onsdag 30 december 2009
Vi löser inga energi/miljökriser på något fint hotell
Diskuterade igår med en vän om betydelsen av det havererade toppmötet i Köpenhamn med det förpliktande namnet United Nations Climate Change Conference Copenhagen 2009. Min gode vän (vi kan kalla honom Mållgan) argumenterade för att det nu såg ritkigt illa ut för mänskligheten i och med att de deltagande toppolitikerna med Obama & Co inte kunde komma överens om någonting mer än att man borde göra något åt klimat, energi och miljöproblem. Det tror jag nog att de flesta kan instämma i.
Jag hyser inte det minst politikerförakt, tvärt om, skulle nog kunna tänka mig att bli lokalpolitiskt aktiv, men överlag så tror jag vi alla har alldeles för stor tilltro till att politiker skall lösa olika typer av samhällsproblem. Någon misslyckat eller lyckat toppmöte spelar, väldigt liten roll skulle jag vilja säga.
Det som däremot spelar roll är vad Du, energibolaget du är kund i, jag, Mållgans moster, företaget du arbetar för, hur dina pensionspengar används, vad som beslutas i Wallenbergstyrelserum och Ahmed i Abu Dabi gör eller inte gör. Politiker kan påverka mycket men till syvende och sist är det vad vi alla gör med våra pengar som spelar roll. Det är privat (och offentligt kapital också givetvis) som genomför förändringar. Ett företag som investerar för att sänka sina energikostnader
Ett lysande exempel skulle jag vilja säga är villauppvärmning. Skulle vi gå tillbaka till början av 1970-talet så värmdes de allra flesta villor upp av oljepannor, idag är dessa oljemuskedunder mer eller mindre utrotningshotade och det är nog också så att en av de allra vanligaste skälen för att ta ett utökat bolån har varit att byta uppvärmning i villan. Idag har vi i relation till för 20 år sedan ett betydligt mer robust villauppvärmning här i landet, politikerna har kanske hjälpt till lite på traven men det är människor av kött och blod som använt sina besparingar till en ny bergvärmepanna, pellets, ved, solfångar eller anslutning till ett fjärrvärmesystem.
För övrigt så vill jag önska ett riktigt gott nytt år med videon ovan. Ursäkta om jag verkar lite sinnesförvirrad, hade åkt ca. 17km (av 31) i 20 minusgrader och halv nedfrusen hjärna.
måndag 28 december 2009
Vad skapar utdelningar?
Utdelningsbloggaren 4020.se skrev häromdagen ett inlägg om vad han han hade lärt sig om utdelningar under året.
En viktig fråga man bör ställa sig är, vad skapar utdelningar?
Det finns många fällor och fel tunnor att hoppa i när det gäller utdelningar från börsbolag. Och jag tänkte ta upp några av problemen nedan.
Får bolaget dela ut pengar?
Kanske en knepig fråga, men en viktig sak att vet om är att det i ett bolag antingen måste finnas blanserade vinstmedel eller en god "årets resultat". Ett bolag som har stora balanserade förluster men vänder till vinster, kommer inte kunna dela ut pengar. Medan ett "gammalt företag som gjort vinster under många år som man använt inom företaget istället för att dela ut, det företaget kommer ändå kunna dela ut pengar om man under året gör förlust. Ett bra tips kan vara att titta i bolagets årsredovisning över balanserade vinster.
Vad är vinster? vad kan delas ut?
Vi läser ofta om i affärspressen om att ett föreatg har ökat/minskat vinsten osv något som oftast påverkar aktiekurser i rapporttider. Samtidigt så bör man förstå ekonomisk redovisning inte är en exakt vetenskap och det är inte alls säkert att bara för att ett bolag redovisar högre vinster så kommer detta per automatik leda till högre utdelningar. I själva verket så kan ett bolag med god tillväxt och högre vnster ha problem att dela ut vinster. Ericsson under 80-90-talen är ett lysande exempel, man var då under en stor expansionsfas och redovisade allt som oftast högre vinster, samtidigt så hade man i stort sett hela tiden ont om pengar och dåliga kassaflöden. Större lager, dyra FoU projekt, företagsförvärv osv. band upp alla pengar.
En annan viktig punkt när det gäller redovisade vinster är att vinsterna kan innehålla många punkter som inte talar om något egentligen hur företaget mår och utvecklas. Företaget Hufvudstaden t.ex. har senaste åren gjort stora nedskrivningar och "förluster" på sina fastigheter, samtidigt så har man fått mindre skulder, högre hyresintäkter och bättre kassaflöden och samtidigt som man redovisat förluster så har man fått bättre förmåga att betala utdelningar till sina ägare.
Den finansiella ställningens betydelse
Den finansiella ställlningen i ett bolag är givetvis av största vikt när det gäller förmåga att betala utdelningar. Är man hårt skuldsatt med stor nettoskuld så är det betydligt större risk med utdelningssänkningar vid sämre tider och vice versa är man i gott skuldfritt skick ja då kan utdelningarna öka i bra takt när tiderna blir lite bätre. Ett bra exempel skulle jag vilja säga är Kungsleden som senaste åren har fått sänka sina utdelningar till följd av en ansträngd finaniell situation och när fastigheterna inte längre ökade i pris så blev det svårare att leva upp till sitt rytkte. än idag är Kungsleden ganska så hårt skuldsatt. Många företag har också de senaste åren haft en expansion (som skapat allt högre vinster) som varit lånefinansierad dvs
Historisk direktavkastning, är just historia
Många tittar på den historiska direktavasktningen i olika bolag, vilket i och för sig kan vara historiskt intressant och kanske säger något om bolagets inställningar till utdelningar. Men samtidigt så är historisk direktavakstning just historia. En viktig sak att veta om är ju att kursen på en aktie är minst lika viktig som utdelning när man pratar direktavkastning. Tittar man på historien t.ex. så har ett bolag som Securitas allt som oftast låg direktavkatsning. Idag däremot så är det en "utdelningsaktie" av det skälet att värderingen på företaget är betydligt lägre idag än vad man allt som oftast varit historiskt. Årets börsrusning på 50% gör också att direktavkastningen nu till våren blir betydligt sämre än förra året samtidigt som det finns en hel del aktier som har en förväntad direktavkastning på 4% eller mer.
PS. Ursäkta att jag inte skrivit så mycket inlägg sista tiden, men som sagt tycker det är betydligt roligare att vara utomhus och t.ex. åka skidor än att sitta vid datorn.
tisdag 22 december 2009
Förnuft och känsla
Logik och känslor är två i många fall motsatta faktorer. Logiken talar för det ena mellan känslan kanske säger något annat och så är det väl alltid att vi människor inte kan låta oss styras av det ena eller det andra.
Det finns givetvis små logiska orsaker till varför SAAB Automobile inte finns kvar som bilproducent efter årsskiftet, förlust 58år av de senaste 60 åren eller vad det nu var, för få bilar till för lågt pris, ett allt mer urholkat varumärke och allt det där. Lägg ner skiten kort och gott. Men samtidigt håll med om att det vore synnerligen trist att det bara skulle finnas en "svensk" bil kvar, Volvo, och hur kul är den?
Nej logiken säger att SAABs dagar är räknade men samtidigt så tycker jag det vore trist om SAAB försvann, nej känsla säger "Heja spekulanterna och lycka till!".
Nej jag är inte partisk, äger ingen SAAB, kör Opel Astra, men turbudieseln i den bilen är samma som i SAAB 9-3
MOVE YOU MIND!
torsdag 17 december 2009
Aktier är helt okej realkapital
Den eminente bloggaren Conucopia som förser oss med otaliga välskriva inlägg skrev häromveckan ett inlägg som mer eller mindre kunde tolkas som att aktier enbart är en form av spekulation och illusionen om en evig accelerande tillväxtbubbla och om så inte är fallet så är aktier något som mer eller mindre är värdelöst. (jo det var slarvigt ”översatt” och fritt från minnet och jag orkar inte leta upp inlägget)
Jag håller inte med, även om vi människor står inför enorma spännande omställningar i framtiden där vi helt klart måste minska vår rovdrift på moder Svea och faster Kongo samt inte minst måste leva i ett samhälle i proportion till våra långsiktiga tillgångar, ett kretsloppssamhälle. Trots detta så är det min åsikt att aktier är en bra värdebevarare av ihopsamlat kapital precis på samma sätt som realkapital (en åker, en skog, ett hus eller liknande) också är det.
Som jag skrivit om i tidigare inlägg så har kursutvecklingen för börsindex (exl. Utdelningar) på lång sikt (har för mig att det var 106 års statistik) mer i stort sett exakt följt penningmängden i samhället. Om vi räknar penningmängden som ”verklig inflation” så har mao kursutvecklingen på börsen i stort sett inte givit någon real avkastning över huvudtaget, tråkigt men sant. Den enda ”reala” avkastning man fått har varit om där ynka procenten i årliga utdelningar, som tur är så har även utdelningarna stigit i takt med aktiekurserna så total avkastningen på index dessa 106 år har varit helt okej.
Låt oss exemplifiera med ett positivistiskt exempel att tillväxten (exl. ev. Inflation) försvinner från vår globala ekonomi och vi mer eller mindre har en kretslopps ekonomi där vi inte förbrukar mer energi än vi kan framställa förnyelsebart, inte mer träråvara än ett långsiktigt hållbart skogsbruk, och inte äter mer än vi kan framställa på åkern osv.
Kan man i en sådan ekonomi inte bevara kapital genom ägande av företagsverksamhet? Jodå det är min tro, säkerligen kommer vi även i framtiden föra en oviss kamp mot inflationen, saker blir med tiden dyrare i nominella tal och även de som tillverkar våra saker och tjänster brukar då som sagt höja sina priser och även i framtiden kommer nog företag sträva efter att tjäna pengar. Att alla skulle självhushålla sig själva ligger nog ganska långt bort i tiden.
Jag håller inte med, även om vi människor står inför enorma spännande omställningar i framtiden där vi helt klart måste minska vår rovdrift på moder Svea och faster Kongo samt inte minst måste leva i ett samhälle i proportion till våra långsiktiga tillgångar, ett kretsloppssamhälle. Trots detta så är det min åsikt att aktier är en bra värdebevarare av ihopsamlat kapital precis på samma sätt som realkapital (en åker, en skog, ett hus eller liknande) också är det.
Som jag skrivit om i tidigare inlägg så har kursutvecklingen för börsindex (exl. Utdelningar) på lång sikt (har för mig att det var 106 års statistik) mer i stort sett exakt följt penningmängden i samhället. Om vi räknar penningmängden som ”verklig inflation” så har mao kursutvecklingen på börsen i stort sett inte givit någon real avkastning över huvudtaget, tråkigt men sant. Den enda ”reala” avkastning man fått har varit om där ynka procenten i årliga utdelningar, som tur är så har även utdelningarna stigit i takt med aktiekurserna så total avkastningen på index dessa 106 år har varit helt okej.
Låt oss exemplifiera med ett positivistiskt exempel att tillväxten (exl. ev. Inflation) försvinner från vår globala ekonomi och vi mer eller mindre har en kretslopps ekonomi där vi inte förbrukar mer energi än vi kan framställa förnyelsebart, inte mer träråvara än ett långsiktigt hållbart skogsbruk, och inte äter mer än vi kan framställa på åkern osv.
Kan man i en sådan ekonomi inte bevara kapital genom ägande av företagsverksamhet? Jodå det är min tro, säkerligen kommer vi även i framtiden föra en oviss kamp mot inflationen, saker blir med tiden dyrare i nominella tal och även de som tillverkar våra saker och tjänster brukar då som sagt höja sina priser och även i framtiden kommer nog företag sträva efter att tjäna pengar. Att alla skulle självhushålla sig själva ligger nog ganska långt bort i tiden.
onsdag 16 december 2009
Borde vi inte bättre använda pensionskapitalet i energiomställningen?
Om världens oljetillgångar står inför peak nu eller om 10 år, därav tvistar de lärda. Om det är 2 grader eller 1,2grader som är den kritiska gränsen för den globala uppvärmningen. Oavsett vilket så står vi inför om vi vill använda negativa ord, en kommande energikris eller om vi vill använda positiva ord en stor kraftfull energiomställning.
Frågan är inte hur eller om vi vill göra en energiomställning, utan snarare hur. Fossila bränslen är ingen långsiktig hållbar lösning och egentligen ingen direkt diskussionspunkt.
Personligen kan jag tycka att denna fråga diskusteras allt för lite i samhället och den stora knäckfrågan är säkerligen hur vi skall kunna allokera det nödvändiga kapitalet som behövs för omställningen.
Det behövs givetvis en stora flora av kapitalsatsande aktörer offentliga medel, företag och privatpersoner. För egen del kan jag tycka att det är lite märkligt att det idag inte pratas om att använda pensionsmedel till energiomställningen. Idag finns det enorma finansiella tillgångar i Ap-fonder, livbolag, pensionsförsäkringar, pensionsstiftelser mm. Pengar som skall förvaltas för framtiden med en god avkastning och som jag är övertygad om också kan göras genom att delta i energiomställning.
Idag är det med rätta förhållandevis strikta villkor för placeringar som får ingå i pensionskapital. I mångt och mycket aktier, obligationer, fastigheter eller fondandelar. För exempelvis avtalspensioner som är mycket vanliga bland oss anställda så är den enda godkända placeringsformer fonder antingen aktiefonder eller räntefonder ingé vidare valfrihet eller diversifieringsmöjligheter här inte.
Kanske behöver vi andra typer av placeringsmöjligheter. Tänk att använda sin avtalspension i ett delägande i ett vindkraftverk. Man kanske via sin IPS skulle kunna teckna preferensaktier (ett mellanting mellan obligationer och aktier) i ett lokalt fjärrvärmeverk? Ett företags pensionsstiftelse kanske skulle kunna investera i solpaneler på fastigheten som företaget verkar i och ta betalt av företaget för energibesparingen?
Anser du att vi kan utnyttja vårt pensionskapital i energiomställningen?
Frågan är inte hur eller om vi vill göra en energiomställning, utan snarare hur. Fossila bränslen är ingen långsiktig hållbar lösning och egentligen ingen direkt diskussionspunkt.
Personligen kan jag tycka att denna fråga diskusteras allt för lite i samhället och den stora knäckfrågan är säkerligen hur vi skall kunna allokera det nödvändiga kapitalet som behövs för omställningen.
Det behövs givetvis en stora flora av kapitalsatsande aktörer offentliga medel, företag och privatpersoner. För egen del kan jag tycka att det är lite märkligt att det idag inte pratas om att använda pensionsmedel till energiomställningen. Idag finns det enorma finansiella tillgångar i Ap-fonder, livbolag, pensionsförsäkringar, pensionsstiftelser mm. Pengar som skall förvaltas för framtiden med en god avkastning och som jag är övertygad om också kan göras genom att delta i energiomställning.
Idag är det med rätta förhållandevis strikta villkor för placeringar som får ingå i pensionskapital. I mångt och mycket aktier, obligationer, fastigheter eller fondandelar. För exempelvis avtalspensioner som är mycket vanliga bland oss anställda så är den enda godkända placeringsformer fonder antingen aktiefonder eller räntefonder ingé vidare valfrihet eller diversifieringsmöjligheter här inte.
Kanske behöver vi andra typer av placeringsmöjligheter. Tänk att använda sin avtalspension i ett delägande i ett vindkraftverk. Man kanske via sin IPS skulle kunna teckna preferensaktier (ett mellanting mellan obligationer och aktier) i ett lokalt fjärrvärmeverk? Ett företags pensionsstiftelse kanske skulle kunna investera i solpaneler på fastigheten som företaget verkar i och ta betalt av företaget för energibesparingen?
Anser du att vi kan utnyttja vårt pensionskapital i energiomställningen?
tisdag 15 december 2009
En pizza eller 4 pizzabitar?
Denna tid på året brukar det dyka upp en hel del kommentarar, spekulationer och annat ästvärt om just aktieutdelningar. Inte speciellt konstigt egentligt då det nu är ung. någon månad eller två kvar till dess att de flesta bolag offentliggör vilka utdelningar som kommer betalas ut till sina ägare.
På senare år är det fler och fler som börjat ifrågasätta den svenska modellen där det är bolagsstämman som fattar beslut om utdelningar (inom ramen för den svenska aktiebolagslagen) och utdelningen betalas ut någon dag efter bolagsstämman har fattat detta beslut. I våras så skrev Investors VD den enligt mig snusförnuftige Börje Ekholm att han tyckte att beslutet om utdelningar borde överföras till bolagens styrelser att enväldigt fatta beslut om och han hintade om att man då kanske skulle kunna införa kvartalsvis utdelningar i svenska bolag.
Placera.nu chefsredaktör Gunnar Wrede tycker samma sak, dela upp utdelningarna så får vi kanske en något stabilare börs och fler aktörer som förhoppningsvis kanske agerar lite mer långsiktigt och större fokus kanske hamnar på kontanterna än på kurssvängningar och drar en lysande parallell till sin kloke son som frågade farsgubben om varför man skulle sälja aktier om dom nu gav hela vinsten för all framtid?
Personligen anser jag nog lite att det påminner lite om historien om individen som vill få sin pizza skuren i fyra bitar istället för 8 för så många hade han aldrig orkat äta upp..
Självfallet finns det klara fördelar med större kontinuitet i utdelningar än en gång om året framförallt när vi har en situation där konjunkturen viker brant eller det i övrigt råder stor osäkerhet om framtiden i företagen. Då kan styrelsen stoppa utdelning något kvartal eller två eller kanske också det omvända om resultaten ökar. Samtidigt är jag kluven, jag tycker nog att vi skall ha det så att det är ägarna som fattar beslut om utdelningar i våra börsbolag.
Det kommer nog bli en intressant utdelningssäsong där många utdelningstrotjänare som t.ex. Sandvik och SSAB denna säsong mer eller mindre ställer in utdelningen kan jag tro. Helt klart är det nog så att många med historisk hög direktavkastning detta å har låg och ett antal aktier med lite lägre utdelningar historiskt sett nu har möjlighet till bättre direktavkastning.
På senare år är det fler och fler som börjat ifrågasätta den svenska modellen där det är bolagsstämman som fattar beslut om utdelningar (inom ramen för den svenska aktiebolagslagen) och utdelningen betalas ut någon dag efter bolagsstämman har fattat detta beslut. I våras så skrev Investors VD den enligt mig snusförnuftige Börje Ekholm att han tyckte att beslutet om utdelningar borde överföras till bolagens styrelser att enväldigt fatta beslut om och han hintade om att man då kanske skulle kunna införa kvartalsvis utdelningar i svenska bolag.
Placera.nu chefsredaktör Gunnar Wrede tycker samma sak, dela upp utdelningarna så får vi kanske en något stabilare börs och fler aktörer som förhoppningsvis kanske agerar lite mer långsiktigt och större fokus kanske hamnar på kontanterna än på kurssvängningar och drar en lysande parallell till sin kloke son som frågade farsgubben om varför man skulle sälja aktier om dom nu gav hela vinsten för all framtid?
Personligen anser jag nog lite att det påminner lite om historien om individen som vill få sin pizza skuren i fyra bitar istället för 8 för så många hade han aldrig orkat äta upp..
Självfallet finns det klara fördelar med större kontinuitet i utdelningar än en gång om året framförallt när vi har en situation där konjunkturen viker brant eller det i övrigt råder stor osäkerhet om framtiden i företagen. Då kan styrelsen stoppa utdelning något kvartal eller två eller kanske också det omvända om resultaten ökar. Samtidigt är jag kluven, jag tycker nog att vi skall ha det så att det är ägarna som fattar beslut om utdelningar i våra börsbolag.
Det kommer nog bli en intressant utdelningssäsong där många utdelningstrotjänare som t.ex. Sandvik och SSAB denna säsong mer eller mindre ställer in utdelningen kan jag tro. Helt klart är det nog så att många med historisk hög direktavkastning detta å har låg och ett antal aktier med lite lägre utdelningar historiskt sett nu har möjlighet till bättre direktavkastning.
onsdag 9 december 2009
Värde for dummies
Det är två begrepp som ständigt och jämt ibland förväxlas och ibland likställs som båda varit omnämnda en hel del gånger på denna blogg.
Tyvärr är dessa begrepp inte riktigt samma sak även om det i många fall har klara beröringspunkter.
Pris när det gäller investeringar brukar inte vara så komplicerat det är helt enkelt vad något kostar, idag. Sandviks aktie kostar (enligt min mobiltelefon just nu 84,4kr) och skulle jag hoppa av tåget och lägga beslag på en bostadsrätt, eller fyra paket saffran (rackarnas rävrumpa vad saffran har blivit dyrt i år förresten!) så skulle den också ha ett pris som köpare och säljare är överens om. Priser styrs således av utbud och efterfrågan, rädsla och girighet, upplevda behov och upplevt behov av att sälja.
Men vad är värdet? I vissa fall är det synnerligen komplicerat att fastställa värdet, vad är t.ex. saffran i lussekatterna värda? Hade det inte gått lika bra utan? Vad är en fin sjöutsikt värt? Är värdet högre på dyrare värmeljus?
Andra saker har oftast en mycket stark koppling mellan pris och värde, det är sällan man kan köpa 100-lappar för 70kr så att säga.
När det gäller värdet och priset på ett företag/aktie kan det skifta mycket. En aktie är enbart en andel av ett företags egna kapital, varken mer eller mindre. Låt säga lite hypotetiskt att du idag skulle starta ett aktiebolag och sätta in 100 000kr i aktiekapital med syfte att starta ett miljövänligt energibolag. Då du också har synnerligen goda bankontakter så kamrén på sparbanken går med på att låna ut 32Mkr till bolaget mot en inteckning och pantsättning av ett 2 MW vindkraftverk som du tänker sätta upp på din mark. Hastigt och lustigt så står ditt verk där på marken, hur mycket är det företag värt? Givetvis 100 000kr då banken äger nästan alla tillgångar. Ditt företag blir inte värt med pengar för att du lånar pengar och du blir inte rikare för att du med lånade pengar köper ett litet slott.
