Förändringar i Wallenbergsfären

För ett antal år sedan så tillkom bolaget FAM (Foundation Asset mangement) som ett förvaltningsbolag av Wallenbergstiftelsernas ägande i bolagen som tillhör Wallenbergsfären. Vid tillkomsten blev detta som jag ser det ett onödigt extra mellansteg mellan Wallenbergarnas stiftelser och innehaven i form av Ask-i-ask ägande (med extra dyra styrelsearvoden).  FAM förvaltade med höga kostnader  stiftelsernas kapital i form av den stora posten med Investoraktier, och de innehav som ligger utanför Investor exempelvis StoraEnso, SKF, Bergvik mm. Investor förvaltade sedan exempelvis AtlasCopco, ABB och AstraZeneca. Ask-i-ask.

Under 2013 genomfördes en stor förändring av Wallenbergsfärens ägande i form av att Investoraktierna bröts ut ur FAM och nu förvaltas direkt av stiftelserna. FAM blev därefter ett investmentbolag med de innehav som ligger utanför Investor, kostnadsnivån har sänkts i både FAM och Investor. Huxflux så ägde Wallenbergsfären två investmentbolag. Investor och FAM. Helt åtskilda, med olika styrelser och med helt olika innehav. FAM är numera heller inget litet investmentbolag med ett substansvärde på omkring 40 Mdr. 

I kommande rapport från Investor som presenterar om några veckor så kommer Investors nya organisation att tydliggöras i form av att man har delat upp Investor i två separata delar (dock inom samma bolag) i form av det nytillkomna bolaget Patricia Industries. I Patricia så samlas Investors helägda bolag  exklusive ägandet i EQT fonder och rena finansiella investeringar i tradingportföljen som blir kvar i Investors hägn. Dvs bolag som hamnar i Patrica är exempelvis Mölnlycke, 3 och Aleris.  Enligt mig en fullt logisk uppdelning i takt med att Investors helägda bolagsportfölj har ökat och nu börjar ge ett löpande kassaflöde till Investor

Det intressanta i fallet Patrica om jag förstår saken rätt är att detta kommer skötas väldigt avskilt resten av Investor med en helt egen styrelse med mandat att fatta egna beslut med en egen kassa som initialt uppgår till 6 Mdr utan att hanteras i Investors huvudstyrelse. VD för Patricia blir Investors avgående VD Börje Ekholm som nu kommer ur medieskuggan men fortsatt får en mycket framträdande VD roll i Wallenbergsfären.

I praktiken eller hur man nu skall se det finns det tre investmentbolag inom Wallenbergsfären.  Till detta skall väl även läggas fondbolaget EQT där Wallenbergs är stor ägare och största investeraren i EQTs fonder.

Jag gillar Wallenbergnas allt mer tydliga bolagsstyrning de sista åren. När Handelsbankssfären grottat in sig i ett allt mer trassligt korsägande med personunioner som satte varandras löner så har Wallenbergs ägarkonstellelationer  blivit allt mer lättbegripliga med en pyramid där stiftelserna äger FAM och Investor och dessa båda investmentbolag sedan äger innehav, rent och tydligt även om sfären är stor och omfattande med många företag. Som jag tolkar det finns det heller inga direkta jävsförhållanden som det fram till i våras gjort i SHB sfären.

Så skulle Handelsbankssfären kunna börja stöpas om

En del tidningsnotiser, intervjuer och analyser med anledning av turbulensen i Industrivärden berör att flera minoritetsägare i form av institutionella investerare ser framför sig att korsägandet inom Industrivärden sfären avvecklas och Handelsbanken och SCA görs självständiga till Industrivärden.

Historiskt sett har jämförbara Wallenbergsfären också haft inslag av korsägande men detta idag är avvecklat då Wallenbergs ägande nu skulle kunna sägas vara en pyramid eller Ask-i-ask med stiftelserna i botten som är största ägare i Investor + kärninnehav som Investor inte äger aktier i (ex. SKF och SAS), Investor äger sedan kärninnehaven. Stiftelserna utöver ägarmakt i Innestår och Innestår i exempelvis SEB och Atlas Copco, rent och tydligt.

Men att återgå till Industrivärden. Som sagt så består Industrivärdensfären av ett mycket invecklat korsägande mellan tre olika bolag i sfären, Industrivärden, Handelsbanken och SCA, samt tillhörande stiftelser knutna till dessa bolag samt även Handelsbankens fondbolag som äger aktier i alla bolagen. För att reda ut turerna så får vi lov att ta bolag var för sig med utgångspunkten i ägarförhållandet i Industrivärden, där nu korsägandets knutpunkt finns.

Låt oss börja med banken, Svenska Handelsbanken.

Under det senaste året har Handelsbanken gjort en del intressanta interna affärer med sina stiftelser vilket kan läsas i en undernot till en not på sidan 139 i SHB årsredovisning, tydligt och fint eller något sådant J  Dessa affärer går kort och gott ut på att Handelsbanken har sålt egna ägda aktieinnehav till stiftelserna i banken och som köpelikvid bytt till sig aktier i Industrivärden och SCA. Själva banken som du kan köpa aktier i på börsen äger idag mao om mina siffror är korrekt 29 445 526st aktier i Industrivärden, ingen dålig post och idag värda ca. 5,2mdr som ligger i SHB balansräkning.

För att trygga de anställdas pensioner på SHB så har banken bildat en pensionsstiftelse och en pensionskassa. Skall villigt erkänna att jag inte har koll på vad skillnaden mellan dessa är. Dessa stiftelserna har också stora ägarposter i Industrivärden 32 047 097 st och 17 526 642st aktier. Pensionstiftelserna är inte tillgängliga för banken utan är just fristående stiftelser med passusen att Handelsbanken är skyldig att knuffa till pengar om de inte skulle räcka för att täcka pensionsskulder.

Utöver detta har banken en personalstiftelse som får pengar av aktieägarna om räntabiliteten är högre än jämförbara konkurrenter. Denna heter Oktogonen och ägs då av de anställda och fd anställda i Handelsbanken, således inte aktieägarna i Handelsbanken heller. Oktogonen var tidigare stor ägare i Industrivärden men verkar de senaste åren ha sålt av lite aktier i specifikt Industrivärden. 

Utöver detta finns det även i banken ett antal forskningsstiftelser som skänker pengar till universitet och högskolor och är en stor finansiär av ekonomisk forskning. Även dessa äger stor poster Industrivärden aktier och är fristående från banken ägarmässigt men om jag förstår rätt företräds av en gemensam styrelse bestående av nestorerna de gamla SHB ordföranden Tom Hedelius och Tore Browald, samt nuvarande Pär Boman. Tom Hedelius är Industrivärdens tidigare styrelseordförande, har idag avgått ur styrelsen men i praktiken utövar han en stor ägarmakt genom stiftelserna i banken.

Det andra bolaget att titta vidare på är då SCA. 

Om jag förstår saken rätt har SCA aktieposter i Industrivärden i dels moderbolaget i form av 12108 723  A-aktier och dels har man även aktier i ett tyskt dotterbolag i form av 9 514 630 A-aktier. Summa 21 623 353 aktier. 

