Idag är det för de flesta företag sista dagen på det tredje kvartalet och från och med i morgon så börjar man sammanställa siffror över resultat och ekonomisk ställning. Nästan alltid så är det de börsnoterade investmentbolagen såsom t.ex. Öresund, Industrivärden och Investor.
Brukar vara synnerligen intetsägande rapporter där man egentlige redan vet vad dom brukar redovisa, lagom upphetsande så att säga. Men säkerligen så är det några kunskapstörstande själar som sitter och väntar på rapporter.
För att råda bot på kunskapstörsten så kanske vi redan idag skulle kunna tänka oss redovisa Industrivärdens rapport.
Industrivärden kommer i nästkommande rapport redovisa ett substansvärde på gissningsvis 132kr per aktie eller 50,8Mdr kronor. Under kvartalet har Industrivärden fortsatt köpa Sandvikaktier och i övrigt så är det mycket småförändringar för att knappt säga några alls. Under kvartalet har och är Munters föremål för uppköp, först ett bud av alfa-Laval och nu senast Nordic Capital. Nuvarande budkurs på 73 kronor värderas Industrivärdens Muntersinnehav till 799Mkr (1,26% av Industrivärdens hela aktieportfölj). Om Munters säljs till denna kursnivå så har Industrivärden under sin Innehavstiden enbart fått några få procent om året i årlig avkastning.
Innehavsbolagen har dock generellt sett utvecklats hyfsat. C aktien står den sista september i kursen 95 kronor och substansrabatten uppgår således till 27,8% mot substansvärdet.
Största innehav i storleksordning Sandvik 23%, Handelsbanken 22%, Volvo 13%, SCA 11%, SSAB 9,5%, Ericsson 8,5%, Skanska 6%, Indutrade 4% och resten småposter.
Industrivärdens nettoskuld uppgår gissningsvis till knappt 12,8Mdr, vid försäljning av Munters och konvertering av utestående konvertibellån så sjunker skuldsättnigen för Industrivärden ganska så markant till ensiffrig nivå mot tillgångarna.
Ang aktien så är det min åsikt att det säkerligen bör komma en situation där innehavsbolagens vinster nu måste växa ikapp sina börskurser. Många börskurser är nog lite väl upptrissade av förväntningar just nu och det är nog inte allt för bråttom att springa och köpa aktien.
torsdag 30 september 2010
fredag 24 september 2010
Matprat
Nu blir det lite privatekonomi kära läsare.
Mat, det är ofta en stor och dryg kostnad för alla familjer. Flera tusen rullar varje månad iväg till den lokala ICA, Willys eller Konsumaffären. Visst är det lite märkligt när man står där i affären och tar sitt spagettipaket så kostar det inte många kronor men sedan när man kommer fram till kassan så begär helt plötsligt kassörskan (eller självbetalningsterminalen) att man skall punga ut med flera hundra kronor. Man kan undra vad som händer på vägen? Andra tycker likt undertecknad om att odla egen mat man har ett grönsaksland, äppelträd, lite squash och rabarberstånd, några bärbuskar och plockar svamp och bär. Kanske att man också jagar eller fiskar (eller har vänner som gör det) och på så sätt kan komma över lite vilt. Självförsörjningsgraden brukar dock ofta inte vara så hög även om man som mig nu har skafferiet fyllt med hemgjort.
När man pratar om matkostnader och hur man kan försöka kapa dessa så kommer alltid de klassiska råden upp såsom om att man skall baka sitt eget bröd, hålla igen på kött och fisk och laga mat istället för att äta halvfabrikat, och dra ner lite på efterrätter och sötsaker. Helt okej råd men knappast det som kapar dina kostnader mest.
Så vart går de största matkostnaderna? Dom går faktiskt i soporna. Ja du läste rätt. Ragnsells kommer och hämtar din mat varannan vecka i en grön plasttunna.
Var fjärde matkasse som en barnfamilj bär hem, åker till tippen. I bästa fall blir det kanske biogas eller fjärrvärme av maten men det är synnerligen dumt i alla fall. Jag är övertygad om att dina mor-farföräldrar skulle bli betydligt mer upprörda över hur mycket mat som slängs mot hur dåliga matlagningskunskaper som barnbarnen har.
Så för att råd bot på eländet så kommer jag nu göra reklam (helt oavlönat och utan någon som helst provision) på en bok som jag tycker är mycket trevlig, köp eller låna den på biblioteket. Det är en liten kokbok vid namn Fattiga riddare och andra kökshjältar. Jaha, ytterligare en kokbok säger du säkert. Dessa kokböcker som bara blir fler och fler trots att vardagsrecepten i familjen inte är så många.
Vad som är kul med denna kokbok är att den handlar just om det stora slöseriet. Dvs recepten och det skrivna i boken handlar om hur man tar hand om "överbliven" mat. Hur man får gammalt bröd att bli en gratäng, varför man bör frysa in såsslattar, hur man tar vara på sista ostbiten innan man hivar den i soptunnan.
Den duktiga kvinnan som skrivit boken har också en hemsida och bloggar hos Världsnaturföreningen
Nej nu måste jag gå och ta hand om min bröddeg som ligger på jäsning.
Mat, det är ofta en stor och dryg kostnad för alla familjer. Flera tusen rullar varje månad iväg till den lokala ICA, Willys eller Konsumaffären. Visst är det lite märkligt när man står där i affären och tar sitt spagettipaket så kostar det inte många kronor men sedan när man kommer fram till kassan så begär helt plötsligt kassörskan (eller självbetalningsterminalen) att man skall punga ut med flera hundra kronor. Man kan undra vad som händer på vägen? Andra tycker likt undertecknad om att odla egen mat man har ett grönsaksland, äppelträd, lite squash och rabarberstånd, några bärbuskar och plockar svamp och bär. Kanske att man också jagar eller fiskar (eller har vänner som gör det) och på så sätt kan komma över lite vilt. Självförsörjningsgraden brukar dock ofta inte vara så hög även om man som mig nu har skafferiet fyllt med hemgjort.
När man pratar om matkostnader och hur man kan försöka kapa dessa så kommer alltid de klassiska råden upp såsom om att man skall baka sitt eget bröd, hålla igen på kött och fisk och laga mat istället för att äta halvfabrikat, och dra ner lite på efterrätter och sötsaker. Helt okej råd men knappast det som kapar dina kostnader mest.
Så vart går de största matkostnaderna? Dom går faktiskt i soporna. Ja du läste rätt. Ragnsells kommer och hämtar din mat varannan vecka i en grön plasttunna.
Var fjärde matkasse som en barnfamilj bär hem, åker till tippen. I bästa fall blir det kanske biogas eller fjärrvärme av maten men det är synnerligen dumt i alla fall. Jag är övertygad om att dina mor-farföräldrar skulle bli betydligt mer upprörda över hur mycket mat som slängs mot hur dåliga matlagningskunskaper som barnbarnen har.
Så för att råd bot på eländet så kommer jag nu göra reklam (helt oavlönat och utan någon som helst provision) på en bok som jag tycker är mycket trevlig, köp eller låna den på biblioteket. Det är en liten kokbok vid namn Fattiga riddare och andra kökshjältar. Jaha, ytterligare en kokbok säger du säkert. Dessa kokböcker som bara blir fler och fler trots att vardagsrecepten i familjen inte är så många.
Vad som är kul med denna kokbok är att den handlar just om det stora slöseriet. Dvs recepten och det skrivna i boken handlar om hur man tar hand om "överbliven" mat. Hur man får gammalt bröd att bli en gratäng, varför man bör frysa in såsslattar, hur man tar vara på sista ostbiten innan man hivar den i soptunnan.
Den duktiga kvinnan som skrivit boken har också en hemsida och bloggar hos Världsnaturföreningen
Nej nu måste jag gå och ta hand om min bröddeg som ligger på jäsning.
torsdag 23 september 2010
Har Handelsbankens kunder mer över i plånboken?