På ett bättre ”begagnat” företag där man kan handla aktier på börsen så är också det bakomliggande värdet just det egna kapital i balansräkningen, men vilket också är en sanning med modifikation. Ett företag kan vara synnerligen framgångsrikt och lönsamt ett annat synnerligen olönsamt. Men grunden utgår ändå från det egna kapitalet. Det kanske mest intressanta nyckeltalet är kanske sedan avkastning på eget kapital och avkastning på sysselsatt kapital. Detta nyckeltal talar om räntan på ”bankontot aktie i företag X”. Då ett företag är en synnerligen riskfylld tillgång så vill man ju ha en bättre ”ränta” på aktier än på bankboken (där det egna kapitalet inte kan minska, annat är realt sett) om ett företag uthålligt och i genomsnitt genererar 7% på det egna kapitalet så kanske en rimligt prissättning just är det egna kapitalet, Om det genererar uthålligt 14% på det egna kapitalet så kanske 2 gånger det egna kapitalet osv. Genererar det enbart 1% i avkastning så långt under det egna kapitalet och egentligen borde läggas ned då företaget inte med lönsamhet kan låna pengar.
På några års sikt så är det såldes viktigt att man inte betalar för mycket för det egna kapitalet i relation till avkastningen företaget genererar. Helst snorbilligt givetvis. För en mycket, mycket långsiktig investerare så spelar faktiskt inköpspriset mindre roll det som däremot blir mycket viktigare är den långsiktiga avkastningsförmågan på företaget.
Så håll gärna koll på det där med pris och värde. Det finns också mycket stora dolda värden. Vad hade dryckesföretaget Coca-Cola varit värt om man varit utan sitt varumärke?
Tyvärr är dessa begrepp inte riktigt samma sak även om det i många fall har klara beröringspunkter.
Pris när det gäller investeringar brukar inte vara så komplicerat det är helt enkelt vad något kostar, idag. Sandviks aktie kostar (enligt min mobiltelefon just nu 84,4kr) och skulle jag hoppa av tåget och lägga beslag på en bostadsrätt, eller fyra paket saffran (rackarnas rävrumpa vad saffran har blivit dyrt i år förresten!) så skulle den också ha ett pris som köpare och säljare är överens om. Priser styrs således av utbud och efterfrågan, rädsla och girighet, upplevda behov och upplevt behov av att sälja.
Men vad är värdet? I vissa fall är det synnerligen komplicerat att fastställa värdet, vad är t.ex. saffran i lussekatterna värda? Hade det inte gått lika bra utan? Vad är en fin sjöutsikt värt? Är värdet högre på dyrare värmeljus?
Andra saker har oftast en mycket stark koppling mellan pris och värde, det är sällan man kan köpa 100-lappar för 70kr så att säga.
När det gäller värdet och priset på ett företag/aktie kan det skifta mycket. En aktie är enbart en andel av ett företags egna kapital, varken mer eller mindre. Låt säga lite hypotetiskt att du idag skulle starta ett aktiebolag och sätta in 100 000kr i aktiekapital med syfte att starta ett miljövänligt energibolag. Då du också har synnerligen goda bankontakter så kamrén på sparbanken går med på att låna ut 32Mkr till bolaget mot en inteckning och pantsättning av ett 2 MW vindkraftverk som du tänker sätta upp på din mark. Hastigt och lustigt så står ditt verk där på marken, hur mycket är det företag värt? Givetvis 100 000kr då banken äger nästan alla tillgångar. Ditt företag blir inte värt med pengar för att du lånar pengar och du blir inte rikare för att du med lånade pengar köper ett litet slott.
På ett bättre ”begagnat” företag där man kan handla aktier på börsen så är också det bakomliggande värdet just det egna kapital i balansräkningen, men vilket också är en sanning med modifikation. Ett företag kan vara synnerligen framgångsrikt och lönsamt ett annat synnerligen olönsamt. Men grunden utgår ändå från det egna kapitalet. Det kanske mest intressanta nyckeltalet är kanske sedan avkastning på eget kapital och avkastning på sysselsatt kapital. Detta nyckeltal talar om räntan på ”bankontot aktie i företag X”. Då ett företag är en synnerligen riskfylld tillgång så vill man ju ha en bättre ”ränta” på aktier än på bankboken (där det egna kapitalet inte kan minska, annat är realt sett) om ett företag uthålligt och i genomsnitt genererar 7% på det egna kapitalet så kanske en rimligt prissättning just är det egna kapitalet, Om det genererar uthålligt 14% på det egna kapitalet så kanske 2 gånger det egna kapitalet osv. Genererar det enbart 1% i avkastning så långt under det egna kapitalet och egentligen borde läggas ned då företaget inte med lönsamhet kan låna pengar.
På några års sikt så är det såldes viktigt att man inte betalar för mycket för det egna kapitalet i relation till avkastningen företaget genererar. Helst snorbilligt givetvis. För en mycket, mycket långsiktig investerare så spelar faktiskt inköpspriset mindre roll det som däremot blir mycket viktigare är den långsiktiga avkastningsförmågan på företaget.
Så håll gärna koll på det där med pris och värde. Det finns också mycket stora dolda värden. Vad hade dryckesföretaget Coca-Cola varit värt om man varit utan sitt varumärke?
tisdag 8 december 2009
Har du råd att vara illlikvid?
Fundamentalanalysbloggen skrev häromdagen ett intressant inlägg under rubriken "dyrt att inte ha råd" som jag instämmer i helt klart, vikten av att vara likvid. Jag vill minnas att jag skrivit om det tidigare men det tål att upprepas även om jag inte orkar söka upp inlägget, att vara likvid är helt klart trevligt. Inte minst att vara likvid under ett börsras och kunna ”fyndköpa”.
Jag tror som jag skrivit tidigare om att jag tror ett vanligt misstag många privatpersoner gör är att man har dåligt med likvida medel (om man räknar bort fonder/aktier etc). En vanlig situation är säkerligen att man har ett regelbundet sparande och att man äger fonder/aktier, man har en ganska så minimal hushållsbuffert, man har bostadslån genom att antingen själv stå för lånen eller betala sin hyresvärds lån. Behöver man konsumera i något större skala så måste av avyttra finansiella tillgångar (eller belåna dem) och vill man investera i . te.x aktier så handlar det kanske om att sälja några fonder eller liknande möjligheterna att dra nytta av ett börsfall ligger för de flesta i att fortsätta ett regelbundet på några tusenlappar i bästa fall. Portföljen i sig följer allt som oftast utvecklingen på börsen, man åker ner när det går ned, och upp när det går upp med få möjligheter att investera när det är billigt.
Personligen så tycker jag man skall vara likvid, jag tycker inte man skall aktiespara eller köpa guldtackor till varje pris även om det teoretiskt sett är så ju mer aktier man äger desto större chanser till god avkastning. I själva verket kan det nog just vara så att det är "dyrt" att bara ha aktier även ur avkastningshänseende (skulle kanske slagit ett slag för obligationer här men det får bli någon annan gång).
I prioriteringsordning så tycker jag man först och främst skal prioritera en hushållsbuffert, sedan regelbundna insättningar på konton som täcker din konsumtion eller det som banker bukar kalla kortsiktigt målsparande eller liknande, sedan bör man amortera sina bostadslån rekorderligt om man har några sådana och först där efter bör man fundera på långsiktigt sparande och ev. pensionssparande. Att lägga varenda slant man har över på ett långsiktigt sparande kanske man kan göra om man är 20 år, bor i hyresrätt och singel.
Men den dagen man köper eget boende, bildar familj, kanske skaffar en bil för att kunna pendla till ett jobb etc. Ja då slås man av att en hel del i livet kostar pengar, pengar som man lämpligtvis har ganska så lätt tillgängliga, Inte helt ovanligt är det också så att det är kanske bra tillfällen att både konsumera och investera på samma gång och då behövs det än mer pengar och det finns också en risk att turen (et aktuella börsläget) spelar in om man har råd eller inte.
Först buffert, sedan regelbundet ”sparande” till konsumtion, amortering och på först fjärde plats t.ex. aktier… ofta har man då kanske lite extra medel över för att investera sig ur krisande aktiemarknad, eller som jänkarna säger when in trouble, just double…
Jag tror som jag skrivit tidigare om att jag tror ett vanligt misstag många privatpersoner gör är att man har dåligt med likvida medel (om man räknar bort fonder/aktier etc). En vanlig situation är säkerligen att man har ett regelbundet sparande och att man äger fonder/aktier, man har en ganska så minimal hushållsbuffert, man har bostadslån genom att antingen själv stå för lånen eller betala sin hyresvärds lån. Behöver man konsumera i något större skala så måste av avyttra finansiella tillgångar (eller belåna dem) och vill man investera i . te.x aktier så handlar det kanske om att sälja några fonder eller liknande möjligheterna att dra nytta av ett börsfall ligger för de flesta i att fortsätta ett regelbundet på några tusenlappar i bästa fall. Portföljen i sig följer allt som oftast utvecklingen på börsen, man åker ner när det går ned, och upp när det går upp med få möjligheter att investera när det är billigt.
Personligen så tycker jag man skall vara likvid, jag tycker inte man skall aktiespara eller köpa guldtackor till varje pris även om det teoretiskt sett är så ju mer aktier man äger desto större chanser till god avkastning. I själva verket kan det nog just vara så att det är "dyrt" att bara ha aktier även ur avkastningshänseende (skulle kanske slagit ett slag för obligationer här men det får bli någon annan gång).
I prioriteringsordning så tycker jag man först och främst skal prioritera en hushållsbuffert, sedan regelbundna insättningar på konton som täcker din konsumtion eller det som banker bukar kalla kortsiktigt målsparande eller liknande, sedan bör man amortera sina bostadslån rekorderligt om man har några sådana och först där efter bör man fundera på långsiktigt sparande och ev. pensionssparande. Att lägga varenda slant man har över på ett långsiktigt sparande kanske man kan göra om man är 20 år, bor i hyresrätt och singel.
Men den dagen man köper eget boende, bildar familj, kanske skaffar en bil för att kunna pendla till ett jobb etc. Ja då slås man av att en hel del i livet kostar pengar, pengar som man lämpligtvis har ganska så lätt tillgängliga, Inte helt ovanligt är det också så att det är kanske bra tillfällen att både konsumera och investera på samma gång och då behövs det än mer pengar och det finns också en risk att turen (et aktuella börsläget) spelar in om man har råd eller inte.
Först buffert, sedan regelbundet ”sparande” till konsumtion, amortering och på först fjärde plats t.ex. aktier… ofta har man då kanske lite extra medel över för att investera sig ur krisande aktiemarknad, eller som jänkarna säger when in trouble, just double…
måndag 7 december 2009
Lever Spiltan som man lär?
En av höstens kanske mesta ”snackisar” är författaren per H Börjesson som denna höst både lärt svenska folket att bli miljonärer genom boken ”så kan alla svenskar bli miljonärer” och nu också lärt oss att bli lika duktiga investerare som Warren Buffett genom boken, ”investera som Warren Buffett”. Inga dåliga presenter som Börjesson ar gett detta landet i kalla Norden. Jag måste medge att jag innerst inne tycker Per H Börjesson är en sympatisk individ med många snusförnuftiga åsikter även om han har en viss tendens till att kanske förenkla väl mycket vissa sammanhang samt att tro att allt är konstant.
Vad som är lite intressant är miljonärspedagogen Börjesson till vardags är VD för det lilla investmentbolaget Spilan, ett företag som har omkring 1000 aktieägare och handlas på den lite udda alternativa aktiemarknaden. En handelsplats där handeln enbart är öppen några dagar per månad och en hel del skillnader mot andra aktielistor. Spiltan har den intressanta bakgrunden att man startat som en aktiesparklubb som ombildades till ett aktiebolag och emitterade aktier till allmänheten i mitten av 90-talet. Spiltans årsredovisningar brukar överösas med översatta snusförnuftiga citat från Warren Buffett och andra roligheter.
Men då är frågan Lever Spiltan som dom lär? Tillämpar dom samma snusförnuftiga bondförnuft i sin egen förvaltning? Blir man miljonär och investerar man som Warren Buffett som man köper aktier i Spiltan? Sorry Per H, men jag tvivlar….
Spiltan redovisar idag ett uppskattat substansvärde på ca. 164Mkr. Substansvärdet är behäftat med en hel del osäkerhet då det är en del onoterade innehav och innehav med lite smått halvskruttig ikviditet. I portföljen hittar vi idag investeringar i finansiella företag varav det egna fondbolaget och handelsplatsen alternativa aktiemarknaden där bolagets egna aktier noteras. Sedan har vi ett gäng onoterade innehav med bla. egna ägda högbelånade fastigheter, delägare i ett antal småföretag som har koppling till bostadsmarknaden (t.ex. bostadsmäklaren ReMax). Delägarskap i hårvårdsföretaget Goldwell (heter Persea och köptes ut från börsen om jag inte minns fel). Sedan några miljoner undanstoppade i några riskkapitalfonder som haft blandad framgång samt investeringar inom filmbranschen som tidigare varit fiasko men som nu kanske sitter på ett guldägg då man äger ung. 1% av Millenium filmerna (Män som hatar kvinnor, flickan som lekte med elden och vad dom nu heter)
Sedan så finns det även ett gäng aktieinvesteringar i företag som har sin handelsplats på alternativa aktiemarknaden, vissa helt klart lönsamma, andra betydligt mindre. Sedan har vi då aktier i ett antal större noterade företag, oftast med en stark huvudägare som bla. Traction, Nibe, Lundbergs och Per H Börjessons idol Berkshire Hathaway. Man har också en form av stödinvestering (8Mkr) i sitt egets fondbolags fonder (vilket nog kanske kan behövas då detta fondbolag går med förlust till följd av mindre förvaltningsvolymer). Men rent rationellt så borde givetvis ett invetsmentbolag av Spiltans storlek själv köpa svenska aktier istället för att köpa dom genom en fond som kostar 1,5% om året.
För att sammanfatta mig så skulle jag säga att Spiltan sprider sina skurar och med jämna mellanum som hittar dom ett och annat guldkorn som i Milleniumfilmerna, Man köpte Unibet aktier innan dom var noterade och kanske också Eolus vind mm. Sedan finns det ju som sagt också innehav som inte varit helt lysande om man säger så och där man också kastat mer pengar på dåliga innehav.
Men jag skulle ställa mig fråga om varför ett investmentbolag med dryga 160Mkr i förvaltningskapital måste sprida sig i så många olika typer av innehav, dessutom så brukar det vara ganska så stor snurr på portföljen av börsnoterade aktier( skulle man inte bara köpa och behålla Per H?) Jag kan tycka att man hade kunnat tjäna på att koncentrera sig lite mer och inte satsa all för mycket pengar på små bolag med stora förhoppningar. Som alternativ till en aktieinvestering i Spiltan för att komma åt onoterade innehav så finns det helt klart andra investmentbolag som t.ex. Ratos, Bure och Traction som har stor kompetens.
Per H Börjesson är en trevlig och glad entreprenör, som jag gärna hade delat en kopp kaffe och smörgåstårta med. Han ärligt och skönt rakt ut har sagt vad han tycker om mycket tramsigheter i finansbranschen, han har varit duktig i kunskapsspridandet om viktig av god privatekonomi. Men något investeringsorakel som Warren Buffett det är Spiltan inte. Men friska fläktar behövs även i kalla länder, helt klart!
Vad som är lite intressant är miljonärspedagogen Börjesson till vardags är VD för det lilla investmentbolaget Spilan, ett företag som har omkring 1000 aktieägare och handlas på den lite udda alternativa aktiemarknaden. En handelsplats där handeln enbart är öppen några dagar per månad och en hel del skillnader mot andra aktielistor. Spiltan har den intressanta bakgrunden att man startat som en aktiesparklubb som ombildades till ett aktiebolag och emitterade aktier till allmänheten i mitten av 90-talet. Spiltans årsredovisningar brukar överösas med översatta snusförnuftiga citat från Warren Buffett och andra roligheter.
Men då är frågan Lever Spiltan som dom lär? Tillämpar dom samma snusförnuftiga bondförnuft i sin egen förvaltning? Blir man miljonär och investerar man som Warren Buffett som man köper aktier i Spiltan? Sorry Per H, men jag tvivlar….
Spiltan redovisar idag ett uppskattat substansvärde på ca. 164Mkr. Substansvärdet är behäftat med en hel del osäkerhet då det är en del onoterade innehav och innehav med lite smått halvskruttig ikviditet. I portföljen hittar vi idag investeringar i finansiella företag varav det egna fondbolaget och handelsplatsen alternativa aktiemarknaden där bolagets egna aktier noteras. Sedan har vi ett gäng onoterade innehav med bla. egna ägda högbelånade fastigheter, delägare i ett antal småföretag som har koppling till bostadsmarknaden (t.ex. bostadsmäklaren ReMax). Delägarskap i hårvårdsföretaget Goldwell (heter Persea och köptes ut från börsen om jag inte minns fel). Sedan några miljoner undanstoppade i några riskkapitalfonder som haft blandad framgång samt investeringar inom filmbranschen som tidigare varit fiasko men som nu kanske sitter på ett guldägg då man äger ung. 1% av Millenium filmerna (Män som hatar kvinnor, flickan som lekte med elden och vad dom nu heter)
Sedan så finns det även ett gäng aktieinvesteringar i företag som har sin handelsplats på alternativa aktiemarknaden, vissa helt klart lönsamma, andra betydligt mindre. Sedan har vi då aktier i ett antal större noterade företag, oftast med en stark huvudägare som bla. Traction, Nibe, Lundbergs och Per H Börjessons idol Berkshire Hathaway. Man har också en form av stödinvestering (8Mkr) i sitt egets fondbolags fonder (vilket nog kanske kan behövas då detta fondbolag går med förlust till följd av mindre förvaltningsvolymer). Men rent rationellt så borde givetvis ett invetsmentbolag av Spiltans storlek själv köpa svenska aktier istället för att köpa dom genom en fond som kostar 1,5% om året.
För att sammanfatta mig så skulle jag säga att Spiltan sprider sina skurar och med jämna mellanum som hittar dom ett och annat guldkorn som i Milleniumfilmerna, Man köpte Unibet aktier innan dom var noterade och kanske också Eolus vind mm. Sedan finns det ju som sagt också innehav som inte varit helt lysande om man säger så och där man också kastat mer pengar på dåliga innehav.
Men jag skulle ställa mig fråga om varför ett investmentbolag med dryga 160Mkr i förvaltningskapital måste sprida sig i så många olika typer av innehav, dessutom så brukar det vara ganska så stor snurr på portföljen av börsnoterade aktier( skulle man inte bara köpa och behålla Per H?) Jag kan tycka att man hade kunnat tjäna på att koncentrera sig lite mer och inte satsa all för mycket pengar på små bolag med stora förhoppningar. Som alternativ till en aktieinvestering i Spiltan för att komma åt onoterade innehav så finns det helt klart andra investmentbolag som t.ex. Ratos, Bure och Traction som har stor kompetens.
Per H Börjesson är en trevlig och glad entreprenör, som jag gärna hade delat en kopp kaffe och smörgåstårta med. Han ärligt och skönt rakt ut har sagt vad han tycker om mycket tramsigheter i finansbranschen, han har varit duktig i kunskapsspridandet om viktig av god privatekonomi. Men något investeringsorakel som Warren Buffett det är Spiltan inte. Men friska fläktar behövs även i kalla länder, helt klart!
torsdag 3 december 2009
Va, skulle grabben aldrig investera i oljeaktier?
För någon veckan sedan blev jag uppringd av en journalist som frågade om hon fick lov att genomföra en intervju med mig en kväll över en kopp kaffe. Då jag är lite småsvag för både kaffe och trevligt pratsällskap så tackade jag ja. Idag så läste jag att intervjun resulterade i en artikel som publicerades igår.
Som alltid när man blir intervjuad så är det givetvis så att det är svårt att spegla en intervju i några korta rader och det är lätt att något mindre korrekt citat lite rycks ur sitt sammanhang och det kanske blir en liten annan touch på artikeln än man tror i intervjun men givetvis så får man som intervjuoffer acceptera den journalistiska friheten. För att prata proportioner så språkades journalisten och jag vid i ung. 2 timmar och av dessa 120 minuter så handlade väl ung. 1 min om olja… vi prata betydligt mer om min förkärlek för skogstillgångar.
Intervjun med lilla mig verkar ha väckt stort engagemang bland läsarna i kommenterar och det har också trillat in några mail i i dumburken. Framförallt så verkar rubriken och det kanske något lösrykta citatet att jag inte tycker om oljebolag väckt en del irritation och kommentatorsvilja.
Som ett litet ”svar" så tänkte jag skriva något inlägg om ett tag om just olja och energi men för att klargöra mycket kort mitt ställningstagande så är jag en anhängande av peak-oil teorin, jag tror vi står inför enorma utmaningar när det gäller olja som energiresurs, jag tror att oljan (och även oljeutvinningen) kommer bli rejält dyr i framtiden, Olja är och kommer verkligen bli en verkligt politisk krutdurk och jag tror också att de globala oljetillgångarna kommer minska betänkligt även om den sista oljedroppen kanske inte utvinns under min livstid.
Men jag delar INTE main-stream halleluja körens uppfattning att detta ökande oljepris per automatik kommer leda till att aktieägare i oljebolag skapar sig närmast faraoniska förmögenheter av aldrig tidigare skådat slag i historien, tvärt om så tror jag det kan vara en ganska så medioker investering, långsiktigt av flera olika skäl och det finns andra typer av investeringar som också "drar nytta" av denna utveckling, inte minst skogsmark, elkraft och mycket annat. Men jag ber att få återkomma till varför jag är en tjurskallad contrarian mot mainstram på detta heta område. Samtidigt så är jag ödmjuk inför det faktum att det givetvis finns goda oljeinvesteringar att göra, inte minst bolag som idag äger en tillgång pumpar upp för fulla muggar och delar ut pengarna som direktavkastning.
