I ekonomisk media så är makroekonomi något som tilldrar synnerligen stort intresse vilket givetvis inte är så konstigt. Räntor, inflation, statsfinanser och offentliga pensionssystem är ju något som berör oss alla. Makroekonomi är ju också något som intresserar investerare och företagare r
Ta exempelvis Grekland. Grekland har en BNP på ung. 2350Mdr översatt i svenska kronor. En hisnande summa givetvis och skuldsättningen går ju inte av för hackor heller. Men skulle världsekonomin slås i spillror till följd av Grekland ev. kollaps? Knappast men hack i kurvan definitivt.
Greklands BNP är ju trots allt mindre än enskilda ”blue-chip” företag. Och mäter vi greklands totala BNP med svenska mått så är det ca. 8 ggr AB Volvo eller 1,5ggr Balansomslutningen i Handelsbanken större än så är inte Grekland. Värre katastrofer lär vi nog klara av. Och jag vill nog påstå att det bästa kanske helt sonika vore en skuldsanering, ordnad likvidation eller vad vi nu vill säga. Eller Tycker vi att det skall vara fullkomligt riskfritt att investera i statsobligationer? Nog sjutton har ”investeraren” i form av pensionsstiftelsen eller obligationsfonden ett visst ”ansvarar” också?
Att länder helt sonika ställer in sina betalaningar också går i konkurs det har hänt många gånger förut och kommer säkerligen hända igen. Ryssland och Sydkorea gjorde det så sent som 1998.
För den delen vill jag inte på något sätt förringa problemen med hög skuldsättning och synnerligen ostabila statsfinanser i många länder. Det är problem, stora problem, megaproblem när det gäller USA och säkerligen blir det ingen vidare tillväxt i den globala ekonomin de kommande 10 åren då så många länder helt sonika måste prioritera sina statsfinanser framför offentliga investeringar.
Sverige var för övrigt riktigt ute på fisens mosse strax före första världskriget. Den svenska staten hade då lånat upp pengar i raskt stigande takt så att skuldsättningen var ung. 100% av BNP innan 1914 och när kriget sedan utbröt
Och kanske har länder som Ryssland och Sydkorea klarat sig ganska bra genom att helt sonika ha gått i konkurs istället för att som Japan ideligen har sett ökad upplåning som lösningen på allsköns problem.
Men behöver detta å betyda att finansiella investeringar bör undvikas? Knappast inte minst lär vi nog få inflation…. Även de usla förutsättningarna till trots så kommer alla företag (och privatpersoner) försöka anpassa sig till förutsättningarna. Lägga ned det som inte bär sig och öka där man ser möjligheter och kanske blir det som VDn Arne Karlsson skriver i Ratos årsredovisning, en fakturering på 80-85% av tidigare toppnivåer och många företag kommer göra rekordvinster då kostymen sitter bättre till förutsättningarna idag än i brinnande högkonjunktur.
onsdag 31 mars 2010
tisdag 30 mars 2010
Har du det bättre än grannen?
Dagens Industri har idag en artikel publicerad om en enkät som är gjort mot svenska bolånekunder. Hur mycket dom lånat, om man känner man har råd med utgifterna till bostaden och om man är nöjd med ekonomin i stort.
Undersökningen visar att de allra flesta svenskar anser att man lever i en god ekonomi med inkomster och utgifter, man anser sig klara av sjukdomsfall och längre arbetslöshetsperioder. Enbart 1% uppger att om dom skulle sälja sin bostad idag så skulle det vara svårt att få ut så mycket som man har i lån. En lugn och harmonisk situation i allmänhet kan tyckas.
I undersökningen har man också frågat om vad individerna tror om ”allmänheten” i stort och här uppkommer det intressanta att man ofta tror att ”andra” troligtvis har för stora lån, problem med sin ekonomi osv. Men själv bor man i tryggt bo.
I högsta grad ligger det fullt naturliga beteendevetenskapliga principer bakom denna undersökning precis på samma sätt som att en majoritet av svenska folket tror att man kör bil bättre än genomsnittssvensken. Eller att man gärna talar om goda aktieaffärer och inte är lika social med sina förluster, (få som talar om vid fikabordet att man äger aktier i LBI (gamla Framfab) t.ex. även om detta är en av Sveriges vanligaste aktier att äga även idag). . Orsaken?
En mänsklig benägenhet att först och främst vara rädd att förlora, misslyckas eller inte bli social accepterad. Denna mänskliga drivkraft är betydligt starkare än drivkraften att vinna, lyckas och stå i centrum.
Så i nästan alla olika sammanhang och enkäter så tror de tillfrågade individerna att man oftast i alla fall har eller är något bättre än det som man tror är genomsnittet. I Själva verket så trivs vi riktigt bra med att vara ”medelsvenssons” med guldkant. Som den är lottovinnaren i Helsingborg som vann 200miljoner och nu skulle kunna tänka sig att skaffa årskort till Rögles hemmamatcher. Samtidigt så har vi människor också en benägenhet till sensationsjournalistik och sensationer. Bopriskrascher, 200 miljoners lottovinster och liknande tilldrar vårt intresse mer än en buffert på banken, regelbundna amorteringar och att gå med barnen till dagis. Vår benägenhet att stötta bort det som är tråkigt och rikta vårt intresse till det som vi upplever som roligt i livet skapar ofta en situation (turligt nog givetvis) där vi upplever oss ha det ganska så bra i livet.
Ursäkta att jag inte skrivit så mycket sista tiden på denna blogg. Men ni kan vara helt lugna, något överhängande nedläggningshot på denna sida finns inte. Undertecknad har helt sonika haft en massa annat för sig i livet och har inte kunnat ägna så mycket tid åt att läsa eller skriva blogginlägg. Först och främst av högst glädjande orsaker. Min och min frus adoptionsprocess har nu tagit några steg framåt och tid får nu ägnas åt att 18 olika dokument såsom personliga brev om sina levnadsförhållanden och fotoböcker som skall skickas till Sydafrika i närtid och viss förhoppning finns nu att få åka dit inom ett år.
Sedan vill i alla fall jag få lite tid över till lite träning och goda brödbak i hemmet.
Men man får trösta sig med att om tiden inte fanns så skulle ju allt i livet hända på en gång.
Undersökningen visar att de allra flesta svenskar anser att man lever i en god ekonomi med inkomster och utgifter, man anser sig klara av sjukdomsfall och längre arbetslöshetsperioder. Enbart 1% uppger att om dom skulle sälja sin bostad idag så skulle det vara svårt att få ut så mycket som man har i lån. En lugn och harmonisk situation i allmänhet kan tyckas.
I undersökningen har man också frågat om vad individerna tror om ”allmänheten” i stort och här uppkommer det intressanta att man ofta tror att ”andra” troligtvis har för stora lån, problem med sin ekonomi osv. Men själv bor man i tryggt bo.
I högsta grad ligger det fullt naturliga beteendevetenskapliga principer bakom denna undersökning precis på samma sätt som att en majoritet av svenska folket tror att man kör bil bättre än genomsnittssvensken. Eller att man gärna talar om goda aktieaffärer och inte är lika social med sina förluster, (få som talar om vid fikabordet att man äger aktier i LBI (gamla Framfab) t.ex. även om detta är en av Sveriges vanligaste aktier att äga även idag). . Orsaken?
En mänsklig benägenhet att först och främst vara rädd att förlora, misslyckas eller inte bli social accepterad. Denna mänskliga drivkraft är betydligt starkare än drivkraften att vinna, lyckas och stå i centrum.
