SCA redovisade häromdagen sin kvartalsrapport för halvåret. SCA är ju ett väldiversifierat företag med många olika ben att stå på så det är nästan omöjligt att säga att företaget går si eller så så stora skillnader är det inom företaget och sedan så har man då en övergripande koncenerstruktur såsom exempelvis en koncernbalansräkning.
För det första så kan konstatera med lite god vilja att SCA är ett av få bolag som klarar av att öka vinsten sedan fjolåret jämfört andra med andra kvartalet och även kassaflödet ä rejält bättre än fjlåret. Men kan kan inte direkt säga att bolaget levererar en acceptabel avkastning på kapitalet. I dagsläget ligger avkatsningen på sysselsatt kapital på företaget som helhet på 7% (om man räkna bort engångsposter till följd av strukturprogram). I en situation med högre räntor och SCA stora nettoskuld är detta inget att direkt vara upphetsad över. Bolagets målsättning är att över en konjunkturcykel leverera betydligt bättre 13%.
Hygien (personlig hygien och mjukpapper)
Hygienområdet har inte direkt märkt av lågkonjunkturen ännu utan verksamheten är fortfarande stabil. Fjolårets stora omställningar av personlig hygien har nu avtagit och man har kunnat öka försäljningen ganska så hyfsat även om en del av försäljningsökningen är valuta effekter. Vad som däremot är trevligare är att den tidigare så kostnadspressen har avtagit betydligt. Dvs plastmaterial, pappersmassa, el osv. har nu i lågkonjunkturens spår börja bli rejält billigare vilket då får effekten att bolagets marginaler nu ökar och avkastningen på tillgångarna förbättras. Förvärvet av Proctor&Gamble europesiska mjukpappersverksamhet verekar än så länge varit ganska så vältajmat. Än så länge håller detta område mao mycket bra och numera kommer knappt 75% av företags vinster från detta område.
Förpacknigar
Förpackningsverksamheten är idagsläget vad man skulle kunna kategorisera som ett stort svart hål. Efeterfrågan på förpackningar har gått ned ordentligt i takt med den konjunkturen försämras och det är nog knappast troligt att det blir någon förbättring det kommande året. Idag balanserar man på nollresultat men det finns nog risk att det här blir förluster kommande året. Idag gör man stora nedskärningar i produktionen och flera bruk kommer läggas ned för att rädda lönsamheten men det är inte troligt att bolaget når sina mål inom detta område på flera år. Mer är nog att hoppas på att man kan krympa rörelsekapitalet och i alla fall få lite kassaflöde.
Den svenska skogsindustrirörelsen
Den svenska skogsindustrin med tryckpapper, skogsförvaltning, sågade trävaror och mycket annat klarar sig idag riktigt bra även om en del av förklaringen till detta är att man har fått en rejäl dopinginjektion iform av den fallande svenska kronan. På andra sidan Östersjön blöder den finska skogsindustrin rejält, medan svenska bolag såsom Holmen och SCA klarar sig bra. Den diversifierade verksamheten samt inte minst det faktum att man har ett rejält eget skogsinnehav jämnar ut resultatsvängningarna och trots den tuffa ser det ganska så ljust ut (såvida dagens valutasituation består) och marginalerna är helt okej även om det är en bit kvar till 2007 års nivå. Även här minskar nu kostnaderna ganska så kraftigt vilket hjälper marginalerna.
Övrigt
SCA har en stor nettoskuld (70% av eget kapital) som inte direkt är trevlig att ha idagsäget självklart. Idagsläget har man inga direkta problem att betala räntor och såvidare med samtidigt är dörren idag stängd för att göra förvärv. Idag är det konsolidering och amorteringar som gäller. 10Mdr av skulderna förfaller under året och iag har man knappt 6Mdr i likvida medel och 25Mdr i outnyttjade kreditlöften från banker. Uppenbarligen verkar man ha bra bankontakter. En del av ökningen nettoskulden är också "pappersökning" dvs det beror på en stigande Euro (man har mycket Eurolån) samt också en tvingande omvärdering av pensionsskulder med 900Mkr. Denna ökade skuld kommer ifrån att räntan har blivit så låg och företag som då har pensionsskulder i sin egen balansräkning måste då enligt regelverken skriva upp sina skulder då bolaget inte riskfritt kan få en viss avkastning (placering i statsobligationer motsv), en ren bokföreningsmanöver skulle man kunna kalla det.
SCA och Statkrafts stora vindkraftsprogram står just nu inför beslut om miljötillstånd. Jag tippar att detta miljöstånd ges till bolaget redan under augusti och då kan man sätta spaden i marken redan till hösten och i bästa fall så kan SCA redan nästa år få lite ekonomiska tillskott i sin redovisning från detta område. Intressant blir hur man kommer redovisa detta i balansräkningen, idag "finns" inte tillgången å andra sidan har man ännu inte tillståndet klart heller.
Intressant var bla. att Jan Johansson vid presentationen av resultatet för kvartalet sa lite på skämt att hade man vetat i vintras hur första halvåret skulle utvecklas så kanske man vara lite snabba med att sänka utdelningen, kassaflödet har trots allt varit hyfsat.
måndag 27 juli 2009
söndag 26 juli 2009
Sommarreflektioner
Får lov att usäkta att jag inte skriver så mycket i sommar. Det har varit betydligt trevligare att vara ute i friska luften med diverse aktiviteter än att sitta och skriva blogginlägg.
Däremot så har har sista månaden läst mycket, tala är som bekant silver och läsa är guld eller hur det nu var. Ino ekonomin område har jag läst lite makroekonomi, ett gäng årsredovisningar osv. plus mycket annat givetvis. Att läsa affärspress såsom exempelvis di.se börjar jag faktiskt tröttna allt mer på att göra i takt med att dessa tidningar blir allt mer tabloidartade men samtidigt så kan man ju inte undgå eller vad man nu skulle kunna säga att "sörpla" igenom diverse affärstidningar.
Flera nyheter har sista månaden handlat om Svenskar som fått nya toppjobb runt om i världen. Svanberg skall bli ordförande i oljebolaget BP, gamle börsVDn Magnus Böcker skall bli VD för någon asiatisk börs och GM chefen Bo Andersson skall bli ledare för ryska jätten GAZ och såvidare. Jakob Wallenberg sitter ju förresten också i Coca-Colas styrelse.
Samtidigt är det inte lite märkligt att det knappt i affärspressen skriv en enda rad om svensken som kanske har det allra mest prestigefyllda jobbet av alla svenskar utomlands, Lars Olofsson. Jag slår vad om att inte en promille av svenskarna vet om vad han jobbar med.
Lars Olofsson är nämligen VD för franska Carrefour i vår engelskspråkiga värld så är ju massmedia och vi alla mest inriktade på engelskspårika länder och företag. Carrefour är Europas allra största detaljhandelsföretag med en omsättning 2008 på knappt 98Mdr Euro, till dagens kurs lite drygt 1000 Mdr SEK. Om man inte förstår storleken så kan jag berätta att man kan stapa knappt 10 Hennes&Maurtitz på den omsättningen, ett rejälr stort företag. Carrefour växer ju inte lika snabbt som HM men man öppnade trots allt lite drygt 1100(!!) nya affärer förra året, tre om dagen. Främst i världens BRIC länder där tilväxten idag är som högst.
Hur kan det komma sig att vi i Sverige idag är så fokuserade på antingen Norden eller Nordamerika?
Däremot så har har sista månaden läst mycket, tala är som bekant silver och läsa är guld eller hur det nu var. Ino ekonomin område har jag läst lite makroekonomi, ett gäng årsredovisningar osv. plus mycket annat givetvis. Att läsa affärspress såsom exempelvis di.se börjar jag faktiskt tröttna allt mer på att göra i takt med att dessa tidningar blir allt mer tabloidartade men samtidigt så kan man ju inte undgå eller vad man nu skulle kunna säga att "sörpla" igenom diverse affärstidningar.
Flera nyheter har sista månaden handlat om Svenskar som fått nya toppjobb runt om i världen. Svanberg skall bli ordförande i oljebolaget BP, gamle börsVDn Magnus Böcker skall bli VD för någon asiatisk börs och GM chefen Bo Andersson skall bli ledare för ryska jätten GAZ och såvidare. Jakob Wallenberg sitter ju förresten också i Coca-Colas styrelse.
Samtidigt är det inte lite märkligt att det knappt i affärspressen skriv en enda rad om svensken som kanske har det allra mest prestigefyllda jobbet av alla svenskar utomlands, Lars Olofsson. Jag slår vad om att inte en promille av svenskarna vet om vad han jobbar med.