Utöver detta har SCA precis som SHB pensionsstiftelser och dessa äger knappt 24,5 miljon aktier även här rejält stora poster. Om jag förstår saken är styrelseordförande i SCA den som utövar ägarmakten för SCA innehav i Industrivärden. Dvs Sverker Martin-Löf fram till mitt av april i år och därefter Pär Boman som nyligen tillträtt. 

Så hur skulle nu ett första steg i ett avvecklade av korsägandet kunna se ut i denna "röra" för att få en ren och tydlig ägarstruktur och dessutom renodla Industrivärden till kapitalförvaltning.

Ett logiskt första steg, som jag ser det är att Handelsbanken och SCA helt sonika till sina aktieägare delar ut sina respektive direktägda innehav i Industrivärden. 

Om jag överslagsräknat rätt så innebär det faktiskt att formeln blir den samma för både SCA och Handelsbanksaktier. För varje 21 ägda aktier i SHB eller SCA så får man en aktie utdelad i Industrivärden. Då Industrivärden är största ägare i SHB och SCA innebär detta att Industrivärden får aktier i sig själv och dessa aktier då kan makuleras precis som aktieåterköp över börsen genom stämmobeslut vilket ökar substansvärdet per aktie i Industrivärden då substansen skall fördelas på färre totala utestående aktier. En intressant aspekt är sedan att Handelsbanken skulle få aktier i Industrivärden genom att man också äger aktier i SCA. Så det är ju lämpligt att ett sådant beslut först klubbas på SCA och sedan på banken så ägarposter inte ligger kvar på banken.

Då jag inte ställt upp kalkylen i excel så uppskattar jag att huvudräknat ca. 6 500 000 av antalet aktier i Industrivärden kommer makuleras det innebär ca. 1,5% av totala antalet aktier i Industrivärden.

Transaktionen ovan innebär då att aktieägarna i Handelsbanken och SCA får ett större inflytande över Industrivärden och det råder heller inte en korskoppling där innehavsbolag i sfären äger. Stiftelserna i SCA och Handelsbanken skulle då få större men tydligare ägarmakt i Industrivärden. och det borde ju vara fullt möjligt att bilda ett förvaltningsbolag ihop typ FAM som förvaltar Wallenbergsstiftelserna.

En annan stor vinnare på en sådan transaktion skulle vara Lundbergs. Dels är han indag en av Industrivärdens största ägare men då han också är en av de större ägarna i Handelsbanken skulle han genom denna aktiepost få än mer aktier i Industrivärden samtidigt som antalet aktier minskade totalt sett i Industrivärden och varje aktie han har idag skulle bli mer värd i morgon. 

Lite för komplicerat för ett kort blogginlägg och det kräver en del utredningsarbete med att beskriva ägarbilden före och efter en sådan transaktion men jag skulle tippa att den skulle bli så att Lundberg hamnar på ca. 25% i ägarandel och SCA och SHB stiftelser skulle hamna på cirkus 40-45%, gemensamt tillsammans men mindre än Lundberg var för sig.  

Kort om siffror för aktieinvesterare

Som investerare i form av aktieägare i publika bolag ställs man inför ett förhållande med siffror från bolaget man har investerat i. Siffror i form av rapporter, bokslut och årsredovisningar som bolaget skickar ut till marknaden.  Marknaden tar sedan emot dessa siffor i form av att de ställs mot de förväntningar som marknaden haft inför bolagets rapport. Det blir allt som oftast sedan en marknadsreaktion där bolagets aktie går upp eller ner. 

Som aktieägare måste man vara beredd att bolagets olika siffror allt som oftast går i otakt med varandra och det är aldrig lätt att hänga med på varför en aktie åker hiss till himmeln eller rakt ned i källarens nedre våningar.

Jag tänkte nedan gå igenom ett antal basic siffor som är bra att lära sig förhållandet mellan och sedan exemplifiera detta med årets första rapport från norska företaget Tomra som kom härom veckan.

Det som först och främst är att ett företag har en orderingång där man mottagit beställningar på sina produkter. Beroende på hur lång tid det är mellan leverans av bolagets produkter/tjänster och mottagen order så är detta lite olika intressant. I vissa fall så köper man varan direkt över disk och orderingång och omsättning infaller i stort sett samtidigt. I andra fall så går det förhållandevis lång tid mellan företaget har tagit emot beställningen till man skickar fakturan. Skanska och Volvo är två exempel. . Finanskrisen 2008-2009 innebar exempelvis att många av Volvos kunder hann boka av beställningen innan leverans och orderingången var under några månader tom negativ.

Orderingången är i grund och botten kanske den allra viktigaste siffran då denna visar att det finns en efterfrågan på bolagets varor och tjänster.

Sedan då omsättningen dvs när man levererat och skickat fakturan. Ibland är denna siffra högre eller lägre än orderingången (i fall denna redovisas) en orderingång lägre än omsättningen kan innebära en vikande efterfrågan och omvänt det omvända. Ibland kan man nog säga att det beror en del på slumpen och ”naturlig variation” och inte skall tillmätas allt för stort intresse.

Sedan har vi vinsten som också marknaden har förväntningar om, ja eller i värsta fall förluster. Vinsten påverkas av många olika faktorer och det kräver ett ganska tränat öga att ibland förstå sambanden. I grunden är ”inkomst – utgift” –förhållandet som utgör grunden för vinsten men bolagen brukar allt mer ofta enligt mig lägga in ”engångsposter” i form av nedskrivningar, kostnader för omstrukturering av bolaget, ”extra ordinära kostnader” i form av kanske bråk med skatteverk eller stora kunder. I vissa bolag är det lätt att få en uppfattning om vad som borde vara en normal nivå på vinsterna, i andra fall stört omöjligt och värst av allt är bolag som inte vet själva och mest målar bilder om en ljusnande framtid för aktieägarna.

En annan viktig siffra är bolagets kassaflöden. Dvs hur mycket pengar som rinner in och ut bolaget. Många vill nog påstå att detta är det viktigaste att hålla koll på bolaget kan redovisa mycket konstigheter i redovisningen men man kan aldrig trixa med pengar in och ut från bankboken. I vissa fall är  det en stor differens mellan redovisade vinster och att pengar faktiskt rullar in i bolaget, i vissa fall är detta av godo då bolagets expansion innebär att man måste bygga upp större lager, anställa mer folk och allmänt öka sina utgifter för att svara mot en ökad efterfrågan. I andra fall bör man fälla ett kritiskt öga över förhållandet, särskilt då om bolaget växer måttligt men ändå ideligen levererar dålig kassaflöden, då kan det vara illa skött eller bara kort och gott en knaper affärsmodell. Om bolagets orderingång börjar krympa till följd av exempelvis lite allmänt sämre tider så är det inte ovanligt att bolagets kassaflöde förbättras vilket har sin naturliga förklaring i exempelvis att bolaget minskar sin produktion, sina inköp och säljer av sina lager.

Så då över till Bolaget Tomra och deras senaste kvartalsrapport. Bolaget redovisade en omsättning och vinst understigande marknadens förväntningar, dessutom lägre än fjolåret men ändå så sticker bolagets aktie upp 6%, hur är det möjligt? Det hade ju känts mer logiskt att aktien sjunker om omsättning och vinst gör det och det är dessutom att det är lägre än förväntningarna?