Så i nästan alla olika sammanhang och enkäter så tror de tillfrågade individerna att man oftast i alla fall har eller är något bättre än det som man tror är genomsnittet. I Själva verket så trivs vi riktigt bra med att vara ”medelsvenssons” med guldkant. Som den är lottovinnaren i Helsingborg som vann 200miljoner och nu skulle kunna tänka sig att skaffa årskort till Rögles hemmamatcher. Samtidigt så har vi människor också en benägenhet till sensationsjournalistik och sensationer. Bopriskrascher, 200 miljoners lottovinster och liknande tilldrar vårt intresse mer än en buffert på banken, regelbundna amorteringar och att gå med barnen till dagis. Vår benägenhet att stötta bort det som är tråkigt och rikta vårt intresse till det som vi upplever som roligt i livet skapar ofta en situation (turligt nog givetvis) där vi upplever oss ha det ganska så bra i livet.
Ursäkta att jag inte skrivit så mycket sista tiden på denna blogg. Men ni kan vara helt lugna, något överhängande nedläggningshot på denna sida finns inte. Undertecknad har helt sonika haft en massa annat för sig i livet och har inte kunnat ägna så mycket tid åt att läsa eller skriva blogginlägg. Först och främst av högst glädjande orsaker. Min och min frus adoptionsprocess har nu tagit några steg framåt och tid får nu ägnas åt att 18 olika dokument såsom personliga brev om sina levnadsförhållanden och fotoböcker som skall skickas till Sydafrika i närtid och viss förhoppning finns nu att få åka dit inom ett år.
Sedan vill i alla fall jag få lite tid över till lite träning och goda brödbak i hemmet.
Men man får trösta sig med att om tiden inte fanns så skulle ju allt i livet hända på en gång.
tisdag 23 mars 2010
Fastighetsbolag och vindkraftsbolag
Även om bolaget O2 tvingats dra tillbaka sin notering från stockholmsbörsen så kan man nog ändå säga att det råder lite vindkraftsfeber i konungariket. Jag har inte på något sätt läst in mig i de specifika prospekten för O2 eller Arise Windpower men kan ändå inte låta bli att förundras hur mediaraporteringen varit kring dessa båda bolag. I stort sett har det inte diskuteras några direkt siffror eller förklaringar kring den industriella verksamheten istället så har det slängts med en massa kategoriska mediafloskler som att ”vindkraft aldrig är lönsamt”, inlägg av direkt politiskt karaktär eller annat direkt trams och som inte har så mycket med businessen att göra. Journalisterna verkar uppenbarligen inte direkt ha mycket kunskap om man skall vara lite hård. Annat är det med fastigheter, där har mer eller mindre varenda ekonomijournalist mesta koll på varenda parantes…
Faktum är att vindkraftolag har stora likheter med fastighetsbolag utöver detta så kan en viss del av verksamheten i viss vindkraftbolag ses som byggverksamhet med projektrisker. Vi börjar med liknelsen av byggverksamhet med projektrisker. Här handlar det om att införskaffa tillbörliga tillstånd och genomföra en byggnation och efter att byggnationen är klar så handlar det om att ha skapat ett förädlingsvärde i form av att det som man byggt är mer värt än de kronor som man investerat, för ett vindkraftverk som står i full snurr är värt en del pengar precis på samma sätt som exempelvis Skanska för egen räkning bygger ett bostadskomplex med lägenheter. Sedan finns det självfallet också rena byggföretag inom vindkraftsindustrin som erhåller en påse pengar för att bygga ett vindkraftverk åt någon annan och ju billigare man lyckas bygga enligt specifikationen desto högre bli vinsten eller omvänt förluster givetvis. Börsnoterade Eolus vind bygger dels vindkraftverk åt andra (renodlad byggverksamhet) men också byggverksamhet i projekt där vindkraftverket skall behållas i egen förvaltning.
När vindkraftverket sedan står på plats och är i full snurr uppkommer en förvaltande verksamhet som är synnerligen lik verksamheten hos fastighetsbolag. Vindkraftverket har ”hyresintäkter” i form av elförsäljning samt inkomster från elcertifikat som är en omfördelning av intäkter från ”smutsig” energi som får betala till ”ren” energi som får intäkter, sedan har man utgifter i form av löpande underhåll och ev arrende till markägaren. Kvar blir då ett driftsnetto precis som vilket fastighetsbolag som helst. En viktig skillnad mellan fastighetsbolaget och vindkraftsbolaget är dock avskrivningstiden på fastigheten. Ett hyreshus kanske man kan anta kan stå i 100 år om det underhålls minutiösts. Vindkraftsfastigheten den håller i bästa fall 20-25 år och sedan är det mest skrotvärde kvar. Så för att vindkraftverket skall vara lika lönsamt som hyreshuset så måste det under sin livstids generera ett betydligt starkare kassaflöde för att svara upp mot samma krav på avkastning.
Redovisningsmässigt så kommer vindkraftbolaget dras med betydande avskrivningar varje år så det blir stor skillnad mellan pappersvinsten och kassaflödet. Men det behövs ju för att kunna ersätta vindkraftverket när det är utslitet.
Det är väldigt många som svänger sig i termer som att ”vindkraften kan aldrig bli lönsam” samtidigt som man säkerligen aldrig någonsin sett en kalkyl på ekonomin i kraftverket. Faktum är att vindkraftverk i högsta grad kan vara förlustbringande på samma sätt som den också kan vara synnerligen lönsam. Lönsamheten (eller förlusten) beror främst på två faktorer; dels vad kostar vindkraftverket och dels vad är elpriset. Priset på vindkraftverket det kan vi veta exakt, vad elpriset är de kommande 20-25 åren ja det kan vi mest gissa om. Men att säga att det inte är lönsamt eller tvärt om extremt lönsamt är just det bara trams, det vet vi nämligen inte innan i framtiden.
Så hur skall då ett vindkraftbolag värderas? Ett renodlat byggföretag som bygger men inte driver vindkraftverk kanske rimligtvis bör värderas till kanske 30-40% av årsomsättningen över tid vid nettomarginaler på 4-5% likt många andra byggföretag såsom t.ex. NCC.
När vi sedan går in på värderingen av förvaltningsverksamheten så bör givetvis den värderas som vilket fastighetsbolag som helst och kortfattat så kan man nog säga att det vore ganska så ologiskt om priset på aktierna var så mycket större än bolagets tillgångar (värderat till verkligt värde) minus skulder precis som substansvärdet i fastighetsbolagen. Ett vindkraftverks som säljs på börsen borde ju inte vara dyrare än ett vindkraftverk du kan köpa själv. Bolagets tillväxtambitioner spelar däremot ingen direkt större roll då dessa måste finansieras med företagets egna kassaflöden och egna kapital.
vill man ha både vindkraft och fastigheter så finns det ju Wallenstam som investerar i de båda.
måndag 22 mars 2010
Vad är en stark balansräkning del 2?
I föregående inlägg berördes översiktigt (for dummies) några faktorer som påverkar om en balansräkning är stark eller svag. En viktig sak att hänsyn till är tillgångarnas volalitet/svängningar och att alla skulder inte behöver vara skulder till en bank eller finansinstitut lika så behöver ju inte ”eget kapital” var en allt för säker tillgång
Låt mig ta några exempel. Pensionsskulder är en vanlig skuld att ha i balansräkningen då många tjänstepensioner är förmånsbaserade t.ex. att man får 20% av slutlönen i tjänstepension. Sedan säkrar företaget denna kostnad antingen genom preliminära försäkringspreier till exemplvis Alecta eller behåller skulden i egen räkning. Pensionsskulder beräknas försäkringstekniskt med riskfri ränta/avkastning. Pensionsskulder är således något som ökat många företags balansräkningar då den sjunkande räntan matematiskt ökat skulderna. Högre räntenivåer (med bibehållen försäkringsteknisk inflation)leder då omvänt till minskande pensionsskulder.
