tisdag 30 december 2008
Investment AB Kinnevik
Jag tänkte avsluta året med att skriva ett sista inlägg om ett intressant företag, fantastiska Investment AB Kinnevik.
Kinnevik bildades i december 1936 genom att tre goda vänner och privatpersoner slog samman en stor del av deras tillgångar i ett gemensamt. De tre var ju inte riktiggt "vem som helst" utan två adelsmän, Robert von Horn och Wihelm Klingsspor samt en framgångsrik advokat, Hugo Stenbeck. De största tillgångarna utgjordes av jordbruksfastigheter som samrationeliserades samt givetvis vardera "lite" aktier. Överskotten i rörelsen investerades vidare i delar av svensk industri inom skogsindustrin, och järn och stål i lite olika företag. Tidigt började man investera i den mycket framgångsrika svenska specialstålverksamheten där man exempelvis tidigt blev stor ägare i Sandvikens järnverk (idag Sandvik) och senare Fagersta. "I skogen" koncentrerade sedan man sitt ägare till skogsföretaget Korsnäs. Detta var det ursprungliga Kinnevik.
Vännerna blev gamla men dom hann i alla fall börsnotera sitt företag 1954 innan någon av de tre trillade av pinnen. Allt mer kom arbetet med att driva företaget vidare att hamna på Hugo Stenbeck och hans son Hugo Stenbeck Jr som faktiskt dog före hans far 1976 vs 1977. Under denna period börjar också fordonsindustrin växa in som e viktig del av kinnevik genom förvärv av bilgrossister, traktorförsäljare mm.
Men snart inträder en ny gestalt i ledningen Hugo Stenbecks barnbarn Jan Stenbeck. Jan Stenbeck inleder en resa för Investment AB Kinnevik som nog tillhör de allra främsta i den svenska näringslivshistorien. Bolaget börjar förändra sig i snabb takt. Aktier avyttras (bla. jordbruken) och andra tillkommer. Inom Kinnevik börjar man starta upp små företag med först några enstaka anställda inom udda områden som mobiltelefoni, reklam TV, om TV kanaler som man tar betalt för och som sänds via satelit, radiokanaler, gratistidningar, internetleverantörer osv.
Dessa företag samlas sedan i olika grupperingar och delas helt sonika ut till aktieägarna i Kinnevik bolag som vi idag känner som Tele2, Millicom, MTG, Transcom och Metro. Flra av dessa bolag har ju senaste året haft ganska medioker kursutveckling men om jag räknar rätt så är värdet idag på dessa fyra bolag ca. 96Mdr(!). Kinnevik i sig har ett börsvärde på 16,6Mdr . Tre goda vänners aktieportföljer och jordbruksegendomar har alltså på 72år växt till ordenligt. En bedrift utan dess like och faktiskt en summa som idag är klart större än Industrivärden och tom större än börsvärdet på Investor om vi räknar lite godtyckligt. Investor hade förövrigt ett susbstanvärde år 1936 om 44Mkr (1,1Mdr i dagens penningvärde) vilket jag svårligen kan tro att vännerna Von Horn, Klingsspor och Stenbeck hade på banken år 1936.
Kinnevik är vad amerikanerna brukar kalla en "Rulebreaker" dvs ett framgångsrikt företag som utmanar etablerade företag med dominerande ställning på en viss marknad och motsatsen är en "rulemaker" vilket exempelvis kan exemplifieras med Coca-Cola dvs ett företag som nästinill totalt dominerar sin marknad och utnuttjar denna marknadsposition genom att ha större volymer, effektive logistik och allt det det som tillhör med att vara marknadsledande på ett visst område. Kinnevik har således fått kämpa mot statliga monopol föreningen "staten och kapitalet" mm.
Så Kinnevik av idag då? är det något att ha i byrålådan?
Idag består företaget av ett helägt Korsnäs och en 5% aktiepost i onterade Bergvik Skog.
Dels aktieportföljen med de fyra kärninnehaven Millicom, Tele2, MTG, Transcom och Metro
Sedan har man då fortfarande kvar nya investeringar som idag består av Jordbruk (Black Earth Farming och Rolnyvik), förnyelsebara bränslen (Sia Latgran), Internetmarknadsföring (Relevant Traffic), Ett ryskt "eniro" (Kontakt East), Tv produktion i Afrika (Gateway) och Mikrokrediter i Afrika (Bayport).
Kinnevik har likt Industrivärden en hög skuldsätnting och framförallt så ligger denna skuldsättning i det helägda Korsnäs. Så länge en helägd rörelse gör goda vinster så blir ju detta per automatik en guldgruva då det innebär mer tillgängliga investeringsbara medel Korsnäs av idag är ingen guldgruva och kommer nog få det ganska tufft de kommande två åren och risken är nog stor att Kinnevik får skjuta till pengar till Korsnäs istället för att mjölka kon.
Aktieportföljen är ju som den är och det återstår hur bolagen kan parera de kommande sämre tiderna. Jag tycker nog att Kinnevik har tagit sitt ägaransvar genom att låta bolagen sälja av vissa av sina dotterbolag i syfte att strärka kassan. Tele2 är ju i ganska gott trim numera rent finansiellt och Millicom forsätter att utvecklas väl Till börsportföljen får vi ju också lägga Black Earth farming som har nämnts tidigare i denna blogg.
Sammanfattningsvis är Kinnevik ett spännande företag. Som investering kräver som kräver att man har en positiv syn på att Korsnäs löser sina problem och aktieportföljen har en hyffsad utveckling. Man bör även har en positiv syn på Ryssland då detta är en marknad som väger tungt i mest varenda innehav. Kanske blir förhoppningsvis mikrokrediter i Afrika ett framtida guldägg?
På bild, även igår åktes det skridskor tom i lite bättre väder än idag.
söndag 28 december 2008
Var det en försäljning eller en riktad nyemission, Kungsleden?
Kungsleden tillhör en av de fastighetsbolag som varit ganska pressande i sina kontakter med banker det senaste halvåret kan jag tro. i Grunden är ju Kungsleden ett innovativt och aktieägarvänligt företag som i högsta grad har tagit till vara på de senaste årens goda utveckling för svenska fastigheter. Man har aktivt arbetat med sin portfölj på ett bra sätt för att ha en portfölj med goda möjligheter efter rådande marknadsklimat.
Även idag har Kungsleden haft en stor andel stabila fastigheter med hyffsad till bra direktavkastning och en god intjäningskapacitet. Men man har i relation till många andra fastighetsbolag haft en hög skuldsättning i relation till marknadsvärdet på fastigheterna (ca. 75% belånade) och man har också i relation till många andra börsnoterade fastighetsbolag haft en ganska medioker ränteteckningsgrad. Räntetäckningsgraden för ett fastighetsbolag talar om relationen mellan ett fastighetsbolag driftsresultat (hyresintäkter minus driftskostnader) och dess räntekostnader. Kungsleden har som finansiellt mål att aldrig vara under 2 i denna relation, i år har dock man periodvis varit nere på 1,5-1,7.
Jag tror alla som någon gång önskat lånat pengar av en bank upplevt det som betydligt trevligare att gå till banken med vetskapen att man betalar en stor andel kontant av det man tänker använda lånet till och att man har god marginal för att betala ränta och amortering än om så inte är fallet. Att som Kungsleden låna 20Mdr "på banken" kräver att man har god ordning och reda på siffrorna i bolaget för att ha bra långsiktiga relationer till utlånaren.
För någon vecka sedan så presenterade Kungsleden en ganska märklig affär där bolaget samlar alla sina publika fastigheter i ett dotterbolag (Hemsö fastigheter) och sedan så "säljer" man hälften av detta bolag till 3:e AP-fonden. som därmed blir hälftenägare i halva Kungsleden. I praktiken betyder detta att man säljer 27% av sina fastigheter (värdet) men man kvarstår som hälftenägare. Någon som hängde med i turerna?
Rent finansiellt är dock affären god på så sätt att Kungsledens nyckeltal förbättras radikalt då affären medfört ett likviditetstillskott till Kungsleden som är 98% av det egna kapitalet investerade i "Hemsö fastigheter" (2,3Mdr) samt det faktum att 3:e AP-fonden "övertar" hälften av lånen i Hemsö fastigheter. Soliditen och belåningsgraden förbättras avsevärt, ränteteckningsraden blir bättre, det utdelningspliktiga resultatet förbättras för 2008
baksidan är att affären likt en riktad nyemisson medför en "utspädning" av kommande års resultat då nu det finns 27% mindre fastigheter i Kungsleden och det utdelningspliktga resultatet för nästkommande år blir nog betydligt lägre än för 2008 men däremot har man räddat upp en situation med utdelningsstopp om fastighetsmarknaden kör in i väggen 2009. Då hade Kungsledens handelsutrymme varit mycket litet men denna affär frigör resurser för kommande investeringar även om man bör vara medveten om att Kungsledens fastigheter nu är betydligt konjunkturkänsligare än för nåra månader sedan då publika fastigheter (skolor, vård och omsorg mm) är det som såldes och kvar har man nu kontor, affärer osv...
Så hur skall man tolka Kungsleden-affären? Ett finansiellt genidrag eller en variant på riktad nyemission?
Kungsledens motiv till affären är enligt deras presentationsmaterial "Stärka balansräkningen och frigöra kapacitet för fortsatt affärsutveckling inom hela Kungsleden" hrm....nyemission? "Staten" är ju som sagt redan idag största ägaren i Kungsleden genom 2:a APfonden och Kåpan pensioner.
lördag 20 december 2008
Hur kommer det nu gå med mina glas?
Den ekonomiska avmattningen sprider sig allt mer den svenska och internationella ekonomin och det är alldeles uppenbart att många företag inte varit riktigt beredda på de bistrare tider som nu är här och nog lär fortsätta ett tag till. Ett av företagen som kan få det riktigt svettigt om det vill sig illa är företaget New Wave och speciellt några av den koncernens dotterbolag. New Wave är sanslös blandning högt och lågt av ett stort antal varumärken kopplade till konsument och företagsmarknaden. Vad sägs till exempel om följande varumärken: Sportkläder från Craft, Arbetskläder från Jobman, fotbollskläder från Umbro, Sagaform som är kända för keramik, Innebandyklubbor från Excel, Profilskläder för företag som säljs ofta under namnen New Wave eller Clique, damsandaler från Sköna Marie och många fler varumärken med lite golf, glas, hockey, linnedukar eller annat.
Ett av dotterbolagen i New Wave Group är det småländska företaget Orrefors-Kosta Boda som jag nästan tror var och vartannat hushåll har några produkter ifrån. Detta gäller även mig som har en hel del glas i olika varianter av den mycket omtykta och vackra serien Kosta Boda Chateau som visas på bilden. Kanske inte världens roligaste julklappar från mor och far när man var yngre men idag är det med stor glädje man dukar till fin middag.
Orrefors-Kosta Boda befinner sig idag vad man skall kunna säga vid konkursens brant och årets första nio månader så redovisade man förluster på 45 Mkr och det är ganska mycket för ett företag som de första månader hade räntekostander på 27Mkr och enligt allabolag.se ett eget kapital på 187Mkr vid årets ingång. New Wave ber nu om statligt stöd för Orrefors- Kosta boda med den främsta förhoppningen att staten eller någon annan offentlig institution tar över historisk glasamlingar mm. Jag har väldigt svårt att tro att något statligt stöd skulle utgå till New wave och dom borde nog göra precis som alla andra att sälja tillgångar man inte anser sig behöva.
Sen är då frågan hur det står till med mamman New Wave Group?
Personligen anser jag att New Waves ledning och huvudägare har varit fullständigt fartblinda och i för hög grad sökt tillväxt genom ideliga uppköp både högt och lågt åt alla möjöliga håll. Idag i dessa bistra tider kommer det slå tillbaka hårt. Det är fortfarande så att New Wave som koncern redovisar ökade vinster i år i förhållande till fjolåret men det är så idag att kostnaderna ökat betydligt snabbare än intäkterna och den trenden lär nog bestå ett bra tag till. Nyckeltalen som måna tittar blint på är väl också ganska intressanta med ett p/e tal på 2, en direktavkastning på 13% och då delar man ändå bara ut en tredjedel av koncernens redovisade vinster och en kurs som bara är 0,3 av bolagets egna kapital.
Men den sidan i New waves redovisning som är mest intressant är nog företagets balansräkning och det är minsann en läsning fullt i klass med en skräck-roman av Stephen King.
Först då bolagets tillgångar: Största posten är ett osålt varulager på 2,2 Mdr, sedan kundfordringar på 1,1 Mdr, sedan en goodwillpost (övervärden från köp av företag) på knappt 800Mkr, företagets varumärken har man sedan värderat till 410Mkr, sedan maskiner och inventarier för 390 Mkr och den minsta tillgångsposten är pengar uppgående till 155Mkr.
Dessa tillgångar har New Wave finansierat på följande sätt: skulder totalt sett för knappa 3,7 Mdr och ett eget kapital på 1,6Mkr.
Ett antal relationer är ju då intressanta skulder som är 1,5ggr större än varulagret men ett eget kapital som är bara 70% av varulagret. "Papperstillgångarna" (goodwill, varumärken) är ju också nästan lika stora som det egna kapitalet.
Vad händer den dagen Orrefors kanske går i konkurs? Eller bolaget vingas till Goodwillnedskrivningar? eller en nedskrivning av varulagret? eller den dagen rörelseresulatet kanske är halverat då blir det inte mycket över efter räntebetalningar till bankkontakterna.
tisdag 16 december 2008
Lundbergs ett stabilt bygge i en osäker framtid
De senaste årets turbulens har fått många gamla förmögenheter och investeringsföretag att börja knaka i fogarna. Mats O Sundqvist har gått från firad stjärna till slagen hjälte, Bröderna Paulssons bygg och fastighetsimperium har krympt betydligt ochär på svajig grund, Lundinsfären har gått på några ordentliga snytingar i spåren av fallande råvarupriser och dessutom kanske man också bör lägga till Industrivärden som förlorat mycket i tillgångsvärden på lånade pengar.
En som dock står stadigt i snålblåsten är Fredrik Lundberg och investeringsbolaget Lundbergs. Självfallet har värdet på företagets aktieinnehav gått ned ordentligt och i vissa fall direkt kraftigt. Lika så har Lundbergs egna fastighetsinnehav värderats ned i värde. Men grundfundamentet som Lundbergs vilar på är ytterst starkt och en viktig skillnad mot andra investeringsföretag är att Lundbergs idag har betydande investeringsmedel att använda i aktie eller fastighetsinvesteringar om man så skulle behaga. När andra nu säljer överbelånade tillgångar kan Lundbergs köpa.
Samtidigt är det självfallet så att himlen inte är molnfri för Lundbergs i själva verket finns det betydande mörka moln eller om man nu så skulle vilja säga svarta får i portföljen. Så det kanske skulle passa bra med en mycket kort genomgång om Lundbergs portfölj.
Det egna fastighetsinnehavet är idag mycket välskött skulle jag vilja säga och även konjunkturen kanske leder till en nedrevidering av "priset" på fastigheterna så kommer detta inte vara något större problem då belåningsgraden ligger kring 30% om vi räknar in hela Lundbergs skuld i fastighetsbeståndet. Detta skall t.ex. ställas i relation med konkurrenter som många gånger har upp mot 75% i belåning av bostäder och kommersiella fastigheter. Lundbergs har idag ett ombyggnadsprojekt igång och jag skulle kunna tro att ett beräknat driftsöverskott idag ligger kring 450Mkr medan räntekostnaden på lånen hamnar runt 180Mkr om räntan kliver upp mot 6% och än lägre om dagens låta räntor består.