Sedan är det väl till viss del sant att jag också har lite etisk-moraliska aspekter. Alla kommentarer om olja/energi mm utelämnar jag dock i detta inlägg. Men jag lovar att återkomma till ämnet. Fram till dess så tycker jag du skall läsa följande mycket läsvärda inlägg.
Men för bloggläsarna skall jag också meddela att jag (förlåt mig fader ovan molnen) har syndat när det gäller olja och gas, jag har faktiskt en gång i tiden varit obligationsinnehavare i gamla Vostok Nafta.
Nu tänkte jag svara på lite kommentarer och inkomna mail
Hur (svordom) kan en jubelidiot som du bli intervjuad av Avanza, vem har du (mycket snuskigt ord om sexuellt umgänge) med där?
Hej kära mailskrivare; Tyvärr kan jag meddela dig att några hångelorgier i en avskild vrå på Avanzas årliga julbord är jag inte skyldig till (har tyvärr inte ens fått en inbjudan till julbordet). Har heller aldrig besökt deras kontor och har mina huvudsakliga bankontakter och finansiella tillgångar inom en annan bank. Varför dom intervjuar jubelidioter som mig? Inte en aning faktiskt.
Åh, en hycklande vänsternisse. Han älskar pengar men låter som ett litet (MP)-helgon. Usch
Detta måste nog vara första gången som blivit trodd för vara lite smått kommunistiskt lagd, klart berikande, har däremot innan blivit kallad för en kapitalisk svin motsv. MP har en del sympatiska idéer men tyvärr också många väldigt tokiga idéer, hittills så har jag i val röstat borgerligt i mitt unga liv om det nu var av intresse men jag har ätit en ostmacka ihop med Maria Wetterstrand kan jag avslöja.
Vad tillför en sån här artikel. Jag hoppas fan att inte vårt courtage går till att betala för sådana analyser. Ni börjar snart närma er aftonbladet avanza.
(annan kommentar….)
Troligen baseras intäkterna på antalet besök.
Därmed är det listigt att få gratis reklam via Avanza.
Vad intervjun (analys vad det inte direkt frågan om) tillför till Avanza har jag faktiskt ingen aning om men det är väl marknadsföring och det verkar som en del har engagerat sig i intervjun precis som i intervjun med ”finansmamman”.) Sanningen ligger väl i betraktares ögon. Nej några pengar för denna intervju har jag inte fått. Tro’t om ni vill jag betala tom kaffet själv och tänker nog skriva upp denna svarta kopp kaffe utan sock som en skuld som Sven Hagströmer from nu har till mig. Och det är ekonomiskt sett lite drygt denna kaffekopp med möjligtvis en räkmacka som jag fått in i extra reklamintäkter denna dag till följd av intervjun. Skattepliktiga inkomste så det bidrar lite till välfärden också för den som till övers inte tycker om min kapitaliska profithunger.
Ett tips i all välmening för både dig och ditt kommande barn är att du omvärderar din bild av att vara far innan ni adopterar ett barn. Ska du inte vara far till ditt adoptivbarn? Antingen får du vara förälder eller inte, det går inte att vara något mitt emellan. Att vara far är något större än biologi, och när ni får ert barn kommer du att vara lika mycket far som någon annan med biologiska band till sitt barn.
Lycka till!
Här tycker jag kommentatoren har helt rätt. Det är olyckligt att det på hemsidan står att jag inte kan bli far till några barn när det borde stått att jag inte kan bli far till några biologiska barn. Föräldrarollen är något som jag och min fantastiska fru har diskuterat under många timmar och inte minst i den obligatoriska föräldrautbildningen som man måste genomgå för att adoptera.
Typisk amatör som av någon suspekt anledning fått utrymme på placera.nu. Ett av hans uttalande som direktdiskvalificerar honom är: "Man ska inte lita på mig, man ska inte lita på någon annan än sig själv". Litar man på sina egna analyser är man väldigt illa ute !
Helt rätt jag är verkligen en amatör. Jag tror innerligt att hade varit en ganska medelmåttig proffsionell kapitalplacerare i en aktiefond t.ex. Skälet till detta är att jag är många gånger allt för intresserad av företag och allt för lite intresserad av aktier. Något som jag tror att jag sa minst två gånger till journalisten. Samt att jag nog drömmer mer om trevliga skridskoturer än priset på någon aktie.
Vem skall man lita på?
Jag tycker faktiskt innerligt att allt fler borde lita just på sig själv inte på någon tokig bloggare. Vi behöver i detta land många fler svenskar som tar till sig kunskap om aktier, sparande och privatekonomi. Just detta att att fler skall lära sig och lära sig lita mer som sig själv än på sin bankman eller något köptips i affärsvärlden är en av mina rivkrafter bakom om att jag skriver denna blogg och en av anledningarna att jag ställde upp på att medverka i unga aktiespares träff igår.
Sedan vill jag gärna tacka för alla positiva kommentarer, mail och blogginlägg ill följd av intervjun. Tack kära läsare!
Som alltid när man blir intervjuad så är det givetvis så att det är svårt att spegla en intervju i några korta rader och det är lätt att något mindre korrekt citat lite rycks ur sitt sammanhang och det kanske blir en liten annan touch på artikeln än man tror i intervjun men givetvis så får man som intervjuoffer acceptera den journalistiska friheten. För att prata proportioner så språkades journalisten och jag vid i ung. 2 timmar och av dessa 120 minuter så handlade väl ung. 1 min om olja… vi prata betydligt mer om min förkärlek för skogstillgångar.
Intervjun med lilla mig verkar ha väckt stort engagemang bland läsarna i kommenterar och det har också trillat in några mail i i dumburken. Framförallt så verkar rubriken och det kanske något lösrykta citatet att jag inte tycker om oljebolag väckt en del irritation och kommentatorsvilja.
Som ett litet ”svar" så tänkte jag skriva något inlägg om ett tag om just olja och energi men för att klargöra mycket kort mitt ställningstagande så är jag en anhängande av peak-oil teorin, jag tror vi står inför enorma utmaningar när det gäller olja som energiresurs, jag tror att oljan (och även oljeutvinningen) kommer bli rejält dyr i framtiden, Olja är och kommer verkligen bli en verkligt politisk krutdurk och jag tror också att de globala oljetillgångarna kommer minska betänkligt även om den sista oljedroppen kanske inte utvinns under min livstid.
Men jag delar INTE main-stream halleluja körens uppfattning att detta ökande oljepris per automatik kommer leda till att aktieägare i oljebolag skapar sig närmast faraoniska förmögenheter av aldrig tidigare skådat slag i historien, tvärt om så tror jag det kan vara en ganska så medioker investering, långsiktigt av flera olika skäl och det finns andra typer av investeringar som också "drar nytta" av denna utveckling, inte minst skogsmark, elkraft och mycket annat. Men jag ber att få återkomma till varför jag är en tjurskallad contrarian mot mainstram på detta heta område. Samtidigt så är jag ödmjuk inför det faktum att det givetvis finns goda oljeinvesteringar att göra, inte minst bolag som idag äger en tillgång pumpar upp för fulla muggar och delar ut pengarna som direktavkastning.
Sedan är det väl till viss del sant att jag också har lite etisk-moraliska aspekter. Alla kommentarer om olja/energi mm utelämnar jag dock i detta inlägg. Men jag lovar att återkomma till ämnet. Fram till dess så tycker jag du skall läsa följande mycket läsvärda inlägg.
Men för bloggläsarna skall jag också meddela att jag (förlåt mig fader ovan molnen) har syndat när det gäller olja och gas, jag har faktiskt en gång i tiden varit obligationsinnehavare i gamla Vostok Nafta.
Nu tänkte jag svara på lite kommentarer och inkomna mail
Hur (svordom) kan en jubelidiot som du bli intervjuad av Avanza, vem har du (mycket snuskigt ord om sexuellt umgänge) med där?
Hej kära mailskrivare; Tyvärr kan jag meddela dig att några hångelorgier i en avskild vrå på Avanzas årliga julbord är jag inte skyldig till (har tyvärr inte ens fått en inbjudan till julbordet). Har heller aldrig besökt deras kontor och har mina huvudsakliga bankontakter och finansiella tillgångar inom en annan bank. Varför dom intervjuar jubelidioter som mig? Inte en aning faktiskt.
Åh, en hycklande vänsternisse. Han älskar pengar men låter som ett litet (MP)-helgon. Usch
Detta måste nog vara första gången som blivit trodd för vara lite smått kommunistiskt lagd, klart berikande, har däremot innan blivit kallad för en kapitalisk svin motsv. MP har en del sympatiska idéer men tyvärr också många väldigt tokiga idéer, hittills så har jag i val röstat borgerligt i mitt unga liv om det nu var av intresse men jag har ätit en ostmacka ihop med Maria Wetterstrand kan jag avslöja.
Vad tillför en sån här artikel. Jag hoppas fan att inte vårt courtage går till att betala för sådana analyser. Ni börjar snart närma er aftonbladet avanza.
(annan kommentar….)
Troligen baseras intäkterna på antalet besök.
Därmed är det listigt att få gratis reklam via Avanza.
Vad intervjun (analys vad det inte direkt frågan om) tillför till Avanza har jag faktiskt ingen aning om men det är väl marknadsföring och det verkar som en del har engagerat sig i intervjun precis som i intervjun med ”finansmamman”.) Sanningen ligger väl i betraktares ögon. Nej några pengar för denna intervju har jag inte fått. Tro’t om ni vill jag betala tom kaffet själv och tänker nog skriva upp denna svarta kopp kaffe utan sock som en skuld som Sven Hagströmer from nu har till mig. Och det är ekonomiskt sett lite drygt denna kaffekopp med möjligtvis en räkmacka som jag fått in i extra reklamintäkter denna dag till följd av intervjun. Skattepliktiga inkomste så det bidrar lite till välfärden också för den som till övers inte tycker om min kapitaliska profithunger.
Ett tips i all välmening för både dig och ditt kommande barn är att du omvärderar din bild av att vara far innan ni adopterar ett barn. Ska du inte vara far till ditt adoptivbarn? Antingen får du vara förälder eller inte, det går inte att vara något mitt emellan. Att vara far är något större än biologi, och när ni får ert barn kommer du att vara lika mycket far som någon annan med biologiska band till sitt barn.
Lycka till!
Här tycker jag kommentatoren har helt rätt. Det är olyckligt att det på hemsidan står att jag inte kan bli far till några barn när det borde stått att jag inte kan bli far till några biologiska barn. Föräldrarollen är något som jag och min fantastiska fru har diskuterat under många timmar och inte minst i den obligatoriska föräldrautbildningen som man måste genomgå för att adoptera.
Typisk amatör som av någon suspekt anledning fått utrymme på placera.nu. Ett av hans uttalande som direktdiskvalificerar honom är: "Man ska inte lita på mig, man ska inte lita på någon annan än sig själv". Litar man på sina egna analyser är man väldigt illa ute !
Helt rätt jag är verkligen en amatör. Jag tror innerligt att hade varit en ganska medelmåttig proffsionell kapitalplacerare i en aktiefond t.ex. Skälet till detta är att jag är många gånger allt för intresserad av företag och allt för lite intresserad av aktier. Något som jag tror att jag sa minst två gånger till journalisten. Samt att jag nog drömmer mer om trevliga skridskoturer än priset på någon aktie.
Vem skall man lita på?
Jag tycker faktiskt innerligt att allt fler borde lita just på sig själv inte på någon tokig bloggare. Vi behöver i detta land många fler svenskar som tar till sig kunskap om aktier, sparande och privatekonomi. Just detta att att fler skall lära sig och lära sig lita mer som sig själv än på sin bankman eller något köptips i affärsvärlden är en av mina rivkrafter bakom om att jag skriver denna blogg och en av anledningarna att jag ställde upp på att medverka i unga aktiespares träff igår.
Sedan vill jag gärna tacka för alla positiva kommentarer, mail och blogginlägg ill följd av intervjun. Tack kära läsare!
onsdag 2 december 2009
Våra dyrare hus har vi betalat med mer arbetstid
Som jag skrev för en tag sedan så läste jag inte för allt för länge sedan en bok vid namn ”att skapa och bevara förmögenhet av, Josef Anér. En boken skriven i mitten av 60-talet. Som berör allt det som berörs på bloggar av denna som du läser dessa rader på som obligationer, aktier, guldtackor, skogsfastigheter och egna villor, skrivit med den tidens ögon.
En av sakerna som berördes i boken var givetvis, privatbostäder t.ex. en egen villa. Något som verkar vara hög intressant bland näringlivstidningar, ekonomibloggar och proffstyckare. Endera spår man undergångsscenarier där huspriser i stort sett blir värdelösa eller att det inte alls är någon husprisbubbla. Varför amorterar folk inte längre? Varför köper folk hus som man som utomstående nog kan tycka är svindyra?.
Själv är jag pragmatiskt lagd. Som privatperson skall man INTE spekulera i husprisutveckling , privatpersoner bör tänka kassaflöden, låna inte för mycket pengar, har du lån så amortera, dra inte på dig för höga kostnader, jämför kostnaden med att hyra och äga och allt det där som jag skrivit om tidigare och som vore lite trist att upprepa. Kort sagt, många har idag höga utgifter.
Men visst är det då intressant att för ett tag förflytta sig nästan ett halvt sekel bak i tiden och höra hur dom resonerade? Herr Anér ondgör sig över de höga huspriserna som ökat på senare år (början av 60-talet) och skriver varnande ord om att betala för dyrt. Han redogör också för ett antal intressanta kalkyler. I hans kalkyler så utgår man ifrån en privat villa i utkanten av en medelstor stad. Anér skriver att i man nog idag (på 60-talt mao) får lova att slanta upp med ung. 200 000kr för villan.
Låter ju synnerligen billigt med dagens mått…
Vad som är intressant är att Anér räknar med att den unga familjen har en årlig hushållsinkomst på 60 000kr, dåtiden pris var mao 3,33 årsinkomster. Då som nu, var det inte helt ovanligt att man fick gå med mössan i hand till den lokala bankkamrérn och be om att få låna en del pengar som ung familj. Då det på 60-talet var höga skatter så räknar Anér med att räntekostnadnaden var avdragsgill med 47%(!!) å andra sidan högre räntor, sedan så fick man nog lov att amortera, jag var själv lite förvånad när Anér skriver att 4000kr per år nog var en amorteringstakt som banken krävde, då betalar den unga familjen på 60-talet av sin villa på 50 år. Trodde faktiskt man var tvungen att amortera snabbare förr. Kontantinsats nämns faktiskt heller inte i boken, men jag kan tro att så var fallet.
Vi förflyttar oss nu från Anérs dagar fram till excelfilens millennium och år 2009. Om vi översätter Anérs ”typhus” för 200 000kr och räknar med att detta hus varit väl underhållet, utbytt värmekälla, hyfsat modernt kök mm. så kanske man kan ana att detta typ hus idag kan säljas för det genomsnittliga huspriset i Sverige vilket idag är ung. 2 Mkr. Typhuset har således från år 1963 fram till idag stigit i pris med årligen med +5,2%. För att hålla kvar vid Anérs 3,33årslöner i löneinkomst kontra bostadspris så behöver man idag för att ha råd att köpa typvillan ha en hushållsinkomst på 624 000kr på året eller 52 000kri månaden, om man är två i hushållet således 26 000kr var i månaden för att ha råd bo i 2 miljoners villan. Om vi tar Amorteringstakten på 50 år så behöver dagens 2 miljonersvilloköpare amortera 3333 kr i månaden, vilket jag kan tro att många idag gör.
Så visst låter det som att det finns mycket likheter mellan bostadssitiuationen för gårdagens och dagens eller hur? Men det finns en väldigt viktig och närmast essentiell skillnad, Anér räknade nämligen på 60-talet med att det i familjen enbart fanns en familjeförsörjare, man kan väl ana att det på den tiden var mannen… Frun skulle i tidens anda sköta de husliga bestyren och ta hand om barnen. Hushållsinkomsten var således 60 000kr enbart på mannen eller 5000kr i månaden. Idag så ligger väl genomsnittsinkomsten i landet bland heltidsanställda omkring 26 000k i månaden kan jag tro, lite drygt +3,6% per år sedan Anérs dagar ha våra löner ökat med. Gånger två och man är uppe i de 52 000kr i månaden och 3,33 årslöner för typhuset.
Sammanfattningsvis så kan man tro att genomsnittsfamiljen 1963 lade ung. lika mycket på sin bostad (om den köptes för 200 000kr och belånades maximalt) mot idag att köpa villan för 2Mkr och belåna den maximalt om vi anser att kalkylräntan var 6-7% både 1963 och idag (1963 var för övrigt riksbankens styrränta 5% enligt riksbankens hemsida. Ur den aspekten kan man nog påstå att vi inte har en rejäl husprisbubbla idag. Men för att bo lika flott som familjen på 60-talet så kräver det idag att vi arbetar 80 timmar i veckan i hushållet istället för 40 timmar och lönen på 52 000kr i månaden vilket jag dock inte tror är genomsnittsinkomsten för ett hushåll även om 26 000kr är genomsnittet för en heltidsinkomst.
I framtiden blir det givetvis omöjligt att huspriserna stiger i snabbare takt än våra inkomster såvida vi antingen börjar bo i kollektiv eller skickar iväg våra barn till arbete.
En av sakerna som berördes i boken var givetvis, privatbostäder t.ex. en egen villa. Något som verkar vara hög intressant bland näringlivstidningar, ekonomibloggar och proffstyckare. Endera spår man undergångsscenarier där huspriser i stort sett blir värdelösa eller att det inte alls är någon husprisbubbla. Varför amorterar folk inte längre? Varför köper folk hus som man som utomstående nog kan tycka är svindyra?.
Själv är jag pragmatiskt lagd. Som privatperson skall man INTE spekulera i husprisutveckling , privatpersoner bör tänka kassaflöden, låna inte för mycket pengar, har du lån så amortera, dra inte på dig för höga kostnader, jämför kostnaden med att hyra och äga och allt det där som jag skrivit om tidigare och som vore lite trist att upprepa. Kort sagt, många har idag höga utgifter.
Men visst är det då intressant att för ett tag förflytta sig nästan ett halvt sekel bak i tiden och höra hur dom resonerade? Herr Anér ondgör sig över de höga huspriserna som ökat på senare år (början av 60-talet) och skriver varnande ord om att betala för dyrt. Han redogör också för ett antal intressanta kalkyler. I hans kalkyler så utgår man ifrån en privat villa i utkanten av en medelstor stad. Anér skriver att i man nog idag (på 60-talt mao) får lova att slanta upp med ung. 200 000kr för villan.
Låter ju synnerligen billigt med dagens mått…
Vad som är intressant är att Anér räknar med att den unga familjen har en årlig hushållsinkomst på 60 000kr, dåtiden pris var mao 3,33 årsinkomster. Då som nu, var det inte helt ovanligt att man fick gå med mössan i hand till den lokala bankkamrérn och be om att få låna en del pengar som ung familj. Då det på 60-talet var höga skatter så räknar Anér med att räntekostnadnaden var avdragsgill med 47%(!!) å andra sidan högre räntor, sedan så fick man nog lov att amortera, jag var själv lite förvånad när Anér skriver att 4000kr per år nog var en amorteringstakt som banken krävde, då betalar den unga familjen på 60-talet av sin villa på 50 år. Trodde faktiskt man var tvungen att amortera snabbare förr. Kontantinsats nämns faktiskt heller inte i boken, men jag kan tro att så var fallet.
Vi förflyttar oss nu från Anérs dagar fram till excelfilens millennium och år 2009. Om vi översätter Anérs ”typhus” för 200 000kr och räknar med att detta hus varit väl underhållet, utbytt värmekälla, hyfsat modernt kök mm. så kanske man kan ana att detta typ hus idag kan säljas för det genomsnittliga huspriset i Sverige vilket idag är ung. 2 Mkr. Typhuset har således från år 1963 fram till idag stigit i pris med årligen med +5,2%. För att hålla kvar vid Anérs 3,33årslöner i löneinkomst kontra bostadspris så behöver man idag för att ha råd att köpa typvillan ha en hushållsinkomst på 624 000kr på året eller 52 000kri månaden, om man är två i hushållet således 26 000kr var i månaden för att ha råd bo i 2 miljoners villan. Om vi tar Amorteringstakten på 50 år så behöver dagens 2 miljonersvilloköpare amortera 3333 kr i månaden, vilket jag kan tro att många idag gör.
Så visst låter det som att det finns mycket likheter mellan bostadssitiuationen för gårdagens och dagens eller hur? Men det finns en väldigt viktig och närmast essentiell skillnad, Anér räknade nämligen på 60-talet med att det i familjen enbart fanns en familjeförsörjare, man kan väl ana att det på den tiden var mannen… Frun skulle i tidens anda sköta de husliga bestyren och ta hand om barnen. Hushållsinkomsten var således 60 000kr enbart på mannen eller 5000kr i månaden. Idag så ligger väl genomsnittsinkomsten i landet bland heltidsanställda omkring 26 000k i månaden kan jag tro, lite drygt +3,6% per år sedan Anérs dagar ha våra löner ökat med. Gånger två och man är uppe i de 52 000kr i månaden och 3,33 årslöner för typhuset.
Sammanfattningsvis så kan man tro att genomsnittsfamiljen 1963 lade ung. lika mycket på sin bostad (om den köptes för 200 000kr och belånades maximalt) mot idag att köpa villan för 2Mkr och belåna den maximalt om vi anser att kalkylräntan var 6-7% både 1963 och idag (1963 var för övrigt riksbankens styrränta 5% enligt riksbankens hemsida. Ur den aspekten kan man nog påstå att vi inte har en rejäl husprisbubbla idag. Men för att bo lika flott som familjen på 60-talet så kräver det idag att vi arbetar 80 timmar i veckan i hushållet istället för 40 timmar och lönen på 52 000kr i månaden vilket jag dock inte tror är genomsnittsinkomsten för ett hushåll även om 26 000kr är genomsnittet för en heltidsinkomst.