Andra volatila balansräkningsposter kan vara valuta. Ett vanligt fenomen i större svenska företag är att man har en förhållandevis omfattande försäljning i europeiska länder och ofta har man då också tagit upp lån i samma valuta som man har sina inkomster i. SCA är exempelvis ett företag med stor skuldbörda och försäljning i Euro. När nu Euron gått ned leder detta till att SCA får mindre omsättning och mindre vinster men i gengäld så ”försvinner” en hel del skuld vid omräkning till SEK som är företagets redovisningsvaluta. Med tanke på Euros kräftgång första kvartalet så får SCA miljarder i minskad nettoskuld (som inte syns i resultaträkningen) men i gengäld som sagt sämre omsättning och vinst. Gungor och karuseller.
Verkligt värde är ett annat begrepp i dagens redovisningsdagar. Enligt IFRS (internationell redovisningsstandard med både gott och ont i sig)så skall företag värdera sina tillgångar till verkligt värde. Mest utslag blir ju detta för exempelvis fastighetsbolag och resultaträkningen kan ju slås fram och tillbaka som en jojo när uppvärderingar eller nedskrivningar av fastigheter nu springer raka vägen genom resultaträkningen. Man inser också vilken stor redovisningsmässig resultateffekt som sådana händelser i relation till det löpande driftsnettot som kanske motsvarar några procent av fastighetsvärdet.
Goodwillposter är som bekant också en sak som i högsta grad är intressant att ha viss hum om. En goodwillpost uppstår när ett företag köper ett annat företag och man betalar mer för företaget än det köpta företagets egna kapital. Goodwillspostens storlek blir sedan köpepris minus köpta företagets eget kapital. Förr i tiden så var man i redovisning tvungen att skriva av goodwill varje år det skall idag inte göras utan man skall pröva om dotterbolag idag betingar samma pris på marknaden som när man köpte dem. Här kan det vara väldigt stora skillnader mellan olika företag, SEB har skrivit av samtlig goodwill från förvärven i Baltikum och redovisat detta som förluster, Swedbank har inte tagit några avskrivningar alls på sin goodwillpost. Lite märkligt kan jag som amatör tycka.
Även omvänd goodwill kan uppstå, när nu Spyker köper SAAB automobile för ett pris under eget kapital så gör man i redovisningens värld omedelbart en vinst(!) då eget kapital är högre än köpesumma, hur tokigt det än låter…i redovisningens värld.
Låt mig ta några exempel. Pensionsskulder är en vanlig skuld att ha i balansräkningen då många tjänstepensioner är förmånsbaserade t.ex. att man får 20% av slutlönen i tjänstepension. Sedan säkrar företaget denna kostnad antingen genom preliminära försäkringspreier till exemplvis Alecta eller behåller skulden i egen räkning. Pensionsskulder beräknas försäkringstekniskt med riskfri ränta/avkastning. Pensionsskulder är således något som ökat många företags balansräkningar då den sjunkande räntan matematiskt ökat skulderna. Högre räntenivåer (med bibehållen försäkringsteknisk inflation)leder då omvänt till minskande pensionsskulder.
Andra volatila balansräkningsposter kan vara valuta. Ett vanligt fenomen i större svenska företag är att man har en förhållandevis omfattande försäljning i europeiska länder och ofta har man då också tagit upp lån i samma valuta som man har sina inkomster i. SCA är exempelvis ett företag med stor skuldbörda och försäljning i Euro. När nu Euron gått ned leder detta till att SCA får mindre omsättning och mindre vinster men i gengäld så ”försvinner” en hel del skuld vid omräkning till SEK som är företagets redovisningsvaluta. Med tanke på Euros kräftgång första kvartalet så får SCA miljarder i minskad nettoskuld (som inte syns i resultaträkningen) men i gengäld som sagt sämre omsättning och vinst. Gungor och karuseller.
Verkligt värde är ett annat begrepp i dagens redovisningsdagar. Enligt IFRS (internationell redovisningsstandard med både gott och ont i sig)så skall företag värdera sina tillgångar till verkligt värde. Mest utslag blir ju detta för exempelvis fastighetsbolag och resultaträkningen kan ju slås fram och tillbaka som en jojo när uppvärderingar eller nedskrivningar av fastigheter nu springer raka vägen genom resultaträkningen. Man inser också vilken stor redovisningsmässig resultateffekt som sådana händelser i relation till det löpande driftsnettot som kanske motsvarar några procent av fastighetsvärdet.
Goodwillposter är som bekant också en sak som i högsta grad är intressant att ha viss hum om. En goodwillpost uppstår när ett företag köper ett annat företag och man betalar mer för företaget än det köpta företagets egna kapital. Goodwillspostens storlek blir sedan köpepris minus köpta företagets eget kapital. Förr i tiden så var man i redovisning tvungen att skriva av goodwill varje år det skall idag inte göras utan man skall pröva om dotterbolag idag betingar samma pris på marknaden som när man köpte dem. Här kan det vara väldigt stora skillnader mellan olika företag, SEB har skrivit av samtlig goodwill från förvärven i Baltikum och redovisat detta som förluster, Swedbank har inte tagit några avskrivningar alls på sin goodwillpost. Lite märkligt kan jag som amatör tycka.
Även omvänd goodwill kan uppstå, när nu Spyker köper SAAB automobile för ett pris under eget kapital så gör man i redovisningens värld omedelbart en vinst(!) då eget kapital är högre än köpesumma, hur tokigt det än låter…i redovisningens värld.
onsdag 17 mars 2010
Vad är en stark balansräkning?
När man läser analyser, tidningskommentar och andra mumbo-jumbo så möter man ofta på begreppet ” har en stark (eller svag) balansräkning” och vad sjutton betyder då detta?
Och vad är då en stark balansräkning? Och man kan nog ställa sig frågan precis som i SPPs tvreklam är det något absolut eller något relativt? Går det exakt fastställa om en balansräkning är stark eller svag?
Nej starka och svaga balansräkningar är i högsta grad något relativt och det är mycket som ”beror på”.
I grunden så är en balansräkning på ena sidan en uppräkning av ett företags tillgångar och den andra sidan av balansräkningen talar om hur mycket av dessa tillgångar som är finansierade av egna pengar respektive andras pengar (In debt we trust). Ett företag kan exempelvis äga en maskin värd 0,9Mkr och sedan har man 0,1Mkr i kontanter på banken. Man finansierar denna verksamhet sedan med att ha ett banklån på 0,3Mkr och det egna kapitalet uppgår då till 0,7Mkr. Ett nyckeltal som då uppkommer är soliditet (dvs egna kapitalet/tillgångar) i detta fallet 70%.
Talar soliditeten om hur stark en balansräkning är? Inte direkt…
Företaget i detta fall kanske går dåligt och har en förlust i sin rörelse till följd av dålig försäljning och i värsta fall kanske banken som har lånet säger upp sin kredit till företaget och i och med att man har mindre pengar i kassan än lån så kommer man då inte kunna betala för sig (såvida man inte får lån någon annan stans) trots att företaget har en soliditet på 70% (som att som privatperson ha lån på 30% av en lägenhet).
Mao kommer vi in på begreppet räntebärande nettoskuld. I exemplet ovan så har ju företaget en räntebärande nettoskuld på 0,2Mkr. Ett företag med låt säga en soliditet på 50% vilket t.ex skulle kunna vara ett företag som äger en maskin för 0,5 Mkr och 0,5Mkr i kontanter och detta sedan är finansierat med lån på 0,5Mkr och eget kapital på 0,5Mkr kan ju trots lägre soliditet helt sakna en räntebärande nettoskuld. I detta fall ovan så kan ju man använda sina kontanter för att amortera av hela lånet så kan banken säga vad dom vill.