Hufvudstaden är likaså ett stabilt bygge. Hufvudstaden äger idag de allra mest centrala fastigheterna i Stockholm och Göteborg. Fastigheterna är rakt igenom kontor och butiker plus också lite parkeringshus. Skuldsättningen är låg och det är nog skönt då det finns risker för lite press på hyrorna och nedskrivningar av fastighetsvärden. Men som situationen ser ut idag så tror jag att Lundbergs kan besluta om utdelningar som ligger kring 1,8-2kr per aktie vilket då ger ett fint kassaflöde in i Lundbergs och utan behov att skjuta till pengar även i riktigt pessimistiska lägen. Möjligtvis då att Hufvudstaden skulle kunna utnyttja möjligheten att köpa fastigheter och priserna blir deprimerande.
Skogsföretaget Holmen är det första problemområdet. I grunden är det ett fint och välskött skogsindustriföretag. Man har behållit ett stort skogsinnehav på 1M Ha vilket gör bolaget till ca. hälften självförsörjande på skogsråvara säkerligen mer i sämre konjunktur, man har krafttillgångar som ger företaget en högre självförsörjningsgrad än konkurrenterna och där nu Vindkraft projektteras i skogsinnehavet vilket är ett klokt sätt att utnyttja en "dold" tillgång. Sedan har man då en pappersrörelse, kartongtillverkning och sågade trävaror. Ett skolexempel på en god "bruksstruktur". MEN, företaget har likt många andra skogsföretag gjort flera feltajmade investeringar. För det första så har man byggt upp en tidningspappersverksamhet i Spanien helt lagom till deras dunderlågkonjunktur vilken idag i stort sett är en förlustverksamhet inte minst tack vare att man haft försörjningsproblem på returpapper (spanjorer är inte lika duktiga på att sopsortera som oss svenskar). Man håller just nu också på att öppna Sveriges största sågverksrörelse som är integrerat i Bravikens bruk. Tanken på integration och därigenom bättre logistik och förädlingsvärde är i grunden god men konjunkturen är helt kass och det är frågan om marknaden över huvudtaget finns när man sätter igång och producera. Långsiktigt är det kanske rätt men kortsiktigt kommer det bli en förlustverksamhet. Dessa stora investeringar har resulterat i att Holmen idag har en betydande nettoskuld och vill det sig riktigt illa i denna konjunkturnedgång så kommer Holmen med stor risk behöva mer kapital genom exempelvis en nyemission precis som man behövde pengar 1994 förra gången. Lundbergs behöver enligt mig "avsätta" medel för en nyemission i Holmen, kanske går man tom på offensiven i en sådan emission genom att köpa upp en konkurrent inom t.ex. förpackningar?
Industrivärden som också är ett betydande innehav i Lundbergs har ju det skrivits en hel del om i denna blogg så det lämnar vi lite därhän. Man har i Industrivärdens styrelse gjort närmsta katastrofala investeringar de senaste 2 åren men någon nyemission är utesluten till följd av substansrabatten och skattereglerna "tvingar" Industrivärden till frikostiga utdelningar. Även om dessa utdelningar kommer blir lägre 2010 och 2011. Vårens utdelning blir nog ganska frikostig dock
NCC är ett annat probleminnehav för Lundbergs. Här har man sig till viss del att skylla själv genom att utdelningarna har varit för frikostiga och gå in i en riktigt mörk bygg och fastighetskonjunktur med en betydande skuldsättning känns inte helt stabilt även om NCC är starka på infrastruktur. Man bör nog räkna med sänkta utdelningar och en nyemission om det vill sig illa. Även här bör nog Lundbergs "avsätta " en kommande slant för investeringsbehov.
Handelsbanken har idag en i grund god intjäningsförmåga och det är uppenbart att det är banken som idag går på offensiven när konkurrenterna darrar och de internationella bankerna drar sig undan. Räntenettot kommer bli smått fantasiskt det kommande året. Kapitaltäckningen ser helt okej ut även om obligationsportföljen är lite skakig. Men självfallet kommer även Handelsbanken att drabbas av betydande kreditförluster de kommande åren då man lånar ut var fjärde krona bland svenska företag och jag känner mig väldigt osäker på den långsiktiga utdeningskapaciteten från Handelsbanken då det mycket händer på kreditförlusternas storlek.
Sandvik är i grunden välskött och kanske Sveriges förnämsta verksstadsbolag. Skuldsättningen är ordentligt hög även om intjäningskapiciteten fortsatt är stark. För Sandviks del handlar det nog om att spara sig ur denna kris i syfte att undvika nyemission om det barkar helt åt helevete. Industrivärden lär säkerligen trycka på ordentligt för sparandeframför offensiven.
Husqvarna är ett bolag som Lundbergs satsat ordenligt med pengar i senaste 2 åren. Det har varit ett stort fiasko helt klart och pengarna är halverade mer eller mindre. Men Husqvarna tror jag kan vara ett bolag som snabbast kanske vänder upp den dagen konjunkturen blir ljusare. USA marknaden som är den kanske viktigaste har varit vikande nu i två-tre år nu egentligen och visst kan det bli några hundår till men sedan uppkommer en situation där konsumenter egentligen har praktiska behov av att köpa nya gräsklippare och motorsågar. Skuldsättningen finns där i bolaget men jag tror ändå inte att det blir någon nyemission i Husqvarna såvida man inte beslutar sig för att köpa upp konkurrenter. Sparpaket lär nog bli en del av rapporteringen och kanske sänkta utdelningar.
Cardo verkar det aldrig bli någon ordning på och alltid är det något problem och dessa problem lär säkert bestå i denna konjunkturen. Lundbergs skall nog vara glad om Cardo kan uppräthålla sina utdelningar. Så insatt i deras industriella utveckling är jag egentligen inte.
Summa summarum så ä Lundbergs ett ordentligt tråkigt investeringsbolag med betydande realkapital. Dagens situation medför att Lundbergs årligen har ett investeringskapital om 800M-1Mdr utan någon skuldsättnings alls utan bara ifrån drifts och "utdelningsöverskott". På detta kommer sedan en möjlighet att låna upp kanske 1,2-2 Mdr på fastighetsinnehavet så att man kommer upp till kanske 50% i belåningsgrad på fastigheterna. Detta är en ordentligt bra kudde för att kunna stötta sina innehav i vått och torrt och långsiktigt skall man verkligen inte underskatta möjligheten att ha investeringsbara medel i en lågkonjunktur det kan skapa god avkastning på lång sikt.
Lundbergs aktie har den senaste tiden gjort ett ordentligt skutt från en situation där substansrabatten nästan var uppe på rekordstora 40% till idag knappa 20%. Den som köper aktien skall nog inte direkt känna någon oro för att Lundbergs sänker sin utdelning men däremot är et tveksamt om det blir så stora utdelningshöjningar, men kanske en 50öring nästa gång? Själv köpte jag lite fler aktier på 215 kr och det ser ju hitillis ut som kanske en hyfsad nivå även o det finns betydande risker.
söndag 14 december 2008
Born to be cheap eller fårskalle? Behöver lite råd
Jag har sedan flera år haft Tele2 på de mesta av min kommunikationsutrustning till omvärlden och det har väl i mångt och mycket fungerat ganska bra över tiden med ett ADSL abonnemang och ett fast abonnemang, fram till idag....
Huxflux har Tele2 nu höjt sin priser med en hundring i månaden på ADSL när vår bindningstid har gått ut och enligt deras kundservice har dom inga möjligheter alls att erbjuda bredband 2 Mbit billigare än 299kr i månaden i mitt område såvida jag inte vill binda mig för 18 månader då kan dom sträcka sig till 199kr i månaden. Dessutom måste vi också överse ett behov av digital-tv från 1 mars (egen villa) själv skulle det gott och väl räcka med svt 1 och 2 (möjligtvis också tv8) men jag har en äkta hälft som gärna skulle vilja ha exempelvis tv3 och då blir ju inte ens tv gratis längre. På detta sedan har vi en fast telefon från tele2 som kostar 95kr i månaden plus samtal.
Så jag funderar på lite alternativ nu när jag ändå har chansen och sitter helt utan att vara bunden till någonting. Då jag inte är den skarpaste av hjärnor när det gäller teknik så tar jag tacksamt emot lite hjälp från bloggens läsare.
Jag har behov av följande:
-Bredband, inga direkt jättekrav
-Telefon, den skall gå och ringa på
-digital-tv, tja.... att den går att koppla in i vår tv.
Vad skall man välja i dagens läge om man vill ha en smidig, enkel och billig lösning?
På nätet har jag hittat följande erbjudande från televerket. 299kr i månaden för ett paket på 2 Mbit bredband, en telefon och digitaltv. Med tillägg för samtalavgifter på telefonen och 50 spänn för att se på tv3 och tv8.
Vad finns det för bra alternativ idag för oss som bor i eget hus och den viktigaste frågan av allt fungerar det med tv och telefon via bredbandet på telejacket på ett bra sätt idag?
Huxflux har Tele2 nu höjt sin priser med en hundring i månaden på ADSL när vår bindningstid har gått ut och enligt deras kundservice har dom inga möjligheter alls att erbjuda bredband 2 Mbit billigare än 299kr i månaden i mitt område såvida jag inte vill binda mig för 18 månader då kan dom sträcka sig till 199kr i månaden. Dessutom måste vi också överse ett behov av digital-tv från 1 mars (egen villa) själv skulle det gott och väl räcka med svt 1 och 2 (möjligtvis också tv8) men jag har en äkta hälft som gärna skulle vilja ha exempelvis tv3 och då blir ju inte ens tv gratis längre. På detta sedan har vi en fast telefon från tele2 som kostar 95kr i månaden plus samtal.
Så jag funderar på lite alternativ nu när jag ändå har chansen och sitter helt utan att vara bunden till någonting. Då jag inte är den skarpaste av hjärnor när det gäller teknik så tar jag tacksamt emot lite hjälp från bloggens läsare.
Jag har behov av följande:
-Bredband, inga direkt jättekrav
-Telefon, den skall gå och ringa på
-digital-tv, tja.... att den går att koppla in i vår tv.
Vad skall man välja i dagens läge om man vill ha en smidig, enkel och billig lösning?
På nätet har jag hittat följande erbjudande från televerket. 299kr i månaden för ett paket på 2 Mbit bredband, en telefon och digitaltv. Med tillägg för samtalavgifter på telefonen och 50 spänn för att se på tv3 och tv8.
Vad finns det för bra alternativ idag för oss som bor i eget hus och den viktigaste frågan av allt fungerar det med tv och telefon via bredbandet på telejacket på ett bra sätt idag?
lördag 13 december 2008
Dags att packa ihop Janne?
SCA hade häromdagen en kapitalmarknadsdag och själv hade jag nästan våga sätta en peng på att bolaget skulle vinstvarna men detta uteblev dock men däremot så presenterade man nya mål för hur företagets långsiktiga lönsamhet bör se ut. Samt fakta om att man renodlar sina varumärken och sätter ett nytt offensivt miljömål där koldioxidutsläppen skall ner rejält och självförsörjningraden på el skall öka betydligt.
Tidigare har SCA haft ett övergripande kassaflödesmål för hela koncernen. Självfallet har detta varit lite tokigt då koncernen har vitt skild lönsamhet över tid i olika delar samt även det faktum att ungefär halva SCA har verksamheter där lönsamheten är starkt konjunkturberoende medan man också har halva SCA som i stort sett är konjunkturoberoende. De nya långsiktiga målen är följande avkastning på sysselsatt kapital:
Personlig hygien: 30% (!!)
Mjukpapper: 13%
Förpackningar: 10%
Skogsindustri och skog: 11%
Att så vitt skilda lönsamhet kan tillåtas finns i ett och samma företag är nog ganska unikt på stockholmsbörsen men det är ju en fråga om diskuterats i många år numera så den frågan lämnar vi därhän. En avkastning på 30% på sysselsatt är kortfattat en mycket, mycket lönsam verksamhet i klass med t.ex. Hennes och Maurtiiz (som har en värdering på nästan 8ggr eget kapital på börsen mot SCA på 0,7) medan verksamheter som bara övertiden skall förväntas generera 10% är ju inte riktigt lika trevligt som långsiktig investering. Om SCA däremot skulle uppfylla dessa mål vad skulle då företagets vinster hamna på?
I senaste rapporten så hade ett sysselsatt kapital på 152 Mdr. I Årsredovisningen framgår att 9% av detta hänförs till Personliga hygien dvs 152*0,09=14,13 och en 30% avkastning på detta ger 4,24Mdr, 35% av kapitalet ligger i mjukpapper vilket ger 0,13*54,95=7,14, 28% till förpackningar vilket ger 43,96*0,1=4,39 och siste skogsindudstridelarna som har 27% av kapitalet och 41,04*0,11=4,51.
En total avkastning på 4,24+7,14+4,39+4,51=20,28
PÅ detta får vi sedan räkna bort räntekostnaderna på SCA stora nettoskuld 43,5Mdr. Om vi i värsta fall räknar med att räntorna i värsta fall hamnar på 9% så kan räntekostnaderna bli så höga som 3,19. På detta sedan kanske underhållsinvesteringar på 4Mdr och kvar blir på 20,28-3,19-4=13,0
En 28% skatt på detta och kvar blir då till aktieägarna 9,42Mdr att använda för utdelningar, företagsförvärv och liknande. SCA har 705,11 Miljoner aktier och vinsten/kassaflödet per aktie skall då i dagens situation hamna på 13,35 kr per aktie så det finns minst sagt en del att jobba på för SCA ledning. Och en hel del om värdepotentialen i aktien
Jag personligen kan också känna en frustration över att SCA idag ”tvingas” investera en massa pengar i verksamheter som har markant lägre avkastning än andra delar. Man skickar pengar från en höglönsam blöjtillverkning t.ex. till lågproducerande wellpappstillverkning. För 10 år sedan var SCA till 44% ett hygienföretag idag är det hygien till 54% det borde kanske ha varit 75% idag och exempelvis Libero borde idag varit ett världsmärke för blöjor istället för ett främst europeiskt och ryskt ”brand”.
SCA och alla konkurrenter på området förpackningar har idag stora problem med lönsamheten och det är alldeles uppenbart att det idag behövs rejäla alexanderhugg för att få ordning på de stora strukturella problemen som finns i detta område. SCA har idag redan packat ihop och konsoliderat verksamheten genom att sälja av den amerikanska och brittiska förpackningsverksamheten. Nu är det nog dags att ta tag i den geografiskt närliggande verksamheten, för det lär säkerligen bli stora problem med lönsamheten de kommande åren. SCA uppger själva att det finns ett konsolideringsbehov i förpackningsverksamhet och man är villiga att delta i denna konsolidering. Frågan är då om SCA skall ta och ställa sig på köpsidan och "äta upp" konkurrenter eller själv bli framdukad på middagsbordet. Sedan finns ju alltid ett tredje alternativ att man bildar någon form av bolag ihop med någon.
I Sverige behöver man inte bege sig långt från SCA tillverkningsanläggningar för förpackningar för att hitta konkurrenter som också har behov av konsolidering. Och bara några mil söder om Sundsvall ligger ju Hudiksvall och värsta konkurrenten Iggesund (ingår i Holmen). Jag tycker det vore synnerligen logiskt om SCA och Holmen till slut gjorde någon större strukturaffär när det gäller för förpackningar. Varför inte låta Fredrik Lundberg nyttja sina stora finansiella resurser till en nyemission i Holmen som drämma till och köper upp SCA svenska förpackningsverksamhet på ett eller annat sätt? Det är nog en strukturaffär som känns synnerligen logisk (inte minst för SCAs skuldbörda) och SCA då allt mer går mot hygienhållet och Holmen blir en storspelare i wellpapp och papper? Båda två företagen ingår ju som bekant i stort sett samma ekonomisk sfär idag.
