Prefrensaktieboomen

Just nu pågår en mindre boom på stockholmsbörsen med emitterandet av prefrensaktier. För att vara Sverige en förhållandevis ny sak för aktieägare att sätta sig in i. Senast i raden är Fastpartner (nyss avslutat emission) och Ratos (pågående)

Först något om sparformen

Prefrensaktie kan ses som någon form av mellanting mellan aktie och obligation. Det är aktier som har en förutbestämd utdelning som är ”prefererad” dvs den måste betalas ut före man ger utdelningar till vanliga aktieägare men själva ägandet är att likställa med aktieägande och kapitalet som bolaget får in genom att emittera prefrensaktier blir i balansräkningen upptaget som eget kapital fast det blir en form av räntebärande skuld. Då utdelningen är förutbestämd så kommer inte en preferensaktieägare få ta del av ett stigande överskott av vinster i bolaget genom höjda utdelningar utan den blir den förutbestämda utdelningen man får ut. Å andra sidan så får man ett visst skydd på nedsidan om vinsterna i bolaget sjunker. Preferensaktien ger dock inte alls samma säkerhet som obligationen (och utlånande banker) som alltid står före i kön om det blir en konkurs.

I många fall så brukar preferensaktierna också ges viss attraktivitet genom att man delar upp utdelningen exempelvis kvartalsvis så att de ger innehavaren löpande ”ränteintäkter”/utdelningar.

Det var vad en preferensaktie var för något. Då blir frågan. Varför är dessa så populära att emittera just nu? För att det ska finnas popularitet så måste det finnas intresse från både köpare och emitterade företag.

Ur köparens perspektiv (t.ex. småspararen) så råder det idag en brist på något säkrare tillgångar med något mer räntan än den minimala ränta som en bank ger vid inlåning. I dagens låga ränteläge så kräver vi inte så värst många procent i avkastning innan det börjar vattnas i munnen på oss. Ex 5% i avkastning är ju ung. dubbla räntan mot vad kostnaden för ett bostadslån är idag.

Den andra parten är ju det emitterande företaget. Varför ger dessa ut preferensaktier? Kontra lån så är ju räntan något högre idag. Å andra sidan så räknas ju preferensaktier som eget kapital vilket i alla fall bokföringsmässigt

Man kan tänka sig några situationer.

1. Den farliga situationen. Dvs ett bolag som faktiskt inte får låna på banken och har en riskfylld företagsaffär. Dessa företag ger ut prefrensaktier och företagsobligationer då detta är enda sättet att ta upp lån.
2. Det andra man kan tänka sig är att ett företag ser detta som ett attraktivt alternativ till ordinarie krediter. Dels är löplängden ofta ”oändlig” på prefrensaktier och med dagens ränteläge är det billigt att ta upp så långa lån till 5-6%. I ett annat ränteläge kan detta visa sig vara en bra affär jämfört med att stå i skuld till banken i alla fall för en del av lånen.
3. Man kan också tänka sig att bolag emitterar prefrensaktier främst av bokföringskäl. Ex. Fastighetsbolag som vill uppvisa god soliditet men ändå ha en god utväxling mellan fastigheternas direktavkastning och räntan på bolagets skulder.

Personligen så tycker jag än så länge att det är positivt med det ökande intresset för prefrensaktier även om det med tiden om boomen fortsätter säkerligen kommer bli allt mer avarter

Ratos hösten 12, säg hur står det till?

Private-equity konglomeratet Ratos har haft ett rätt så besvärligt år över lag. Aktien har gått kräftgång, resultaten i innehavsbolagen har varit synnerligen skrala och det har i vissa bolag varit så besvärligt att den finansiella situationen har behövt stöttats från moderbolaget. En tuff start för nya VDn Susanna Campell. Som för övrigt verkar vara en mycket spännande, mångfacetterad och kunnig person. På den positiva sidan för året kan läggas en god exit i bolaget Stofa där Ratos under innehavstiden gör ett totalresultat om en årlig ränta på 55% på den initiala investeringen. Får betecknas som lysande skulle jag vilja säga. Mindre lysande är försäljningen av Contex. En miserabel affär med IRR på -16%. Tidigare i vår har man sålt Anticimex med gott sammanfattande slutresultat.

Nu ska man som aktieägare inte hålla sig fast i det förflutna utan bedöma ett bolag för dess kommande Resultat. Så låt oss se på hur det ser ut i dag för Ratos så här strax innan jul nådens år 2012 i väntan på jordens undergång enligt mayakalendern som planenligt sker i nästa vecka.

Låt oss börja med den finansiella balansräkningen. I denna sammanställning förutsätter jag att avtalen om Stofa och Contex slutförs planenligt.
Ratos har idag aktieinnehav i 15 olika bolag. Tidigare har man kommunicerat att man i normalfarter ska ligga mellan 15-20 innehav så man ligger på den nedre delen av antal bolag. Dvs mer troligt med förvärv idag än avyttringar.

Dessa 15 bolag är upptagna om ett bokfört värde om 10,092 Mdr. Utöver de upptagna aktieinnehaven så har Ratos en påse pengar som uppgår till ung. 3,3mdr om vi räknar de senast avtalade försäljningarna som genomförda. Ratos har Mao på moderbolagsnivå en stark finansiell ställning där en fjärdedel av tillgångarna utgörs av cash.

Total substansvärde uppgår således till ung. 13,3-13,4 Mdr. Beräknat i relation till antalet utestående aktier som finns i bolaget cirkus lite avrundat 42 kr per aktie. 10,5 per aktie i cash.

Sedan då resultaten. Här kommer vi idag in i pudelns kärna på Ratos problem. Borträknat sålda bolag så är vinsten från bolagen på sista raden 33Mkr de första 9månaderna i år. Verkligen inget att skryta med sett till tillgångarna på 10mdr. Riktigt åt pepparn får man nog lov att säga. För visso har bolaget förklarat att en hel del av försämringen är engångskaraktär. För 40mille om året i löpande vinster på årsbasis i innehavsbolagen räcker inte alls för att motivera bolagets storlek. Om vi räknar löpande vinster i innehavsbolagen sedan 2007 och sätter årets resultat till just magra 40mkr så får vi ett genomsnitt i löpande vinster om drygt 1,2mdr per år. Kommer bolagen resultat lyfta sig hit? Kräver nog en hel del hjälp med konjunkturen. Dock är Ratos idag mindre i balansräkningsomfång idag än snitten de senaste 6åren, så idag kanske vi kan hoppas på i alla fall 1mdr i löpande vinster. 3,1kr per aktie, resten av kalkylresultaten får lov att komma från exitresultat.

Ratos målsättning är att generera en IRR om 20% på bolagets tillgångar. Med vinstdelningar, kostnader mm. Så uppskattar jag kalkylmässigt detta till 18% per år. Dvs kalkylmässig vinst per aktie om man litar på bolagets målsättning 7,5kr. Det är utifrån denna siffra vi bör bedöma bolagets utdelningskapacitet. Sett till aktiekursen en långsiktig kalkyl p/e på knappt 9. Dvs hyfsat billigt om dom når sin målsättning. Ganska dyrt om dom når halvvägs långsiktigt. Utdelningen? Den är idag (eller rättare sagt i våras) 5,50kr per aktie. Det finns idag dessa pengar i kassakistan att dela ut och ändå ha en investeringsslant över. Höjning, inte troligt enligt mig då 5,50 i relation till kalkylen 7,5 är lite riskfyllt speciellt då bolaget kortsiktigt har lönsamhetsproblem. Sänkning? Nja, kanske det bästa för bolaget idag men oddset är nog ändå oförändrad utdelning. Hade jag fått bestämma så hade jag sänkt utdelningen till 4kr med hänvisning till bolagens skrala lönsamhet idag och konjunkturutvecklingen.

Nu bör vi såklart lägga stora säkerhetsmarginaler på detta såklart.

Arne Karlssons gloria på sned?

En av börsens mest mytomspunna och tillika den bäst orienterande börs-VD kan blicka tillbaka på ett tungt år. För det har inte direkt varit något lysande år för Arne Karlsson och Ratos. Den magiska touchen som varit kring Ratos affärer verkar i år vara bruten. 2011 verkar bli ett år  då goda reavinster lyser med sin frånvaro. Medize såldes i somras för 910Mkr och totalavkastning på detta innehav blev 4% per år, och innehavet Superfos som också är bokförda i år och där blev totalavkastningen 2% per år.  Så låga totalavkastningar på innehavsbolag tillhör inte vanligheter då Ratos målsättning och också resultatet över tid ligger på en avkastning om 20% på investerat kapital. Så i år verkar det gått i stå och året har varit ett år då man främst förvärvat nya dotterbolag och tilläggsförvärvat i befintliga innehav. Ser man det ur positiv synvinkel så bygger man för framtiden....

Även idag meddelade att Ratos att man säljer två barn-barns bolag då dotterbolaget Contex säljer två av sina dotterbolag. Resultatet blir såklart pengar i plånboken och Contex kan betala tillbaka lån och kan genomföra en utdelning till Ratos, men det blir en bokföringsmässig förlust av affären. 

Även operationellt i bolagen har det varit ett tungt år för Ratos. Vinstnivåerna har varit sjunkande i flera innehav även om en hel del kan förklaras med att Ratos tagit kostnader av engångs och strukturskäl. Något som förhoppningsvis ökar dotterbolagens förmåga att generera vinster kommande år.  Även omsättningsmässigt är det inget höjdarår med en omsättningsökning på den sammanlagda portföljen om 1% (tom sista sept). På sista raden har det i det närmaste varit fritt fall och vinsten är ned 63% totalt sett. Tredje kvartalet genererande Ratos innehavsbolag med knapp nöd vinst över huvudtaget (+10Mkr) på aggregerad nivå. De bolag som haft det värst är badrumsbolaget Hafa (som i år förlorat sin största kund), DIAB (underleverantör till vindkraft), och AH Industries (även dom underleverantörer till bla. vindkraft mm.).

Även på börsen har Ratos aktie till skillnad mot så ofta förr inte rosat marknaden. Aktiekursen är ned från ca. 130 till i dagsläget ca. 70kr och till detta skall dock läggas en frikostig aktieutdelning på 5,25kr. klart sämre än börsen som helhet mao.

