som t.ex HM och AtlasCopco, inga fel på vinsterna där inte.

Samtidigt finns det som alltid mörka moln i horisonten. Bad moon rising som Creedance sjöng i en låt en gång. Statsfinanserna i många av jordens länder är minst sagt bedrövliga och det lär bli många år med offentliga nedskräningar, sänkta pensioner, allt mer privatiserad sjuk och äldreomsorg (inte minst nya karolinska som skanska skall delfinansiera är ju ett talande exempel). Resursknappheten i världen blir också allt mer talande och vi blir allt fler som slåss om allt mindre. I många fall direkt ändliga resurser och stora stora framtida omställningsproblem.

Börsen är sedan botten 08/09 mer än väl dubblad, inflationen är stigande främst i de "producerande" länderna vilket självfallet leder till ökande priser hos oss "konsumerande länder" med höjda räntor och troliga dåliga realöneökningar. Detta talar nog helt klart mot börsen som helhet. Samtidigt finns det en annan intressant och positiv sak, många av våra stora företag har varit sparsamma och balansräkningarma är i många fall riktigt bra. Två bra exempel är t.ex. electrolux, 100Mdrs företaget med nettokassa, byggföretaget Skanska även det med urstarka finanser, värdering av företag är ju som sagt både earning & assets. Inte bara vinster som åker upp och ned. 2011 kan bli ett år av "stockpicking" dvs där det kan skilja mycket mellan goda och dåliga investeringar även bland de allra största och välanalyserade företagen.

Så jag lyfter bubbelglas och önskar er alla ett gott nytt år. Några nyårslöften? Själv hoppas jag under någon gång nästa år bli förälder om allt går som det ska. Det blir nog ett äventyr som jag hoppas inträffar. I vårt fall pga "skit i förgasaren" så inkluderar detta en resa till sydafrika. Håller en lite tumme..

Published with Blogger-droid v1.6.5

Lite kylskåp

Electrolux är ett företag som jag lätt att fatta tycke för som bolag, säkerligen mest för faiblessen för praktiska hushållsmaskiner som jag personligen har ,främst då min Assistent anno 1981 som fortfarande tuggar och går flera gånger i veckan oftast.

Som bolag på börsen är Electrolux inte de mest spännande bolagen om man säger så, vitvaror är ingen  tillväxtbransch. De allra flesta hushåll har idag de kylskåp man behöver, frysbox, dammsugare och tvättmaskin. Man byter sedan ut dessa när den gamla blir trasig, eller ja ett visst mått av konjunkturkänslighet då kanske då köksrenoveringar oftast resulterar i lite nya vitvaror. Annat var det på 60-70-talet då var Electrolux börsen riktiga tillväxtrakt med rejäl tillväxt varje år under den smått legendariska Vdn Hans Vertén då hushållen skaffade allt fler köksprylar i rasande fart. Läs gärna bibliografin om honom vid namn "Man säljer inga julgranar på annandagen". Sedan är det också en konsoliderad och hårt prispressad marknad idag, vilket man inte minst märker om man står i lokalerna till Mediamarkt, Elgiganten och allt vad dom nu heter.

En spännande drivkraft för Electrolux som blir allt mer påtagligt är produkter med allt lägre energiförbrukning.Det börjar skilja rejält mellan nya vitvaror och 10 år gamla. Mycket ändliga energikällor skulle sparas om alla hade de senaste vitvarorna. Även elräkningarna skulel bli lägre för ägarna.

De låga tillväxtutsikterna för Electrolux avspeglar sig också i ett av Electrolux finansiella mål. Man skall över tid ha en organisk tillväxt på 4%. Vilket kort och gott betyder att man skall klara av att höja priserna i takt med inflationen och att kanske någon extra kines skall skaffa sig ett electroluxkylskåp. Mer än så skall man inte växa. Det finns många fler företag som har högre ambitioner än så. Dessutom så har ju knappt Electrolux klara av dessa mål de senaste 5 åren. Ett annat mål som Electrolux har är att klara en rörelsemarginal i verksamheten på 4%, detta mål är om något än mer ospännande än tillväxtmålet. 4kr i vinst på 100kr i försäljning kan man väl inte bli rik på?