Hur är det då med SCA aktie i dagsläget? Min personliga åsikt är att om det inte vore för bolagets stora räntebärande skuldsättning så vore aktien en synnerligen trevlig värdeaktie idag får man väl trots det hoppas på att företaget löser ut de kommande årens tuffa marknad och finansproblemen och att SCA om ett handfull år då tjänar runt 13-14kr per aktie plus inflation och på vägen har delat ut några kronor om året.
onsdag 10 december 2008
Mer Baracker åt folket?
Att den amerikanska ekonomin mer eller mindre befinner sig I ett allt mer sluttande plan blir allt mer uppenbart och varje dag känns nästan historisk när banker förstaligas, bilföretagen befinner sig på konkursens brant och allt det där andra som går att läsa i stora rubriker.
Den amerikanska staten kan självfallet inte upprepa misstagen från 30-tals depressionen med att sitta med armarna i kors tills ekonomin redan är körd i botten utan landets ledning lanserar nu trots de usla statsfinanserna det ena stödpaketet efter det andra. Banker skall räddas, husägare skall räddas, bilföretag skall räddas, försäkringsbolag skall räddas, konsumenternas skall stimuleras, byggföretagen skall stöttas och allt annat upptänkligt istort och smått och ordet bail-out är väl snart lika allmänt känt som ord som skatt och förståndighet. Självfallet kommer man i denna krissituation begå många långsiktiga misstag. Kanske kommer man fördröja en nödvändig omställning av exempelvis fordonsindustrin? Kanske kommer man bygga upp kommande inflations och räntebubblor osv. Samtidigt kan man ju som sagt inte stillasittande och intellektuellt nu dra igång statliga utredningar och forskningsinsatser om vad det bästa är att göra. Det handlar i högsta grad om att vara pragmatisk och handlingskraftig eller som man säger i staterna "when i trouble, double..".
Är man optimist så tror jag ett antal av Bush och Obamas keynesisniska satsningar kommer vara lyckade. Med stor säkerhet inte paketen till bilindustrin där man nog kan vara kritisk till det mest men det finns ett antal olika guldkorn i andra fall. Ett paket som nu lanseras av administrationen om att USA skall sätta igång ett massivt renoverings och ombyggnadsprojekt för offentliga byggnader. Skolor skall rustas upp, myndighetsbyggnader skall bli bättre och syftet med projektet är att säkerheten och tillgängligheten skall förbättras samt att USA om ett antal år skall ha världens mest energieffektiva offentliga byggnader.
Jag tycker detta är ett litet exempel på där långsiktigt nödvändiga omställningar till ett energieffektivare samhälle genomförs i "rätt tid". Som en bieffekt kommer detta säkerligen gynna flera svenska företag om man är duktiga på att ta tillvara på möjligheterna som nu erbjuds. Skanska är ett stort byggföretag i USA på offentliga byggnader, AssaAbloy är dominanten på den fysiska säkerheten i form av dörrar, lås och säkerhetssystem och den offentliga verksamheten är den definitivt viktigaste. Och även när det gäller energieffektivisering har vi goda företag som kan tjäna en hacka.
tisdag 9 december 2008
A world of oportunities?
A world of oportunites har Skagen fonder som rubrik på sin senaste fondrapport och som alltid så är optimistisk om framtiden men med ett kritiskt förhållningssätt marknaden. Skagen fondrapporter innehåller som alltid mycket intressanta fakta i alla dess former. Bla. kan man nu läsa i Skagen Globals fondrapport att USa börserna nu för första gången på länge har fått en ny största sektor, Healthcare är nu sektorn med störst marknadsvärde. Läkemedel och medicinteknik har aldrig historiskt sett haft denna position. Under de senaste 15 åren har finans i stort sett orubbat varit den största sektorn sett i marknadsvärde. Under IT bubblan 98-01 så var givetvis teknologi den största sektorn som ett kort inslag i denna finansiella dominans. I början av 90-talet så var konsumentprodukter det största området i marknadsvärde. Men från 1966 fram till 1991 var det ideligen energi som var störst med giganter som Exxon och Conoco-Phillps.
Hur investerar då Skagen Global och dess framgångsrika fondförvaltare Fredrik Weintraub? Sin vana trogen på tvärs även hos det hos dem främst handlar om det enskilda företaget, inte en sektor eller land… Idag är deras största innehav Samsung, Nestlé, Eltrobras, Siemens och Pfizer.
Healthcare som nu då är störst i världen är ett område som jag nog behärskar sämst av alla. Jag begriper inte mycket om mediciner, Fas III studier, FDA godkännande och röntgenstrålar. Någon som har ett bra tips om vad man borde läsa för att förstå sig på?
På bild, Vålådalen i söndags
Ett land av möjligheter
Den ena tidningsrubiken efter den andra blir nu allt svartare i omfattning många hundratals svenskar förlorar nu sina arbeten varje dag. Även i min geografiska närhet börjar nu de sämre ekonomiska tiderna göra sig allt mer påminda med varsel från bla. AtlasCopco som varslat nästan en fjärdedel av de anställda vid Atlas Copco RockDrills. Ett mycket hårt och symboliskt laddat varsel här i Örebro när stadens stolthet måste säga upp personal.
Men trots allt har vi det i Sverige fantastiskt bra. Vi kan ha kritik mot de ena eller andra politiska partiet, olika åsikter om trygghetssystem och välfärden. Om pensioner och näringsliv osv. Men i grund och botten är Sverige ett fantastiskt land fullt av möjligheter (samt dessutom en börs som varit bäst i världen de senaste 100 åren) även om det kan låta som avgrundsdjupa skillnader mellan olika poltiska block så är vi ändå överrens om kanske 90% av politiken.
Vi kan låta en aktieprofil ståta som exempel på att Sverige är ett land av möjligheter, Eskil Johannesson som för några månader sedan avled 80 år gammal. Eskil var en aktiesparprofil som förtjänar precis samma uppmärksamhet som exempelvis mer berömda Lennart "aktiestinsen" Israelsson.
Eskil Johannesson föddes på landsbygden i Värmland i slutet av 20-talet och hade sin ungdomsuppväxt under depressionsåren på 30-talet. 17 år gammal åkte han till Stockholm, utblottad och utan arbete. Tillbringade sin första julafton bland hemlösa i Stockholms slumområden. Men han reste sig ur slummen och fick jobb som koksbärare, tidningsbud (vilket är ett yrke som även Warren Buffett jobbat som), cykelbud och korv-"gubbe". Han startade en våffelbar och sålde frasvåfflor med grädde. Och han sparade lite futtiga slantar i aktier…
Aktierna blev fler och fler och han började likt Warren Buffett förvalta pengar i aktier åt andra, en förvaltning som allt mer växte till sig i samarbete med andra och tillslut blev det en fondförvaltning mm. De första snöflingorna som han satsat i aktier har med åren växt till sig till en ordentlig snöboll. Och vid sin död hade Eskil Johannnesson t.ex. Wallenstamaktier för 170 Mkr, och en mängd andra aktier i mångdubbla miljonposter, men också aktier i flera onoterade entreprenörsföretag.
Sverige ett land med möjligheter och där vi idag trots ökad arbetslöshet och sämre tider har det bra, mycket bra. Tänk bara möjligheterna att få åka skidor en helg i solsken på gnistrande snö, då kan man knappt ens klaga på att det var 20 grader kallt.
På bild, Jämtlandsfjäll i decemberskrud
onsdag 3 december 2008
Tankar om omstruktureringar
Det allt sämre konjunkturen som nu gör sig allt mer gällande är självfallet tråkig och många individers drömmar, förhoppningar och planer kan bli allt svårare att uppfylla när arbetslöshet, varsel, börsnedgångar och företagskonkurser blir mer förekommande i dagspressen än ord som hausse och bonusrekord. Samtidigt är lågkonjunkturer i många fall av godo då sämre tider oftast påskyndar omstruktureringar som egentligen borde varit gjorda för många år sedan. Förändringar av detta slag kan vara på flera plan som t.ex skuldsättningsnivåer kan kanske tänkas gå ned då fler blir mer intresserade av amorteringar än av omkaklade badrum. Företag ser kanske över sin produktion för att effektivisera osv.
Det har senaste veckorna diskuteras en hel del om bilindustrin och det är ju sinnebilden för en hel bransch som verkligen borde omstruktureras. Enkelt finns det idag en produktionskapacitet som är betydligt större än vad den långsiktiga efterfrågan på bilar är. Inga statliga interventioner i världen kan bortföra detta faktum att folk kommer köra och köpa mindre bil. Även om olika bilmärken är starkt förknippade med starka varumärken och livsstil så är den enda långsiktiga lösningen att fler märken på bilar kommer gå samma väg tillmötes som bilmärket Vauxhall. Dvs att bilen finns egentligen inte utan det enda som är en vauxhall är att det sitter ett bilmärke på bilen som i själva verket är en opel. Det finns nog en klar risk att även SAAB blir en vauxhall då idag såväl bottenplatta, motor, växelåda mm i en SAAB 9-3 är en Opel Astra. Nästa steg är nog att integrera mer och lägga ned produktionskapacitet. En fyra-fem mindre antal bilmärken i världen det tror nog jag vi konsumenter har förmågan att acceptera. Men det finns nog en klar risk att många länder lär öka sin statsskuld i syfte att bevara "sina bilmärken" för att rida ut krisen.
Idag läste jag i tidningen om en annan märklig bransch, fastighetsmäklare. De senaste 10 åren har antalet fastighetsmäklare ung fördubblats! Nog för att vi blivit fler invånare i Sverige men vi har ju knappast blivit dubbelt så många invånare i Svea rike de senaste 10 åren. Att så många har velat bli fastighetsmäklare är ju ur ekonomisk synvinkel inte direkt konstigt. Det har varit ett spännande yrke där driftiga individer har kunnat göra sig en halv förmögenhet på att sälja bostadsrätter och villor och då är det ju inte konstigt att fler vill pröva lyckan. När nu de sämre tiderna medför att det är slut med tider där fastighetspriserna stiger med 10% om året så medför detta också att allt färre känner att man har råd att skaffa sig ett nytt boende och man går tillbaka till "normalläget" där man faktiskt köper sig en bostad, tar lån, betalar ränta, amorterar och bor ganska länge. Med den direkta påföljden att det inte finns utrymme för "onormalt" många fastighetsmäklare i relation till invånarantalet.
Oftast leder om struktureringsprocesser till att de företag och branscher som finns kvar efter "stålbadet" oftast blir mer lönsamma och konkurrenskraftiga. Kanske leder denna nedgång i konjunkturen till skogsföretagen i nästa uppgång får tillbaka "gammal god" lönsamhet, men med betydligt färre pappersbruk?
Men, smärtsamma omstruktureringar av detta slag är långsiktigt bra ur samhällets synvinkel och medför om det finns bra omställningsstöd, samt ett finansiellt system som fungerar att vi alla individer börjar utforska andra framtidsmöjligheter. Nya företag lär födas, nya branscher lär blomstra och nya banbrytande forskningsinsatser väntas på att tas tillvara. Det onda har som sagt allt som oftast något gott med sig och vi får väl hoppas att såväl bloggare som övriga samhället även fortsättningsvis vågar skaffa barn och köpa hus.
måndag 1 december 2008
Minskat kostnadstryck?
För att hålla det enkelt så uppstår en vinst när inkomsterna/intäkterna är större än utgifterna. Svårare än så är det egentligen inte för såväl din privata plånbok, företaget som du arbetar på men också för kommunen du bor i och staten vars riksdag du röstar fram. Dvs alla intäkter i världen är inte värda mycket om kostnaderna är större, lika så är det inte mycket värt om man har små kostnader om också intäkterna/inkomsterna är magra.
En tydlig trend idag är att många företag genomför kostnadsneddragningar för att möta en allt mer vikande försäljning. Lastbilar och bilar är två typ företag även om det finns skillnader (lastbilar är infrastruktur medan bilar i mångt och mycket är konsumentprodukter). När efterfrågan viker så måste man alltså sänka sina kostnader för att i bästa möjliga mån försöka behålla sina vinstmarginaler och ha förmågan att agera långsiktigt. Samtidigt är lastbilar en marknad som haft det mycket bra de senaste åren efterfrågan på lastbilar har varit mycket stark och företagen därmed har kunnat acceptera att exempelvis priset på stål har gått upp då företagen vinster ändå ökat kraftigt tillföljd av den ständigt växande efterfrågan vilket idag tyvärr har blivit den största negativa faktorn.
En intressant passus uppkommer idag i företag som de senaste åren helt förståligt lidit av "kostnadstryck" utan att i samma takt kunna öka intäkterna. Kanske är de för att den bakomliggande verksamheten har en stabil efterfrågan medan kostnaderna är ganska volatila. Ett bra exempel är t.ex produkten toapapper. Överlag finns det en jämn och stabil efterfrågan på toapapper. Samhället går varken på dass mer eller mindre i hög som långkonjunktur och det rimliga är nog att anta att priset på toapapper följer den underliggande inflationen i samhället dvs toapapper blir några procent dyrare varje år.
Kostnaderna för att tillverka toapapper är däremot ganska volatila. Dels så krävs det pappersmaskiner och anställda som sköter dessa maskiner. Detta är kostnader som i och för sig är som är stabila. Men det krävs också vedråvara, pappersmassa, returpapper, elektricitet, uppvärmning, plastförpackning runt dasspappret osv. i tider av stigande elpriser, vedråvara, massapriser mm. Kan det vara mycket svårt för dasspapperstillverkare att höja priset på toapapper (efterfrågan har ju inte ökat på bolagets produkter) även om då kostnaderna för produktionen ökar dramatiskt då efterfrågan ökar på företagets insatsvaror då även lastbilstillverkare vill ha elkraft och även förpackningstillverkare vill ha vedråvara.
Men man kan ju också hamna i den angenäma situationen är kostnaderna minskar. Elpriser kan ju trots allt gå ned, priset på returpapper kan gå ned, transport och uppvärmnings kostnader kan gå ned. Och i en sådan situation kan det paradoxala inträffa att företag vars produkter även i sämre tider har en hyfsad efterfrågan där kan lönsamheten nu faktiskt börja stiga. Sedan kan man ju självklart diskutera huruvida sådana här företag tillhör de bästa investeringarna över mycket lång tid i relation till andra bolag.
För de privatpersoner så kan det nog tänkas att lägre räntor den närmsta tider leder till lite lägre kostnader också.
På bild, Snö! det längtar jag också efter....men till helgen så
lördag 29 november 2008
Måste man välja sida?
När man följer olika former av media så slås man alltid av diverse artiklar om att antingen så kommer världens undergång att inträffa dvs att alla aktier kommer sjunka dramatiskt i pris och det andra alternativet är att nu är det verkligen köpläge på börsen
"Köp inga aktier nu långt kvar av krisen, enligt Brummer & partners"
"Börsen har bottnat, nu är det köpläge enligt Qviberg"
Ja det är inte lätt att hänga med i svängarna och inte heller lätt att ta ställning till om "börsen" skall upp eller ned då det finns många bra argument för både det ena och det andra. Dels att det nu verkligen kommer bli en ordentlig lågkonjunktur det är man nog inte osams om idag, likaså så kan man argumentera för att börsnedgången nu kanske gjort att detta redan är uttaget i börsens värdering att vinster kommer sjunka ordentligt samt att många av västvärldens individer nu kommer prioritera sparande före konsumtion även om räntorna blir lägre är jag rädd för.
Men behöver man egentligen välja sida?
Jag tillhör nog dem som inte lägger någon stor vikt vid om jag tror att börsen skall upp eller ned. Mitt huvudsakliga fokus ligger i ett intresse för det enskilda företaget om det finns skäl att anta en god långsiktig utveckling men det ligger också ett fokus i att privatekonomiskt inte ta allt för stora risker och gärna ha en bra slant på konto och i andra räntebärande tillgångar eller som amortering i ett boende. Har man tryggheten är det betydligt lättare att ta risker.