Ratos balansräkning tycker jag inte ser direkt rocksteady ut i dagsläget som den gjorde vid ingången till lågkonjunkturen 2008-2009 då Ratos ett tag nästan hade 5,5Mdr i nettokassa. Förvisso har manidag en nettokassa på 900mkr  men ska man upprepa fjolårets utdelning på 5,25kr per aktie (ca. 1,7mdr) så måste utnyttja sina kreditmöjligheter i moderbolaget och ta upp lån för att dela ut pengar.( Kreditlinan i Ratos moderbolag räcker till två års utdelningar räknat från noll i nettokassa.)  Visst är Ratos moderbolag starkt ekonomiskt, men det behövs då många dotterbolag har en förhållandevis aggressiv kapitalstruktur. Kanske inte i jämförelse med andra riskkapitalbolag men likväl mer skulder än genomsnittet på börsen. och med högre skuldsättning så ökar bolagens känslighet för nedgångar i lönsamhet. Ett bra exempel på detta är "den lilla fotnoten" Ratos har i sin rapport om att man de senaste månaderna har tvingas skjuta till 55mkr i dotterbolaget GS-Hydro, enbart för att stärka upp balansräkningen. Om konjunkturen försämras markant blir det mer av denna varan och utdelningen till aktieägarna lär bli mer osäker.

Jag brukar i mina inlägg kring Ratos återkoppla till ett enkelt sätt att värdera Ratos. Ratos målsättning är som sagt att generera en avkastning på 20% på genomföra investeringar.  Detta är ett värde som förväntas bli över tid (och också ett resultat man haft sedan 1999 då man lade om strategin till den nuvarande). En liten del av denna avkastning kommer från innehavens löpande vinster och utdelningar och det mesta förväntas komma från reavinster då man säljer innehav då man förhoppningsvis får bättre betalt då man ökat bolagens förmåga till vinstförmåga och därmed pris.

Idag har Ratos ett eget kapital om 44kr per aktie (total ca. 14Mdr) mestadels i form av investerat i bolag men också en nettokassa om ca. 900Mkr i moderbolaget. En avkastning om 20%kan med andra ord förväntas generera vinster på 8,8kr per aktie sett över tiden. Räknar lite överlagsmässigt att 10% av dessa vinster tillfaller moderbolagets anställda, knappt 8kr mao. Detta då OM Ratos även fortsatt över tid uppfyller sitt höga avkastningsmål. Räknar vi med ex. 15% i avkastning på investerat kapital hamnar avkastningen (både kapitaluppbyggnad och utdelningar) till aktieägarna på ca. 6kr. Sett till dagens kursnivå på 70kr ger detta en avkastning på ca. 8%, vilket återigen gör att Ratos aktie hamnar på acceptabla avkastningsnivåer även om det kanske inte är tillräckligt billigt än så länge.

Räkna med försäljningar

Jag har lite hastigt skummat igenom Ratos senaste kvartalsrapport.

Som för som så många andra företag på börsen så lyfter nu omsättningen i de flesta innehavsbolagen i Ratos portfölj även om deras portfölj får ses som hyfsat defensiv gentemot det genomsnittliga börsbolaget, tröghet i nedgång och uppgång mao. Något som växer snabbare än omsättningen är lönsamheten i Ratos portfölj även om de faktiskt inte är allt för imponerande måste man säga, med 8% i rörelsemarginal. Då Ratos bolag generellt sett är ganska så skuldsatta innebär detta en hävstång och efter finansnetton så växer vinsterna i de operativa bolagen med ca. 30%. Inte samma tillväxttakt som våra verkstadsbolag men så finns det ju både sprit och råttbekämpare i portföljen.

De två senaste åren har Ratos drivit sina företag och gjort mestadels förvärv, bara hitills i år har man t.ex. köpt Sofa med knappt 700Mkr från egna pengar (plus lån), RM grupp tog 300Mkr av kassan, 600Mkr (netto efter refinansiering) försvann till förvärvet av hela HL display och man har delat ut frikostigt med pengar till aktieägarna med stora. Den enda försäljning man gjort de senaste åren är den nyligen genomföra försäljningen av Haglöfs som inbringade en miljard i kassan.

De stora nettoköpen man gjort de senaste åren har medfört att den enormt starka kassasituationen Ratos fick efter den mycket väl tajmade försäljningen av Hägglunds Drives 2008, Denna försäljning där man fick in över 5mdr i kontanter till moderbolage. Kassan är numera förbrukad på köp och utdelningar.

Ratos har kommunicerat att målsättningen är att moderbolaget i normalfallet skall vara obelånat. Man har också varit detta med någon månads undantag sedan sekelskiftet. Idag är situationen sådan att Ratos moderbolag netto har 71 Mkr i kassan. Sett till Ratos storlek som bolag, organisationskostnader (som endast kan betalas med moderbolagets kassa då alla innehav hos Ratos är i ring-fence konstruktion) mm. är detta mer eller mindre att räkna som ingenting. Om man föreslår en aktieutdelning som i våras om 9,50kr (mer än miljarden kronor sammanlagt) så kommer Ratos moderbolag vara skuldsatt vilket då skall se som ”ovanligt” .

Om man skall ge sig ut på lite spekulationsturer så faller det sig ganska så naturligt att Ratos nu bör ha något bolag i portföljen i försäljningsprocess. En exit innan årsskiftet hade medfört en trevlig kassaförstärkning vilket hade givet Ratos möjligheten att dela ut pengar och behålla sin situation som skuldfritt moderbolag.

Så vilket bolaget skulle man kunna tänka sig att sälja? Jag gissar med ett höftskott på Bisnode som man tidigare har försökt att sälja via en börsintroduktion som inte gick så bra och fick avbrytas. Min egen reflektion i den processen var att noteringsprospektet var bland de rörigaste jag sett och mitt intryck är att Bisnode är ett enda stort sammelsurium av diverse sammanfogade företag inom ”affärsinformation” i vart fall begriper inte jag mycket av det företaget. Bisnode omsätter ca. 4,5Mdr med ganska god lönsamhet så det skulle inbringa en hel del pengar till Ratos om man säljer det kan man tro. Ratos äger 70% av Bisnode och bokade värdet är knappt 1,2Mdr och räntebärande nettoskuld på 2,5Mdr. Så bolaget måste säljas för minst 3,7Mdr skuldfritt innan det inbringar någon reavinst för Ratos.

Ratos aktie är idag inte billig, det bokförda egna kapitalet ligger på 91 kr och kursen på lite drygt 230kr. Om man utgår från Ratos målsättning att förränta kapitalet med 20% per år medför detta då en beräknad totalavkatsning på Ratos aktieägare om 7% årligen.Ganska låg riskmarginal.  Dvs det ligger redan idag i kursen att Ratos har stora övervärden i sin portfölj som man kan realisera genom exitvinster.

Ratos av idag

Ett av bolagen som avlämnat kvartalsrapport under föregående vecka när jag befann mig i den svenska fjällvärlden är investmentbolaget Ratos. Så i brist på andra uppslag att skriva om ikväll så får det bli Ratos denna gång. Det ligger givetvis i sakens natur att kvartalsrapporter för investmentbolag kanske inte direkt är de mest spännande tillställningarna i dramatikens värld, i vart fall inte de investmentbolag som mestadels har noterade innehav. Ratos har som bekant onoterade innehav och då kanske spänningsgraden i kvartalsrapporter stiger från en romantisk komedi till ett sömnigt drama för att tala filmspråk.

Som skrivits flera gånger innan så består Ratos värde i att man tar del av innehavens vinster i form av utdelningar och andra kapitalöverföringar samt förhoppningsvis så uppstår exitvinster i form att man säljer sina innehavsbolag till ett högre pris än vad man en gång i tiden köpte bolaget för. Bolagets resultaträkning blir i dessa redovisningstider förhållandevis ojämn. Särskilt exitvinster är ju inte något som kommer i en jämn följd kvartal för kvartal. Ratos har ett medelsiktigt ägande som normalt sett kanske ligger på 6 år i medel eller något omkring detta. Med ca. 20 innehav i portföljen så skall alltså genomsnittet av köp-försäljningar av bolag ligga omkring 3 bolag per år. Köp kvoten för i år börjar fyllas med försäljningarna var noll förra året och en hitedags iår.

Riskerna som Ratos utsätter sig för är ju mångfacetterade. Man har en risk i form att innehavsbolagen tjänar betydligt mindre pengar, sedan har man en krasst finansiell risk i innehavsbolagen då nettoskulderna ofta är förhållandevis höga och här är man räntekänslig och allt det där andra som hör med att låna pengar. Sedan så har man givetvis risker i att man själva transaktionsmarknaden inte är så bra i framtiden dvs att företag helt sonika blir billigare. Men det har denna bloggs läsare säkerligen koll på.

Jag tänkte göra en övergripanderiskjämförelse mellan den senaste kvartalsrapporten nu för det andra kvartalet 2009 och nu då 2010.

Om vi börjar med moderbolaget dvs ”Ratos” så är skillnaden förhållandevis stor. För ett år sedan så hade moderbolaget en nettokassa på 2,9Mdr i den senaste kvartalsrapporten var nettokassan nere på ca. 300mkr. Lägger vi sedan till att Ratos nu håller på att slutför ett antal förvärv samt har håller på att sälja Haglöfs så är nettokassan idag ung. 0. Inga pengar på banken men heller inga skulder. Om man vill dela ut pengar till aktieägarna så måste man antingen, utnyttja sina kreditlöften eller genomföra någon försäljning. Ratos har ett kreditlöfte på idag 3,5mdr. Vilket motsvarar ung 22kr per aktie. Avrundar vi lite slarvigt så innebär detta att Ratos har råd att dela ut samma utdelning som man gjorde senast i två år till samt betala löner till sina anställda. Sedan är det stopp och belägg och pengar måste antingen delas ut från innehav eller innehav måste avyttras.

Om vi övergår till innehaven så värderas dessa i Ratos bokförning till 21,1 Mdr mot 20,2 Mdr för ett år sedan. Räknar vi in kassan idag och kassan för ett år sedan så var eget kapital 93kr mot 87kr idag. Då bör man dock betänka att Ratos delat ut 9,50kr per aktie. Haglöfs är nu under försäljning och när den försäljningen är stängd s gör Ratos en reavinst på 765Mkr mot bokfört värde. Något som då höger Ratos egna kapital med ung. 3kr per aktie. Procentuellt har Haglöfs varit en mycket bra affär för Ratos men i kronor räknat så är/var det ett av bolagets mindre innehav numera.
Den sammanlagda omsättningen i innehavsbolagen är ungefär lika mot fjolåret men däremot så har de sammanlagda kostnaderna sänks markant så de löpande vinsterna är klart bättre i år än under fjolåret även om det inte är frågan om några toppvinster ännu. Som alltid är det en del surdegar och några guldkorn.