Kan man då tjäna pengar som aktieägare i Electrolux med så låg tillväxt och så dåliga marginaler?
Bevisligen, Electrolux har utvecklats klart bättre än börsen som helhet på 5 år, 10 år och 15 år...och även på 50 år kan jag tro. Detta trots den miserabla "tillväxten" de senaste 10 åren. Nyckeln ligger i Electrolux tredje finansiella mål. Man skall ha en avkastning på nettotillgångar i företaget på 25%. Det är en desto mer imponerande siffra för att vara ett så stort bolag som omsätter över 100Mdr. De pengar som aktieägarna har insatt i Electrolux skall således förenklat förräntas med 25% om året. Oftast ganska så mycket bättre än bankräntan. Målet skvallrar också om att bolaget har en förhållandevis effektiv produktion där mycket enligt mig påminner om hur AtlasCopco är uppbyggt, dvs man satsar på satstillverkning och har ofta många underleverantörer på gott och ont.

Electrolux skall kort och gott vara en "kassako" där en hel del pengarna blir "fria" kan användas antingen till förvärv av företag eller delas ut till ägarna (läs Wallenbergs). Ja i den bäst av världar förstås. För även här har det de sista åren varit så att Electrolux tyngts ned av ideliga kostnader för nedläggningar, besparingsprogram mm mm. Säkerligen blir det en del sånt i framtiden också, även om de senaste 5-6 åren får ses som ganska ovanligt många.

Så hur ser det ut för Electrolux idag då?
Väldigt bra skulle jag vilja säga. För att inte säga lite oförskämt bra. Electrolux uppfyller idag sina finansiella mål allihop. Man växer med 4% årligen och har faktiskt de senaste kvartalen kunnat höja priserna (mestadels i dollar) för första gången på, ja, jävligt lång tid. Marginalerna ligger över 4% och räntabiliteten ligger på knappa 25%, om vi justerar för de ideliga engångskostnaderna som Electrolux tar i form av många fabriksnedläggningar. Jag vill påstå att Electrolux nu avgående VD, har gjort ett mycket bra arbete de senaste åren, sett ur aktieägarnas synvinkel. Även om Electrolux i Sverige blivit ett mycket mindre företag då många anställda har fått gå hem från jobbet permanent tyvärr.

Sedan har Electrolux något som väldigt många tillverkade bolag saknar idag. Man har ett riktigt stark balansräkning. Man har upptagna lån på 12,1mdr sista juni och likvida medel på 12,6mdr (vilket är 24% av börsvärdet), nettokassa alltså, få förunnat och den är nog större idag än den var sista juni. Electrolux är i bra skick i jämförelse med konkurrenter och kan således om man så önskar idag köpa upp företag utan att oroa sig för finanserna. Något man idag håller på att göra med sydkoreanska Daewoo. Det andra alternativet är som sagt att dela ut till aktieägarna. Gissningsvis (vad underteknad tror) så kan det mycket väl bli en lite extrautdlening till Electrolux aktieägare i vår.

Kursen på aktien då?
Bästa jämförelsetalet är nog att jämför med eget kapital med tanke på att det kan delas ut en del. Electrolux handlas idag till 2,7ggr eget kapital. Uppfyller man sitt mot att förvalta kapitalet med 25% så blir "räntan" 9,3%, uppfyller man målet till hälften så får man till dagens kurs knappa 5%. Kanske inte allt för billigt men det finns som sagt betydligt dyrare aktier på börsen är Electrolux.

Electroluxs balansräkning i bästa skick

Storbolagsaktien Electrolux är en av de large-cap aktier som haft riktigt bra kursutveckling de senaste året, mer än dubblerad kurs och faktum är att Electrolux inte är så förbaskat långt från all-time-high. Va falls mitt i en lågkonjunktur?

Studerar man Electrolux (och dess avknoppningar Autoliv, Husqvarna, SAPA/Gränges) ur en 30-40 års perspektiv så är faktiskt bolaget en av de allra mest framgångsrika bolag vi haft i Sverige. Detta dessutom i en bransch som är sanslöst tråkig och ospännande.

Trots dess båda iaktagelser (ATH i lågkonjunktur och 40 års framgång) så är Electrolux ett företag som lyser ofta med sin frånvaro i affärspressen och är det något som skrivs så är det oftast någon nedläggning av fabrik eller något besparingspaket som skall genomföras.

