Handelsbanken är ”änna rejääler bank” (ett visst mått av västgötsk accent) och något så ovanligt som en storbank som idag både har bra lönsamhet, nöjda kunder och välavlönad personal.
Så man skulle kunna skriva många rader om hur duktiga dom är på ”banken” och hur trevligt det blir för aktieägarna när banken tjänar bra med pengar. Läsarna på denna blogg har säkert kunnat konstatera att även jag har en förkärlek trevliga och välskötta banker som t.ex. fristående sparbanker och Handelsbanken, lite grovt, i de flesta fall . Men i och med att många andra skribenter skriver så fint om ”banken” med stort B just nu (t.ex. också den notoriske pessimisten Per Lindwall på SvD så tänkte jag att det vore lite kul i alla välmening att vara lite motvalls och istället prata om SHBs dotterbolag Handelsbanken Liv.
Handelsbanken Liv är SHB försäkringsbolag/livbolag och förvaltare av t.ex. tradtionella pensionsförsäkringar ,pensionsförsäkringar där banken väljer placeringar och du som kund inte behöver bry dig om några fondval eller andra ”konstigheter” men också bolaget som säljer fondförsäkringar, kapitalförsäkringar och sakförsäkringar. Handelsbanken Liv är sk. Vinstutdelande försäkringsbolag vilket betyder att bolaget ägs av Handelsbanken i motsats av t.ex. Skandia Liv som ägs av pensionsspararna själva. Detta betyder Handelsbanken kan ta del av vinster i livförvaltningen om det går bra men handelsbankens aktieägare står också risken om det går dåligt. Medan i de av pensionsspararna ägda Livbolagen så är det spararna som tar del av alla vinster (och inte bara 90% av vinsten som hos Handelsbanken) och alla risker medan Handelsbanken står för hela nedåtrisken utan att belasta pensionsspararna. Men det viktigaste är ju givetvis att förvaltningen ger bra långsiktig avkastning alldeles oavsett vilket konstruktion livbolaget har.
Om man som kund idag tecknar en traditionell pensionsförsäkring hos Handelsbanken Liv så sätter man då in pengarna till något som växer ”tryggt och säkert tills du behöver pengarna” som man brukar höra i floskel-reklamen från pensionsbolagen. I Handelsbanken Livs fall har man en ”hög” garanterad ränta pga att bolaget är vinstutdelande, den är 3% före skatt och avgifter givetvis. En ränta som man alltid får på sitt insatta kapital. Sedan kan man givetvis få lite extra återbäringsränta om det går bra också.
Även om det går ned några dagar på börsen så har ju nådens år 2009 varit en ”hyggligt” år att tjäna pengar i. Världens börser har varit raketer, råvarupriser har börjat gå upp osv. Rikedomar har återigen börjat skapats och jag kan nog tänka mig att en och annan småsparare börja känna lite hopp om livet efter fjolårets rejäla ras. Tom Livbolagen hos pensionsföretagen har också börjat kvicka till och flera bolag har börjat betala återbäringsränta till sina kunder igen.
I detta gyllene år så har givetvis Livbolagen haft hyfsad avkastning . Sedan finns de bolag som inte haft så god avkastning, trots den goda investeringsmiljön. Handelsbanken Liv är definitivt ett sådant bolag som inte lyckats så bra, för bolaget har nästan lyckas med det omöjliga detta år och fram till sista september så var årets totalavkastning -1,2% (ja det var rätt med ett minustecken), och då hade man ändå gått på plus under tredje kvartalet, hur är detta möjligt med minus När börsen är upp nästan 40% och allt annat. Jo Handelsbanken Liv trodde nog på fortsatt börsfall då deras portfölj vid senaste årsskifte bestod av 77% obligationer, 10% aktier, 6% fastigheter och 7% övrigt. Idag så fortsätter man satsa på långa svenska statsobligationer som ger någon ynka procent i årsränta och 83% av portföljen är obligationer och aktiedelen är nere på 7%, 5% fastigheter och 5% övrigt (tex. ägande i Skogsfastigheter genom det onoterade bolaget Bergvik Skog). Defensivt som det förslår och får vi ränteuppgångar (vilket för övrigt handelsbankens chefsekonomer tror på) ja då kommer deras Livbolagsförvaltning få än svårare att täjäna pengar.
229Mkr har detta debackel kostat Handelsbankens aktieägare, de första 9 månader , då denna skara av investerare ytterst är de som står för garantin i pensionsförsäkringarna. Summan är faktiskt mer än dubbelt så mycket som Handelsbankens reserveringar för kreditförluster i utlåning till byggföretag i år.
lördag 31 oktober 2009
torsdag 29 oktober 2009
Människorna bakom
Det har varit en hel del skrivet om ekonomibloggare sista tiden bla. att Avanzas nättidning placera.nu genomfört en intervju med ”finansmamman” och sveriges populäraste ekonomibloggar, tom min blogg fick man se en liten skymt på. Kul tycker jag, med detta bloggintresse och varför inte ta tillfället i akt och göra lite personliga reflektioner om just ekonomibloggsfenomenet.
Senaste året så har jag haft förmånen att personligen träffa ett fåtal mer eller mindre ”kända” ”ekonomibloggare” och duktiga skribenter på ekonomiforum som dock inte har en blogg. Öga mot öga över en kopp kaffe eller något glas vin, lite snabbmat, en liten kajaktur och tom visat upp mitt eget hem, tänka sig. Alla dessa bloggare är anonyma och jag tänker givetvis inte berätta vem, hur och var jag träffat dessa. Men det har varit fantastiskt roligt att träffa individer bakom dessa mer eller mindre ”hemliga” pseudonym och givetvis också både intressant och lika skrämmande att själv bjuda på sig med ett handslag och ett "hej på dig". Så här efter att nu träffat en handfull ekonomibloggare så skall jag berätta lite sammanfattande reflektioner om ”människorna bakom”
En vanlig missuppfattning tror jag är att man som läsare av en blogg lätt kategoriserar in individer som en samlig nördar som sover, tänker och skriver ekonomi och aktier, så tror jag absolut inte är fallet, absolut inte bland de jag träffat! Mina reflektioner är att ”ekonomibloggare” är precis som vilken svensson som helst och många gånger med väldigt skiftande intressen och levnadssituation en del har varit piloter, andra brinner för discomusik, någon är en riktigt sport och friluftsnörd, någon har en sommarstuga på västkusten medan andra längtar till värmen vid medelhavet. Och det borde nog också finnas ornitologer och jazzpianister även bland ”ekonomibloggare”. En del är trångbodda singlar med andra har stor familj. Kort och gott precis som vi alla är med väldigt olika bakgrund, ålder och personlighet men med ett gemensamt intresse för att skriva blogg inom ekonomins sfär och säkerligen med lite mer modesta konsumtionsmönster än gemene man och kivnna.