En sak är dock en markant skillnad mott fjolåret. Den sammanlagda nettoskulden i innehavsbolagen ligger idag på ca. 14,5Mdr för ett år sedan så var nettoskulden 18,5Mdr. Ratos olika innehav har således ”amorterat” av 4Mdr, eller hela20% av skuldbördan under de senaste 12 månaderna. För att tala villaägarspråk så har amorteringstakten varit på 5 år. En del av förklaringen ligger i att Ratos moderbolag har tillskjutit pengar i flera innehav men då även att innehavens kassaflöden har betalat skulder. Den finansiella risken i Ratos är idag betydligt lägre än tidigare. Ratos innehavsbolag omsätter idag omkring 45 Mdr på helårsbasis och nettoskulden var som sagt 14,5mdr. Fler större börsnoterade företag har större skuldbörda än Ratos (som koncern). Jag vill nog påstå att relativt sett historien så stor Ratos innehav idag starka finansiellt, men moderbolaget är svagare än på flera år.

Aktien då? Räknar vi med att Ratos fortsätter avkasta 20% om året så kan man teoretiskt beräkna den långsiktiga avkastningen per aktie till ung 18kr per år uthålligt med dagens balansomslutning. Mot dagens ca. 200kr i aktiekurs så innebär detta en ränta på pengarna om 9% per år. Det är inte speciellt billigt kan jag tycka men ändå bättre än bankboken. Säkerligen finns en stor möjlighet i att aktien kan komma att bli billigare på börsen. Särskilt då om Ratos presterar få försäljningar och moderbolagets finansiella situation blir lite mer trängd.

Ratos satt i skuld, eller förresten, inte riktigt än.

Ibland så föregås man som bloggskribent. Undertecknad har funderat ut ett klurigt tema att skriva om. Ratos och den lite annorlunda situationen att Ratos var på väg att hamna i en situation utan nettokassa utan istället nettoskuld precis som "alla dom andra investmentbolagen". Att Ratos inte har nettokassa är något som händer med ung 10 års mellanrum så det är lite unikt och väl värt att påpeka.

Nu blev det inte riktigt så välplanerat utan idag på morgonen så offentliggör Ratos att man säljer sitt mycket framgångsrika innehavsbolag Haglöfs för 1Mdr och där Ratos genomsnittliga avkastning under den 9 åriga innehavstiden uppgår till ung. 30% per år.

Om du haft turen som Ratos att förränta dina pengar med 30% per år så vet du ju om att man då förvandlar en hundralapp till en tusenlapp på 9 år, en ganska så god avkastning minst sagt.

Försäljningen av Haglöfs är den första som nu Ratos gör på nästan exakt 2 år, senast det begav sig var sommaren 2008 där Ratos gjorde den närmast osannolika affären när man sålde Hägglund Drives både vältajmat och dyrt till Bosch Rexroth om mitt minne inte sviker mig. Sedan dess så har Ratos som bekant inte gjort några försäljningar utan istället har man köpt, köpt gjort tilläggsförvärv inom befintliga innehav, genomfört nyemissioner och löst ut kompanjoner ur innehavbolag som i DIAB och MCC. Hägglundsaffären gav Ratos riktigt stabila finanser med mångmiljardkasssa. En kassan möjliggjort de flera tillskotten och förvärven de senaste två åren.

Ratos är som bekant ett private-equitybolag och inte ett konglomerat av företag såsom t.ex. Midway som kan skicka kassaflöden mellan sina bolag eller ett renodlat investmentbolag som förvaltar aktier såsom t.ex. Svolder eller Industrivärden som kan köpa och sälja lite som man vill med sina aktier. Ratos köper, äger och avyttrar bolag, oftast helägda. och bolagen man äger är många gånger förhållandevis skuldsatta och av bankerna försatta i ringe-fenced konstruktion vilket betyder att Ratos inte kommer åt några kassaflöden från bolagen utan just då vid avyttringar eller då banken går med på utdelningar eller omfinansieringar från innehaven.

Ett 2 årigt "stopp" i avyttringar i kombination med sämre tider i innehavsbolagen med mindre återföringar av kapital ställer därför hårda krav på ägaren särskilt om man dessutom vill göra förvärv och stora utdelningar till sina aktieägare som Ratos dessutom gjort.

Kassan i Ratos har därför logiskt minskat successivt de sista två åren från en topp på nästan 6Mdr och med den sista tidens "spurt" i form av det utköpet av HL Display och nu senast förvärv ett danskt bredbandsbolag. Just nu detta med kassan jag precis hade tänkt skriva om.

För att sammanfatta läget lite
Vid sista mars i år så hade Ratos 2,25Mdr i nettokassa. Sedan dess har man då först och främst delat ut 9,5kr till aktieägarna vilket är nästan exakt 1,5Mdr. Sedan har man då först köpt Remiums HL display aktier för 428Mkr, dock är lite drygt 40mkr av denna köpekilling finansierad via emission av egna aktier så kassan har belastas med 380Mkr eller något sådant, det offentliga erbjudandet på resterande aktier kostar 652Mkr i kontanter. Det sista köpet av Storfa kostar sedan ca. 640mkr. Sedan kan man tänka sig att man också betalat löner till sina anställda som också är kostnader från kassan. Slutsats man kan dra är att kassan förvandlats till en skuld...

Men så genomförde då Ratos försäljningen av Haglöfs nu idag med en försäljningslikvid på 1Mdr och man kan nog tro att man återigen har en liten nettokassa efter alla transaktioner är genomförda. Ang. försäljningen av Haglöfs är det ju lite sorgligt å ena sidan, ett fint bolag som i alla fall jag tycker om. Samtidigt är det väl precis så det skall vara man skall sälja när det är som roligast.

Haglöfsförsäljningen ökar Ratos eget kapital med lite drygt 4,8kr per aktie om jag räknar rätt.

Hur tjänar då Ratos sina pengar?

Ratos är ett företag som det skrivits om mycket på denna blogg och det kan jag nog inte tycka är så konstigt av flera skäl, dels är ju Ratos ett investmentbolag med många mindre aktieägare, det är också ett företag med en lite annorlunda affärsverksamhet än andra investmentbolag såsom Industrivärden eller Kinnevik exempelvis. Ett tredje skäl till varför jag skrivit en hel del om Ratos är att dom är synnerligen duktiga på information kring sig själva. Inga hemligheter och mer eller mindre information i överflöd från dem.

En intressant fråga att ställa sig är Hur tjänar Ratos pengar? Det är ju inte ett ”passivt” investmentbolag som förvaltar börsaktier som Industrivärden eller Öresund.

Ratos är ett prive equity företag (kan tålas att diskutera i och för sig, ibland kallar dom sig prive equity-konglomerat ). Detta innebär att man äger ett antal från varandra oberoende företag. Ratos är mao ingen koncern i den omfattningen att man kan skicka pengar från det ena till det andra innehavsbolaget. Nej i Ratos är varje enskilt dotterbolag självständigt och dessutom i de flesta fall sk ring-fenced vilket kortfattat betyder att bolagets bankontakt har en klausul om att inte minsta vinstkrona från lämna företaget (dotterbolaget alltså) utan bankens medgivande och sedan har man också ett antal sk. Convernater dvs att banken har som krav att man kanske skall ha en viss rörelsemarginal, kassaflöde eller vad det nu är frågan om för att acceptera en viss belåning, för dotterbolagen är belånade mer än börsbolagen generellt men mindre än många private-equity fonder.
Men då Ratos oftast är den enda aktieägaren i ett företag och allt som oftast på moderbolagsnivå har urstarka finanser så kan man hantera kapitalbehov mycket snabbt utan några långdragna nyemissionsprocesser via börsen.

Som bolag så är Ratos affärsverksamhet att man förvärvar, äger och säljer företag. De förmodade vinsterna uppkommer dels när man äger företaget (dotterbolagen gör förhoppningsvis allt som oftast vinster) samt förhoppningsvis så har man byggt upp värden i företag som kan realiseras i samband när man säljer företag. Under fjolåret sålde Ratos inga företag och fick då logiskt sett inga exitvinster den enda vinsten man redovisade var från den löpande verksamheten som också hade ett lite småskakigt år i dessa bistra tider.

Jag tänkte försöka förklara detta genom att ta ett dotterbolagen som exempel, Anticimex. Företaget med ett av Sveriges starkaste varumärken inom just sin nisch.
Ratos köpte Anticimex vid årsskriftet 05/06 för lite drygt 1,6Mdr. Köpteskillingen var på att anticimex var ”strippat” dvs inga likvida medel, inga skulder (eller rättare sagt köpeskillingen var justerat för sådana poster. Anticimex omsatteunder år 2005 1275Mkr och hade sk. EBITA marginaler på 9,3%. EBITA betyder; vinst före räntekostnader, skatter och avskrivningar har jag för mig. I relation till bolagets försäljning betalade man 1,3 det sk. P/s talet.

När Ratos förvärvade Anticimex så lade man hela förvärvsskillingen i en ringfenced konstruktion vilket koftfattat betyder att man tog upp lån satsade egna pengar och efter Anticimex förra ägare hade fått sina pengar (och betalat tillbaka lånen till sina långivare) så skapade man helt sonika en egen ”ny” balansräkning i Anticimex då köpeskillingen var betydligt mer än eget kapital så blev det en stor goodwillpost upprättad och lånen ja dom låg inte hos Ratos utan hos Anticimex, eller närmare bestämt den ökade med en miljard.