Den wallenbergska stoltheten SEB presenterar löpande något som kallas sparbarometern.
Det är sammanställning över svenska folket sparande och ekonomiska ställning. Den senaste utgivna sparbarometern som kom ut nyligen visar på att vi svenskar nu är rikare än någonsin. Aldrig någonsin så har vi varit så rika som vi är idag ( i nominella termer, realt sett så kan det kanske ha kunnat varit bättre).
Visst är detta glädjande! Var sjätte svensk är nettomiljonär. Var sjätte av dina gamla klasskamrater och lumparpolare är miljonärer. Inte undra på att moderaterna fått lika mycket röster i valet som socialdemokraterna och att det shoppas som aldrig förr i gallerior och på paradgator. Nu har ju redan Cornucopia skrivit om detta idag så jag skippar att fördjupa mig
Men sparbarometern innehåller också många andra intressanta fakta än hur rika vi är. Den ger bla. en bra översikt över de olika bankernas marknadsandelar när det gäller den svenska sparmarknaden hos privatpersoner.
I den totala sparmarknaden (dvs pengar på bankkonto, fonder, pensionsförsäkringar, obligationer, PPM sparande mm. Dock ej aktier eller bostäder då banken inte tjänar några pengar på aktier eller bostäder, såvida du inte köper eller säljer dem.
På denna totala sparmarknad så är Swedbank störst med en marknadsandel på 14,7%, SEB 12,6%, Skandia 9,5%, Nordea 8,9% och Handelsbanken 8,4%. Sedan följer alla andra aktörer i en jämnström. Totalt sett ha de 5 största aktörerna 54% av marknaden. Korrigerar vi dessa aktörers andel i relation till varandra (dvs enbart ”big five”). Så har Swedbank 27,1%, SEB 23,3%, Skandia 17,6%, Nordea 16,5% och Handelsbanken 15,5%.
Fig. Marknadsandelar totalt finansiellt hushållssparande mellan "big five"
Vad som kan vara intressant att jämföra är då dessa aktörers marknadsandel i förhållande till det nysparande som sker det senaste kvartalet hos respektive aktör dvs hur mycket pengar som kunder sätter in i fonder, på bankkonton, köper aktieindexobligationer osv.
Då uppträder en intressant bild. Av det nysparande (inom ”big five”)som sker går enbart 1,4% till Skandia , 16,7% till SEB, 18,6% till Nordea, 23,2% till Swedbank men hör och häpna 40,2% till Handelsbanken.
Fig. Marknadsandelar i nysparande senaste kvartalaet mellan "big five"
Hur skall man nu tolka dessa skillander? Några tänkbara alternativ finns. Handelsbankens kunder har ett större ekonomiskt överskott varje månad i genomsnitt än andra bankerna och deras kunder, Andra bankkunder sätter in pengar hos Handelsbanken, Handelsbankens kunder amorterar sina lån i betydligt lägre utsträckning än andra bankkunder och får på så sätt mer sparpengar över. Handelsbanken får allt fler kunder på andra bankers bekostnad. Eller så kanske SEB, Nordea och Swedbanks kunder i högre grad sparar hos andra aktörer såsom Avanza eller nordnet?
Vad tror du?
Det är sammanställning över svenska folket sparande och ekonomiska ställning. Den senaste utgivna sparbarometern som kom ut nyligen visar på att vi svenskar nu är rikare än någonsin. Aldrig någonsin så har vi varit så rika som vi är idag ( i nominella termer, realt sett så kan det kanske ha kunnat varit bättre).
Visst är detta glädjande! Var sjätte svensk är nettomiljonär. Var sjätte av dina gamla klasskamrater och lumparpolare är miljonärer. Inte undra på att moderaterna fått lika mycket röster i valet som socialdemokraterna och att det shoppas som aldrig förr i gallerior och på paradgator. Nu har ju redan Cornucopia skrivit om detta idag så jag skippar att fördjupa mig
Men sparbarometern innehåller också många andra intressanta fakta än hur rika vi är. Den ger bla. en bra översikt över de olika bankernas marknadsandelar när det gäller den svenska sparmarknaden hos privatpersoner.
I den totala sparmarknaden (dvs pengar på bankkonto, fonder, pensionsförsäkringar, obligationer, PPM sparande mm. Dock ej aktier eller bostäder då banken inte tjänar några pengar på aktier eller bostäder, såvida du inte köper eller säljer dem.
På denna totala sparmarknad så är Swedbank störst med en marknadsandel på 14,7%, SEB 12,6%, Skandia 9,5%, Nordea 8,9% och Handelsbanken 8,4%. Sedan följer alla andra aktörer i en jämnström. Totalt sett ha de 5 största aktörerna 54% av marknaden. Korrigerar vi dessa aktörers andel i relation till varandra (dvs enbart ”big five”). Så har Swedbank 27,1%, SEB 23,3%, Skandia 17,6%, Nordea 16,5% och Handelsbanken 15,5%.
Fig. Marknadsandelar totalt finansiellt hushållssparande mellan "big five"
Vad som kan vara intressant att jämföra är då dessa aktörers marknadsandel i förhållande till det nysparande som sker det senaste kvartalet hos respektive aktör dvs hur mycket pengar som kunder sätter in i fonder, på bankkonton, köper aktieindexobligationer osv.
Då uppträder en intressant bild. Av det nysparande (inom ”big five”)som sker går enbart 1,4% till Skandia , 16,7% till SEB, 18,6% till Nordea, 23,2% till Swedbank men hör och häpna 40,2% till Handelsbanken.
Fig. Marknadsandelar i nysparande senaste kvartalaet mellan "big five"
Hur skall man nu tolka dessa skillander? Några tänkbara alternativ finns. Handelsbankens kunder har ett större ekonomiskt överskott varje månad i genomsnitt än andra bankerna och deras kunder, Andra bankkunder sätter in pengar hos Handelsbanken, Handelsbankens kunder amorterar sina lån i betydligt lägre utsträckning än andra bankkunder och får på så sätt mer sparpengar över. Handelsbanken får allt fler kunder på andra bankers bekostnad. Eller så kanske SEB, Nordea och Swedbanks kunder i högre grad sparar hos andra aktörer såsom Avanza eller nordnet?
Vad tror du?
onsdag 22 september 2010
Bolagsvärden
En av de mest centralbegreppen när man själv försöker uppskatta ett företags värde är just företagsvärdet eller på engelska Enterprise value och oftast förkortat EV.
Sedan kan man givetvis diskutera huruvida man nu ska försöka sig på att uppskatta ett företags bakomliggande eller inte men det känns som en annan diskussion.
Med företagsvärde menas helt sonika =(börskursen* totala antalet aktier)+bolagets nettoskuld. Istället för att vidare förklara detta i mer invecklade nyckeltal så tänkte jag gå till grunden och visa två exempel.
Låt oss säga att vi har två företag. Det är företaget Aborrebackens Mekaniska verkstad och Verkstadsaktiebolaget Bamseklubben.
De båda företagen är direkta konkurrenter tillvarandra och tillverkar mer eller mindre exakt samma produkt. De båda företagen har också precis likvärdiga tillgångar. Man har en halvt avskriven maskinpark som är värderad till 0,4Mkr och så äger man en liten industrilokal till ett värde om 0,5Mkr och sedan har man 100 000kr på banken. De båda företagen omsätter också båda två 2mkr och har ett rörelseresultat efter alla kostnader på 200 000kr per år.
Skulle ni värdera företagen till lika mycket? Borde kännas ganska så rimligt eller?