Och tro mig, det är lätt att bilda sig en uppfattning om en individ som kan visa sig ganska annorlunda mot verkligheten.
Personligen så bjuder jag gärna lite på mig själv, särskilt om någon bjuder på middag eller lite fika :-) och jag hoppas också att ni som jag träffat och kanske läser detta inlägg att det varit angenämt att ses även ni.
Senaste året så har jag haft förmånen att personligen träffa ett fåtal mer eller mindre ”kända” ”ekonomibloggare” och duktiga skribenter på ekonomiforum som dock inte har en blogg. Öga mot öga över en kopp kaffe eller något glas vin, lite snabbmat, en liten kajaktur och tom visat upp mitt eget hem, tänka sig. Alla dessa bloggare är anonyma och jag tänker givetvis inte berätta vem, hur och var jag träffat dessa. Men det har varit fantastiskt roligt att träffa individer bakom dessa mer eller mindre ”hemliga” pseudonym och givetvis också både intressant och lika skrämmande att själv bjuda på sig med ett handslag och ett "hej på dig". Så här efter att nu träffat en handfull ekonomibloggare så skall jag berätta lite sammanfattande reflektioner om ”människorna bakom”
En vanlig missuppfattning tror jag är att man som läsare av en blogg lätt kategoriserar in individer som en samlig nördar som sover, tänker och skriver ekonomi och aktier, så tror jag absolut inte är fallet, absolut inte bland de jag träffat! Mina reflektioner är att ”ekonomibloggare” är precis som vilken svensson som helst och många gånger med väldigt skiftande intressen och levnadssituation en del har varit piloter, andra brinner för discomusik, någon är en riktigt sport och friluftsnörd, någon har en sommarstuga på västkusten medan andra längtar till värmen vid medelhavet. Och det borde nog också finnas ornitologer och jazzpianister även bland ”ekonomibloggare”. En del är trångbodda singlar med andra har stor familj. Kort och gott precis som vi alla är med väldigt olika bakgrund, ålder och personlighet men med ett gemensamt intresse för att skriva blogg inom ekonomins sfär och säkerligen med lite mer modesta konsumtionsmönster än gemene man och kivnna.
Och tro mig, det är lätt att bilda sig en uppfattning om en individ som kan visa sig ganska annorlunda mot verkligheten.
Personligen så bjuder jag gärna lite på mig själv, särskilt om någon bjuder på middag eller lite fika :-) och jag hoppas också att ni som jag träffat och kanske läser detta inlägg att det varit angenämt att ses även ni.
onsdag 28 oktober 2009
Fertilitet
Bioteknik är verkligen inte min sak. Det ligger rejält utanför min ”circle of competence” och något som jag nästan aldrig skrivit om här. Jag får ibland en del mail från bloggläsare om allehanda bioteknikbolag och jag måste göra er besvikna på att jag verkligen kan ingenting om dessa bolag, tyvärr, frågorna ställs till fel person.
Däremot så finns det ett bioteknikbolag som jag har mycket känslor för men där jag aldrig ägt några aktier i och inte direkt är superintresserad av att göra heller men det skadar ju aldrig att läsa på och skriva några personliga ord.. Skälet för dessa känslor i det aktuella bolaget är att jag i högsta använd deras produkter, tyvärr alla gånger med misslyckade resultat genom fyra stycken misslyckade provrörsbefruktningar för mig och min fru. Är inte så fertil av mig kort och gott så att säga.
Företaget? Ja det är det lilla göteborgsbolaget Vitrolife som arbetar med den lilla udda produkten näringslösningar till fertilitetsbehandlingar, något som jag med andra ord haft en del av mina spermier i tillsammans med frugans ägg. Utöver denna produkt så håller man också på med transplationslösningar (oftast även här näringslösningar) samt vad man skulle kunna kalla FoU verksamhet inom stamcellsforskning.
Vitrolife har haft en god försäljningsutveckling över tiden med fertilitetsbehandlingar som den största drivkraften där bolaget de senaste åren växer med ung. 15% om året och där omsättning på så sätt dubblas ung. vart 5:e år och samma tillväxt takt verkar även gälla i år, om inte mer.
Vitrolifes produkter är rejält lönsamma med bruttomarginaler på över 70% men sedan så är ju företaget ganska så litet så att bla. admidsitration och FoU äter upp en stor del av vinsterna men nettomarginaler brukar i alla ligga kring 10-12% på sista raden sedan finns det då anledning att tro att centrala kostnader fördelas på större intäkter i framtiden och även nettomarginalen blir bättre med tiden. I dagens läge i och för sig 10% i nettomarginal inte så illa heller men alla bolag som gör förluster och det är ju inte helt ovanligt även med bioteknikbolag som gör förluster om man säger så.
Vitrolife kategoriserar själva sin produkter mer som medicinteknik eller mediciner/bioteknik och deras användning ligger närmare t.ex. Mölnlycke och deras sårvårdsprodukter än mediciner. Tillväxten i bolaget sker idag främst genom geografisk spridning, kärnan har varit Sverige/Norden men nu ökar försäljningen runt om i världen. Den stora potentialen ligger enligt bolaget själva i Nordamerika där man idag enbart har ca. 15% av försäljningen. Tillväxten i Asien har senaste åren varit mycket bra och Kina har numera gått om Sverige som bolagets enskilt största försäljningsland.