Lars Olofsson är nämligen VD för franska Carrefour i vår engelskspråkiga värld så är ju massmedia och vi alla mest inriktade på engelskspårika länder och företag. Carrefour är Europas allra största detaljhandelsföretag med en omsättning 2008 på knappt 98Mdr Euro, till dagens kurs lite drygt 1000 Mdr SEK. Om man inte förstår storleken så kan jag berätta att man kan stapa knappt 10 Hennes&Maurtitz på den omsättningen, ett rejälr stort företag. Carrefour växer ju inte lika snabbt som HM men man öppnade trots allt lite drygt 1100(!!) nya affärer förra året, tre om dagen. Främst i världens BRIC länder där tilväxten idag är som högst.
Hur kan det komma sig att vi i Sverige idag är så fokuserade på antingen Norden eller Nordamerika?
söndag 19 juli 2009
Till vem är det farligast att låna ut pengar?
I dessa bankförlustdagar så kan man ju fråga sig lite om till vem som det egentligen är farligast att låna ut pengar till. i den massediala bilden är det idag ett väldigt fokus på den geografiska utlåning t.ex. att Swedbank har lånat ut pengar i Lettland och det är ju inte så kul idag.
Mn trots allt bakom denna massmediala bild så är bankverksmahet något som alltid kommer finnas och är en viktig del i samhället både i goda och dåliga tider. för även i Lettland av idag (eller Sverige i början av 90-talet) så finns det givetvis goda och mindre goda kunder annat än mna buntar ihop alla över en kam.
Handelsbanken som i alla fall hitills har visat sig vara en "riktig bank" redovisar vid varje kvartalsrapport en segmentsredovisning över var bankens kreditförluster ligger och även hur stor exponering i utlåning som banken har till olika segment oavsett var i världens dessa finns.
Störst utlåning har Handelsbanken till bottenlån till bostäder till drygt 441 Mdr utlånade, en enorm summa minst sagt. förlusterna är dock på dessa lån väldigt små. tom förra kvartalsrapporten 0,004% på årsbasis.
Men vilka kunder är mest riskfyllda att låna ut pengar till? Jag tänkte publicera en liten "röd lista" över de kunder med sämst betalningsfömåga idag.
1. Tillverkningsindustri kreditförlustnivå 1,2%
2. Handel kreditförlustnivå 0,73%
3. Blancolån till privatpersoner 0,66%
4. Byggverksamhet 0,61%
5. Jord och skogsbruk 0,44%
Mn trots allt bakom denna massmediala bild så är bankverksmahet något som alltid kommer finnas och är en viktig del i samhället både i goda och dåliga tider. för även i Lettland av idag (eller Sverige i början av 90-talet) så finns det givetvis goda och mindre goda kunder annat än mna buntar ihop alla över en kam.
Handelsbanken som i alla fall hitills har visat sig vara en "riktig bank" redovisar vid varje kvartalsrapport en segmentsredovisning över var bankens kreditförluster ligger och även hur stor exponering i utlåning som banken har till olika segment oavsett var i världens dessa finns.
Störst utlåning har Handelsbanken till bottenlån till bostäder till drygt 441 Mdr utlånade, en enorm summa minst sagt. förlusterna är dock på dessa lån väldigt små. tom förra kvartalsrapporten 0,004% på årsbasis.
Men vilka kunder är mest riskfyllda att låna ut pengar till? Jag tänkte publicera en liten "röd lista" över de kunder med sämst betalningsfömåga idag.
1. Tillverkningsindustri kreditförlustnivå 1,2%
2. Handel kreditförlustnivå 0,73%
3. Blancolån till privatpersoner 0,66%
4. Byggverksamhet 0,61%
5. Jord och skogsbruk 0,44%
måndag 13 juli 2009
Paulsson, Selin, Amhult, Saved by the bell?
Inom boxning finns ett uttryck att man kan bli ”saved by the bell” dvs man håller på att bli knockad men så precis innan man skall gå i golvet så rings det i gånggången och man får gå ut på en välförtjänt vila vid ringkanten.
Om jag skall vara ärlig så kan tro att en del av börsens fastighetsbolag upplever situationen som sådan i dagsläget. Just om situationen barkar helt åt skogen så får bolagen en rejäl vitamininjektion genom att reporäntan sänks ned till i stort sett noll. Huxflux så är det många (dock inte alla) av bolagen som får ett stabilt kassaflöde och fina driftsöverskott.
För några dagar sedan så redovisade t.ex. Klövern, Brinova, Wihlborgs strålande resultat för det andra kvartalet. Orsaken var givetvis inte några chockartade hyreshöjningar eller uppvärderingar av fastighetspriser utan det faktum att inbetalningarna till bankkontakten ar blivit så mycket mindre och därigenom att rörelseresultaten, och kassaflödena ökat markant. I alla fall för de bolag som har stor andel rörliga lån som t.ex. Klövern. Värre blir det nog för ett bolag som Kungsleden som inte direkt har så mycket rörliga lån och på samma sätt direkt kan dra nytta av den lägre räntan även om man på sik givetvis kommer i en samma angenäma situation.
Så blir det nu utdelningsfester i bolagen till följd av de stora förbättringarna av driftsresultaten? Det tror jag inte! Det grundläggande problemet är nämligen för många av börsen fastighetsbolag är att man har för mycket lån. De allra flesta av börsbolagen om vi räknar bort de fastighetsbolag som kontrolleras av försiktige Fredrik Lundberg så har de flesta en soliditet omkring 30% dvs 70% av fastigheternas totala bokförda priser finansierar bolagen med lån! Som kontrast kan nämns Lundbergbolagen som har 30-40% lån. I situationen nu när man har mycket lån och starka driftsresultat så blir nog den logiska följden (eller kravet från banken) att amortera ned sina lån och förbättra soliditet och räntetäckningsgrad. De börsbolag med låg skuldsättning kan inte direkt heller dela ut direkt mycket mer pengar då inkomsterna är ganska så likvärdiga.
I stort sett alla fastighetsbolag utom ”bokföringskämtet” Brinova har de senaste åren skrivit ned sina fastighetsvärden i större och mindre omfattning. Vilket förbättrar direktavkastningen från fastigheterna i ex. Klöverns och Wihlborgs fall så är direktavkastningen goda 7% en siffra som lyst med sin frånvaro de senaste åren bostadsfastigheter givetvis lägre. Så kortfattat så kan man säga att många fastighetsbolag idag äger tillgångar som avkastar 7% och finansierar detta med en ränta som är under 2% om det är kort upplåning. En synnerliggen lönsam verksamhet som ger en avkastning på eget kapital om 18,6% per år(!!) om alla upplåning är kort och 70% av finansieringen är lån.
Man skulle kortfattat kunna säga att antingen så är det köpläge om ränteläget består några år på många fastighetsbolag då många dessutom handlas understigande eget kapital, eller så finns det som hyresgäst nu utomordentliga möjligheter att försöka få igenom hyressänkningar. Med tanke på de senaste årens byggkonjunktur så är nog hyressänkningar ganska så troliga kan jag tro. Bostadsfastighetsbolag kan nog däremot fortsatt ha ganska trevlig tillvaro då hyrorna här är mycket mer stabila, men det är ont om lågt belånade bostadsfastighetsbolag på börsen….
Om jag skall vara ärlig så kan tro att en del av börsens fastighetsbolag upplever situationen som sådan i dagsläget. Just om situationen barkar helt åt skogen så får bolagen en rejäl vitamininjektion genom att reporäntan sänks ned till i stort sett noll. Huxflux så är det många (dock inte alla) av bolagen som får ett stabilt kassaflöde och fina driftsöverskott.
För några dagar sedan så redovisade t.ex. Klövern, Brinova, Wihlborgs strålande resultat för det andra kvartalet. Orsaken var givetvis inte några chockartade hyreshöjningar eller uppvärderingar av fastighetspriser utan det faktum att inbetalningarna till bankkontakten ar blivit så mycket mindre och därigenom att rörelseresultaten, och kassaflödena ökat markant. I alla fall för de bolag som har stor andel rörliga lån som t.ex. Klövern. Värre blir det nog för ett bolag som Kungsleden som inte direkt har så mycket rörliga lån och på samma sätt direkt kan dra nytta av den lägre räntan även om man på sik givetvis kommer i en samma angenäma situation.