Ratos satsade i samband med köpet 625Mkr i eget kapital, pengar som man tog från Ratos kassa. Räntebärande skulder blev 1048Mkr efter lite transaktionskostnader.
Sedan övertog man ägandet och har drivt Anticimex sedan 05/06. Anticimex har alltid på årsbasis sedan dess tjänat pengar med hyfsade marginaler (lite smått ökande EBITA marginaler). Pengarna Anticimex har tjänat har stannat inom Anticimex och ökat deras egan kapital och minskat deras skulder (ibland har man ju dock tagit nya lån för att förvärva något mindre företag). Ratos har hela tiden i sin redovisning värderat Anticimex till eget kapital som man alltid gör och värdet har då ökat lika mycket som Anticimex vinster på sista raden.
Idag och bokslutet 2009 så omsätter Anticimex 1803Mkr, EBITDA marginalen på 10,9% (en del lönsamhetsförbättring jämfört med 2005). Vinsterna som man redovisat sedan 05/06 i form av resultat har varit sammanlagt 337Mkr så eget kapital är idag 965Mkr (den petitesstokige konstaterar också att det skall justeras lite för ett aktieägarlån men det bortser vi från idag.

Låt säga nu att Ratos i morgon säljer Anticimex (något jag hoppas man inte gör) till värderingen p/s 1,3 dvs samma som 05/06 trots lönsamhetslyftet (det är ju lägre priser idag). 1,3*1803=2343Mkr. Nu får man ju inte behålla hela denna försäljningspris utan måste betala tillbaka lånen som Anticimex har, lån som minskat i jämförelse mot inköpstillfället (vinster har amorterat ned skulderna alltså) och idag uppgår till 759Mkr. Kvar till Ratos blir då 1584Mkr. Då det redovisade värdet hos Ratos av Anticimex är 965Mkr (inkl aktieägarlånet) så gör då Ratos i detta högst hypotetiska fall en exitvinst på 619Mkr. Den totala hypotetiska vinsten på ägandet sedan 05/06 är mao löpande vinster på 337+619Mkr i exitvinst=956Mkr i relation till inköpspriset (egna satsade pengar) på 625Mkr eller +152% så ägandetiden varit nästan exakt 4 år (vid årsskiftet senast alltså..)så uppgår den hypotetiska årliga avkastningen till ca. +25% per år, det som Ratos redovisar såsom IRR.

Observera att jag inte är någon utbildad företagsekonom så det kan säkert vara lite fel här och var i detta inlägg och det är ingen fräck excelkalkyl à la handels som detta är uträknat på utan i ett försenat tåg utan internetuppkoppling, mycket försenat därav längden på inlägget.

Ang. aktien så kan jag tycka att den är ganska så dyr i dagsläget så var det sagt också.

Framtiden viktigare än historien

Det är många som fokuserar sitt aktiesparande på kassflöden och utdelningar, vilket jag skulle vilja säga är klokt, för de genomsnittliga företagen kommer med tiden inte ha en kursutvecklingen som inte är speciellt annorlunda än mängden pengar i omlopp som både undertecknad och bloggaren Cornucopia beskrivit . De förväntningar vi kan ha på aktier är således att behålla vår köpkraft i tillvaron samt årligen få en utbetalad ränta på pengarna, även denna ränta kan också med tiden tänkas utvecklas i takt med pengamängden. Men det är gott så! Kombinationen av en real tillgång och en realränta är det få investeringar som ger. Obligationen ger ingen förbättring av vår löpkraft istället urholkas dess värde även om vi får ränta, guldtackor behåller vår köpkraft men ger ingen ränta etc.

Mao dividens don’t lie, utdelningar skojar man inte bort. Samtidigt så är det så att vi kan lära mycket av historien men det är inte historien vi lär få utdelningar ifrån. Den som köper aktier idag får inte fjolårets utdelningar. Lite förvånande kan jag då tycka att många fokuserar just på historien, många tror att bolag som hade hög direktavkastning förr om åren per automatik även har det igen, så kan det i många fall vara men det kan också så att det verkligen inte är fallet, det finns också en del exempel på är sjunkande aktiekurser mycket väl kan ha lett till att direktavkastningen i framtiden ökar.

Även om man inte bör gissa allt för mycket om framtiden finns det goda skäl att i alla fall skumma på ytan om just framtiden.
Om vi idag sätter en ”skamgräns” på 4% i direktavkastning sett till dagens kurser vad har vi då för svenska lite större bolag som kan tänkas uppfylla det i prognos till vårkanten?

Några kandidater kan säkerligen vara: Astra, Axfood, Betsson, Cardo, Castellum, Fabege, Hakon, HiQ, HM, Holmen, Intrum Justitia, Kungsleden, Peab, Ratos,Securitas, Skanska, tele2 och Telia
Därmed inte sagt att dessa bolag skulle vara bra eller dåliga köp…det vet vi först i framtiden.

Vart har alla investmentbolag tagit vägen?

Investmentbolag såsom Investor och Kinnevik är populära investeringsobjekt för den som äger aktier och det med rätta då investmentbolagen som grupp på lång tid i totalavkastning oftast överträffar börsindex. Pga att den totala underliggande börsportföljen blir mycket indexlik men där portföljen kan handlas med rabatt men där utdelningar blir lika stor som de underliggande bolagen och direktavkastningen på så sätt blir bättre än börsen men kanske+ 1% per år på index, på lång sikt.
För många år sedan fanns det många investmentbolag tar vi fram en Dagens Industri eller Affärsvärlden från svunna tider hittar vi kanske en lista som ser ut som exempelvis Asken, Atle, Bacho, Bure, Carnegie (gammel-gamla bolaget) , Custos, Export-Invest, Fannyudde, Industrivärden, Investor, Kinnevik, providentia Ratos, Sanna, Säfveån, Öresund.

Idag har vi bara en bråkdel kvar och trenden är nog den att det kommer bli färre och färre på börsen. Nu senast i raden så skall Bure och Skanditek gå samman, fullt logiskt då man kapar kostnader och får andra stordriftsfördelar.

Fondförvaltaren för aktiefonden HQ Sverige, Simon Blecher som förut var journalist på Affärsvärden skrev för några år sedan att Investmentbolagen går mot en säker död (men jag hitta bara inte länken på internet)….Vad tror du? Jag tror Simon har rätt även om Investor nog lär finnas kvar på börsen länge än.

Midway måste lära sig förklara bättre

Midway Holding är ett gammalt klassiskt blandat konglomerat dvs ett rörelsedrivande drivande bolag med dotterbolag inom vitt skilda områden som egentligen inte har så mycket med varandra att göra mer än att kassflöden kan som koncernbidrag lämnas mellan bolagen med ett moderbolag som ”paraply”. Midway är också blandat i den omfattningen att man också har en kapitalförvaltningsverksamhet där man som ett komplement till de rörelsedrivande bolagen också har en inte oäven börsaktieverksamhet.

Midway har en mycket spartansk ekonomisk redovisning och det är inte lätt som utomstående att alla gånger förstå vad som händer och sker inom bolaget. Kortfattat så kan man säga att man delar upp sin redovisning i affärsområdena teknikföretag, handelsföretag och kapitalförvaltning och kort och gått nöjer sig med en summarisk resultat och balansräkning samt en kassaflödesredovisning. Så det är rena rama motsatsen till det uppsatsskrivande som många andra bolag numera glädjande enligt mig ägnar sig åt för att redovisa för omvärlden vad man är för typ av bolag och hur den finansiella situationen ser ut. Midways redovisning är idag ungefär lika upphetsande som att läsa Investor årsredovisningar från 1930-talet.

Hur kapitalförvaltningsverksamheten ser ut i bolaget är i mångt och mycket även den höjd i dunkel och den enda informationen man får är resultatet i respektive rapport och sedan så brukar det gömma sig en och annan not i årsredovisningen som talar om de större innehaven vid respektive årsskifte. Man brukar dock ibland även starta dotterbolag som har som uppgift att äga belånade aktier i något större börsbolag. År 2007 gjorde Midway t.ex. en rejäl vinst på TeliaSonera aktier på detta sätt. Vad som kanske är desto knepigare är att Midway i alla fall vad jag upplever det som ibland gör olika former av saminvesteringar med Sten K Johnson (huvudaktieägaren i Midway)och hans glada vänner investeringsbolaget i Telia t.ex. var enbart delägt av Midway och för vara minoritetsaktieägare i Midway så måste man ha benhård tro på Sten K Johnsson ibland har han tom gjort affärer med Midway genom att köpa loss fastigheter och hela dotterbolag ibland. Men baserat på historiska prestationer så är han bevisligen framgångsrik.

En annan sak som man bör ta sig en funderare kring är att Midway i alla fall enligt mig har en synnerligen konservativ redovisning och här redovisas minsann inga vinster i onödan och hela balansräkningen är ”hard assets” och det bolaget prioriterar är kort och gott kassaflöden. Även om kassaflödensanalysen är svår att helt vara införstådd i och hur mycket som är kapitalförvaltning respektive rörelsedrivandebolag. Även där får man nöja sig till att få reda på mer en gång om årets i årsredovisningen.

Kort och gott Midway är ett mycket välskött och konservativt skött bolag med god ordning på sina siffror men när det gäller att förklara detta för omvärlden så finns det mycket övrigt att önska. Man borde enligt mig precis som Ratos löpande redovisa resultaten för respektive dotterbolag och sedan så kanske man också borde likt Kinnevik och Latour och redovisa en uppskattning av hur bolagets substansvärde kan se ut.

Korrekt historisk aktieinformation inte så lätt som man tror

Den mycket ambitiöse bloggaren 40procent20år har åtagit sig ett ambitiöst projekt i hemsidan Börsdata. En hemsidan fullspäckad med gamla hederliga börsguiden fundamental information presenterat gratis via internet, diagram och staplar över utdelningar, eget kapital, vinster och omsättning osv. Dvs ett lite snabbare sätt att ta del av enklare finansiell information än att läsa i gamla årsredovisningar. Bland annat har tagit fram en lista döpt till svenska utdelningseliten som består av företagen som delat ut pengar i 10 år och under dessa 10 år alltid höjt eller bibehållit utdelningarna, fina välskötta företag helt klart och trevlig hemsida som påminner en hel del om en gammal hemsida om fanns för några år sedan men jag minns bara inte namnet…..

Företagsinformation såsom aktieutdelningar och tom aktiekurser är faktiskt inte en så enkel verksamhet som man kan tro och det är inte lätt att hålla siffrorna up to date, dessutom så finns det också en hel del tolkningsfrågor på hur man skall presentera resultatet. Tolkningsfrågor på utdelningar? Va? Låter väl knepigt det är väl bara att spotta in hur många kronor som delats ut?
Nja inte riktigt, utan det finns utrymme för tolkningar för det finns en hl del saker som kan ställa till det i siffrorna på ett ställe som t.ex. börsdata.se Låt mig exempelvis ta Ratos en aktie som enligt 40procent20år är ett företag bland ”utdelningseliten” trots att man faktiskt sänkt sin utdelning…eller så har man kanske inte det?