Företagen skiljer sig dock åt på en punkt. Aborrebacken har finansierat sina tillgångar helt av eget kapital. Soliditeten är 100%, Bamseklubben har dock ett banklån på 500 000kr och eget kapital då på 500 000kr. Bolagets vinst efter finansnetto (inlåningsränta 0% på deras kassa, och 5% ränta på lån) skiljer sig dock åt lite. Aborrebackens vinst efter finansnetto blir ju lika stor som rörelseresultatet dvs 200 000kr. Bamseklubben måste betala 5% i ränta på lånet som då kostar 25 000kr. och deras vinst före skatt blir då 175 000kr. Sedan skall de båda bolagen betala 26,3% i skatt på vinsten och kvar till aktieägarna blir varje år 169 400kr. I Bamseklubbens fall blir det 148 225kr. De båda företagen har vardera 10 000aktier att fördela vinsten på. Dvs en vinst per aktie på 16,94kr för Aborrebacken och 14,8225kr per aktie för Bamseklubben.
Det normala i detta läget är att många investerare i denna situation räknar med p/e tal dvs en multipel på vinsten per aktie. Låt säga att vi i detta läge har en marknadsvärdering på p/e tal 8 dvs kursen per aktie blir 8*vinsten per aktie. Om de båda bolagen hade varit börsnoterade så hade Aborrebacken haft ett börsvärde på 16,94*8*10 000=1 355 200kr och Bamseklubben ett börsvärde på 14,8225*8*10000=1 185 800kr. Det skiljer således knappt 200 000kr i börsvärde
Vad det intressanta i detta sammanhanget är, är att Bamseklubben ju hade ett lån i verksamheten 500 000kr. Lägger man till 500 000kr på börsvärdet i bamseklubbens fall så uppgår bolagsvärdet (EV) till 1,1858+0,5=1,6858Mkr. Och i detta fallet framstår då Aborrebacken som betydligt billigare än Bamseklubben på börsen. Det logiska är således att ett högt skuldsatt företag förtjänar ett betydligt lägre p/e tal.
Du kanske inte märker skillnaden direkt idag men det är flera faktorer som i detta fall talar till Aborrebackens fördel kontra Bamseklubben. Deras motståndskraft mot svagare tider är betydligt bättre och skulle det bli bättre tider så har Aborrebacken betydligt bättre möjligheter att dela ut pengar till sina ägare än Bamseklubben. Sådant borde ju omvänt vara värt att betala lite extra för.
Paradoxalt nog så verkar vi aktieägare ofta dras oss till företag som delar ut frikostigt med pengar trots en ganska ansträngd balansräknig framför ett ”snålt och finansiellt starkt” bolag. (tänk ex. Kungsleden som ”lyfte sig i håret” i form av aktieutdelningar som inte hade täckning i den bakomliggande verksamhetens utveckling.)
Sedan kan man givetvis diskutera huruvida man nu ska försöka sig på att uppskatta ett företags bakomliggande eller inte men det känns som en annan diskussion.
Med företagsvärde menas helt sonika =(börskursen* totala antalet aktier)+bolagets nettoskuld. Istället för att vidare förklara detta i mer invecklade nyckeltal så tänkte jag gå till grunden och visa två exempel.
Låt oss säga att vi har två företag. Det är företaget Aborrebackens Mekaniska verkstad och Verkstadsaktiebolaget Bamseklubben.
De båda företagen är direkta konkurrenter tillvarandra och tillverkar mer eller mindre exakt samma produkt. De båda företagen har också precis likvärdiga tillgångar. Man har en halvt avskriven maskinpark som är värderad till 0,4Mkr och så äger man en liten industrilokal till ett värde om 0,5Mkr och sedan har man 100 000kr på banken. De båda företagen omsätter också båda två 2mkr och har ett rörelseresultat efter alla kostnader på 200 000kr per år.
Skulle ni värdera företagen till lika mycket? Borde kännas ganska så rimligt eller?
Företagen skiljer sig dock åt på en punkt. Aborrebacken har finansierat sina tillgångar helt av eget kapital. Soliditeten är 100%, Bamseklubben har dock ett banklån på 500 000kr och eget kapital då på 500 000kr. Bolagets vinst efter finansnetto (inlåningsränta 0% på deras kassa, och 5% ränta på lån) skiljer sig dock åt lite. Aborrebackens vinst efter finansnetto blir ju lika stor som rörelseresultatet dvs 200 000kr. Bamseklubben måste betala 5% i ränta på lånet som då kostar 25 000kr. och deras vinst före skatt blir då 175 000kr. Sedan skall de båda bolagen betala 26,3% i skatt på vinsten och kvar till aktieägarna blir varje år 169 400kr. I Bamseklubbens fall blir det 148 225kr. De båda företagen har vardera 10 000aktier att fördela vinsten på. Dvs en vinst per aktie på 16,94kr för Aborrebacken och 14,8225kr per aktie för Bamseklubben.
Det normala i detta läget är att många investerare i denna situation räknar med p/e tal dvs en multipel på vinsten per aktie. Låt säga att vi i detta läge har en marknadsvärdering på p/e tal 8 dvs kursen per aktie blir 8*vinsten per aktie. Om de båda bolagen hade varit börsnoterade så hade Aborrebacken haft ett börsvärde på 16,94*8*10 000=1 355 200kr och Bamseklubben ett börsvärde på 14,8225*8*10000=1 185 800kr. Det skiljer således knappt 200 000kr i börsvärde
Vad det intressanta i detta sammanhanget är, är att Bamseklubben ju hade ett lån i verksamheten 500 000kr. Lägger man till 500 000kr på börsvärdet i bamseklubbens fall så uppgår bolagsvärdet (EV) till 1,1858+0,5=1,6858Mkr. Och i detta fallet framstår då Aborrebacken som betydligt billigare än Bamseklubben på börsen. Det logiska är således att ett högt skuldsatt företag förtjänar ett betydligt lägre p/e tal.
Du kanske inte märker skillnaden direkt idag men det är flera faktorer som i detta fall talar till Aborrebackens fördel kontra Bamseklubben. Deras motståndskraft mot svagare tider är betydligt bättre och skulle det bli bättre tider så har Aborrebacken betydligt bättre möjligheter att dela ut pengar till sina ägare än Bamseklubben. Sådant borde ju omvänt vara värt att betala lite extra för.
Paradoxalt nog så verkar vi aktieägare ofta dras oss till företag som delar ut frikostigt med pengar trots en ganska ansträngd balansräknig framför ett ”snålt och finansiellt starkt” bolag. (tänk ex. Kungsleden som ”lyfte sig i håret” i form av aktieutdelningar som inte hade täckning i den bakomliggande verksamhetens utveckling.)
tisdag 21 september 2010
Stiftelser
Säkerligen är det många av er läsare som för någon månad sedan snappade upp att Sveriges kanske rikaste man, Stefan Persson, arvtagare till Hennes&Mauritz skänkte ett stort antal HM aktier till en nybildad personalstiftelse för HM anställda. Stiftelsen skall sedan om det går bra få ett årligt tillskott från HM. Sedan skall pengarna förvaltas i form av HM aktier. Syftet med pengarna är sedan att dela ut stålar till HM anställda, särskilt dom som är anställda under lång tid i ett framgångsrikt företag.
Till visst del så handar det jo om att Stefan Persson skriver sitt testamente och i detta fallet vill ha ge något tillbaka (utöver lönen) till de anställda.
Stiftelser som fenomen är synnerligen intressanta tycker jag. Stiftelser kan bildas i många olika syften. Det kan vara en personalstiftelse, en pensionsstiftelse, en forskningsstiftelse, ett arv osv osv. Många stiftelser är ganska små och oansenliga (har själv en del inflytande i en), andra får betraktas som enorma och har mycket stort inflytande. Mest känd är säkerligen arvet efter Alfred Nobel där ränteintäkter och aktieutdelningar delas ut i form av Nobelpris. Mest makt i Sverige har nog Marcus och Amalia Wallenbergs stiftelse. Det är en av landets största privata bidragsgivare till Universitet och Högskolor. Kapitalet som förvaltas i M&A stiftelsen och de andra Wallenbergstiftelserna är sedan en av börsens absolut största ägare men huvudägandet i Investor som Kronan på verket.