Sedan beror ”styrkan” i balansräkningen också på verksamheten. Exempelvis så kan man jämföra ett företag som uthyrare av bostadsfastigheter i centrala Stockholm med ett stålverk i Borlänge. Tillgångar i form av hyresrätter i Stockholm är ju synnerligen stabila, det kommer ju varje månad in hyror från hyresgästerna. Att i det läget ha en räntebärande nettokuld och kanske en soliditet på 50% är inte något som gör banken nervös men däremot ha en stor nettoskuld trots en solidtet på 50% före ett stålverk kan däremot göra banken nervös vill det sig illa i konjunkturen och ingen vill köpa stål ja då kan det bli tufft och det är inte alltid bokföreningsvärdet på stålverket ger så mycket trygghet åt långivaren.
Mao tillgångarnas ”kvalité” är i högsta viktig. En tillgång kan ju vara en stadig realtillgång som ett hyreshus eller en växande skog, mellantinget är kanske då ett stålverk eller stora pappersmaskiner men tillgångarna kan ju också vara av mer immateriell kvalité. Ett exempel på en sådan är ju varumärken. Ett varumärke kan ju vara synnerligen värdefullt (tänk Coca-Cola) samtidigt är ett varumärke betydligt mer utsatt för händelser inom ett företag. Ett företag som äger hyreshus kan inte direkt göra så mycket åt fastighetskonjunkturen (även om man för den delen kan missköta sina fastigheter givetvis) men det är ju synnerligen enkelt för ett företag att förstöra sitt varumärke. Svenska Facit var ett urstarkt internationellt varumärke på kontorsmaskiner nästan i klass med IBM på 60-talet men man missade hela den digitala revolution och vips så var varumärket inte mycket värt. Den gamla olympiasponsorn Kodak är väl på väg att vandra samma väg. Skulle det komma ut att KapAhl systematiskt utnyttjar barnarbetare och har kläder med farliga kemikalier så kan det bli problematiskt med nettoskulder mao.
Sammanfattningsvis ett företag med stabila tillgångar och starka konjunkturokänsliga intäkter exempelvis ett fastighetsbolag kan dra på sig skulder och ändå ha en stark balansräkning (om soliditeten är betryggande) medan konjunkturkänsligt bolag utan direkta fasta tillgångar inte kan ha några vidare nettoskulder exempel på en sådan verksamhet är t.ex. en byggkonsultfirma dom bör inte ha mycket banklån.
Nej nu avslutas detta inlägg så blir det en del 2 två istället för ett toklångt inlägg..
Och vad är då en stark balansräkning? Och man kan nog ställa sig frågan precis som i SPPs tvreklam är det något absolut eller något relativt? Går det exakt fastställa om en balansräkning är stark eller svag?
Nej starka och svaga balansräkningar är i högsta grad något relativt och det är mycket som ”beror på”.
I grunden så är en balansräkning på ena sidan en uppräkning av ett företags tillgångar och den andra sidan av balansräkningen talar om hur mycket av dessa tillgångar som är finansierade av egna pengar respektive andras pengar (In debt we trust). Ett företag kan exempelvis äga en maskin värd 0,9Mkr och sedan har man 0,1Mkr i kontanter på banken. Man finansierar denna verksamhet sedan med att ha ett banklån på 0,3Mkr och det egna kapitalet uppgår då till 0,7Mkr. Ett nyckeltal som då uppkommer är soliditet (dvs egna kapitalet/tillgångar) i detta fallet 70%.
Talar soliditeten om hur stark en balansräkning är? Inte direkt…
Företaget i detta fall kanske går dåligt och har en förlust i sin rörelse till följd av dålig försäljning och i värsta fall kanske banken som har lånet säger upp sin kredit till företaget och i och med att man har mindre pengar i kassan än lån så kommer man då inte kunna betala för sig (såvida man inte får lån någon annan stans) trots att företaget har en soliditet på 70% (som att som privatperson ha lån på 30% av en lägenhet).
Mao kommer vi in på begreppet räntebärande nettoskuld. I exemplet ovan så har ju företaget en räntebärande nettoskuld på 0,2Mkr. Ett företag med låt säga en soliditet på 50% vilket t.ex skulle kunna vara ett företag som äger en maskin för 0,5 Mkr och 0,5Mkr i kontanter och detta sedan är finansierat med lån på 0,5Mkr och eget kapital på 0,5Mkr kan ju trots lägre soliditet helt sakna en räntebärande nettoskuld. I detta fall ovan så kan ju man använda sina kontanter för att amortera av hela lånet så kan banken säga vad dom vill.
Sedan beror ”styrkan” i balansräkningen också på verksamheten. Exempelvis så kan man jämföra ett företag som uthyrare av bostadsfastigheter i centrala Stockholm med ett stålverk i Borlänge. Tillgångar i form av hyresrätter i Stockholm är ju synnerligen stabila, det kommer ju varje månad in hyror från hyresgästerna. Att i det läget ha en räntebärande nettokuld och kanske en soliditet på 50% är inte något som gör banken nervös men däremot ha en stor nettoskuld trots en solidtet på 50% före ett stålverk kan däremot göra banken nervös vill det sig illa i konjunkturen och ingen vill köpa stål ja då kan det bli tufft och det är inte alltid bokföreningsvärdet på stålverket ger så mycket trygghet åt långivaren.
Mao tillgångarnas ”kvalité” är i högsta viktig. En tillgång kan ju vara en stadig realtillgång som ett hyreshus eller en växande skog, mellantinget är kanske då ett stålverk eller stora pappersmaskiner men tillgångarna kan ju också vara av mer immateriell kvalité. Ett exempel på en sådan är ju varumärken. Ett varumärke kan ju vara synnerligen värdefullt (tänk Coca-Cola) samtidigt är ett varumärke betydligt mer utsatt för händelser inom ett företag. Ett företag som äger hyreshus kan inte direkt göra så mycket åt fastighetskonjunkturen (även om man för den delen kan missköta sina fastigheter givetvis) men det är ju synnerligen enkelt för ett företag att förstöra sitt varumärke. Svenska Facit var ett urstarkt internationellt varumärke på kontorsmaskiner nästan i klass med IBM på 60-talet men man missade hela den digitala revolution och vips så var varumärket inte mycket värt. Den gamla olympiasponsorn Kodak är väl på väg att vandra samma väg. Skulle det komma ut att KapAhl systematiskt utnyttjar barnarbetare och har kläder med farliga kemikalier så kan det bli problematiskt med nettoskulder mao.
Sammanfattningsvis ett företag med stabila tillgångar och starka konjunkturokänsliga intäkter exempelvis ett fastighetsbolag kan dra på sig skulder och ändå ha en stark balansräkning (om soliditeten är betryggande) medan konjunkturkänsligt bolag utan direkta fasta tillgångar inte kan ha några vidare nettoskulder exempel på en sådan verksamhet är t.ex. en byggkonsultfirma dom bör inte ha mycket banklån.