Om jag inte minns helt fel så delade man senaste ut 9kr per aktie, året innan delade man ut 5,50kr i ordinarie utdelning men 5,50kr i extra utdelning dvs totalt 11kr per aktie, innan dess så har jag för mig att man hade en utdelning om jag inte helt missminner mig på 7,50kr per aktie men sedan dess så har man splittat aktien 2:1 dvs per aktie idag 3,75kr per aktie men sedan samma år så genomförde man också ett inlösenprogram där först aktien splittades i tre och sedan löste man in var tredje aktie för 19kr styck. (därav splitten 1:2). Dvs totalsumman var 7,50/2 kr+19/2 kr= totalt 13,25 kr per aktie.

Så om vi skall vara riktigt petig så har faktiskt Ratos sänkt den totala utdelningen tre år på raken för den aktieägare som köpte 200 aktier och har dom kvar! Först 13,25kr per aktie, sedan 11kr och nu senast 9kr. Men den ordinarie utdelningen den har ökat år för år men ganska många procent.

Men vad som händer i alla siffror och kurvor är att splitt-inlösenprogram inte räknas in bland utdelningar utan justeras efter beslut av skatteverket! Dvs ett inlösenprogram på medför att anskaffningsvärdet fördelas procentuellt efter börskurserna på inlösendagen! Tänk att ett företag handlas för 200kr för en aktie man gör en split inlösen på först splitt 3:1 (varav en inlösenaktie) och sedan inlösen av var tredje aktie för 10kr. Det logiska är ju då att de 200kr är fördelade på Inlösenaktie 10kr och de två vanliga aktierna för 95kr. Inlösenaktien består således av 5% av börsvärdet. Skatteverket fattar då beslut att 5% av värdet skall fördelas på inlösenaktien och 95% på de resterade aktierna. Dessa belopp används i deklarationen trots att de flesta upplever det som en ”krånglig” aktieutdelning.

Men vad man också bör fundera över att detta också används i företagsinformationen, fast det kanske inte direkt är relevant, eller är det det?. I exemplet ovan så sänks alla historiska börskurser med 5% och alla historiska utdelningar sänks också med 5% fast att det knappast är relevant, fick man 5kr per aktie så fick man ju 5kr per aktie inte 4,75kr inlösenomkräknat. Dessutom så kommer inte inlösenprogrammet som medförde pengar i handen synas i någon företaginformation! (mer än på skatteverkets hemsida eller i en undertext i en ÅR. Även bloggaren 40procent20år har tagit upp dessa ”justerade” nyckeltal som är lite knepiga.

Ratos inlösenprogram på 19kr kunde ju lika gärna ha varit en utdelning, eller hur?
Ett bolag som däremot inte sänkt sin utdelning på länge men som inte finns med bland utdelningseliten är Hufvudstaden. Hufvudstaden dom har kört den ”enkla vägen”, att om man haft lite för mycket kapital så har man delat ut detta, rakt av inga krångliga inlösenprogram! Något år så blev det runt 20% i direktavkastning har jag för mig då man sålt fastigheten World Trade center och delat ut likviden till aktieägarna. Men den lite ”dolda” ordinarie utdelningen har oftast tickat upp några procent per år, men i företagsinformation så blir man straffad med att ha sänkt sin utdelning.

Det finns också många andra saker som kan ställa till det med historiska börskurser och utdelningar. T.ex. nyemissioner eller optionsprogram till ledningen. Där nyckeltal och börskurser justeras upp och ned…

Som sagt, siffror är många gånger tolkningsfrågor, eller skall vi säga rena rama snurren?

Än har Ratos koll på sina risker

Jag tänkte att jag skulle skriva några rader om Ratos som brukar vara populärt om jag förstår saken rätt bland bloggen läsare. Ratos, som för någon vecka eller två sedan avlämnade sin rapport för det första halvåret.

Ratos har under det sista året kommunicerat att de kommande 2 åren blir ”mellanår” för Ratos med små möjligheter att göra stora exitresultat, men nu är ju Ratos heller inget direkt helt renolda private equity fond utan med tanke på att man är noterat som investmentbolag så har Ratos ganska bra möjligheter att under lite sämre affärsförhållande verka som ett gammalt hederligt konglomerat med dotterbolag som sinsemellan inte direkt har något med varandra att göra men där moderbolaget kan utgöra en fin plantskola och odlingsjord för fina bolag.

Så kortsiktigt så får vi nog se på Ratos som just ett konglomerat som får försöka ”värka ut” den sämre konjunkturen. Först av all så kan man maa rapporten dra slutsatsen att Ratos likt nästa alla andra bolag har drabbats av de sämre tiderna och många av innehavsbolagen har fått se efterfrågan

Jag vet att jag skrivit det många gånger förut men det viktigaste ha förståelse för när det gäller Ratos är Ratos övergripande målsättning att man över innehavsperioden för innehaven skall generera en årlig avkastning på 20% på investerat kapital, den avkastning skall komma ifrån industriellt och finansiellt riktiga beslut. Historiskt har Ratos visa sig vara ett mycket bra ägare med ett resultat överstigande sin målsättning.

Samtidigt är det då som aktieägare mycket viktigt att hålla koll på det kapital som Ratos har till sitt förfogande och möjligt att arbeta i aktieägarna tjänst. Mer viktigt än att fokusera på vad den redovisade vinsten är för tillfället då denna med tanke på Ratos verksamhet kan variera kraftigt kvartal till kvartal men också år till år.

Ratos gick in i år 2009 med en hundralapp per aktie i eget kapital oh vid halvårsskiftet så redovisade man ett kapital på 93 kr per aktie samtidigt så bör man då också betänka att man skyflat ut 9kr per aktie till aktieägarna. Så det faktiska kapitalet har vuxit till sig med två kronor under året, de två kronorna är givetvis ett resultat av vinster i innehaven som skapats. Dessa två spänn på en hundring på ett halvår ligger givetvis långt från Ratos målsättning om 20% på kapitalet om året. Sedan är det givetvis så också att vissa innehav i Ratos portfölj har backat mer än andra och Ratos agerar oftast med en belåning i innehavsbolagen som är kopplade till att bankerna som lånar ut pengar har krav på bolagen att uppfylla vissa nyckeltal. Då nu lönsamheten i flera bolag är sjunkande så leder detta till att Ratos måste skjuta till kapital i innehavsbolagen i syfte att den finansiella hävstången skall vara under kontroll och bankerna också skall vara nöjda med riskerna. Om vänt så leder givetvis att Ratos kan få ganska fina lyft i lönsamheten den dagen volymer och efterfråga börjar öka.

Det första halvåret så har Ratos lastat in lite gyllene guldslantar i Contex, Diab, Euromaint, Inwido och Jötul i syfte att ta ner deras skulder. Samtidigt är det intressant att Ratos kan göra dessa nyemissioner helt utan de problem som många börsnoterade bolag har vid nyemissioner med krångliga processer och dyra garantipremier

De senaste åren har man kunnat lyfta ur pengar i inlösen/refinansieringar och utdelningar men idag så är det lite payback time och man skall nog vara klart nöjd med att Ratos moderbolag har så starka finanser med nästan 3Mdr på kassakistans botten att ta av för nödår och för förvärv.

Men den bakomliggande verksamheten har trots allt vad jag bedömer hittills i alla fall bra riskkontroll men spontant så känns det kanske som att Ratos borde ta det lite varligt med utdelningen till våren. Då ”konglomerat Ratos” i löpande avkastning på ett år har svårt att tjäna in de där 9kronorna per aktie på ett år och pengar mycket väl just kan behöva användas för amorteringar i innehavsbolagen.

Sedan finns det ju som alltid några bolag som fortsatt utvecklas väldigt bra i portföljen. Anticimex och Haglöfs ger mycket fina pengar. Anticimex klarar idag nästan 20% på eget kapital i avkastning i löpande verksamhet trots ganska stora skulder att betala ränta på. Surdegarna är de större innehaven Lindab och Inwido som tappat en stor del av sin lönsamhet. Värderingen av Ratos som aktie ger i dag vid handen att man kan förvänta sig en avkastning de kommande 10 åren omkring 10-12% i totalavkastning om Ratos fortsatt uppfyller sina målsättningar och 5-6% om avkastningen på eget kapital hamnar kring halva målsättningen.

Ratos vs. Industrivärden 7 år tillbaka i tiden

Journalisten Tomas Linnala på e24.se skrev häromdagen i en artikel en jämförelse mellan Ratos och Industrivärden där han jämförde de bägge ägarbolagens marknadsvärden på börsen sedan 10 år tillbaka i tiden. Konstaterandet var att Ratos strategiförrändring 1999 från att vara ett vanligt investmentbolag såsom Industrivärden till att bli ett bolag som satsar på främst onoterade företag varit mycket lyckosamt.

Artikeln fick mig att börja rota i bokhyllan då jag nog tycker Linnala gör det lite lätt för sig genom att bara titta på marknadsvärden så jag skall i nedanstående ord försöka göra en liten utvecklingen. Men bara då 7 år tillbaka i tiden. Varför då välja 7 år? jo det är för att undertecknad ägt aktier i båda dessa bolag i lite drygt sju år båda två medan lite längre i fallet Ratos. Ibland lite mer aktier i bland lite mindre osv. men jag har hela tiden i stormar och solsken i alla fall haft lite aktier i båda dessa bolag i minst 7 år.

Först så måste man ju konstatera det mycket intressanta sammanträffandet att substansvärdet idag faktiskt nästan på kronan är lika högt i både Industrivärden och Ratos. Ratos redovisar ett eget kapital innestående i sina bolag på 93 kr per aktie och Industrivärdens tillgångar kanske efetr fredagens kursrusning ligger någon krona över detta. priset på aktierna är ju en annan sak.

Vad som däremot mot kanske är än mer sammanträffande är att priset på respektive aktien vid utgången av nådens år 2002 var också den nästan på pricken lika, 92kr för Industrivärden (man har dock splittat 1:2 på vägen) medan Ratos kostade 95,5kr per aktie och även Ratos har ju splittat 1:2. Dock kan man inte titta på börskurvan från någon mäklare över Ratos då bolaget också gjort ett inlösenprogram vilket i mäklarvärlden innebär en justering av kursen medan för aktieägarna är det pengar i fickan.