I framtiden blir det givetvis omöjligt att huspriserna stiger i snabbare takt än våra inkomster såvida vi antingen börjar bo i kollektiv eller skickar iväg våra barn till arbete.
tisdag 1 december 2009
Hur dödssäker är din hushållsekonomi?
I Sverige dör det varje åren hel del individer i plötsliga kärl-kärlproblem, många omkommer i trafikolyckor, våldsbrott eller som min barndomskamrat som gick bort allt för tidigt i livet. I alla fall är det stora tragedier för anhöriga och vänner. Inte helt otroligt är det säkerligen så att ekonomin rasar samman för många familjer i samband med plötsliga dödsfall.
Och även om det låter fullkomligt absurdt så är det min uppfattning att man bör fundera över döden ur en ekonomisk synvinkel i alla fall man lever i ett parförhållande och särkilt om man har barn. Om ekonomin hamnar på ruinens brant är detta något som inte direkt gör dödsfallet behagligare för de inblandade. Och framförallt så bör man se till att man inte behöver tänka allt för mycket på ekonomin.
Så hur gör man då sin ekonomi ”death-proof”?
I första hand skulle jag vilja slå ett slag för livförsäkringen (dock ej efterlevandeskyddet) där de efterlevande erhåller en ekonomisk kompensation, i den händelse man har stora lån definitivt viktigt. Man bör nog eftersträva att livförsäkringen minst ger efterlevande ett belopp som är hälften av bostadslånen och minst en årslön eller två. Pengar som kan komma synnerligen väl till passa för efterlevande skall hinna ev. ställa om boendesituation och ta hand om vardagen under en tid.
Vidare så bör man nog eftersträva en enkel ekonomisk ställning. I alla fall jag skulle inte vilja ha en situation där man ha svårt att överblicka ekonomin där tillgångar och ev. skulder ligger utspridda på mängder av banker och andra finansiella företag. Så mitt råd är att samla era engagemang till ett fåtal banker och att båda i ett parförhållande vet om vilka man har ett kundförhållande med, gärna uppställda i en snygg pärm dessutom och helst inte innehållande allt för våghalsiga råvaruterminer (där man får leverans) eller optionsaffärer.
En annan sak som är viktig att tänka på i ett parförhållande är att båda två givetvis bör kunna hantera det vardagliga handhavandet när det gäller ekonomi och allmänna bestyr. Säkerligen är det i många parförhållanden så att det är en av de två som ”sköter det ekonomiska” med betalningar av räkningar, sparande och kontoöverföringar. Givetvis så får varje familj bestämma hur man själv vill ha det i sin familj, men hos oss så delar vi lika även på vem som knappar i internetbanken. Jag skulle verkligen inte känna mig bekväm om bara en visste om hur man betalar räkningar. En sådan synnerligen enkel situation kan utlösa en mardröm i händelse av allvarlig sjukdom eller i värsta fall dödsfall.
Huruvida det är ett tips eller inte så har jag och min fru medvetet har haft målsättningen att ordna våra räkningar på så sätt att vi aldrig (eller närmare bestämt så gott som aldrig ) erhåller en pappersfaktura i posten utan i detta hem så betalas räkningarna antingen per automatik (autogiro) eller i alla fall bara med en knapptryckning (e-faktura). Betydligt enklare att sköta detta trista göromål med räkningar på detta sätt kan jag tycka.
Sedan vill jag avslutningsvis slå ett slag för en god relation till en personlig bankman/kvinna på ett fysiskt bankkontor. I en händelse av det värsta så vore det skönt att sitta mitt emot en människa och prata än att sitta i någon telefonkö till SBAB eller skandiabanken. Men även detta är ju personligt som sagt.
Och även om det låter fullkomligt absurdt så är det min uppfattning att man bör fundera över döden ur en ekonomisk synvinkel i alla fall man lever i ett parförhållande och särkilt om man har barn. Om ekonomin hamnar på ruinens brant är detta något som inte direkt gör dödsfallet behagligare för de inblandade. Och framförallt så bör man se till att man inte behöver tänka allt för mycket på ekonomin.
Så hur gör man då sin ekonomi ”death-proof”?
I första hand skulle jag vilja slå ett slag för livförsäkringen (dock ej efterlevandeskyddet) där de efterlevande erhåller en ekonomisk kompensation, i den händelse man har stora lån definitivt viktigt. Man bör nog eftersträva att livförsäkringen minst ger efterlevande ett belopp som är hälften av bostadslånen och minst en årslön eller två. Pengar som kan komma synnerligen väl till passa för efterlevande skall hinna ev. ställa om boendesituation och ta hand om vardagen under en tid.
Vidare så bör man nog eftersträva en enkel ekonomisk ställning. I alla fall jag skulle inte vilja ha en situation där man ha svårt att överblicka ekonomin där tillgångar och ev. skulder ligger utspridda på mängder av banker och andra finansiella företag. Så mitt råd är att samla era engagemang till ett fåtal banker och att båda i ett parförhållande vet om vilka man har ett kundförhållande med, gärna uppställda i en snygg pärm dessutom och helst inte innehållande allt för våghalsiga råvaruterminer (där man får leverans) eller optionsaffärer.
En annan sak som är viktig att tänka på i ett parförhållande är att båda två givetvis bör kunna hantera det vardagliga handhavandet när det gäller ekonomi och allmänna bestyr. Säkerligen är det i många parförhållanden så att det är en av de två som ”sköter det ekonomiska” med betalningar av räkningar, sparande och kontoöverföringar. Givetvis så får varje familj bestämma hur man själv vill ha det i sin familj, men hos oss så delar vi lika även på vem som knappar i internetbanken. Jag skulle verkligen inte känna mig bekväm om bara en visste om hur man betalar räkningar. En sådan synnerligen enkel situation kan utlösa en mardröm i händelse av allvarlig sjukdom eller i värsta fall dödsfall.
Huruvida det är ett tips eller inte så har jag och min fru medvetet har haft målsättningen att ordna våra räkningar på så sätt att vi aldrig (eller närmare bestämt så gott som aldrig ) erhåller en pappersfaktura i posten utan i detta hem så betalas räkningarna antingen per automatik (autogiro) eller i alla fall bara med en knapptryckning (e-faktura). Betydligt enklare att sköta detta trista göromål med räkningar på detta sätt kan jag tycka.
Sedan vill jag avslutningsvis slå ett slag för en god relation till en personlig bankman/kvinna på ett fysiskt bankkontor. I en händelse av det värsta så vore det skönt att sitta mitt emot en människa och prata än att sitta i någon telefonkö till SBAB eller skandiabanken. Men även detta är ju personligt som sagt.
måndag 30 november 2009
Inlägg nummer 500
Såg precis att detta inlägg blir mitt 500:e inlägg på denna blogg. En i alla fall i mitt fall respektabel siffra. Hur skall man nu fira detta?
Lär dig läsa genom tidningsnotiserna
Jag tillhör de individer som anser att det som investerare är betydligt mer relevant att läsa olika företags rapporter och redovisningar än vad det är intressant att läsa notiser och rubriker i affärspressen. Det är nog få som blivit rika på att investera efter den dagsaktuella uppfattningen i Dagens Industri.
Redovisning är svårt, eller närmare bestämt är det min personliga uppfattning att det är så. Självklart är en del av förklaringen att jag inte är någon företagsekonom utbildad på Handels utan i själva verket är jag novis eller amatör. Dock så får man ju per automatik någon form av grundläggande kunskaper enbart genom att år efter år läsa rapporter och redovisningar.
Det första man bör lära sig är att redovisning inte är en fullständigt exakt vetenskap. I själv verket är det dock så att redovisningen skall med betryggande säkerhet ge en god bil över företagets ekonomiska ställning och resultat. Betänk här att denna ekonomiska ställning inte enbart är till för att berätta för aktieägarna hur duktig man varit utan också, för företagets banker för skatteverk osv.
Det finns en hel del ”snabbtjänster” idag där man snabbt och lätt kan gå in och se över ett företags redovisade vinst per aktie, eget kapital per aktie och tom historik över många av dessa siffror. Jag slår gärna ett slag för den föredömliga hemsidan www.borsdata.se t.ex. där man kan hitta mycket information väldigt enkelt även om det gäller att sila en del av det som står där.
Problemet är att redovisningen i många fall för aktieägare (och för den delen för obligationsägare också) kanske inte riktigt speglar utvecklingen i ett företag eller att det är mycket saker som påverkat resultat men som kanske inte direkt är något som speglar framtiden. Ett lysande exempel är ju fastighetsbolag. Ett fastighetsbolag tjänar sina pengar på att hyra ut fastigheter och för hyran betala räntor, fastighetsdrifts osv. Det som blir över är det som en lekman skulle säga är ”vinsten”. ”Vinsten” kan man ju sedan använda för att amortera på lånen, man kan hålla kvar dom i bolaget och använda dom för en expansion eller så kan man dela ut pengarna till sina ägare. Dock i ett fastighetsbolag så utgör värdet på själva fastigheterna en stor summa, inte minst i relation ”vinsten”. I det fallet utgör värderingen av fastigheterna ett betydande osäkerhetsmoment i redovisningen.
Man kan jämföra med en privatperson som kanske räknar med att det exempelvis kostar 9000kr i månaden att drifta runt ett ett hus med 1 Mkr i lån. Samtidigt om det skulle vara så att huset faller 10% i pris så innebär detta kanske 150 000kr i ”kostnad” att äga huset då blir det dyrt. Men så länge man inte byter bostad så är detta något som inte direkt påverkar det månatliga flödet. Även omvänt om huset stiger i pris så medför ju detta vinster, en del har väl tom haft större ”vinster” än lönen man haft under de senaste 10 åren i storstadsområden.
Även industriföretag kan ha många punkter i redovisningen som kan göra det mycket svårt att se den bakomliggande lönsamheten och ekonomiska ställning. Det kan vara att man redovisat vinster till följd av att sälja någon del av företaget, kanske engångsförluster till följd av att man skrivit ned värdet på ett dotterbolag, men det kan också vara att just en del av företaget gör stor förluster men företaget i övrigt är synnerligen välordnat. En försäljning eller nedläggning osv. av just denna del kan helt förändra företaget möjligheter till uthållig lönsamhet och det där p/e talet man studerade visade sig inte alls vara korrekt. Ibland kan det också vara stora skillnader mellan kassaflödet och vinsten
Så även det är klokt att ta del av nyckeltal och snabböversikter så bör man ”läsa igenom” resultatet genom att studera företagets egen redovisning, om just detta resultat är företagets potential eller genomsnittliga lönsamhet.
Redovisning är svårt, eller närmare bestämt är det min personliga uppfattning att det är så. Självklart är en del av förklaringen att jag inte är någon företagsekonom utbildad på Handels utan i själva verket är jag novis eller amatör. Dock så får man ju per automatik någon form av grundläggande kunskaper enbart genom att år efter år läsa rapporter och redovisningar.
Det första man bör lära sig är att redovisning inte är en fullständigt exakt vetenskap. I själv verket är det dock så att redovisningen skall med betryggande säkerhet ge en god bil över företagets ekonomiska ställning och resultat. Betänk här att denna ekonomiska ställning inte enbart är till för att berätta för aktieägarna hur duktig man varit utan också, för företagets banker för skatteverk osv.
Det finns en hel del ”snabbtjänster” idag där man snabbt och lätt kan gå in och se över ett företags redovisade vinst per aktie, eget kapital per aktie och tom historik över många av dessa siffror. Jag slår gärna ett slag för den föredömliga hemsidan www.borsdata.se t.ex. där man kan hitta mycket information väldigt enkelt även om det gäller att sila en del av det som står där.
Problemet är att redovisningen i många fall för aktieägare (och för den delen för obligationsägare också) kanske inte riktigt speglar utvecklingen i ett företag eller att det är mycket saker som påverkat resultat men som kanske inte direkt är något som speglar framtiden. Ett lysande exempel är ju fastighetsbolag. Ett fastighetsbolag tjänar sina pengar på att hyra ut fastigheter och för hyran betala räntor, fastighetsdrifts osv. Det som blir över är det som en lekman skulle säga är ”vinsten”. ”Vinsten” kan man ju sedan använda för att amortera på lånen, man kan hålla kvar dom i bolaget och använda dom för en expansion eller så kan man dela ut pengarna till sina ägare. Dock i ett fastighetsbolag så utgör värdet på själva fastigheterna en stor summa, inte minst i relation ”vinsten”. I det fallet utgör värderingen av fastigheterna ett betydande osäkerhetsmoment i redovisningen.
Man kan jämföra med en privatperson som kanske räknar med att det exempelvis kostar 9000kr i månaden att drifta runt ett ett hus med 1 Mkr i lån. Samtidigt om det skulle vara så att huset faller 10% i pris så innebär detta kanske 150 000kr i ”kostnad” att äga huset då blir det dyrt. Men så länge man inte byter bostad så är detta något som inte direkt påverkar det månatliga flödet. Även omvänt om huset stiger i pris så medför ju detta vinster, en del har väl tom haft större ”vinster” än lönen man haft under de senaste 10 åren i storstadsområden.
Även industriföretag kan ha många punkter i redovisningen som kan göra det mycket svårt att se den bakomliggande lönsamheten och ekonomiska ställning. Det kan vara att man redovisat vinster till följd av att sälja någon del av företaget, kanske engångsförluster till följd av att man skrivit ned värdet på ett dotterbolag, men det kan också vara att just en del av företaget gör stor förluster men företaget i övrigt är synnerligen välordnat. En försäljning eller nedläggning osv. av just denna del kan helt förändra företaget möjligheter till uthållig lönsamhet och det där p/e talet man studerade visade sig inte alls vara korrekt. Ibland kan det också vara stora skillnader mellan kassaflödet och vinsten
Så även det är klokt att ta del av nyckeltal och snabböversikter så bör man ”läsa igenom” resultatet genom att studera företagets egen redovisning, om just detta resultat är företagets potential eller genomsnittliga lönsamhet.
torsdag 26 november 2009
Vem lyssnar du på?
Ensam är bäste dräng heter det och en god investerare litar och lyssnar främst på sig själv. Samtidigt så är det helt klart berikande att ha någon att lyssna till, läsa om eller prata med. Jag tror definitivt att de allra flesta för att inte säga alla utvecklas genom att lyssna på vad andra människor har att berätta om sina erfarenheter, kunskaper och upplevelser. Även när det gäller investeringar och ekonomi.
Att ha Warren Buffett, Mats Qviberg, Stefan Persson eller Fredrik Lundberg till middagsbordet tror jag många av denna bloggens läsare skulle tycka vore synnerligen intressant och lärorikt. Samtidigt är det också på det sättet att även många andra som inte till vardags är en synnerligen duktig investerare eller superentreprenör många gånger har många intressanta saker att berätta. Vi är ju alla t.ex. kunder i många av de bolag som är noterade på stockholmsbörsen därav många te.x. har en uppfattning om hur bra kundtjänst Tele2 har i relation till Telia. Eller någon av dina vänner som in i minst detalj kan berätta för dig hur en gruvbrytningsmaskin fungerar, kanske någon som har unik insikt i hur hyresavtal förhandlas fram, hur orderstocken på det där byggföretaget ser ut, varför en Scanialastbil är bättre än en Volvodito, hur direkt dåliga produkter ett konsultföretag levererar osv. Sådana saker är synnerligen värda att prata om över en kopp kaffe eller en öl. Men givetvis också argumentera om Securitas är billiga eller dyra idag. Kort sagt det är otroligt berikande att lyssna och givetvis i viss mån prata själv (till skillnad mot min egen benägenhet att gärna prata mycket..)
Tyvärr så tror jag att många väljer att lyssna på och prata med många som tycker precis likadant som en själv. Man har gärna vänner med samma åsikter, politiska uppfattningar, privatekonomiskt ställning, bakgrund, barn i samma ålder osv. Jag kan tänka mig att gruppen svenska fondförvaltare som förvaltar t.ex. en Sverigefond så är jag övertygad om att de allra flesta bor inom en radie om 10 mil från Stureplan, dom har en likartade bakgrunder, dom tjänar hyffsat lika, initervjuas av samma journalister , springer på samma Affärsvärldenfestligheter, dom träffar säkerligen varandra lite då och då och delar en kopp kaffe och har ganska likartade preferensen när det gäller kläder. Sannolikheten att dom i sin förvaltning köper samma aktier och har ungefär samma uppfattning om Sandviks och Volvos skulder, om Sverker Martin-Löf är en god Orförande eller inte torde vara ganska stor eller?
Så när det gäller investeringar, vem lyssnar du på? Vem litar du på? Och inte minst varför skall någon annan lyssna på dig?
Att ha Warren Buffett, Mats Qviberg, Stefan Persson eller Fredrik Lundberg till middagsbordet tror jag många av denna bloggens läsare skulle tycka vore synnerligen intressant och lärorikt. Samtidigt är det också på det sättet att även många andra som inte till vardags är en synnerligen duktig investerare eller superentreprenör många gånger har många intressanta saker att berätta. Vi är ju alla t.ex. kunder i många av de bolag som är noterade på stockholmsbörsen därav många te.x. har en uppfattning om hur bra kundtjänst Tele2 har i relation till Telia. Eller någon av dina vänner som in i minst detalj kan berätta för dig hur en gruvbrytningsmaskin fungerar, kanske någon som har unik insikt i hur hyresavtal förhandlas fram, hur orderstocken på det där byggföretaget ser ut, varför en Scanialastbil är bättre än en Volvodito, hur direkt dåliga produkter ett konsultföretag levererar osv. Sådana saker är synnerligen värda att prata om över en kopp kaffe eller en öl. Men givetvis också argumentera om Securitas är billiga eller dyra idag. Kort sagt det är otroligt berikande att lyssna och givetvis i viss mån prata själv (till skillnad mot min egen benägenhet att gärna prata mycket..)
Tyvärr så tror jag att många väljer att lyssna på och prata med många som tycker precis likadant som en själv. Man har gärna vänner med samma åsikter, politiska uppfattningar, privatekonomiskt ställning, bakgrund, barn i samma ålder osv. Jag kan tänka mig att gruppen svenska fondförvaltare som förvaltar t.ex. en Sverigefond så är jag övertygad om att de allra flesta bor inom en radie om 10 mil från Stureplan, dom har en likartade bakgrunder, dom tjänar hyffsat lika, initervjuas av samma journalister , springer på samma Affärsvärldenfestligheter, dom träffar säkerligen varandra lite då och då och delar en kopp kaffe och har ganska likartade preferensen när det gäller kläder. Sannolikheten att dom i sin förvaltning köper samma aktier och har ungefär samma uppfattning om Sandviks och Volvos skulder, om Sverker Martin-Löf är en god Orförande eller inte torde vara ganska stor eller?
Så när det gäller investeringar, vem lyssnar du på? Vem litar du på? Och inte minst varför skall någon annan lyssna på dig?
onsdag 25 november 2009
Är du en Zlatan eller Håkan Mild?
För ett tag sedan så läste jag en tidningskrönika av finansmatadoren Mats, han som är antingen helan eller halvan eller vad det nu var i HQ sfären. I denna artikel så skrev Qviberg att en av hans investeringsidoler inte är Warren Buffett eller någon annan supermiljardär utan istället alla vår fotbollshjälte, Zlatan, grabben från Rosengård.
Och varför då Zlatan kan man fråga sig?
Enkelt, Zlatan är en mästare att bara springa på de bollar som är värda att springa på. Kan man inte göra mål så är det inte värt att ödsla någon kraft på just den bollen efter en initial bedömning och Zlatan vet att det kommer en annan boll igen, i framtiden. Precis så tycker Mats att vi skall agera som investerare också, lägg all kraft på de fåtal investeringsmöjligheter som ibland dyker upp och strunta i resten, låt andra springa sig trötta på andra bollar.
Den raka motsatsen till Zlatan kan jag tänka mig är en av mina gamla favorit fotbollsselare, Håkan Mild. Ja ni vet Håkan som knappt kunde slå en boll (givetvis grovt överdrivet för att nu vara lite spetsfundig i just detta blogginlägg) men jäklar vad han kunde springa, från försvar till anfall, från anfall till försvar från den ena hörflaggan till den andra. Sprang både på omöjliga och möjliga bollar, jämt, hela tiden.
Håkan kanske inte är den mest kompletta fotbollsstjärnan detta landet skådat samtidigt så hade Håkan Mild en synnerligen viktig förmåga som också gör sig gällande även när det gäller investeringar och sparande, en fantastisk uthållighet.
Det tar lång tid innan en skog blir fullvuxen även om man planterar de rätta träden.
Och varför då Zlatan kan man fråga sig?
Enkelt, Zlatan är en mästare att bara springa på de bollar som är värda att springa på. Kan man inte göra mål så är det inte värt att ödsla någon kraft på just den bollen efter en initial bedömning och Zlatan vet att det kommer en annan boll igen, i framtiden. Precis så tycker Mats att vi skall agera som investerare också, lägg all kraft på de fåtal investeringsmöjligheter som ibland dyker upp och strunta i resten, låt andra springa sig trötta på andra bollar.
Den raka motsatsen till Zlatan kan jag tänka mig är en av mina gamla favorit fotbollsselare, Håkan Mild. Ja ni vet Håkan som knappt kunde slå en boll (givetvis grovt överdrivet för att nu vara lite spetsfundig i just detta blogginlägg) men jäklar vad han kunde springa, från försvar till anfall, från anfall till försvar från den ena hörflaggan till den andra. Sprang både på omöjliga och möjliga bollar, jämt, hela tiden.
Håkan kanske inte är den mest kompletta fotbollsstjärnan detta landet skådat samtidigt så hade Håkan Mild en synnerligen viktig förmåga som också gör sig gällande även när det gäller investeringar och sparande, en fantastisk uthållighet.
Det tar lång tid innan en skog blir fullvuxen även om man planterar de rätta träden.
tisdag 24 november 2009
Dessa utdelningar...
Bloggaren med den stora förkärleken för utdelningar och det lite kryptiska namnet 40procent20år skrev häromdagen en bloggpost om utdelningar från investmentbolag år 2010 där han/hon nog likt mig drar slutsatsen att många investmentbolag kommer sänka utdelningen till våren, kanske inte helt förvånande.