Nej nu avslutas detta inlägg så blir det en del 2 två istället för ett toklångt inlägg..
tisdag 16 mars 2010
Stressiga dagar för valberedningar
Valberedningar har senaste månaden haft stressiga dagar i idrottsföreningar och andra ideella föreningar samt företag givetvis. Även i börsbolag skall det fram förslag på styrelseledamöter som skall se till att företagen drivs för ägarnas bästa.
och frågan är om det inte varit allra jäkligast stressigast "Sverige meste valberedare" den 65 årige Carl-Olof By som till "vardags" är arbetar som Vice Vd i investmentbolaget Industrivärden. Calle By är nämligen valberedningens ordförande i följande nätta bolagssamling Handelsbanken, Sandvik, SCA, SSAB, Ericsson, Skanska, Indutrade och Munters. Sedan sitter han som vanlig valberedningsrepresentant i följande bolag Volvo och Höganäs. Sedan extraknäcker han lite som styrelseladamot i Handelsbanken region Stockholm, KnowIT och NasdaqOMX. Späckad kalender kan jag tro.
Men han har det ju ganska så lätt (obs viss ironi) som valberedare inom Handelsbankssfären då valberedningens förslag i de olika bolagen går att sköta med en kopieringsmaskin och någon tippexrad. Då det är Nyrén, Martin-Löf, Lundberg, Leif Johansson, Lars Westerberg och Bengt Kjell som brukar vara med i de flesta.
och frågan är om det inte varit allra jäkligast stressigast "Sverige meste valberedare" den 65 årige Carl-Olof By som till "vardags" är arbetar som Vice Vd i investmentbolaget Industrivärden. Calle By är nämligen valberedningens ordförande i följande nätta bolagssamling Handelsbanken, Sandvik, SCA, SSAB, Ericsson, Skanska, Indutrade och Munters. Sedan sitter han som vanlig valberedningsrepresentant i följande bolag Volvo och Höganäs. Sedan extraknäcker han lite som styrelseladamot i Handelsbanken region Stockholm, KnowIT och NasdaqOMX. Späckad kalender kan jag tro.
Men han har det ju ganska så lätt (obs viss ironi) som valberedare inom Handelsbankssfären då valberedningens förslag i de olika bolagen går att sköta med en kopieringsmaskin och någon tippexrad. Då det är Nyrén, Martin-Löf, Lundberg, Leif Johansson, Lars Westerberg och Bengt Kjell som brukar vara med i de flesta.
måndag 15 mars 2010
Många frågor men få svar
Det är valår i år och alla lobbyister, intresseorganisationer och politiska partier gör sig redo för att värva väljare till sina partier eller försöker få politiska partier att ta till sig intressegruppernas kärnfrågor. Pensionärerna (eller om istället kanske skulle använda begreppet ”Sveriges rikaste generation”) verkar i år dragit längsta strået och om jag förstår saken rätt lovar samtliga partier nu skattesänkningar och mer pengar över i plånboken.
Personligen så blir jag nästan lite beklämd vilka prioriteringar som styr den politiska debatten. Det är för eller emot om händelser i Armenien/Turkiet 1915 skall klassifiseras som folkmord eller inte, huruvida vi skall ha RUT-avdrag eller inte, om vi skall ha tre eller fyra jobbskatteavdrag, om vi skall lagstifta om kvotering om börsbolags styrelseplatser, om vi skall ha jämställdhetsbonus, om taket i föräldraförsäkringen eller om A-kassan skall höjas/sänkas några procentenheter. Med all respekt för dessa frågor men är detta det absolut viktigaste frågorna att agitera i Plenisalen om? Jag tycker nog inte det… även om man givetvis kan ha en åsikt om respektive sakfråga.
Många framtidsfrågor diskuteras idag väldigt lite kan jag tycka. Långsiktig energiförsörjning (mer än elpriset vintern 09/10) är något vi verkligen borde ta på allvar, lika så budgetdisciplinen så vi inte hamnar i samma sits som länderna på Cornucopias snygga diagram. Men det som det kanske är mest beklämmande tyst om och vad som är en mer akut fråga är ungdomsarbetslösheten om man diskuterar den som är det nästan alltid diskussioner hur hög A-kassa dessa ungdomar borde ha. Nästan en fjärdedel av landets 18-25 åringar är arbetslösa, Enbart i en stad som Västerås handlar detta om ca. 1700 individer. Säkerligen är deras arbetslöshet också orsaken till ökade socialbidragskostnader, kronofogdeökningar mm mm. Risken för social generationsoro lär inte minska om denna arbetslöshet blir bestående. Här borde vi diskutera och lägga förslag om hur vi skulle kunna underlätta dessa generationsklyftor som håller på att byggas upp.
Kanske borde vi hantera det som i början på 1800-talet? Jasså, kommer inte ihåg hur det var? Jo i tjänstehjonlagstiftningen som gällde fram till 1833 så var det ett krav för obesuttna (dvs de utan egen mark) att dessa var skyldiga enligt lag att ha inneha ”laga försvar” vilket kan likställas med en försörjning. Att vara arbetslös var helt sonika ett lagbrott och straffen som utdömdes var inte helt oväntat, straffarbete. Vilket kanske inte var så kostigt i 1800-talets ekonomi (fram till 1870-talet) där den stora ständiga bristvaran var just arbetskraft, energi, råvaror var det gott om. Och ”Brottslingarna” fick vackert bygga vägar, järnvägar och kanaler åt staten mellan vårbruk och skördetid då det fanns mer jobb att tillgå.
Personligen så blir jag nästan lite beklämd vilka prioriteringar som styr den politiska debatten. Det är för eller emot om händelser i Armenien/Turkiet 1915 skall klassifiseras som folkmord eller inte, huruvida vi skall ha RUT-avdrag eller inte, om vi skall ha tre eller fyra jobbskatteavdrag, om vi skall lagstifta om kvotering om börsbolags styrelseplatser, om vi skall ha jämställdhetsbonus, om taket i föräldraförsäkringen eller om A-kassan skall höjas/sänkas några procentenheter. Med all respekt för dessa frågor men är detta det absolut viktigaste frågorna att agitera i Plenisalen om? Jag tycker nog inte det… även om man givetvis kan ha en åsikt om respektive sakfråga.
Många framtidsfrågor diskuteras idag väldigt lite kan jag tycka. Långsiktig energiförsörjning (mer än elpriset vintern 09/10) är något vi verkligen borde ta på allvar, lika så budgetdisciplinen så vi inte hamnar i samma sits som länderna på Cornucopias snygga diagram. Men det som det kanske är mest beklämmande tyst om och vad som är en mer akut fråga är ungdomsarbetslösheten om man diskuterar den som är det nästan alltid diskussioner hur hög A-kassa dessa ungdomar borde ha. Nästan en fjärdedel av landets 18-25 åringar är arbetslösa, Enbart i en stad som Västerås handlar detta om ca. 1700 individer. Säkerligen är deras arbetslöshet också orsaken till ökade socialbidragskostnader, kronofogdeökningar mm mm. Risken för social generationsoro lär inte minska om denna arbetslöshet blir bestående. Här borde vi diskutera och lägga förslag om hur vi skulle kunna underlätta dessa generationsklyftor som håller på att byggas upp.
Kanske borde vi hantera det som i början på 1800-talet? Jasså, kommer inte ihåg hur det var? Jo i tjänstehjonlagstiftningen som gällde fram till 1833 så var det ett krav för obesuttna (dvs de utan egen mark) att dessa var skyldiga enligt lag att ha inneha ”laga försvar” vilket kan likställas med en försörjning. Att vara arbetslös var helt sonika ett lagbrott och straffen som utdömdes var inte helt oväntat, straffarbete. Vilket kanske inte var så kostigt i 1800-talets ekonomi (fram till 1870-talet) där den stora ständiga bristvaran var just arbetskraft, energi, råvaror var det gott om. Och ”Brottslingarna” fick vackert bygga vägar, järnvägar och kanaler åt staten mellan vårbruk och skördetid då det fanns mer jobb att tillgå.
lördag 13 mars 2010
Det är mycket prat om el...