Jag tycker att man nog kan se sina egna tillgångar som en form av pensionsförsäkring eller stiftelse. Man vill ju ha någonstans att bo, man vill ha lite tillgångar redo för investeringar eller trygghet men man vill också ha tillgångar där man kan få god avkastning. Eller som ett Investeringsbolag som Investor eller Lundbergs. Där Fredrik Lundberg häromdagen sa följande mycket kloka synpunkter till tidningen direkt.
"Vad man måste se till är att i alla lägen ha en bra finansiell ställning så att man har råd att övervintra. Det har vi och därför känner jag ingen som helst oro. Sedan går vi in i en tid som blir mycket tuffare för varje företag och då får man anpassa sig efter det", säger Fredrik Lundberg.
Ser man det så behöver man egentligen inte stressa över Brummers åsikter om man borde sälja allt man äger, lägga ned sitt företagande och öka matskafferiet och köpa guldtackor eller om man skall följa Qviberg att man i själva verket borde låna allt man överhuvudtaget kan och köpa aktier för dessa pengar. Man kan istället stressa av.
"Köp inga aktier nu långt kvar av krisen, enligt Brummer & partners"
"Börsen har bottnat, nu är det köpläge enligt Qviberg"
Ja det är inte lätt att hänga med i svängarna och inte heller lätt att ta ställning till om "börsen" skall upp eller ned då det finns många bra argument för både det ena och det andra. Dels att det nu verkligen kommer bli en ordentlig lågkonjunktur det är man nog inte osams om idag, likaså så kan man argumentera för att börsnedgången nu kanske gjort att detta redan är uttaget i börsens värdering att vinster kommer sjunka ordentligt samt att många av västvärldens individer nu kommer prioritera sparande före konsumtion även om räntorna blir lägre är jag rädd för.
Men behöver man egentligen välja sida?
Jag tillhör nog dem som inte lägger någon stor vikt vid om jag tror att börsen skall upp eller ned. Mitt huvudsakliga fokus ligger i ett intresse för det enskilda företaget om det finns skäl att anta en god långsiktig utveckling men det ligger också ett fokus i att privatekonomiskt inte ta allt för stora risker och gärna ha en bra slant på konto och i andra räntebärande tillgångar eller som amortering i ett boende. Har man tryggheten är det betydligt lättare att ta risker.
Jag tycker att man nog kan se sina egna tillgångar som en form av pensionsförsäkring eller stiftelse. Man vill ju ha någonstans att bo, man vill ha lite tillgångar redo för investeringar eller trygghet men man vill också ha tillgångar där man kan få god avkastning. Eller som ett Investeringsbolag som Investor eller Lundbergs. Där Fredrik Lundberg häromdagen sa följande mycket kloka synpunkter till tidningen direkt.
"Vad man måste se till är att i alla lägen ha en bra finansiell ställning så att man har råd att övervintra. Det har vi och därför känner jag ingen som helst oro. Sedan går vi in i en tid som blir mycket tuffare för varje företag och då får man anpassa sig efter det", säger Fredrik Lundberg.
Ser man det så behöver man egentligen inte stressa över Brummers åsikter om man borde sälja allt man äger, lägga ned sitt företagande och öka matskafferiet och köpa guldtackor eller om man skall följa Qviberg att man i själva verket borde låna allt man överhuvudtaget kan och köpa aktier för dessa pengar. Man kan istället stressa av.
tisdag 25 november 2008
Keep it simple
Ibland är de enklaste förklaringar, de bästa.
Vad är en aktie?
Vi låter Barnprogrammet Evas superkoll förklara för oss hur det hänger ihop. En lysande pedagogisk genomgång på 13 minuter.
Vad är en aktie?
Vi låter Barnprogrammet Evas superkoll förklara för oss hur det hänger ihop. En lysande pedagogisk genomgång på 13 minuter.
måndag 24 november 2008
Optionstankar från en dummies synvinkel
Innan jag skriver något mer nedan så skall jag göra det klart för läsare att jag verkligen inte är någon kunnig individ inom derivat i allmänhet och optioner i synnerhet och nedanstående text skall läsas ur den synvinkeln och att inlägget är högst personligt skrivet.
Optioner är en produkt som är full av missuppfattningar. Många ser det som extrema massförstörelsevapen där folk förr eller senare blir satta på bar backe med både att lån och inga pengar kvar vilket inte kanske riktigt speglar verkligheten även om så kan bli fallet för den som ställer ut optioner med för lite säkerheter. Det är egentligen lite synd då optioner i grunden är en väldigt bra produkt. Optionerna i sig är ett "nollsummespel" där det alltid i varje affär finns en vinnare och en förlorare i ekonomiska termer räknat men optioner är en bra omfördelare av risk dvs man kan sälja av lite risker om man är orolig medan en annan investerare kanske just vill kunna ta på sig risker. Ungefär precis som på en vanlig svensk landsväg där viss vill köra lite lungare och försiktigare medan andra vill trycka gasen i botten.
Men det finns ett antal saker som gör optionsmarknaden till kanske en framtida krismarknad. Det främsta skälet för att kan eventuellt kan ligga framtida problem i optionsmarknaden är det faktum att optioner alltid speglar bakomliggande tillgångar i form av aktier som optionerna ä r ställda på. T.ex. 10 kontrakt Investor optioner motsvarar exakt 1000 stycken aktier varken mer eller mindre. Problemet är att det idag finns betydligt mer optioner ute på marknaden är det finns aktier i Investor(!). Någonstans läste jag att i många aktier är förhållandet 1:10 dvs att det finns optionskontrakt på 10 ggr så mycket som det finns aktier. Väldigt många optionskontrakt kommer givetvis att bli värdelösa då dessa inte "löser ut" men vad händer den dagen för många investerare har för mycket optioner som löser ut mot vad det finns aktier? De konstiga enorma kursrusningarna i Wolkswagenaktien där aktien steg flera hundra procent på ett sammelsurium i kombinationen av mycket optioner och mycket blankning. Wolkswagenaktierna "tog slut" helt enkelt.
Så hur skall man då som oinsatt småsparare förhålla sig till optioner?
För det första anser jag att man först och främst skall bygga upp en stor buffert av räntebärande placeringar, sedan en portfölj av långsiktiga aktieinnehav. Först när man har en väldiversifierad aktieportfölj där innehaven når upp till minimigränsen för derivatkontrakt (vilket är 1000aktier) som man behöver intressera sig för optioner. Jag anser personligen att man alltid under alla förhållanden skall ha full teckning för optionerna antingen i form av pengar eller aktieinnehav. Allt annat är egentligen en form av spekulation. Visst kan man då köpa optioner i rent spekulationssyfte där man spekulerar i en prisförändring på just optionerna men jag anser nog att detta är mycket att klasssificra som spekulationsaffärer och något man bör hålla sig borta ifrån. Men optioner har sina förtjänster i omfördelare av risk som man mycket väl kan använda sig av.
När kan man då ha användning av optioner om man då har en väldiversifierad aktieportfölj med åt säga minst 1000 aktier av respektive aktieslag (aktier där optioner finns tillgängliga dessutom)?
Främst tycker jag man skall använda optioner för att minska risker. Aktier i sig är en riskfylld produkt och i de lägen man anser att riskerna är lite väl stora kan då använda optioner för att minska risken. t.ex. äger du idag 1000 aktier i Investor men är lite orolig att aktierna går ned. I det läget kan du då använda dig av något som på fackspråk kallas "Covered Call". Detta betyder att du idag äger aktier (låta säga 1000 Investor aktier) och därefter att du ställer ut 10 kontrakt köpoptioner till en kurs som ligger högre än dagens kursnivå. På klarspråk betyder detta att du idag äger aktier men kan tänka dig att sälja aktier om dom skulle stiga i pris. För detta löfte så får du lite extra kontanter i form av en optionspremie vilket ung är som en extra utdelning. Skulle aktierna gå ned i pris så ä detta inte kul för dina aktier men du gjorde i alla fall en vinst på kanske en tusenlapp eller två på optionspremien. Skulle aktien stiga ordentligt i pris så kommer dina aktier att säljas för lösenkursen då tjänar du både på uppgången och på optionspremien men du kommer inte ta del av stora uppgångar.
Ett annat ganska bra sätt att använda optioner enligt mig är en situation med en investerare som sitter på egentligen mer likvida medel än vad investeraren vill. Investeraren vill kanske egentligen köpa aktier men vet ju inte riktigt om aktierna "har bottnat", blivit tillräckligt billiga eller likande. I det läget så kanske han eller hon skulle vilja köpa 1000 aktier i Volvo. Det enklaste är ju givetvis att köpa aktierna direkt och går aktiemarknaden upp så är ju detta sant. Om aktie marknaden däremot går ned är det ju inte lika kul. Om man istället säljer säljoptioner på en kurs som t.ex. ligger 10-15% under dagens kurs så erhåller man då direkt en lite optionspremie vilket är ung som en extra aktieutdelning i kontanter. Om aktien går upp eller står still så händer ingenting mer än att då du har fått optionspremien gratis. Skulle aktien däremot dippa till din lösenkurs eller lägre vilket ju egentligen var det du önskade så kommer du att bli löst på optionerna och dina 1000 Volvoaktier kommer köpas in. Slutsumma är att du då betalade några kronor mindre per aktie (inköpssumman – optionspremien) och förhoppningsvis i de bästa av världar så börjar ju aktien stiga efter det att du köpt in dem till din lösenkurs.
Utöver detta finns en mängd strategier, som jag inte kan redogöra för på ett bra sätt men rådet är att hantera optioner mycket varsamt och ALLID ha full säkerhet i form av tillgångar att lösa dina åtagande. Detta gäller enligt mig också när man köper optioner! Med detta i ryggen skall du först och främst bygga upp en smärre förmögenhet av kontanter, obligationer, fonder och aktier innan du börjar använda dig av optioner.
Vill du lära dig mer om optioner så rekomenderar jag gärna sidan www.derivatinfo.com
söndag 23 november 2008
Årets första..
torsdag 20 november 2008
Börsåret 2008, ett år att berätta om för barnbarnen
Det finns nog en uppenbar risk att börsen i morgon går ned till den "magiska gränsen" -50% på ett år. Det är något som verkligen inte tillhör vanligheterna som tur är.
I själva verket så finns det inget år överhuvudtaget som börsen har gått ned mer än 50% på ett kalenderår. I alla fall inte i riksbankens historik över börskurser och den sträcker sig till 1906...
Så här har utvecklingen t.ex. varit år för år sedan 1919.
Så börsraset 2008, det kommer nog med stor sannolikhet vara något att berätta om för barn och barnbarn...Kanske blir det ett stort börsras år 2039 men så illa som 2008 det blir det nog inte i procentuella tal.
I själva verket så finns det inget år överhuvudtaget som börsen har gått ned mer än 50% på ett kalenderår. I alla fall inte i riksbankens historik över börskurser och den sträcker sig till 1906...
Så här har utvecklingen t.ex. varit år för år sedan 1919.
Så börsraset 2008, det kommer nog med stor sannolikhet vara något att berätta om för barn och barnbarn...Kanske blir det ett stort börsras år 2039 men så illa som 2008 det blir det nog inte i procentuella tal.
Nej Åsbrink, man lånar inte till pensionen
Erik Åsbrink hade häromdagen en debattartikel publicerad i DN ang. den ekonomiska utvecklingen och en oro inför att bromsen snart kommer slå till det nya pensionsystemet.
Förutom att han förespråkar att staten skall göra några ordentliga krafttag för att i möjligaste mån lindra stor arbetslöshet och dålig ekonomisk utvckling. Här kan jag nog hålla med honom att man kan svälja några år med minus i statsfinanserna.
Åsbrink har också ett förslag som jag verkligen inte håller med honom. Han uttrycker en oro för att bromsen skall slå till i pensionsystemet år 2010. Detta blir nog allt mer sannolikt med tanke på den ekonomiska samhällsutvecklingen amt det faktum att "bufferten" i form av APfonder inte haft något lysande år direk sista tiden heller. Rent praktiskt innebär "tryck på bromsen" att inkomstpensionen (16% av din inkomst skuldbokförd för dig till din pension) inte kommer räknas upp i takt med löneutvckling eller inflationen. Detta gäller både ungdomar med många år kvar till pensionen och särskitl givetivs pensionärerna som inte kan räkna med någon vidare höjning av pensionen.
Åsbrinks lösning är att staten skall låna pengar för att uppräkning av pensionerna skall ske trots att "bromsen" i systemet har slått till. Jag tycker detta är helt käpprätt åt skogen. Lånar vi pengar idag för att "sätta guldkant" på tillvaron för dagens pensionärer och betala ut mer i pension är vad samhälelt egentligen har råd med så kommer detta drabba dagens ungdomar än värre i framtiden och risken för 70-80 talisters pensioner blir ännu högre och i värsta fall måste då denna yrkesgrupp arbeta längre för att man gav en för frikostig pension till sina föräldrar mot vad samhället egenligen hade råd med.
Sverige har en av världens mest effektiva pensionsystem skulel jag vilja säga. Pensionsystemet har en inbyggd trygghet som gör att statsfinanserna inte äventyras som i många andra europeiska länder som de kommande 10 år kommer få enorma statsfinansiella problem. Men trots detta är pensionen inte helt ut fonderad utan det finns forfarande en del av pensionen som där den arbetande delen av befolkningen betalar för pensionärerna. Om samhället då får en dålig utveckling så måste detta också tyvärr drabba pensionärerna om man inte skall äventyra framtida generationers pension och det är därför finns ex. bromsen. Vi skall inte låna pengar för pensionen är min åsikt.
Ang. pensionsdebatten i media som varit den senaste tiden om jättepensionerna i bla. Nordea. Så är det i första hand Styrelsen som beslutar om detta (och den slutgiltiga beslutet har aktieägarna på bolagsstämman). Ja visst låter det enligt mig som verkliga fantasisummor med 180 miljoner eller vad det nu var fram till en beräknad säker död. Dvs 60% av den höga direktörslönen i tjänstepension livet ut från 62 år och från 62år, 50% av lönen.
Även om detta låter extremt mycket så är det faktiskt på det viset att alla landets privata tjänstemän födda 1978 och tidigare har dessa "guldkantade" pensionsavtal (såvida man arbetat som privat tjänsteman i 30 år) . På en tjänsteinkomst över 29500kr i månaden så får man faktiskt 65% av lönen i pension livet ut...Bättre än Nordea gubbar alltså.
Dessutom så får man en liten bonus i form av ITPK vilket är en månadsavsättning på 2% som man själv kan förvalta i fonder eller livsparande. Lägger man i hop dessa förmåns och premieavsatta pensioner så blir det nog några miljoner fram til döden även för en vanlig ekonomichef hos Karlssons Bygg eller civilingengör med bra lön hos Atlas Copco. Sedan har man visserligen inte lika hög lön som en Bank-Vd men procentuellt av lönen kan det nästa vara lika bra.....Men så god blir nog inte pensionen för "ungdomar", utan för födda 1979 och senare finns det idag istort sett inga förmånspensioner kvar utan där avsätts pengar idag som man får förvalta bästa man vill till framtida behov.
Mer om "guldpensionen" ITP
Förutom att han förespråkar att staten skall göra några ordentliga krafttag för att i möjligaste mån lindra stor arbetslöshet och dålig ekonomisk utvckling. Här kan jag nog hålla med honom att man kan svälja några år med minus i statsfinanserna.
Åsbrink har också ett förslag som jag verkligen inte håller med honom. Han uttrycker en oro för att bromsen skall slå till i pensionsystemet år 2010. Detta blir nog allt mer sannolikt med tanke på den ekonomiska samhällsutvecklingen amt det faktum att "bufferten" i form av APfonder inte haft något lysande år direk sista tiden heller. Rent praktiskt innebär "tryck på bromsen" att inkomstpensionen (16% av din inkomst skuldbokförd för dig till din pension) inte kommer räknas upp i takt med löneutvckling eller inflationen. Detta gäller både ungdomar med många år kvar till pensionen och särskitl givetivs pensionärerna som inte kan räkna med någon vidare höjning av pensionen.
