onsdag 30 december 2009

Vi löser inga energi/miljökriser på något fint hotell


Diskuterade igår med en vän om betydelsen av det havererade toppmötet i Köpenhamn med det förpliktande namnet United Nations Climate Change Conference Copenhagen 2009. Min gode vän (vi kan kalla honom Mållgan) argumenterade för att det nu såg ritkigt illa ut för mänskligheten i och med att de deltagande toppolitikerna med Obama & Co inte kunde komma överens om någonting mer än att man borde göra något åt klimat, energi och miljöproblem. Det tror jag nog att de flesta kan instämma i.

Jag hyser inte det minst politikerförakt, tvärt om, skulle nog kunna tänka mig att bli lokalpolitiskt aktiv, men överlag så tror jag vi alla har alldeles för stor tilltro till att politiker skall lösa olika typer av samhällsproblem. Någon misslyckat eller lyckat toppmöte spelar, väldigt liten roll skulle jag vilja säga.

Det som däremot spelar roll är vad Du, energibolaget du är kund i, jag, Mållgans moster, företaget du arbetar för, hur dina pensionspengar används, vad som beslutas i Wallenbergstyrelserum och Ahmed i Abu Dabi gör eller inte gör. Politiker kan påverka mycket men till syvende och sist är det vad vi alla gör med våra pengar som spelar roll. Det är privat (och offentligt kapital också givetvis) som genomför förändringar. Ett företag som investerar för att sänka sina energikostnader

Ett lysande exempel skulle jag vilja säga är villauppvärmning. Skulle vi gå tillbaka till början av 1970-talet så värmdes de allra flesta villor upp av oljepannor, idag är dessa oljemuskedunder mer eller mindre utrotningshotade och det är nog också så att en av de allra vanligaste skälen för att ta ett utökat bolån har varit att byta uppvärmning i villan. Idag har vi i relation till för 20 år sedan ett betydligt mer robust villauppvärmning här i landet, politikerna har kanske hjälpt till lite på traven men det är människor av kött och blod som använt sina besparingar till en ny bergvärmepanna, pellets, ved, solfångar eller anslutning till ett fjärrvärmesystem.

För övrigt så vill jag önska ett riktigt gott nytt år med videon ovan. Ursäkta om jag verkar lite sinnesförvirrad, hade åkt ca. 17km (av 31) i 20 minusgrader och halv nedfrusen hjärna.

måndag 28 december 2009

Vad skapar utdelningar?


Utdelningsbloggaren 4020.se skrev häromdagen ett inlägg om vad han han hade lärt sig om utdelningar under året.

En viktig fråga man bör ställa sig är, vad skapar utdelningar?

Det finns många fällor och fel tunnor att hoppa i när det gäller utdelningar från börsbolag. Och jag tänkte ta upp några av problemen nedan.

Får bolaget dela ut pengar?
Kanske en knepig fråga, men en viktig sak att vet om är att det i ett bolag antingen måste finnas blanserade vinstmedel eller en god "årets resultat". Ett bolag som har stora balanserade förluster men vänder till vinster, kommer inte kunna dela ut pengar. Medan ett "gammalt företag som gjort vinster under många år som man använt inom företaget istället för att dela ut, det företaget kommer ändå kunna dela ut pengar om man under året gör förlust. Ett bra tips kan vara att titta i bolagets årsredovisning över balanserade vinster.

Vad är vinster? vad kan delas ut?
Vi läser ofta om i affärspressen om att ett föreatg har ökat/minskat vinsten osv något som oftast påverkar aktiekurser i rapporttider. Samtidigt så bör man förstå ekonomisk redovisning inte är en exakt vetenskap och det är inte alls säkert att bara för att ett bolag redovisar högre vinster så kommer detta per automatik leda till högre utdelningar. I själva verket så kan ett bolag med god tillväxt och högre vnster ha problem att dela ut vinster. Ericsson under 80-90-talen är ett lysande exempel, man var då under en stor expansionsfas och redovisade allt som oftast högre vinster, samtidigt så hade man i stort sett hela tiden ont om pengar och dåliga kassaflöden. Större lager, dyra FoU projekt, företagsförvärv osv. band upp alla pengar.

En annan viktig punkt när det gäller redovisade vinster är att vinsterna kan innehålla många punkter som inte talar om något egentligen hur företaget mår och utvecklas. Företaget Hufvudstaden t.ex. har senaste åren gjort stora nedskrivningar och "förluster" på sina fastigheter, samtidigt så har man fått mindre skulder, högre hyresintäkter och bättre kassaflöden och samtidigt som man redovisat förluster så har man fått bättre förmåga att betala utdelningar till sina ägare.