Elräkningar kan jag tänka mig är årets snackisar bland villakvarteren då kombinationen av höga elpriser och en vinterkyla har trissat upp svenska folkets elräkningar till sällan skådat slag och i många hushåll har det varit flera tusen varje månad som försvunnit ut genom tvåhål i väggen. Bostadsrättsinnehavare får vänta något år innan uppvärmningen slår igenom i månadsavgifterna som få höjas och lika så hyresgäster som får se fram mot högre hyror. Men självfallet drabbar vinterns höga förbrukning alla hushåll, oavsett bostadsform möjligtvis då fastighetsägare med egen skog i överflöd och uppvärmning med ved undantaget.
För egen del har man kommit någorlunda billigt undan (temporärt kan man väl säkert säga) då vår uppvärmning i huset är fjärrvärme med fast pris, huset i sig inte är stans största och dyraste att värma upp och vi har en trevlig braskamin och jag har en snäll pappa som levererat veden till den och det enbart är hushållsström på 200-250Kwh per månad som vi betalar för (hus med tvättmaskin, ugn, frysbox och allt det där...)
Men i grund och botten är det bra med höga elpriser och uppvärmingskostnader.
Det kanske inte är direkt bra för den egna privatekonomin just när e-fakturan från energibolaget dyker in med ett pling men samtidigt så får det förhoppningsvis oss alla att börja fundera på besparingar. Kanske borde man sätta in nya tätningslister i fönstern, byta termotstater, installera en bergvärmepump eller palletspanna, en luftvärmepump som hjälper den direktverkande elen på traven. Eller så passar vi på att köpa LED lampor istället för glödlampor, eller tar en snabb dusch istället för att hälla upp ett varmt bad á la 15kr i badkaret. Personligen så tror jag vi som samhälle kan spara enormt på ström utan att minska ner vår välfärd och det är bättre att göra det nu än sen.
Ett annat sätt att "hedga" sig mot elpriser är om bekant att bli elproducent. Att själv ta saken i egna händer och börja tillverka el. Kanske någon börjar hänga ut solceller på balkongen eller sätta upp en delfin i skortstenen. Säga vad man vill om småskalig energiproduktion det finns väldigt många fördelar (som att man kan bli självförsörjande) men i vårt kapitalistiska system så är det allt som oftast mer lönsamt med lite större och mer kapitalintensiv produktion och företag som Statkraft, Vattenfall, Eon och Fortum har oftast bättre marginaler på vinsten än den lilla hemma-producenten i Hallstahammar.
Så ett alternativ är aktieinvesteringar även om det nu inte blir några avacerande kalkyler i energibolag. Det råder ju noteringsfeber av vindkraftbolag till börsen när nu både O2, AriseWindpower och Rabbalshede vill notera sig där (lätt ironiskt kan vi ju fråga oss om det ha ett samband med de höga elpriserna ch börsuppgången, kan tro?). Så vi tar räknar på bolaget som redan finns där, Eolus vind.
Eolus är ju lika mycket ett bygg bolag som elproducent men vi tar och denna gång helt sonika bortser från byggverksamheten (vilket givetvis förrycker hela kalkylen jag vet...) Elous har idag en egen elproduktion på ca. 53GWh på helåret, om jag tror rätt om nollorna så blir det 53 000 000Kwh. Antalet aktier i företaget är 22643000 så för varje aktie vi köper så får vi en produktionskapitacitet på 2,34Kwh. För att "låtsashedga" ett energibehov på 2800Kwh (som då är så mycket hushållström som vårt hus gör av med så behöver vi således köpa 1281 aktier. Den eluppvärmda villan med ett totalbehov (uppvärmning+hushållsel) på låt säga 24 000Kwh så behöver man springa iväg till bankontoret och lägga en köporder på 10253 aktier (vilket idag kostar 446000kr). Bolaget har ingen större räntebärande nettoskuld som vi behöver justera för. Knappt en halv miljon kronor kan tyckas dyrt men det är halva prist mot att göra villan till ett "plusenergihus"
Men energiinvesteringar i all ära, det lönsammaste är nog att sänka sin förbrukning då blir det också billigare att "hedga" densamma.
Vilket är ditt bästa energisparråd? och om du nu mot förmodan hittar en masa fel i denna bloggpost så kan det ha ett samband med att jag varit utan både internet och rakhyvel en vecka...
För egen del har man kommit någorlunda billigt undan (temporärt kan man väl säkert säga) då vår uppvärmning i huset är fjärrvärme med fast pris, huset i sig inte är stans största och dyraste att värma upp och vi har en trevlig braskamin och jag har en snäll pappa som levererat veden till den och det enbart är hushållsström på 200-250Kwh per månad som vi betalar för (hus med tvättmaskin, ugn, frysbox och allt det där...)
Men i grund och botten är det bra med höga elpriser och uppvärmingskostnader.
Det kanske inte är direkt bra för den egna privatekonomin just när e-fakturan från energibolaget dyker in med ett pling men samtidigt så får det förhoppningsvis oss alla att börja fundera på besparingar. Kanske borde man sätta in nya tätningslister i fönstern, byta termotstater, installera en bergvärmepump eller palletspanna, en luftvärmepump som hjälper den direktverkande elen på traven. Eller så passar vi på att köpa LED lampor istället för glödlampor, eller tar en snabb dusch istället för att hälla upp ett varmt bad á la 15kr i badkaret. Personligen så tror jag vi som samhälle kan spara enormt på ström utan att minska ner vår välfärd och det är bättre att göra det nu än sen.
Ett annat sätt att "hedga" sig mot elpriser är om bekant att bli elproducent. Att själv ta saken i egna händer och börja tillverka el. Kanske någon börjar hänga ut solceller på balkongen eller sätta upp en delfin i skortstenen. Säga vad man vill om småskalig energiproduktion det finns väldigt många fördelar (som att man kan bli självförsörjande) men i vårt kapitalistiska system så är det allt som oftast mer lönsamt med lite större och mer kapitalintensiv produktion och företag som Statkraft, Vattenfall, Eon och Fortum har oftast bättre marginaler på vinsten än den lilla hemma-producenten i Hallstahammar.
Så ett alternativ är aktieinvesteringar även om det nu inte blir några avacerande kalkyler i energibolag. Det råder ju noteringsfeber av vindkraftbolag till börsen när nu både O2, AriseWindpower och Rabbalshede vill notera sig där (lätt ironiskt kan vi ju fråga oss om det ha ett samband med de höga elpriserna ch börsuppgången, kan tro?). Så vi tar räknar på bolaget som redan finns där, Eolus vind.
Eolus är ju lika mycket ett bygg bolag som elproducent men vi tar och denna gång helt sonika bortser från byggverksamheten (vilket givetvis förrycker hela kalkylen jag vet...) Elous har idag en egen elproduktion på ca. 53GWh på helåret, om jag tror rätt om nollorna så blir det 53 000 000Kwh. Antalet aktier i företaget är 22643000 så för varje aktie vi köper så får vi en produktionskapitacitet på 2,34Kwh. För att "låtsashedga" ett energibehov på 2800Kwh (som då är så mycket hushållström som vårt hus gör av med så behöver vi således köpa 1281 aktier. Den eluppvärmda villan med ett totalbehov (uppvärmning+hushållsel) på låt säga 24 000Kwh så behöver man springa iväg till bankontoret och lägga en köporder på 10253 aktier (vilket idag kostar 446000kr). Bolaget har ingen större räntebärande nettoskuld som vi behöver justera för. Knappt en halv miljon kronor kan tyckas dyrt men det är halva prist mot att göra villan till ett "plusenergihus"
Men energiinvesteringar i all ära, det lönsammaste är nog att sänka sin förbrukning då blir det också billigare att "hedga" densamma.