Åsbrinks lösning är att staten skall låna pengar för att uppräkning av pensionerna skall ske trots att "bromsen" i systemet har slått till. Jag tycker detta är helt käpprätt åt skogen. Lånar vi pengar idag för att "sätta guldkant" på tillvaron för dagens pensionärer och betala ut mer i pension är vad samhälelt egentligen har råd med så kommer detta drabba dagens ungdomar än värre i framtiden och risken för 70-80 talisters pensioner blir ännu högre och i värsta fall måste då denna yrkesgrupp arbeta längre för att man gav en för frikostig pension till sina föräldrar mot vad samhället egenligen hade råd med.
Sverige har en av världens mest effektiva pensionsystem skulel jag vilja säga. Pensionsystemet har en inbyggd trygghet som gör att statsfinanserna inte äventyras som i många andra europeiska länder som de kommande 10 år kommer få enorma statsfinansiella problem. Men trots detta är pensionen inte helt ut fonderad utan det finns forfarande en del av pensionen som där den arbetande delen av befolkningen betalar för pensionärerna. Om samhället då får en dålig utveckling så måste detta också tyvärr drabba pensionärerna om man inte skall äventyra framtida generationers pension och det är därför finns ex. bromsen. Vi skall inte låna pengar för pensionen är min åsikt.
Ang. pensionsdebatten i media som varit den senaste tiden om jättepensionerna i bla. Nordea. Så är det i första hand Styrelsen som beslutar om detta (och den slutgiltiga beslutet har aktieägarna på bolagsstämman). Ja visst låter det enligt mig som verkliga fantasisummor med 180 miljoner eller vad det nu var fram till en beräknad säker död. Dvs 60% av den höga direktörslönen i tjänstepension livet ut från 62 år och från 62år, 50% av lönen.
Även om detta låter extremt mycket så är det faktiskt på det viset att alla landets privata tjänstemän födda 1978 och tidigare har dessa "guldkantade" pensionsavtal (såvida man arbetat som privat tjänsteman i 30 år) . På en tjänsteinkomst över 29500kr i månaden så får man faktiskt 65% av lönen i pension livet ut...Bättre än Nordea gubbar alltså.
Dessutom så får man en liten bonus i form av ITPK vilket är en månadsavsättning på 2% som man själv kan förvalta i fonder eller livsparande. Lägger man i hop dessa förmåns och premieavsatta pensioner så blir det nog några miljoner fram til döden även för en vanlig ekonomichef hos Karlssons Bygg eller civilingengör med bra lön hos Atlas Copco. Sedan har man visserligen inte lika hög lön som en Bank-Vd men procentuellt av lönen kan det nästa vara lika bra.....Men så god blir nog inte pensionen för "ungdomar", utan för födda 1979 och senare finns det idag istort sett inga förmånspensioner kvar utan där avsätts pengar idag som man får förvalta bästa man vill till framtida behov.
Mer om "guldpensionen" ITP
onsdag 19 november 2008
Räkna med fler nyemissioner
Den senaste tiden har det varit ett antal nyemissioner och det finns nog anledning att tro att det blir ganska mycket av den varan under det närmsta året i takt med en svagare konjunktur och fortsatt svåra förhållanden på kreditmarknaden. Skälet till att ett företag gör nyemissioner kan vara flera. Ett uppenbart skäl kan vara att företaget genomför förvärv och där en viss del av förvärvet betalas genom att ägare tillskjuter mer pengar. Ett exempel på detta är idag Getinge som har gjort ett stort förvärv nyligen och där man i närtid snart kommer genomföra ett förvärv. Ett annat skäl kan vara att bolaget göra stora förluster och där pengarna urholkas ur bolaget. Många forsknings och utvecklingsbolag kännetecknas ofta av denna situation där det kan vara mycket kostnadskrävande att gå från forskning och utveckling fram till kommersialisering och en lönsam försäljning.
Ett tredje skäl kan vara att företaget kan börja få trubbel med sina bankontakter dvs där banken kan bli mer restriktiv till att ett företags låneskuld och i värsta fall kanske tom vill säga upp lån till företaget. I ett sådant läge kan företaget få likviditetsproblem och svårigheter att refinansiera sig och då återstår ofta inte annat än att låna ägarna skjuta till mer kapital till företaget och "byta ut" vissa lån mot eget kapital och på så sätt stärka upp balansräkningen. Är företaget trots allt väldigt lönsamt och inte har några problem med räntebetalningar så kan sådana nyemissioner genomföras exempelvis genom att aktieägarna får teckna ett förlagslån, ett konvertibellån som nu aktuella PA Resourses eller preferensaktier med hög utdelning som i fallet Swedbank som nu också skall genomföra en nyemission. Men det vanligaste är att man nog likt Retail & Brands genomför en nyemission av vanliga aktier där aktieägarna tvingas teckna aktier för att behålla sin ägarandel av bolaget.
Ett fjärde sätt att göra nyemission är t.ex. en kombinerad försäljning av aktier samt nyemission av aktier för exempelvis en notering på börsen. I ett sådant läge så minskar huvudägaren ned sitt innehav samtidigt som man också stärker upp företagets balansräkning och gör företaget redo för kanske lite mer offensiva åtgärder. Om jag inte minns helt fel så var det så exempelvis Melker schöirling AB kom till börsen samt upplägget på den misslyckade introduktionen av Bisnode.
Så mao bör man idag ha en beredskap för att nyemissioner med hänsyn till det ansträngda läget för både företagets lönsamhet spåren av den sämre konjunkturen och bakproblemen. Men hur skall man då ställa sig till detta faktum att det finns nyemissionsrisk i många bolag på börsen. I ett "tänkt normalfall" så sker det allt som oftast ganska kraftiga ras för ett bolags aktie i takt med att lönsamheten försämras och den finansiella problemen allt mer uppenbaras av investerare. När sedan en nyemission presenteras så brukar det allt som oftast inte var några muntra dagar heller för aktien och man får vara beredd på ordentliga ras ner mot teckningskursen för de nya aktierna. När emissionen sedan är i hamn så sker det ofta en form av rekyl på aktien. Om sedan problemen för företagen är en temporär, och lönsamheten kommer åter och finanserna stabiliseras då kan aktien vara ett klipp sett till tecknande av nyemissionen i den svenska bankkrisen t.ex. i början av 90-talet så genomfördes det flera nyemissioner bland bankerna för att stärka upp deras balansräkningar och förbättrade kapitaltäckningsgrader. I dessa fal aktierna allt som oftast ett ordenligt klipp och bankerna kunde när tiderna blev bättre både återbetala nyemisisonsbeloppet i utdelningar, samt att man också kunde dela ut övertagna kommersiella panter som i föregående kris var omstrukturerade fastighetsbolag. Till detta kom också att aktierna hade en god utveckling också.
Den som lever få se hur det ser ut denna gång när de dystra tiderna lider mot sitt slut. Kanske bildar bankerna denna gång några industrikonglomerat av kraschade riskkapitalfonder samt omstruktureringar av högbelånade fastighetsbolag?
Att däremot ständigt och jämt delta i nyemissioner i utveckling och forskningsbolag det finns nog skäl att vara skeptisk till och det finns ett antal företag på börsen som förskräcker med såväl ständiga förluster som nyemissioner.
Ett tredje skäl kan vara att företaget kan börja få trubbel med sina bankontakter dvs där banken kan bli mer restriktiv till att ett företags låneskuld och i värsta fall kanske tom vill säga upp lån till företaget. I ett sådant läge kan företaget få likviditetsproblem och svårigheter att refinansiera sig och då återstår ofta inte annat än att låna ägarna skjuta till mer kapital till företaget och "byta ut" vissa lån mot eget kapital och på så sätt stärka upp balansräkningen. Är företaget trots allt väldigt lönsamt och inte har några problem med räntebetalningar så kan sådana nyemissioner genomföras exempelvis genom att aktieägarna får teckna ett förlagslån, ett konvertibellån som nu aktuella PA Resourses eller preferensaktier med hög utdelning som i fallet Swedbank som nu också skall genomföra en nyemission. Men det vanligaste är att man nog likt Retail & Brands genomför en nyemission av vanliga aktier där aktieägarna tvingas teckna aktier för att behålla sin ägarandel av bolaget.
Ett fjärde sätt att göra nyemission är t.ex. en kombinerad försäljning av aktier samt nyemission av aktier för exempelvis en notering på börsen. I ett sådant läge så minskar huvudägaren ned sitt innehav samtidigt som man också stärker upp företagets balansräkning och gör företaget redo för kanske lite mer offensiva åtgärder. Om jag inte minns helt fel så var det så exempelvis Melker schöirling AB kom till börsen samt upplägget på den misslyckade introduktionen av Bisnode.
Så mao bör man idag ha en beredskap för att nyemissioner med hänsyn till det ansträngda läget för både företagets lönsamhet spåren av den sämre konjunkturen och bakproblemen. Men hur skall man då ställa sig till detta faktum att det finns nyemissionsrisk i många bolag på börsen. I ett "tänkt normalfall" så sker det allt som oftast ganska kraftiga ras för ett bolags aktie i takt med att lönsamheten försämras och den finansiella problemen allt mer uppenbaras av investerare. När sedan en nyemission presenteras så brukar det allt som oftast inte var några muntra dagar heller för aktien och man får vara beredd på ordentliga ras ner mot teckningskursen för de nya aktierna. När emissionen sedan är i hamn så sker det ofta en form av rekyl på aktien. Om sedan problemen för företagen är en temporär, och lönsamheten kommer åter och finanserna stabiliseras då kan aktien vara ett klipp sett till tecknande av nyemissionen i den svenska bankkrisen t.ex. i början av 90-talet så genomfördes det flera nyemissioner bland bankerna för att stärka upp deras balansräkningar och förbättrade kapitaltäckningsgrader. I dessa fal aktierna allt som oftast ett ordenligt klipp och bankerna kunde när tiderna blev bättre både återbetala nyemisisonsbeloppet i utdelningar, samt att man också kunde dela ut övertagna kommersiella panter som i föregående kris var omstrukturerade fastighetsbolag. Till detta kom också att aktierna hade en god utveckling också.
Den som lever få se hur det ser ut denna gång när de dystra tiderna lider mot sitt slut. Kanske bildar bankerna denna gång några industrikonglomerat av kraschade riskkapitalfonder samt omstruktureringar av högbelånade fastighetsbolag?
Att däremot ständigt och jämt delta i nyemissioner i utveckling och forskningsbolag det finns nog skäl att vara skeptisk till och det finns ett antal företag på börsen som förskräcker med såväl ständiga förluster som nyemissioner.
tisdag 18 november 2008
frågor Ang. företagsobligationer
Jag har fått ett antal mail och några kommentar på föregående inlägg om företagsobligationer och hur man handlar dessa. På stockholmsbörsen finns många former av företagsobligationer noterade på obligationsbörsen (SOX). Idag finns ingen direkt form av elektronisk handel via nätmäklare utvecklad utan man får vackert göra som man gjorde förr där man ringde till mäklaren. Det finns både obligationer med höga som låga minimihandelsposter. Vissa obligationer kan handlas för tusenlappar medan andra handlas till miljonbelopp. Även aktieindexobligationer registreras på SOX.
Vissa mäklarfirmor är också lite smått specialiserade på företagetsobligationer och en av dessa firmor är Öhman fondkomission.
Just i det speciella fallet med Investors obligation så ser jag attt den handlas på Londonbörsen. Det är inte ovanligt för våra svenska företag som har mycket lån utställda i Euro. I många fall så erbjuder de banker som varit delaktiga i framtagandet av obligationslånet en enkel handel för deras kunder. Bland annat Handelsbanken och SEB är tora på företagsobligationer. T.ex. i fallet Investor och deras utestående obligationslån så erbjuder ex. Handelsbanken obligationshandel i lån som dom varit delaktiga i (ex. Investor) i belopp om 1000 Euro.
Villkoren för Investors lån är
Obligationslånet löper till 2016-03-14, Valutan är Euro. Kupongen är 4,0%. priset är idag 78,94 (81,62 inkl upplupen ränta) vilket ger en effektiv ränta på 7,9% (i Euro) fram till slutdatumet.
Ett annat lån löper till 2012-03-12, Valutan är Euro. Kupongen är 6,125% %. priset är idag 99,14 (103,5 ikl upplupen ränta) vilket ger en effektiv ränta på 6,41% ( i Euro) till slutdatum
Mer om hur obligationer fungerar finns här
Vissa mäklarfirmor är också lite smått specialiserade på företagetsobligationer och en av dessa firmor är Öhman fondkomission.
Just i det speciella fallet med Investors obligation så ser jag attt den handlas på Londonbörsen. Det är inte ovanligt för våra svenska företag som har mycket lån utställda i Euro. I många fall så erbjuder de banker som varit delaktiga i framtagandet av obligationslånet en enkel handel för deras kunder. Bland annat Handelsbanken och SEB är tora på företagsobligationer. T.ex. i fallet Investor och deras utestående obligationslån så erbjuder ex. Handelsbanken obligationshandel i lån som dom varit delaktiga i (ex. Investor) i belopp om 1000 Euro.
Villkoren för Investors lån är
Obligationslånet löper till 2016-03-14, Valutan är Euro. Kupongen är 4,0%. priset är idag 78,94 (81,62 inkl upplupen ränta) vilket ger en effektiv ränta på 7,9% (i Euro) fram till slutdatumet.
Ett annat lån löper till 2012-03-12, Valutan är Euro. Kupongen är 6,125% %. priset är idag 99,14 (103,5 ikl upplupen ränta) vilket ger en effektiv ränta på 6,41% ( i Euro) till slutdatum
Mer om hur obligationer fungerar finns här
måndag 17 november 2008
När och hur köper du frukt och grönsaker?
Att frukt och grönt skall ätas var dag det tror jag de flest a är överens om. Men vilken frukt och grönt köpare är du själv? Tillhör du kategorin som alltid köper 6 bananer, 6 äpplen och 4 päron varje fredag åter runt oavsett pris och säsong? Eller tillhör du kategorin som går och letar extrapris, Köper en låda bananer när dessa går att köpa för en billig penning och sedan apelsiner när dessa är billiga mitt i sommaren fast dom egentligen mest smakar skit då? Eller är du gourmethandlaren som strikt går efter säsong där apelsiner och bananer inköps efter bästa säsong så att man får apelsinerna så där saftiga och mumsiga i december?
I förra veckan hörde jag på ett trevligt föredrag om allokering dvs hur man som sparare bör fördela sina risker mellan olika tillgångar som aktier, obligationer och andra tillgångar. Allokering är en viktig ingrediens i investeringar och i mångt och mycket är det detta som avgör din långsiktiga avkastning över tiden. Då en god allokering kan medföra att man som sparare dels kan sprida sina risker och på så sätt ta mindre risker och förhoppningsvis också få en ganska god avkastning. Men valet av allokering kan göras på många olika sätt och med olika approach. För egen del anser jag att allokering är en mycket viktig fråga och det finns egentligen inga skäl till att bortse från frågan om hur man fördelar sina tillgångar och det finns klara nackdelar med att ha alla sina tillgångar i samma tillgångsslag.