Samtidigt så läste jag också i bloggen med det ännu mer suspekta namnet Zedsdead där han/hon publicerar en lista från Nordea över deras prognoser om kommande utdelningar. För egen del som kund i årets Bank, Handelsbanken så får man faktiskt varje vecka en pdf över bla. deras prognoser på utdelningar från de aktier som bankens analytiker hårdbevakar med köp och säljråd som i den bästa amerikanska actionfilmen. Man kan dra slutsatsen att det skiljer sig lite vilka prognoser respektive bank har på vårens utdelningar i olika bolag men båda banker tror i många fall på rejäla utdelningssänkningar till våren. Vilket då drabbar investmentbolagens egna utdelningar med ett års fördröjning.
Men för att göra denna bloggpost lite mer spännande så jag tog helt sonika ZedsDead Nordea utdelningsprognoser och matade in i excelfilen över Investmentbolaget Industrivärdens aktuella börsportfölj. Sedan tillämpar vi de skatteregler som Industrivärden har med schblonskatt bla., samt lägger till räntan på det 10,6Mdr stora lån som Industrivärden har, bolagets förvaltningskostnader osv.
Vad som då framkommer är prognosen på den utdelning som Industrivärden förväntas ge ut våren 2011 baserat på nuvarande portfölj, belåning, förvaltningskostnader samt Nordeas utdelningsprognoser. Givetvis med stor osäkerhet.
Men innan vi pratar 2011 så bör man alltså ha koll på våren 2010 för att förstå utdelningen 2011 från investmentbolag som jag skrev ovan. Industrivärden kommer våren 2010 ta emot utdelningar på 1235 Mkr, men man kommer tvingas betala en ränta om 466mkr, ha förvaltningskostnader på 80Mkr och en schablonskattekostnad på 72 Mkr allt annat lika mot idag. Totalt sett så resulterar dessa kryptiska siffror till att bolaget förväntas till sina egna aktieägare dela ut 761Mkr våren 2011per aktie blir det 1,97kr, en summa som är rejält mindre än den som Industrivärden kommer dela ut våren 2010 då utdelningen kommer hamna omkring 3,5kr +/- någon 25 öring. Betänk också att Nordeas prognoser är att både SSAB och Sandvik ger utdelning, gör dom inte det blir det inte ens 1,50kr. En prognosdirektavkastning 2010 om ca. 4,2% och 2011 omkring 2,38% mao på dagens kurs på C-aktien. Om Industrivärdens styrelse sedan tror på utdelningshöjningar i portföljbolagen 2011 så kan det nog dock vara så att man delar ut lite extra våren 2011 för att på så sätt bygga upp en skatteavdrag.
Vore man analytiker till vardags så borde man väl både få bonus och ta en öl på stureplan efter så många siffror eller?
Samtidigt så läste jag också i bloggen med det ännu mer suspekta namnet Zedsdead där han/hon publicerar en lista från Nordea över deras prognoser om kommande utdelningar. För egen del som kund i årets Bank, Handelsbanken så får man faktiskt varje vecka en pdf över bla. deras prognoser på utdelningar från de aktier som bankens analytiker hårdbevakar med köp och säljråd som i den bästa amerikanska actionfilmen. Man kan dra slutsatsen att det skiljer sig lite vilka prognoser respektive bank har på vårens utdelningar i olika bolag men båda banker tror i många fall på rejäla utdelningssänkningar till våren. Vilket då drabbar investmentbolagens egna utdelningar med ett års fördröjning.
Men för att göra denna bloggpost lite mer spännande så jag tog helt sonika ZedsDead Nordea utdelningsprognoser och matade in i excelfilen över Investmentbolaget Industrivärdens aktuella börsportfölj. Sedan tillämpar vi de skatteregler som Industrivärden har med schblonskatt bla., samt lägger till räntan på det 10,6Mdr stora lån som Industrivärden har, bolagets förvaltningskostnader osv.
Vad som då framkommer är prognosen på den utdelning som Industrivärden förväntas ge ut våren 2011 baserat på nuvarande portfölj, belåning, förvaltningskostnader samt Nordeas utdelningsprognoser. Givetvis med stor osäkerhet.
Men innan vi pratar 2011 så bör man alltså ha koll på våren 2010 för att förstå utdelningen 2011 från investmentbolag som jag skrev ovan. Industrivärden kommer våren 2010 ta emot utdelningar på 1235 Mkr, men man kommer tvingas betala en ränta om 466mkr, ha förvaltningskostnader på 80Mkr och en schablonskattekostnad på 72 Mkr allt annat lika mot idag. Totalt sett så resulterar dessa kryptiska siffror till att bolaget förväntas till sina egna aktieägare dela ut 761Mkr våren 2011per aktie blir det 1,97kr, en summa som är rejält mindre än den som Industrivärden kommer dela ut våren 2010 då utdelningen kommer hamna omkring 3,5kr +/- någon 25 öring. Betänk också att Nordeas prognoser är att både SSAB och Sandvik ger utdelning, gör dom inte det blir det inte ens 1,50kr. En prognosdirektavkastning 2010 om ca. 4,2% och 2011 omkring 2,38% mao på dagens kurs på C-aktien. Om Industrivärdens styrelse sedan tror på utdelningshöjningar i portföljbolagen 2011 så kan det nog dock vara så att man delar ut lite extra våren 2011 för att på så sätt bygga upp en skatteavdrag.
Vore man analytiker till vardags så borde man väl både få bonus och ta en öl på stureplan efter så många siffror eller?
Kan man i en blogg påverka?
Vi har i Sverige mycket att vara stolta över. I ett internationellt perspektiv är många saker mycket väl fungerande i detta land med de fantastiska årstiderna. Vi har goda demokratiskta processer i vårt land, vi har t.ex. en utmärkt offentlighetsprincip, myndigheter som överlag är välskötta och kostnadseffektiva, liten korruption och dessutom ett av de länder i världen där medborgarna är mest benägna att betala räkningarna vi får hem i brevlådan (vilket för övrigt är en siffra som kredithanteringsbolaget Intrum Justitia följer upp årligen).
Självfallet slår vi oss svenskar för bröstet också i många områden där vi kanske inte är direkt världsbäst exempelvis så är kunskaperna i mattematik bland högstadielelever inte direkt top of the line och det är procentuellt fler polacker än svenskar som har fjärrvärme i sina bostäder. Men det är inte detta jag tänkte skriva om utan den allra första paragrafen i den svenska regeringsformen, ”all offentlig makt utgår från folket”
Jag fick en kommentar i mitt kritiska inlägg om Allemanskonto/spardepå att jag borde skicka detta till de som idag är de som är sekreterare i sparskatteutredningen och föra fram mina synpunkter. Jag är nog benägen att hålla med, att sitta och ”gnälla” i en inte direkt enormt trafikerad blogg är väl kanske inte det mest produktiva som man kan göra här i världen om man vill påverka och göra sin röst hörd. Så i söndags kväll gjorde jag som kommentatoren sa, tog mig en eller två minuter av mitt liv och mailade över mitt ”alternativa förslag” hur jag tycker skulle kunna förändra en del av den minst sagt krångliga beskattning som idag finns på värdepapper som ett underlag till den kloke statssekreteraren Ingemar Hansson som nu leder sparskatteutredningen.
Ingemar hälsar och tackar idag för de synpunkter som inkommit och tar med dessa i det fortsatta utredningsarbetet och i självfallet i den svenska offentlighetsprincipens anda diariefört dessa synpunkter som inkommen allmän handling denna gång med diarienummer Fi 2009/7429.
Vad har du gjort för den svenska demokratin idag?
Självfallet slår vi oss svenskar för bröstet också i många områden där vi kanske inte är direkt världsbäst exempelvis så är kunskaperna i mattematik bland högstadielelever inte direkt top of the line och det är procentuellt fler polacker än svenskar som har fjärrvärme i sina bostäder. Men det är inte detta jag tänkte skriva om utan den allra första paragrafen i den svenska regeringsformen, ”all offentlig makt utgår från folket”
Jag fick en kommentar i mitt kritiska inlägg om Allemanskonto/spardepå att jag borde skicka detta till de som idag är de som är sekreterare i sparskatteutredningen och föra fram mina synpunkter. Jag är nog benägen att hålla med, att sitta och ”gnälla” i en inte direkt enormt trafikerad blogg är väl kanske inte det mest produktiva som man kan göra här i världen om man vill påverka och göra sin röst hörd. Så i söndags kväll gjorde jag som kommentatoren sa, tog mig en eller två minuter av mitt liv och mailade över mitt ”alternativa förslag” hur jag tycker skulle kunna förändra en del av den minst sagt krångliga beskattning som idag finns på värdepapper som ett underlag till den kloke statssekreteraren Ingemar Hansson som nu leder sparskatteutredningen.
Ingemar hälsar och tackar idag för de synpunkter som inkommit och tar med dessa i det fortsatta utredningsarbetet och i självfallet i den svenska offentlighetsprincipens anda diariefört dessa synpunkter som inkommen allmän handling denna gång med diarienummer Fi 2009/7429.
Vad har du gjort för den svenska demokratin idag?
måndag 23 november 2009
Vem har du kontrakt med?
Den eminente bloggaren Cornucopia skrev häromdagen ett inlägg om Tv-spelsbörserna som tål att highlightas bland andra. Ämnet som berördes är de CFD mäklare som nu poppar upp som svampar ur jorden och med tanke på all reklam man ser i media för CFD mäklare så är det uppenbarligen en del tillväxt i branschen och en hel del svenskar lär idag säkerligen investera i CFDs. CFD eller contract for difference är en form av ”värdepapper” där du och din bank sinsemellan har ett kontrakt om att du kan ta del av prisutveckling på en viss investeringsvara. Banken eller fondkommisionärsfirma bygger sedan upp en hel handelsplats av CFD kontrakt som går att säja och köpa i realtid, allt från guld, kaffebönor till kursen på ericssonaktien går att handla i någon snygg och trevlig webbapplikation som har ganska stora likheter med senaste utgåvorna av tvspel kan jag tänka mig. Någon kanske har sett tv reklam med mannen som jublar över en tradingvinst och råkar sätta på stereon.
När det gäller CFD finns det ingen underliggande tillgång som säkerhet för kontraktet och kontraktet går heller inte att handla över någon börs eller hos någon annan börsmäklare. Utan CFD gäller enbart mellan dig och banken, du kan inte ens ge CFD kontraktet till dina barn.
Bankerna som erbjuder tjänsten brukar sedan låta hugade spekulanter handla utan courtage och enbart med spread dvs att det kostar lite mer att köpa än att sälja. Genom att banken är garant för hela systemet så handlar banken på båda sidor av spreaden och tar mellanskillnaden i egen plånbok. För att det skall bli lite mer roligt och svängigt i handeln så har man normalt sett också en inbyggd belåning i CFD kontrakten t.ex. man tror att guld skall öka i pris så kan man t.e. köpa ”guld” (i form av guld-CFDn) för kanske 1 Mkr men enbart betala 30 000kr eller något. Vilket givetvis blir en rejäl hävstång där det egna kapitalet kan öka rejält i värde men också i stort sett bli värdelöst om det vill sig illa. CFD-banken tar givetvis också ut en finansieringränta på att tillhanda hålla denna inbyggda belåning av främmande kapital och banken tjänar således räntepengar på utlåning som vilken bank som helst.
CFD är enlig mig ingen annat än en avancerad form av tv-spel. Självfallet går det som spekulant och duktig trader att tjäna pengar på CFD handel det betvivlar jag inte men samtidigt så har man oddsen betänkligt emot sig, frånvaro av courtage till trots. Har man rätt uppfattning om prisutvecklingen på en viss tillgång samt god tajming så går det tom att tjäna stora pengar men risken för bakslag är stor.
Ett stort problem uppkommer helt klart i de situationer den bakomliggande Tv-spelsaktören/banken kanske inte är så stabil och stadd i kassan utan kan tänkas hamna på obestånd, mäklaren IGM anser detta dock vara osannolikt i sina depåvillkor så et kanske man skall bortse från. Vad som då i denna osannolika händelse händer med dina ”värdepapper” återstår att se. Många CFD mäklare såsom IGM Markets mfl har sin hemvist på de brittiska öarna och det skydd som du som investerare då hamnar under (enligt mäklarens information på webben) är det brittiska investerarskyddet och detta skydd tillhanda håller då ett maximalt skydd om 48000pund (under vissa förutsättningar). Hur och är du kan tänkas få ut dina pengar står skrivit i stjärnorna eller i brittisk terrorlagstiftning vilket Kapupthing bank fick kännas av. Lika så kan det bli problem för dina efterlevande om du själv oväntat skulle knacka på Sankte Pers pärleport då CFD kontrakten gäller mellan dig och banken, ingen annan.
Nej mitt råd för dig som till äventyrs inte är tv-spelsmissbrukare är att avstå från CFDs, även om du är en aktiv trader, har en förkärlek för prisutvecklingen på kaffebönor och guldtackor. Vill du köpa dessa tillgångar rekommenderas med varm hand antingen terminsinvesteringar (vilka om du inte säljer terminen innebär att någon levererar oljetunnan, guldet eller kaffebönorna) alternativt att du investerar i en börshandlad fond innehållande terminskontrakt. Tänk dock på att råvaruinvesteringar handlar om prisförändringar och inte ger någon återkommande avkastning i form av ränteintäkter eller direktavkastning.
När det gäller CFD finns det ingen underliggande tillgång som säkerhet för kontraktet och kontraktet går heller inte att handla över någon börs eller hos någon annan börsmäklare. Utan CFD gäller enbart mellan dig och banken, du kan inte ens ge CFD kontraktet till dina barn.
Bankerna som erbjuder tjänsten brukar sedan låta hugade spekulanter handla utan courtage och enbart med spread dvs att det kostar lite mer att köpa än att sälja. Genom att banken är garant för hela systemet så handlar banken på båda sidor av spreaden och tar mellanskillnaden i egen plånbok. För att det skall bli lite mer roligt och svängigt i handeln så har man normalt sett också en inbyggd belåning i CFD kontrakten t.ex. man tror att guld skall öka i pris så kan man t.e. köpa ”guld” (i form av guld-CFDn) för kanske 1 Mkr men enbart betala 30 000kr eller något. Vilket givetvis blir en rejäl hävstång där det egna kapitalet kan öka rejält i värde men också i stort sett bli värdelöst om det vill sig illa. CFD-banken tar givetvis också ut en finansieringränta på att tillhanda hålla denna inbyggda belåning av främmande kapital och banken tjänar således räntepengar på utlåning som vilken bank som helst.
CFD är enlig mig ingen annat än en avancerad form av tv-spel. Självfallet går det som spekulant och duktig trader att tjäna pengar på CFD handel det betvivlar jag inte men samtidigt så har man oddsen betänkligt emot sig, frånvaro av courtage till trots. Har man rätt uppfattning om prisutvecklingen på en viss tillgång samt god tajming så går det tom att tjäna stora pengar men risken för bakslag är stor.
Ett stort problem uppkommer helt klart i de situationer den bakomliggande Tv-spelsaktören/banken kanske inte är så stabil och stadd i kassan utan kan tänkas hamna på obestånd, mäklaren IGM anser detta dock vara osannolikt i sina depåvillkor så et kanske man skall bortse från. Vad som då i denna osannolika händelse händer med dina ”värdepapper” återstår att se. Många CFD mäklare såsom IGM Markets mfl har sin hemvist på de brittiska öarna och det skydd som du som investerare då hamnar under (enligt mäklarens information på webben) är det brittiska investerarskyddet och detta skydd tillhanda håller då ett maximalt skydd om 48000pund (under vissa förutsättningar). Hur och är du kan tänkas få ut dina pengar står skrivit i stjärnorna eller i brittisk terrorlagstiftning vilket Kapupthing bank fick kännas av. Lika så kan det bli problem för dina efterlevande om du själv oväntat skulle knacka på Sankte Pers pärleport då CFD kontrakten gäller mellan dig och banken, ingen annan.
Nej mitt råd för dig som till äventyrs inte är tv-spelsmissbrukare är att avstå från CFDs, även om du är en aktiv trader, har en förkärlek för prisutvecklingen på kaffebönor och guldtackor. Vill du köpa dessa tillgångar rekommenderas med varm hand antingen terminsinvesteringar (vilka om du inte säljer terminen innebär att någon levererar oljetunnan, guldet eller kaffebönorna) alternativt att du investerar i en börshandlad fond innehållande terminskontrakt. Tänk dock på att råvaruinvesteringar handlar om prisförändringar och inte ger någon återkommande avkastning i form av ränteintäkter eller direktavkastning.
fredag 20 november 2009
Varför är folk inte ute i naturen?
Själv så är jag ”friluftsnörd” och allmänt skogstokig skall erkännas. Uppvuxen i ett litet samhälle över 50 mil bort från Stureplan vid skogskanten några hundra meter från en sjö, inskolad av föräldrar i mulleverksamhet, scouting, orientering och skidor. Sedan utbildad jägarsoldat med kortvågsradio och tung ryggsäck i det militära, klättrat berg på över 4000m, paddlar kajak och åker långfärdsskridskor…. så det har liksom blivit några timmar utomhus i både regn och solsken så att säga.
Dagens Industri av alla tidningar skrev igår en kort artikel att det idag enligt Sveriges Lantbruksuniversitet är över hälften av alla svenskar som ALDRIG besöker ger sig ut i ”skog och mark” (vad denna definition nu innebär). För egen del anser jag detta skrämmande att så många svenskar faktiskt inte besöker något annat än asfalterade gator, Nautilusgym, tunnelbanesitsar, snyggt designade Zara-butiker och seven-eleven korvkioskar. Jag får det liksom inte att gå ihop med dagens ökade intresse för klimat, naturskydd och inte minst folkhälsa. Någonstans blev det fel.
Eller är det liksom tidens melodi att man skall besöka våra svenska nationalparker genom Tv-inspelningar och youtubefilmer? Att stilla sitt miljösamvete genom att köpa någon liten ekologisk syltburk på Ica istället för att själv plocka bär? Att skriva inlägg på facebook om hur gulligt det är med rävar utan att själv någonsin sett en räv?
Samtidigt skapar denna okunskap om 95% av Sveriges yta ett ökat mått av kommersialisering/företagsideér på ”landsbygden” då denna nog torde bli ganska exklusiv att vistas i med tiden och tyvärr så börjar det dyka upp allt mer hot mot vår allemansrätt och snart får vi väl se betalautomater vid den lilla skogssjön med texten, ”nakenbad 10kr, betala med mastercard eller iPhone”.
Eller kanske man själv dra lite nytta av detta.? Jag funderar skarpt på att lotta ut "exklusiva" friluftsupplevelser med mig (jag bjuder dessutom på kaffe), skulle det passa?
Nej nu skall jag faktiskt inte sitta här bakom iMacen och gnälla utan åka iväg och springa en stund i skogen och sedan bada med några goda vänner bastu efteråt i en liten sportstuga, det borde fler göra!
Livet skall inte fyllas med dagar, utan dagar skall fyllas med liv.
Hur dyr är din fond?
När man läser bloggar som skriver om aktier och andra investeringar så återkommer ofta bloggposter om courtage dvs kostanden för att köpa eller sälja aktier. Personligen så jag tycka att det ibland läggs lite väl mycket fokus på en om viss bank har dom eller dom priserna. Låt inte courtaget avgöra vart du har dina pengar kan jag tycka (såvida du inte ägnar dig åt allt för hetsig trading).
Dina kostnader för courtaget består som bekant inte direkt bara av vilka priser som dina banker eller nätmäklare tar utan i högsta grad också hur du själv köper och säljer aktier. Så den som främst påverkar kostnaden för courtage är givetvis den som sitter bakom ratten inte banken. Kostnader för courtage i en aktieportfölj går med lite god välvilja ungefärligt likställa med förvaltningsavgiften på aktiefond (jo jag vet att courtaget liggan utanför förvaltningskostnaden och TKA är ett mer relevant begrepp), den avgift vi alla genom media och goda rådgivare har lärt oss avsky. Fördelen med att äga aktier är att man just inte belastas med någon förvaltningsavgift alls förutom då courtage som man betalar när man köper och säljer aktier.
Tyvärr så tror jag faktiskt att många aktieägare själva skapar sig hög förvaltningsavgift på sina egna tillgångar genom att betala mycket courtage till banken. För denns skull skall man givetvis inte dra sig för att sälja aktier i händelse av att man inte längre vill äga aktier/obligationer/optioner eller vad det nu är frågan om i ett visst företag.
Men hur dyr är din egen fond? Hur mycket har du betalat till banken?
Du sammanställer den totala kostnaden du lagt på köp och säljcurtage under året genom att addera alla courtagekronor och dela med kapitalet du har till förfogande (räkna bort ev. fonder). Som referenssiffra kan nämnas att investmentbolaget Industrivärden har förvaltningskostnader på omkring 0,17% och då ingår alla anställas löner i denna siffra också. Är din ”fond” billigare?
Dina kostnader för courtaget består som bekant inte direkt bara av vilka priser som dina banker eller nätmäklare tar utan i högsta grad också hur du själv köper och säljer aktier. Så den som främst påverkar kostnaden för courtage är givetvis den som sitter bakom ratten inte banken. Kostnader för courtage i en aktieportfölj går med lite god välvilja ungefärligt likställa med förvaltningsavgiften på aktiefond (jo jag vet att courtaget liggan utanför förvaltningskostnaden och TKA är ett mer relevant begrepp), den avgift vi alla genom media och goda rådgivare har lärt oss avsky. Fördelen med att äga aktier är att man just inte belastas med någon förvaltningsavgift alls förutom då courtage som man betalar när man köper och säljer aktier.
Tyvärr så tror jag faktiskt att många aktieägare själva skapar sig hög förvaltningsavgift på sina egna tillgångar genom att betala mycket courtage till banken. För denns skull skall man givetvis inte dra sig för att sälja aktier i händelse av att man inte längre vill äga aktier/obligationer/optioner eller vad det nu är frågan om i ett visst företag.