Personalstiftelser är också intressanta. Oktogonen är en sådan. En gång i tiden grundad på initiativ av Handelsbankens mytomspunnne vd Jan Wallander. Oktogonen får påfyllning i kassan varje år om bankens räntabilitet är bättre än konkurrenterna, ja såvida banken gör vinst och inte sänker utdelningen till aktieägarna. Då Handelsbanken sedan slutet av 60-talet varit ”ganska” framgångsrik så har stiftelsen blivit rejält rik och är idag största ägare i banken och en av de större ägarna dessutom i Industrivärden. De som jobbat i Handelsbanken i 30-år eller så får ett rejält påslag på pensionen.
Andra stiftelser är ju rena välgörenhetsstiftelser, Bill och Melinda Gates Foundation t.ex. där Warren Buffett planerar skänka i stort sett hela sin förmögenhet i form av BSH aktier till
Jag måste säga att jag är lite förtjust i stiftelser. Det finns ett uttalat mål, dom är per definition mycket långsiktiga och jag vill nog påstå att stiftelser också kan vara goda ägare av större företag även om det givetvis finns undantag som bekräftar regeln. Man bör särskilt dra åt sig öronen om stiftelsen huxflux ger sig ut på nya djärva äventyr.
Till visst del så handar det jo om att Stefan Persson skriver sitt testamente och i detta fallet vill ha ge något tillbaka (utöver lönen) till de anställda.
Stiftelser som fenomen är synnerligen intressanta tycker jag. Stiftelser kan bildas i många olika syften. Det kan vara en personalstiftelse, en pensionsstiftelse, en forskningsstiftelse, ett arv osv osv. Många stiftelser är ganska små och oansenliga (har själv en del inflytande i en), andra får betraktas som enorma och har mycket stort inflytande. Mest känd är säkerligen arvet efter Alfred Nobel där ränteintäkter och aktieutdelningar delas ut i form av Nobelpris. Mest makt i Sverige har nog Marcus och Amalia Wallenbergs stiftelse. Det är en av landets största privata bidragsgivare till Universitet och Högskolor. Kapitalet som förvaltas i M&A stiftelsen och de andra Wallenbergstiftelserna är sedan en av börsens absolut största ägare men huvudägandet i Investor som Kronan på verket.
Personalstiftelser är också intressanta. Oktogonen är en sådan. En gång i tiden grundad på initiativ av Handelsbankens mytomspunnne vd Jan Wallander. Oktogonen får påfyllning i kassan varje år om bankens räntabilitet är bättre än konkurrenterna, ja såvida banken gör vinst och inte sänker utdelningen till aktieägarna. Då Handelsbanken sedan slutet av 60-talet varit ”ganska” framgångsrik så har stiftelsen blivit rejält rik och är idag största ägare i banken och en av de större ägarna dessutom i Industrivärden. De som jobbat i Handelsbanken i 30-år eller så får ett rejält påslag på pensionen.
Andra stiftelser är ju rena välgörenhetsstiftelser, Bill och Melinda Gates Foundation t.ex. där Warren Buffett planerar skänka i stort sett hela sin förmögenhet i form av BSH aktier till
Jag måste säga att jag är lite förtjust i stiftelser. Det finns ett uttalat mål, dom är per definition mycket långsiktiga och jag vill nog påstå att stiftelser också kan vara goda ägare av större företag även om det givetvis finns undantag som bekräftar regeln. Man bör särskilt dra åt sig öronen om stiftelsen huxflux ger sig ut på nya djärva äventyr.
måndag 20 september 2010
Dagen efter
Då var det dagen efter i den demokratiska processen. Svenska folket har sagt sitt och trots att de fyra allianspartierna sammantaget får mer röster såväl nominellt som procentuellt så räcke inte detta för egen majoritet då det kommer in ytterligare ett parti i riksdagen, Sverigedemokraterna som genom sina 20 mandat resulterar i att varken den rödgröna röran eller alliansen får egen majoritet i kammaren.
Men vi har ju i detta landet en riktig paradgren i samförståndsanda, mellanmjölk, lagom och kompromisser och det är ju inte första gången i historien som vi får en ”osäker parlamentarisk situation” som det så vackert heter. Så jag tror inte sverigedemokrater får något direkt inflytande i riksdagen. Vem som blir valets långsiktiga ”vinnare” och ”förlorare” återstår att se. Miljöpartiet har nog en gyllene chans att få visst politiskt inflytande trots att man står på den förlorande sidan i teorin. Och paradoxalt nog så kan nog en av valets förlorare bli centerpartiet (som för övrigt jag själv röstade på) som kommer tappa mycket politiskt inflytande och ministerposter kan jag tro.
Samtidigt så vill jag nog påstå att många överdramatiserar betydelsen av riksdagspolitik. Självklart är det viktigt men i de stora livsfrågorna är det glädjande vi själva i vid mening som fattar de avgörande besluten. Varken Maud Olofsson eller Miljöpartiet kommer ställa om din förbrukning av fossila bränslen. Och det är inte Jan Björklund som bestämmer om dina barn blir fysiskt aktiva i skolåldern.
När det sedan gäller investeringar så är det som alltid så att vi överdramatiserar händelser av typen val stora multinationella bolag såsom Ericsson eller Atlas Copco påverkas extremt lite av valutgångar hur gärna SAF förlåt Svenskt näringsliv gärna hävdar motsatsen, ja såvida inte Lars Ohly eller någon annan tokfan skulle få egen majoritet. Sedan finns det väl alltid något litet företag på börsen som står och faller mellan politiska subventioner/avdrag men jag vill påstå att dom tillhör undantagen.m
Så när det gäller investeringar lägg din tid på rätt saker. Riksdagspolitik har lite att göra med investeringar av pengar.
Men vi har ju i detta landet en riktig paradgren i samförståndsanda, mellanmjölk, lagom och kompromisser och det är ju inte första gången i historien som vi får en ”osäker parlamentarisk situation” som det så vackert heter. Så jag tror inte sverigedemokrater får något direkt inflytande i riksdagen. Vem som blir valets långsiktiga ”vinnare” och ”förlorare” återstår att se. Miljöpartiet har nog en gyllene chans att få visst politiskt inflytande trots att man står på den förlorande sidan i teorin. Och paradoxalt nog så kan nog en av valets förlorare bli centerpartiet (som för övrigt jag själv röstade på) som kommer tappa mycket politiskt inflytande och ministerposter kan jag tro.
Samtidigt så vill jag nog påstå att många överdramatiserar betydelsen av riksdagspolitik. Självklart är det viktigt men i de stora livsfrågorna är det glädjande vi själva i vid mening som fattar de avgörande besluten. Varken Maud Olofsson eller Miljöpartiet kommer ställa om din förbrukning av fossila bränslen. Och det är inte Jan Björklund som bestämmer om dina barn blir fysiskt aktiva i skolåldern.
När det sedan gäller investeringar så är det som alltid så att vi överdramatiserar händelser av typen val stora multinationella bolag såsom Ericsson eller Atlas Copco påverkas extremt lite av valutgångar hur gärna SAF förlåt Svenskt näringsliv gärna hävdar motsatsen, ja såvida inte Lars Ohly eller någon annan tokfan skulle få egen majoritet. Sedan finns det väl alltid något litet företag på börsen som står och faller mellan politiska subventioner/avdrag men jag vill påstå att dom tillhör undantagen.m
Så när det gäller investeringar lägg din tid på rätt saker. Riksdagspolitik har lite att göra med investeringar av pengar.
torsdag 9 september 2010
Hur tänker du göra?
Det är sällan som jag blir upprörd av blogginlägg men nu här på kvällskvisten så har jag blivit detta. Känns lite frustrerande. Den frispråkige Cornucopia? Har fattat pennan och beskrivit de 50 mest oljeslukande ländernas oljekonsumtion per capita och vårt fosterlandet hamnar på den inte direkt smickrande platsen 15.
Klart fan man blir förbannad! Vad är detta för trams du skriver cornu?. Hur i hela Hälsingland kan miljövänliga och framtidsinriktade Sverige var ett av länderna i hela världen som har en av de största förbrukningen av olja per capita. Antingen så ljuger karln eller så måste detta upp på regeringsnivå.