Den finansiella ställningens betydelse
Den finansiella ställlningen i ett bolag är givetvis av största vikt när det gäller förmåga att betala utdelningar. Är man hårt skuldsatt med stor nettoskuld så är det betydligt större risk med utdelningssänkningar vid sämre tider och vice versa är man i gott skuldfritt skick ja då kan utdelningarna öka i bra takt när tiderna blir lite bätre. Ett bra exempel skulle jag vilja säga är Kungsleden som senaste åren har fått sänka sina utdelningar till följd av en ansträngd finaniell situation och när fastigheterna inte längre ökade i pris så blev det svårare att leva upp till sitt rytkte. än idag är Kungsleden ganska så hårt skuldsatt. Många företag har också de senaste åren haft en expansion (som skapat allt högre vinster) som varit lånefinansierad dvs

Historisk direktavkastning, är just historia
Många tittar på den historiska direktavasktningen i olika bolag, vilket i och för sig kan vara historiskt intressant och kanske säger något om bolagets inställningar till utdelningar. Men samtidigt så är historisk direktavakstning just historia. En viktig sak att veta om är ju att kursen på en aktie är minst lika viktig som utdelning när man pratar direktavkastning. Tittar man på historien t.ex. så har ett bolag som Securitas allt som oftast låg direktavkatsning. Idag däremot så är det en "utdelningsaktie" av det skälet att värderingen på företaget är betydligt lägre idag än vad man allt som oftast varit historiskt. Årets börsrusning på 50% gör också att direktavkastningen nu till våren blir betydligt sämre än förra året samtidigt som det finns en hel del aktier som har en förväntad direktavkastning på 4% eller mer.

PS. Ursäkta att jag inte skrivit så mycket inlägg sista tiden, men som sagt tycker det är betydligt roligare att vara utomhus och t.ex. åka skidor än att sitta vid datorn.

tisdag 22 december 2009

Förnuft och känsla


Logik och känslor är två i många fall motsatta faktorer. Logiken talar för det ena mellan känslan kanske säger något annat och så är det väl alltid att vi människor inte kan låta oss styras av det ena eller det andra.

Det finns givetvis små logiska orsaker till varför SAAB Automobile inte finns kvar som bilproducent efter årsskiftet, förlust 58år av de senaste 60 åren eller vad det nu var, för få bilar till för lågt pris, ett allt mer urholkat varumärke och allt det där. Lägg ner skiten kort och gott. Men samtidigt håll med om att det vore synnerligen trist att det bara skulle finnas en "svensk" bil kvar, Volvo, och hur kul är den?

Nej logiken säger att SAABs dagar är räknade men samtidigt så tycker jag det vore trist om SAAB försvann, nej känsla säger "Heja spekulanterna och lycka till!".

Nej jag är inte partisk, äger ingen SAAB, kör Opel Astra, men turbudieseln i den bilen är samma som i SAAB 9-3

MOVE YOU MIND!

torsdag 17 december 2009

Aktier är helt okej realkapital

Den eminente bloggaren Conucopia som förser oss med otaliga välskriva inlägg skrev häromveckan ett inlägg som mer eller mindre kunde tolkas som att aktier enbart är en form av spekulation och illusionen om en evig accelerande tillväxtbubbla och om så inte är fallet så är aktier något som mer eller mindre är värdelöst. (jo det var slarvigt ”översatt” och fritt från minnet och jag orkar inte leta upp inlägget)

Jag håller inte med, även om vi människor står inför enorma spännande omställningar i framtiden där vi helt klart måste minska vår rovdrift på moder Svea och faster Kongo samt inte minst måste leva i ett samhälle i proportion till våra långsiktiga tillgångar, ett kretsloppssamhälle. Trots detta så är det min åsikt att aktier är en bra värdebevarare av ihopsamlat kapital precis på samma sätt som realkapital (en åker, en skog, ett hus eller liknande) också är det.

Som jag skrivit om i tidigare inlägg så har kursutvecklingen för börsindex (exl. Utdelningar) på lång sikt (har för mig att det var 106 års statistik) mer i stort sett exakt följt penningmängden i samhället. Om vi räknar penningmängden som ”verklig inflation” så har mao kursutvecklingen på börsen i stort sett inte givit någon real avkastning över huvudtaget, tråkigt men sant. Den enda ”reala” avkastning man fått har varit om där ynka procenten i årliga utdelningar, som tur är så har även utdelningarna stigit i takt med aktiekurserna så total avkastningen på index dessa 106 år har varit helt okej.

Låt oss exemplifiera med ett positivistiskt exempel att tillväxten (exl. ev. Inflation) försvinner från vår globala ekonomi och vi mer eller mindre har en kretslopps ekonomi där vi inte förbrukar mer energi än vi kan framställa förnyelsebart, inte mer träråvara än ett långsiktigt hållbart skogsbruk, och inte äter mer än vi kan framställa på åkern osv.

Kan man i en sådan ekonomi inte bevara kapital genom ägande av företagsverksamhet? Jodå det är min tro, säkerligen kommer vi även i framtiden föra en oviss kamp mot inflationen, saker blir med tiden dyrare i nominella tal och även de som tillverkar våra saker och tjänster brukar då som sagt höja sina priser och även i framtiden kommer nog företag sträva efter att tjäna pengar. Att alla skulle självhushålla sig själva ligger nog ganska långt bort i tiden.

onsdag 16 december 2009

Borde vi inte bättre använda pensionskapitalet i energiomställningen?

Om världens oljetillgångar står inför peak nu eller om 10 år, därav tvistar de lärda. Om det är 2 grader eller 1,2grader som är den kritiska gränsen för den globala uppvärmningen. Oavsett vilket så står vi inför om vi vill använda negativa ord, en kommande energikris eller om vi vill använda positiva ord en stor kraftfull energiomställning.

Frågan är inte hur eller om vi vill göra en energiomställning, utan snarare hur. Fossila bränslen är ingen långsiktig hållbar lösning och egentligen ingen direkt diskussionspunkt.

Personligen kan jag tycka att denna fråga diskusteras allt för lite i samhället och den stora knäckfrågan är säkerligen hur vi skall kunna allokera det nödvändiga kapitalet som behövs för omställningen.