Svaret denna gång är att bolagets försäljning varit framgångsrik och man redovisade en mycket bra orderingång och den största orderstocken någonsin i bolagets historia. Marknaden tolkade väl detta som om bolagets omsättning och vinster i nära framtid kommer öka. Vad kan då detta stötvisa förhållandet bero på hos Tomra? En tänkbar positiv tolkning är att bolagets affärsmodell är lite stötvis då exempelvis nya länder öppnar upp för helt nya pantsystem och Tomra då i samband med detta får order av större dagligvaruhandelsföretag (tänk pantburksautomater på ICA, i många ICA butiker samtidigt). Vill man höja ett varningens finger kan det ju också bero på att Tomra haft lie leveransproblem och inte kunna skicka iväg sina varor till sina kunder? Nåväl just denna gång var det marknadens positiva tolkning som gavs företräde.

Förändringens tider i Industrivärden

Måndagen 27 april 2015 blir en dag Industrivärdens aktieägare sent ska glömma och mycket skall man höra innan öronen trillar av.

Industrivärdens valberedning har ändrat sitt förslag till styrelse för Industrivärden. Fd vd Anders Nyrén som tidigare föreslagits som ny styrelseordförande petas bort och ersätts av Fredrik Lundberg himself. Valberedningens deltagare i form av Industrivärdens nuvarande styrelseordförande Sverker Martin-Löf protesterar offentligt genom att avge en avvikande uppfattning och dessutom avgår de två oberoende styrelsemedlemmarna Boel Flodgren och Stuart Graham med omedelbar verkan, vilka båda var tilltänkta som styrelsemedlemmar även nästa år och ersätts med Sandviks förre VD Lars Pettersson (som fick sparken av Nyrén och nu sitter i Lundbergs styrelse) och den tillförordnande VDn Bengt Kjell.

Fredrik Lundberg gör intervju i Dagens Industri om att Nyrén var olämplig som ny VD och nuvarande Styrelseordföranden Martin-Löf intervjuas av SvD om att det har föreslagits ett kuppartat övertagande av Industrivärden av Lundberg och balansen i bolagets styrelse mellan de olika huvudägarna radikalt förändras.

---

Jag har ju skrivit en hel del om Industrivärden och sfären som omges detta bolag så jag skall nedan försöka ge min syn på vad som hänt/händer.

---

Först av allt måste man förstå Industrivärdens korslika ägarförhållande. Industrivärden har på pappret tre huvudägare, Handelsbanken (med dess olika former av stiftelser), SCA (med dess olika former av stiftelser) och Investeringsbolag Lundbergföretagen med dessutom betydande personliga innehav av Fredrik Lundberg och familj. SCA ägs (aka huvudägare) i sin tur av  Industrivärden och Handelsbanken. Handelsbanken ägs av Industrivärden och olika ”stiftelser” inom banken och SCA.  I Handelsbankens bolagsordning finns sedan en unik klausul som innebär att ingen enskild aktieägare får rösta för mer än 10%. Vilket innebär ett mycket starkt skydd mot ”obehöriga”. 

Både Handelsbanken och SCA har historiskt sett tillämpat ”farfarsprincipen” dvs att VD blir Styrelseordförande och en av de viktigaste uppgifterna för styrelseordförande är att utöva ägarmakt för bolagets stiftelser som VD inte haft tillträde till. De senaste årens har det rått en ”himla röra” inom sfären genom 1. Handelsbankens styrelseordförande Arne Mårtensson säger upp sig och blir heltidsseglare i söderhavet. 2. Handelsbankens VD Grönstedt blir Styrelseordförande utan mandat att företräda stiftelserna som istället företräds som jag förstår det av nestorn och förre VD och Styrelseordförande Tom Hedelius för att sedan själv få sparken och ersättas av en mer ”oberoende” person i form av Hans Larsson.  SCA sparkade sin VD Åström och rekryterade Jan Johansson istället och Sverker Martin-Löf fick sitta kvar på övertid.

Turbulensen med vidlyftig representation i SCA innebär sedan att både VD och Styrelseordförande avgår.  SCA huvudägare i form av Handelsbanken och Industrivärden enas i denna situation om att Handelsbankens avgående VD Pär Boman som också blir ny styrelseordförande i Handelsbanken väljs till ny Styrelseordförande i SCA, vilket skedde 15 april. Helt unikt rubbas nu för första gången på mycket länge maktbalansen i hela sfären när i praktiken Handelsbankens man Pär Boman tar över hela SCA ägande i Industrivärden.

Industrivärden går den 15 april i år från tre till i praktiken två huvudägare, Handelsbanken och Lundbergs.  Personifierade av Pär Boman och Fredrik Lundberg.

Det är nog ingen vågad gissning att Pär Boman och Lundberg kommit väl överens de senaste åren och det är mellan dessa båda herrar som beslutet att sparka Nyrén som VD för Industrivärden tas. Han kommer troligtvis också att bli av med samtliga sina andra styrelseuppdrag (räkna med att Volvo och Ericsson lär kalla till extra bolagstämma i närtid).  Boman har de första 10 dagarna på nya jobbet minsann inte vilat på hanen då Nyrén nu lyfts bort.

Med avgångarna av Boel Flodgren och Stuart Graham kan man lugnt dra slutsatsen att besluten kring VD, ordförande i Industrivärden har tagits helt utan inverkan av Industrivärdens styrelse(!) utan ”i lugn och ro” kunnat tas på tu man hand med Boman och Lundberg.

Vad kommer nu att ske? 

Ja säg den som vet men det är en rejäl omstöpningstid som Industrivärden går igenom och det är väl ingen vågad gissning att det kan komma att ske förändringar på många håll och kanter. Sverker-Martin Löf har givetvis rätt i att Lundberg har ”kuppat” Industrivärden men kuppen har inte skett idag utan den skedde den 15 april på SCA bolagsstämma. Handelsbanken har idag mer än 50% ägande av Industrivärden, Lundberg omkring 20-25%. För att tydliggöra detta vore det nästan rimligt enligt mig att Handelsbanken köpte SCA direktägda aktier i Industrivärden så slipper denna post tynga SCA balansräkning och SCA på så sätt blir ett ”vanligt” kärninnehav i Industrivärden precis som exempelvis Sandvik, Ericsson och Volvo.

Både Lundberg och Boman upplever jag som två personer som vill hålla sig till tydliga affärsideér och med ett begränsat risktagande så det är troligt att Industrivärdens nya, ännu okända VD få ett tydligt förvaltande uppdrag att utföra. Jag tror inte det är helt orimligt att anta att Boman och Lundberg vill driva Industrivärden med konservativa innehav, förhållandevis låg skuldsättning och det kan nog komma att ske strukturaffärer, antingen i form av interna strukturaffärer där innehavsbolag säljer av delar eller att Industrivärden väljer att avyttra hela innehav.

Det finns helt klart problematik med Lundberg som styrelseordförande det ska man inte sticka under stolen med. Holmen och SCA har vissa konkurrerande verksamheter och till viss del sitter Lundberg här på dubbla roller, både Lundberg och Industrivärden bedriver mer kortsiktig kapitalförvaltning.

Men långsiktigt då?