Så blir det nu utdelningsfester i bolagen till följd av de stora förbättringarna av driftsresultaten? Det tror jag inte! Det grundläggande problemet är nämligen för många av börsen fastighetsbolag är att man har för mycket lån. De allra flesta av börsbolagen om vi räknar bort de fastighetsbolag som kontrolleras av försiktige Fredrik Lundberg så har de flesta en soliditet omkring 30% dvs 70% av fastigheternas totala bokförda priser finansierar bolagen med lån! Som kontrast kan nämns Lundbergbolagen som har 30-40% lån. I situationen nu när man har mycket lån och starka driftsresultat så blir nog den logiska följden (eller kravet från banken) att amortera ned sina lån och förbättra soliditet och räntetäckningsgrad. De börsbolag med låg skuldsättning kan inte direkt heller dela ut direkt mycket mer pengar då inkomsterna är ganska så likvärdiga.
I stort sett alla fastighetsbolag utom ”bokföringskämtet” Brinova har de senaste åren skrivit ned sina fastighetsvärden i större och mindre omfattning. Vilket förbättrar direktavkastningen från fastigheterna i ex. Klöverns och Wihlborgs fall så är direktavkastningen goda 7% en siffra som lyst med sin frånvaro de senaste åren bostadsfastigheter givetvis lägre. Så kortfattat så kan man säga att många fastighetsbolag idag äger tillgångar som avkastar 7% och finansierar detta med en ränta som är under 2% om det är kort upplåning. En synnerliggen lönsam verksamhet som ger en avkastning på eget kapital om 18,6% per år(!!) om alla upplåning är kort och 70% av finansieringen är lån.
Man skulle kortfattat kunna säga att antingen så är det köpläge om ränteläget består några år på många fastighetsbolag då många dessutom handlas understigande eget kapital, eller så finns det som hyresgäst nu utomordentliga möjligheter att försöka få igenom hyressänkningar. Med tanke på de senaste årens byggkonjunktur så är nog hyressänkningar ganska så troliga kan jag tro. Bostadsfastighetsbolag kan nog däremot fortsatt ha ganska trevlig tillvaro då hyrorna här är mycket mer stabila, men det är ont om lågt belånade bostadsfastighetsbolag på börsen….
lördag 11 juli 2009
Vardagsrutiner
På denna blogg skriv det ju mestadels om ekonomiska spörsmål av olika slag även om det görs ett och annat gästinlägg åt ett och annat håll nu skall vi dock i denna bloggpost försöka hålla oss kvar vid ekonomins område även om det lika gärna skulle kunna handla om något annat.
Om man ser på sin egen privatekonomi som företagsekonomisk resultat och balansräkning så är inkomsterna varje månad/år i relation till utgifterna det som avgör resultatet medan skulderna i relation till tillgångarnas storlek som avgör ”balansräkningen” är. Små lån, stora tillgångar och stort överskott varje månad är en god privatekonomi.
Men jag tror det är väldigt lätt att underskatta en annan dimension av att ha en hållbar privatekonomi, goda vardagsrutiner. Utan goda rutiner kan lätt situationen lätt förändras.
Jag personligen tror på att helt klart förenkla ekonomin så mycket det bara går när det gäller vardagsrutiner och vardagsekonomin. E-fakturor, autogiron, så få plastkort som möjligt osv det är min deal i alla fall. Man skall inte krångla till det för mycket, hellre enkelt och okomplicerat.
I många familjer (om vi nu pratar om tvåsamhet..) så tror jag också att det är förhållandevis vanligt en part som ”sköter det ekonomiska” och den andra partnern som inte är direkt intresserad. Säkerligen finns det tom familjer där den ene knappt klarar av att betala räkningar medan den andra partnern gör avancerade transaktioner och sprider ut tillgodohavanden på mängder med konton, banker, råvaruspekulation eller optionsaffärer. En sådan ekonomi kan nog vara ganska så bräcklig om det händer något tråkigt. En sjukdom eller något annat som rycker vardagen ur sina gängor kan innebära att en sådan enkel sak som att betala räkningar eller bara hålla koll kan bli en tuff utmaning, likaså om man i förhållandet inte längre är sams eller tom separerar då kan det verkligen bli problem om man inte ens vet vart man har pengar, kontonummer, aktieinnehav eller hur man betalar en räkning.
Ett parförhållande bör vara jämställt tycker jag. Även ekonomiskt och med det med innefattas också vardagsekonomin med räkningar, autogiron, sparande och amorteringar. Det är först den dagen som det verkligen behövs som man förstår vikten av att hela familjen engageras i ekonomin. Sedan kan man inte behöver gå så långt som jag, där jag inte ens är ensamägare av ett enda bankkonto.
Så väx upp och skaffa dig bra och hållbara vardagsrutiner! Det gäller ju även givetvis mat och motion givetvis….
Om man ser på sin egen privatekonomi som företagsekonomisk resultat och balansräkning så är inkomsterna varje månad/år i relation till utgifterna det som avgör resultatet medan skulderna i relation till tillgångarnas storlek som avgör ”balansräkningen” är. Små lån, stora tillgångar och stort överskott varje månad är en god privatekonomi.
Men jag tror det är väldigt lätt att underskatta en annan dimension av att ha en hållbar privatekonomi, goda vardagsrutiner. Utan goda rutiner kan lätt situationen lätt förändras.
Jag personligen tror på att helt klart förenkla ekonomin så mycket det bara går när det gäller vardagsrutiner och vardagsekonomin. E-fakturor, autogiron, så få plastkort som möjligt osv det är min deal i alla fall. Man skall inte krångla till det för mycket, hellre enkelt och okomplicerat.
I många familjer (om vi nu pratar om tvåsamhet..) så tror jag också att det är förhållandevis vanligt en part som ”sköter det ekonomiska” och den andra partnern som inte är direkt intresserad. Säkerligen finns det tom familjer där den ene knappt klarar av att betala räkningar medan den andra partnern gör avancerade transaktioner och sprider ut tillgodohavanden på mängder med konton, banker, råvaruspekulation eller optionsaffärer. En sådan ekonomi kan nog vara ganska så bräcklig om det händer något tråkigt. En sjukdom eller något annat som rycker vardagen ur sina gängor kan innebära att en sådan enkel sak som att betala räkningar eller bara hålla koll kan bli en tuff utmaning, likaså om man i förhållandet inte längre är sams eller tom separerar då kan det verkligen bli problem om man inte ens vet vart man har pengar, kontonummer, aktieinnehav eller hur man betalar en räkning.
Ett parförhållande bör vara jämställt tycker jag. Även ekonomiskt och med det med innefattas också vardagsekonomin med räkningar, autogiron, sparande och amorteringar. Det är först den dagen som det verkligen behövs som man förstår vikten av att hela familjen engageras i ekonomin. Sedan kan man inte behöver gå så långt som jag, där jag inte ens är ensamägare av ett enda bankkonto.
Så väx upp och skaffa dig bra och hållbara vardagsrutiner! Det gäller ju även givetvis mat och motion givetvis….
torsdag 9 juli 2009
Dags att sälja (en del) obligationsfonder
Långa räntefonder/obligationsfonder (med statspapper) tillhör de mer vanliga fonderna i Sverige och det är många miljarder som är placerade i dessa fonder och ett normalt bankråd som man ofta kan stöta på är att man skall spara lite räntefonder och lite i räntefonder, vilket också gör fondtypen vanlig bland många av oss dödliga med några lappar varje månad i en räntefond och några lappar i en aktiefond varje månad är nog ett vanligt sparande.
De svenska Räntefonderna har de senaste åren varit vida bättre placeringar än aktier minst sagt och jag tror allmänt att de flesta faktiskt är nöjda med sina placeringar i räntefonder idag. Efter riksbankens senaste sänkning så tog ånyo denna fondkategori ett skutt och innehavarna fick lie extra kronor i avkastning.
Men kortfattat skulle jag nu säga att det är dags att sälja av de svenska längre obligationsfonderna då fonderna i dag med dessa abnormt låga räntenivåer ”står vid vägs ände”. Från denna nivå är det mer eller mindre omöjligt att räntan på statspapper sjunker i ränta (dvs positiva kursförändringar för en obligationsfond) och lika så ger dagens nominella ränta ingen direkt upphetsande löpande avkastning. I händelse av att vi nu ev. får ränteuppgångar vilket nog mycket talar för i, alla fall på lite sikt. I den situationen finns det stor risk att den trygga och ständigt avkastande räntefonden helt sonika ger negativ avkastning då det låga ränteläget gör att ränteförändringar nu betyder mer än löpande ränteinkomster.