Osökt så kommer man nu in på politik. Vilka politiker skall vi nu hänga för att det ser ut som det gör vilka huvuden bör rulla? Var det bättre på Skogspatron Perssons dagar eller har Bondmoran Maud den framtida lösningen i efterverkningen av Peak-oil? Vilket parti har den bästa politikern och lösningen för framtiden? Vem skall ta ansvar? Uppdrag granskning, ledarskribenter och Kalla fakta var är ni? Politikerna måste ju agera och det är bråttom, vi har ju inte direkt mycket inhemsk olja om man säger så här i landet.
Tyvärr så är det nog så att vi kan skyffla problemet på politiker hur mycket vi vill men till syvende och sist så är det nog inte så att det är politiker alena som har lösningen på alla energiproblem som du har i din plånbok, ditt hus och din bil. Istället är det tyvärr du och jag som behöver förändra oss. I en fotbolls match så är det inte domaren, förbundskaptenen eller fotbollsförbundets ordförande som avgör vem som vinner. Det är spelarna på planen som måste göra det.
Nu blev det jobbigt….
Om varken Maria Wetterstrand eller Maud Olofsson har lösningen med någon skattesänkning, bidrag, stöd, avdrag eller vad man nu kan komma på. Det är DU och JAG som måste förändra oss vare sig vi vill det eller inte. Spara oss bort från oljekonsumtion och investera i långsiktigt hållbara lösningar. Förändra vår matkasse, våra transportsätt, våra kläder, vår uppvärmning i huset. Inte politikerna utan DU och JAG alldeles oavsett vad politikerna hittar på för tokigheter.
För övrigt så tycker jag nog att några KD politikers utspel om offentligt ägda bordeller hör till de mest korkade jag hört i årets valrörelse.
Men nu har jag inte tid att sitta här. Måste ta vara på frukten från mitt äppelträd så man slipper köpa äppelmos till gröten i vinter.
Klart fan man blir förbannad! Vad är detta för trams du skriver cornu?. Hur i hela Hälsingland kan miljövänliga och framtidsinriktade Sverige var ett av länderna i hela världen som har en av de största förbrukningen av olja per capita. Antingen så ljuger karln eller så måste detta upp på regeringsnivå.
Osökt så kommer man nu in på politik. Vilka politiker skall vi nu hänga för att det ser ut som det gör vilka huvuden bör rulla? Var det bättre på Skogspatron Perssons dagar eller har Bondmoran Maud den framtida lösningen i efterverkningen av Peak-oil? Vilket parti har den bästa politikern och lösningen för framtiden? Vem skall ta ansvar? Uppdrag granskning, ledarskribenter och Kalla fakta var är ni? Politikerna måste ju agera och det är bråttom, vi har ju inte direkt mycket inhemsk olja om man säger så här i landet.
Tyvärr så är det nog så att vi kan skyffla problemet på politiker hur mycket vi vill men till syvende och sist så är det nog inte så att det är politiker alena som har lösningen på alla energiproblem som du har i din plånbok, ditt hus och din bil. Istället är det tyvärr du och jag som behöver förändra oss. I en fotbolls match så är det inte domaren, förbundskaptenen eller fotbollsförbundets ordförande som avgör vem som vinner. Det är spelarna på planen som måste göra det.
Nu blev det jobbigt….
Om varken Maria Wetterstrand eller Maud Olofsson har lösningen med någon skattesänkning, bidrag, stöd, avdrag eller vad man nu kan komma på. Det är DU och JAG som måste förändra oss vare sig vi vill det eller inte. Spara oss bort från oljekonsumtion och investera i långsiktigt hållbara lösningar. Förändra vår matkasse, våra transportsätt, våra kläder, vår uppvärmning i huset. Inte politikerna utan DU och JAG alldeles oavsett vad politikerna hittar på för tokigheter.
För övrigt så tycker jag nog att några KD politikers utspel om offentligt ägda bordeller hör till de mest korkade jag hört i årets valrörelse.
Men nu har jag inte tid att sitta här. Måste ta vara på frukten från mitt äppelträd så man slipper köpa äppelmos till gröten i vinter.
onsdag 8 september 2010
Gärna mer mattematiker på börsen
SVT sände visst häromdagen ett reportage om sk. högfrekvenshandel i de finansiella kvarteren "over there". Jag som sällan tittar på TV har tyvärr inte sett inslaget men säkerligen så är det några av bloggens läsare som sett reportaget. Högfrekvenshandel är ju relativt nytt och jag måste säga att spontant har jag inte något som helst emot det utan är tvärt om ganska positiv till fenomenet då det skapar mycket likviditet.
Högfrekvenshandel handlar om att vara "snabb på knappen". Dvs så fort det kommer ut köp och säljorder på marknaden så skall man nypa tillgången strax före och förhoppningsvis "agera mellanhand" till andra investerare och tjäna pengar på några öres kursförändringar. Fast i gengäld göra rejält många affärer. Hur börsen utvecklas spelar ingen som helst roll utan det viktiga är att i stort sett i realtid göra upp både ett köp och en försäljning med en mattematisk vinst.
Innan man säger bu eller bä till olika sätt att investera i aktier så måste man förstå under vilka villkor olika placerare förlorar eller tjänar pengar. Högfrekvenhandlare tjänar (eller förlorar) pengar på att det handlas med värdepapper. En dålig likvid marknad är mardrömmen medan det är goda tider när det flyger aktier var millisekund.Framgångsfaktorn är att skapa rejält snabba datorprogram med fräcka algoritmer som reagerar på händelse.
Sedan har vi då dagshandlare och kortsiktiga handlare som tjänar (eller förlorar) på volatilitet och svängningar i börsen. En kraftigt svängande börs, såväl upp och ned ger bra grogrund för kortsiktig trejding. Framgångsfaktorn är här att ha rätt uppfattning om vart priset är på väg. En skicklig placerare har mer rätt än fel och tjänar på så vis pengar. Några direkta vinster/förluster tar man inte från "matematikerna" och det spelar heller ingen roll hur bolagens värdeskapande ser ut utan det som spelar roll är aktiens utveckling. HQ ABs aktie är ju ett bra exempel idag.
Långsiktiga placerare tjänar varken pengar (eller förlorar) på att det handlas värdepapper eller att det svänger hit och dit dag från dag. Här kommer värdeskapande (eller förstörandet) från värdeskapandet som sker i bolaget. Att anställda kliver upp i ottan och raskt kilar iväg till arbetet och försöker tjäna så mycket pengar åt dig som ägare som det bara går. Detta värdeskapande är det som över tid ger avkastning om priset man betalade för ägarandelen i relation till det långsiktig värdeskapandet var gott.
och sedan finns det då självklart många mellanting. Som t.ex. HQ Banks trejdingavdelning som spekulerade i deltavärden enligt en initierad artikel jag läste i afffärsvärlden dvs man var både lång och kort i marknaden fast i olika tidsperspektiv (på tyska DAX) med "caset" att den höga volatiliteten skulle återgå till det normala, från hög till historisk statistiskt normal. Så skedde tyvärr inte och värre var att den man handlade derivat mot var Carnegie som försvann från marknaden. Så man blev sittande med värdepapper som inte handlades och "var tvungen" att skapa teoretiska värden på portföljen som inga ville handla med. Med känt resultat.
Så gärna mer matematiker på börsen för min del.
På bild,nykokt lingonsylt ikväll, ta nu vara på skogens röda guld bloggläsare när detta nu står redo att plockas alldeles gratis.
måndag 6 september 2010
Munters, ett fiasko för Anders Nyrén
Alfa Laval lägger (kanske inte helt överraskade) ett bud på industriföretaget Munters. Industriellt mycket klokt skulle jag säga spontant utan att direkt göra någon djup utläggning om detta. Munters får i Alfa en ägare som på många områden kompletterar Munters och kan stötta bolaget ut i vida världen.