Fertilitetsbehandlingar som är det som är bolagets viktigaste kundgrupp är något som idag organiskt växer ganska så mycket. Den främsta orsaken till detta är inte att det föds så mycket fler barn idag utan att fertiliteten hos befolkningen blir sämre och sämre. Orsaken till detta är kort och gott att vi blir allt äldre när vi skaffar barn. Vi är som allra mest fertila i våra kroppar mellan 18-22 men de flesta väljer idag inte att skaffa barn innan man är ca. 30, något som då leder till betydligt fler som får problem med skaffa barn. Men även rensat för ålderskofficienten så har faktiskt fertiliteten gått ned pga sämre folkhälsa med övervikt som en viktig faktor.
Vitrolife har en föredömlig balansräkning om man tycker om stabilitet. Man har idag en soliditet på 88%. Upp 3% sedan årsskiftet pga gjorda vinster. Bolaget har idag räntebärande skulder på lite drygt 5Mkr medan egna likvida medel t.ex. är 8,5Mkr. Och varulagret och kundfordringar på lite drygt 80Mkr är mångdubbelt större än leverantörsskulder och annat. Det är väl tänkbart även om bolaget är mycket litet att man kanske letar ett mindre förvärv kan jag tro. Den goda tillväxten, hyfsade lönsamheten och stabila balansräkningen medför nu att Vitrolife tom börjat betala aktieutdelningar och denna lär kanske höjas ett litet snäpp till våren.
Vitrolife har som klart dominerande huvudägare Skanditek bolaget som nu skall gå samman med Bure.
och ni förstår kanske att det krävdes lite självförtroende att skriva just fertilitet för min egen del…..
Däremot så finns det ett bioteknikbolag som jag har mycket känslor för men där jag aldrig ägt några aktier i och inte direkt är superintresserad av att göra heller men det skadar ju aldrig att läsa på och skriva några personliga ord.. Skälet för dessa känslor i det aktuella bolaget är att jag i högsta använd deras produkter, tyvärr alla gånger med misslyckade resultat genom fyra stycken misslyckade provrörsbefruktningar för mig och min fru. Är inte så fertil av mig kort och gott så att säga.
Företaget? Ja det är det lilla göteborgsbolaget Vitrolife som arbetar med den lilla udda produkten näringslösningar till fertilitetsbehandlingar, något som jag med andra ord haft en del av mina spermier i tillsammans med frugans ägg. Utöver denna produkt så håller man också på med transplationslösningar (oftast även här näringslösningar) samt vad man skulle kunna kalla FoU verksamhet inom stamcellsforskning.
Vitrolife har haft en god försäljningsutveckling över tiden med fertilitetsbehandlingar som den största drivkraften där bolaget de senaste åren växer med ung. 15% om året och där omsättning på så sätt dubblas ung. vart 5:e år och samma tillväxt takt verkar även gälla i år, om inte mer.
Vitrolifes produkter är rejält lönsamma med bruttomarginaler på över 70% men sedan så är ju företaget ganska så litet så att bla. admidsitration och FoU äter upp en stor del av vinsterna men nettomarginaler brukar i alla ligga kring 10-12% på sista raden sedan finns det då anledning att tro att centrala kostnader fördelas på större intäkter i framtiden och även nettomarginalen blir bättre med tiden. I dagens läge i och för sig 10% i nettomarginal inte så illa heller men alla bolag som gör förluster och det är ju inte helt ovanligt även med bioteknikbolag som gör förluster om man säger så.
Vitrolife kategoriserar själva sin produkter mer som medicinteknik eller mediciner/bioteknik och deras användning ligger närmare t.ex. Mölnlycke och deras sårvårdsprodukter än mediciner. Tillväxten i bolaget sker idag främst genom geografisk spridning, kärnan har varit Sverige/Norden men nu ökar försäljningen runt om i världen. Den stora potentialen ligger enligt bolaget själva i Nordamerika där man idag enbart har ca. 15% av försäljningen. Tillväxten i Asien har senaste åren varit mycket bra och Kina har numera gått om Sverige som bolagets enskilt största försäljningsland.
Fertilitetsbehandlingar som är det som är bolagets viktigaste kundgrupp är något som idag organiskt växer ganska så mycket. Den främsta orsaken till detta är inte att det föds så mycket fler barn idag utan att fertiliteten hos befolkningen blir sämre och sämre. Orsaken till detta är kort och gott att vi blir allt äldre när vi skaffar barn. Vi är som allra mest fertila i våra kroppar mellan 18-22 men de flesta väljer idag inte att skaffa barn innan man är ca. 30, något som då leder till betydligt fler som får problem med skaffa barn. Men även rensat för ålderskofficienten så har faktiskt fertiliteten gått ned pga sämre folkhälsa med övervikt som en viktig faktor.
Vitrolife har en föredömlig balansräkning om man tycker om stabilitet. Man har idag en soliditet på 88%. Upp 3% sedan årsskiftet pga gjorda vinster. Bolaget har idag räntebärande skulder på lite drygt 5Mkr medan egna likvida medel t.ex. är 8,5Mkr. Och varulagret och kundfordringar på lite drygt 80Mkr är mångdubbelt större än leverantörsskulder och annat. Det är väl tänkbart även om bolaget är mycket litet att man kanske letar ett mindre förvärv kan jag tro. Den goda tillväxten, hyfsade lönsamheten och stabila balansräkningen medför nu att Vitrolife tom börjat betala aktieutdelningar och denna lär kanske höjas ett litet snäpp till våren.
Vitrolife har som klart dominerande huvudägare Skanditek bolaget som nu skall gå samman med Bure.
och ni förstår kanske att det krävdes lite självförtroende att skriva just fertilitet för min egen del…..
tisdag 27 oktober 2009
Får East capitals fondsparare vad dom betalar för?
Svenska dagbladet har igår på nätet en artikel om att många svenska PPM sparare tar en devalveringsrisk genom att investera i baltikumfonder som ev. enligt svenska dagbladet kanske får se rejäla valutaförluster om de baltiska länderna med Lettland i spetsen genomför en devalvering av de inhemska valutorna.
Baltikum är en idag liten aktiemarknad och det är inte speciellt många företag som är börsnoterade i respektive land och dessutom med förhållandevis dålig likviditet och omsättning. När svenska småsparare rusar in och ur baltikumfonder är det något som kan skapa rejält huvudbry för förvaltaren av fonderna då det kan vara svårt att köpa och sälja aktier i de volymer som kundernas in/utflöden motsvarar och det är till och med så att exempelvis East Capitals baltikumfond helt sonika har fått stänga för att hantera dessa problem. Detta berörs också lite ytligt i artikeln.