Substansvärdet vid utgången av 2002 var dock lite olika. Ratos var dyrare och här låg substansvärdet bara någon krona över kursen medan Industrivärden som alltid handlas med hyfsat rabatt så där var substansen 124kr per aktie (motsvarar idag 62kr) man fick mao "mer för pengar" av att köpa industrivärden.

Men "värdet" på ett investmentbolag är som konservativ investerare, substansvärdet dvs hur mycket pengar finns tillhanda och utdelningar på vägen. Ratos handlas ju idag till en rejält premie mot bokfört värde. Med det bortser vi från i denna undersökning, för vi vet ju inte kanske är det så att Ratos återigen kanske trillar ned i priset på aktien till sitt substansvärde.

Men låt säga då att man vid årsskiftet 2002/2003 gick till sin bank och köpte X aktier av vardera sort. Hur har dessa utvecklas fram till idag? (vilket då är lite relevant för undertecknad då han ägt aktier i båda under denna tid) För som jag skrivit så många gånger förr så styrs inte avkastningen av enbart kursutvecklingen utan också att utdelningar som man fått på vägen.

I många fall så brukar man beräkna totalavkastningen som att utdelningen återinvesteras i akiekursen vid tillfället för X-dagen. För den som till övers inte råkar ha sina aktier hos aktieinvest eller Handelsbanken aktiespar vilka båda två tillhanda håller återinvesterade utdelningar så förefaller det sig ju så att utdelningarna trillar in som pengar, inte som aktier.

Vi tänker oss nu att den lilla farbrorn (eller gumman) som gick till banken och köpte både företagen dock var en slö jävel som bara ville samla utdelningarna på hög dvs utbetalade utdelningar från de båda bolagen återinvesteras inte ut blir kontanta medel. från årskskiftet 2002 fram till idag så har Indsutrivärden delat ut 26kr och 25 öre per aktie (omräknat för splittar) inte illa pinkat och en krona i handen är ju lika mycket värd i pengar som en i aktier tänker den lilla farbrorn (eller gumman). 26,25 är faktiskt 57% av summan han/hon en gång i tiden betalade för aktien.

Men han/hon har nog också haft tillfälle att glädja sig åt Ratos då det bolaget delat ut sedan 2002 54kr och 24 öre per aktier, vilket hör och häpna faktiskt är mer än han/hon betalade för aktien.

Så här har utvecklingen sett ut med utbetalda utdelningar blivit lagda på hög på substansvärdet.



På detta sätt så har Industrivärdet givit en årlig avkastning på substansvärdet på 9,6% från 2002 fram till idag med Ratos givit ung 18,5% i årlig tillväxt på substansen. Kom dock ihåg att jag räknat med 0% i ränta på utdelningar så avkastningen har varit bättre såvida man inte köpt dyra aktier 2006-2007 för utdelningarna vill säga. Ratos har mao gjort bättre affärer än Industrivärden det går inte att ifrågasätta, men värderingen på bolaget har också stuckit iväg.

Hur framtiden ser ut kan vi dock bara gissa om.

Svar på kommentar

I en kommentar till det senaste inlägget om utdelningar ifrågasatte en skribent om det vettiga att Ratos haft så stora aktieutdelningar och om det bästa inte hade varit att behålla lite pengar inom bolaget istället?

Ratos kan tjäna som ett mycket bra exempel på ett bolag med en hyfsat förnuftig utdelningspolicy kan jag tycka. I grunden har Ratos de senaste åren varit extremt framgångsrika och tjänat väldigt mycket pengar. Man kan då fråga sin om det som Ratos har gjort rätt som delat ut då mycket pengar och varit så framgångsrika? Hade det inte varit bättre att behålla varenda krona som fanns tillgänglig i denna höglönsamma verksamhet? Ratos har ju ett strålande track-record?
Jag tycker Ratos har gjort rätt med enormt hög utdelning för verksamhetsåren 2006, 2007 och fortsatt mycket för 2008. Alternativet hade varit två, antingen expandera verksamheten mycket under brinnande högkonjunktur eller köpa tillbaka egna aktier då möjligtvis.

För trots att Ratos varit framgångsrika och delat ut det mesta av vinsterna så har trots allt Ratos hållit kvar en del pengar i verksamheten och utökat lite varje år, de höga utdelningarna till trots är innehaven fler och större idag än för några år sedan. Om Ratos hade haft kvar alla pengar så hade expansionen varit tvungen att vara mycket kraftig och antingen hade man ägt större bolag i en annan investeringsklass eller så hade man ägt många fler bolag. Att göra denna kraftiga utökning under 2006-2008 det vet jag inte om det direkt hade varit till aktieägarnas fromma. Utan istället hade det nog varit en risk att Ratos hade ägnat sig åt kapitalförstöring.

Ratos har nu istället i dessa lite sämre tider istället nu skaffat sig ett mandat att köpa bolag mot en betalning i den egna aktien, dvs en form av riktad nyemission eller för den delen precis tvärt emot en aktieutdelning.
För framtiden så är det viktigaste att bolaget fortsatt är framgångsrikt och tjänar pengar då det är detta som kommer avgöra framtidens utdelningar, inte hur det ser ut idag även om Ratos stora tillgångar givetvis är en bra utgångspunkt för att tjäna pengar

Tuffare tider väntar Ratos

Ratos avlämnade i förra veckan en rapport för det första kvartalet. Personligen så hade jag nog nästan vågat slå vad på att dom skulle redovisa en bokföreningsmässig förlust för kvartalet men istället så visar man en liten vinst som per aktie blev 50 öre. Den lilla vinsten bidrog nog till ett glädjeskutt och skall man se det positivt så har Ratos varit hyfsat snabba på att anpassa kostymen efter dagens läge, med något tuffare belåning än andra företag är det lätt att finansnettot i dotterbolag slår hår mot resultatet. Kortfattat kan man säga att ett antal företag nu inom Ratos går ganska dåligt bla. Inwido och Contex medan andra företag går bra eller tom mycket bra som t.ex. Anticimex eller Haglöfs.

Ratos är ett företag som verkligen inte skall bedömas på resultatet för ett enstaka kvartal och inte heller på resultatet över något enstaka år. Ratos kräver istället ett långsiktigt perspektiv. De stora investeringar som Ratos gjorde 2001-2002 kunde man inte direkt se någon nytta av utan detta visade sig istället en 5-7 år senare och likaså är det inte dags att utvärdera dagens läge utan man bör anlägga ett långsiktigt perspektiv. Normalt sett så kan vi värdera aktien efter vinster/kassaflöden i en prognostiserad avkastningsmodell med sina för och nackdelar eller så kan vi bryta ut varje enskilt dotterbolag och anlägga ett substansvärde på dessa samt lägga till nettoskassan som idag finns i Ratos. Ett tredje alternativ som jag själv skrivit om flera gånger tidigare är att värdera bolaget utifrån bolagets egna målsättningar som man haft sedan år 1999 dvs att den årliga avkastningen på det insatta kapitalet skall uppnå till 20% per år. Utvärderar vi nu Ratos efter de senaste 10 åren så är resultatet ca. 29% per år. Målsättningen om 20% avkastning på eget kapital är förövrigt lika med många andra företag det är också målsättningen för t.ex. Securitas och AssaAbloy ingen unik prestation mao men väl rejält hög ribba att ta sig över.

Ratos har idag ett eget kapital på 102 kr per aktie i senaste rapporten. Sedan dess har man också delat ut 9kr per aktie så idag är summan 91kr. Uppfyller man sin målsättning så blir genomsnittsavkastningen de kommande åren över en konjunkturcykel 0,2*91=18,2kr. Som alltid när det gäller Ratos så kommer vinsterna bara i liten del återinvesteras utan den mesta delen brukar helt sonika delas ut. Det är enorma pengar som Ratos delat ut de senaste 5 åren. Nu bör vi ta i beaktande att troligtvis s blir det en mycket tuff ekonomin under ganska lång period och vi bör därför läggaa på en del säkerhetsmarginal men säg att man uppfyller hälften av sin målsättning eller ung en tredjedel av sin historiska prestation dvs ca. 10% per år. Då blir den årliga vinsten från dagens situation lite dryga 9kr per år. Sett till dagens kurs på ca. 150kr så ger det en årlig avkastning till aktieägarna på 6% om året. Ingen jätte höjdare direkt men ändå hyfsat i al, rädd om kassan a fall i relation till bankräntan plus då ett hyfsat inflationsskydd också. Jag fortsätter att upprepa att aktien inte är lika billig som tidigare men dippar den ned mot hundringen igen så kan det vara ett hyfsat köp till dagens situation kan jag nog tycka.

Men räkna med att 2009 och 2010 blir tuffa år för Ratos då det gäller att härda ut och stå på köpsidan medan de löpande resultaten i bolagen blir knappa och säljmarknaden blir hård. Återstår att se hur kassaflödet inom koncernen kommer fungera under dessa två år, VD Arne Karlsson är nog med rätta rädd om moderbolagskassan och utnyttjar nog hellre den egna aktien som betalningsmedel.

Moder och dotterbolag

Någonting man bör ha koll på här i världen när det gäller aktier och företagsinvesteringar är förhållandet mellan moderbolag och dotterbolag. Varför är då detta så viktigt? De allra flesta börsnoterade företag består inte enbart av ett företag utan istället av många något mindre företag och över finns då ett moderbolag som är det faktiska bolaget som är börsnoterat. Dotterblagen är fullt egna företag som håller bolagsstämma och delar ut pengar (även om dom bara har en ägare) och dessutom i de flesta fall är berättigade till att ge koncernbidrag.