Vilket är ditt bästa energisparråd? och om du nu mot förmodan hittar en masa fel i denna bloggpost så kan det ha ett samband med att jag varit utan både internet och rakhyvel en vecka...
tisdag 2 mars 2010
En gång om året
Visst är det lite fascinerande med saker som bara inträffar en gång per år även i ekonomiska sammanhang, det är deklarationen, orangea kuvertet och bolagsstämmor. Just nu är det en tid på året då mycket ”en gång om året händelser” inträffar.
I helgen släppte Berkshire Hathaway sitt årliga ”letter to shareholder” ett brev som miljontals bolagets aktieägare, investerare, spekulanter och andra lycksökare kommer kasta sig över och läsa minst lilla bokstav i allt för att försöka ta del av Warren Buffett och Chalrie Mungers visdomar. I år 19 sidor långt, mycket nöje jag har inte läst det själv ännu men jag lär nog få tillfälle att återkomma lite till kanske några av årets ”oneliners” från de båda oraklen i Omaha. Kan tänka mig att det står en del om tåg i årets variant och det skulle förvåna mig om inte namnet Dave Sokol kommer upp (individen med lägst spelodds som kanske axlar manteln när Buffett gå några fot under marknen.
En annan händelse som också bara inträffar en gång per år och som kanske lite färre kastar sig över med hull och hår är att det i går är enda dagens på hela året som man som utomstående får reda på alla aktieinnehav i investmentbolaget Öresunds aktieportfölj. Och detta minsann är i år högintressant läsning. Varför? Jo det kanske inte har sett ut som om Öreusnd gjort direkt mycket mer än att det varit värdeuppgångar på de större ”kärninnehaven” Avanza och HQ mfl och några små förändringar på ”topp-10 innehav” som man offentliggör vid varje måandsskifte. Men ack så fel, årsredovisningen skvallrar istället om att det varit mer eller mindre ett rejält korsdrag i deras aktieportfölj.
Det första man kan konstatera är att Öresund nästintilldubblerat antalet innehav i portföljen och en hel del mindre företag har kommit in. Vad som också är en stor förändring är att Öresund kastat ut varenda aktie man tidigare ägt i Investor och Industrivärden innehav som tidigare vägt tungt.
Vid årsskiftet var Öresund rejält finanstunga. Man ägde givetvis aktier i de egna bankerna HQ och Avanza. Men också aktier i samtliga(!!) fyra storbankerna och indirekt via Bure också i Carnegie sedan, ägande i två inkassobolag det onoterade Klarna men också en rejäl dos Intrum Justitia och har också investerat 90Mkr i företagsobligationer. En annan synnerligen intressant iaktagelse är att Öresund ställt ut köpoptioner på de egna innehaven i en omfattning av sällan skådat slag. Inte mindre än 31 derivatpositioner och man kan dra slutsatsen att de sidledes gående börsen hitills i år har relativt sett varit fina fisken för Öresund som säkerligen tjänat en hacka på att ta på sig ”risken” att aktier stiger i pris.
Öresunds årsredovisningar är lite torftigt utformade men ack så roliga att läsa. Jag tar mig friheten att citera lite roligheter.
Regeringens syn på ekonomin sammanfattas i några korta fraser:
Om det rör på sig, beskatta. Om det fortsätter att röra sig, reglera.
Och om det stannar, subventionera.
Störst är inte alltid vackrast, ibland är man bara tjock.
Krisen har med önskvärd tydlighet visat att dessa megaföretag, vare sig de är banker eller industrikonglomerat, är som supertankers som skall navigera ett hav som förändras allt snabbare. Man blir en koloss på lerfötter.
Vad gäller aktiemarknaden kan det nog konstateras att den räntedrivna delen av uppgången troligen börjar lida mot sitt slut. Den räntedrivna delen brukar svara för 70 procent av uppgången och den brukar alla missa. Nu kan vi snarare förvänta oss successiva räntehöjningar mot en mer normaliserad nivå. Det som kommer att driva kurser uppåt framöver är vinstökning, vilket troligen innebär att en eventuell börsuppgång blir mindre bred och mer bolagsspecifik. De bolag som under krisen har anpassat sin kostym till gällande förutsättningar står vid startblocken med nysnörade spikskor, medan de som körde för länge åt fel håll kommer att få det tuffare.
Även industrivärden har släppt sin årsredovisning men jag misstänker att det är en fotostaopia av fjolårets men med den skillnaden att fjolårets minustecken nu är utbytta till plustecknen och möjligtvis så har VDn Anders Nyrén bytt kostym….kanske
I helgen släppte Berkshire Hathaway sitt årliga ”letter to shareholder” ett brev som miljontals bolagets aktieägare, investerare, spekulanter och andra lycksökare kommer kasta sig över och läsa minst lilla bokstav i allt för att försöka ta del av Warren Buffett och Chalrie Mungers visdomar. I år 19 sidor långt, mycket nöje jag har inte läst det själv ännu men jag lär nog få tillfälle att återkomma lite till kanske några av årets ”oneliners” från de båda oraklen i Omaha. Kan tänka mig att det står en del om tåg i årets variant och det skulle förvåna mig om inte namnet Dave Sokol kommer upp (individen med lägst spelodds som kanske axlar manteln när Buffett gå några fot under marknen.
En annan händelse som också bara inträffar en gång per år och som kanske lite färre kastar sig över med hull och hår är att det i går är enda dagens på hela året som man som utomstående får reda på alla aktieinnehav i investmentbolaget Öresunds aktieportfölj. Och detta minsann är i år högintressant läsning. Varför? Jo det kanske inte har sett ut som om Öreusnd gjort direkt mycket mer än att det varit värdeuppgångar på de större ”kärninnehaven” Avanza och HQ mfl och några små förändringar på ”topp-10 innehav” som man offentliggör vid varje måandsskifte. Men ack så fel, årsredovisningen skvallrar istället om att det varit mer eller mindre ett rejält korsdrag i deras aktieportfölj.
Det första man kan konstatera är att Öresund nästintilldubblerat antalet innehav i portföljen och en hel del mindre företag har kommit in. Vad som också är en stor förändring är att Öresund kastat ut varenda aktie man tidigare ägt i Investor och Industrivärden innehav som tidigare vägt tungt.
Vid årsskiftet var Öresund rejält finanstunga. Man ägde givetvis aktier i de egna bankerna HQ och Avanza. Men också aktier i samtliga(!!) fyra storbankerna och indirekt via Bure också i Carnegie sedan, ägande i två inkassobolag det onoterade Klarna men också en rejäl dos Intrum Justitia och har också investerat 90Mkr i företagsobligationer. En annan synnerligen intressant iaktagelse är att Öresund ställt ut köpoptioner på de egna innehaven i en omfattning av sällan skådat slag. Inte mindre än 31 derivatpositioner och man kan dra slutsatsen att de sidledes gående börsen hitills i år har relativt sett varit fina fisken för Öresund som säkerligen tjänat en hacka på att ta på sig ”risken” att aktier stiger i pris.
Öresunds årsredovisningar är lite torftigt utformade men ack så roliga att läsa. Jag tar mig friheten att citera lite roligheter.
Regeringens syn på ekonomin sammanfattas i några korta fraser:
Om det rör på sig, beskatta. Om det fortsätter att röra sig, reglera.
Och om det stannar, subventionera.
Störst är inte alltid vackrast, ibland är man bara tjock.