Det behövs givetvis en stora flora av kapitalsatsande aktörer offentliga medel, företag och privatpersoner. För egen del kan jag tycka att det är lite märkligt att det idag inte pratas om att använda pensionsmedel till energiomställningen. Idag finns det enorma finansiella tillgångar i Ap-fonder, livbolag, pensionsförsäkringar, pensionsstiftelser mm. Pengar som skall förvaltas för framtiden med en god avkastning och som jag är övertygad om också kan göras genom att delta i energiomställning.

Idag är det med rätta förhållandevis strikta villkor för placeringar som får ingå i pensionskapital. I mångt och mycket aktier, obligationer, fastigheter eller fondandelar. För exempelvis avtalspensioner som är mycket vanliga bland oss anställda så är den enda godkända placeringsformer fonder antingen aktiefonder eller räntefonder ingé vidare valfrihet eller diversifieringsmöjligheter här inte.

Kanske behöver vi andra typer av placeringsmöjligheter. Tänk att använda sin avtalspension i ett delägande i ett vindkraftverk. Man kanske via sin IPS skulle kunna teckna preferensaktier (ett mellanting mellan obligationer och aktier) i ett lokalt fjärrvärmeverk? Ett företags pensionsstiftelse kanske skulle kunna investera i solpaneler på fastigheten som företaget verkar i och ta betalt av företaget för energibesparingen?

Anser du att vi kan utnyttja vårt pensionskapital i energiomställningen?

tisdag 15 december 2009

En pizza eller 4 pizzabitar?

Denna tid på året brukar det dyka upp en hel del kommentarar, spekulationer och annat ästvärt om just aktieutdelningar. Inte speciellt konstigt egentligt då det nu är ung. någon månad eller två kvar till dess att de flesta bolag offentliggör vilka utdelningar som kommer betalas ut till sina ägare.

På senare år är det fler och fler som börjat ifrågasätta den svenska modellen där det är bolagsstämman som fattar beslut om utdelningar (inom ramen för den svenska aktiebolagslagen) och utdelningen betalas ut någon dag efter bolagsstämman har fattat detta beslut. I våras så skrev Investors VD den enligt mig snusförnuftige Börje Ekholm att han tyckte att beslutet om utdelningar borde överföras till bolagens styrelser att enväldigt fatta beslut om och han hintade om att man då kanske skulle kunna införa kvartalsvis utdelningar i svenska bolag.

Placera.nu chefsredaktör Gunnar Wrede tycker samma sak, dela upp utdelningarna så får vi kanske en något stabilare börs och fler aktörer som förhoppningsvis kanske agerar lite mer långsiktigt och större fokus kanske hamnar på kontanterna än på kurssvängningar och drar en lysande parallell till sin kloke son som frågade farsgubben om varför man skulle sälja aktier om dom nu gav hela vinsten för all framtid?

Personligen anser jag nog lite att det påminner lite om historien om individen som vill få sin pizza skuren i fyra bitar istället för 8 för så många hade han aldrig orkat äta upp..

Självfallet finns det klara fördelar med större kontinuitet i utdelningar än en gång om året framförallt när vi har en situation där konjunkturen viker brant eller det i övrigt råder stor osäkerhet om framtiden i företagen. Då kan styrelsen stoppa utdelning något kvartal eller två eller kanske också det omvända om resultaten ökar. Samtidigt är jag kluven, jag tycker nog att vi skall ha det så att det är ägarna som fattar beslut om utdelningar i våra börsbolag.

Det kommer nog bli en intressant utdelningssäsong där många utdelningstrotjänare som t.ex. Sandvik och SSAB denna säsong mer eller mindre ställer in utdelningen kan jag tro. Helt klart är det nog så att många med historisk hög direktavkastning detta å har låg och ett antal aktier med lite lägre utdelningar historiskt sett nu har möjlighet till bättre direktavkastning.

onsdag 9 december 2009

Värde for dummies

Det är två begrepp som ständigt och jämt ibland förväxlas och ibland likställs som båda varit omnämnda en hel del gånger på denna blogg.

Tyvärr är dessa begrepp inte riktigt samma sak även om det i många fall har klara beröringspunkter.

Pris när det gäller investeringar brukar inte vara så komplicerat det är helt enkelt vad något kostar, idag. Sandviks aktie kostar (enligt min mobiltelefon just nu 84,4kr) och skulle jag hoppa av tåget och lägga beslag på en bostadsrätt, eller fyra paket saffran (rackarnas rävrumpa vad saffran har blivit dyrt i år förresten!) så skulle den också ha ett pris som köpare och säljare är överens om. Priser styrs således av utbud och efterfrågan, rädsla och girighet, upplevda behov och upplevt behov av att sälja.

Men vad är värdet? I vissa fall är det synnerligen komplicerat att fastställa värdet, vad är t.ex. saffran i lussekatterna värda? Hade det inte gått lika bra utan? Vad är en fin sjöutsikt värt? Är värdet högre på dyrare värmeljus?

Andra saker har oftast en mycket stark koppling mellan pris och värde, det är sällan man kan köpa 100-lappar för 70kr så att säga.