Baltikum är ju också en ”tillväxtmarknad” som många fondbolag har synnerligen dyra fonder i. East Capitals Baltikum t.ex. tar ut en fondavgift på 2,5% årligen. Är väl i och för sig en del rabatterad i PPM kan jag tro. Inget av detta berörs av dagbladets artikel.
Men vad som svenska dagbladet istället med lite grävande journalistik enligt mig borde grottat ned sig i när det gäller East Capitals baltikumfond är hur East Capital nu valt att hantera alla dessa problem med stora in/utflöden och likviditetsproblemen i de baltiska marknaderna. Vi tar och tittar in lite i fondens senaste rapporterade innehåll.
Fondens största innehav är det estniska detaljhandelsbolaget Tallinna Kaubamaja, det näst störst med drygt 6% av fonden är svenska statsskuldsväxlar(!!). Svenska statsskuldsväxlar är och för sig en trygg placering men att köpa dessa i stort sett nollräntegivande ränteplaceringar i en aktiefond som har en förvaltningsavgift på 2,5% låter som en bra affär främst för fondbolaget. Tittar vi vidare i placeringsinnehaven så hittar vi på tredje plats den svenska storbanken Swedbank, har ju i och för sig en hel del verksamhet i Baltikum men får nog anses som ett svenskt bolag eller? Och för att diversifiera sig lite så hittar vi också wallenbergarnas stolthet SEB bland de större innehaven samt det finska bolaget Olvi och dessutom har man också lite aktier i sig själv genom börsbolaget East Capital explorer. Ett av fondens större innehav är Eesti Telecom och dom är ju just nu under uppköp så jag kan tänka mig att East Capital nu ersätter denna placering med lite Telia aktier eller?
Baltikum är en idag liten aktiemarknad och det är inte speciellt många företag som är börsnoterade i respektive land och dessutom med förhållandevis dålig likviditet och omsättning. När svenska småsparare rusar in och ur baltikumfonder är det något som kan skapa rejält huvudbry för förvaltaren av fonderna då det kan vara svårt att köpa och sälja aktier i de volymer som kundernas in/utflöden motsvarar och det är till och med så att exempelvis East Capitals baltikumfond helt sonika har fått stänga för att hantera dessa problem. Detta berörs också lite ytligt i artikeln.
Baltikum är ju också en ”tillväxtmarknad” som många fondbolag har synnerligen dyra fonder i. East Capitals Baltikum t.ex. tar ut en fondavgift på 2,5% årligen. Är väl i och för sig en del rabatterad i PPM kan jag tro. Inget av detta berörs av dagbladets artikel.
Men vad som svenska dagbladet istället med lite grävande journalistik enligt mig borde grottat ned sig i när det gäller East Capitals baltikumfond är hur East Capital nu valt att hantera alla dessa problem med stora in/utflöden och likviditetsproblemen i de baltiska marknaderna. Vi tar och tittar in lite i fondens senaste rapporterade innehåll.
Fondens största innehav är det estniska detaljhandelsbolaget Tallinna Kaubamaja, det näst störst med drygt 6% av fonden är svenska statsskuldsväxlar(!!). Svenska statsskuldsväxlar är och för sig en trygg placering men att köpa dessa i stort sett nollräntegivande ränteplaceringar i en aktiefond som har en förvaltningsavgift på 2,5% låter som en bra affär främst för fondbolaget. Tittar vi vidare i placeringsinnehaven så hittar vi på tredje plats den svenska storbanken Swedbank, har ju i och för sig en hel del verksamhet i Baltikum men får nog anses som ett svenskt bolag eller? Och för att diversifiera sig lite så hittar vi också wallenbergarnas stolthet SEB bland de större innehaven samt det finska bolaget Olvi och dessutom har man också lite aktier i sig själv genom börsbolaget East Capital explorer. Ett av fondens större innehav är Eesti Telecom och dom är ju just nu under uppköp så jag kan tänka mig att East Capital nu ersätter denna placering med lite Telia aktier eller?
måndag 26 oktober 2009
Egen pappersmassa lyfter Kinnevik?
Investmentboalget Kinnevik redovisade en god och stabil kvartalsrapport för några dagar sedan mycket givetvis beroende på de generella börsuppgångarna för bolagets stora aktieinnehav i bla. Tele2 och Millicom. Men det som sticker ut är inte de redan kända förändringarna utan i mångt och mycket också tack vare att Kinneviks helägda skogsindustrirörelse nu börjar ”kvickna till” och leverera bättre rörelseresultat än på ett bra tag.
I media så har det skrivits en hel del om den goda utvecklingen för Kinnevik generellt och de stora innehaven som tele2 och möjligtvis också en del om Korsnäs. Men det går nästan inte att hitta ett enda litet ord om en synnerligen (i alla fall fram till dags dato) mycket lyckad investering som Kinnevik gjort under året oh som redan börjat betala avkastning. Det lila pappersmassebruket Rockhammar som redovisas inom Korsnäs och som Kinnevik köpte utav det i våras näst intill konkursfärdiga Rottneros.
Rockhammars som är ett rent pappersmasse bruk, gamla ägare Rottneros tillhör en av de skogsbolagen som inte helt oväntat direkt blivit drabbade av stora skogsdöden när skogskonjunkturen var som sämst i höstas och i våras. För hålla sig vid liv i sista spasmiska ryck så tvingades ”råttan” till såväl nyemission som försäljning av sina tillgångar där Rockhammar var en av bruken som såldes, i detta fall för 147Mkr.
Köparen Kinnevik/Korsnäs har sedan länge varit Rockhammars vikigaste kund och är huvudleverantören av pappersmassan som används i vätskekartongtillverkningen inom Korsnäs. Storleken på Rockhammars produktionskapacitet motsvarar idag ca. 2/3 delar av hela Korsnäs behov av pappersmassa och Rockhammar håller just nu på med en process med att utöka kapitatitet så att man kan leverera hela Korsnäs behov av pappersmassa. Och för Korsnäs är pappersmassa en mycket viktig produkt. Mellan 30-40% av Korsnäs kostnader har just bestått av pappersmassa för övrigt nästan dubbelt så mycket som bolagets personalkostnader. Och för dessa 30-40% av Korsnäs kostnader så har man betalat 147Mkr, inte mycket även om man givetvis nu övertar Rockhammars kostnader.