I ett företags redovisning så kolsoliderar man sedan räkenskaparna (dvs lägger samman alla dotterbolagen+moderbolaget) i en koncernredovisning som består av en resultaträkning, balansräkning och allt som ofta också någon form av kassaflödesredovisning detta för att du som ägare skall förstå hur företagets totala utveckling har varit. Samtidigt så kan man många gånger bli lurad på just dessa sammanslagningar av en mängd olika företags räkenskapar. Det är kanske så att det är just något bolag som år dåligt medan de flesta delar av koncernen går ganska bra. Att tmaa ett aktuellt sådant exempel så är ju Swedbank ett bra exempel där det idag är bla. dotterbolaget Hansapank (träffande namn helt klart) som går ordentligt dåligt oh har stora kreditförluster (i alla fall i redovisningen än så länge) medan exempelvis företag inom Swedbank går ganska hyfsat. I teorin så skulle man exempelvis sätta Hansapank i konkurs och bara driva vidare resten av Swedbank nu är ju i detta inte direkt troligt då det med största sannolikhet skulle leda till ingen vill låna ut pengar till Swedbank. Samtidigt kan det för företag ibland vara så att lyckas man sälja/bli av med/göra KK med stora problembolag så kan detta få stora effekter på koncernens löpande räkenskaper även om man kanske temporärt visar en stor nedskrivning. New wave har idag t.ex. stora problem med dotterbolaget Orrefors-Kosta boda men skulle man få ordning på jsut detta företag eller kanske lyckas sälja det så kan detta få klara positiva effekter för företaget (dock inte kortsiktigt pga nedskrivningar). ABB är ett exempel som lyckades vända hela företaget genom att göra sig av med ”problemområden” som amerikanska aspbetsbolag och fläktverksamhet. Aktiemarknaden trodde på konkurs för ABB 2001-2002 men när förlustbolagen var borta tjänade man bra med pengar till slut.

I de flesta fall är dotterbolagen i ett företag ganska så lika varandra då ett företag kanske satsar på en viss marknad eller produkt även om många av våra största svenska företag är väldigt stora och därmed i stort sett alltid lite eller mycket diversifierade. AtlasCopco tillverkar ju som bekant både gruvmaskiner, kompressorer och anläggningsmaskiner. I vissa fall så är dotterbolagen ganska så självständiga och tom kanske börsnoterade i sig som Sandviks dotterbolag Seco Tools som finns att köpa på börsen. Där finns det andra aktieägare än Sandvik som tycker till hur bolagets bord skötas även om Sandvik i stort sett kan göra som man vill.

Många företag har dessutom intressebolag (dvs där man äger en mindre del) som i vissa flal har väldigt lite att göra med verksamheten mer än ett visst mått att ”strategiskt intresse” eller vad det brukar skrivas. SSAB exempelvis äger ju halva Oxölösunds hamn, hamnverksamhet har som bekant ganska lite att göra med Ståltillverkning. Många bolag har också egna mindre fastighetsbolag, ”strategiskt” t.e.x AB Volvo .

Sedan finns det också i högsta grad också företag med affärsidé att äga flera olika företag inom väldigt olika marknader. Ratos exempelvis äger både Friluftskläder från Haglöfs och Anticimex bolags som direkt inte har så mycket med varandra att göra mer än att dom har samma ägare. Ett annat konglomerat är Midway som har både dotterbolag som tillverkar medaljer och som säljer bilar.

En annan viktig aspekt att se på är bolagets skulder eller kassakista och vart dom ligger i en koncern. Kanske har man en masas dotterbolag som är väldigt skuldsatta men t.ex. ett moderbolag med väldigt starka finanser (Ratos har en sådan situation idag). I andra fall så kanske det är så att varenda dotterbolag inte har några skulder eller för den delen några större penningsummor på banken heller medan moderbolaget å sin sida har tagit lån med aktierna i dotterbolagen som säkerhet.

Ett företag kanske är ganska högt skuldsatt man kan klara av skulder och amortering ganska bra ändå pga av ett starkt moderbolag och omvänt finns också situationer där moderbolagen nästan direkt får problem om dotterbolag inte längre går lika bra trots en högre soliditet och lägre skuldsättning.

Som sagt det finns mycket att läsa på om moder och dotterbolag...

Vem skall äga och driva alla herrelösa företag?

Nästan dagligen numera skrivs det om en mängd riskkapitalfondsägda företag och i vilken trängd situation många av dessa företag idag befinner sig. I många fall gamla fina välskötta bolag som Munksjö, Ahlsells, Thule, ISS, Nimbus, Gambro mm.

Uppenbarligen har många av riskkapitalfonderna låtit företagens lånebörda passera alla rimliga gränser och trots att flera av företagen fortfarande har positiva rörelseresultat så klarar man inte av sina räntebetalningar. Det är nog ingen allt för vild gissning att bankerna kommer överta sina panter och riskkapitalfonderna kommer gå en osäker framtid till mötes. Hur skall man kunna fortsätta kunna bedriva sin verksamhet om företag defaultar? Då får man nog både svårt att ragga nya kunder till fonderna och man får nog också väldigt svårt att låna pengar på banken. Som man bäddar får man ligga lyder ju ett gammalt tänkvärt ordspråk.

Belåningen och den finansiella strukturen verkar ju i vissa fall vara häpnadsveckande. Ta ex. medieuppgifter om pappersföretaget Munksjö. Man har haft två huvudsakliga banker som lånat ut normala företagslån. På detta har man sedan fått en amerikansk investmentbank att låna ut pengar först ett ordinarie lån och sedan ett Mezzanine-lån (tänk topplån på ett hus). Sedan som grädde på moset eller bättre benämnt, lök på laxen så har ägaren EQT också ställt ut aktieägarlån med hög ränta.

Hur sjutton skall ett företag över konjunkturcykler kunna bära sådana skulder? Även om företaget har vinstmarginaler på 4-5% blir det nästan stört omöjligt ju? Ansvarsfullt ägande? Långsiktigt?

Är det förövrigt någon som skulle vilja ha en guidad utsikt över Munksjös viktigaste fabrik (Aspa Bruk) så ställer jag gärna upp då den fabriken ligger i ett synnerligen trevligt kajakområde, bara att skicka ett mail framåt vårkanten.

Jag kan uppleva att det idag på börsen saknas ett antal gamla hederliga konglomerat och ägarbolag. Företag som dessa var förhållandevis vanliga förr i tiden men har med tiden mer och mer blivit ersatta av just fonder som EQT, IK Investment, Altor och Nordic Capital. Idag finns endast en handfull ägarföretag med ”mindre” onoterade företag. Ratos är väl den mest lysande stjärnan men även Midway Holding, Till viss del Latour, Skanditek, ACAP mm.

Jag kan tyckas att det saknas ett alternativ till dessa riskkapitalfonder. Ta ex. ett gammalt konglomerat som Aritmos som var börsnoterat under 70-90-talet. Aritmos kanske inte säger speciellt mycket men däremot så känner nog nästan alla igen deras gamla dotterbolag som Tretorn (gummistövlar), Stiga (gräsklippare), ABU-garcia (fiskerullar), Puma (Sportskor) och Etonic (tennisracketar). Mer av sådana företag och mindre av tokbelånade fonder

Skall bli mycket intressant och se vilka de nya investorerna blir till de ”herrelösa” företagen. Bildas det nya investmentbolag i bankerna som 30-talets kris skapade ex. Industrivärden eller 90-talskrisen där bankerna övertog hela fastighetsbolag? Eller är det ”gamlingarna” som Gustaf Douglas, Söderbergare och Sten K Johnsson mfl. som rensar upp i låneträsken? Eller blir det AP fonderna som i höge grad kommer äga mindre företag?

Ratos i förarsätet men det är gropig väg som kommer

Ratos rapporterade häromdagen för det tredje kvartalet och det var egentligen inga dramatiska siffror mer än den då fantastiska affären då man sålde Hägglunds drives till Bosch Rexroth i somras. Denna affär är inte ännu likvidförd i avvaktan på konkurrens myndigheters godkännande. Om inte myndigheterna sätter några käppar i hjulet så kommer bokslutsrapporten att justera bolagets siffor så att Ratos år 2008 kommer redovisa det bästa resultatet i bolagets historia med en total vinst på kanskeöver 6Mdr varav dock en stor del kommer från reavinsten i Hägglunds. Reavinsten komme också medföra stora förändringar av Ratos bokförda egna kapital som förmodat i bokslutet kommer bli 4,4Mdr större tillföljd av att holdingbolaget som äger Hägglunds aktierna är upptaget till ett värde av -170Mkr (försäljningspriset är 4,3Mdr plus ränta fram till likviddag)

När affären med Hägglunds är slutförd så kommer Ratos bokförda egna kapital uppgå till ca. hundralappen jämt per aktie lite slarvigt överslagsräknat eller ett totalt bokfört värde på ca. 15,8Mdr. Dessa 15,8 Mdr i substansvärde blir då fördelat på 9,5Mdr investerat i Ratos olika innehavsbolag samt en likvid kassa om 6,4Mdr. Om man tänker sig Ratos som en "aktieportfölj" så är alltså Ratos efter likviden på Hägglunds Drives likvida till ca. 40% på aktieportföljen totalt sett. Inget av investmentbolagen på stockholmsbörsen är i närheten av att ha så starka finanser. I media skrivs det ofta t.ex. om hur starka finanser som t.ex. Investor har med likvida medel på 8-10% av substansvärdet. Ratos står mao mycket stadigt i dessa oroliga tider.

Ratos kommer såldes att gå in i år 2009 med urstarka finanser och i alla fall jag kan tycka att debatten i media om att Ratos skulle vara finansiellt trängda är lite taget i luften. I Rapporten och rapportpresentationen lägger Ratos mycket kraft på att förklara hur Ratos påverkas av den finansiella turbulensen och de stora störningarna i banksystemet. För att vara ett Private-equity företag så har Ratos en blygsam skuldsättning även om skuldsättningen i relation till börsen är något högre. Detta skall då ställas i relation till att Ratos överlag har möjligheter till snabbare omfinansieringar där Ratos i stort sett med timmars varsel kan tillskjuta pengar. Ratos har inte gått i borgen för något bolag och alla finansiering är av ”senior” klass dvs att lånen inte behöver omfinansieras om något ordinärt inte händer utan löper då på enligt nuvarande avtal på ”evig tid”. På samma sätt som ett bottenlån på en villa såvida man sköter, räntor, amortering och är fortsatt stadd i kassan.

Även om 2009 och 2010 säkerligen kommer bli två jobbiga mellanår för Ratos där marknaden för försäljningar nog i stort sett blir stängd till följ av finansoron och att de löpande vinsterna troligtvis kommer gå ned en aning så öppnar detta stora möjligheter för aktörer med mycket pengar som då har möjligheten att köpa bolag. Ratos meddelar i sin rapport presentation att det är en strid ström av bolag att köpa och trenden är nu också att banker som tagit över sina panter i bolag hör av sig till Ratos för affärer.