När det gäller värdet och priset på ett företag/aktie kan det skifta mycket. En aktie är enbart en andel av ett företags egna kapital, varken mer eller mindre. Låt säga lite hypotetiskt att du idag skulle starta ett aktiebolag och sätta in 100 000kr i aktiekapital med syfte att starta ett miljövänligt energibolag. Då du också har synnerligen goda bankontakter så kamrén på sparbanken går med på att låna ut 32Mkr till bolaget mot en inteckning och pantsättning av ett 2 MW vindkraftverk som du tänker sätta upp på din mark. Hastigt och lustigt så står ditt verk där på marken, hur mycket är det företag värt? Givetvis 100 000kr då banken äger nästan alla tillgångar. Ditt företag blir inte värt med pengar för att du lånar pengar och du blir inte rikare för att du med lånade pengar köper ett litet slott.

På ett bättre ”begagnat” företag där man kan handla aktier på börsen så är också det bakomliggande värdet just det egna kapital i balansräkningen, men vilket också är en sanning med modifikation. Ett företag kan vara synnerligen framgångsrikt och lönsamt ett annat synnerligen olönsamt. Men grunden utgår ändå från det egna kapitalet. Det kanske mest intressanta nyckeltalet är kanske sedan avkastning på eget kapital och avkastning på sysselsatt kapital. Detta nyckeltal talar om räntan på ”bankontot aktie i företag X”. Då ett företag är en synnerligen riskfylld tillgång så vill man ju ha en bättre ”ränta” på aktier än på bankboken (där det egna kapitalet inte kan minska, annat är realt sett) om ett företag uthålligt och i genomsnitt genererar 7% på det egna kapitalet så kanske en rimligt prissättning just är det egna kapitalet, Om det genererar uthålligt 14% på det egna kapitalet så kanske 2 gånger det egna kapitalet osv. Genererar det enbart 1% i avkastning så långt under det egna kapitalet och egentligen borde läggas ned då företaget inte med lönsamhet kan låna pengar.

På några års sikt så är det såldes viktigt att man inte betalar för mycket för det egna kapitalet i relation till avkastningen företaget genererar. Helst snorbilligt givetvis. För en mycket, mycket långsiktig investerare så spelar faktiskt inköpspriset mindre roll det som däremot blir mycket viktigare är den långsiktiga avkastningsförmågan på företaget.

Så håll gärna koll på det där med pris och värde. Det finns också mycket stora dolda värden. Vad hade dryckesföretaget Coca-Cola varit värt om man varit utan sitt varumärke?

tisdag 8 december 2009

Har du råd att vara illlikvid?

Fundamentalanalysbloggen skrev häromdagen ett intressant inlägg under rubriken "dyrt att inte ha råd" som jag instämmer i helt klart, vikten av att vara likvid. Jag vill minnas att jag skrivit om det tidigare men det tål att upprepas även om jag inte orkar söka upp inlägget, att vara likvid är helt klart trevligt. Inte minst att vara likvid under ett börsras och kunna ”fyndköpa”.

Jag tror som jag skrivit tidigare om att jag tror ett vanligt misstag många privatpersoner gör är att man har dåligt med likvida medel (om man räknar bort fonder/aktier etc). En vanlig situation är säkerligen att man har ett regelbundet sparande och att man äger fonder/aktier, man har en ganska så minimal hushållsbuffert, man har bostadslån genom att antingen själv stå för lånen eller betala sin hyresvärds lån. Behöver man konsumera i något större skala så måste av avyttra finansiella tillgångar (eller belåna dem) och vill man investera i . te.x aktier så handlar det kanske om att sälja några fonder eller liknande möjligheterna att dra nytta av ett börsfall ligger för de flesta i att fortsätta ett regelbundet på några tusenlappar i bästa fall. Portföljen i sig följer allt som oftast utvecklingen på börsen, man åker ner när det går ned, och upp när det går upp med få möjligheter att investera när det är billigt.

Personligen så tycker jag man skall vara likvid, jag tycker inte man skall aktiespara eller köpa guldtackor till varje pris även om det teoretiskt sett är så ju mer aktier man äger desto större chanser till god avkastning. I själva verket kan det nog just vara så att det är "dyrt" att bara ha aktier även ur avkastningshänseende (skulle kanske slagit ett slag för obligationer här men det får bli någon annan gång).

I prioriteringsordning så tycker jag man först och främst skal prioritera en hushållsbuffert, sedan regelbundna insättningar på konton som täcker din konsumtion eller det som banker bukar kalla kortsiktigt målsparande eller liknande, sedan bör man amortera sina bostadslån rekorderligt om man har några sådana och först där efter bör man fundera på långsiktigt sparande och ev. pensionssparande. Att lägga varenda slant man har över på ett långsiktigt sparande kanske man kan göra om man är 20 år, bor i hyresrätt och singel.

Men den dagen man köper eget boende, bildar familj, kanske skaffar en bil för att kunna pendla till ett jobb etc. Ja då slås man av att en hel del i livet kostar pengar, pengar som man lämpligtvis har ganska så lätt tillgängliga, Inte helt ovanligt är det också så att det är kanske bra tillfällen att både konsumera och investera på samma gång och då behövs det än mer pengar och det finns också en risk att turen (et aktuella börsläget) spelar in om man har råd eller inte.

Först buffert, sedan regelbundet ”sparande” till konsumtion, amortering och på först fjärde plats t.ex. aktier… ofta har man då kanske lite extra medel över för att investera sig ur krisande aktiemarknad, eller som jänkarna säger when in trouble, just double…

måndag 7 december 2009

Lever Spiltan som man lär?