Så om man nu skall sälja av fonder vad finns då för alternativ, när det gäller tryggt räntesparande? I första hand är nog ett bra tips skulel jag vilja säga att betala av lån för även här står vi nog vi vägs ände och bolån t.ex. lär nog knappast bli billigare än det är idag. En amortering och du slipper framtidens räntor, punkt slut. Sedan skall man givetvis inte amortera för snart senare ta ett lån för konsumtion för t.ex. ett bilköp eller en ny panna till huset.
Ett annat alternativ om än med lite mer risk är att växla över till en fond med företagsobligationer. Räntan på dessa är fortsatt någorlunda avkastande även om räntenivåerna gått ned även här. Ett lite mer trist men tryggt alternativ är att satsa på en kort räntefond/likviditetsfond/penningmarknadsfond det är en placering som inte kommer ge någon nämnvärd avkastning men i gengäld så tar du inte risken att få negativ avkastning till följd av räntestegringar, gärna lite inslag av företagscertifikat i fonden skulle jag nog rekommendera.
Sedan finns alltid alternativet att ha pengarna på ett bankonto eller göra en fast ränte eller obligationsplacering men det sistnämnda förutsätter att man inte har behov av likviditeten från att ta ut pengarna när man så önskar.
De svenska Räntefonderna har de senaste åren varit vida bättre placeringar än aktier minst sagt och jag tror allmänt att de flesta faktiskt är nöjda med sina placeringar i räntefonder idag. Efter riksbankens senaste sänkning så tog ånyo denna fondkategori ett skutt och innehavarna fick lie extra kronor i avkastning.
Men kortfattat skulle jag nu säga att det är dags att sälja av de svenska längre obligationsfonderna då fonderna i dag med dessa abnormt låga räntenivåer ”står vid vägs ände”. Från denna nivå är det mer eller mindre omöjligt att räntan på statspapper sjunker i ränta (dvs positiva kursförändringar för en obligationsfond) och lika så ger dagens nominella ränta ingen direkt upphetsande löpande avkastning. I händelse av att vi nu ev. får ränteuppgångar vilket nog mycket talar för i, alla fall på lite sikt. I den situationen finns det stor risk att den trygga och ständigt avkastande räntefonden helt sonika ger negativ avkastning då det låga ränteläget gör att ränteförändringar nu betyder mer än löpande ränteinkomster.
Så om man nu skall sälja av fonder vad finns då för alternativ, när det gäller tryggt räntesparande? I första hand är nog ett bra tips skulel jag vilja säga att betala av lån för även här står vi nog vi vägs ände och bolån t.ex. lär nog knappast bli billigare än det är idag. En amortering och du slipper framtidens räntor, punkt slut. Sedan skall man givetvis inte amortera för snart senare ta ett lån för konsumtion för t.ex. ett bilköp eller en ny panna till huset.
Ett annat alternativ om än med lite mer risk är att växla över till en fond med företagsobligationer. Räntan på dessa är fortsatt någorlunda avkastande även om räntenivåerna gått ned även här. Ett lite mer trist men tryggt alternativ är att satsa på en kort räntefond/likviditetsfond/penningmarknadsfond det är en placering som inte kommer ge någon nämnvärd avkastning men i gengäld så tar du inte risken att få negativ avkastning till följd av räntestegringar, gärna lite inslag av företagscertifikat i fonden skulle jag nog rekommendera.
Sedan finns alltid alternativet att ha pengarna på ett bankonto eller göra en fast ränte eller obligationsplacering men det sistnämnda förutsätter att man inte har behov av likviditeten från att ta ut pengarna när man så önskar.
onsdag 8 juli 2009
Dahlbo har bra tryck i forehanden
Öresund med deras tennistokige VD Stefan Dahlbo är idag bland de första bolagen att redovisa sitt resultat för det första halvåret och hitills i år har Öresund lyckats mycket bra. I början a året hade man en stor likvid kassa som bromsade en del av nedgången för att sedan (mycket vältajmat) köpa mer aktier. Substansvärdet är för året upp knappa 40% plus då att man bjudit på en frikostig utdelning. Och aktien har vänt från rabattvärdering till premievärdering. En rejält trevlig Lisebergsbana för aktieägarna.
Jag tycker dessutom att Öresund allt mer börjar komma tillbaka i gamla goda takter med sin portfölj. Investmentbolagen och de stora drakarna åker ut och inkommer istället mindre bolag i större omfattning där nu Öresund kan ta en större ägarandel för samma penning. HQsfären kommer definitivt mer till sin rätt när man är huvudägare och kan driva bolagen på ett annat sätt än att gå och rösta för 2% av aktiekapitalet. ”Lilla” Haldex är den första kaninen att ryckas upp ur trollerihatten och Öresund är nu hux flux bolagets största ägare, räkna med att här kan hända saker.
Om jag förstår Öresunds redovisning korrekt, vilket man kanske inte skall tro allt för mycket så tycker jag det verka som om Öresund under det andra kvartalet genomfört optionssäkringar av delar av aktieportföljen. Kanske har man till viss del skyddat sig mot en temporär nedgång på börsen i Juli? Vdn Stefan Dahlbo ansåg visst enligt någon tidning att uppgången har gått lite för fort.
Öresund har också kastat ut en del av de lite mer konjunkturkänsliga bolagen i portföljen såsom Volvo och Sandvik. Volvo har varit en hyffsat bedrövlig affär för Öresund. In plockar man nu istället bolaget med starka balansräkningar och lite mer förmodat stabil verksamhet såsom Ericsson, Astra och ABB på storbolagssidan. Samt att man nu köper in sig allt mer i Intrum Justia. Intrum är nog ett bolag att hålla lite koll på kan jag tycka. Hitills verkar det som om bolaget fortsatt fungerar ganska så stabilt och deras problem verkar mest vara av temporära nedskrivningar av kreditportföljer. Något som på lång sikt faktiskt tom kan gynna bolaget då man övertiden är nettoköpare av kreditportföljer. Jag tror faktiskt att jag skall försöka skriva något mer djuplodande inlägg om just detta bolag och deras värdering.
Utdelningen som Öresund kommer skifta ut till sina aktieägare våren 2010 kommer däremot bli betydligt lägre än vad man delat ut vid senaste tillfälle. Orsaken till detta är av olika anledningar dels att många av aktierna i Öresunds portfölj sänkte sin utdelning i våras, dels att Öresund under i höstas genomförde en inlösen av aktier, detta medförde att Öresund sålde av aktier och delade ut pengar till aktieägarna och mindre pengar därmed var investerade i aktier under utdelningssäsongen och det sista skälet att Öresund var förhållandevis likvida under utdelningssäsongen. Desto mer investerade dock företaget i april-maj vilket blev ett rejält lyckokast. Totalt sett blev de inkommande utdelningarna in i Öresund mer än halverade vilket då kommer sätta sitt avtryck i nästa vårs utdelning. Överslagskalkylen för beräkning av utdelningen kan exempelvis se ut så här. Jag har ju flera gånger tidigare skrivit om hur investmentbolag som Öresund delar ut pengar så det vet ni säkert innan.
Inkommen utdelning in i bolaget: 152 Mkr
Övriga intäkter (ränta, optionspremier mm): 18,2Mkr+28,4Mkr
Schablonskatt enligt reglerna för investmentbolag :ca. 49Mkr
Kostnader i bolaget: 14,3Mkr (på helåret ca. 30Mkr)
152+18+28+49=247Mkr
247-30=217Mkr i skattepliktigt belopp vilket blir ca. 3kr och 70 öre per aktie
Sedan tillkommer dock att en del av portföljen (läs Skistar) delar ut pengar på hösten vilket kommer öka det utdelningspliktiga beloppet så en utdelning omkring 4kr per aktie är att tro på till våren såvida inga överraskningar dyker upp.
Nej, nu skall jag gå och spela tennis....
Jag tycker dessutom att Öresund allt mer börjar komma tillbaka i gamla goda takter med sin portfölj. Investmentbolagen och de stora drakarna åker ut och inkommer istället mindre bolag i större omfattning där nu Öresund kan ta en större ägarandel för samma penning. HQsfären kommer definitivt mer till sin rätt när man är huvudägare och kan driva bolagen på ett annat sätt än att gå och rösta för 2% av aktiekapitalet. ”Lilla” Haldex är den första kaninen att ryckas upp ur trollerihatten och Öresund är nu hux flux bolagets största ägare, räkna med att här kan hända saker.