Även om Ratos idag har en mycket bra position så saknas verkligen inte utmaningar. För egen del så tror jag man idag skall vara mest rädd för innehavet där Ratos har mest investerat kapital. Fönster och dörrföretaget Inwido. Det är nog en ganska logisk slutsats att fönster till småhus de närmsta åren inte är bland de bästa affärsideérna att ha i alla fall på kort tid. Inwido har sitt ursprung i den småländska fönstertillverkaren Elitfönster (som faktiskt en gång i tiden ägdes av Industrivärden). Ratos köpte bolaget för några år sedan med tanken att fönstermarknaden var en marknad i behov av konsolidering och Ratos har gett sig ut på köpturné och användt alla vinster i bolaget (plus ett antal nyemssioner) att förvärva konkurrenter och har gjort "lilla svenska Elitfönster" till en europeisk storspelare på fönster. Men med dagens ekonomiska utveckling så får man nog räkna med ett tvärstopp för marknaden och att man nu får vara beredd på att det kan bli några förlustår för detta företag. Samt att Inwido kan behöva tillskott av pengar. I värsta fall kan Inwido bli en ordentlig surdeg.

Så hur är det då med Ratos aktie?

Man kan som sagt värdera Ratos på många olika sätt. Ett sätt är substansvärdet dvs bokfört eget kapital på säg 100kr. i Såfall är Ratos dyrt fast i gengäld så är det väl så idag att de flesta större lönsamma företagen handlas till ett värde överstigande eget kapital. Man kan ex. ta Ratos båda börsnoterade företag HL Display och Lindab som handlas idag till 2ggr EK och ca. 1,5 EK. Ratos är ju försiktiga i sin redovisning så teoretiskt finns här en liten dold reserv. Om hela Ratos portfölj ex. skulle "substansberäknas" för 1,4ggr eget kapital och sedan läggas till nettokassan så skulle bolaget teoretiskt sett ha ett substansvärde på 19,5 mdr eller 125 kr per aktie beräknas värderingen som börsens genomsnitt på ca. 2ggr EK så blir substansvärdet en bit högre. Ett annat sätt att räkna för den mera långsiktige investeraren är att Räkna på att Ratos kommer uppfylla sin ekonomiska målsättning (som man historiskt sett klarat med glans) om en avkastning om 20% per år så medför detta att bolaget över tiden låt säga de kommande 10 åren i genomsnitt kommer leverera en årlig vinst per aktie om 20kr per aktie (minus kostanden för moderbolaget) 20kr/dagens aktiekurs om 150kr= en effektiv avkastning om ca. 13% per år totalt sett på aktien i utdelningar och ökat substansvärde. Troligtvis går vi nu in i mörkare tider så de kommande 10 åren kanske inte kan ge en avkastning om 20% per år för en framgångsrik företagsägare som Ratos. Men en avkastning på hälften (6,5% per år) är väl inte så illa pinkat i en lågräntemiljö heller.

Men det finns också klara risker att Ratos aktie kan bli billigare.

Rekordmaskinen Ratos

Inlägg för en månad sedan

Idag är det minsann glada tider att vara aktieägare i Förvaltningsaktiebolaget Ratos sedan bolaget idag har gjort tillkännagjort sin största affär genom alla tider i pengar räknat när man nu säljer företaget Hägglunds Drives för 4,3Mdr och detta är också en ren aktieaffär vilket betyder att köparen också tar över hela nettoskulden i Hägglunds (som räknas in i Ratos balansräkning) och vi kan då också plussa på en knapp miljard i pris. Om jag förstår detta rätt så gör Ratos på denna affär en exitvinst på 4,4Mdr vilket är skattefritt för investmentbolag och det redovisade substansvärdet kommer öka med drygt 5Mdr(!) vilket är ca. 28-29kr per aktie. Detta kommer med största sannolikhet leda till att Ratos redovisar sin största vinst i historien för helåret och personligen måste jag nog säga att Bosch som är köparen av Hägglunds betalar dyrt, mycket dyrt då man betalar ca. 2,5ggr Hägglunds omsättning i pris ine billigt för ett verksatadsbolag om man säger så.

Vid alla försäljningar av innehavsbolag så publicerar alltid Ratos nyckeltalet IRR med detta menas den årliga avkastningen som investeringen totalt sett har inbringat. I detta nyckeltal inbegrips försäljningspris minus inköpspris plus alla utdleningar som bolaget har gjort under året och detat räknas sedan om till en årliga avkastning i procent (dvs ung. som bankräntan). I Ratos fall så har man ägt Hägglund Drives sedan år 2001 och hör och häpna så uppgår den årliga avkastningen till 56%. Det mina herrar och damer är nästan värt en applåd och jag tror inte det är många som kan räkna samma avkastning på speciellt många aktier som man ägt i 7 år. (56% per år omvandlar en tusenlapp till knappt 22 500kr på 7 år)

Försäljningen av Hägglund Drives medför att Ratos löpande vinster nu sjunker då det är så att Hägglunds är Ratos mest vinstgivande bolag men i gengäld så blir kassan med pengar nu fullkomligt sprängfylld. Frågan man nu måste ställa sig är vad sjutton skall Ratos göra med alla pengar? Vid den senaste rapporten (sista mars) så hade Ratos ung. 2,9Mdr i kassan och sedan delades det ut 1,4mdr i aktieutdelning till dessa ungefärliga 1,5Mdr som nu finns på kistbotten skall alltså läggas 4,3Mdr vilket ger 5,8Mdr (plus "småpengar" på 150Mkr i utdelning från Arcus) och de flesta av Ratos investeringar brukar ligga runt 500-1500Mkr och frågan är om man inte kan börja ställa sig frågan om Ratos är ganska överkapitaliserade men i vart fall lär det säkerligen bli en god aktieutdelning till oss ägare samt möjligheter att köpa bolag utan att låna några pengar mer än skuldsättning i innehaven.

Ursäkta om det i snabbheten kan ha blivit några räknefel ovan, får be att få korrigera i så fall.

Skall Ratos sälja sin Särimmer?

Jag tror ni alla känner till vikingamyten om grisen Särimmer som av asagudarna kunde slakta varje kväll och dagen efter fick man återigen sig ett nytt skrovmål. Asagudarna hade det enkelt för sig när man inte behövde tänka på stigande matpriser

I går kunde man i tidningen dagens industri läsa att Ratos kanske är på väg att sälja just sin egen Särimmer, bolaget Hägglunds drives. Hägglunds drives har en lång historia inom Ratos och Arne Karlssons förra arbetsgivare Atle. Det var först år 2001 som Hägglunds drives först kom i Ratos ägo när man köpte upp Ratos Vds gamla arbetsgivare Atle där bolaget hade funnits i flera år. Först till en början så ingick Hägglundsdrives i företaget Arcona (som också innehöll Ratos bolaget GS-Hydro plus något bolag till).

Den totala investeringssumma för dessa tre-fryra företag var ca. 400mkr. Sedan har Hägglund drives fortsatt att utvecklas bra och Ratos har då lagt bolaget i en självständig stuktur utan sina gamla forna industrikolleger. Man har kunnat ta ut utdelning flera gånger ur bolaget och för något år sedan kunde man göra en mycket stor rekapitalisering dvs där bolaget hade så fina vinster och kassaflöde att banker gick med på att lånefinansiera i stort sett hela bolaget och Ratos moderbolag kunde då plocka ur mycket pengar ur bolaget. Tom så mycket pengar att man i redovisning fick ta upp bolaget till ett negativt eget kapital dvs bolaget var/är egentligen en "belastning" för Ratos substansvärde.

Nettoskulden som idag ligger inbakad i Hägglunds uppgår till ca. 900-950Mkr och det redovisade värdet är fortsatt negativt med ett par hundra miljoner. Men likväl så torde bolaget ha ett visst värde då det är ett av Ratos mest lönsamma bolag och som vid varje kvartalsrapport idag bidrar med ganska många Mkr till Ratos resultaträkning. Enligt dagens industri så borde en ev. köpeskilling på bolaget hamna upp mot 4-5Mdr. Från detta skall vi sedan räkna bort bolagets skuld som slarvigt räknat var ca. miljarden som Ratos måst återbetala till banken. Kvar hos Ratos skulle i så fall vid en försäljning på 4Mr blir då hela 3Mdr och även om Ratos är ett stort bolag så är 3Mdr enorma summor även med tanke på att anskaffningsvärdet på några hundra miljoner som man dock flera gånger om redan fått ut i utdelningar. En reavinst på upp mot 3Mdr skulle faktiskt bara den affären betyda en vinst som uppgår till ett helt års toppvinst för hela koncernen Ratos och man kan då säkerligen dela ut en tia per aktie i utdelning även nästa år också.

Så utan att vara allt för noggrann med siffrorna så kan man konstatera att Hägglunds drives har varit en fantastisk investering för Ratos med god utdelningar och förhoppningsvis idag ett högt värde på dess verksamhet.. Men då är egentligen frågan om man skall sälja sin Särimmer som med åren alltid kunnat bjuda på nya festmåltider?

Men får man 5Mdr måste man nog erkänna att detta nog är ett mycket bra pris i relation till intjäningsförmågan och framtidsutsikterna precis som när Investor fick 200kr per aktie för Scania, nackdelen är ju som bekant att man säljer iväg en hel del löpande vinster så det gäller att Ratos har möjlighet att investera dessa miljarder i nya kloka investeringar. Blir det samma årliga avkastning som på Hägglunds drives så lär det i alla fall med tiden bli fler festmåltider för Ratos aktieägare. Kanske blir det för Ratos likt investmentbolagskollegan Investor fler investeringar i Norge?

Ratos aktie utnämndes förresten idag av en stor investmentbank som en av Europas sämsta aktieinvesteringar man kan göra av Europas 600 största börsnoterade företag. Kanske är det så att aktien idag är för dyr, men fel på företaget det är det verkligen inte. Enligt mig skall man köpa bra företag när dom är billiga och sedan skall man behålla och återinvestera utdelningar kanske inte i bolaget som har delat ut dem men väl i andra vid tidpunkten billiga och bra företag.

På bild, en vacker blomma som jag tyvärr inte kan namnet på, kan man få lite hjälp på traven?