Munters båda huvudägare Latour och Industrivärden har förbundit sig att acceptera budet på 68kr men det verkar, då kursen handlades upp till över denna summa att det kan finnas vissa spekulationer om konkurrerande bud.
När Anders Nyrén tillträdde i Industrivärden 2001 så satte man igång i strategiförändring i bolaget och efter ett tag lade man fram strategin att Industrivärden skulle vara ett rent Investmentbolag utan helägda bolag (så man börsnoterade Indutrade och sålde Besam, Isaberg mfl), man skulle också ha ett aktivt ägarinflytande i de bolag man investerade i dvs inga passiva "finansiella" placeringar (så man sålde av Astra, Skandia mfl). Istället så skulle man vara huvudägare (eller tvåa) i börsnoterade företag.
Munters var ett av de allra första NY-investeringarna som Industrivärden och dess då nya VD Anders Nyrén genomförde i enlighet med den nya strategin. Facit i detta fall idag så här omkring 7-8år senare måste ses som ett fiasko. Munters har minsann inte rosat marknaden och det årliga avkastning som Industrivärden får är några futtiga procent per år i totalavkastning. Statsobligationer hade nog varit en lika god investering den aktuella innehavstiden.
söndag 5 september 2010
Är HQ tragedin ett argument för Investmentbolagen?
Fördelar och nackdelar med Investmentbolagen debatteras ofta och flitigt. Till nackdelar hör att man indirekt som ägare är med och finansierar guldkantade pensionsavtal till avdankade Wallenbergdirektörer eller seglande Handelsbanksditon, sedan är man ju med och finansierar konst på väggarna och skrivbord i ädelträ och det är väl inte alltid som investmentbolagen direkt gör några lysande affärer utan oftast är man helt sonika mer eller mindre passiva ägare i ett antal företag.
Sedan finns det argument för att investera i investmentbolag också givetvis. Investmentbolagsrabatten medför oftast att direktavkastning blir något högre i relation till bolagets portfölj. Det är ett enkelt och bekvämt och man kan med mycket små medel få en portfölj men bra diversifiering. En fond, fast med lägre kostnader, de guldkantade pensionsavtalen till trots.
Sedan finns det för småsparare en annan ganska stor fördel med investmentbolag. Några nyemeissioner genomförs aldrig. Har man mindre innehav så kanske nyemissioner inte direkt är någon stor utmaning med några enstaka tusenlappar i nyemissionsinsatser. Men är man äldre och har i kronor räknat stora aktieinnehav så är det inte alltid att nyemissionspengar är så lätt att skaka fram då det kan vara ansenliga belopp.
För Öresund så är givetvis HQ-tragedin ett stort misslyckande där man förlorat mycket pengar. Samtidigt så har Öresund som huvudägare i HQ klarat sig betydligt bättre än HQ minoritetsägare. När nu kanonsalvorna har börjat tystnat och röken från stridens hetta börjar skingras så kommer ändå Öresund nu ut med att man äger upp till 17% av HQ-Carnegie. Börjar det gå bra för denna firma så lär denna ägarandel betinga ett ganska så högt värde. Det sammanslagna bolaget blir ingen liten bank utan börjar nu röra sig lite mer mot storbankshållet, de båda bolagets miserabla historia till trots.
Minoritetsaktieägarna i HQ blir dock inte med på denna tänkbara resa. Deras pengar är mer eller mindre pyts väck så när som på någon krona per HQ-aktie i kassa.(Tror dock inte det sista ordet är sagt om denna börsplats men det är en annan historia.)
En annan intressant parallell är Investors försäljning av Scania. Investor var som bekant en (av två) huvudägare i Scania och Investor fick ett erbjudande av den andra huvudägaren Volkswagen att sälja sina aktier för (om jag minns rätt) 200kr per aktie. En ganska så saftig premie gentemot börskursen. Med köpet blev Volkswagen rejäl stor huvudägare i Scania. Men de mindre ägarna i Scania fick minsann inga inga 200kr per aktie, långt därifrån då det inte blev ett fullständigt uppköp av företaget.
Likadant har det sett ut flera gånger förut. När väl de större investmentbolagen gör affärer (vilket sällan inträffar) så är det ofta till villkor som minoritetsägare har svårt att göra.
Så är HQ-tragedin ytterligare ett argument för investmentbolagen?
På bild, en svensk "urskog" i fjällnära terräng.
fredag 3 september 2010
Resultat för frågesporten och fredagshumor
Resultatet från frågesporten ang vilken rekommendation på ABB som en bank gav baserat på ett antal prognostiserade nyckeltal samt aktuell kurs var ÖKA (vad skillnaden mellan köp och öka är är väl en tolkningsfråga..). Grattis ni som hade rätt, ni får väl skicka ett mail med förslag på pris ni skulle vilja erhålla.
När vi ändå är inne på området humor och lek så kan man konstatera att finansinspektionen idag har följande lediga tjänster ute. Man kan nog tänka sig att det ingår en del kvälls och helgjobb på de aktuella tjänsterna.
Personligen så tycker jag det är bra att Finansinspektionen framgent nu dels kan klara av att ta emot handlingar (försökte Carnegie verkligen köpa HQ Bank i helgen? och vem har kommunicerat med vem?), sedan någon som klarar av att analysera värdepappersmarknaden (kan tänka mig att det ingår vissa studier i tradingportföljers agerade på DAX-terminer?), någon som är bra på riskhantering i clearing (blev HQ Banks affärer affärer från förra fredagen clearade?) och sist men inte minst skall man nu ge sig in och titta på terrorister och penningtvätt (Stefan Dahlbos akt kanske redan ligger på den framtida handläggarens skrivbord?)
Bra Finansinspektionen!
OBS ovanstående skall ses som fredagshumor och är inte att betrakta normalt förekommande på denna hemsida. Mer seriösa inslag finnes på tradera =)
torsdag 2 september 2010
Försäkringar och välfärdssystem
Försäkringar är något som vi alla har. Man har en hemförsäkring, kanske en försäkring på en bil, cykel eller en båt. Kanske en drulleförsäkring (privatolycksfall är väl det juridiska namnet),en livförsäkring, en pensionsförsäkring, försäkrade barn eller tom kanske nymodigheten, en sjuk-/sjukvårdsförsäkring.
Försäkringar kostar mycket och tar en del av inkomsten helt klart. Men när man väl behöver dem så är man glad att man en gång i tiden tecknade dem. För trots allt, hus brinner ner, bilar krockar och även om man inte vill tro det ibland kan tom dina egna barn blir alvarligt sjuka för livet. Ibland kanske du tom själv knackar på sankte Pers guldbelagda port, gud förbjude.
Kollektiva försäkringar är en mycket gammal ”uppfinning”, dvs sådana där man själv delar risken med andra och i händelse av katastrof så behövde man inte bära hela bördan alena. I begynnelsen och än idag finns det givetvis sociala försäkringar där man kollektivt hjälper sina medmänniskor. Om grannen hus brinner ner, hjälper man självklart till med uppbyggnaden eller låter grannens familj bo i det egna huset tills dom har någon annan stas att bo, medmänsklighet hos sina vänner är kanske den bästa försäkring man kan ha.
Mer kommersiella försäkringar eller vad man skall säga kan vara av två typer antingen kollektiva/ömesidiga. Dvs där försäkringstagarna gmensamt bär alla risker och får del av alla vinster. Länsförsäkringar är ett sådant bolag, ägt av sina kunder som tar alla vinster ja förutom bolagets kostnader. Sedan finns det vinstdelande dvs försäkringsbolag som är som vilket annat bolag som helst som försöker tjäna pegar. IF är ett sådant bolag och j det finns ju ett och annat hybrid instrument dvs där ett vistgivandebolag ”mjölkar” ett ömsesidigt (Tyckte jag hörde Skandia viskar??). Välskött försäkringsbolag är ofta rejält lönsamma. Dels i form av en lönsam relation mellan premieintäkter och skadeutfall men även i form av en lönsam kaitalförvaltning då det finns ”tillfälligt överskott/buffertskapital” som dessutom kan bidra till vinster.