Föredraget i förra veckan som för övrigt hölls av en representant från Catella förespråkade stark disciplin och en fast modellbaserad allokering. Föredragshållaren använde sig av tre olika tillgångsslag i fondform. En aktiefond, en räntefond och en Hedgefond. Först en övergripande fördelning där aktiedelen skulle vara sparhorisonten i år gånger 4 i procent. (dvs 10 årig sparhorisont=40% aktier) och sedan lika Omplaceringar skulle sedan genomföras systematiskt med disciplin var tredje månad och med två tillfällen per omplacering. Dvs sälja sådant som har gått upp och köpa sådant som gått ned för att med tiden hänga kvar vid sin modellbaserade normalfördelning. Klokskapen med detta är att man då inte kommer dras med i bubblor och ha alldeles för mycket aktier när aktiemarknaden har toppat och vice versa har för mycket räntepapper när marknaden har rasat. Fördelen med detta sätt att investera är att man inte behöver ta hänsyn till "marknaden" utan man tar bara hänsyn till procentsatser och aktuell fördelning. Att t.ex. sköta sitt pensionssparande på detta sätt är förhållandevis enkelt. Då man ett par gånger om året går in och "återställer" sin fördelning t.ex. 60/40 till valda fonder och så är det klart.
Jag däremot är en förespråkare för vad man skulle kunna kalla värdebaserad allokering dvs Man bör köpa tillgångar som ger ett högt värde till förmån för tillgångar som har ett lågt värde. Istället för att se på hur olika tillgångar har utvecklats historiskt. Kan man förmodas få mycket bra avkastning på obligationer framför aktier vid ett givet tillfälle så bör man givetvis köpa obligationer är min åsikt. Det finns givetvis likheter med en modellbaserad allokering då t.ex. aktier ofta vid kraftiga uppgångar blir dyrare. Men det behöver ju faktiskt inte vara så. Det kan finnas goda skäl för att upp och nedgångar är motiverade ur värdeperspektiv och lika så kan stillastående marknader innebära att några tillgångar med tiden bli ganska billiga. Hedgefonder är överlag inte något som jag förespråkar och de flesta klarar sig nog väl med räntor och aktier och nå ganska lika resultat. Möjligtvis med tillägg för någon fond som är inriktad på realtilgångar som i vissa lägen kan ge attraktiva investeringsmöjligheter.
Jag anser att det kan finnas stora nackdelar med en modellbaserad allokering. För att ge ett exempel så kan det ju vara så att man som investerare har ett mycket långt tidsperspektiv och då bör man i stort sett ha det mesta av sina placeringsbara tillgångar (nej hushållsbufferten bör inte räknas in här) i aktier då aktier bör över en lång tidsperiod ge den bästa avkastningen. Problemet är att aktier just för tillfället t.ex. vid millenniumskiftet kan vara väldigt dyra och risken är då att man på några års sikt kan få ganska dålig avkastning. Då bör enligt i alla fall mig en ung sparare med lång tidshorisont inte vara fullt viktad in i aktier. Likaså bör en investerare med kanske lite kortare sparhorisont inte vara fullt viktad i räntemarknaden när räntorna är på rekordlåga nivåer och avkastningen från obligationer och statspapper
Är det en form av investeringar som man enligt mig idag bör "undervikta" i allokeringen idag så är det medelfristiga statsobligationer dvs obligationer på 3-5 år där den effektiva räntan idag är runt 3% (vilket blir avkastningen vid stillastående priser på statsobligationerna).Nej köp hellre korta eller om man är riktig pessimist väldigt långa obligationer eller företagsobligationer för din räntedel. Det intressanta i sammanhanget är att många företagsobligationer är mer prisvärda än på länge. Ta ex. obligationen för stabila Investor, den Euroobligationen ger 7% per år i 7-8år. Inte så illa pinkat och är det verkligen befogat att Investorobligationen skall ge mer än dubbelt så höga ränta som statsobligationer? Investor lär nog inte gå i konkurs de kommande åren får vi hoppas…
I förra veckan hörde jag på ett trevligt föredrag om allokering dvs hur man som sparare bör fördela sina risker mellan olika tillgångar som aktier, obligationer och andra tillgångar. Allokering är en viktig ingrediens i investeringar och i mångt och mycket är det detta som avgör din långsiktiga avkastning över tiden. Då en god allokering kan medföra att man som sparare dels kan sprida sina risker och på så sätt ta mindre risker och förhoppningsvis också få en ganska god avkastning. Men valet av allokering kan göras på många olika sätt och med olika approach. För egen del anser jag att allokering är en mycket viktig fråga och det finns egentligen inga skäl till att bortse från frågan om hur man fördelar sina tillgångar och det finns klara nackdelar med att ha alla sina tillgångar i samma tillgångsslag.
Föredraget i förra veckan som för övrigt hölls av en representant från Catella förespråkade stark disciplin och en fast modellbaserad allokering. Föredragshållaren använde sig av tre olika tillgångsslag i fondform. En aktiefond, en räntefond och en Hedgefond. Först en övergripande fördelning där aktiedelen skulle vara sparhorisonten i år gånger 4 i procent. (dvs 10 årig sparhorisont=40% aktier) och sedan lika Omplaceringar skulle sedan genomföras systematiskt med disciplin var tredje månad och med två tillfällen per omplacering. Dvs sälja sådant som har gått upp och köpa sådant som gått ned för att med tiden hänga kvar vid sin modellbaserade normalfördelning. Klokskapen med detta är att man då inte kommer dras med i bubblor och ha alldeles för mycket aktier när aktiemarknaden har toppat och vice versa har för mycket räntepapper när marknaden har rasat. Fördelen med detta sätt att investera är att man inte behöver ta hänsyn till "marknaden" utan man tar bara hänsyn till procentsatser och aktuell fördelning. Att t.ex. sköta sitt pensionssparande på detta sätt är förhållandevis enkelt. Då man ett par gånger om året går in och "återställer" sin fördelning t.ex. 60/40 till valda fonder och så är det klart.
Jag däremot är en förespråkare för vad man skulle kunna kalla värdebaserad allokering dvs Man bör köpa tillgångar som ger ett högt värde till förmån för tillgångar som har ett lågt värde. Istället för att se på hur olika tillgångar har utvecklats historiskt. Kan man förmodas få mycket bra avkastning på obligationer framför aktier vid ett givet tillfälle så bör man givetvis köpa obligationer är min åsikt. Det finns givetvis likheter med en modellbaserad allokering då t.ex. aktier ofta vid kraftiga uppgångar blir dyrare. Men det behöver ju faktiskt inte vara så. Det kan finnas goda skäl för att upp och nedgångar är motiverade ur värdeperspektiv och lika så kan stillastående marknader innebära att några tillgångar med tiden bli ganska billiga. Hedgefonder är överlag inte något som jag förespråkar och de flesta klarar sig nog väl med räntor och aktier och nå ganska lika resultat. Möjligtvis med tillägg för någon fond som är inriktad på realtilgångar som i vissa lägen kan ge attraktiva investeringsmöjligheter.
Jag anser att det kan finnas stora nackdelar med en modellbaserad allokering. För att ge ett exempel så kan det ju vara så att man som investerare har ett mycket långt tidsperspektiv och då bör man i stort sett ha det mesta av sina placeringsbara tillgångar (nej hushållsbufferten bör inte räknas in här) i aktier då aktier bör över en lång tidsperiod ge den bästa avkastningen. Problemet är att aktier just för tillfället t.ex. vid millenniumskiftet kan vara väldigt dyra och risken är då att man på några års sikt kan få ganska dålig avkastning. Då bör enligt i alla fall mig en ung sparare med lång tidshorisont inte vara fullt viktad in i aktier. Likaså bör en investerare med kanske lite kortare sparhorisont inte vara fullt viktad i räntemarknaden när räntorna är på rekordlåga nivåer och avkastningen från obligationer och statspapper
Är det en form av investeringar som man enligt mig idag bör "undervikta" i allokeringen idag så är det medelfristiga statsobligationer dvs obligationer på 3-5 år där den effektiva räntan idag är runt 3% (vilket blir avkastningen vid stillastående priser på statsobligationerna).Nej köp hellre korta eller om man är riktig pessimist väldigt långa obligationer eller företagsobligationer för din räntedel. Det intressanta i sammanhanget är att många företagsobligationer är mer prisvärda än på länge. Ta ex. obligationen för stabila Investor, den Euroobligationen ger 7% per år i 7-8år. Inte så illa pinkat och är det verkligen befogat att Investorobligationen skall ge mer än dubbelt så höga ränta som statsobligationer? Investor lär nog inte gå i konkurs de kommande åren får vi hoppas…
torsdag 13 november 2008
Nibe har proaktivt tagit sig an avmattningen
För de allra flesta företag är det just nu mycket tuffa omvärldsfaktorer. Efterfrågan viker, kostnader stiger och den finansiella turbulensen gör det svårare att få krediter för affärsverksamhet. För företaget Nibe som idag släppte en delårsrapport är det inget undantag man tror även här att man står inför en utmanande framtid. Samtidigt kan man inte låta bli att slås av hur proaktivt och tålmodigt Nibe har angripigt denna sämre konjunktur. Redan för ungefär ett år sedan fick Nibe problem med att man haft lite för hög förväntan om hur efterfrågan på deras produkter skulle vara. Man hamnade i ett besvärligt läge med ökade kostnader och sämre efterfrågan främst inom divisionen brasvärme och situationen ledde till alldeles för stora lager och med andra ord ordentligt sämre lönsamhet i kombination med högre kapitalbindning.
Men i fallet Nibe måste jag säga att jag är imponerad av hur företagsledningen hanterade situation och med vilken befriande ärlighet som ledning sa som det var. Inga krusiduller, inga bortförklaringar, inga "tillfälliga omsändigheter" osv. Utan problem hade uppstått till viss del till följd av felaktiga beslut som tagits i företaget och det var nu det var tid att handla för att rätta till dessa problem. Nibe genomförde omstruktureringar, man angrep kostnader, man tvingades flytta produktion och säga upp personal och man lade halt på företagsförvärv. Det är inga lätta beslut att ta och det krävs en ledning med integritet och klokhet för att genomdriva sådana processer på ett bra sätt. Speciellt om man som i fallet Nibe haft en mycket god tillväxt under många års tid.
Idag så här drygt ett år senare är det nästa så att omvärldsfaktorerna är betydligt sämre än vad de var för ett år sedan men nu står Nibe starkare i mina ögon. Man har fått kostnader som är lägre och som nu är bättra matchade till den lägre efterfrågan vilket gör att man fortsatt klarar av i alla fall hyffsade vinstmarginaler. De proaktiva återgärde för ett år sedan gör att Nibe nu sitter i en bra roll där man återigen kan satsa allt mer offensivt när konkurrenterna måste gå igenom det jobb som Nibe gjorde för ett år sedan. Ett företag som t.ex. får allt mer problem är Nibe Brasvärmes konkurrent Jötul som ägs av Ratos där nu förluster präglar verksamheten medan Nibe också känner av den vikande marknaden med ca. minus 5% i omsättning men med 6-7% rörelsemarginaler. Nibe har nu förhoppningsvis möjligheten att knapra lite marknadsandelar från konkurrenterna.
En annan glädjande nyhet är att Nibe allt mer går från att vara ett renodlat nordiskt bolag till att bli ett allt mer internationaliserat bolag. I år har man köpt bolag i Österrike, Ryssland men även i Mexiko(!). Sverige som land är idag ett land med en i ett internationellt perspektiv ganska mättad marknad men också en marknad som legat långt framme när det gäller Nibes verksamhetsområden. Jag tror att Nibe med en svensk plattform har alla möjligheter att likt många andra svenska framgångsrika företag växa ut i världen.
Nibe har sedan ett antal år haft målsättningen att man år 2010 skulle omsätta 10Miljarder och ha rörelsemarginaler på 10% (idag 2008 omsätter man ca. 5,5-6Mdr på årsbasis). Dit kommer man med stor sannolikhet inte nå såvida man inte gör en nyemission och klipper till med ett ordenligt förvärv men det tror jag inte man gör utan det troliga är nog i man i kommande årsbokslut kommer konstatera att det nog blir väldigt svårt att nå målen om 10 Mdr i omsättning och istället lägga sig på ett lägre mål ett antal år framåt i tiden.
Nibes aktie är nog fortsatt inget direkt klipp därtill är det nog lite för svåra omvärldsfaktorer för att bolaget skall kunna betraktas som ett tillväxtbolag. Men med tiden kommer Nibe allt mer växa in i sin egen aktie värderingsmässigt. För egen del kan jag konstatera att jag sålde de mest av mina Nibe aktier i en mycket förmånlig tid i samband med att jag köpte ny bil och har numera endast kvar en symbolisk summa så kan jag mycket väl någon gång i framtiden återigen tänka mig att köpa Nibe aktier, det är ett mycket välskött företag med duktiga huvudägare.
Men i fallet Nibe måste jag säga att jag är imponerad av hur företagsledningen hanterade situation och med vilken befriande ärlighet som ledning sa som det var. Inga krusiduller, inga bortförklaringar, inga "tillfälliga omsändigheter" osv. Utan problem hade uppstått till viss del till följd av felaktiga beslut som tagits i företaget och det var nu det var tid att handla för att rätta till dessa problem. Nibe genomförde omstruktureringar, man angrep kostnader, man tvingades flytta produktion och säga upp personal och man lade halt på företagsförvärv. Det är inga lätta beslut att ta och det krävs en ledning med integritet och klokhet för att genomdriva sådana processer på ett bra sätt. Speciellt om man som i fallet Nibe haft en mycket god tillväxt under många års tid.
Idag så här drygt ett år senare är det nästa så att omvärldsfaktorerna är betydligt sämre än vad de var för ett år sedan men nu står Nibe starkare i mina ögon. Man har fått kostnader som är lägre och som nu är bättra matchade till den lägre efterfrågan vilket gör att man fortsatt klarar av i alla fall hyffsade vinstmarginaler. De proaktiva återgärde för ett år sedan gör att Nibe nu sitter i en bra roll där man återigen kan satsa allt mer offensivt när konkurrenterna måste gå igenom det jobb som Nibe gjorde för ett år sedan. Ett företag som t.ex. får allt mer problem är Nibe Brasvärmes konkurrent Jötul som ägs av Ratos där nu förluster präglar verksamheten medan Nibe också känner av den vikande marknaden med ca. minus 5% i omsättning men med 6-7% rörelsemarginaler. Nibe har nu förhoppningsvis möjligheten att knapra lite marknadsandelar från konkurrenterna.
En annan glädjande nyhet är att Nibe allt mer går från att vara ett renodlat nordiskt bolag till att bli ett allt mer internationaliserat bolag. I år har man köpt bolag i Österrike, Ryssland men även i Mexiko(!). Sverige som land är idag ett land med en i ett internationellt perspektiv ganska mättad marknad men också en marknad som legat långt framme när det gäller Nibes verksamhetsområden. Jag tror att Nibe med en svensk plattform har alla möjligheter att likt många andra svenska framgångsrika företag växa ut i världen.
Nibe har sedan ett antal år haft målsättningen att man år 2010 skulle omsätta 10Miljarder och ha rörelsemarginaler på 10% (idag 2008 omsätter man ca. 5,5-6Mdr på årsbasis). Dit kommer man med stor sannolikhet inte nå såvida man inte gör en nyemission och klipper till med ett ordenligt förvärv men det tror jag inte man gör utan det troliga är nog i man i kommande årsbokslut kommer konstatera att det nog blir väldigt svårt att nå målen om 10 Mdr i omsättning och istället lägga sig på ett lägre mål ett antal år framåt i tiden.
Nibes aktie är nog fortsatt inget direkt klipp därtill är det nog lite för svåra omvärldsfaktorer för att bolaget skall kunna betraktas som ett tillväxtbolag. Men med tiden kommer Nibe allt mer växa in i sin egen aktie värderingsmässigt. För egen del kan jag konstatera att jag sålde de mest av mina Nibe aktier i en mycket förmånlig tid i samband med att jag köpte ny bil och har numera endast kvar en symbolisk summa så kan jag mycket väl någon gång i framtiden återigen tänka mig att köpa Nibe aktier, det är ett mycket välskött företag med duktiga huvudägare.
tisdag 11 november 2008
Jag anser staten gjort rätt med i Carnegiesoppan.