En av höstens kanske mesta ”snackisar” är författaren per H Börjesson som denna höst både lärt svenska folket att bli miljonärer genom boken ”så kan alla svenskar bli miljonärer” och nu också lärt oss att bli lika duktiga investerare som Warren Buffett genom boken, ”investera som Warren Buffett”. Inga dåliga presenter som Börjesson ar gett detta landet i kalla Norden. Jag måste medge att jag innerst inne tycker Per H Börjesson är en sympatisk individ med många snusförnuftiga åsikter även om han har en viss tendens till att kanske förenkla väl mycket vissa sammanhang samt att tro att allt är konstant.

Vad som är lite intressant är miljonärspedagogen Börjesson till vardags är VD för det lilla investmentbolaget Spilan, ett företag som har omkring 1000 aktieägare och handlas på den lite udda alternativa aktiemarknaden. En handelsplats där handeln enbart är öppen några dagar per månad och en hel del skillnader mot andra aktielistor. Spiltan har den intressanta bakgrunden att man startat som en aktiesparklubb som ombildades till ett aktiebolag och emitterade aktier till allmänheten i mitten av 90-talet. Spiltans årsredovisningar brukar överösas med översatta snusförnuftiga citat från Warren Buffett och andra roligheter.
Men då är frågan Lever Spiltan som dom lär? Tillämpar dom samma snusförnuftiga bondförnuft i sin egen förvaltning? Blir man miljonär och investerar man som Warren Buffett som man köper aktier i Spiltan? Sorry Per H, men jag tvivlar….

Spiltan redovisar idag ett uppskattat substansvärde på ca. 164Mkr. Substansvärdet är behäftat med en hel del osäkerhet då det är en del onoterade innehav och innehav med lite smått halvskruttig ikviditet. I portföljen hittar vi idag investeringar i finansiella företag varav det egna fondbolaget och handelsplatsen alternativa aktiemarknaden där bolagets egna aktier noteras. Sedan har vi ett gäng onoterade innehav med bla. egna ägda högbelånade fastigheter, delägare i ett antal småföretag som har koppling till bostadsmarknaden (t.ex. bostadsmäklaren ReMax). Delägarskap i hårvårdsföretaget Goldwell (heter Persea och köptes ut från börsen om jag inte minns fel). Sedan några miljoner undanstoppade i några riskkapitalfonder som haft blandad framgång samt investeringar inom filmbranschen som tidigare varit fiasko men som nu kanske sitter på ett guldägg då man äger ung. 1% av Millenium filmerna (Män som hatar kvinnor, flickan som lekte med elden och vad dom nu heter)

Sedan så finns det även ett gäng aktieinvesteringar i företag som har sin handelsplats på alternativa aktiemarknaden, vissa helt klart lönsamma, andra betydligt mindre. Sedan har vi då aktier i ett antal större noterade företag, oftast med en stark huvudägare som bla. Traction, Nibe, Lundbergs och Per H Börjessons idol Berkshire Hathaway. Man har också en form av stödinvestering (8Mkr) i sitt egets fondbolags fonder (vilket nog kanske kan behövas då detta fondbolag går med förlust till följd av mindre förvaltningsvolymer). Men rent rationellt så borde givetvis ett invetsmentbolag av Spiltans storlek själv köpa svenska aktier istället för att köpa dom genom en fond som kostar 1,5% om året.

För att sammanfatta mig så skulle jag säga att Spiltan sprider sina skurar och med jämna mellanum som hittar dom ett och annat guldkorn som i Milleniumfilmerna, Man köpte Unibet aktier innan dom var noterade och kanske också Eolus vind mm. Sedan finns det ju som sagt också innehav som inte varit helt lysande om man säger så och där man också kastat mer pengar på dåliga innehav.

Men jag skulle ställa mig fråga om varför ett investmentbolag med dryga 160Mkr i förvaltningskapital måste sprida sig i så många olika typer av innehav, dessutom så brukar det vara ganska så stor snurr på portföljen av börsnoterade aktier( skulle man inte bara köpa och behålla Per H?) Jag kan tycka att man hade kunnat tjäna på att koncentrera sig lite mer och inte satsa all för mycket pengar på små bolag med stora förhoppningar. Som alternativ till en aktieinvestering i Spiltan för att komma åt onoterade innehav så finns det helt klart andra investmentbolag som t.ex. Ratos, Bure och Traction som har stor kompetens.

Per H Börjesson är en trevlig och glad entreprenör, som jag gärna hade delat en kopp kaffe och smörgåstårta med. Han ärligt och skönt rakt ut har sagt vad han tycker om mycket tramsigheter i finansbranschen, han har varit duktig i kunskapsspridandet om viktig av god privatekonomi. Men något investeringsorakel som Warren Buffett det är Spiltan inte. Men friska fläktar behövs även i kalla länder, helt klart!

torsdag 3 december 2009

Va, skulle grabben aldrig investera i oljeaktier?

För någon veckan sedan blev jag uppringd av en journalist som frågade om hon fick lov att genomföra en intervju med mig en kväll över en kopp kaffe. Då jag är lite småsvag för både kaffe och trevligt pratsällskap så tackade jag ja. Idag så läste jag att intervjun resulterade i en artikel som publicerades igår.