Det finns säkert de som tror att Industrivärden i sin helhet löses upp med tiden men dit är det ännu mycket långt kvar. Nu blir det upp till bevis för Lundberg att axla sin nya roll i Industrivärden, rekrytera en VD och ha en tydligt strategi för bolaget.

En av de största frågorna han har att lösa är sin egen succession och det är mycket klokt enligt mig att han lagt över en hel del aktieposter på sina båda döttrar och vill dom axla sin fars roll måste dom nu ta större roller själva eller rekrytera externa personer in på ledande positioner inom Lundbergs med omnejd.

Mer lär följa i denna historia.

För övrigt befinner jag mig just nu några tusen meter över Pyrenéerna, solen på väg ned, fantastiskt med detta med flyg och internet. 

Ursvik Ultra racerapport

I helgen så sprang jag årets första tävling. Den "korta" klassen på Ursvik Ultra. Denna korta klass innebär att man med start kl 03:00 på natten springer tre varv på ett dryg 15 km långt omväxlande terrängspår som har en hyfsad kupering på drygt 340 höjdmeter per varv. Spåret är i Stockholm benämnt som "Ursvik Extreme". Huruvida det är extremt eller inte skall man nog inte göra några större utvikningar om.


Jag hade sedan länge bestämt att jag skulle ta tävlingen som ett rent träningspass då frånvaron av riktigt långa löppass har gjort sig gällande. Sista veckan innan loppet var dessutom riktig misär med en sjuk sambo, mycket dålig sömn, småkrasslig kropp och näst intill obefintligt med träning. Annars har jag tränat helt okej i vinter.

 Så sent som på fredagen var jag osäker på om jag skulle starta överhuvudtaget pga sista veckans misär men sagt och gjort så tog jag och packade väskan och begav mig med tåg till Sundbyberg, på tåget slöt jag också upp med Rickard och Stefan från klubben, som båda skulle springa 75km klassen (dom gjorde de båda mycket bra tycker jag). Vi tog en lättare måltid i Sundbyberg centrum innan vi tog SL-bussen ut till Ursvik. Fick vila några timmar på mitt liggunderlag för så mycket till sömn blev det inte då den lilla gymnastikhallen hade rörelsedetektor och ljuset inte gick att släcka.

Före loppet
Jag bestämde mig under lördagen att förutom att ta det som ett träningspass också våga gå lite utanför boxen och våga prova saker som egentligen inte är prestationsbefrämjande. Med anledning av att jag ska springa längre lopp i sommar så valde jag när jag packade västen med lite extra vikt och var nog en av få som sprang med "barlast". En annan sak jag bestämde mig för var att våga att springa med väldigt lite energiintag under loppet, mest för att se vad som skulle hända då jag i vinter tycker jag blivit allt bättr epå mindre energi. Ultralöpare är ju annars  allmänt kända för att moffa i sig både det ena och det andra under lopp vilket så klart är bra då det håller upp energinivån i kroppen samtidigt så finns det en klar uppfattning att "train low, race high (mycket energi enbart på tävling)" när det gäller energi är av godo.

Ultradistanser handlar mycket om att vänja kroppen vara energisnål och därmed hålla distansen in i mål. Och då detta var träning så skulle det bli "low". Tanken var att helt lämna gottebordet vid varvning som arrangörerna ställt upp innan jag kom i mål. Jag bestämde mig också för att ta det ganska lungt och kontrollerat under loppet vad avser fart.

Loppet
Före start så stod jag och småprata med multisportaren Malin  som enligt utsago skulle ta det lungt men bakom hennes ständiga leeende och den slimmade packningen kunde man nog ana att här skulle det gå undan. Förra våren sprang jag några dagar med Malin i Storlien på fjället och vet om att hon riktigt stark, speciellt i uppförsbackar (vilket är något av min svaghet) men jag hänger med henne i nedförsbackar.

Startskottet löd och vi gav oss iväg. Jag lade mig snabbt i ryggen på Malin men märke väl redan efter 100m att det nog är ganska så dumt att springa i denna fart så jag saktade ner lite och lufsade på i lagom lunk. Kilometrarna  gick och  jag tog väl första klunken vatten efter ca. 25 min löpning och det var skönt när man väl kom in på de mindre stigarna framför de hårdare större varianterna. Jag insåg nog att mitt skoval (Inov-8 X-talon 212) nog passade bättre där och man egentligen skulle valt en mer normal joggingsko för det hårda underlaget. Jag promenerade uppför de två värsta branterna under det första varvet annars sprang/joggade jag rakt igenom, i de sista långa backen på första varvet tog jag en liten gel (High5) och i övrigt drack jag bara en liten klunk vatten vi enstaka tillfälle.

Första varvet passerades på 1:23 och jag joggade förbi med avunsjuk blick på gottebordet när andra stannade och tog för sig av. Det var förhållandevis kallt under gryning och det var gränsfall på att jag hade för lite kläder på mig, läs, det hade varit skönt med vantar i de rådande minusgraderna på 6-8 kallgrader.

Redan på andra varvet hade det börjat ljusna och var snart så ljust att pannlampan knappt behövdes med jag lät den sitta på huvudet under hela loppet in i mål. Sprang större delen av andra varvet ensam i stor omfattning och det var ganska skönt och småfilosofera för sig själv. Tog väl något promenadsteg mer än på det första varvet och vart lite stelare. Vad som nu började bli ett problem var att mina flaskor på bröstet hade frusit båda två och det var lagom mysigt att få en isklunk i sig så jag bestämde mig på andra varvet att bara ta små små vattenslurkar för att fukta läpparna. Precis i samma backe som jag tog gelen på första varvet så tog jag nu min andra gel, det blev också dagens sista. Andra varvet gick på 1:24 så tempot var jämnt och fint. Då jag druckit för lite vatten från isflaska så bestämde jag mig här för att lyxa till det lite i varvning med att dricka en halv mugg varm blåbärssoppa.himmelskt gott, de lockande chips, godis mm som låg vackert uppdukat lät jag bli. Skulle man sett mina ögon kunde man nog ana besvikelsen hos mig.

Sista varvet började okej i ungefär samma fart som de två förgående men jag började nu bl allt mer stel i benen och märkte i uppförsbackarna att energinivån i kroppen hade en hel del i övrigt att önska och det blev några fler promenadsteg, men tyckte nog inte jag tappat så mycket ändå. Märktes att fler deltagare nu tog det varligare med farten och jag sprang förbi en hel del 75 km löpare som nu hade rejält ont i kroppen sedan starten kl 00:00. Ungefär halvvägs på banan så skymtade jag en välbekant rygg från Örebro AIK med lång svallande hårtofs. Klubbkamraten Sara och glädjande verkade jag springa fortare än henne då ryggen kom närmare. Låg bakom i en uppförsbacke och tjoade till och frågade hur formen var. Ingen reaktion, hon verkade vara i sin egen bubbla. Så jag tog mod till mig att springa upp jämnsides om henne och lade armen om henne. (...gör inte det på joggingturen, kära läsare) och logiskt ryckte hon till som om det vore en våldsverkare som gav sig på henne pga av min framfusighet. Glad att jag slapp smockan och fick nu förklaringen till hennes frånvaro av respons på tilltal då hon lyssnade på P1 program på radion i hörlurar. Bildning och idrott i skön harmoni.