Personligen tycker jag att statens hanterande av denna krissituation i Carnegie har hanterat förhållandevis okej även om det säkerligen i efterhand kommer komma fram historier som kommer tala om problem, missuppfattningar, konspirationsteorier mm. Men man skall ha klart för sig att detta är en form av krishantering med kravet på att alla statliga interventioner sköts snabbt och förhållandevis smärt fritt. Men vad jag kan tycka idag anser jag att myndighetssverige gjort bra insatser.
Först när de första skandalerna dök upp på Carnegie genomförde Finansinspektionen en samlad granskning av banken vilket först ledde till ett antal varningar från Finansinspektionen med krav på att ordna upp problematiken i företaget. I takt med att ytterligare problem uppdagas så utdömer finansinspektionen ett av de hårdaste krav som utdömts, dels ett bötesbelopp på 50 Mkr, men man kräver också att bankens Vd och styrelse ordförande avgår samt direkta krav på att fel och brister rättas till i verksamheten. När sedan Carnegie återigen får stor problem och banken tvingas ta en kreditförlust på 1 Mdr som var ett resultat av en alldeles för stor kreditexponering mot en enskild kund och fallande börskurser. Det framkommer då också att banken till viss del vilselett finansinspektionen genom att ha försökt dölja kreditexponeringen mot denna jämtländska kund.
I samband med den sista problematiken beslutar sig sedan en av bankens finansiärer (Handelsbanken?) att dra in sitt lån till banken och kräva pengarna åter vilket i sin tur utlöser en allvarlig likviditetskris hos Carnegie och man blir då bara dagar från konkurs. I det läget så ställer riksbanken upp på en nödkredit för att avvärja konkurs. Riksbanken utökar sedan krediten efter ett större behov och som pant för detta lån pantförskriver styrelsen dotterbolagen i Carnegie i syftet att undvika konkurs.
Parallellt utreder nu finansdepartementet huruvida Carnegie är en viktig bank för den ekonomiska stabiliteten och kommer fram till slutsatsen att så är fallet och upprättar då en krisplan om banken inte skulle överleva av någon anledning. I finansinspektionens särskilda granskning framkommer sedan att Carnegie har så stora brister i verksamheten samt också det faktum att man underlåtit att rätta till de misstag som finansinspektionen tidigare påtalat vilket då leder till att finansinspektionen drar in Carnegies banktillstånd.
I det läget faller en planerad villkorad nyemission bland Carnegies aktieägare och banken utan tillstånd uppfyller då inte längre sina låneavtal med riksbanken som då utnyttjar sina panter och övertar dotterbolagen. För att genomföra en kontrolled avveckling och värna om överförs då Carnegies dotterbolag till statens internbank Riksgälden på uppdrag av finansdepartementet. Då staten trätt in som ägare i Carnegie med agendan att kontrollerat
Mao tycker jag myndigheterna har gjort ett samlat och väl övervägt agerande. Långivare slipper kreditförluster, kunder riskerar inte få se t.ex. aktieindexobligationer, derivatprodukter och kapitalförsäkringar bli utsatta för värderingsproblematik samt inte minst det faktum att störningarna i den finansiella systemet blir så lågt som möjligt. Det är givetvis tråkigt med denna utveckling för aktieägarna som nu nog blir ganska lottlösa men det är inte alls säkert att banken överlevt även om banktillståndet hade blivit kvar även om en nyemission säkerligen hade stabiliserat finanserna.
Det finns en grupp aktieägare som det är värt att skänka en extra tanke och det är flera anställa i försäkringsrådgivaren Max Mathisen. Dessa entreprenörer skapade ett klart lönsamhet finansiella företag inriktat på pensioner. Bolaget såldes sedan till Carnegie mot aktier som till 90% inte fick avyttrats inom 3 år. Under hela krisen har Max Mathisen fortsatt att leverera ett stabilt bra resultat. De som sålde Max Mathisen har alltså sålt sitt bolag för i stort sett noll och intet…och det värsta är väl att man inte har pengar för att köpa tillbaka sitt bolag. En verklig mardröm för de inblandade minst sagt.
Det sista lär nog inte vara sagt om Carnegie och på ett eller annat sätt lär Carnegies olika verksamheter dyka upp i andra finansiella företag och kanske kommer tom namnet Carnegie leva vidare i någon form.
Och till sist en liten passning till affärsvärlden och liknande ”grävande” tidningar. Om Carnegie har fått redovisa stora kreditförluster mot Skrindan koncernen med ägaren Mats O Sundqvist. Man har tvångsförsålt aktier på löpande band. Men faktum är att Mats O fortfarande är 6:e största ägare i både Industrivärden och SCA…Hur kan det förhålla sig på så sätt? Borde inte Carnegie krävt Sundqvist i KK för att få in sina fordringar? Eller är det kanske motsvarande Handelsbanken som idag sitter på dessa ägarpositioner?
Kanske skapar Handelsbanken idag ett nytt "investmentbolag" likt fastighetsbolaget Näckebro som var ett hopkok av övertagna panter i senaste fastighetskrisen och som delades ut till Handelsbakens ägare.
Först när de första skandalerna dök upp på Carnegie genomförde Finansinspektionen en samlad granskning av banken vilket först ledde till ett antal varningar från Finansinspektionen med krav på att ordna upp problematiken i företaget. I takt med att ytterligare problem uppdagas så utdömer finansinspektionen ett av de hårdaste krav som utdömts, dels ett bötesbelopp på 50 Mkr, men man kräver också att bankens Vd och styrelse ordförande avgår samt direkta krav på att fel och brister rättas till i verksamheten. När sedan Carnegie återigen får stor problem och banken tvingas ta en kreditförlust på 1 Mdr som var ett resultat av en alldeles för stor kreditexponering mot en enskild kund och fallande börskurser. Det framkommer då också att banken till viss del vilselett finansinspektionen genom att ha försökt dölja kreditexponeringen mot denna jämtländska kund.
I samband med den sista problematiken beslutar sig sedan en av bankens finansiärer (Handelsbanken?) att dra in sitt lån till banken och kräva pengarna åter vilket i sin tur utlöser en allvarlig likviditetskris hos Carnegie och man blir då bara dagar från konkurs. I det läget så ställer riksbanken upp på en nödkredit för att avvärja konkurs. Riksbanken utökar sedan krediten efter ett större behov och som pant för detta lån pantförskriver styrelsen dotterbolagen i Carnegie i syftet att undvika konkurs.
Parallellt utreder nu finansdepartementet huruvida Carnegie är en viktig bank för den ekonomiska stabiliteten och kommer fram till slutsatsen att så är fallet och upprättar då en krisplan om banken inte skulle överleva av någon anledning. I finansinspektionens särskilda granskning framkommer sedan att Carnegie har så stora brister i verksamheten samt också det faktum att man underlåtit att rätta till de misstag som finansinspektionen tidigare påtalat vilket då leder till att finansinspektionen drar in Carnegies banktillstånd.
I det läget faller en planerad villkorad nyemission bland Carnegies aktieägare och banken utan tillstånd uppfyller då inte längre sina låneavtal med riksbanken som då utnyttjar sina panter och övertar dotterbolagen. För att genomföra en kontrolled avveckling och värna om överförs då Carnegies dotterbolag till statens internbank Riksgälden på uppdrag av finansdepartementet. Då staten trätt in som ägare i Carnegie med agendan att kontrollerat
Mao tycker jag myndigheterna har gjort ett samlat och väl övervägt agerande. Långivare slipper kreditförluster, kunder riskerar inte få se t.ex. aktieindexobligationer, derivatprodukter och kapitalförsäkringar bli utsatta för värderingsproblematik samt inte minst det faktum att störningarna i den finansiella systemet blir så lågt som möjligt. Det är givetvis tråkigt med denna utveckling för aktieägarna som nu nog blir ganska lottlösa men det är inte alls säkert att banken överlevt även om banktillståndet hade blivit kvar även om en nyemission säkerligen hade stabiliserat finanserna.
Det finns en grupp aktieägare som det är värt att skänka en extra tanke och det är flera anställa i försäkringsrådgivaren Max Mathisen. Dessa entreprenörer skapade ett klart lönsamhet finansiella företag inriktat på pensioner. Bolaget såldes sedan till Carnegie mot aktier som till 90% inte fick avyttrats inom 3 år. Under hela krisen har Max Mathisen fortsatt att leverera ett stabilt bra resultat. De som sålde Max Mathisen har alltså sålt sitt bolag för i stort sett noll och intet…och det värsta är väl att man inte har pengar för att köpa tillbaka sitt bolag. En verklig mardröm för de inblandade minst sagt.
Det sista lär nog inte vara sagt om Carnegie och på ett eller annat sätt lär Carnegies olika verksamheter dyka upp i andra finansiella företag och kanske kommer tom namnet Carnegie leva vidare i någon form.
Och till sist en liten passning till affärsvärlden och liknande ”grävande” tidningar. Om Carnegie har fått redovisa stora kreditförluster mot Skrindan koncernen med ägaren Mats O Sundqvist. Man har tvångsförsålt aktier på löpande band. Men faktum är att Mats O fortfarande är 6:e största ägare i både Industrivärden och SCA…Hur kan det förhålla sig på så sätt? Borde inte Carnegie krävt Sundqvist i KK för att få in sina fordringar? Eller är det kanske motsvarande Handelsbanken som idag sitter på dessa ägarpositioner?
Kanske skapar Handelsbanken idag ett nytt "investmentbolag" likt fastighetsbolaget Näckebro som var ett hopkok av övertagna panter i senaste fastighetskrisen och som delades ut till Handelsbakens ägare.
måndag 10 november 2008
Ratos i förarsätet men det är gropig väg som kommer
Ratos rapporterade häromdagen för det tredje kvartalet och det var egentligen inga dramatiska siffror mer än den då fantastiska affären då man sålde Hägglunds drives till Bosch Rexroth i somras. Denna affär är inte ännu likvidförd i avvaktan på konkurrens myndigheters godkännande. Om inte myndigheterna sätter några käppar i hjulet så kommer bokslutsrapporten att justera bolagets siffor så att Ratos år 2008 kommer redovisa det bästa resultatet i bolagets historia med en total vinst på kanskeöver 6Mdr varav dock en stor del kommer från reavinsten i Hägglunds. Reavinsten komme också medföra stora förändringar av Ratos bokförda egna kapital som förmodat i bokslutet kommer bli 4,4Mdr större tillföljd av att holdingbolaget som äger Hägglunds aktierna är upptaget till ett värde av -170Mkr (försäljningspriset är 4,3Mdr plus ränta fram till likviddag)
När affären med Hägglunds är slutförd så kommer Ratos bokförda egna kapital uppgå till ca. hundralappen jämt per aktie lite slarvigt överslagsräknat eller ett totalt bokfört värde på ca. 15,8Mdr. Dessa 15,8 Mdr i substansvärde blir då fördelat på 9,5Mdr investerat i Ratos olika innehavsbolag samt en likvid kassa om 6,4Mdr. Om man tänker sig Ratos som en "aktieportfölj" så är alltså Ratos efter likviden på Hägglunds Drives likvida till ca. 40% på aktieportföljen totalt sett. Inget av investmentbolagen på stockholmsbörsen är i närheten av att ha så starka finanser. I media skrivs det ofta t.ex. om hur starka finanser som t.ex. Investor har med likvida medel på 8-10% av substansvärdet. Ratos står mao mycket stadigt i dessa oroliga tider.
Ratos kommer såldes att gå in i år 2009 med urstarka finanser och i alla fall jag kan tycka att debatten i media om att Ratos skulle vara finansiellt trängda är lite taget i luften. I Rapporten och rapportpresentationen lägger Ratos mycket kraft på att förklara hur Ratos påverkas av den finansiella turbulensen och de stora störningarna i banksystemet. För att vara ett Private-equity företag så har Ratos en blygsam skuldsättning även om skuldsättningen i relation till börsen är något högre. Detta skall då ställas i relation till att Ratos överlag har möjligheter till snabbare omfinansieringar där Ratos i stort sett med timmars varsel kan tillskjuta pengar. Ratos har inte gått i borgen för något bolag och alla finansiering är av ”senior” klass dvs att lånen inte behöver omfinansieras om något ordinärt inte händer utan löper då på enligt nuvarande avtal på ”evig tid”. På samma sätt som ett bottenlån på en villa såvida man sköter, räntor, amortering och är fortsatt stadd i kassan.
Även om 2009 och 2010 säkerligen kommer bli två jobbiga mellanår för Ratos där marknaden för försäljningar nog i stort sett blir stängd till följ av finansoron och att de löpande vinsterna troligtvis kommer gå ned en aning så öppnar detta stora möjligheter för aktörer med mycket pengar som då har möjligheten att köpa bolag. Ratos meddelar i sin rapport presentation att det är en strid ström av bolag att köpa och trenden är nu också att banker som tagit över sina panter i bolag hör av sig till Ratos för affärer.
Även om Ratos idag har en mycket bra position så saknas verkligen inte utmaningar. För egen del så tror jag man idag skall vara mest rädd för innehavet där Ratos har mest investerat kapital. Fönster och dörrföretaget Inwido. Det är nog en ganska logisk slutsats att fönster till småhus de närmsta åren inte är bland de bästa affärsideérna att ha i alla fall på kort tid. Inwido har sitt ursprung i den småländska fönstertillverkaren Elitfönster (som faktiskt en gång i tiden ägdes av Industrivärden). Ratos köpte bolaget för några år sedan med tanken att fönstermarknaden var en marknad i behov av konsolidering och Ratos har gett sig ut på köpturné och användt alla vinster i bolaget (plus ett antal nyemssioner) att förvärva konkurrenter och har gjort "lilla svenska Elitfönster" till en europeisk storspelare på fönster. Men med dagens ekonomiska utveckling så får man nog räkna med ett tvärstopp för marknaden och att man nu får vara beredd på att det kan bli några förlustår för detta företag. Samt att Inwido kan behöva tillskott av pengar. I värsta fall kan Inwido bli en ordentlig surdeg.
Så hur är det då med Ratos aktie?
Man kan som sagt värdera Ratos på många olika sätt. Ett sätt är substansvärdet dvs bokfört eget kapital på säg 100kr. i Såfall är Ratos dyrt fast i gengäld så är det väl så idag att de flesta större lönsamma företagen handlas till ett värde överstigande eget kapital. Man kan ex. ta Ratos båda börsnoterade företag HL Display och Lindab som handlas idag till 2ggr EK och ca. 1,5 EK. Ratos är ju försiktiga i sin redovisning så teoretiskt finns här en liten dold reserv. Om hela Ratos portfölj ex. skulle "substansberäknas" för 1,4ggr eget kapital och sedan läggas till nettokassan så skulle bolaget teoretiskt sett ha ett substansvärde på 19,5 mdr eller 125 kr per aktie beräknas värderingen som börsens genomsnitt på ca. 2ggr EK så blir substansvärdet en bit högre. Ett annat sätt att räkna för den mera långsiktige investeraren är att Räkna på att Ratos kommer uppfylla sin ekonomiska målsättning (som man historiskt sett klarat med glans) om en avkastning om 20% per år så medför detta att bolaget över tiden låt säga de kommande 10 åren i genomsnitt kommer leverera en årlig vinst per aktie om 20kr per aktie (minus kostanden för moderbolaget) 20kr/dagens aktiekurs om 150kr= en effektiv avkastning om ca. 13% per år totalt sett på aktien i utdelningar och ökat substansvärde. Troligtvis går vi nu in i mörkare tider så de kommande 10 åren kanske inte kan ge en avkastning om 20% per år för en framgångsrik företagsägare som Ratos. Men en avkastning på hälften (6,5% per år) är väl inte så illa pinkat i en lågräntemiljö heller.