Som alltid när man blir intervjuad så är det givetvis så att det är svårt att spegla en intervju i några korta rader och det är lätt att något mindre korrekt citat lite rycks ur sitt sammanhang och det kanske blir en liten annan touch på artikeln än man tror i intervjun men givetvis så får man som intervjuoffer acceptera den journalistiska friheten. För att prata proportioner så språkades journalisten och jag vid i ung. 2 timmar och av dessa 120 minuter så handlade väl ung. 1 min om olja… vi prata betydligt mer om min förkärlek för skogstillgångar.

Intervjun med lilla mig verkar ha väckt stort engagemang bland läsarna i kommenterar och det har också trillat in några mail i i dumburken. Framförallt så verkar rubriken och det kanske något lösrykta citatet att jag inte tycker om oljebolag väckt en del irritation och kommentatorsvilja.

Som ett litet ”svar" så tänkte jag skriva något inlägg om ett tag om just olja och energi men för att klargöra mycket kort mitt ställningstagande så är jag en anhängande av peak-oil teorin, jag tror vi står inför enorma utmaningar när det gäller olja som energiresurs, jag tror att oljan (och även oljeutvinningen) kommer bli rejält dyr i framtiden, Olja är och kommer verkligen bli en verkligt politisk krutdurk och jag tror också att de globala oljetillgångarna kommer minska betänkligt även om den sista oljedroppen kanske inte utvinns under min livstid.

Men jag delar INTE main-stream halleluja körens uppfattning att detta ökande oljepris per automatik kommer leda till att aktieägare i oljebolag skapar sig närmast faraoniska förmögenheter av aldrig tidigare skådat slag i historien, tvärt om så tror jag det kan vara en ganska så medioker investering, långsiktigt av flera olika skäl och det finns andra typer av investeringar som också "drar nytta" av denna utveckling, inte minst skogsmark, elkraft och mycket annat. Men jag ber att få återkomma till varför jag är en tjurskallad contrarian mot mainstram på detta heta område. Samtidigt så är jag ödmjuk inför det faktum att det givetvis finns goda oljeinvesteringar att göra, inte minst bolag som idag äger en tillgång pumpar upp för fulla muggar och delar ut pengarna som direktavkastning.

Sedan är det väl till viss del sant att jag också har lite etisk-moraliska aspekter. Alla kommentarer om olja/energi mm utelämnar jag dock i detta inlägg. Men jag lovar att återkomma till ämnet. Fram till dess så tycker jag du skall läsa följande mycket läsvärda inlägg.

Men för bloggläsarna skall jag också meddela att jag (förlåt mig fader ovan molnen) har syndat när det gäller olja och gas, jag har faktiskt en gång i tiden varit obligationsinnehavare i gamla Vostok Nafta.

Nu tänkte jag svara på lite kommentarer och inkomna mail
Hur (svordom) kan en jubelidiot som du bli intervjuad av Avanza, vem har du (mycket snuskigt ord om sexuellt umgänge) med där?

Hej kära mailskrivare; Tyvärr kan jag meddela dig att några hångelorgier i en avskild vrå på Avanzas årliga julbord är jag inte skyldig till (har tyvärr inte ens fått en inbjudan till julbordet). Har heller aldrig besökt deras kontor och har mina huvudsakliga bankontakter och finansiella tillgångar inom en annan bank. Varför dom intervjuar jubelidioter som mig? Inte en aning faktiskt.

Åh, en hycklande vänsternisse. Han älskar pengar men låter som ett litet (MP)-helgon. Usch
Detta måste nog vara första gången som blivit trodd för vara lite smått kommunistiskt lagd, klart berikande, har däremot innan blivit kallad för en kapitalisk svin motsv. MP har en del sympatiska idéer men tyvärr också många väldigt tokiga idéer, hittills så har jag i val röstat borgerligt i mitt unga liv om det nu var av intresse men jag har ätit en ostmacka ihop med Maria Wetterstrand kan jag avslöja.

Vad tillför en sån här artikel. Jag hoppas fan att inte vårt courtage går till att betala för sådana analyser. Ni börjar snart närma er aftonbladet avanza.
(annan kommentar….)
Troligen baseras intäkterna på antalet besök.
Därmed är det listigt att få gratis reklam via Avanza.


Vad intervjun (analys vad det inte direkt frågan om) tillför till Avanza har jag faktiskt ingen aning om men det är väl marknadsföring och det verkar som en del har engagerat sig i intervjun precis som i intervjun med ”finansmamman”.) Sanningen ligger väl i betraktares ögon. Nej några pengar för denna intervju har jag inte fått. Tro’t om ni vill jag betala tom kaffet själv och tänker nog skriva upp denna svarta kopp kaffe utan sock som en skuld som Sven Hagströmer from nu har till mig. Och det är ekonomiskt sett lite drygt denna kaffekopp med möjligtvis en räkmacka som jag fått in i extra reklamintäkter denna dag till följd av intervjun. Skattepliktiga inkomste så det bidrar lite till välfärden också för den som till övers inte tycker om min kapitaliska profithunger.

Ett tips i all välmening för både dig och ditt kommande barn är att du omvärderar din bild av att vara far innan ni adopterar ett barn. Ska du inte vara far till ditt adoptivbarn? Antingen får du vara förälder eller inte, det går inte att vara något mitt emellan. Att vara far är något större än biologi, och när ni får ert barn kommer du att vara lika mycket far som någon annan med biologiska band till sitt barn.
Lycka till!