Om jag förstår Öresunds redovisning korrekt, vilket man kanske inte skall tro allt för mycket så tycker jag det verka som om Öresund under det andra kvartalet genomfört optionssäkringar av delar av aktieportföljen. Kanske har man till viss del skyddat sig mot en temporär nedgång på börsen i Juli? Vdn Stefan Dahlbo ansåg visst enligt någon tidning att uppgången har gått lite för fort.
Öresund har också kastat ut en del av de lite mer konjunkturkänsliga bolagen i portföljen såsom Volvo och Sandvik. Volvo har varit en hyffsat bedrövlig affär för Öresund. In plockar man nu istället bolaget med starka balansräkningar och lite mer förmodat stabil verksamhet såsom Ericsson, Astra och ABB på storbolagssidan. Samt att man nu köper in sig allt mer i Intrum Justia. Intrum är nog ett bolag att hålla lite koll på kan jag tycka. Hitills verkar det som om bolaget fortsatt fungerar ganska så stabilt och deras problem verkar mest vara av temporära nedskrivningar av kreditportföljer. Något som på lång sikt faktiskt tom kan gynna bolaget då man övertiden är nettoköpare av kreditportföljer. Jag tror faktiskt att jag skall försöka skriva något mer djuplodande inlägg om just detta bolag och deras värdering.
Utdelningen som Öresund kommer skifta ut till sina aktieägare våren 2010 kommer däremot bli betydligt lägre än vad man delat ut vid senaste tillfälle. Orsaken till detta är av olika anledningar dels att många av aktierna i Öresunds portfölj sänkte sin utdelning i våras, dels att Öresund under i höstas genomförde en inlösen av aktier, detta medförde att Öresund sålde av aktier och delade ut pengar till aktieägarna och mindre pengar därmed var investerade i aktier under utdelningssäsongen och det sista skälet att Öresund var förhållandevis likvida under utdelningssäsongen. Desto mer investerade dock företaget i april-maj vilket blev ett rejält lyckokast. Totalt sett blev de inkommande utdelningarna in i Öresund mer än halverade vilket då kommer sätta sitt avtryck i nästa vårs utdelning. Överslagskalkylen för beräkning av utdelningen kan exempelvis se ut så här. Jag har ju flera gånger tidigare skrivit om hur investmentbolag som Öresund delar ut pengar så det vet ni säkert innan.
Inkommen utdelning in i bolaget: 152 Mkr
Övriga intäkter (ränta, optionspremier mm): 18,2Mkr+28,4Mkr
Schablonskatt enligt reglerna för investmentbolag :ca. 49Mkr
Kostnader i bolaget: 14,3Mkr (på helåret ca. 30Mkr)
152+18+28+49=247Mkr
247-30=217Mkr i skattepliktigt belopp vilket blir ca. 3kr och 70 öre per aktie
Sedan tillkommer dock att en del av portföljen (läs Skistar) delar ut pengar på hösten vilket kommer öka det utdelningspliktiga beloppet så en utdelning omkring 4kr per aktie är att tro på till våren såvida inga överraskningar dyker upp.
Nej, nu skall jag gå och spela tennis....
tisdag 7 juli 2009
Matblogg!
Så här på sommaren orkar man inte vara tok-seriös i alla inlägg så här kommer ett matbloggsinlägg!, denna gång blir det brödbak något man kanske har tid till i i semestertider eller på helgen. Häromveckan så hade jag och min fru bjudit hem i kvinna som aldrig varit hemma hos oss och det framkom under samtalet att hon faktiskt hade läst (och lagat!) det recept som då publicerades på bloggen så uppenbarligen är det vissa läsare som läser de oseriösa inlägg också.
Stockmanbröd (i brist på annat träffande namn)
Kvällen innan
koka upp 3 dl vatten och häll i en skål.
Vispa i 1 dl kornmjöl samt en matsked krossade linfön.
vispa till en jämn "sörja" och låt denna stå över natten.
Morgonen efter
Häll gårdagens "sörja" i en hushållsassistet för den som inte har en sådan så funkar det nog med en bunke och träslav också. Bäst effekt och enligt "orginalet" så skall degen dock blandas i en Electrolux assistent från 70-talet.
häll över 1,5dl kokande vatten och rör runt, låt stå några minuter.
lös upp en halv jäst (fyrkanten i mataffärn) i en annan skål tillsammans med 1,5 dl ljummet vatten. häll sedan i denna lösning i degbunken när det är finger varmt och sätt igång assistenten (eller börja röra med handkraft) häll i 1 msk olivolja och lite salt.
Häll sedan i 1 dl dinkelmjöl (siktat) och 9 dl vetemjöl. och arbeta samman degen några minuter, den skall vara ganska så klibbig då blir brödet godast. Slå av assisteneten (eller sluta rör) och låt degen jässa i tre kvart.
Mjöla in din händer ordentligt och boxa till degen så att luften går ur den i degbunken och låt det jäsa en kvart till.
Ta upp degen och forma till 2 stycken runda limpor (eller avlånga om man nu föredrar det) och lägg upp på en plåt med bakplåtspapper, strö över korn mjöl. låt jäsa i en halvtimme och snitta gärna upp brödet så att det sedan spricker så fint som hos bagarn.
Sätt under tiden sista jäsningen på ugnen på 250 grader och ställ i en annan plåt i botten på ugnen.
När brödet har jäst klart så öppnar du ugnen och kastar in lite vatten på plåten i botten, det fräser då till ordentligt och blir fullt med ånga (vilket ger brödet en lite hårdare och god skorpa), sätt in brödplåten och sänk temperaturen till 200 grader och grädda i ca. 30 minuter.
Klart!
Brödet är hyfsat "fluffigt" och vill man ha lite mer fullkorn känsla så byter man ut en del av vetemjölet mot något lämpligt fullkornsmjöl (t.ex. grahamnsmjöl eller fullkornsdinkel)
trevligt att man kan schemalägga inlägg på sommaren...detta skrevs i lördags.
måndag 6 juli 2009
Hög inkomst = rik?
Bloggaren Cornucopia skrev ett synnerligen klokt inlägg häromveckan som en kommentar till DNs artikel om att antalet "rika" hos Kronofogden ökar och jag håller med tillfullo med det han skriver om att rika inte hamnar hos kronofogden om annat är i mycket tråkiga fall med allvarlig sjukdom mm.
Däremot så är det säkerligen så att antalet höginkomstagare hos skuldsaningsrådgivare och kronofogden ökar att vara höginkomsttagare och rik är två väsenskilda företeelser. För tyvärr är det ofta så att man höga inkomster är det många som drar på sig höga utgifter och det finns nog säkerligen ett mycket starkt samband mellan höga inkomster och stora lån. Och när individen med hög inkomst blir av med denna inkomst är det så där lagom kul att ha kvar höga
utgifter och stora lån kan jag tro och tror om du vill men i Sverige så är det förhållandevis lika inkomster som vi har här i landet. En övervägande majoritet av alla löneinkomsttagare har inkomster mellan 20 och 40 tusenlappar i månaden före skatt, så väl de som kör ny BMW, har segelbåt och ny villa och de som bor lite mindre och cyklar. Skillnaden är oftast lånens storlek även om det självfallet finns rika individer i alla inkomstgrupper.
Varför är det så i Sverige att vi ofta tror att man är rik bara om man har hög inkomst och många strävar efter den den extra tusenlappen i lön för då skulle man ha råd att-....? Givetvis så kan man bli rik som en följd av hög inkomst men du blir rik framförallt genom att äga tillgångar alldeles oavsett vad du tjänar.
Däremot så är det säkerligen så att antalet höginkomstagare hos skuldsaningsrådgivare och kronofogden ökar att vara höginkomsttagare och rik är två väsenskilda företeelser. För tyvärr är det ofta så att man höga inkomster är det många som drar på sig höga utgifter och det finns nog säkerligen ett mycket starkt samband mellan höga inkomster och stora lån. Och när individen med hög inkomst blir av med denna inkomst är det så där lagom kul att ha kvar höga
utgifter och stora lån kan jag tro och tror om du vill men i Sverige så är det förhållandevis lika inkomster som vi har här i landet. En övervägande majoritet av alla löneinkomsttagare har inkomster mellan 20 och 40 tusenlappar i månaden före skatt, så väl de som kör ny BMW, har segelbåt och ny villa och de som bor lite mindre och cyklar. Skillnaden är oftast lånens storlek även om det självfallet finns rika individer i alla inkomstgrupper.