Joggande någon minut med Sara och småpratade men tyckte jag hade bra fart så jag lika gärna kunde springa in i mål och vinkade adjö. Klart övermodigt skulle det snart visa sig och det dröjde nu inte länge för jag började känna mig riktigt matt och trött. Inte så konstigt egentligen då jag helt avstod från både dricka och all form av energi på sista varvet. Gick tom helt enkelt och blev succesivt trött, tröttare och sista 3 km tröttast av dem alla med stela pinnar till ben med promenad i varje uppförsbacke. Tappade väl intresset också skall väl medge när några konkurrenter sprang om bara de sista kilometerna. Precis före målgång kom Sara glatt joggande ikapp och och såg fantastisk fräsch ut och gav sig raskt ut på hennes sista varv och fullföljade de 5 varvet som tvåa bland damerna. Sluttiden på sista varvet blev för mig svaga 1:36 och måltiden på klockans loggade 47 kilometer blev 4:26.

Energimässigt så fick jag totalt sett i mig under loppet, enbart två små energigeler (High5), ca. 5dl vatten och en halv mugg blåbärssoppa. Inte mycket på knappa 4,5 timme löptid eller rättare sagt alldeles, alldeles för lite. Men samtidigt en nyttig erfarenhet. Efter målgång smakade det gott med både chips, korv, godis, blåbärssoppa mm.

Eftermäle
Sammantaget var jag ganska besviken efter målgång och tyckte jag nog gjort ett bra dumt genomförande efter de tröttsamma sista kilometrarna. Samtidigt med barlast och låg energi, hålla en snittfart på 5:39 per km under de 47 km på kuperade stigar med pannlampa var ändå helt okej, maratondistansen passerades på 3:58 på klockan och det är ju helt okej även det. Så med några dagars distans så känns det helt okej.

Tyvärr verkar någon ha tagit en flaska (Ultimate direction står det på den om någon fick med den av misstag) från mig som jag glömde kvar vid målplatsen innan jag lade mig på min madrass. Då den var puts väck när jag skulle hämta den innan jag tog bussen tillbaka till tåget.

Kronan på verket blev sedan tågresan hem där jag snålat och inte bokat sitsplats och resultatet på ett fullt tåg blev ståplats första biten för de trötta benen.

Träningsvärken efter loppet tycker jag lovar riktigt gott. Enbart muskulär stelhet, lika ont i musklerna på hög som vänster sida och inga problem alls med knäleder, fotleder eller andra tänkbara svagheter. Tar det som ett kvitto på att träningen i vinter har varit helt okej. Simmade en kortis på måndagen för att mjuka upp kroppen.

Kort om Tomra

Det är bokslutstider och bland ett av bolagen som idag lämnade sitt bokslut finns det norska bolaget Tomra. Tomra är ett relativt okänt företag i Sverige men deras produkter är förhållandevis kända, då deras pantautomater finns hos i stort sett hos varje dagligvaruhandel i Sverige. Tomra  har också en svensk huvudägare i form av investmentbolaget Latour.

Företaget
Tomra grundades i början av 70-talet och har sitt ursprung ur sorteringsmaskiner för flaskor. Bolaget fick sitt stora genombrott i just Sverige då Systembolaget införde Tomras system. Bolaget var bland de första i världen att kunna hantera pantflaskor och betala ut ett kvitto på panten. Tomra har vuxit med tiden men ändå med bibehållen grundidé. Sedan några år tillbaka är Tomras huvudägare det svenska Investmentbolaget Latour. Tomra har maa samma huvudägare som exempelvis AssaAbloy, Securitas, Nobia Nederman, Fagerhult.

Tomra delar idag in sin verksamhet i två divisioner, Collection och Sorting. Dessa två divisionerna hanterar båda optiska sensorbaserade system. Dvs system som med laser undersöker vad det är för produkt och vidtar åtgärder utifrån denna information.

Den första (collection) handlar helt sonika om retursystem för förpackningar. Dvs maskinen som gör att du får pengar tillbaka i pant på din Coca-colaburk. och burken går tillbaka till återvinning och blir en ny burk.

Sorting innefattar sorteringsystem. Exempel på applikationer för detta är sortering av grönsaker och metaller. Syftet med denna typ av maskiner är exempelvis att man via sorterar ut en potatis storlek till vad som skall bli bakpotatis och vad som skall bli potatischips exempelvis.

Inom Collection är Tomra störst i världen. Vilket kanske inte är så konstigt då det inte är speciellt många länder som idag har pantsystem  vilket är en förutsättning för att även ha pantmaskiner och Tomra var först på dessa system. Verksamheten växer dock då fler länder runt om i världen inför pantsystem. Tomra har vad jag bedömer ett rejält försteg mot andra företag med en verksamhet med lagom grad av teknikinnehåll som är fokuserade på denna idé och inte en tilläggsprodukt hos andra större företag. Jag skulle kunna tänka mig att det kräver rejält stort utvecklingskostnader att börja konkurrera med Tomra och osäker försäljning.

De senaste åren har Sorting växt som andel av företaget. Delvis genom förvärv men främst genom att man har sålt kloka produkter. Produkter som ökar kundernas produktivitet och som minskar spill och förbättrad hushållning av råvaruresurser.

Finansiellt
Under 2014 omsatte Tomra ca 4.7 mdr NOK. Det var den största omsättningen i företagets historia. Bolaget redovisar en svagt växande orderstock idag. Lönsamheten är för att vara ett industriföretag förhållandevis god, 10-15% brukar det vara på nedersta raden innan skatt. Bolaget delar ut ungefär hälften av nettovinsten i utdelning sedan flera år tillbaka.

Det finns mycket att tycka om hos Tomra tycker jag. Gedigna produkter med visst mått av hi-tech, någorlunda tillväxt, stark marknadsposition där man är världsledande (7ggr större än närmsta konkurrent) men bolagets marknad finns idag bara i några få länder men där allt fler länder inför pantsystem, stark huvudägare som är van att lotsa mindre företag ut i världen och bolaget bygger på en affärsidé kring hållbarhet.

Värderingen av företagets aktie få väl dock knappast ses som billig idag, p/e talet ligger upp mot 20-25, inget direkt substansklipp och direktavkastningen ligger runt 2%, det kommer ta några år innan bolaget hinner växa in i dagens kostym. Säkerligen finns det ordentlig fallhöjd i aktien om det blir grus i maskineriet.

Men det är en spännande resa att följa. För bolaget växer, verkar i en god global trend där allt mer återvinns. Man har goda vallgravar kring sin verksamhet och Huvudägaren Latour är en mycket kompetent ägare som varit med på exempelvis Assas resa ut i världen och vet vad som krävs. Man kan också konstatera att Tomra mätt i ursprungligt investerat kapital är Latour största investering någonsin. Bara det värt en notis som verkar ha gått affärspressen förbi.

Kravanalys bergslöpning

Sedan hösten 2012 har jag successivt tränat mer än 5 års perioden mellan 2007-2012 . Det har varit en kul resa att med små steg ha blivit bättre i kroppen än den varit några år. Träningen har min vana trogen varit ganska så varierad med olika aktiviteter beroende på säsong, men ett fokus har varit löpning i terräng.