Även liv- och pensionsförsäkringar i kommersiella form är också förhållandevis gamla företeelser. En av de äldsta uppstod i det karga Skottland och givetvis så var det prästeståndet som var först ut. För om prästen dog, så ställdes prästfrun på bar backe. Så man bildade bolaget Scottish widows. Prästerna kunde genom att betala en liten summa var månad i prästtjänstgöring försäkra ett inkomstbortfall genetemot hustrun ifall det värsta inträffade. Inbetalda premier förvaltades sedan i en reserv samt lånades ut till unga präst som ville bilda bo och behövde låna en slant. Och vips så var pensions-/livförsäkringen uppfunnen. Scottish widows finns faktiskt kvar än idag.
En av orsakerna till att Scottish widow finns kvar var att det var en försäkring byggt på fonderat kapital som nämndes innan. Det har hela tiden funnits reserver, även när prästerna i Skottlands drabbades av Spanska sjukan. Andra försäkringar bygger nämligen på en betydligt mer riskfylld princip som ofta kallas ”pay as you go”. Denna principen bygger på att utbetalningar inte helst skall vara lägre än inbetalningar och man slussar helt enkelt pengar från inbetalara till de som behöver det. Den princip fungerar ju utmärkt fram till dess att den stora katastrofen drabbar oss, den där stora jordbävnigen, eller influensan med stor i. Då finns risken att utbetalningarna skenar och försäkrigssystemet visar stora underskott. Många ”pay as you go” system har havererat genom år.
I välfärdslandet Sverige har vi främst sedan andra världskriget byggt upp mängder med välfärdsförsäkringar i skattesystemen. Vi har ökat våra skattekostnader (premierna) men har istället ett system där vi får utbetalningar när vi har behov av dessa. När vi blir sjuka får vi sjukpenning, tappar vi vår inkomst har vi A-kassor och socialbidrag
Mycket av dessa försäkringar är enligt mitt sätt att se på saken av godo även om vi självklart kan diskutera i vilken omfattning och därmed kostnad som vi kollektiv ska ha i samhället. Men vad som gör mig orolig är att respekten bland våra politker för att det just är frågan om försäkringar, som bör skötas som på vilket försäkringsbolag som helst och inte är så mycket ideologi utan mattematik.
Vad som dessutom gör mig rent av nervös är att många välfärdsförsäkringar helt sonika är uppbyggda på ”pay as you go” och mycket känsliga ökningar av utbetalad ”skadeersättning”.
Försäkringar kostar mycket och tar en del av inkomsten helt klart. Men när man väl behöver dem så är man glad att man en gång i tiden tecknade dem. För trots allt, hus brinner ner, bilar krockar och även om man inte vill tro det ibland kan tom dina egna barn blir alvarligt sjuka för livet. Ibland kanske du tom själv knackar på sankte Pers guldbelagda port, gud förbjude.
Kollektiva försäkringar är en mycket gammal ”uppfinning”, dvs sådana där man själv delar risken med andra och i händelse av katastrof så behövde man inte bära hela bördan alena. I begynnelsen och än idag finns det givetvis sociala försäkringar där man kollektivt hjälper sina medmänniskor. Om grannen hus brinner ner, hjälper man självklart till med uppbyggnaden eller låter grannens familj bo i det egna huset tills dom har någon annan stas att bo, medmänsklighet hos sina vänner är kanske den bästa försäkring man kan ha.
Mer kommersiella försäkringar eller vad man skall säga kan vara av två typer antingen kollektiva/ömesidiga. Dvs där försäkringstagarna gmensamt bär alla risker och får del av alla vinster. Länsförsäkringar är ett sådant bolag, ägt av sina kunder som tar alla vinster ja förutom bolagets kostnader. Sedan finns det vinstdelande dvs försäkringsbolag som är som vilket annat bolag som helst som försöker tjäna pegar. IF är ett sådant bolag och j det finns ju ett och annat hybrid instrument dvs där ett vistgivandebolag ”mjölkar” ett ömsesidigt (Tyckte jag hörde Skandia viskar??). Välskött försäkringsbolag är ofta rejält lönsamma. Dels i form av en lönsam relation mellan premieintäkter och skadeutfall men även i form av en lönsam kaitalförvaltning då det finns ”tillfälligt överskott/buffertskapital” som dessutom kan bidra till vinster.
Även liv- och pensionsförsäkringar i kommersiella form är också förhållandevis gamla företeelser. En av de äldsta uppstod i det karga Skottland och givetvis så var det prästeståndet som var först ut. För om prästen dog, så ställdes prästfrun på bar backe. Så man bildade bolaget Scottish widows. Prästerna kunde genom att betala en liten summa var månad i prästtjänstgöring försäkra ett inkomstbortfall genetemot hustrun ifall det värsta inträffade. Inbetalda premier förvaltades sedan i en reserv samt lånades ut till unga präst som ville bilda bo och behövde låna en slant. Och vips så var pensions-/livförsäkringen uppfunnen. Scottish widows finns faktiskt kvar än idag.
En av orsakerna till att Scottish widow finns kvar var att det var en försäkring byggt på fonderat kapital som nämndes innan. Det har hela tiden funnits reserver, även när prästerna i Skottlands drabbades av Spanska sjukan. Andra försäkringar bygger nämligen på en betydligt mer riskfylld princip som ofta kallas ”pay as you go”. Denna principen bygger på att utbetalningar inte helst skall vara lägre än inbetalningar och man slussar helt enkelt pengar från inbetalara till de som behöver det. Den princip fungerar ju utmärkt fram till dess att den stora katastrofen drabbar oss, den där stora jordbävnigen, eller influensan med stor i. Då finns risken att utbetalningarna skenar och försäkrigssystemet visar stora underskott. Många ”pay as you go” system har havererat genom år.
I välfärdslandet Sverige har vi främst sedan andra världskriget byggt upp mängder med välfärdsförsäkringar i skattesystemen. Vi har ökat våra skattekostnader (premierna) men har istället ett system där vi får utbetalningar när vi har behov av dessa. När vi blir sjuka får vi sjukpenning, tappar vi vår inkomst har vi A-kassor och socialbidrag
Mycket av dessa försäkringar är enligt mitt sätt att se på saken av godo även om vi självklart kan diskutera i vilken omfattning och därmed kostnad som vi kollektiv ska ha i samhället. Men vad som gör mig orolig är att respekten bland våra politker för att det just är frågan om försäkringar, som bör skötas som på vilket försäkringsbolag som helst och inte är så mycket ideologi utan mattematik.
Vad som dessutom gör mig rent av nervös är att många välfärdsförsäkringar helt sonika är uppbyggda på ”pay as you go” och mycket känsliga ökningar av utbetalad ”skadeersättning”.
onsdag 1 september 2010
Styrelseproffs?
Tragedin med HQ Bank rullar vidare och ännu har banken inte ens öppnat efter helgen (skönt med långledigt kan jag tro…) och kunderna har ännu inte fått tillgång till pengar, värdepapper, lån och annat ,man kan tänkas haft kundrelationer med i banken men däremot så har Carnegie Bank rekryterat över stora delar av personalen alla rda. Jag vill inte vara någon domedagsprofet men det är nog så att för varje timme som osäkerheten består så minskar värdet på det kvarvarande HQ Bank betydligt och risken på riskerade medel över den statliga insättningsgarantin lär bli allt riskablare.
Alla redan nu lär fullmakter på flyttar av värdepapper ligga på andra bankers kontor, överförningar av pengar lagda i cyberrymden och inte minst frustrationen som kund att inte kunna använda sin bank lär inte ligga köparen i fatet. Hade ejag varit kund så hade jag nog varit allmänt förbannad kan jag tro. En genomförd affär där HQ Bank sålts till en annan bank i helgen hade räddat mycket värde relativ sett mot att köpa upp banken idag. Nu börjar det bli sent.