Men det finns också klara risker att Ratos aktie kan bli billigare.
När affären med Hägglunds är slutförd så kommer Ratos bokförda egna kapital uppgå till ca. hundralappen jämt per aktie lite slarvigt överslagsräknat eller ett totalt bokfört värde på ca. 15,8Mdr. Dessa 15,8 Mdr i substansvärde blir då fördelat på 9,5Mdr investerat i Ratos olika innehavsbolag samt en likvid kassa om 6,4Mdr. Om man tänker sig Ratos som en "aktieportfölj" så är alltså Ratos efter likviden på Hägglunds Drives likvida till ca. 40% på aktieportföljen totalt sett. Inget av investmentbolagen på stockholmsbörsen är i närheten av att ha så starka finanser. I media skrivs det ofta t.ex. om hur starka finanser som t.ex. Investor har med likvida medel på 8-10% av substansvärdet. Ratos står mao mycket stadigt i dessa oroliga tider.
Ratos kommer såldes att gå in i år 2009 med urstarka finanser och i alla fall jag kan tycka att debatten i media om att Ratos skulle vara finansiellt trängda är lite taget i luften. I Rapporten och rapportpresentationen lägger Ratos mycket kraft på att förklara hur Ratos påverkas av den finansiella turbulensen och de stora störningarna i banksystemet. För att vara ett Private-equity företag så har Ratos en blygsam skuldsättning även om skuldsättningen i relation till börsen är något högre. Detta skall då ställas i relation till att Ratos överlag har möjligheter till snabbare omfinansieringar där Ratos i stort sett med timmars varsel kan tillskjuta pengar. Ratos har inte gått i borgen för något bolag och alla finansiering är av ”senior” klass dvs att lånen inte behöver omfinansieras om något ordinärt inte händer utan löper då på enligt nuvarande avtal på ”evig tid”. På samma sätt som ett bottenlån på en villa såvida man sköter, räntor, amortering och är fortsatt stadd i kassan.
Även om 2009 och 2010 säkerligen kommer bli två jobbiga mellanår för Ratos där marknaden för försäljningar nog i stort sett blir stängd till följ av finansoron och att de löpande vinsterna troligtvis kommer gå ned en aning så öppnar detta stora möjligheter för aktörer med mycket pengar som då har möjligheten att köpa bolag. Ratos meddelar i sin rapport presentation att det är en strid ström av bolag att köpa och trenden är nu också att banker som tagit över sina panter i bolag hör av sig till Ratos för affärer.
Även om Ratos idag har en mycket bra position så saknas verkligen inte utmaningar. För egen del så tror jag man idag skall vara mest rädd för innehavet där Ratos har mest investerat kapital. Fönster och dörrföretaget Inwido. Det är nog en ganska logisk slutsats att fönster till småhus de närmsta åren inte är bland de bästa affärsideérna att ha i alla fall på kort tid. Inwido har sitt ursprung i den småländska fönstertillverkaren Elitfönster (som faktiskt en gång i tiden ägdes av Industrivärden). Ratos köpte bolaget för några år sedan med tanken att fönstermarknaden var en marknad i behov av konsolidering och Ratos har gett sig ut på köpturné och användt alla vinster i bolaget (plus ett antal nyemssioner) att förvärva konkurrenter och har gjort "lilla svenska Elitfönster" till en europeisk storspelare på fönster. Men med dagens ekonomiska utveckling så får man nog räkna med ett tvärstopp för marknaden och att man nu får vara beredd på att det kan bli några förlustår för detta företag. Samt att Inwido kan behöva tillskott av pengar. I värsta fall kan Inwido bli en ordentlig surdeg.
Så hur är det då med Ratos aktie?
Man kan som sagt värdera Ratos på många olika sätt. Ett sätt är substansvärdet dvs bokfört eget kapital på säg 100kr. i Såfall är Ratos dyrt fast i gengäld så är det väl så idag att de flesta större lönsamma företagen handlas till ett värde överstigande eget kapital. Man kan ex. ta Ratos båda börsnoterade företag HL Display och Lindab som handlas idag till 2ggr EK och ca. 1,5 EK. Ratos är ju försiktiga i sin redovisning så teoretiskt finns här en liten dold reserv. Om hela Ratos portfölj ex. skulle "substansberäknas" för 1,4ggr eget kapital och sedan läggas till nettokassan så skulle bolaget teoretiskt sett ha ett substansvärde på 19,5 mdr eller 125 kr per aktie beräknas värderingen som börsens genomsnitt på ca. 2ggr EK så blir substansvärdet en bit högre. Ett annat sätt att räkna för den mera långsiktige investeraren är att Räkna på att Ratos kommer uppfylla sin ekonomiska målsättning (som man historiskt sett klarat med glans) om en avkastning om 20% per år så medför detta att bolaget över tiden låt säga de kommande 10 åren i genomsnitt kommer leverera en årlig vinst per aktie om 20kr per aktie (minus kostanden för moderbolaget) 20kr/dagens aktiekurs om 150kr= en effektiv avkastning om ca. 13% per år totalt sett på aktien i utdelningar och ökat substansvärde. Troligtvis går vi nu in i mörkare tider så de kommande 10 åren kanske inte kan ge en avkastning om 20% per år för en framgångsrik företagsägare som Ratos. Men en avkastning på hälften (6,5% per år) är väl inte så illa pinkat i en lågräntemiljö heller.
Men det finns också klara risker att Ratos aktie kan bli billigare.
lördag 8 november 2008
Lite svar
Till föregående inlägg fick jag ett antal frågor som jag tänkte svara lite kort på i detta inlägg
Anonym
Jag köper just nu aktier regelbundet ungefär var 4:e månad och kommer så göra tills det börjar kännas för dyrt igen, vilket inte lär hända på ett antal år. Tänkt öka framför allt i investmentbolag och helst aldrig sälja. Återinvesterar utdelningarna och siktar på en mindre förmögenhet om 40 år när jag blir pensionär. Tror ni jag lyckas?
Stockman ger sin syn
Låter som ett mycket klokt sätt att spara och det kommer säkerligen resultera i en ordentlig summa med tiden. Glöm bara inte bort att leva också och köpa lite realkapital också som ex. en bostad.
Som alla redan säger så har du en väldigt bra blogg. Själv månadssparar jag i avanza zero plus en del aktier. Vet du cristoffer hur det ligger till med zeros utdelning jämfört med investmentbolag sett ur bolagens och fondens skattemässiga skäl?
Stockman ger sin syn
Det finns faktiskt ganska stora likheter med beskattningen av fonder och Investmentbolag. Båda beskattas för mottagen utdelning (Ericssons utdlening in i Avanza Zero) samt en schblonintäkt på 1,5% på aktieinnehav där man äger mindre än 10% av företaget (alla aktier i en fond som Avanza Zero). Sedan är fondens alla kostnader avdragsgilla. I avanza Zero finns det ju inga kostander.. och sedan får fonden dra av given utdelning (den som delas ut till fonsandelsägarna). Ingen fond vill ju betala skatt så alla skattepliktiga belopp delas ut till andelsägarna och resultatet blir att andelsägarna i Avanza Zero kommer få exakta samma utdlening (något lite högre tom till följd av schblonreglen och inga kostander) som om man ägt aktierna i OMX 30 själv i samma proporttioner men däremot så kommer utdelningen ett år senare till följd av boksluten.
En liten skillnad finns dock mellan investmentbolag och fonder och det är att skattesatsen för ett investmentbolag är bolagsskatt (var det 26,5% den skulle sänkas till nu?) medan en fond har en skattesats på 30%.
Stockman ger sin syn
En fond som Avanza Zero den utvecklas precis som börsen vilket gör att det totala fondvärdet sjunker när börsen går ned. För egen del vill jag ha pengar att köpa aktier när börsen sjunker och har gått ned och då upplever jag att ett konto är bästa alternativet då det ökar möjligheten att ha pengar vid goda köplägen.
Tjena Stockman! Mvh Daniel
En aktie som ACAP Invest borde vara i din smak. Saljs nu till ett pris under eget kapital, marknadsledande om ann konjukturkansliga bolag i portfoljen och inga storre finansiella problem tycks finnas i bolaget, hyfsat lag skuldsattningsgrad osv. Analys? Koplage manntro???
Stockman ger sin syn
Kan ingenting om bolaget men har förstått att det blivit en riktig småspararfavorit och ett "mini-Ratos/ alt. till Midway". Jag får ta och läsa på lite om bolaget och ber att få återkomma i ämnet.
Anonym
Sparar bara i aktier o ABN Amro:s OEV olje derivat. Läste nu att ABN skall gå ihop med en skotsk bank. Fick info. från avanza att ingen garanti vid KK fins. Kanske nått för dig, att förklara för mig. Även sannolikheten för KK. Tacksam för liten synpunkt.
Stockman ger sin syn
Jo derivat och aktieindexobligationer kan vara mycket otrevliga produkter i tider av finansoro. I de allra flesta fall så finns en bank som är garant till själva produkten. T.ex. ABN Ambro för deras oljecertifikat. Ditt innehav i certifikaten/aktieindexobligationer finns då med i Bankens balansräkning till skilland mot ex. en fond som ligger utanför bankens balansräning. Ditt innehav är då en skuld för banken som banken i sin tur säkrar genom att köpa tillgångar som speglar deras risker kanske är det oljeterminer? kanske är det oliak former av försäkringar? osv. mao svårt att veta som certifikatägare.
Går banken i konkurs så innebär detta att du som certifikat eller aktieindexobligationsägare får en fordran på konkursboet tillsammans med ex. banker som lånat ut pengar. Det kan då vara väldigt osäkert om, hur och när du kan få några pengar och i vilken omfattning. Räkna med att handeln kommer upphöra helt i certifikatet om det värsta skulle inträffa.
Anonym
Jag köper just nu aktier regelbundet ungefär var 4:e månad och kommer så göra tills det börjar kännas för dyrt igen, vilket inte lär hända på ett antal år. Tänkt öka framför allt i investmentbolag och helst aldrig sälja. Återinvesterar utdelningarna och siktar på en mindre förmögenhet om 40 år när jag blir pensionär. Tror ni jag lyckas?
Stockman ger sin syn
Låter som ett mycket klokt sätt att spara och det kommer säkerligen resultera i en ordentlig summa med tiden. Glöm bara inte bort att leva också och köpa lite realkapital också som ex. en bostad.
- Anonym
- Liksom Mattias vill jag tacka för en utmärkt blogg. Jag läser regelbundet, men har aldrig kommenterat förrän nu.
- Avgifter för fonder slipper man med Avanza Zero. Om man
- 1) Tror på den effektiva marknadshypotesen och
- 2) vill begränsa sina innehav till Svenska aktier
- så finns det i min mening ingen anledning att äga något annat än Zero.
- Undantaget är förstås om man är en grym stockpicker, och därmed kan slå den perfekta marknaden. Men det är nog med stockpicking som det är med bilkörning och sex. Gemene man tror att man är bättre än genomsnittet, men de flesta bedrar sig.
- Det är måhända roligare att äga enskilda aktier förstås.
- /Markus
- Stockman ger sin syn
- Tack för berömmet, Väldigt klokt och tänkvärt inlägg. Avanza Zero är en smått fantastisk produkt. En bättre aktiefond lär knappast gå att finna då den är helt gratis och utvecklas som index. Den som enbart sparar i den fonden kommer säkerligen med tiden få en avkastning som är mycket konkurrenskraftig med tiden. Jag har själv ett reglebundet sparande i Avanza Zero i flera pensionslösningar så även jag hoppas med tiden dra nytta av denna goda produkt.
- Det ligger mycket i det du säger om Stockpicking. Många är kallade men få är utvalda. För egen del ligger nog det en hel del i det faktum att jag skulle tycka det vore urtrist att äga en indexfond då jag har ett stort intresse att mera intimt följa följa ett antal bolag. Men det finns säkerligen mycket som talar emot aktieägande i relation till Avanza Zero såvida man mäter resultatet i relation till aktieindex. Själv är jag faktiskt inte speciellt intresserad av aktieindex utan mer i kronor och ören. Ett alternativ till Avanza Zero kan ex. vara ägande av invetsmentbolag.
Som alla redan säger så har du en väldigt bra blogg. Själv månadssparar jag i avanza zero plus en del aktier. Vet du cristoffer hur det ligger till med zeros utdelning jämfört med investmentbolag sett ur bolagens och fondens skattemässiga skäl?
Stockman ger sin syn
Det finns faktiskt ganska stora likheter med beskattningen av fonder och Investmentbolag. Båda beskattas för mottagen utdelning (Ericssons utdlening in i Avanza Zero) samt en schblonintäkt på 1,5% på aktieinnehav där man äger mindre än 10% av företaget (alla aktier i en fond som Avanza Zero). Sedan är fondens alla kostnader avdragsgilla. I avanza Zero finns det ju inga kostander.. och sedan får fonden dra av given utdelning (den som delas ut till fonsandelsägarna). Ingen fond vill ju betala skatt så alla skattepliktiga belopp delas ut till andelsägarna och resultatet blir att andelsägarna i Avanza Zero kommer få exakta samma utdlening (något lite högre tom till följd av schblonreglen och inga kostander) som om man ägt aktierna i OMX 30 själv i samma proporttioner men däremot så kommer utdelningen ett år senare till följd av boksluten.
En liten skillnad finns dock mellan investmentbolag och fonder och det är att skattesatsen för ett investmentbolag är bolagsskatt (var det 26,5% den skulle sänkas till nu?) medan en fond har en skattesats på 30%.
Stockman ger sin syn
En fond som Avanza Zero den utvecklas precis som börsen vilket gör att det totala fondvärdet sjunker när börsen går ned. För egen del vill jag ha pengar att köpa aktier när börsen sjunker och har gått ned och då upplever jag att ett konto är bästa alternativet då det ökar möjligheten att ha pengar vid goda köplägen.
Tjena Stockman! Mvh Daniel
En aktie som ACAP Invest borde vara i din smak. Saljs nu till ett pris under eget kapital, marknadsledande om ann konjukturkansliga bolag i portfoljen och inga storre finansiella problem tycks finnas i bolaget, hyfsat lag skuldsattningsgrad osv. Analys? Koplage manntro???
Stockman ger sin syn
Kan ingenting om bolaget men har förstått att det blivit en riktig småspararfavorit och ett "mini-Ratos/ alt. till Midway". Jag får ta och läsa på lite om bolaget och ber att få återkomma i ämnet.
Anonym
Sparar bara i aktier o ABN Amro:s OEV olje derivat. Läste nu att ABN skall gå ihop med en skotsk bank. Fick info. från avanza att ingen garanti vid KK fins. Kanske nått för dig, att förklara för mig. Även sannolikheten för KK. Tacksam för liten synpunkt.
Stockman ger sin syn
Jo derivat och aktieindexobligationer kan vara mycket otrevliga produkter i tider av finansoro. I de allra flesta fall så finns en bank som är garant till själva produkten. T.ex. ABN Ambro för deras oljecertifikat. Ditt innehav i certifikaten/aktieindexobligationer finns då med i Bankens balansräkning till skilland mot ex. en fond som ligger utanför bankens balansräning. Ditt innehav är då en skuld för banken som banken i sin tur säkrar genom att köpa tillgångar som speglar deras risker kanske är det oljeterminer? kanske är det oliak former av försäkringar? osv. mao svårt att veta som certifikatägare.
Går banken i konkurs så innebär detta att du som certifikat eller aktieindexobligationsägare får en fordran på konkursboet tillsammans med ex. banker som lånat ut pengar. Det kan då vara väldigt osäkert om, hur och när du kan få några pengar och i vilken omfattning. Räkna med att handeln kommer upphöra helt i certifikatet om det värsta skulle inträffa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)