I alla fall för mig klart förvånat så har ju nästan på dagen sedan denna försäljning/köp genomfördes så har affärsklimatet för skogsbolagen i allmänhet och pappersmassebruken i synnerhet förbättras radikalt. Förlustmaskinen Rockhammar har helt sonika sedan Korsnäs tog över faktiskt gått med vinst trots integrationskostnader för passa in i Korsnäs och bidragit till Korsnäs ganska så okej resultatförbättring på sista tiden. Men den viktiga effekten på sikt blir att Korsnäs genom köpet av Rockhammar förhoppningsvis kan kapa en hel del kostnader, främst i nästa högkonjunktur då pappersmassa är en produkt med närmst våldsamma svängningar i pris, något som varit problematiskt för Korsnäs då deras huvudprodukt, vätskekartong inte alls har samma svängningar i pris utan är en stabil verksamhet.
I media så har det skrivits en hel del om den goda utvecklingen för Kinnevik generellt och de stora innehaven som tele2 och möjligtvis också en del om Korsnäs. Men det går nästan inte att hitta ett enda litet ord om en synnerligen (i alla fall fram till dags dato) mycket lyckad investering som Kinnevik gjort under året oh som redan börjat betala avkastning. Det lila pappersmassebruket Rockhammar som redovisas inom Korsnäs och som Kinnevik köpte utav det i våras näst intill konkursfärdiga Rottneros.
Rockhammars som är ett rent pappersmasse bruk, gamla ägare Rottneros tillhör en av de skogsbolagen som inte helt oväntat direkt blivit drabbade av stora skogsdöden när skogskonjunkturen var som sämst i höstas och i våras. För hålla sig vid liv i sista spasmiska ryck så tvingades ”råttan” till såväl nyemission som försäljning av sina tillgångar där Rockhammar var en av bruken som såldes, i detta fall för 147Mkr.
Köparen Kinnevik/Korsnäs har sedan länge varit Rockhammars vikigaste kund och är huvudleverantören av pappersmassan som används i vätskekartongtillverkningen inom Korsnäs. Storleken på Rockhammars produktionskapacitet motsvarar idag ca. 2/3 delar av hela Korsnäs behov av pappersmassa och Rockhammar håller just nu på med en process med att utöka kapitatitet så att man kan leverera hela Korsnäs behov av pappersmassa. Och för Korsnäs är pappersmassa en mycket viktig produkt. Mellan 30-40% av Korsnäs kostnader har just bestått av pappersmassa för övrigt nästan dubbelt så mycket som bolagets personalkostnader. Och för dessa 30-40% av Korsnäs kostnader så har man betalat 147Mkr, inte mycket även om man givetvis nu övertar Rockhammars kostnader.
I alla fall för mig klart förvånat så har ju nästan på dagen sedan denna försäljning/köp genomfördes så har affärsklimatet för skogsbolagen i allmänhet och pappersmassebruken i synnerhet förbättras radikalt. Förlustmaskinen Rockhammar har helt sonika sedan Korsnäs tog över faktiskt gått med vinst trots integrationskostnader för passa in i Korsnäs och bidragit till Korsnäs ganska så okej resultatförbättring på sista tiden. Men den viktiga effekten på sikt blir att Korsnäs genom köpet av Rockhammar förhoppningsvis kan kapa en hel del kostnader, främst i nästa högkonjunktur då pappersmassa är en produkt med närmst våldsamma svängningar i pris, något som varit problematiskt för Korsnäs då deras huvudprodukt, vätskekartong inte alls har samma svängningar i pris utan är en stabil verksamhet.
lördag 24 oktober 2009
Hur trovärdiga är Volvos finansiella mål?
Det här blir ett kort blogginlägg. ”Investment” AB Volvo har ett finansiellt mål att skuldsättningsgraden i bolagen inte skall vara över 40%. Dvs bolagets nettoskuld/eget kapital. Idag i senaste rapporten så redovisar AB Volvo en skuldsättningad på 85%. Nåväl att en sådan skuldsättningsbolag är låg i private equity sammanhang och det finns mängder med industribolagsbollegor likt t.ex. Trelleborg som varit upp nästan mot 150% men ändå, vad för trovärdighet signalerar Volvo sina finansiella mål?
Enligt mig så vore det nog bra för Volvo att genomföra en nyemission inom det närmsta året för att komma till rätta med sin i relation till sina finansiella mål höga skuldsättning men uppenbarligen så verkar bolagets styrelse ganska så obekymrad över mångmiljardskulderna. I och för sig vänder konjunkturen upp så lär det ju bli en rejäl hävstång på resultatutvecklingen.
Ett annat börsbolag som ”fuskar” med sina finansiella mål är fastighetsbolaget Kungsleden som idag har ränteäckningsgrader inte så där mycket över ”break-even” när målet är att ha ränteteckningsgrad aldrig under 1,5%. Vilket om man inte talar fikonspråk betyder att man har som mål att driftsnettot (dvs hyresintäkter-utgifter ex. ränta) skall vara 50% högre än bolagets ränteutgifter. När man idag bara ha en ”marginal” på ung. 10%. Men man är väl på Kungsleden inte direkt oroliga för räntehöjningar…
Enligt mig så vore det nog bra för Volvo att genomföra en nyemission inom det närmsta året för att komma till rätta med sin i relation till sina finansiella mål höga skuldsättning men uppenbarligen så verkar bolagets styrelse ganska så obekymrad över mångmiljardskulderna. I och för sig vänder konjunkturen upp så lär det ju bli en rejäl hävstång på resultatutvecklingen.