Men hur dyr är din egen fond? Hur mycket har du betalat till banken?
Du sammanställer den totala kostnaden du lagt på köp och säljcurtage under året genom att addera alla courtagekronor och dela med kapitalet du har till förfogande (räkna bort ev. fonder). Som referenssiffra kan nämnas att investmentbolaget Industrivärden har förvaltningskostnader på omkring 0,17% och då ingår alla anställas löner i denna siffra också. Är din ”fond” billigare?
torsdag 19 november 2009
Allemanskonto/spardepå ett riktigt skitförslag!
Beskattningen av aktier har alltid varit en politisk diskussionspunkt med många förändringar hit och dit i takt med de politiska vindarna. Tänk på 60-talet då behövde man inte skatta alls för vinster man realiserade om man haft aktierna längre än 5 år, men däremot i sanna pomperipossa-andra så fick man i vissa fall betala över 60% av hela kapitalet(!!) i skatt om man råkade ärva föräldrarnas miljonförmögenhet. Huga, det var tider det…
De senaste åren är det många som krävt att beskattning av aktier/kapitalinkomster måste förändras och den verkliga spiken i kistan slog Skatteverkets generaldirektör när han i media sa att skattereglerna är så komplicerade (in minst vid splitt-inlösenprogram) att det är dags att vi inför schablonbeskattning av aktier på något sätt. Aktiespararna och inte minst fondbranschen har krävt att man måste kunna byta aktier och fonder utan att skatt utlöses. Nätmäklarna började skrika att svenska folket måste få friheten att köpa och sälja i högre takt.
Regeringen tillsatte utredningar…
Idag har det börjat läcka ut lite hur regeringen tänkbara beskattning kan tänkas se ut. Enligt gammelmedia så införs en ny sparform spardepå/allemanskonto. I denna spardepå kan man enbart föra in kontanter. Man blir ägarregisterad för alla innehav i spardepån, ev. utdelningar, inlösenprogram och köp försäljningar blir skattefria. Istället så kommer spardepån att schablonbeskattas månatligen eller årligen oklart om det blir med höga eller låga avkastningsskatten. Det blir mao en hybrib mellan gamla kapitalpensionen, kapitalförsäkring men med ägarregistrering. En övergång till spardepå blir frivillig och kräver att nuvarande innehav realiseras och kontanter sätts in i spardepån.
Personligen anser jag att förslaget bör återremitteras till papperskorgen! Ett riktigt uselt skitförslag.
Införande av en spardepå/allemanskonto löser i stort sett ingenting av de problem som påtalats mer än insiderregler kan bli bättre och att spardepåägarna får äta räkmackor på bolagsstämmor samt att Kapitalförsäkringen också blir stendöd som placeringsform om nu det sistnämnda var något eftersträvansvärt?.
Löser spardepån det problemet med att många idag har gamla allemansfonder från 70-talet? Nej, förändrar det beskattningen av aktier? Nej, Blir det mer valfrihet och konkurrens? Nej Skapar det ytterligare förvirring mellan olika sparformer? Ja
Vi tar t.ex. faster Svea 68 år gammal. Hon har sparat och gnetat med några hundralappar i sparbankens allemansfond varje månad sedan Olof Palmes glansdagar. Idag är allemansfonden värd 1Mkr och anskaffningskostnaden 300 000kr, latent reavinst 700 000kr. Svea skulle gärna byta till Avanza Zero då den fonden är i stort sett lika i innehav i respektive fond med 1,4% lägre årliga avgifter. Det skulle ge henne bättre avkastning i framtiden, med ung. 1,4% per år. Är det rationellt för Svea att sälja av allemansfonden betala 210 000kr i skatt och placera 790 000kr i spardepå i Avanza Zero? Knappast! Det skulle ta henne över 20 år innan den nya bättre fonden tog igen kostanden att realisera trots att nya fonden är ett bättre val. Svea bli mao även framgent inlåst i sin dåliga fond!
Ragnar 38 år köpte Ratos och Hexagonaktier för 13 år sedan istället för en ny tjock-tv. Han har god tro på Ratos och Hexagon och vill ha kvar sina aktier. Är det rimligt för honom att sälja av sina aktier med kanske 500% i vinst, betala skatt sätta in pengar i spardepån och köpa tillbaka Ratos och Hexagonaktier? Knappast! Men däremot är det rimligt för honom kanske att nyspara i spardepån med påföljden att han har än mer depåer, konton och skatteregler att hålla koll på
Vi tar Personaldirektören René 42 år som arbetar på börsnoterade stora firman AB. Dom har ett personalaktieprogram där man kan avstå lön mot tilldelade aktier med inlåsning på 10 år i ett ”incitamentsprogram”. Skulle detta fungera i en spardepå som hon kanske ändå har en slant i? Knappast
Nej, Sverige behöver inte ytterligare en sparform för aktier och fonder! Sverige behöver en förändring i beskattning av finansiella tillgångar. Vi behöver också skapa lösningar som förhindrar banker att fortsätta ta ut oskäliga avgifter på gamla och vi behöver en sparform som förenklar byten av finansiella tillgångar.
Stockmans alternativa förslag på spardepå
Till en spardepå kopplas ett anskaffningsvärde som depåförande bank åtar sig att kontoföra och rapportera till skatteverket på samma sätt som en aktiefond. Till spardepån skall föras alla VPC-registerade värdepapper (även optioner) och även kapitalförsäkringar. Gamla värdepapper läggs in i spardepån med sitt nuvarande anskaffningsvärde, kapitalförsäkringar läggs in med anskaffningsvärde=värdet på kapitalförsäkringen. Spardepån får såldes ett anskaffningsvärde och ett nuvärde och görs obligatorisk för alla som äger finansiella tillgångar, vips får vi en ny beskattning.
Inom spardepåns ram kan alla typer av förändringar genomföras helt utan skattekonsekvenser. Utdelningar görs skattefria som i en kapitalförsäkring och alla tillgångar ägarregisteras. För att kompensera staten för frånvaro av utdelningsskatt påförs den låga avkastningsskatten (hälften av skatten mot dagens kapitalförsäkringar o,58% år 2009) att tas ut med några ören/kronor varje dag automatiskt. Eventuella kontantuttag ur spardepån tas upp för reavinstbeskattning som sköts automatiskt av banken.
Te.x. du har ett anskaffningsvärde på spardepån på 1 Mkr och nuvärdet är 2Mkr. Och du plockar ut 100 000kr ur depån så tas 50 000kr tas så upp som kapitalinkomst, Är anskaffningsvärdet 1Mkr och nuvärdet 700 000kr och du tar ut 100 000kr så gör du en kapitalförlust på 30 000kr. Allt redovisas automatiskt i deklarationen helt utan några blanketter precis som aktiefonder.
I samma förslag sänks sedan reavinstbeskattningen till i ett första steg 20% på överskott av kapital och som en konsekvens sänks även avdragsmöjligheterna för kapitalunderskott till 20% (t.x. räntor på bolån) så dämpar vi lite boprisbubbla samtidigt.
Så tycker jag...
De senaste åren är det många som krävt att beskattning av aktier/kapitalinkomster måste förändras och den verkliga spiken i kistan slog Skatteverkets generaldirektör när han i media sa att skattereglerna är så komplicerade (in minst vid splitt-inlösenprogram) att det är dags att vi inför schablonbeskattning av aktier på något sätt. Aktiespararna och inte minst fondbranschen har krävt att man måste kunna byta aktier och fonder utan att skatt utlöses. Nätmäklarna började skrika att svenska folket måste få friheten att köpa och sälja i högre takt.
Regeringen tillsatte utredningar…
Idag har det börjat läcka ut lite hur regeringen tänkbara beskattning kan tänkas se ut. Enligt gammelmedia så införs en ny sparform spardepå/allemanskonto. I denna spardepå kan man enbart föra in kontanter. Man blir ägarregisterad för alla innehav i spardepån, ev. utdelningar, inlösenprogram och köp försäljningar blir skattefria. Istället så kommer spardepån att schablonbeskattas månatligen eller årligen oklart om det blir med höga eller låga avkastningsskatten. Det blir mao en hybrib mellan gamla kapitalpensionen, kapitalförsäkring men med ägarregistrering. En övergång till spardepå blir frivillig och kräver att nuvarande innehav realiseras och kontanter sätts in i spardepån.
Personligen anser jag att förslaget bör återremitteras till papperskorgen! Ett riktigt uselt skitförslag.
Införande av en spardepå/allemanskonto löser i stort sett ingenting av de problem som påtalats mer än insiderregler kan bli bättre och att spardepåägarna får äta räkmackor på bolagsstämmor samt att Kapitalförsäkringen också blir stendöd som placeringsform om nu det sistnämnda var något eftersträvansvärt?.
Löser spardepån det problemet med att många idag har gamla allemansfonder från 70-talet? Nej, förändrar det beskattningen av aktier? Nej, Blir det mer valfrihet och konkurrens? Nej Skapar det ytterligare förvirring mellan olika sparformer? Ja
Vi tar t.ex. faster Svea 68 år gammal. Hon har sparat och gnetat med några hundralappar i sparbankens allemansfond varje månad sedan Olof Palmes glansdagar. Idag är allemansfonden värd 1Mkr och anskaffningskostnaden 300 000kr, latent reavinst 700 000kr. Svea skulle gärna byta till Avanza Zero då den fonden är i stort sett lika i innehav i respektive fond med 1,4% lägre årliga avgifter. Det skulle ge henne bättre avkastning i framtiden, med ung. 1,4% per år. Är det rationellt för Svea att sälja av allemansfonden betala 210 000kr i skatt och placera 790 000kr i spardepå i Avanza Zero? Knappast! Det skulle ta henne över 20 år innan den nya bättre fonden tog igen kostanden att realisera trots att nya fonden är ett bättre val. Svea bli mao även framgent inlåst i sin dåliga fond!
Ragnar 38 år köpte Ratos och Hexagonaktier för 13 år sedan istället för en ny tjock-tv. Han har god tro på Ratos och Hexagon och vill ha kvar sina aktier. Är det rimligt för honom att sälja av sina aktier med kanske 500% i vinst, betala skatt sätta in pengar i spardepån och köpa tillbaka Ratos och Hexagonaktier? Knappast! Men däremot är det rimligt för honom kanske att nyspara i spardepån med påföljden att han har än mer depåer, konton och skatteregler att hålla koll på
Vi tar Personaldirektören René 42 år som arbetar på börsnoterade stora firman AB. Dom har ett personalaktieprogram där man kan avstå lön mot tilldelade aktier med inlåsning på 10 år i ett ”incitamentsprogram”. Skulle detta fungera i en spardepå som hon kanske ändå har en slant i? Knappast
Nej, Sverige behöver inte ytterligare en sparform för aktier och fonder! Sverige behöver en förändring i beskattning av finansiella tillgångar. Vi behöver också skapa lösningar som förhindrar banker att fortsätta ta ut oskäliga avgifter på gamla och vi behöver en sparform som förenklar byten av finansiella tillgångar.
Stockmans alternativa förslag på spardepå
Till en spardepå kopplas ett anskaffningsvärde som depåförande bank åtar sig att kontoföra och rapportera till skatteverket på samma sätt som en aktiefond. Till spardepån skall föras alla VPC-registerade värdepapper (även optioner) och även kapitalförsäkringar. Gamla värdepapper läggs in i spardepån med sitt nuvarande anskaffningsvärde, kapitalförsäkringar läggs in med anskaffningsvärde=värdet på kapitalförsäkringen. Spardepån får såldes ett anskaffningsvärde och ett nuvärde och görs obligatorisk för alla som äger finansiella tillgångar, vips får vi en ny beskattning.
Inom spardepåns ram kan alla typer av förändringar genomföras helt utan skattekonsekvenser. Utdelningar görs skattefria som i en kapitalförsäkring och alla tillgångar ägarregisteras. För att kompensera staten för frånvaro av utdelningsskatt påförs den låga avkastningsskatten (hälften av skatten mot dagens kapitalförsäkringar o,58% år 2009) att tas ut med några ören/kronor varje dag automatiskt. Eventuella kontantuttag ur spardepån tas upp för reavinstbeskattning som sköts automatiskt av banken.
Te.x. du har ett anskaffningsvärde på spardepån på 1 Mkr och nuvärdet är 2Mkr. Och du plockar ut 100 000kr ur depån så tas 50 000kr tas så upp som kapitalinkomst, Är anskaffningsvärdet 1Mkr och nuvärdet 700 000kr och du tar ut 100 000kr så gör du en kapitalförlust på 30 000kr. Allt redovisas automatiskt i deklarationen helt utan några blanketter precis som aktiefonder.
I samma förslag sänks sedan reavinstbeskattningen till i ett första steg 20% på överskott av kapital och som en konsekvens sänks även avdragsmöjligheterna för kapitalunderskott till 20% (t.x. räntor på bolån) så dämpar vi lite boprisbubbla samtidigt.
Så tycker jag...
onsdag 18 november 2009
Får man göra reklam?
Jag tänkte ta tillfället i akt att göra lite reklam (helt oavlönat dessutom)
Eftermiddag och kväll den 2:december arrangerar Aktiespararna i Örebro ett flertal arrangemang maa av föreningen här i staden fyller 35 år. Detta firar man med några kortare föredrag med aktie/ekonomi/börsinriktning, en trevlig supé med ett glas vin, en kortare koncert med en lokal operasångare och lite mingel och dans för att ge lite glamour över tillfället.
Bland fördragshållare kan nämnas Vostok Naftas IR-nisse, Aktiespararnas VD Gunter Mårder, Några finansnissar från någon fondförvaltningsfirma, lite resetips, någon som skall prata om teknisk analys och något företag som vill ha i pengar i en nyemission och vill berätta om sina goda framtidsmöjligheter. Samt också av någon outgrundlig anledning, även undertecknad som förmodas prata om något trevligt, idag ännu okänt.
Det kommer också vara ”Smartskallesoffa” ja ni vet en sån där panel där kloka män, kvinnor och bloggare sitter och tycker om det ena och det andra. Någon som är tokoptimist om gruvbrytning i mindre Asien, någon som tror att börsen går upp 7% kommande 29 dagarna, någon som ondgör sig över Wallenbergdirektörer och någon som oroar sig över USA höga statsskuld och matförsörjning.
Länk
Så om du bor i Örebro eller i omnejd så passa på att ha en trevlig eftermiddag/kväll den 2:a december tycker jag. Mingel och mat smakar ju dessutom gott. Vem vet, kanske vi ses på dansgolvet? (Är dålig på discodans men klarar mig hyfsat i bugg)
Eftermiddag och kväll den 2:december arrangerar Aktiespararna i Örebro ett flertal arrangemang maa av föreningen här i staden fyller 35 år. Detta firar man med några kortare föredrag med aktie/ekonomi/börsinriktning, en trevlig supé med ett glas vin, en kortare koncert med en lokal operasångare och lite mingel och dans för att ge lite glamour över tillfället.
Bland fördragshållare kan nämnas Vostok Naftas IR-nisse, Aktiespararnas VD Gunter Mårder, Några finansnissar från någon fondförvaltningsfirma, lite resetips, någon som skall prata om teknisk analys och något företag som vill ha i pengar i en nyemission och vill berätta om sina goda framtidsmöjligheter. Samt också av någon outgrundlig anledning, även undertecknad som förmodas prata om något trevligt, idag ännu okänt.
Det kommer också vara ”Smartskallesoffa” ja ni vet en sån där panel där kloka män, kvinnor och bloggare sitter och tycker om det ena och det andra. Någon som är tokoptimist om gruvbrytning i mindre Asien, någon som tror att börsen går upp 7% kommande 29 dagarna, någon som ondgör sig över Wallenbergdirektörer och någon som oroar sig över USA höga statsskuld och matförsörjning.
Länk
Så om du bor i Örebro eller i omnejd så passa på att ha en trevlig eftermiddag/kväll den 2:a december tycker jag. Mingel och mat smakar ju dessutom gott. Vem vet, kanske vi ses på dansgolvet? (Är dålig på discodans men klarar mig hyfsat i bugg)
tisdag 17 november 2009
Vart har alla investmentbolag tagit vägen?
Investmentbolag såsom Investor och Kinnevik är populära investeringsobjekt för den som äger aktier och det med rätta då investmentbolagen som grupp på lång tid i totalavkastning oftast överträffar börsindex. Pga att den totala underliggande börsportföljen blir mycket indexlik men där portföljen kan handlas med rabatt men där utdelningar blir lika stor som de underliggande bolagen och direktavkastningen på så sätt blir bättre än börsen men kanske+ 1% per år på index, på lång sikt.
För många år sedan fanns det många investmentbolag tar vi fram en Dagens Industri eller Affärsvärlden från svunna tider hittar vi kanske en lista som ser ut som exempelvis Asken, Atle, Bacho, Bure, Carnegie (gammel-gamla bolaget) , Custos, Export-Invest, Fannyudde, Industrivärden, Investor, Kinnevik, providentia Ratos, Sanna, Säfveån, Öresund.
Idag har vi bara en bråkdel kvar och trenden är nog den att det kommer bli färre och färre på börsen. Nu senast i raden så skall Bure och Skanditek gå samman, fullt logiskt då man kapar kostnader och får andra stordriftsfördelar.
Fondförvaltaren för aktiefonden HQ Sverige, Simon Blecher som förut var journalist på Affärsvärden skrev för några år sedan att Investmentbolagen går mot en säker död (men jag hitta bara inte länken på internet)….Vad tror du? Jag tror Simon har rätt även om Investor nog lär finnas kvar på börsen länge än.
För många år sedan fanns det många investmentbolag tar vi fram en Dagens Industri eller Affärsvärlden från svunna tider hittar vi kanske en lista som ser ut som exempelvis Asken, Atle, Bacho, Bure, Carnegie (gammel-gamla bolaget) , Custos, Export-Invest, Fannyudde, Industrivärden, Investor, Kinnevik, providentia Ratos, Sanna, Säfveån, Öresund.
Idag har vi bara en bråkdel kvar och trenden är nog den att det kommer bli färre och färre på börsen. Nu senast i raden så skall Bure och Skanditek gå samman, fullt logiskt då man kapar kostnader och får andra stordriftsfördelar.
Fondförvaltaren för aktiefonden HQ Sverige, Simon Blecher som förut var journalist på Affärsvärden skrev för några år sedan att Investmentbolagen går mot en säker död (men jag hitta bara inte länken på internet)….Vad tror du? Jag tror Simon har rätt även om Investor nog lär finnas kvar på börsen länge än.
Det är nu du skall deklarera!
November, mörkt, kallt och ruggigt och långt kvar till deklarationen skall vara inskickad. Samtidigt är det nu som du skall ta tag i din skatt för året, deklarationstider! (såvida du inte äger en kapitalförsäkring).
Det skrivs mycket om hur besvärligt det är att deklarera aktier och visst är det kanske till viss del sant (även om en viss del är "reklam" för fonder och kapitalförsäkringar), särskilt för dem som säljer 20 år gamla aktier samtidigt så bör inte deklarationen i sig inte vara så svår att enbart deklarationen skall göra att du istället väljer att spara i en kapitalförsäkring. Såvida du inte är Högskolestudent, då kan en kapitalförsäkring vara mycket god idé att ha just en kapitalförsäkring(tänker på fribelopp) . Själv så blev jag under min studieperiod bla. återbetalningsskyldig på studiemedel då jag total sett tjänat för mycket (kapital+tjänst), surt sa räven även under IT-bubblans tidevarv.
Är man någorlunda strukturerad som människa så är det "hyfsat" enkelt att deklarera aktier även om man inte har en kapitalförsäkring.. När man köper en aktie så är det lämpligt att spara notan sparar i en pärm och lika så när man sedan säljer aktien skriver man ut den notan och sparar i en pärm. I denna pärm så sparar man också ev. nyemissioner som man deltar i samt ev. split-inlösenprogram som man deltar i. Då har man koll på historiken i företaget. Har man glömt av vad som hänt i bolaget som kan ha betydelse för skatten så är www.skatteveket.se en trevlig sida, skriv bara t.ex. Investor informationsrutan så poppar all aktiehistorik upp sedan 70-talet eller något.
Köp och försäljningar bör inte enligt mig grundas på skatten, det bör man ALLTID komma ihåg. Man bör inte dra sig för att sälja en aktie som ligger med stor vinst och även omvänt med förlust. Aktier bör säljas av det skäl att inte längre vill äga en del i företaget. En placering som ligger på minus ä en latent tillgång som faktiskt är ”värd” nuvarande pris samt 30% av förlusten, dvs mer värd är vad du ser i din depå. En tillgång som utvecklats positivt och har stor reavinst är däremot värd mindre än vad man kan sälja den för maa skatten.
Så hur gör man då rent praktiskt när man bör tänka på skatten? (frågan riktad till dem som inte har en kapitalförsäkring). Under årets första 9 månader så tycker jag du inte skall tänka på skatten alls utan ev. transaktioner skall baseras på din uppfattning om du kan kan förmera ditt kapital. Sedan någon gång i september oktober så gör du en sammanställning över årets ev. reavinster och reaförluster t.ex. så kanske du gjorde en vinst på 20 000kr på en försäljning och minus 3000kr på en annan affär. Du har då således en total vinst på 17 000kr.
Efter detta konstaterande så letar man upp en ev. ”surdeg” som kanske har en latent reaförlust på 10 000kr men där du tycker att framtidsutsikterna ser helt okej ut och du inte vill sälja. Då gör du en sk. Vändningsaffär, du säljer helt snoika företaget som ligger med latent förlust och sedan dagen efter köper tillbaka samma aktie med samma antal i bästa fall tjänar du någon krona också. Vips har din totala reavinst gått ned från 17 000kr till enbart 7000kr och din skatt blir då således enbart 2100kr och du har kvar en precis lika stor portfölj med samma innehåll men där anskaffningsvärdet förändrats. Om du i din ”septembersammanställning” ligger på minus så försöker man göra en vändningsaffär med en vinstaktie. Målsättningen är att komma så nära noll som möjligt, men på plussidan.