Under fjolåret var jag med i ett antal lopp i bergs och fjällterräng något jag gillar och det har varit kul att återigen komma tillbaka till denna typ av lopp som jag gjort sedan sena tonåren. höjdpunkten förra året var det rumänska loppet Transylvania Trail Travserse som jag genomförde på ett bra sätt tycker jag vilket omnämndes här på bloggen. Men jag är inte (än) tillbaka till min tidigare prestationsförmåga och får leva på gamla meriter än så länge.

I år, 2015 är min förhoppning att jag kan träna något mer och strukturerat. Jag skall väl inte sticka under stolen att jag har vissa ambitioner att komma tillbaka till "gammalt gott slag". Jag har också en klar målsättning för i år, då jag har fått en plats i Ultra Trail Mont-Blanc veckan i Chamonix där jag kommer tävla i det tekniska loppet, dvs TDS som är 119km långt och har 7250 höjdmeter och något mer tekniskt underlag än de andra loppen.

Nedan tänker jag skriva en "kravprofil" på bergslöpning. Den skriver jag för mig själv men även för andra intresserade så därför lägger jag den  öppet här. Definitionsmässigt är det skrivet för lopp till fots som sträcker sig från 5-50 timmar, går på besvärligt underlag och har en kupering på minst 2000 höjdmeter per 4 mil. Kravprofilen nedan är skriven utifrån mina egna erfarenheter av lopp och träning i berg, skog, obanat och fjällterräng både i Sverige och utomlands, samt också lite högskolestudier  i anatomi och fysiologi som jag har som jag tänker använda mig av. Jämförelser kommer göras med löpning i stort med viss slagsida mot "ultralöpning". Intensitetsnivåer som beskrivs kommer göras utifrån A1-An skalan (sv skidförbundets skala?).

Uthållighetsmässiga krav
Bergslöpning ställer betydande uthållighetsmässiga krav. Det är en mycket lång tävlingstid där grunden utgörs i form av aerob prestationsförmåga.

Terrängen i bergslopp gör att skillnaden i ansträngningsnivå under loppet är varierande. Jämförelsen med vanliga längre löplopp kan göras där framgångsfaktorn är att starta lugnt och finna en ansträngningsnivå som man orkar hålla under hela tävlingstiden och i bästa fall spurta på slutet. I bergslopp finns inte dessa förutsättningar att göra utan din ansträngning kommer variera utifrån höjdprofilen i loppet. I uppförsbackar, trots att du går/promenerar kommer du har en högre ansträngning än i utförslöpningen där kommer din puls att gå ner till följd av fysikens lagar. Den som enbart är tränad för riktigt jämn belastning kommer få svårt vid genomförande av bergslopp.

Framgångsfaktorerna blir således flera, dels måste du bygga upp en förmåga till återhämtning i utförslöpningen och dels måste du under bergslopp klara av att periodvis ha en högre puls än vad som vad för tävlingstiden vore optimalt. Min tolkning är här att bergslöpning ställer högre krav på syreupptagningsförmåga per kg kroppsvikt än ultralöpning där du kan ha en jämn låg ansträngningsnivå loppet igenom och du inte behöver lyfta din kropp uppför på samma sätt. Du måste också ha en högre tröskelförmåga i bergslöpning än i ultralöpning för att inte producera mjölksyra vid för låg puls.

Bergslöpning ställer också krav på mycket god specifik löpekonomi dvs att med så låg ansträngning som möjligt kunna springa i teknisk terräng, med betoning på utförslöpningen. Genom avslappnad teknik i utförsbackar ligger här nyckeln till återhämtning efter perioderna av högre ansträngning som naturligt uppstår. Utan denna återhämtning kommer man få svårigheter att genomföra längre lopp med bra prestation är min uppfattning. Du måste således vara så bra tränad att du kan springa förhållandevis fort på stenigt underlag utför och trots det ha en mycket låg puls för att få återhämtning som krävs efter uppförsbackarna.

Rent träningsmässigt innebär ovanstående uthållighetsmässiga krav att bergslöpning kräver ett större mått av träning på A3/tröskelnivå än ultralöpning. Gärna i form av snabb promenad i kraftiga uppförsbackar då detta är grenspecifikt och bör även öka VO2 max. Detta bör kombineras med löpning i A1 på tekniskt underlag och utförsbackar i syfte att skapa god löpekonomi för tekniskt underlag och skapa en förmåga att återhämta sig. Intervallträning i olika former med längre intervaller (gärna fartlek, naturlig intervall) torde vara bra att träna då detta svarar mot en naturlig variation i ansträngningsnivå.Träning i A2 bör genomföras i mindre omfattning enligt mig för att kunna lägga fokus på dessa ytterligheter.

Styrkemässiga krav
Bergslopp ställer höga krav på muskulär styrka. Din kropp kommer utsättas för mycket stor belastning. Ett stort krav är att upprätthålla en god kroppsposition (core) under längre tid. Till följd av det tekniska underlaget kommer kommer det vara många rörelser även i sidled och varje steg kommer bli olika till följd av kupering och underlag. Detta är i grunden bra för att minska förslitningsskador men ställer högre krav på genomtränad kropp som orkar hålla kroppspostionen (rygg, buk osv)

Knästyrka är helt central. Bergslöpning innebär smått enorma, uthållighetsmässiga styrkekrav på knästyrka. Uppför kommer hela tiden kroppstyngden att ligga på dina knän och utför kommer du till följd av nedförlöpningen ha en mångdubbelt större belastning. Hamstringsmuskulaturen kräver således specifik träning och är en prestationsbegränsande muskel.

Höftleder är en annan helt central muskulatur som kommer ansträngas hårt under bergslopp, värre än under lopp i flack terräng. Iliopsoas är således precis som hamstring en muskel som är viktig ur prestationshänseende i bergslöpning och behöver specifik träning.

Dina fotleder är en annan del som utsätts för hårda påfrestningar och de behöver vara starka för att orka med belastningen.

Min slutsats maa ovanstående ur träningssynpunkt är att det behövs en hel del styrketräning för bergslöpning. Styrketräningen bör delas in i "core" dvs övningar för rygg, buk, sidomuskler osv. där. Enkla grundmässiga styrketräningsövningar som går att variera i det oändliga. Fokus bör vara på uthållighetsstyrka men det är nog inga problem egentligen att även köra något tuffare träning med färre reps.

Specifik träning behövs sedan för höftböjaren, lårmuskel och fotleder. Fotleder kan ske i form av balansövningar, och  kan exempelvis vara stå på tå på ett ben och borta tänderna, kanske i kombination med tåhävningar. Givetvis kombineras med mycket uthållighetsträning i kuperad terräng.

Hamstrings kan tränas genom benböj i olika former med och utan vikter och på ett eller två ben. Med eller utan belastning. Enklare skivstångsövningar är att rekommendera.

Höftböjaren kan också tränas med olika form av benpendlingar, höftlyft, upphopp, nedhopp mm. Kombinerade styrkeövningar är klokt (t.ex. burpees) för träning av höftböjaren.

Rörlighet och skadeproblem
Bergslöpning är riskfyllt ur skadeaspekt. Den första aspekten är risken för traumaskador, vrickningar, fallskador och liknande. Jag har själv exempelvis brutit revben under lopp och otaliga skador med vrickningar och skadade handleder.