Krisen har med önskvärd tydlighet visat att dessa megaföretag, vare sig de är banker eller industrikonglomerat, är som supertankers som skall navigera ett hav som förändras allt snabbare. Man blir en koloss på lerfötter.
Vad gäller aktiemarknaden kan det nog konstateras att den räntedrivna delen av uppgången troligen börjar lida mot sitt slut. Den räntedrivna delen brukar svara för 70 procent av uppgången och den brukar alla missa. Nu kan vi snarare förvänta oss successiva räntehöjningar mot en mer normaliserad nivå. Det som kommer att driva kurser uppåt framöver är vinstökning, vilket troligen innebär att en eventuell börsuppgång blir mindre bred och mer bolagsspecifik. De bolag som under krisen har anpassat sin kostym till gällande förutsättningar står vid startblocken med nysnörade spikskor, medan de som körde för länge åt fel håll kommer att få det tuffare.
Även industrivärden har släppt sin årsredovisning men jag misstänker att det är en fotostaopia av fjolårets men med den skillnaden att fjolårets minustecken nu är utbytta till plustecknen och möjligtvis så har VDn Anders Nyrén bytt kostym….kanske
måndag 1 mars 2010
Insättningsgarantier
Bloggaren Cornucopia har en omröstning på sin blogg om vad man tycker om den statliga insättningsgarantin, dvs att svenska staten anordnar en statlig insättningsgaranti på spararens pengar på sparkonton. Nu är ju detta inte helt igenom en statlig garanti utan det finns också en liten, liten egenfinansieringsavgift på insatta medel som banker och kreditbolag får betala själva som fonderas att använda till kristillfällen som när kreditbolaget Custodia gick i konkurs exempelvis men det är ju en litet petitess.
Jag har berört ämnet tidigare i denna blogg men det skadar ju inte att upprepa att det finns problem med denna statliga garanti även om jag i grunden och botten anser att en insättningsgaranti är av godo. Varför? Jo därför att det hindra solida banker från att få ”bankruns” bara för att dom skulle vara med på några löpsedlar. Men det finns som sagt också en hel del problem….
Låt mig ta exemplet Time Spar. Time spar är ett sparkonto med statlig insättningsgaranti. Idag ett av de sparkonton med statlig insättningsgaranti som ger relativt sett hyfsat okej ränta, 2,6% idag på obundet sparande med rörlig ränta. Time Spar drivs av postorderföretaget Haléns. Man kan ju först och främst fråga sig varför varför ett postorderföretag som säljer kläder till barnfamiljer skall ägna sig åt sparkonton? Skälet är givetvis krediter istället för att samarbeta med något annat kreditbolag eller inkassoföretag så driver Haléns egen kreditrörelse, avbetalningsköp, egna kreditkort och allt ”sånt där”.
Att sälja kläder på avbetalning blir nog allt som oftast en ganska så riskfylld verksamhet och de kunder som handlar kläder på avbetalning har säkerligen en något lägre kreditvärdighet än genomsnittet. Detta avspelar sig säkerligen i det faktum att låntagarna får betala relativt sett rejält höga räntor. Om Haléns via kreditmarknaden eller via sina bankontakter skulle låna upp de pengar som man behöver för att låna ut till sina kunders avbetalningköp av pullovrar, jeans och gummistövlar i vårens färger så skulle även haléns få betala rejält höga räntor pga den höga kreditrisken i verksamheten (att kunder inte betalar eller dröjer med att betala sina kläder mao).
Som en finansieringsform har nu istället Haléns valt svenska småsparare och inlåningsverksamhet. För att få kunder att sätta in pengar på ett sparkontoså kräver det idag statlig insättningsgaranti annars så skulle givetvis svenska småsparare kräva rejält höga räntor för att låna ut pengar till Haléns, liknande företagsobligationer för lite mindre företag. Men genom att Haléns i sin tur ha så höga räntor mot sina låntagare (gissningsvis kanske 12-20%) så kan man ändå tjäna bra med pengar om man ger sina sparkontokunder 2,6%.
Vad som kanske bli än mer absurt i denna statligt garanterade avvbetalningsköp på kläder är att en vanlig villaägare kan låna upp en halv miljon kronor på sin egna villa, (listräntor för bottenlåneräntor till villor ligger idag omkring 1,5%) ta dessa 500 000kr lånade pengar och sätta in på sparkontot hos Haléns finansiera deras kreditverksamhet och dessutom göra en årlig arbitragevinst på 5000kr före skatt, till en risk som svenska staten garanterar, låter det sunt? Jag tycker inte det och utan denna statliga garanti så är det nog inte säkert att de hade gått att kreditköpa kläder i alla fall inte via Haléns.
Nej plocka bort att kreditbolag från den svenska insättningsgarantin….
Jag har berört ämnet tidigare i denna blogg men det skadar ju inte att upprepa att det finns problem med denna statliga garanti även om jag i grunden och botten anser att en insättningsgaranti är av godo. Varför? Jo därför att det hindra solida banker från att få ”bankruns” bara för att dom skulle vara med på några löpsedlar. Men det finns som sagt också en hel del problem….
Låt mig ta exemplet Time Spar. Time spar är ett sparkonto med statlig insättningsgaranti. Idag ett av de sparkonton med statlig insättningsgaranti som ger relativt sett hyfsat okej ränta, 2,6% idag på obundet sparande med rörlig ränta. Time Spar drivs av postorderföretaget Haléns. Man kan ju först och främst fråga sig varför varför ett postorderföretag som säljer kläder till barnfamiljer skall ägna sig åt sparkonton? Skälet är givetvis krediter istället för att samarbeta med något annat kreditbolag eller inkassoföretag så driver Haléns egen kreditrörelse, avbetalningsköp, egna kreditkort och allt ”sånt där”.
Att sälja kläder på avbetalning blir nog allt som oftast en ganska så riskfylld verksamhet och de kunder som handlar kläder på avbetalning har säkerligen en något lägre kreditvärdighet än genomsnittet. Detta avspelar sig säkerligen i det faktum att låntagarna får betala relativt sett rejält höga räntor. Om Haléns via kreditmarknaden eller via sina bankontakter skulle låna upp de pengar som man behöver för att låna ut till sina kunders avbetalningköp av pullovrar, jeans och gummistövlar i vårens färger så skulle även haléns få betala rejält höga räntor pga den höga kreditrisken i verksamheten (att kunder inte betalar eller dröjer med att betala sina kläder mao).
Som en finansieringsform har nu istället Haléns valt svenska småsparare och inlåningsverksamhet. För att få kunder att sätta in pengar på ett sparkontoså kräver det idag statlig insättningsgaranti annars så skulle givetvis svenska småsparare kräva rejält höga räntor för att låna ut pengar till Haléns, liknande företagsobligationer för lite mindre företag. Men genom att Haléns i sin tur ha så höga räntor mot sina låntagare (gissningsvis kanske 12-20%) så kan man ändå tjäna bra med pengar om man ger sina sparkontokunder 2,6%.
Vad som kanske bli än mer absurt i denna statligt garanterade avvbetalningsköp på kläder är att en vanlig villaägare kan låna upp en halv miljon kronor på sin egna villa, (listräntor för bottenlåneräntor till villor ligger idag omkring 1,5%) ta dessa 500 000kr lånade pengar och sätta in på sparkontot hos Haléns finansiera deras kreditverksamhet och dessutom göra en årlig arbitragevinst på 5000kr före skatt, till en risk som svenska staten garanterar, låter det sunt? Jag tycker inte det och utan denna statliga garanti så är det nog inte säkert att de hade gått att kreditköpa kläder i alla fall inte via Haléns.
Nej plocka bort att kreditbolag från den svenska insättningsgarantin….
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)