Varför är det så i Sverige att vi ofta tror att man är rik bara om man har hög inkomst och många strävar efter den den extra tusenlappen i lön för då skulle man ha råd att-....? Givetvis så kan man bli rik som en följd av hög inkomst men du blir rik framförallt genom att äga tillgångar alldeles oavsett vad du tjänar.
söndag 5 juli 2009
Svar på kommentar
I en kommentar till det senaste inlägget om utdelningar ifrågasatte en skribent om det vettiga att Ratos haft så stora aktieutdelningar och om det bästa inte hade varit att behålla lite pengar inom bolaget istället?
Ratos kan tjäna som ett mycket bra exempel på ett bolag med en hyfsat förnuftig utdelningspolicy kan jag tycka. I grunden har Ratos de senaste åren varit extremt framgångsrika och tjänat väldigt mycket pengar. Man kan då fråga sin om det som Ratos har gjort rätt som delat ut då mycket pengar och varit så framgångsrika? Hade det inte varit bättre att behålla varenda krona som fanns tillgänglig i denna höglönsamma verksamhet? Ratos har ju ett strålande track-record?
Jag tycker Ratos har gjort rätt med enormt hög utdelning för verksamhetsåren 2006, 2007 och fortsatt mycket för 2008. Alternativet hade varit två, antingen expandera verksamheten mycket under brinnande högkonjunktur eller köpa tillbaka egna aktier då möjligtvis.
För trots att Ratos varit framgångsrika och delat ut det mesta av vinsterna så har trots allt Ratos hållit kvar en del pengar i verksamheten och utökat lite varje år, de höga utdelningarna till trots är innehaven fler och större idag än för några år sedan. Om Ratos hade haft kvar alla pengar så hade expansionen varit tvungen att vara mycket kraftig och antingen hade man ägt större bolag i en annan investeringsklass eller så hade man ägt många fler bolag. Att göra denna kraftiga utökning under 2006-2008 det vet jag inte om det direkt hade varit till aktieägarnas fromma. Utan istället hade det nog varit en risk att Ratos hade ägnat sig åt kapitalförstöring.
Ratos har nu istället i dessa lite sämre tider istället nu skaffat sig ett mandat att köpa bolag mot en betalning i den egna aktien, dvs en form av riktad nyemission eller för den delen precis tvärt emot en aktieutdelning.
För framtiden så är det viktigaste att bolaget fortsatt är framgångsrikt och tjänar pengar då det är detta som kommer avgöra framtidens utdelningar, inte hur det ser ut idag även om Ratos stora tillgångar givetvis är en bra utgångspunkt för att tjäna pengar
Ratos kan tjäna som ett mycket bra exempel på ett bolag med en hyfsat förnuftig utdelningspolicy kan jag tycka. I grunden har Ratos de senaste åren varit extremt framgångsrika och tjänat väldigt mycket pengar. Man kan då fråga sin om det som Ratos har gjort rätt som delat ut då mycket pengar och varit så framgångsrika? Hade det inte varit bättre att behålla varenda krona som fanns tillgänglig i denna höglönsamma verksamhet? Ratos har ju ett strålande track-record?
Jag tycker Ratos har gjort rätt med enormt hög utdelning för verksamhetsåren 2006, 2007 och fortsatt mycket för 2008. Alternativet hade varit två, antingen expandera verksamheten mycket under brinnande högkonjunktur eller köpa tillbaka egna aktier då möjligtvis.
För trots att Ratos varit framgångsrika och delat ut det mesta av vinsterna så har trots allt Ratos hållit kvar en del pengar i verksamheten och utökat lite varje år, de höga utdelningarna till trots är innehaven fler och större idag än för några år sedan. Om Ratos hade haft kvar alla pengar så hade expansionen varit tvungen att vara mycket kraftig och antingen hade man ägt större bolag i en annan investeringsklass eller så hade man ägt många fler bolag. Att göra denna kraftiga utökning under 2006-2008 det vet jag inte om det direkt hade varit till aktieägarnas fromma. Utan istället hade det nog varit en risk att Ratos hade ägnat sig åt kapitalförstöring.
Ratos har nu istället i dessa lite sämre tider istället nu skaffat sig ett mandat att köpa bolag mot en betalning i den egna aktien, dvs en form av riktad nyemission eller för den delen precis tvärt emot en aktieutdelning.
För framtiden så är det viktigaste att bolaget fortsatt är framgångsrikt och tjänar pengar då det är detta som kommer avgöra framtidens utdelningar, inte hur det ser ut idag även om Ratos stora tillgångar givetvis är en bra utgångspunkt för att tjäna pengar
lördag 4 juli 2009
Bankerna utökar kärnverksamaheten?
Precis som under den svenska bankkrisen i början av 90-talet så verkar de svenska bankerna ibland även i denna kris istället för till varje pris realisera övertagna panter istället över ta dem och driva dessa vidare. Swedbank och SEB har redan startat fastighetsbolag i Baltikum och jag har för mig att Swedbanks VD härom veckan sa att det nog kan bli så att Swedbank lika mycket blir ett fastighetsbolag i Baltikum som en bank. Igår meddelade Handelsbanken å sin sida att man övertar delar av ett konkursat Plastal och driver företaget vidare med banken som huvudägare för att skydda sin utlåning. Då HSB verkar ha haft ”första tjing” på Plastals tillgångar så blir nog kreditförlusterna nu värre för de andra utlånarna till Plastal än för SHB. Indirekt så blir nu också Industrivärden ca. 10% ägare i Plastal Industri.
Det intressanta är att se vad som kan tänkas hända långsiktigt med denna verksamhet. Blir verksamheterna ständigt till salu eller kan dom kanske distrubieras till aktieägarna? Det senare hände ju i förra krisen där det delades ut fastighetsbolag till höger och vänster från alla de banker som överlevde krisen, efter krisen. För aktieägarna i bankerna blev detta mycket lyckosamma affärer den gången.
Med tanke på allvarligheten i denna kris så tror jag att vi kommer få se mer av varan att banken helt sonika blir ägare lika mycket som utlånare. Med tanke på riskkapitalbolagens framfart de senaste åren på lånade pengar så kan det säkerligen bli så att de svenska bankerna blir nya ägare till många av dessa företag. Plastal var nog bara starten på denna trend. Kanske kan det också bli så att bankerna bildar helt nya koncerner, konglomerat och tom investmentbolag
Industrivärden skapades som bekant i 20-30tals krisernas spår, är det dags för reprisen om några år?
Det intressanta är att se vad som kan tänkas hända långsiktigt med denna verksamhet. Blir verksamheterna ständigt till salu eller kan dom kanske distrubieras till aktieägarna? Det senare hände ju i förra krisen där det delades ut fastighetsbolag till höger och vänster från alla de banker som överlevde krisen, efter krisen. För aktieägarna i bankerna blev detta mycket lyckosamma affärer den gången.
Med tanke på allvarligheten i denna kris så tror jag att vi kommer få se mer av varan att banken helt sonika blir ägare lika mycket som utlånare. Med tanke på riskkapitalbolagens framfart de senaste åren på lånade pengar så kan det säkerligen bli så att de svenska bankerna blir nya ägare till många av dessa företag. Plastal var nog bara starten på denna trend. Kanske kan det också bli så att bankerna bildar helt nya koncerner, konglomerat och tom investmentbolag
Industrivärden skapades som bekant i 20-30tals krisernas spår, är det dags för reprisen om några år?
fredag 3 juli 2009
Det där klarade du riktigt bra Jesper Kärrbrink!
För ett halvår sedan så läste jag ett kul blogginlägg om tid av Jesper Kärrbrink som är VD för börsbolaget Eniro. Jesper är säkerligen också med stor sannolikhet också börsen allra bäst tränade VD. Sedan har jag för mig att Astras David Brennan är ganska duktig på att springa maraton.
Jesper skrev i blogginlägget att tid är det mest demokratiska som finns alla människor här i världen har precis lika mycket tid, 24 timmar varje dygn. Så trots att Kärrbrink är VD för ett börsbolag, har hus, tre barn, idrottstränare för barnen och förhoppningsvis också en trevlig make så tar han sig just tid för att motionera med att cykla, springa, paddla mm. Han har hoppat över tv tittandet istället och använder flitigt telefonsvaren på telefonen. Det är nog ganska s kloka tips.