Jag skulle också vilja påstå att Electrolux Vd Hans Stråberg inte riktigt fått den uppmärksamhet han förtjänar. Stråerg har gjort ett alldeles lysane jobb på Elctrolux, rationaliseringar, klarat av en kraftigt vikande marknad, stärkt varumärket osv. och Electrolux har de senaste åren tagit marknadsanelar och står idag bra rustade för framtiden även om det som alltid när det gäller electrolux svåra utmaningar framåt. Electrolux är idag en av få svenska industriföretag som har en balansräkning riktigt bra skick. När andra indsutruföretag i Elctroluxs storlek har mångmiljardskulder till "banken" så står Electrolux idag helt skuldfria och har tom 688Mkr i nettokassa.

Electrolux verkar i en tuff bransch och det är låga marginaler men samtidigt så har alla rationaliseringspaket, nedläggningar, strukturförändringar och besparingar gett effekt på så sätt att lönsamheten på kapitalet som verkar i företaget gått upp betänkligt och avkastningen på eget kapital ligger idag omkring 18-19%. Sedan så bör man dock vara observant på att man idag får betala 3ggr egena kapitalet. Med de låga marginaler Electrolux verkar med så är priset i relation till omsättning hälften så för att Electrlux skall bli ett bra köp så måste marinalerna öka och för detta krävs nog att försäljningen av diskmaskiner och tvättmaskiner så smått måste börja sluta försämras.

Sedan är då som alltid när et gäller Electrolux att tillväxten är ett problem, i jälva verket så har försäljningen av vitvaror (i USA) minskat 10 kvartal och det finns nog inga direkt kortsiktiga triggers och inte heller att man skall tro att just vitvaruförsäljning är en tillväxtbransch, i själva verket är det nog så att det är en mer och mer cyklisk bransch. Ur ett långsiktgt perspektiv så tycker jag dock det är trevligt att vitvarubranchen verkligen har börjat ta tag i energiförbrukningen, dagens nya produkter kan för kunderna kapa elnotan ganska så mycket, inte minst i dessa tider när elpriserna rusar i taket.

Ang. Electrolux så skulle jag vilja ge ett boktips (en bok som jag läst i julhelgen) i form av boken "Man säljer inga julgranar på Annandagen" som är en skildring över electrolux legendariska Vd och sedemera styrelseordförande Hans Wertén, en av våra allra största industripersonligheter.

Varumärken kommer och går men några består

Ett starkt varumärke är givetvis guld värt för ett företag. Genom att man har ett starkt varumärke så kan man kortfattat sälja en produkt med ”mediokert” innehåll . Det mest klassiska exemplet på ett fantastiskt starkt varumärke är givetvis Coca-Cola.

Coca-Cola är ett företag som säljer i stort sett likvärdiga produkter med flera andra företag. Cola drycker smakar i stort identiskt vare sig dom heter Ica-cola, Cuba-cola, Pepsi, hemgjorde sodastreamcola eller just Coca-Cola. Men genom att Coca-Cola är ett så enormt starkt varumärke så kan Coca-Cola sälja sin egen produkt (vet att Coca-Cola också har mängder med andra produkter än just Cola) både dyrare och i betydligt större omfattning än sina konkurrent. Produktens värde sitter således i varumärket.
Däremot så kan man givetvis inte sälja ett medioker produkt allt för länge innan varumärken kanske solkas ned och försvagas. Givetvis är dock också så att våra värderingar av produkters värde kan skifta med tiden dvs populariteten kan växla. Inte minst modebolag är ju i denna sits där det ena årets skall vara Levis jeans, nästa år är Diesel populärt och sedan nästa år så kommer några annat märke upp.
Det genomförs varje år givetvis en massa undersökningar av dyra välbetalda konsulter där man rankar de starkaste varumärkena. I de senaste globala mätningarna så är världens mest starka varumärke just ovan nämnda Coca-Cola., men så har det inte alltid varit!

Låt oss gå tillbaka 12 år i tiden, vilka företag var det då som var världens allra starkaste varumärken? (källa: Interbrands, ”best global Brands” 1996) Jo Coca-Cola var ett starkt varumärke redan då plats nummer 2 i rankingen med McDonalds på guldplats (idag nere på plats 8). Andra varumärken som var starka 1996 är lika starka idag t.ex. Microsoft, Disney. Men det finns också ett antal företag som åkt rejäl kälkbana. Allra värst har det gått för Kodak plats 4 i världen för 12 år sedan som ständig huvudsponsor av olympiska spel mm. Idag, inte ens på plats 100 så kan det gå när man missar den digitala revolutionen. Det andra sänkena är Levi’s och Marlboro som inte alls är lika populära idag som tidigare och detsamma gäller också ”The best a man can get”, Gilette som dalar i popularitet.