Här tycker jag kommentatoren har helt rätt. Det är olyckligt att det på hemsidan står att jag inte kan bli far till några barn när det borde stått att jag inte kan bli far till några biologiska barn. Föräldrarollen är något som jag och min fantastiska fru har diskuterat under många timmar och inte minst i den obligatoriska föräldrautbildningen som man måste genomgå för att adoptera.

Typisk amatör som av någon suspekt anledning fått utrymme på placera.nu. Ett av hans uttalande som direktdiskvalificerar honom är: "Man ska inte lita på mig, man ska inte lita på någon annan än sig själv". Litar man på sina egna analyser är man väldigt illa ute !

Helt rätt jag är verkligen en amatör. Jag tror innerligt att hade varit en ganska medelmåttig proffsionell kapitalplacerare i en aktiefond t.ex. Skälet till detta är att jag är många gånger allt för intresserad av företag och allt för lite intresserad av aktier. Något som jag tror att jag sa minst två gånger till journalisten. Samt att jag nog drömmer mer om trevliga skridskoturer än priset på någon aktie.

Vem skall man lita på?
Jag tycker faktiskt innerligt att allt fler borde lita just på sig själv inte på någon tokig bloggare. Vi behöver i detta land många fler svenskar som tar till sig kunskap om aktier, sparande och privatekonomi. Just detta att att fler skall lära sig och lära sig lita mer som sig själv än på sin bankman eller något köptips i affärsvärlden är en av mina rivkrafter bakom om att jag skriver denna blogg och en av anledningarna att jag ställde upp på att medverka i unga aktiespares träff igår.

Sedan vill jag gärna tacka för alla positiva kommentarer, mail och blogginlägg ill följd av intervjun. Tack kära läsare!

onsdag 2 december 2009

Våra dyrare hus har vi betalat med mer arbetstid

Som jag skrev för en tag sedan så läste jag inte för allt för länge sedan en bok vid namn ”att skapa och bevara förmögenhet av, Josef Anér. En boken skriven i mitten av 60-talet. Som berör allt det som berörs på bloggar av denna som du läser dessa rader på som obligationer, aktier, guldtackor, skogsfastigheter och egna villor, skrivit med den tidens ögon.

En av sakerna som berördes i boken var givetvis, privatbostäder t.ex. en egen villa. Något som verkar vara hög intressant bland näringlivstidningar, ekonomibloggar och proffstyckare. Endera spår man undergångsscenarier där huspriser i stort sett blir värdelösa eller att det inte alls är någon husprisbubbla. Varför amorterar folk inte längre? Varför köper folk hus som man som utomstående nog kan tycka är svindyra?.

Själv är jag pragmatiskt lagd. Som privatperson skall man INTE spekulera i husprisutveckling , privatpersoner bör tänka kassaflöden, låna inte för mycket pengar, har du lån så amortera, dra inte på dig för höga kostnader, jämför kostnaden med att hyra och äga och allt det där som jag skrivit om tidigare och som vore lite trist att upprepa. Kort sagt, många har idag höga utgifter.

Men visst är det då intressant att för ett tag förflytta sig nästan ett halvt sekel bak i tiden och höra hur dom resonerade? Herr Anér ondgör sig över de höga huspriserna som ökat på senare år (början av 60-talet) och skriver varnande ord om att betala för dyrt. Han redogör också för ett antal intressanta kalkyler. I hans kalkyler så utgår man ifrån en privat villa i utkanten av en medelstor stad. Anér skriver att i man nog idag (på 60-talt mao) får lova att slanta upp med ung. 200 000kr för villan.

Låter ju synnerligen billigt med dagens mått…

Vad som är intressant är att Anér räknar med att den unga familjen har en årlig hushållsinkomst på 60 000kr, dåtiden pris var mao 3,33 årsinkomster. Då som nu, var det inte helt ovanligt att man fick gå med mössan i hand till den lokala bankkamrérn och be om att få låna en del pengar som ung familj. Då det på 60-talet var höga skatter så räknar Anér med att räntekostnadnaden var avdragsgill med 47%(!!) å andra sidan högre räntor, sedan så fick man nog lov att amortera, jag var själv lite förvånad när Anér skriver att 4000kr per år nog var en amorteringstakt som banken krävde, då betalar den unga familjen på 60-talet av sin villa på 50 år. Trodde faktiskt man var tvungen att amortera snabbare förr. Kontantinsats nämns faktiskt heller inte i boken, men jag kan tro att så var fallet.

Vi förflyttar oss nu från Anérs dagar fram till excelfilens millennium och år 2009. Om vi översätter Anérs ”typhus” för 200 000kr och räknar med att detta hus varit väl underhållet, utbytt värmekälla, hyfsat modernt kök mm. så kanske man kan ana att detta typ hus idag kan säljas för det genomsnittliga huspriset i Sverige vilket idag är ung. 2 Mkr. Typhuset har således från år 1963 fram till idag stigit i pris med årligen med +5,2%. För att hålla kvar vid Anérs 3,33årslöner i löneinkomst kontra bostadspris så behöver man idag för att ha råd att köpa typvillan ha en hushållsinkomst på 624 000kr på året eller 52 000kri månaden, om man är två i hushållet således 26 000kr var i månaden för att ha råd bo i 2 miljoners villan. Om vi tar Amorteringstakten på 50 år så behöver dagens 2 miljonersvilloköpare amortera 3333 kr i månaden, vilket jag kan tro att många idag gör.