Den andra formen av skador är överbelastnings och förslitningsskador. Min erfarenhet säger mig att risken för överbelastningsskador är högst för fotleder, knän, höft och ryggproblematik.

Traumaskadorna är svåra att förebygga mer än betona vikten av att ha mycket god löpekonomi och rörelseförmåga i nedförsbackar. Fokus i skadeförebyggande träning bör därför ligga på förslitningsskadorna samt corestyrketräning i syfte att orka upprätthålla en god kroppshållning.

Träningsmässigt är min uppfattning att det behövs kompletterande styrke och rörlighetsträning med fokus på fotleder, knän, höft och rygg. Enkla basic övningar som skapar styrka i de muskler som böjer dessa skadedrabbade leder. En annan aspekt är att kroppen behöver tid för återhämtning och läkeprocesser efter genomförda lopp, lopp som bör ske i måttlig omfattning sett över ett år . Min tolkning här är att det är en stor fördel om man ägnar sig åter alternativ träning särskilt då perioder efter lopp men även i viss form kontinuerligt över tid. Tänkbara aktiviteter är alla former av aeroba idrotter såsom cykling, skidor, skridskor, mm. Men även idrotter som minskar stötar såsom simning  eller yoga som borde främja muskulär återhämtning genom aktiv vila.

Enklare klätterträning torde vara bra för att hantera scramblingpassager under loppen.

Psykologiska aspekter
Alla idrotter med tävlingstider på 5-30 timmar ställer stora psykologiska krav. Du måste kunna hantera trötthet, sömnbrist, vilja att ge upp, smärta mm. i den mån skiljer detta ingenting mot ultralöpning. Vad som är grenspecifikt inom bergslöpning är du måste kunna hantera rädslor i olika former. Rädsla för höga höjder är ett exempel, en sak i dagsljus och en sak i mörker. Andra aspekter är rädslan att springa fel, bergslopp är oftast svåra att snitsla eller är rent av gjorda på orienteringskarta. Andra förmågor är förmågan att hantera yttre klimat. Väder och temperatur kan variera oerhört i kraftigt kuperad terräng. Skillnad i 15 grader mellan dal och topp är inte ovanligt och ställer krav framförallt i längre lopp (mer än dygn).

Rent träningsmässigt skulle jag säga att den bästa psykologiska träningen är att utsätta sig för situationerna genom tävlingar. Att tävla i bergsterräng kräver stort mått av erfarenhet för att optimera sin prestation, alldeles oavsett om det handlar om att vinna lopp eller ta sig i mål. 

Taktiska och praktiska förmågor
Taktiskt genomförande av loppet är att yttersta vikt för genomförande av bergslopp. Många väl förberedda deltagare har bundit ris åt sin rygg genom taktiskt felaktigt genomförda lopp. Exempel på vanliga misstag jag själv och andra har gjort:

• Börjat för hårt i början (i stort sett samtliga tävlingar börjar med en längre uppförsbacke. Med onödig energiförlust och påföljande mentala problem med deltagare som springer förbi i strid ström.
• Sprungit fel längs banan då man inte varit observant eller tillräckligt skicklig i orienteringsmomenten.
• Börjat äta och dricka för sent in i loppet.
• Fullföljer inte sin kostplan med resultatet att man i nästan alla fall får i sig för lite energi.
• Är ej tidseffektiva i checkpoints och det tar både tid och man kyler ner sig. 
• Hamnar i en psykisk situation (gärna i kombination med kyla och mörker) där man helt sonika glömmer bort att äta/dricka/springa rätt med följdverkan att det blir svårt att fullfölja loppet.
• Är för dålig på att hantera sin utrustning t.ex. är långsam på att hantera mat, jacka och övriga förstärkningsplagg. Man tappar tid och skapar problem åt sig själv.
• Rädsla och felaktigt hantering i dåligt väder.
• För dåligt med sömn innan loppen. Skall man vara igång 40 tim är detta en direkt "killer" att inte sova innan loppet.

Tillförsel av energi är en konst i sig på bergslopp. Kroppen behöver en jämn tillförsel av energi i prioriteringsordningen kolhydrater, proteiner och fett utöver detta saler och elktrolyter i olika form samt vätska. Terrängen och loppens karaktär gör detta svårt, det är inte som på ett ultralopp där stationer duggar tätt, eller där varje löpsteg är lika. Uppför har du stavar i händerna och det är olika svårt att få tag i packningen, det är kallt och blåsigt vilket ger dig stela fingrar, det är tekniska nedförsbackar där det rent sagt är farligt att "ta upp en kaka" samtidigt som man springer. Detta låter kanske konstigt men detta är förmågor du behöver träna.

 Jag tror på varianten att till viss del anpassa energiupptaget efter terrängen. Det är bättre och mer tidsbesparande enligt mig att ta majoriteten av energin i uppförsbackar när man går än utför när man springer. Detta innebär att man kan få något oreglbundet intag av energi under ett bergslopp, men är något man måste vänja kroppen vid.

Årscykel
Bergslopp (tävling) till fots sker normalt sett under perioden maj-oktober. Årscykel är sedan skapad utifrån ovanstående kravprofil.

Bergsterräng är också svårt att nå under vinterhalvåret såvida du inte håller på med skidalpinism eller vinterklättring (borde vara mycket relevant träning).

Det gör att det finns en tydlig årscykel. Ett vinterhalvår där du tränar på annat plats än berg och ett sommarhalvår när du i alla fall periodvis tränar i bergsterräng.

Jag tror beroende på denna problematik att man kan dela upp träningsåret i följande faser (anpassas efter ditt personliga tävlingsschema:

återhämtning = några veckor efter tävlingsslut
grundträning = november - april
specifik träning= maj-juli
tävlingssäsong =juli-oktober

Återhämtning
Fokusera på att läka skador och aktiv vila med lämpliga aktiviteter. Fokus på att bli frisk och få igång regelbunden träning.

Grundträning
Fokus ligger på att bygga upp syreupptagningsförmågan genom längre intervaller, regelbunden träning i övrigt,  alternativ träning, regelbunden grundstyrka och mot slutet mer specifik styrketräning mot knä och höftbörjare. samt gärna några långa pass i tufft klimat. Jag skulle säga att grunden för bra prestationer i tävlingar ligger här och det är under denna period man bör bygga sin syreupptagningsförmåga. Ca 20% av uthållighetsträningen bör vara A3 eller högre. 


Specifik träning
Fokus är att få längre lugna pass i tävlingsrelevant terräng. borde vara klassisk tid för träningsläger. Springa lungt i relevant terräng, få in långa pass ganska så tävlingslikt. perioden bör innehålla en hel del styrketräning för att stärka upp kroppens hållning. Viktigt är att hålla sig skadefri denna period.

Tävlingssäsong
Genomförande av tävlingar, där mellan återhämtning, skadeläkning och regelbunden träning i så relevant terräng som möjligt. Då tävlingarna sliter mycket på kroppen och det finns ett stort behov av aktiv vila torde det även vara en tidpunkt för alternativ träning i viss mån mellan loppen.

Så, det får nog räcka för detta blogginlägg. Jag kommer nog återkomma med med handfasta träningstips.

Förändringens vindar blåser efter Martin-Löf sorti.