Ett annat börsbolag som ”fuskar” med sina finansiella mål är fastighetsbolaget Kungsleden som idag har ränteäckningsgrader inte så där mycket över ”break-even” när målet är att ha ränteteckningsgrad aldrig under 1,5%. Vilket om man inte talar fikonspråk betyder att man har som mål att driftsnettot (dvs hyresintäkter-utgifter ex. ränta) skall vara 50% högre än bolagets ränteutgifter. När man idag bara ha en ”marginal” på ung. 10%. Men man är väl på Kungsleden inte direkt oroliga för räntehöjningar…
fredag 23 oktober 2009
Midway måste lära sig förklara bättre
Midway Holding är ett gammalt klassiskt blandat konglomerat dvs ett rörelsedrivande drivande bolag med dotterbolag inom vitt skilda områden som egentligen inte har så mycket med varandra att göra mer än att kassflöden kan som koncernbidrag lämnas mellan bolagen med ett moderbolag som ”paraply”. Midway är också blandat i den omfattningen att man också har en kapitalförvaltningsverksamhet där man som ett komplement till de rörelsedrivande bolagen också har en inte oäven börsaktieverksamhet.
Midway har en mycket spartansk ekonomisk redovisning och det är inte lätt som utomstående att alla gånger förstå vad som händer och sker inom bolaget. Kortfattat så kan man säga att man delar upp sin redovisning i affärsområdena teknikföretag, handelsföretag och kapitalförvaltning och kort och gått nöjer sig med en summarisk resultat och balansräkning samt en kassaflödesredovisning. Så det är rena rama motsatsen till det uppsatsskrivande som många andra bolag numera glädjande enligt mig ägnar sig åt för att redovisa för omvärlden vad man är för typ av bolag och hur den finansiella situationen ser ut. Midways redovisning är idag ungefär lika upphetsande som att läsa Investor årsredovisningar från 1930-talet.
Hur kapitalförvaltningsverksamheten ser ut i bolaget är i mångt och mycket även den höjd i dunkel och den enda informationen man får är resultatet i respektive rapport och sedan så brukar det gömma sig en och annan not i årsredovisningen som talar om de större innehaven vid respektive årsskifte. Man brukar dock ibland även starta dotterbolag som har som uppgift att äga belånade aktier i något större börsbolag. År 2007 gjorde Midway t.ex. en rejäl vinst på TeliaSonera aktier på detta sätt. Vad som kanske är desto knepigare är att Midway i alla fall vad jag upplever det som ibland gör olika former av saminvesteringar med Sten K Johnson (huvudaktieägaren i Midway)och hans glada vänner investeringsbolaget i Telia t.ex. var enbart delägt av Midway och för vara minoritetsaktieägare i Midway så måste man ha benhård tro på Sten K Johnsson ibland har han tom gjort affärer med Midway genom att köpa loss fastigheter och hela dotterbolag ibland. Men baserat på historiska prestationer så är han bevisligen framgångsrik.
En annan sak som man bör ta sig en funderare kring är att Midway i alla fall enligt mig har en synnerligen konservativ redovisning och här redovisas minsann inga vinster i onödan och hela balansräkningen är ”hard assets” och det bolaget prioriterar är kort och gott kassaflöden. Även om kassaflödensanalysen är svår att helt vara införstådd i och hur mycket som är kapitalförvaltning respektive rörelsedrivandebolag. Även där får man nöja sig till att få reda på mer en gång om årets i årsredovisningen.
Kort och gott Midway är ett mycket välskött och konservativt skött bolag med god ordning på sina siffror men när det gäller att förklara detta för omvärlden så finns det mycket övrigt att önska. Man borde enligt mig precis som Ratos löpande redovisa resultaten för respektive dotterbolag och sedan så kanske man också borde likt Kinnevik och Latour och redovisa en uppskattning av hur bolagets substansvärde kan se ut.
Midway har en mycket spartansk ekonomisk redovisning och det är inte lätt som utomstående att alla gånger förstå vad som händer och sker inom bolaget. Kortfattat så kan man säga att man delar upp sin redovisning i affärsområdena teknikföretag, handelsföretag och kapitalförvaltning och kort och gått nöjer sig med en summarisk resultat och balansräkning samt en kassaflödesredovisning. Så det är rena rama motsatsen till det uppsatsskrivande som många andra bolag numera glädjande enligt mig ägnar sig åt för att redovisa för omvärlden vad man är för typ av bolag och hur den finansiella situationen ser ut. Midways redovisning är idag ungefär lika upphetsande som att läsa Investor årsredovisningar från 1930-talet.
Hur kapitalförvaltningsverksamheten ser ut i bolaget är i mångt och mycket även den höjd i dunkel och den enda informationen man får är resultatet i respektive rapport och sedan så brukar det gömma sig en och annan not i årsredovisningen som talar om de större innehaven vid respektive årsskifte. Man brukar dock ibland även starta dotterbolag som har som uppgift att äga belånade aktier i något större börsbolag. År 2007 gjorde Midway t.ex. en rejäl vinst på TeliaSonera aktier på detta sätt. Vad som kanske är desto knepigare är att Midway i alla fall vad jag upplever det som ibland gör olika former av saminvesteringar med Sten K Johnson (huvudaktieägaren i Midway)och hans glada vänner investeringsbolaget i Telia t.ex. var enbart delägt av Midway och för vara minoritetsaktieägare i Midway så måste man ha benhård tro på Sten K Johnsson ibland har han tom gjort affärer med Midway genom att köpa loss fastigheter och hela dotterbolag ibland. Men baserat på historiska prestationer så är han bevisligen framgångsrik.
En annan sak som man bör ta sig en funderare kring är att Midway i alla fall enligt mig har en synnerligen konservativ redovisning och här redovisas minsann inga vinster i onödan och hela balansräkningen är ”hard assets” och det bolaget prioriterar är kort och gott kassaflöden. Även om kassaflödensanalysen är svår att helt vara införstådd i och hur mycket som är kapitalförvaltning respektive rörelsedrivandebolag. Även där får man nöja sig till att få reda på mer en gång om årets i årsredovisningen.
Kort och gott Midway är ett mycket välskött och konservativt skött bolag med god ordning på sina siffror men när det gäller att förklara detta för omvärlden så finns det mycket övrigt att önska. Man borde enligt mig precis som Ratos löpande redovisa resultaten för respektive dotterbolag och sedan så kanske man också borde likt Kinnevik och Latour och redovisa en uppskattning av hur bolagets substansvärde kan se ut.
måndag 19 oktober 2009
Kasta efterlevandeskyddet i sjön!