Så visst låter det som att det finns mycket likheter mellan bostadssitiuationen för gårdagens och dagens eller hur? Men det finns en väldigt viktig och närmast essentiell skillnad, Anér räknade nämligen på 60-talet med att det i familjen enbart fanns en familjeförsörjare, man kan väl ana att det på den tiden var mannen… Frun skulle i tidens anda sköta de husliga bestyren och ta hand om barnen. Hushållsinkomsten var således 60 000kr enbart på mannen eller 5000kr i månaden. Idag så ligger väl genomsnittsinkomsten i landet bland heltidsanställda omkring 26 000k i månaden kan jag tro, lite drygt +3,6% per år sedan Anérs dagar ha våra löner ökat med. Gånger två och man är uppe i de 52 000kr i månaden och 3,33 årslöner för typhuset.

Sammanfattningsvis så kan man tro att genomsnittsfamiljen 1963 lade ung. lika mycket på sin bostad (om den köptes för 200 000kr och belånades maximalt) mot idag att köpa villan för 2Mkr och belåna den maximalt om vi anser att kalkylräntan var 6-7% både 1963 och idag (1963 var för övrigt riksbankens styrränta 5% enligt riksbankens hemsida. Ur den aspekten kan man nog påstå att vi inte har en rejäl husprisbubbla idag. Men för att bo lika flott som familjen på 60-talet så kräver det idag att vi arbetar 80 timmar i veckan i hushållet istället för 40 timmar och lönen på 52 000kr i månaden vilket jag dock inte tror är genomsnittsinkomsten för ett hushåll även om 26 000kr är genomsnittet för en heltidsinkomst.

I framtiden blir det givetvis omöjligt att huspriserna stiger i snabbare takt än våra inkomster såvida vi antingen börjar bo i kollektiv eller skickar iväg våra barn till arbete.

tisdag 1 december 2009

Hur dödssäker är din hushållsekonomi?

I Sverige dör det varje åren hel del individer i plötsliga kärl-kärlproblem, många omkommer i trafikolyckor, våldsbrott eller som min barndomskamrat som gick bort allt för tidigt i livet. I alla fall är det stora tragedier för anhöriga och vänner. Inte helt otroligt är det säkerligen så att ekonomin rasar samman för många familjer i samband med plötsliga dödsfall.

Och även om det låter fullkomligt absurdt så är det min uppfattning att man bör fundera över döden ur en ekonomisk synvinkel i alla fall man lever i ett parförhållande och särkilt om man har barn. Om ekonomin hamnar på ruinens brant är detta något som inte direkt gör dödsfallet behagligare för de inblandade. Och framförallt så bör man se till att man inte behöver tänka allt för mycket på ekonomin.

Så hur gör man då sin ekonomi ”death-proof”?
I första hand skulle jag vilja slå ett slag för livförsäkringen (dock ej efterlevandeskyddet) där de efterlevande erhåller en ekonomisk kompensation, i den händelse man har stora lån definitivt viktigt. Man bör nog eftersträva att livförsäkringen minst ger efterlevande ett belopp som är hälften av bostadslånen och minst en årslön eller två. Pengar som kan komma synnerligen väl till passa för efterlevande skall hinna ev. ställa om boendesituation och ta hand om vardagen under en tid.

Vidare så bör man nog eftersträva en enkel ekonomisk ställning. I alla fall jag skulle inte vilja ha en situation där man ha svårt att överblicka ekonomin där tillgångar och ev. skulder ligger utspridda på mängder av banker och andra finansiella företag. Så mitt råd är att samla era engagemang till ett fåtal banker och att båda i ett parförhållande vet om vilka man har ett kundförhållande med, gärna uppställda i en snygg pärm dessutom och helst inte innehållande allt för våghalsiga råvaruterminer (där man får leverans) eller optionsaffärer.

En annan sak som är viktig att tänka på i ett parförhållande är att båda två givetvis bör kunna hantera det vardagliga handhavandet när det gäller ekonomi och allmänna bestyr. Säkerligen är det i många parförhållanden så att det är en av de två som ”sköter det ekonomiska” med betalningar av räkningar, sparande och kontoöverföringar. Givetvis så får varje familj bestämma hur man själv vill ha det i sin familj, men hos oss så delar vi lika även på vem som knappar i internetbanken. Jag skulle verkligen inte känna mig bekväm om bara en visste om hur man betalar räkningar. En sådan synnerligen enkel situation kan utlösa en mardröm i händelse av allvarlig sjukdom eller i värsta fall dödsfall.

Huruvida det är ett tips eller inte så har jag och min fru medvetet har haft målsättningen att ordna våra räkningar på så sätt att vi aldrig (eller närmare bestämt så gott som aldrig ) erhåller en pappersfaktura i posten utan i detta hem så betalas räkningarna antingen per automatik (autogiro) eller i alla fall bara med en knapptryckning (e-faktura). Betydligt enklare att sköta detta trista göromål med räkningar på detta sätt kan jag tycka.

Sedan vill jag avslutningsvis slå ett slag för en god relation till en personlig bankman/kvinna på ett fysiskt bankkontor. I en händelse av det värsta så vore det skönt att sitta mitt emot en människa och prata än att sitta i någon telefonkö till SBAB eller skandiabanken. Men även detta är ju personligt som sagt.
MediaCreeper