Sedan så har vi då dagens ärade stjärnor och tillväxtraketer företag såsom Toyota, Google och Nokia som blivit betydligt starkare varumärken.

Men hur går det i framtiden, Microsoft är det företaget bland de 100 starkaste varumärkena om 12 år? Erövrar WESC världen? Blir det återigen status att äga en Mercedes eller ett hus med Electroluxkylskåp?

Var vetgirig och lär dig mer!

Att vara vetgirig när det gäller aktier och andra investeringar är helt klart ett framgångsrecept. Desto mer man kan och vet om företagen man investerar i desto större möjligheter att göra bra investeringar har man. Kunskap kombineras sedan med fördel med erfarenhet och bra sittfläsk.

Ett roligt sätt att ta reda på mer om börsföretag är att gå på aktiesparträffar som arrangeras på många platser runt om i landet. Normalt är det antingen ganska stela tillställningar med en kopp kaffe och kaka eller så kan det också vara ganska uppsluppna evenemang där man kan få sig ett gratis skrovmål samtidigt som man har möjlighet att prata skit med någon börsVD. En sak man inte skall underskatta är att bedöma sinnesstämningen på företagspresentationerna det går att utläsa mer än man tror om hur ett företag presterar idag.

Aktiesparträffar arrangeras oftast av organisationen Aktiespararna men börjar nu allt mer få konkurrens av nätmäklare, fondkommissionärer och banker som arrangerar träffar för sina kunder. Att det totalt sett blir fler aktiesparträffar tycker jag är mycket positivt och kommer förhoppningsvis leda till att fler lär sig mer om börsbolagens verksamhet. Så har du möjlighet att gå på aktiesparträff skall du ta möjligheten. Inte minst om det berör företag som du själv skulle vilja investera i.

I går kväll tog jag själv tillsammans med min fru chansen att gå på en halv aktiesparträff, var tyvärr tvungen att gå lite tidigt så jag hann inte med att lyssna på allt. Huruvida det var företagspresentationerna eller gratismaten som lockade mest låter jag vara osagt och öppet för gissningar bland bloggläsarna.

På denna aktiesparträff som arrangerades av Aktiespararna han jag med tre olika presentationer plus lite mat. Tyvärr var det denna gång ingen VD förutom Aktiespararnas VD Elisabeth Tandan närvarande utan istället var det IR chefer och motsvarande från företagen Boliden, Svenska bostadsfonden och Electrolux. Efter vi var tvungna att gå medverkade också Klövern och Vostok Nafta så det vara ett ganska gediget program.

Boliden IR chef var uppenbart skakad och berörd för den senaste tiden utveckling för Boliden och hon började sin presentation med att säga… Det går inte riktigt som vi hade planerat just nu. I sin presentation drog hon Bolidens brokiga historia sedan man såldes ut från Trelleborg koncernen där koncernen mer än en gång har fått räddas av aktieägarna från konkurs. En beskrivning på hur Boliden ser ut idag med smältverk och gruvor. Hon pratades sedan en hel om faktorerna som gör att Boliden tjänar pengar, gärna hög dollar, högt pris på zink och inga produktionsstörningar. Kopparpriset har man sedan en tid sedan en mycket bra hedge på då man sålt koppar på ett bra terminspris. Men man är idag däremot helt öppen för förändringar på zinkpriset och på dollarn som slår igenom på resultatet direkt. Det kraftiga dollarfallet som varit under höstmånaderna har drabbat Boliden ordentligt samtidigt som produktionen i Aitik gått sådär enligt IR chefen. Hon kunde också bekräfta bilden av att gruvutrustning blivit betydligt dyrare och framförallt tar det betydligt längre tid att få utrustning vilket gör bolaget känsligt för framförallt reservdelar. Hon såg ganska lugnt på ledningsturbulensen där både VD och finanschef försvunnit på kort tid från Bolidenoch trodde ändå att bolaget inte skulle ha några problem att rekrytera goda ersättare. Min fru sa i alla fall till mig efter presentationen, aldrig i livet att vi köper aktier i Boliden det här vill jag inte vara delägare i!