I lördags så var det dock ”examensdags” för Eniro-VD i idrottstävlingen Åre Extreme Challenge som går ut på att paddla 2 mil i fors, cykla mountainbike i 35 km och avsluta med att springa en djävulskt kuperad bana på 15km. En rätt hård triathlon mao och jag måste säga att jag är ordentligt imponerad börsv-VD. Plats 65 av knappa hundra startande i elitklassen, han verkar framförallt rejält duktig på att paddla med inte allt för många minuter tappade på eliten. Han får däremot kanske jobba lite på löpformen för att nå en mer framskjuten placering.
Skulle faktiskt vara kul att vara med i den tävlingen nästa år och utmana honom…. med dagens form så tror jag faktiskt att jag tyvärr hade fått stryk mot honom. Men det tål att funderas på.
Kärrbrinks blogginlägg
Mitt blogginlägg från samma dag, ”vågar du anta utmaningen?”
Jesper skrev i blogginlägget att tid är det mest demokratiska som finns alla människor här i världen har precis lika mycket tid, 24 timmar varje dygn. Så trots att Kärrbrink är VD för ett börsbolag, har hus, tre barn, idrottstränare för barnen och förhoppningsvis också en trevlig make så tar han sig just tid för att motionera med att cykla, springa, paddla mm. Han har hoppat över tv tittandet istället och använder flitigt telefonsvaren på telefonen. Det är nog ganska s kloka tips.
I lördags så var det dock ”examensdags” för Eniro-VD i idrottstävlingen Åre Extreme Challenge som går ut på att paddla 2 mil i fors, cykla mountainbike i 35 km och avsluta med att springa en djävulskt kuperad bana på 15km. En rätt hård triathlon mao och jag måste säga att jag är ordentligt imponerad börsv-VD. Plats 65 av knappa hundra startande i elitklassen, han verkar framförallt rejält duktig på att paddla med inte allt för många minuter tappade på eliten. Han får däremot kanske jobba lite på löpformen för att nå en mer framskjuten placering.
Skulle faktiskt vara kul att vara med i den tävlingen nästa år och utmana honom…. med dagens form så tror jag faktiskt att jag tyvärr hade fått stryk mot honom. Men det tål att funderas på.
Kärrbrinks blogginlägg
Mitt blogginlägg från samma dag, ”vågar du anta utmaningen?”
torsdag 2 juli 2009
Dela ut eller inte dela ut del 2
I går skrev jag ett inlägg om aktieutdelningar och sammanfattningsvis kan man säga att min åsikt är att det viktigaste är den operativa verksamheten dvs att ett företag utvecklas väl och har hälsan framför dess historik, utdelningspolicy osv. Ett typexempel på hur fel det kan bli när man enbart tittar på historisk direktavkastning och utdelningar är företaget Bank of America, en av världens största banker. BAC har under många varit en notorisk utdelningshöjare och allt som oftast haft god direktavkastning. Det har vem som helst kunnat se enbart genom att googla 2 minuter på internet. Den som investerade för ett år sedan i BAC kanske trodde att den aktien hade fantastisk direktavkastning, var undervärderad och bolaget säkerligen skulle fortsätta vara samma pålitliga utdelare. Problemet var att BAC inte hade hälsan oh var vid god vigör, i själva verket var patienten sjuk för att inte säga halvt döende sin stola historik till trots och några utdelningar är det knappast att räkna med. Bolaget har istället med Warren Buffett, amerikanska staten och nu också i nyemissioner fått kämpa för sin överlevnad.
En annan viktig faktor när man ser på ett företags direktavkastning och långsiktiga utdelningspotential är dess balansräkning. Ett företag kan för tillfället ha en stark eller svag balansräkning. Vad som avgör detta kan ju räknas på många olika sätt. Man kan se på soliditet, relationen eget kapital mot lån, eller lånestorleken gentemot företagets rörelseresultat. Så länge som ett företag har en stark balansräkning (exempelvis HM)så betyder temporära svängningar i resultat och kassaflöden inte speciellt mycket för ett företags möjlighet att ha bra utdelningar. I själva verket kan man kanske dela ut mer än man tjänar under en period om man tror att lönsamheten kommer åter. Ett företag med mycket lån däremot blir känsligare för störningar i verksamheten och för konjunkturen. Orsaken till att SCA i våras sänkte sin aktieutdelning berodde inte direkt påp att resultatet sjönk från året innan, utan det som oroar styrelsen och aktieägarna är det faktum att bolaget har en stor nettoskuld på 47Mdr till följd av flera förvärv och desto mindre avyttringar och nu var också kreditmarknaden var i gungning, i den situationen handlar det om att bara försiktig och gammal historik betyder inget.
Det är uppenbart att i de senaste årens högkonjunktur så har en del företag delat ut det mesta av sina kassaflöden och expanderat på just lånade medel. Det behöver inte vara fel att ha lån i verksamheten men stora lån gör utdelningar mer känsliga och det viktigaste av allt är kanske att ett skuldsatt företag har en stabil och långsiktig ägare. Är det skuldsättning i flera led då kan det lätt bli ett korthus av ett företag som historiskt varit en högutdelare. Trelleborg och Eniro är två företag som gick från att vara högutdelande till nyemissioner.
Personligen är jag lite småförtjust i bolag som har en tydlig utdelningspolicy, tydliga avkastningskrav och tydliga krav på balansräkningen. Schörling-Douglasbolagen såsom t.ex. Securitas, Assa, Nibe men även Lundbergsbolagen samt Bennet såsom t.e.x Holmen, hufvudstaden och Getinge. Lundbergs prioriterar stabila finanser väldigt hårt i när bolagen är i högkonjunktur så skickar man iväg engångsutdelningar medan Schörling, Douglas kanske är mer tillväxtinriktade och håller nere utdelningarna något.
En annan viktig faktor när man ser på ett företags direktavkastning och långsiktiga utdelningspotential är dess balansräkning. Ett företag kan för tillfället ha en stark eller svag balansräkning. Vad som avgör detta kan ju räknas på många olika sätt. Man kan se på soliditet, relationen eget kapital mot lån, eller lånestorleken gentemot företagets rörelseresultat. Så länge som ett företag har en stark balansräkning (exempelvis HM)så betyder temporära svängningar i resultat och kassaflöden inte speciellt mycket för ett företags möjlighet att ha bra utdelningar. I själva verket kan man kanske dela ut mer än man tjänar under en period om man tror att lönsamheten kommer åter. Ett företag med mycket lån däremot blir känsligare för störningar i verksamheten och för konjunkturen. Orsaken till att SCA i våras sänkte sin aktieutdelning berodde inte direkt påp att resultatet sjönk från året innan, utan det som oroar styrelsen och aktieägarna är det faktum att bolaget har en stor nettoskuld på 47Mdr till följd av flera förvärv och desto mindre avyttringar och nu var också kreditmarknaden var i gungning, i den situationen handlar det om att bara försiktig och gammal historik betyder inget.
Det är uppenbart att i de senaste årens högkonjunktur så har en del företag delat ut det mesta av sina kassaflöden och expanderat på just lånade medel. Det behöver inte vara fel att ha lån i verksamheten men stora lån gör utdelningar mer känsliga och det viktigaste av allt är kanske att ett skuldsatt företag har en stabil och långsiktig ägare. Är det skuldsättning i flera led då kan det lätt bli ett korthus av ett företag som historiskt varit en högutdelare. Trelleborg och Eniro är två företag som gick från att vara högutdelande till nyemissioner.
Personligen är jag lite småförtjust i bolag som har en tydlig utdelningspolicy, tydliga avkastningskrav och tydliga krav på balansräkningen. Schörling-Douglasbolagen såsom t.ex. Securitas, Assa, Nibe men även Lundbergsbolagen samt Bennet såsom t.e.x Holmen, hufvudstaden och Getinge. Lundbergs prioriterar stabila finanser väldigt hårt i när bolagen är i högkonjunktur så skickar man iväg engångsutdelningar medan Schörling, Douglas kanske är mer tillväxtinriktade och håller nere utdelningarna något.
Riksbanken går för långt
Först av allt så skall jag klargöra att jag har ett stort förtroende för den nuvarande riksbankschefen Stefan Ingves. Betydligt mer trovärdig än företrädaren Lars ”aldrig höja räntan någonsin” Heikensten. Jag är inte heller någon stor guldklimp på storsinta makroekonomiska analyser.
Idag meddelar riksbanken att man from 8 juli sänker reporäntan till all-time-low, 0,25%. Samtidigt så skall man också börja erbjuda de svenska bankerna möjlighet till 1 årig finansiering mot det normala 1 natt. Men denna ränta så kommer också bankerna få betala pengar för att parkera likvida medel hos riksbanken. Det är väldigt radikala beslut kan jag tycka som nästan får någon form av experiment över sig. För hushåll och företag så kommer nu räntorna att falla ned till mycket låga nivåer och det är väl nästan på gränsen att man får lov att betala för att ha pengar på ett sparkonto.