Ja som sagt idag offentliggjordes att Sverker Martin-Löf avgår från samtliga styrelseuppdrag vid vårens bolagsstämmor.

SML avgång utlöser närmast lavinartade förändringar i Industrivärden-sfären. Ungefär likvärdigt mot förändringarna 2002 när Bo Rydin avgick både som styrelseordföranden i SCA och Industrivärden. Bland dagens förändringarna är bla att Pär Boman avgår som VD för SHB och blir styrelseordförande i banken och Anders Nyrén gör samma resa i Industrivärden. Många styrelseplatser blir lediga, du har läst om det i tidningarna idag så det behöver inte upprepas.

Dagens pressmeddelande från Industrivärden lär stötas och blötas mycket framöver i många medier och bloggar men då jag skrivit en hel del om sfären på denna blogg vill jag här ge mina tankar kring dagens historiska händelser.

1. Anders Nyrén blir styrelseordförande i Industrivärden. Detta är helt unikt. Historiskt har Industrivärdens styrelseordförande utsetts av tidigare styrelseordförande i antingen SCA eller Handelsbanken och VD i Industrivärden har snabbt försvunnit ut efter förrättat förvärv i bolaget. Jag tror helt ärligt att detta har reglerats i ett aktieägaravtal mellan SCA och SHB då successionen varit så konsekvent. Sverker (SCAs man) efterträdde Tom (SHB), som i sin tur efterträdde Bo (SCA) som efterträdde Tore (SHB)..... Med dagens besked rämnar detta och Fredrik Lundberg blir nu i praktiken räknad som ägare med makt att utse styrelseordförande precis som SHB. Man kan konstatera att Nyren idag är en ordförande både SHB och Lundbergs kan acceptera.

2. Pressmeddelandet medför att Handelsbanken i praktiken nu är SCA störste ägare. Farfarprincipen försvinner i SCA och banktjänstemannen Pär Boman  blir nu styrelseordförande i SCA, första gången sedan SCA börsnotering. Detta medför att  SCA anställda tappar ägarförerädandet  över de viktiga stiftelserna i SCA som är stor ägare i Industrivärden bla. Dessa poster kommer nu kontrolleras av SHB med dess representant Pär Boman. I praktiken innebär detta, Industrivärden får två huvudägare SHB samt Lundbergs som bestämmer.

3. Ledande befattningshavare i innehavsbolag skall enligt överenskommelsen bara i undantagsfall sitta korsstyrelser. Också detta unikt. Tidigare så har såväl VD i SHB och SCA och övriga innehav (som har bytts med åren) varit notoriska styrelseledamöter i flera styrelser inom sfären för att successivt stöpas in mot den innersta kretsen. Nu blir det stopp för detta och för VDn i SCA blir man nu en ren tjänsteman som ska driva SCA, punkt. Likaså kommer VDn i SHB en uppgift att bara vara VD i banken. Ägarförerädande och styrelserepresentanter blir man först som styrelseordförande ( i banken). Summan av denna kardemumma blir att det blir viktigare att vara stor ägare i  just Industrivärden. Fredriks Lundberg och hans arvtagare får Mao en rejält större maktposition än tidigare.

4. Det innehavsbolag som nu får störst förändringar är SCA och jag skulle nog säga att det med ganska stor sannolikhet nu kan ske rejält stora förändringar i SCA. SML och hans företrädare Bo Rydin är de som har skapat dagens SCA i dess struktur och tillgångar. Jag bedömer att ledningen i SCA får större svängrum i strukturaffärer än idag. En gissning är kanske att Lundbergs innehav Holmen köper upp SCA svenska tryckpappersverksamhet? Kanske blir SCA Forest products eget börsbolag och SCA blir ett rent hygienbolag med en ägarpost i Industrivärden? Eller säljs aktieposten i Industrivärden från SCA till Handelsbanken för att tydliggöra ägarförhållanden i Industrivärden?

5. Jag skulle gissa att Katarina Martinsson och Louise Lindh snart väljs in i styrelser inom sfären. På mandat från Lundbergs,från idag än tydligare en av de viktigaste  ägarfamiljerna i svenskt näringsliv. Och det är inte otänkbart tror jag att det kan bli en kvinna som VD i Handelsbanken.....

Ligger det en fusion mellan Öresund och Svolder runt hörnet?

Sista året har vi kunnat läsa att investmentbolaget Öresund succesivt har köpt aktier i ett annat betydligt mindre investmentbolag, Svolder. Köpen har genomfört förhållandevis systematiskt över tid.

Svolder är ett rent investmentbolag som köper och säljer aktier i ”mindre” börsnoterade företag. Bolaget bildades av ett antal investerare mitt under 90-talskrisen i Sverige för att dra nytta av investeringsläget. Man har  (hadde)som policy att dela ut ung 5% av substansen varje år (i alla fall hade man det historiskt) i aktieutdelning.

Idag äger Öresund ungefär 15% av Svolder och är kapitalmässigt största ägare i Svolder om än inte riktigt röstmässigt pga A och B aktier.

Vad är då poängen med att ett investmentbolag köper aktier i ett annat investmentbolag? Jag det första och mest logiska är att Öresund har sett en god placering genom att köpa aktier. Så har Investment AB Öresund gjort flera gånger förrut och såväl Investor, Industrivärden som Custos har varit bland bolagets större placeringar. Genom att köpa aktier i Svolder har  hitills varit en god affär

Svolder är i grunden ett trevligt investmentbolag som handlas med lite rabatt mot substansvärdet. Dock har Svolder höga förvaltningskostnader kontra den förvaltade volymen kapital, mycket av bolagets kapitaltillväxt har ju delat ut genom frikostiga utdelningar. Dessutom, det krävs mycket kapital för att ha flera anställda, ett kontor på fina gatan i Stockholm samt administration osv…

Även Öresund har de senaste åren ”krympt” till följd av skilsmässan mellan Qviberg och Hagströmer (investmentbolaget Creades). Den minskade mängden kapital drabbar också Öresund då kostnaderna är relativt höga kontra förvaltningskapitalet. Precis likvärdiga problem.

Jag kan också se en liten trend i att Svolder sista åren har koncentrerat sin portfölj något. Idag är man bland de största ägarna i de bolag man placerar i. tillskillnad mot tidigare då man oftast var helt utan ambition att ta stora ägarpositioner. Jag tror denna förändring till viss del kan locka Öresund.

En tänkbar upplösning av dramat att ett ägarbolag köpt aktier i ett annat ägarbolag är att de båda bolagen genomför en omvändning styckning och fusioneras. Enligt mig skulle Öresund och Svolder gynnas av detta. Ett sammanslaget bolag skulle få större förvaltningsvolym och kostnaderna skulle kunna reduceras betänkligt i förvaltningen. kapitalet skulle också kunna användas för goda ägarpostioner såsom gamla Öresund hade i en hel del bolag.

Styrkeförhållanden mellan Öresund och Svolder är att Svolder har ett substansvärde på 1,3Mdr och Öresund har ett substansvärde på ca. 3,6mdr. Det ger ett styrkeförhållande där Svolder utgör ca. 26% och Öresund utgör 74%. Det troligaste är således att öresund lägger ett bud på Svolder där man betalar med egna aktier. Det torde gå att finna en kompromiss mellan bolagen om lämplig förvärvskurs.