Den som är kortsiktig (daytrejder motsv) har ofta mycket svårt att utnyttja skattekvittning utan deras beskattningar brukar normalt sett följa börskurvan ganska logiskt, dvs uppgångsår (som i år) blir det stor vinst medan nedgångsår ( som fjolåret) så redovisar kortsiktiga handlare ofta då totala minusresultat och det är svårt att göra något åt skatten (kan vara klokt att fundera över kapitalförsäkring om man är aktiv handlare). Långsiktiga placerare har däremot stora möjligheter att utjämna förhållandet mellan goda och dåliga år skattekniskt och istället redovisa en liten beskattningsbar vinst varje år (även om depåvärdet kanske svänger upp och ner bestänkligt). Genom systematisk, klok skatteplanering och vändningsaffärer så kan man realisera små vinster eller tom ”nolla” varje år och istället äga aktier med skattekredit av staten. (man får mao ett lån med 0% ränta av staten) och betalar skatten i framtiden istället.
En kategori som verkligen bör tänka sig noga för i deklarationerför är individer med mycket höga bostadslån och höga låneutgifter. Avdragsrätt på kapitalunderskott gäller fullt ut enbart upp till 100 000kr, så ha höga bostadslån och realiserade stora förluster kan bli riktigt obehagligt då får man inte tillbaka några pengar av staten inte…
Den som däremot exempelvis bor i hyresrätt med frikostiga aktieutdelningar och därigenom har ett överskott av kapital genom utdelningar kan passa på att realisera någon liten förlustaktie varje år och behålla ”vinnaraktierna”, det är kanske inte helt skattetekniskt optimalt men leder faktiskt till att man får lägre skatt på sina aktieutdelningar! (även om skatteåterbäringen kommer ett år senare) och dessutom att portföljen ofta ligger på plus (många lägger alldels för stor vikt vid GAV)Tänk dock på att reaförlusterna inte får vara större än den summa man fått i aktieutdelning.
Som överkurs kan man också ev. ”likvidtetsplanera” sin deklaration, även om det inte är att rekommendera!!. Men detta menar jag t.ex. följande, man vet om att man har mycket stora utgifter det kommande året men efter det kanske några stora år med mindre utgifter och bättre möjlighet att betala skatt. Det är skattetekniskt inte optimalt men skapar likviditet (dvs stor skatteåterbäring). Man säljer då helt sonika av allt man har som ligger på minus och kommer gärna upp i totalt underskott av kapital. Men man behåller det som ligger på plus och kvittar inga förluster. Då får man tillbaka 21% av total realiserade förlusten. Pengar som du får i skatteåterbäring året efter och kan använda för den stora utgiften utan att då behöva sälja av några finansiella tillgångar.
Lär säkert finnas någon individ som hade i stort sett en bart förluster i slutet av 2008, h*n sålde av alla aktier h*n ägde och köpte tillbaka direkt dagen efter, när skatteåterbäringen kom i Juni 2009 fick individen huxflux 21% av depåvärdet vid årsskiftet som h*n köpte mer aktier för. Idag kan jag förmoda att individen förlorade skattetekniskt med råge har vägs upp av det extra vältajmade tillskottet då reavinsten (och den latenta framtida skatten) är hyfsat hög.
Det skrivs mycket om hur besvärligt det är att deklarera aktier och visst är det kanske till viss del sant (även om en viss del är "reklam" för fonder och kapitalförsäkringar), särskilt för dem som säljer 20 år gamla aktier samtidigt så bör inte deklarationen i sig inte vara så svår att enbart deklarationen skall göra att du istället väljer att spara i en kapitalförsäkring. Såvida du inte är Högskolestudent, då kan en kapitalförsäkring vara mycket god idé att ha just en kapitalförsäkring(tänker på fribelopp) . Själv så blev jag under min studieperiod bla. återbetalningsskyldig på studiemedel då jag total sett tjänat för mycket (kapital+tjänst), surt sa räven även under IT-bubblans tidevarv.
Är man någorlunda strukturerad som människa så är det "hyfsat" enkelt att deklarera aktier även om man inte har en kapitalförsäkring.. När man köper en aktie så är det lämpligt att spara notan sparar i en pärm och lika så när man sedan säljer aktien skriver man ut den notan och sparar i en pärm. I denna pärm så sparar man också ev. nyemissioner som man deltar i samt ev. split-inlösenprogram som man deltar i. Då har man koll på historiken i företaget. Har man glömt av vad som hänt i bolaget som kan ha betydelse för skatten så är www.skatteveket.se en trevlig sida, skriv bara t.ex. Investor informationsrutan så poppar all aktiehistorik upp sedan 70-talet eller något.
Köp och försäljningar bör inte enligt mig grundas på skatten, det bör man ALLTID komma ihåg. Man bör inte dra sig för att sälja en aktie som ligger med stor vinst och även omvänt med förlust. Aktier bör säljas av det skäl att inte längre vill äga en del i företaget. En placering som ligger på minus ä en latent tillgång som faktiskt är ”värd” nuvarande pris samt 30% av förlusten, dvs mer värd är vad du ser i din depå. En tillgång som utvecklats positivt och har stor reavinst är däremot värd mindre än vad man kan sälja den för maa skatten.
Så hur gör man då rent praktiskt när man bör tänka på skatten? (frågan riktad till dem som inte har en kapitalförsäkring). Under årets första 9 månader så tycker jag du inte skall tänka på skatten alls utan ev. transaktioner skall baseras på din uppfattning om du kan kan förmera ditt kapital. Sedan någon gång i september oktober så gör du en sammanställning över årets ev. reavinster och reaförluster t.ex. så kanske du gjorde en vinst på 20 000kr på en försäljning och minus 3000kr på en annan affär. Du har då således en total vinst på 17 000kr.
Efter detta konstaterande så letar man upp en ev. ”surdeg” som kanske har en latent reaförlust på 10 000kr men där du tycker att framtidsutsikterna ser helt okej ut och du inte vill sälja. Då gör du en sk. Vändningsaffär, du säljer helt snoika företaget som ligger med latent förlust och sedan dagen efter köper tillbaka samma aktie med samma antal i bästa fall tjänar du någon krona också. Vips har din totala reavinst gått ned från 17 000kr till enbart 7000kr och din skatt blir då således enbart 2100kr och du har kvar en precis lika stor portfölj med samma innehåll men där anskaffningsvärdet förändrats. Om du i din ”septembersammanställning” ligger på minus så försöker man göra en vändningsaffär med en vinstaktie. Målsättningen är att komma så nära noll som möjligt, men på plussidan.
Den som är kortsiktig (daytrejder motsv) har ofta mycket svårt att utnyttja skattekvittning utan deras beskattningar brukar normalt sett följa börskurvan ganska logiskt, dvs uppgångsår (som i år) blir det stor vinst medan nedgångsår ( som fjolåret) så redovisar kortsiktiga handlare ofta då totala minusresultat och det är svårt att göra något åt skatten (kan vara klokt att fundera över kapitalförsäkring om man är aktiv handlare). Långsiktiga placerare har däremot stora möjligheter att utjämna förhållandet mellan goda och dåliga år skattekniskt och istället redovisa en liten beskattningsbar vinst varje år (även om depåvärdet kanske svänger upp och ner bestänkligt). Genom systematisk, klok skatteplanering och vändningsaffärer så kan man realisera små vinster eller tom ”nolla” varje år och istället äga aktier med skattekredit av staten. (man får mao ett lån med 0% ränta av staten) och betalar skatten i framtiden istället.
En kategori som verkligen bör tänka sig noga för i deklarationerför är individer med mycket höga bostadslån och höga låneutgifter. Avdragsrätt på kapitalunderskott gäller fullt ut enbart upp till 100 000kr, så ha höga bostadslån och realiserade stora förluster kan bli riktigt obehagligt då får man inte tillbaka några pengar av staten inte…
Den som däremot exempelvis bor i hyresrätt med frikostiga aktieutdelningar och därigenom har ett överskott av kapital genom utdelningar kan passa på att realisera någon liten förlustaktie varje år och behålla ”vinnaraktierna”, det är kanske inte helt skattetekniskt optimalt men leder faktiskt till att man får lägre skatt på sina aktieutdelningar! (även om skatteåterbäringen kommer ett år senare) och dessutom att portföljen ofta ligger på plus (många lägger alldels för stor vikt vid GAV)Tänk dock på att reaförlusterna inte får vara större än den summa man fått i aktieutdelning.
Som överkurs kan man också ev. ”likvidtetsplanera” sin deklaration, även om det inte är att rekommendera!!. Men detta menar jag t.ex. följande, man vet om att man har mycket stora utgifter det kommande året men efter det kanske några stora år med mindre utgifter och bättre möjlighet att betala skatt. Det är skattetekniskt inte optimalt men skapar likviditet (dvs stor skatteåterbäring). Man säljer då helt sonika av allt man har som ligger på minus och kommer gärna upp i totalt underskott av kapital. Men man behåller det som ligger på plus och kvittar inga förluster. Då får man tillbaka 21% av total realiserade förlusten. Pengar som du får i skatteåterbäring året efter och kan använda för den stora utgiften utan att då behöva sälja av några finansiella tillgångar.
Lär säkert finnas någon individ som hade i stort sett en bart förluster i slutet av 2008, h*n sålde av alla aktier h*n ägde och köpte tillbaka direkt dagen efter, när skatteåterbäringen kom i Juni 2009 fick individen huxflux 21% av depåvärdet vid årsskiftet som h*n köpte mer aktier för. Idag kan jag förmoda att individen förlorade skattetekniskt med råge har vägs upp av det extra vältajmade tillskottet då reavinsten (och den latenta framtida skatten) är hyfsat hög.
måndag 16 november 2009
Det farliga räntesparandet
Att räntespara är tryggt och säkert sägs det, den som spar h*n har som sagt. Givetvis är det sant och alla människor har behov av en slant på banken inte minst som en likviditetsbuffert för sämre tider då sjukdom, arbetslöshet osv kan drabba oss alla.
Aktier, fastigheter och andra typer av investeringar är ses däremot som riskfyllda placeringar och det är givetvis sant så svängningarna på dessa placeringar kan vara betydande. Ner ena året med med nästan hälften och sedan tjurrusning året efter om vi pratar om aktiemarknaden 2008-2009. Men vågar då hålla på med aktier? Verkar ju vara rena ramen spekulationen…..då är det tryggare med bankboken eller hur?
Samtidigt så talas det mycket lite om det riskfyllda räntesparandet och med detta menar jag då inte risken att en utgivare av en företagsobligation går i konkurs utan något helt annat nämligen penningvärdets eviga tendens att försämra sig med tiden. Särskilt riskfyllt blir detta i det läget vi nu befinner oss i men låg ränta och svag tro på framtiden.
En liknande situation inträffade i början av 30-talet. Ekonomin försämrades rejält men krugerkrascher, statsfinanserna började urholkas, riksbanken fick sänka räntan och vår tro på framtiden sjönk betänkligt. För att hantera krisen så lånade svenska staten pengar av svenska folket (och andra intressenter) och man lånade upp pengar genom att ge ut en 35 årig statsobligation från 1933 till 1968. Tiderna var usla 1933 så räntan blev 3% per år. Tryggt och säkert, 3% årligen som utbetalades en gång om året, i 35 år.
Det låter tryggt, men blev en fullkomligt usel investering. Det var korrekt att perioden 1933 till 1968 var oroliga tider men såväl andra världskriget, korea-krig och ett vietnamkrig på slutet. Samtidigt, för sveriges del så blev dessa år inte så illa som man kunde befara 1933. Men det var också en tid när värdet på en krona försämrades ganska så betänkligt. Från deflation som var vanligt förekommande på 20-30 talet så fick vi inflation och det som på 30 talet gick att köpa för en krona kostade mångdubbelt så mycket på 60-talet.
För den som investerade en krona i statsobligationen 1933 så fick man bara tillbaka bara en rejält tilltufsad krona 35 år senare. Dessutom efter skatt så täckte inte ens utbetalningarna
Herr Anér i boken som jag citerade i inlägget häromdagen konstaterade att fram till att hans bok skevs så var den faktiska (realt) avkastningen på obligationen minus ungefär 80% (!!) alltså, hela 4/5 delar av värdet på det investerade kapital et hade gått upp i rök, pga det försämrade penningvärdet. Skulle man sälja obligationen när Anér skrev sin bok skulle man dessutom realisera en kursförlust på obligationen då man i början av 60-tale ville ha högre kupong än 3% varpå oblipgationen fick säljas till underkurs.
Problemet idag är att vi är många som genom AP-fonder, pensionsstiftelser, livbolag, uppbackning för försäkringspremier till huset osv osv äger just långa svenska statsobligationer i en likartad situation som år 1933, när det idag är låg ränta och dåliga framtidsutsikter och många kanske ser börs, fastigheter och andra tillgångar som allt för riskfyllda. Problemet är om en kronas värde minskar med tiden…
Som jag ser det finns det betydande risker med statsobligationer idag, en inflation runt 0% lär vi inte ha speciellt många år till och blir det sedan lite högre räntor och mer inflation så kommer värdet på innehav minska rejält.
Aktier, fastigheter och andra typer av investeringar är ses däremot som riskfyllda placeringar och det är givetvis sant så svängningarna på dessa placeringar kan vara betydande. Ner ena året med med nästan hälften och sedan tjurrusning året efter om vi pratar om aktiemarknaden 2008-2009. Men vågar då hålla på med aktier? Verkar ju vara rena ramen spekulationen…..då är det tryggare med bankboken eller hur?
Samtidigt så talas det mycket lite om det riskfyllda räntesparandet och med detta menar jag då inte risken att en utgivare av en företagsobligation går i konkurs utan något helt annat nämligen penningvärdets eviga tendens att försämra sig med tiden. Särskilt riskfyllt blir detta i det läget vi nu befinner oss i men låg ränta och svag tro på framtiden.
En liknande situation inträffade i början av 30-talet. Ekonomin försämrades rejält men krugerkrascher, statsfinanserna började urholkas, riksbanken fick sänka räntan och vår tro på framtiden sjönk betänkligt. För att hantera krisen så lånade svenska staten pengar av svenska folket (och andra intressenter) och man lånade upp pengar genom att ge ut en 35 årig statsobligation från 1933 till 1968. Tiderna var usla 1933 så räntan blev 3% per år. Tryggt och säkert, 3% årligen som utbetalades en gång om året, i 35 år.
Det låter tryggt, men blev en fullkomligt usel investering. Det var korrekt att perioden 1933 till 1968 var oroliga tider men såväl andra världskriget, korea-krig och ett vietnamkrig på slutet. Samtidigt, för sveriges del så blev dessa år inte så illa som man kunde befara 1933. Men det var också en tid när värdet på en krona försämrades ganska så betänkligt. Från deflation som var vanligt förekommande på 20-30 talet så fick vi inflation och det som på 30 talet gick att köpa för en krona kostade mångdubbelt så mycket på 60-talet.
För den som investerade en krona i statsobligationen 1933 så fick man bara tillbaka bara en rejält tilltufsad krona 35 år senare. Dessutom efter skatt så täckte inte ens utbetalningarna
Herr Anér i boken som jag citerade i inlägget häromdagen konstaterade att fram till att hans bok skevs så var den faktiska (realt) avkastningen på obligationen minus ungefär 80% (!!) alltså, hela 4/5 delar av värdet på det investerade kapital et hade gått upp i rök, pga det försämrade penningvärdet. Skulle man sälja obligationen när Anér skrev sin bok skulle man dessutom realisera en kursförlust på obligationen då man i början av 60-tale ville ha högre kupong än 3% varpå oblipgationen fick säljas till underkurs.
Problemet idag är att vi är många som genom AP-fonder, pensionsstiftelser, livbolag, uppbackning för försäkringspremier till huset osv osv äger just långa svenska statsobligationer i en likartad situation som år 1933, när det idag är låg ränta och dåliga framtidsutsikter och många kanske ser börs, fastigheter och andra tillgångar som allt för riskfyllda. Problemet är om en kronas värde minskar med tiden…
Som jag ser det finns det betydande risker med statsobligationer idag, en inflation runt 0% lär vi inte ha speciellt många år till och blir det sedan lite högre räntor och mer inflation så kommer värdet på innehav minska rejält.
torsdag 12 november 2009
Låten mig citera eder, Herr Anér
Som läsarna av denna bloggen säkerligen förstått så har jag en förkärlek för gamla böcker (gärna inom näringslivshistoria) och då är det ju trevligt att bo ett skapligt världsrekordförsök bort från det närbelägna biblioteket.
Just nu håller jag på att läsa en halvt sekel gammal bok, ”Att bygga upp och bevara förmögenhet” av Josef Anér. Som bokens titel talar om så handlar den mycket om det som skrivs på ”ekonomibloggar” och i dagens privatekonomiska litteratur. Mycket är givetvis sig likt idag med aktier, obligationer, fastigheter, skogsinvesteringar och guldtackor även om den givetvis är skriven i en tid präglad av krugerkrasch och klart mindre sociala skyddsnät och långt innan BRIC-fonder, aktieindexobligationer, CDOer, BEAR-certifikat och turbowarranter. Jag kan ibland ställa sig frågan om det inte är lika goda råd att gå ”back to basics” och inte svälja alla råd från någon hängelsbeprydd banktjänsteman som upplyser oss om hur "omoderna" vissa sparformer är.
Jag kommer att få skäl att återkomma till boken i inlägg framgent då den tar upp mycket förnuftigheter som är lika aktuella idag som för 50 år sedan men sett från den tidens ögon. Anér ondgör sig bl.a. över dåtidens höga huspriser, de höga skatterna på kapitalinkomster, vikten av att amortera och penningsvärdets dåliga beständighet.
Men den gode Josef levde i ett annat tidevarv helt klart, sett med dagens ögon. Så jag tar mig friheten att citera Direktör Josef Anér om grunderna för att bygga förmögenhet:
Hustruns roll i sparandet
Skall ni utifrån ett knapert utgångsläge bygga upp en förmögenhet, stor som liten och skall ni kunna spara, beror det inte bara på er egen läggning utan det beror framförallt på hurdan hustrun ni har….. Har ni varit lycklig nog att få en bra hustru och lever ni ett lyckligt äktenskap, så skall ni mot henne spela med öppna kort. Ni skall tala om för henne hur mycket ni tjänar, om ni hava skulder, hur mycket av era inkomster eder familj förbrukar. Det är endast på detta sättet ni kan räkna med en förstående och effektiv hjälp från hennes sida.
Har hon återigen sådan läggning att hon inte kan bära och rätt förbruka ett sådant förtroende, inte kan inställa sig mot samma mål som ni, ja då får ni välja mellan att hålla henne i mörker och okunnighet, lämna henne direkt felaktiga uppgifter eller också avstå från att genom sparsamhet komma upp på ett högre ekonomiskt plan såvida ni inte till äventyrs har så stora inkomster, att de inte utan svårighet kunna konsumeras.
Ja herrejösses……Mycket har helt klart blivit bättre i dagens samhälle. Min kära hustru brukar mobba mig att jag inte äger aktier i Öresund.
Just nu håller jag på att läsa en halvt sekel gammal bok, ”Att bygga upp och bevara förmögenhet” av Josef Anér. Som bokens titel talar om så handlar den mycket om det som skrivs på ”ekonomibloggar” och i dagens privatekonomiska litteratur. Mycket är givetvis sig likt idag med aktier, obligationer, fastigheter, skogsinvesteringar och guldtackor även om den givetvis är skriven i en tid präglad av krugerkrasch och klart mindre sociala skyddsnät och långt innan BRIC-fonder, aktieindexobligationer, CDOer, BEAR-certifikat och turbowarranter. Jag kan ibland ställa sig frågan om det inte är lika goda råd att gå ”back to basics” och inte svälja alla råd från någon hängelsbeprydd banktjänsteman som upplyser oss om hur "omoderna" vissa sparformer är.
Jag kommer att få skäl att återkomma till boken i inlägg framgent då den tar upp mycket förnuftigheter som är lika aktuella idag som för 50 år sedan men sett från den tidens ögon. Anér ondgör sig bl.a. över dåtidens höga huspriser, de höga skatterna på kapitalinkomster, vikten av att amortera och penningsvärdets dåliga beständighet.
Men den gode Josef levde i ett annat tidevarv helt klart, sett med dagens ögon. Så jag tar mig friheten att citera Direktör Josef Anér om grunderna för att bygga förmögenhet:
Hustruns roll i sparandet
Skall ni utifrån ett knapert utgångsläge bygga upp en förmögenhet, stor som liten och skall ni kunna spara, beror det inte bara på er egen läggning utan det beror framförallt på hurdan hustrun ni har….. Har ni varit lycklig nog att få en bra hustru och lever ni ett lyckligt äktenskap, så skall ni mot henne spela med öppna kort. Ni skall tala om för henne hur mycket ni tjänar, om ni hava skulder, hur mycket av era inkomster eder familj förbrukar. Det är endast på detta sättet ni kan räkna med en förstående och effektiv hjälp från hennes sida.
Har hon återigen sådan läggning att hon inte kan bära och rätt förbruka ett sådant förtroende, inte kan inställa sig mot samma mål som ni, ja då får ni välja mellan att hålla henne i mörker och okunnighet, lämna henne direkt felaktiga uppgifter eller också avstå från att genom sparsamhet komma upp på ett högre ekonomiskt plan såvida ni inte till äventyrs har så stora inkomster, att de inte utan svårighet kunna konsumeras.
Ja herrejösses……Mycket har helt klart blivit bättre i dagens samhälle. Min kära hustru brukar mobba mig att jag inte äger aktier i Öresund.
onsdag 11 november 2009
Investeringskalkylerna bär största ränterisken
Nästan dagligen så bombarderas man nu av varnande förmaningar om den just nu låga räntan och det är givetvis gott så, Den nuvarande ränta ÄR näst intill absurd låg vilket får till följd att en del av vår konsumtion lever med hkälp av konstgjord andning just nu. Världens centralbanker har i denna lågkonjunktur valt att aktivt använda räntevapnet för att undvika en krasch i ekonomin, hittills helt klart framgångsrikt då vi undvikit både stor deflation och inflation.