Läste som hastigast ett blogginlägg från en privatekonom på Länsförsäkringar som skrev mycket förnuftigt att man i sitt pensionsval för ev. tjänstepension inte skulle kasta pengarna i sjön genom att ha ett efterlevandeskydd fast man kanske inte ens kan använda sig av skyddet då man i alla fall inte har några efterlevande (exempelvis en ogift man/kvinna utan barn) man betalar då en massa avgifter för någonting som inte är användbart för fem öre.
Tyvärr är det så att många bank och försäkringsbolag marknadsför efterlevandeskydd i pensionsförsäkringar ibland med skrämselpropaganda. När man har en värdefull pensionsförsäkring så vill man givetvis sin respektive och eventuella barn sitt allra bästa för tänk om man dör? Pengarna man då har i en pensionsförsäkring försvinner upp i rök och hur skall det då gå för barnen? Allt vill ju sin respektive och barn väl så vad kan vara mer barmhärtigt än att ha ett efterlevandeskydd på pensionsförsäkringen?
Jag håller med privatekonomen på länsförsäkringar i det hon skriver att man inte skall kasta pengarna i sjön när det gäller efterlevandeskydd. Ett betydligt bättre val för nästan alla är att kasta efterlevandeskyddet på arbetsgivarbetalda pensionsförsäkringar i sjön istället. Att ha pensionsförsäkringar där man år ut och år in betalar försäkringspremier utöver då försäkringsbolagets alla kostnader leder till en lägre pension men också ibland falsk trygghet.
En tragisk bieffekt är att ett efterlevandeskydd i en pensionsförsäkring ger mycket dåligt skydd när man behöver skyddet som mest. När man som kanske 30 åring står med förhållandevis nyköpt villa och miljonlån så ger efterlevandeskyddet i stort sett inget skydd alls mer än kanske 50 000kr eller något sådant. Sedan som pensionär med färdigamorterat hus, utflugna barn och kanske en rejäl besparing på banken dessutom ja då ökar värdet av efterlevandeskyddet då mer pengar är inbetalt i pensionsförsäkringen man kan ju fråga sig vilken familj som är mest sårbar?
Precis på samma sätt som man lämpligtvis inte tecknar en försäkring på sporthandeln på de nya skidorna eller försäkringen på Tvn och videokameran utan istället har en separat hemförsäkring så gör sig efterlevandeskydd och livförsäkringar bäst separat.
Bor man som singel i hyresrätt så behöver man givetvis knappt något försäkringsskydd alls men när behovet att skydd är större med kanske, hus barn och skulder ja då är alternativet att teckna en privat livförsäkring och kanske och en sjuk(skrivnings)försäkring ett mycket bättre alternativ än att ha efterlevandeskydd på pensionsförsäkringen.
En livförsäkring på en kvarts miljon kostar inte mer än några tior per månado hos t.ex. länsförsäkringar eller Skandia och lägg till några tior till och du har en försäkring som där du får några tusenlappar till varje månad om du skulle bli långvarigt sjuk. En fristående försäkring från efterlevandeskyddet ger direkt vid tecknandet bästa skyddet. Genom att hålla försäkringen utanför pensionsförsäkringen så kommer också din pension (om du nu lever den dagen) också som en bisak att bli lite högre.
Tyvärr är det så att många bank och försäkringsbolag marknadsför efterlevandeskydd i pensionsförsäkringar ibland med skrämselpropaganda. När man har en värdefull pensionsförsäkring så vill man givetvis sin respektive och eventuella barn sitt allra bästa för tänk om man dör? Pengarna man då har i en pensionsförsäkring försvinner upp i rök och hur skall det då gå för barnen? Allt vill ju sin respektive och barn väl så vad kan vara mer barmhärtigt än att ha ett efterlevandeskydd på pensionsförsäkringen?
Jag håller med privatekonomen på länsförsäkringar i det hon skriver att man inte skall kasta pengarna i sjön när det gäller efterlevandeskydd. Ett betydligt bättre val för nästan alla är att kasta efterlevandeskyddet på arbetsgivarbetalda pensionsförsäkringar i sjön istället. Att ha pensionsförsäkringar där man år ut och år in betalar försäkringspremier utöver då försäkringsbolagets alla kostnader leder till en lägre pension men också ibland falsk trygghet.
En tragisk bieffekt är att ett efterlevandeskydd i en pensionsförsäkring ger mycket dåligt skydd när man behöver skyddet som mest. När man som kanske 30 åring står med förhållandevis nyköpt villa och miljonlån så ger efterlevandeskyddet i stort sett inget skydd alls mer än kanske 50 000kr eller något sådant. Sedan som pensionär med färdigamorterat hus, utflugna barn och kanske en rejäl besparing på banken dessutom ja då ökar värdet av efterlevandeskyddet då mer pengar är inbetalt i pensionsförsäkringen man kan ju fråga sig vilken familj som är mest sårbar?
Precis på samma sätt som man lämpligtvis inte tecknar en försäkring på sporthandeln på de nya skidorna eller försäkringen på Tvn och videokameran utan istället har en separat hemförsäkring så gör sig efterlevandeskydd och livförsäkringar bäst separat.
Bor man som singel i hyresrätt så behöver man givetvis knappt något försäkringsskydd alls men när behovet att skydd är större med kanske, hus barn och skulder ja då är alternativet att teckna en privat livförsäkring och kanske och en sjuk(skrivnings)försäkring ett mycket bättre alternativ än att ha efterlevandeskydd på pensionsförsäkringen.
En livförsäkring på en kvarts miljon kostar inte mer än några tior per månado hos t.ex. länsförsäkringar eller Skandia och lägg till några tior till och du har en försäkring som där du får några tusenlappar till varje månad om du skulle bli långvarigt sjuk. En fristående försäkring från efterlevandeskyddet ger direkt vid tecknandet bästa skyddet. Genom att hålla försäkringen utanför pensionsförsäkringen så kommer också din pension (om du nu lever den dagen) också som en bisak att bli lite högre.
torsdag 15 oktober 2009
Avanza goes into debt?