Sedan på tur var det en presentation av svenska bostadsfonden som är en fondinvesterare i bostadsfastigheter på mindre orter som exempelvis Oskarhamn och Västervik. Fonderna som är stängda på 6 år tecknas mestadels av privatpersoner och mindre institutionella investerare och minsta insatsen är 100 000kr och tecknas inte som fondandelar utan som preferensaktier med hänvisning till lägre skattesatser. Presentatören höll en genomgång om hur konjunkturokänsliga bostadsfastigheter är och vilken bra avkastning som bostadsinvesteringar har gett mycket tack vara den så hårt reglerade marknaden. Preferensaktieägare kunde räkna med att erhålla 5-7% i årlig direktavkastning plus ev. värdestegring på fastigheterna som man i sina kalkyler uppskattade till inflationstakten plus någon procent. Fastigheterna säljs när fonden likvideras efter sex år. Så en säker och stabil avkastning på 10-15% per år var nog rimligt att anta enligt dom själva. Belåningsgraden uppgår till 80% av inköpspriset på fastigheterna men ökande räntekostnader var han inte speciellt rädd för då det då bara var att höja hyrorna året efter. Själv skulle jag inte investera i bostadsfonder nu när man kan köpa fastighetsbolaget under JEK/aktie. Å andra sidan är fastighetsbolag något som jag själv inte är speciellt intresserad av heller.



Sist ut på banan av företagen som jag lyssnade på var storföretaget Electrolux som presenterades av sin IR chef. Han beskrev "nya" Electrolux som nu efter avknoppningen av Husqvarna är helt fokuserade på människors kök, tvättrum och städvanor. Områden som de flesta idag växer något mer än BNP pga att allt fler är beredda att lägga allt mer pengar på framförallt kök. Balnd fick man lära sig att tillväxten på induktionshällar i köket överstiger 20% per år.

Man går idag igenom ett mycket stort omstruktureringsprogram som syftar till att Electrolux åter skall bli en av de mest lönsamma inom sin egen nisch, marginalerna skall upp 2% innan 2010 har ägarna med Investor i spetsen krävt. Huvudaktiviteten är att flytta i stort sett all produktion till lågkostnadsländer samt bli mycket bättre på produktutveckling där man faktiskt börjar med kundens behov i centrum. IR chefen tog dammsugaren ErgoRapido som ett exempel på där man tillverkat något som kunderna verkligen efterfrågat och har kunnat få mycket bra lönsamhet på produkten. Marginalerna överlag inom koncernen är idag ganska tunna och avkastningen är inte den bästa. Electrolux har idag en mycket tuff marknad att verka på med ständigt stigande råvarukostnader samtidigt som konkurrensen är hård och nya asiatiska aktörer som bla. Haier, LG och Samsung är på väg att knapra marknadsandelar. Mna skall heller inte sticka under stolen med att Electrolux framförallt finns i Europa och USA och inte speceillt mycket i det mer växande Asien. Kanske inte riktigt så kul i USA just nu så att säga.

Även om Electrolux är i en tuff bransch med medioker lönsamhet så tror jag många underskattar Electrolux som bolag, jag själv har varit en av dem som varit negativt inställd till Electrolux under lång tid skall jag villigt erkänna. Faktum är att Electrolux faktiskt varit ett bolag som under den senaste 10 år perioden utvecklas betydligt bättre än börsen som helhet sett som totalavkastning och man har helt klart gjort en hel del bra saker, inte minst att sälja av lågpresterande delar och dela ut Husqvarna till de egna ägarna. Electrolux har som oftast och även idag en låg värdering vilket inte är speciellt konstigt sett till de låga marginalerna och den tuffa marknaden. Men om marginalerna skulle lyfta 2% ja då är Electrolux helt klart billiga men dom har fortfarande en hel del att bevisa. Det som talar emot Electrolux som långsiktig investering är att bolaget idag inte alls är de bästa lönsamhetsmässigt i sin nisch och andra vitvaruföretag presterar idag bättre. Jag skall nog försöka lära mig mer om Electrolux för det är ett spännande företag.

Så om du har chansen tycker jag du skall ta tillfället i akt att gå på aktiesparträffar inte minst av anledningen, gratis mat för en kväll!.