Det finns skäl att vara orolig för bla. den allt mer ökande bostadsutlåningen och det mest effektiva sätt att broms just denna del av samhällsekonomin vore nog att börja inför amorteringskrav i någon kan jag tycka. Kanske lite kensyanistiskt men jag tror att vi måste börja aktivt diskutera frågan i alla fall för att undvika allt för exploderande skuldsättning.
Personligen så tror jag faktiskt ändå inte att hushåll med bostadslån tillhör gruppen där det nuvarande ränteläget kan ställa till med mest problem. Bara för ett år sedan lite drygt så var trots allt räntan på 6,5% på bostadslån och de allra flesta hushåll överlevde detta också. Den svenska normalfamiljen har enligt mig de flesta gånger ett betydande konsumtionsutrymme som man kan skära ned på och räntehöjningar får på så sätt avsedd effekt att bromsa inflations och expansionseffekter. I takt mer stigande räntenivåer kommer vi också få se stigande alternativ kostnader för egen bostad dvs högre hyror.
Vad som däremot kan bli ett rejält samhällsproblem är alla företags investeringskalkyler när nu räntan är låg, kan förväntas vara låg men också att även långsiktig ränta är låg, och inflationen är låg. Låt säga att man som företag idag står inför situationen att räkna på en större investering. Vilken kalkylränta kan man använda för att räkna på en investering är lönsam eller olönsam?
Räcker en kapitalavkastning om +3% om året?, 5%, 7%, 10%? Med dagens låga räntor är det nog lätt att vi gör investeringar som kanske genererar låt säga 6% om året och vi får god avkastning, idag låter denna avkastning ganska trevlig ju...men den blir olönsam för ett företag om deras finansiering ligger på 7% och samma verksamhet som man då investerade i bör läggas ned. Speciellt besvärlig kan jag tänka mig att situationen är i mycket kapitalintensiv industri som idag många gånger har skral lönsamhet och där investeringar i hög grad lånefinansieras där kan investeringskalylerna verkligen slå fel. Samtidigt som många gärna idag utnyttja kort ränte finansiering då detta förbättrar kasaflödet rejält.
Det finns skäl att vara orolig för bla. den allt mer ökande bostadsutlåningen och det mest effektiva sätt att broms just denna del av samhällsekonomin vore nog att börja inför amorteringskrav i någon kan jag tycka. Kanske lite kensyanistiskt men jag tror att vi måste börja aktivt diskutera frågan i alla fall för att undvika allt för exploderande skuldsättning.
Personligen så tror jag faktiskt ändå inte att hushåll med bostadslån tillhör gruppen där det nuvarande ränteläget kan ställa till med mest problem. Bara för ett år sedan lite drygt så var trots allt räntan på 6,5% på bostadslån och de allra flesta hushåll överlevde detta också. Den svenska normalfamiljen har enligt mig de flesta gånger ett betydande konsumtionsutrymme som man kan skära ned på och räntehöjningar får på så sätt avsedd effekt att bromsa inflations och expansionseffekter. I takt mer stigande räntenivåer kommer vi också få se stigande alternativ kostnader för egen bostad dvs högre hyror.
Vad som däremot kan bli ett rejält samhällsproblem är alla företags investeringskalkyler när nu räntan är låg, kan förväntas vara låg men också att även långsiktig ränta är låg, och inflationen är låg. Låt säga att man som företag idag står inför situationen att räkna på en större investering. Vilken kalkylränta kan man använda för att räkna på en investering är lönsam eller olönsam?
Räcker en kapitalavkastning om +3% om året?, 5%, 7%, 10%? Med dagens låga räntor är det nog lätt att vi gör investeringar som kanske genererar låt säga 6% om året och vi får god avkastning, idag låter denna avkastning ganska trevlig ju...men den blir olönsam för ett företag om deras finansiering ligger på 7% och samma verksamhet som man då investerade i bör läggas ned. Speciellt besvärlig kan jag tänka mig att situationen är i mycket kapitalintensiv industri som idag många gånger har skral lönsamhet och där investeringar i hög grad lånefinansieras där kan investeringskalylerna verkligen slå fel. Samtidigt som många gärna idag utnyttja kort ränte finansiering då detta förbättrar kasaflödet rejält.
tisdag 10 november 2009
Den svenske aktieägaren
Den svenske median-aktieägaren är inte en rik man eller kvinna (i alla fall inte i aktier mätt) även om svenska i våras ägde ung. 412Mdr, en ansenlig summa även om potten med fonder är större inte minst genom pensionssparandet.
Enligt statistiska centralbyrån så äger idag ung. 17,7% av oss svenskar aktier. Medelaktieportföljen är värd (eller närmare var i somras värd) ung. 230 000kr sedan har vi givetvis en stor ”snedfördelning” mellan de som äger mycket och de som äger lite och mer relevant är nog att se på medianaktieportföljen, den låg i somras på ung. 13 000kr, det blir man inte fet på så att säga.
Mäns aktier är värda 15 000kr och kvinnors portföljer är i medianen 11 000kr och då räknar vi ändå bara på de 17,7% av oss svenskar som äger aktier. De 5 % av oss svenskar som äger aktier till störst värde äger faktiskt hela 80% av kapitalet med individer som Sven Hagströmer, Fredrik Lundberg och Gustaf Douglas bla den rikaste promillen. Deras förmögenheten är fjärran från mediansvensken med sina 15 000kr.
Lite beklagligt kan själv tycka är att vi svenskar faktiskt idag har ett halverat ägande i svenska börsbolag mot i början av 80-talet. Idag så tar de flesta omvägen via banken och deras fonder vilket gjort fondbolag och pensionsförvaltare till storägare istället för människor av kött och blod.
Det är en ganska så ålderstigen skara den svenska aktieägaren. Mer än 73% av det samlade aktieärdet ägs av individer som är äldre än 55 år och då är ändå gruppen strax under dvs 45-54 år en stor ägare. Vi (identifierar mig själv denna grupp) i åldern 34 år och yngre än minsann inga direkta stora aktieägare och alla svenskar födda 1975 och senare äger enbart 9% av hushållens aktier, tillsammans. Det är heller inte direkt vanligt att ”ungdomar” äger aktier för den delen heller i kategorin 18-24 år t.ex. så äger enbart svenskarna 8,8% aktier mot 33% av landets pensionärer. Det är också många direkt intressanta könsaspekter på aktieägad, hur kan det komma sig att det är betydligt vanligare att pojkar i åldern 0-6 år äger aktier än flickor i samma ålder?
SCB har också en intressant statistik som visar på att ju yngre man är desto mindre bolag äger man aktier i och i börsens small-cap lista är ynglingarna vanligare än bland gubb och gum aktierna som Scania, SEB och Investor på Large Cap.
Det finns tydliga inkomstskillnader i aktier som kort och gott går ut på ju större taxerad inkomst man har desto mer omfångsrik är aktieportföljen förutom dom som nolltaxerat i tjänsteinkomst som faktiskt äger mer aktier än de som har en inkomst mellan 1kr till 99 999kr i årsinkomst av tjänst.
Källa: SCB
Enligt statistiska centralbyrån så äger idag ung. 17,7% av oss svenskar aktier. Medelaktieportföljen är värd (eller närmare var i somras värd) ung. 230 000kr sedan har vi givetvis en stor ”snedfördelning” mellan de som äger mycket och de som äger lite och mer relevant är nog att se på medianaktieportföljen, den låg i somras på ung. 13 000kr, det blir man inte fet på så att säga.
Mäns aktier är värda 15 000kr och kvinnors portföljer är i medianen 11 000kr och då räknar vi ändå bara på de 17,7% av oss svenskar som äger aktier. De 5 % av oss svenskar som äger aktier till störst värde äger faktiskt hela 80% av kapitalet med individer som Sven Hagströmer, Fredrik Lundberg och Gustaf Douglas bla den rikaste promillen. Deras förmögenheten är fjärran från mediansvensken med sina 15 000kr.
Lite beklagligt kan själv tycka är att vi svenskar faktiskt idag har ett halverat ägande i svenska börsbolag mot i början av 80-talet. Idag så tar de flesta omvägen via banken och deras fonder vilket gjort fondbolag och pensionsförvaltare till storägare istället för människor av kött och blod.
Det är en ganska så ålderstigen skara den svenska aktieägaren. Mer än 73% av det samlade aktieärdet ägs av individer som är äldre än 55 år och då är ändå gruppen strax under dvs 45-54 år en stor ägare. Vi (identifierar mig själv denna grupp) i åldern 34 år och yngre än minsann inga direkta stora aktieägare och alla svenskar födda 1975 och senare äger enbart 9% av hushållens aktier, tillsammans. Det är heller inte direkt vanligt att ”ungdomar” äger aktier för den delen heller i kategorin 18-24 år t.ex. så äger enbart svenskarna 8,8% aktier mot 33% av landets pensionärer. Det är också många direkt intressanta könsaspekter på aktieägad, hur kan det komma sig att det är betydligt vanligare att pojkar i åldern 0-6 år äger aktier än flickor i samma ålder?
SCB har också en intressant statistik som visar på att ju yngre man är desto mindre bolag äger man aktier i och i börsens small-cap lista är ynglingarna vanligare än bland gubb och gum aktierna som Scania, SEB och Investor på Large Cap.
Det finns tydliga inkomstskillnader i aktier som kort och gott går ut på ju större taxerad inkomst man har desto mer omfångsrik är aktieportföljen förutom dom som nolltaxerat i tjänsteinkomst som faktiskt äger mer aktier än de som har en inkomst mellan 1kr till 99 999kr i årsinkomst av tjänst.
Källa: SCB
måndag 9 november 2009
Är det dags att lägga ner PPM?
Jag har i "alla tider" varit en klar förespråkare för det svenska pensionssystemet samt PPM men idag måste jag medge att jag mer och mer börjar tvivla på systemet. Skulle jag tvingas svara på frågan om PPM skulle vara kvar så hade jag lagt min röst på att lägga ner PPM-konton.
Varför?
Det svenska pensionsystemet bygger på det fonderas pengar för min framtid genom statliga, arbetsgivar- och ev. egna fonderadepensionsavsättningar. Utöver att vi dessutom har ett icke fonderat skuldbokföreningsystem där yngre generation betalar för äldre generation. Detta system kan jag tycka har mycket sympatiska inslag och pensionssystemet i sig anser jag det inte är något större fel på även om man givetvis exempelvis kan diskutera hur mycket i statliga pensionsavsättningar som skall vara fonderade eller skuldbokförda. Idag utgör det fonderade PPM 2,5% av taxerad inkomst av tjänst medan den skuldbokförda inkomsten pensionen motsvarar 16% av taxerad inkomst av tjänst t.ex.
Men se då detta med fonderade pensionsavsättningar och alla pensionsval i arbetsgivarinbetalda försäkringar man skall göra. Låt säga att yrkeslivet är 40 år långt för den normale arbetstagaren och man byter arbete ibland och att man alltid har någon form av tjänstepension från sin arbetsgivare. Dessutom så kanske man sätter av lite egna pengar i någon pensionsförsäkring hos någon bank och så skaffar man ny bank ibland.
Följden blir absurd, Dagens 80-talister har redan innan 30 års åldern skaffat sig en handfall pensionsförsäkringar att göra val inom och när man är uppe i medelåldern så lär man ha dryga 10 stycken för att som pensionsn är sedan kanske ha 15 olika pensionsförsäkringar. Nog för att det är trevligt att välja fonder osv. Men att göra detta i 15 olika försäkringar känns näst orimligt.
Jag anser därför att vi behöver en lagförändring. Vi behöver införa personliga pensionskonton. Där vi som medborgare kan få insatta fonderade pengar från staten, arbetsgivare kan sätta in pengar och man kan även själv sätta in pengar. Precis på samma sätt som både Försäkringskassan, arbetsgivare och man själv kan sätta in pengar på ett bankkonto. Detta pensionskonto skall man sedan få placera hos valfri av Finansinspektionen godkänd bank eller livbolag. För den som inte vill sköta minsta sak själv så skall hela kapitalet kunna flyttas in i en traditionell pensionsförsäkring och för den som själv kanske vill vara lite mer aktiv så skall det kunna erbjudas samma placeringsmöjligheter som i dagens IPS. Efterlevandeskydd skall avskaffas för allt pensionskapital och istället skall pensionsförsäkringar tillfalla dödsbo precis som dagens IPS.
Vi får genom individuella pensionskonton större möjligheter att ta ett ansvar för våra pensioner och också en möjlighet att faktiskt begripa någonting som vi idag inte gör (t.ex. att alla pensionsbolag inte ens tvingas rapportera till minpension.se)
För övrigt så anser jag pensionen bör göras om till inkomst av kapital. Dvs platt skatt på avdrag vid insättning och platt skatt på uttag ur pensionen. Idag är det ett märkligt system där individer med låga inkomster klart missgynnas i avdragsgillt pensionssparande och också en olustig blockpolitiks-debatt om vilken skattesats som pensionärer skall betala på sina inkomster, när detta borde vara en ickefråga.
Kanske bör vi också utreda hur våra pensionpengar kan komma till bäst användning i energiomställning av samhället. Kanske borde man öppna för att placera pensionen i ett vindkraftverk, eller en liten skogsbit?
Varför?
Det svenska pensionsystemet bygger på det fonderas pengar för min framtid genom statliga, arbetsgivar- och ev. egna fonderadepensionsavsättningar. Utöver att vi dessutom har ett icke fonderat skuldbokföreningsystem där yngre generation betalar för äldre generation. Detta system kan jag tycka har mycket sympatiska inslag och pensionssystemet i sig anser jag det inte är något större fel på även om man givetvis exempelvis kan diskutera hur mycket i statliga pensionsavsättningar som skall vara fonderade eller skuldbokförda. Idag utgör det fonderade PPM 2,5% av taxerad inkomst av tjänst medan den skuldbokförda inkomsten pensionen motsvarar 16% av taxerad inkomst av tjänst t.ex.
Men se då detta med fonderade pensionsavsättningar och alla pensionsval i arbetsgivarinbetalda försäkringar man skall göra. Låt säga att yrkeslivet är 40 år långt för den normale arbetstagaren och man byter arbete ibland och att man alltid har någon form av tjänstepension från sin arbetsgivare. Dessutom så kanske man sätter av lite egna pengar i någon pensionsförsäkring hos någon bank och så skaffar man ny bank ibland.
Följden blir absurd, Dagens 80-talister har redan innan 30 års åldern skaffat sig en handfall pensionsförsäkringar att göra val inom och när man är uppe i medelåldern så lär man ha dryga 10 stycken för att som pensionsn är sedan kanske ha 15 olika pensionsförsäkringar. Nog för att det är trevligt att välja fonder osv. Men att göra detta i 15 olika försäkringar känns näst orimligt.
Jag anser därför att vi behöver en lagförändring. Vi behöver införa personliga pensionskonton. Där vi som medborgare kan få insatta fonderade pengar från staten, arbetsgivare kan sätta in pengar och man kan även själv sätta in pengar. Precis på samma sätt som både Försäkringskassan, arbetsgivare och man själv kan sätta in pengar på ett bankkonto. Detta pensionskonto skall man sedan få placera hos valfri av Finansinspektionen godkänd bank eller livbolag. För den som inte vill sköta minsta sak själv så skall hela kapitalet kunna flyttas in i en traditionell pensionsförsäkring och för den som själv kanske vill vara lite mer aktiv så skall det kunna erbjudas samma placeringsmöjligheter som i dagens IPS. Efterlevandeskydd skall avskaffas för allt pensionskapital och istället skall pensionsförsäkringar tillfalla dödsbo precis som dagens IPS.
Vi får genom individuella pensionskonton större möjligheter att ta ett ansvar för våra pensioner och också en möjlighet att faktiskt begripa någonting som vi idag inte gör (t.ex. att alla pensionsbolag inte ens tvingas rapportera till minpension.se)
För övrigt så anser jag pensionen bör göras om till inkomst av kapital. Dvs platt skatt på avdrag vid insättning och platt skatt på uttag ur pensionen. Idag är det ett märkligt system där individer med låga inkomster klart missgynnas i avdragsgillt pensionssparande och också en olustig blockpolitiks-debatt om vilken skattesats som pensionärer skall betala på sina inkomster, när detta borde vara en ickefråga.
Kanske bör vi också utreda hur våra pensionpengar kan komma till bäst användning i energiomställning av samhället. Kanske borde man öppna för att placera pensionen i ett vindkraftverk, eller en liten skogsbit?
torsdag 5 november 2009
Om Warren vore fransman?
Buffett & Munger på Berkshire Hathaway beslutade sig igår för att göra sin största investering någonsin genom att lägga bud på bolaget Burlington Northern Santa fe (BNSF) där Berkshire idag redan är en av bolagets största ägare. Affären är helt klart av jättedimensioner och motsvarar med svenska mått en affär där man köper ut hela Investor från börsen gånger 1,5 ungefär…inte illa.
Senaste året har Berkshire helt klart ökat takten i sina investeringar. Man har gått ifrån att inte göra så mycket mer än att samla pengar på hög till att göra enorma investeringar. Berkshire gick in i nyemission av preferensaktier i Goldman Sachs när företaget var på fallrepet säkerligen med glädje för Goldman styrelseledamot den gamle Investor VD Clas Dahlbäck, När Munger & Buffett ändå höll på så köpte dom upp preferensaktier i General Electric med samma villkor och företaget Marmon Industries och nu så gör man sin största investering i historien med ”lite” tåg. Kanske sluts cirkeln på så sätt att Buffett en gång i tiden bak på 30-talet investerade mycket i just järnvägsbolag och andra substansrika företag.
Det är helt klart att Berkshire på senare tid fått ett stort intresse för exempelvis kraftförsörjning och logistik i alla dess former, främst järnvägsbolag. ”Utiliies” utgör idag utgör idag en av viktigaste grenarna på Berkshire Hathaway familjen. Buffett & Co äger idag mycket stora infrastrukturrelaterade delar såsom kraftverk, pipelines och så inte minst järnvägssystem. En intressant iakttagelse är mycket av dessa investeringar är koncentrerade till Mid-west. Utan att direkt ha läst på så kan jag mycket väl tänka mig att totalt sett så är Berkshire redan idag (innan budet på BNSF) både är en av BNSF största ägare och kunder, inte minst genom Berkshire bolaget MidAmerican.
Och så slutligen det där om Warren Buffett vore fransman. Ja då tror jag faktiskt att Warren Buffett skulle börjat läsa på en del kring bolaget Veolia Environnement. Då det bolaget innehåller mycket av vad just Buffett köpt mycket av på senare år. Veolia är kanske inte så känt bland oss svenskar mer än att dom driver vissa tågförbindelser och var det inte Stockholms tunnelbana också ett tag?
Men Veolia är mycket mer än så. Främst så är man kanske världens allra största vattentransportörer då man driver vattensystem i hela världen (bla. störst i USA). Sedan är man också en rejält stor aktör på sophantering och återvinning, tredje divisionen är drift av fjärrvärmesystem och slutligen den minsta delen av företagen just tåg, buss och tunnelbanor. Bolaget har haft en del strul med lönsamheten men kanske är den på väg upp och verksamheten lär nog finnas kvar i framtiden också? Och det är inget litet bolag med en omsättning på 36Mdr Euro men rejält med skulder. I takt med alla staters ökade statsskulder så torde också behovet av privatseringar/utförsäljningar inom Veolias verksamhetsområden med tiden få sig en uppåtknuff.
Senaste året har Berkshire helt klart ökat takten i sina investeringar. Man har gått ifrån att inte göra så mycket mer än att samla pengar på hög till att göra enorma investeringar. Berkshire gick in i nyemission av preferensaktier i Goldman Sachs när företaget var på fallrepet säkerligen med glädje för Goldman styrelseledamot den gamle Investor VD Clas Dahlbäck, När Munger & Buffett ändå höll på så köpte dom upp preferensaktier i General Electric med samma villkor och företaget Marmon Industries och nu så gör man sin största investering i historien med ”lite” tåg. Kanske sluts cirkeln på så sätt att Buffett en gång i tiden bak på 30-talet investerade mycket i just järnvägsbolag och andra substansrika företag.
Det är helt klart att Berkshire på senare tid fått ett stort intresse för exempelvis kraftförsörjning och logistik i alla dess former, främst järnvägsbolag. ”Utiliies” utgör idag utgör idag en av viktigaste grenarna på Berkshire Hathaway familjen. Buffett & Co äger idag mycket stora infrastrukturrelaterade delar såsom kraftverk, pipelines och så inte minst järnvägssystem. En intressant iakttagelse är mycket av dessa investeringar är koncentrerade till Mid-west. Utan att direkt ha läst på så kan jag mycket väl tänka mig att totalt sett så är Berkshire redan idag (innan budet på BNSF) både är en av BNSF största ägare och kunder, inte minst genom Berkshire bolaget MidAmerican.
Och så slutligen det där om Warren Buffett vore fransman. Ja då tror jag faktiskt att Warren Buffett skulle börjat läsa på en del kring bolaget Veolia Environnement. Då det bolaget innehåller mycket av vad just Buffett köpt mycket av på senare år. Veolia är kanske inte så känt bland oss svenskar mer än att dom driver vissa tågförbindelser och var det inte Stockholms tunnelbana också ett tag?
Men Veolia är mycket mer än så. Främst så är man kanske världens allra största vattentransportörer då man driver vattensystem i hela världen (bla. störst i USA). Sedan är man också en rejält stor aktör på sophantering och återvinning, tredje divisionen är drift av fjärrvärmesystem och slutligen den minsta delen av företagen just tåg, buss och tunnelbanor. Bolaget har haft en del strul med lönsamheten men kanske är den på väg upp och verksamheten lär nog finnas kvar i framtiden också? Och det är inget litet bolag med en omsättning på 36Mdr Euro men rejält med skulder. I takt med alla staters ökade statsskulder så torde också behovet av privatseringar/utförsäljningar inom Veolias verksamhetsområden med tiden få sig en uppåtknuff.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)