De som drabbas värst i denna soppa är nog de anställda som hittills är kvar på kontoret tom kanske också e del med belånade konvertibler i HQ Bank på kontor. Jag kanske förstå att ”de kvarvarande” känner en viss frustration över hur saker och ting har utvecklats. Många personliga tragedier lär utspelas är man både blir av med jobbet och besparingarna på samma gång.
Kölhalningen i media om att ”straffa de skyldiga” pågår för fullt. Självklart med den nakne kejsaren Qviberg i jordbävningens epicentrum. Runt honom letar vi skyldiga i nuvarande VDn (och styrelseledamot sedan länge) Dahlbo, gamle VDn König, nuvarande tradingchefen vad han nu hette, ansvarig på bankens riskavdelning, och ett antal fd. styrelseledamöter och den indirekt storägare Sven ”draken” Hagströmer.
Däremot är det märkligt mycket tyst om en fd. styrelseledamot som jag tycker är klart anmärkningsvärt. Thomas Erseus. Tomas Erseus satt fram till nyligen i såväl i HQ ABs som HQ Banks styrelse och torde i min sinnevärld därmed haft synnerligen god insikt i problemen. Han har också på pappret en oberoende ställlning gentemot såväl banken som huvudägarna. Det har ju framkommit i media att styrelse i moderbolaget inte direkt hängt med i alla turer medan finansinspektionen hävdar att dom kommunicerar med HQ Bank och det är detta företags problem att kommunicera med sina jurdiska ägare i detta fall HQ AB så Thomas Erseus lär vara en av individerna med lite mer insyn då han var styrelseledamot i båda företagen, men märkligt tyst i media.
Det är också lite intressant med denna Thomas. Till vardags så jobbar han som verkställande direktör på fastighetsbolaget Kungsleden som är noterat på Stockholmsbörsen. Det är också i alla fall objektivt sett en man med sällan skådat arbetskapacitet för jag antar att jobbet på VD är på heltid? Förutom VD jobbet (och därmed Styrelseledamot) i Kungsleden så är han som jag nämnde ovan styrelseledamot i de båda företagen HQ AB och HQ Bank AB. Det kan ju tänkas uppfylla en mans kalender ganska så väl. Men Thomas Erseus verkar kliva upp ganska så tidigt på morgonen då han förutom dessa tre uppdrag också enligt Bolagsverket sitter i 85 andra bolagsstyrelser. Ja du läste rätt, 85 stycken plus 3 då. Hugaligen. Låt säga att varje bolag har 4 styrelsemöten per år och så knallar Thomas i väg på 352 sammanträden per år. Jag kan dessutom tänka mig att det är ett och annat möte i några sammanträdeslokaler som VD på Kungsleden också. Då blir det en del papper att läsa innan man går och lägger sig om kvällarna, årsredovisningar och underlag för bolagsledningar och inte minst att man skall gå på ett styrelsemöte per dag.
Hoppas Thomas har bra sittfläsk (och en synnerligen förstående familj..), det lär behövas. Många uppdrag är inom dotterbolag till Kungsleden (i större fastighetsbolag så skapar man mängder med dotterbolag med små turkcypriotiska handelsbolag eller vad skattelagstiftningen gynnar mest för tillfället vid fastighetsaffärer) . Men även styrelseledamot i ett så stort företag som VVS och fastighetsskötselföretaget Bravida och den riktiga klassikern Fermenta
Men det kan väl inte vara så att dessa 86 styrelseuppdrag utanför HQ Banken och dess moderbolag kan tänkas ha gått ut lite över viljan att ställa de där kritiska frågorna om hur det låg till med trejdingen och frågor om hur det stod till med kommunikationen med Finanspolisen ? och att han inte synts i media är ju inte så konstigt då han nog varit på styrelsemöte var dag…
Alla redan nu lär fullmakter på flyttar av värdepapper ligga på andra bankers kontor, överförningar av pengar lagda i cyberrymden och inte minst frustrationen som kund att inte kunna använda sin bank lär inte ligga köparen i fatet. Hade ejag varit kund så hade jag nog varit allmänt förbannad kan jag tro. En genomförd affär där HQ Bank sålts till en annan bank i helgen hade räddat mycket värde relativ sett mot att köpa upp banken idag. Nu börjar det bli sent.
De som drabbas värst i denna soppa är nog de anställda som hittills är kvar på kontoret tom kanske också e del med belånade konvertibler i HQ Bank på kontor. Jag kanske förstå att ”de kvarvarande” känner en viss frustration över hur saker och ting har utvecklats. Många personliga tragedier lär utspelas är man både blir av med jobbet och besparingarna på samma gång.
Kölhalningen i media om att ”straffa de skyldiga” pågår för fullt. Självklart med den nakne kejsaren Qviberg i jordbävningens epicentrum. Runt honom letar vi skyldiga i nuvarande VDn (och styrelseledamot sedan länge) Dahlbo, gamle VDn König, nuvarande tradingchefen vad han nu hette, ansvarig på bankens riskavdelning, och ett antal fd. styrelseledamöter och den indirekt storägare Sven ”draken” Hagströmer.
Däremot är det märkligt mycket tyst om en fd. styrelseledamot som jag tycker är klart anmärkningsvärt. Thomas Erseus. Tomas Erseus satt fram till nyligen i såväl i HQ ABs som HQ Banks styrelse och torde i min sinnevärld därmed haft synnerligen god insikt i problemen. Han har också på pappret en oberoende ställlning gentemot såväl banken som huvudägarna. Det har ju framkommit i media att styrelse i moderbolaget inte direkt hängt med i alla turer medan finansinspektionen hävdar att dom kommunicerar med HQ Bank och det är detta företags problem att kommunicera med sina jurdiska ägare i detta fall HQ AB så Thomas Erseus lär vara en av individerna med lite mer insyn då han var styrelseledamot i båda företagen, men märkligt tyst i media.
Det är också lite intressant med denna Thomas. Till vardags så jobbar han som verkställande direktör på fastighetsbolaget Kungsleden som är noterat på Stockholmsbörsen. Det är också i alla fall objektivt sett en man med sällan skådat arbetskapacitet för jag antar att jobbet på VD är på heltid? Förutom VD jobbet (och därmed Styrelseledamot) i Kungsleden så är han som jag nämnde ovan styrelseledamot i de båda företagen HQ AB och HQ Bank AB. Det kan ju tänkas uppfylla en mans kalender ganska så väl. Men Thomas Erseus verkar kliva upp ganska så tidigt på morgonen då han förutom dessa tre uppdrag också enligt Bolagsverket sitter i 85 andra bolagsstyrelser. Ja du läste rätt, 85 stycken plus 3 då. Hugaligen. Låt säga att varje bolag har 4 styrelsemöten per år och så knallar Thomas i väg på 352 sammanträden per år. Jag kan dessutom tänka mig att det är ett och annat möte i några sammanträdeslokaler som VD på Kungsleden också. Då blir det en del papper att läsa innan man går och lägger sig om kvällarna, årsredovisningar och underlag för bolagsledningar och inte minst att man skall gå på ett styrelsemöte per dag.
Hoppas Thomas har bra sittfläsk (och en synnerligen förstående familj..), det lär behövas. Många uppdrag är inom dotterbolag till Kungsleden (i större fastighetsbolag så skapar man mängder med dotterbolag med små turkcypriotiska handelsbolag eller vad skattelagstiftningen gynnar mest för tillfället vid fastighetsaffärer) . Men även styrelseledamot i ett så stort företag som VVS och fastighetsskötselföretaget Bravida och den riktiga klassikern Fermenta
Men det kan väl inte vara så att dessa 86 styrelseuppdrag utanför HQ Banken och dess moderbolag kan tänkas ha gått ut lite över viljan att ställa de där kritiska frågorna om hur det låg till med trejdingen och frågor om hur det stod till med kommunikationen med Finanspolisen ? och att han inte synts i media är ju inte så konstigt då han nog varit på styrelsemöte var dag…
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)