Jag tycker riksbanken går för långt, jag tror inte att nollränta löser konjunkturen. Att vi idagsläget givetvis skall ha en låg ränta kan man nog inte tvivla på men skall vi ha en absurt låg ränta? Vilka konsekvenser kan det få på sikt och kan det istället inte leda rakt in i nästa bubbla med inflation istället?, eller en ny börsbubbla som år 2000? Eller ett parkerande i ett tillstånd med låg tillväxt? I vart fall är det nog inte lätt för företagare, privatpersoner att göra väl övervägda investeringsbeslut.
Idag meddelar riksbanken att man from 8 juli sänker reporäntan till all-time-low, 0,25%. Samtidigt så skall man också börja erbjuda de svenska bankerna möjlighet till 1 årig finansiering mot det normala 1 natt. Men denna ränta så kommer också bankerna få betala pengar för att parkera likvida medel hos riksbanken. Det är väldigt radikala beslut kan jag tycka som nästan får någon form av experiment över sig. För hushåll och företag så kommer nu räntorna att falla ned till mycket låga nivåer och det är väl nästan på gränsen att man får lov att betala för att ha pengar på ett sparkonto.
Jag tycker riksbanken går för långt, jag tror inte att nollränta löser konjunkturen. Att vi idagsläget givetvis skall ha en låg ränta kan man nog inte tvivla på men skall vi ha en absurt låg ränta? Vilka konsekvenser kan det få på sikt och kan det istället inte leda rakt in i nästa bubbla med inflation istället?, eller en ny börsbubbla som år 2000? Eller ett parkerande i ett tillstånd med låg tillväxt? I vart fall är det nog inte lätt för företagare, privatpersoner att göra väl övervägda investeringsbeslut.
onsdag 1 juli 2009
Dela ut eller inte dela ut del 1
Även om det är både vindruta ned, vindruta upp, rattmuff på och rattmuff av innan det är dags för aktieutdelningar i våra svenska börsbolag så tänkte jag ändå skriva ett inlägg om just utdelningar då det är ett område som intresserar många kanske.
Det viktigaste är förutsättningen för att få dela ut pengar ett företag måste göra vinster eller antingen ha tidigare balanserade vinster för att överhuvudtaget få lov att dela ut pengar. Ett bolag som enbart har gjort förluster och inte har några vinster tidigare får inte lov att dela ut pengar. Utdelningar är också en ägarfråga som bestäms av bolagsstämman. Så i själva verket i teorin så går det inte att ”plundra” ett bolag då beslutet enbart handlar om hur man skall disponera vinsten. Även om det i praktiken givetvis kan vara så att oansvariga ägare kan förstöra goda företag.
Många investerare/sparare/spekulerar gillar att investera i aktier med förmodad hög aktieutdelning. Det kan känns tryckt att var år (eller när de gäller måndag utländska aktier varje kvartal och månad) och det kan säkert vara en klok strategi. Men givetvis är det viktigaste att ett bolag först och främst tjänar pengar då ett bolag utan vinster med inte kommer kunna dela ut pengar till ägarna.
Likaså så finns det individer som tycker utdelningar är nonsens och att alla bolag bord behålla pengarna inom sig för att man skall ha en framtida tillväxt. Det finns goda argument för denna ståndpunkt också.
Men likväl gäller det först och främst precis som i fallet ovan med den höga direktavkastningen att bolaget först och främst tjänar pengar, det är alltid viktigare än vilken utdelning bolaget har detta år, sedan är det ju på så sätt att hög utdelande bolag ofta gör just höga vinster. Historien har gång på gång visat att vi människor har en notorisk icke befogad tro på tillväxt som god investering och en underskattning av låg tillväxt men goda kassaflöden. Det är ytterst sällan som det goda tillväxtföretaget skapas genom att göra förluster i många år fram till genombrottet. Betydligt vanligare än det lilla företaget gör små vinster som med tiden blir stora vinster. Man skapar helt enkelt tillväxt genom att vara ett duktigt företag, tillväxten kommer inte genom någon form av trollslag.
Argumentet att hålla kvar vinster inom bolaget för att expandera är bättre än att dela ut pengar är sympatiskt. Inte minst har det i dessa dåliga tider visat sig att många bolag delat ut för mycket pengar. Ta bara ett sådant företag som Eniro som nu raggar pengar som en gång i tiden delats ut. Så länge som företaget är mycket lönsamt är det bästa att ha pengar och ständigt ha möjligheten att behålla detta inom företaget och expandera detta med bibehållen lönsamhet.
Tyvärr är det oftast inte så lätt. Ett företag har inte oändliga möjligheter att förränta kapital och många gånger så kan mycket kapital tvärt om göra ett företag mindre lönsamt. Låt oss t.ex. ta Warren Buffets favoritbolag See Candy som gör choklad tårtor med en avkastning på 60% på eget kapital eller vad det nu var. Men Warren Buffett har inte hållit kvar direkt mycket pengar i detta företag istället har han delat ut i stort sett varenda krona företaget har gjort i vinst och låtit See Candy hålla fast vid sin litenhet men med extremt god lönsamhet. See Candy hade nog inte varit ett lika bra företag om man hade haft tårttillverkning i alla större amerikanska städer.
Det viktigaste är förutsättningen för att få dela ut pengar ett företag måste göra vinster eller antingen ha tidigare balanserade vinster för att överhuvudtaget få lov att dela ut pengar. Ett bolag som enbart har gjort förluster och inte har några vinster tidigare får inte lov att dela ut pengar. Utdelningar är också en ägarfråga som bestäms av bolagsstämman. Så i själva verket i teorin så går det inte att ”plundra” ett bolag då beslutet enbart handlar om hur man skall disponera vinsten. Även om det i praktiken givetvis kan vara så att oansvariga ägare kan förstöra goda företag.
Många investerare/sparare/spekulerar gillar att investera i aktier med förmodad hög aktieutdelning. Det kan känns tryckt att var år (eller när de gäller måndag utländska aktier varje kvartal och månad) och det kan säkert vara en klok strategi. Men givetvis är det viktigaste att ett bolag först och främst tjänar pengar då ett bolag utan vinster med inte kommer kunna dela ut pengar till ägarna.
Likaså så finns det individer som tycker utdelningar är nonsens och att alla bolag bord behålla pengarna inom sig för att man skall ha en framtida tillväxt. Det finns goda argument för denna ståndpunkt också.
Men likväl gäller det först och främst precis som i fallet ovan med den höga direktavkastningen att bolaget först och främst tjänar pengar, det är alltid viktigare än vilken utdelning bolaget har detta år, sedan är det ju på så sätt att hög utdelande bolag ofta gör just höga vinster. Historien har gång på gång visat att vi människor har en notorisk icke befogad tro på tillväxt som god investering och en underskattning av låg tillväxt men goda kassaflöden. Det är ytterst sällan som det goda tillväxtföretaget skapas genom att göra förluster i många år fram till genombrottet. Betydligt vanligare än det lilla företaget gör små vinster som med tiden blir stora vinster. Man skapar helt enkelt tillväxt genom att vara ett duktigt företag, tillväxten kommer inte genom någon form av trollslag.
Argumentet att hålla kvar vinster inom bolaget för att expandera är bättre än att dela ut pengar är sympatiskt. Inte minst har det i dessa dåliga tider visat sig att många bolag delat ut för mycket pengar. Ta bara ett sådant företag som Eniro som nu raggar pengar som en gång i tiden delats ut. Så länge som företaget är mycket lönsamt är det bästa att ha pengar och ständigt ha möjligheten att behålla detta inom företaget och expandera detta med bibehållen lönsamhet.
Tyvärr är det oftast inte så lätt. Ett företag har inte oändliga möjligheter att förränta kapital och många gånger så kan mycket kapital tvärt om göra ett företag mindre lönsamt. Låt oss t.ex. ta Warren Buffets favoritbolag See Candy som gör choklad tårtor med en avkastning på 60% på eget kapital eller vad det nu var. Men Warren Buffett har inte hållit kvar direkt mycket pengar i detta företag istället har han delat ut i stort sett varenda krona företaget har gjort i vinst och låtit See Candy hålla fast vid sin litenhet men med extremt god lönsamhet. See Candy hade nog inte varit ett lika bra företag om man hade haft tårttillverkning i alla större amerikanska städer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)