Nätaktiemäklaren Avanza har sedan lång tid tillbaka haft som ett övergripande mål att icke-courtageintäkter skall vara större än bolagets samlade kostnader. För en aktiemäklare så utgör givetvis aktiecourtage den viktigaste intäkten men är också en intäkt som svänger i takt med börsutvecklingen går börsen upp så ökar intäkterna och går börsen ned så minskar intäkterna för Avanza och det finns en risk att en expansion av förvaltat kapital och fler kunder ökar bolagets kostnader till följd av expansion och sedan när börsnedgångarna kommer så minskar bolagets vinster betänkligt då relation kostnader-intäkter försämras. För att då försöka stabilisera den bakomliggande ”svängigheten” i ett aktiemäklares lönsamhet så har Avanza målet att icke-courtagebringande intäkter utgör ”taket” för bolagets kostnader, mycket klokt resonerat enligt mig.
Hur tjänar då en internetaktiemäklare pengar förutom courtage? I huvudsak finns tre olika intäktskällor dels kostnader som man fakturerar sina kunder som t.ex. depåavgifter, kostnader för försäkringar, uppläggningsavgifter för blankningsaffärer osv. Sånt har Avanza inte mycket av. En annan intäktskälla av mer återkommande karaktär är kick-backs på fonder. Det fungerar på så sätt att alla avanzakunder är en gemensam kund hos de fondbolag som mäklaren erbjuder och att denna stora kund då får rabatt på fondavgiften medan kunderna faktureras fullt ut på fondavgiften. Låt säg att en fond har en förvaltningsavgift på 1,5% och Avanza har förhandlat fram att man får en kick-back på 0,4% av insatt fondkapital. Om Avanzas kunder då gemensamt sätter in 1Mkr i denna fond så får Avanza en årlig kick-back på 4000kr per år och per miljon.
Kanske inte låter så mycket men man ser samtidigt vitsen med att ha många kunder med långsiktigt pensionssparande t.ex.
Sedan finns den traditionella intäktskällan för alla banker. Räntenettot. Dvs skillnaden mellan räntan som banken betalar sina inlåningskunder och ev. kreditgivare samt räntan som man själv får in på de kunder som tagit upp lån i banken.
Nästan alla banker har idag ett stort inlåningsunderskott bland sina kunder vilket kortfattat betyder att vi svenskar har mindre pengar på sparkontot än vi har i lån på våra bostäder mm. För att balansera detta ”underskott” i banken så måste banken själv ta upp lån för att kunna ge lån. (en vanlig missuppfattning är att banken lånar ut luft men så är givetvis inte fallet). T.ex. om Banken har stora bostadslån bland sina kunder så ger banken i sin tur ut bostadsobligationer för att få in de pengar som krävs för att kunna finansiera sina kunders lån och kunna ta del av ränteskillnaden.
Alla banker har dock inte inlåningsunderskott. Avanza Bank har i själva verket ett inlåningsöverskott på ca. 6,5Mdr dvs Avanzas kunder har istället mer likvida medel på sparkonton, i kapitalförsäkringar och depåer än vad kunderna har i lån hos banken. Har banken ett inlåningöverskott så måste ju själv banken placera detta överskott till en högre ränta än man själv ger sina kunder. Beroende på vilken risk banken vill ta så kan man placera pengarna på olika sätt. Avanza är en bank som vill ta väldigt låg risk och man inte ens placerat sitt överskott i svenska banker utan lagt överskottet i det säkraste som finns, riksgälden mao.
När nu riksbanken chocksänkt räntan till noll och intet så har detta klart drabbat Avanzas räntenetto (ungefär halverat!) och inlåningsöverskottet har knappt kunna förvaltas med vinst alls (räntan är i stort sett noll!) vilket då gjort det mycket svårare för Avanza att uppfylla sitt mål om att ha icke courtageintäkter som är större än kostnaderna.
I syfte att öka förräntningen på inlåningsöverskottet så lanserar man idag en helt ny produkt, sk. ”Superlånet” där räntan sätts till 0,99% på upptagna värdepapperslån till låg risk (maximalt 35% av ett antal likvida och förutbestämda aktier som kunderna innehar). Och syftet är givetvis att minska bankens inlåningsöverskott och på så sätt även öka bankens räntenetto. Att räntan sedan sätts till nivåer som är lägre än gängse bostadslåneräntor lär säkert locka en och annan kund att ta ut ett värdeppapperslån och för dessa pengar betala av lån med dyrare räntesatser även om det säkerligen främst kommer locka kunder att med lånade pengar köpa mer aktier och Avanza tjänar både mer courtage och räntenetto…
Skall bli intressant och se om Avanzas inlåningsöverskott blir kvar eller om Avanza framgent ger sig ut på kreditmarknaden att själv ta upp lån för att låna ut till sina kunder.
Lite intressant kuriosa är att det börsnoterade Investmentbolaget Industrivärden skulle faktiskt kunna sänka sina lånekostnader en del om man satte in sina aktieinnehav i en depå hos Avanza och ersatte sin korta finansiering på någon miljard med Avanzas ”superlån”. Avanzapojkarna Storåkers och Hemberg får väl ringa upp direktörer Nyrén och Hedelius…..
Hur tjänar då en internetaktiemäklare pengar förutom courtage? I huvudsak finns tre olika intäktskällor dels kostnader som man fakturerar sina kunder som t.ex. depåavgifter, kostnader för försäkringar, uppläggningsavgifter för blankningsaffärer osv. Sånt har Avanza inte mycket av. En annan intäktskälla av mer återkommande karaktär är kick-backs på fonder. Det fungerar på så sätt att alla avanzakunder är en gemensam kund hos de fondbolag som mäklaren erbjuder och att denna stora kund då får rabatt på fondavgiften medan kunderna faktureras fullt ut på fondavgiften. Låt säg att en fond har en förvaltningsavgift på 1,5% och Avanza har förhandlat fram att man får en kick-back på 0,4% av insatt fondkapital. Om Avanzas kunder då gemensamt sätter in 1Mkr i denna fond så får Avanza en årlig kick-back på 4000kr per år och per miljon.
Kanske inte låter så mycket men man ser samtidigt vitsen med att ha många kunder med långsiktigt pensionssparande t.ex.
Sedan finns den traditionella intäktskällan för alla banker. Räntenettot. Dvs skillnaden mellan räntan som banken betalar sina inlåningskunder och ev. kreditgivare samt räntan som man själv får in på de kunder som tagit upp lån i banken.
Nästan alla banker har idag ett stort inlåningsunderskott bland sina kunder vilket kortfattat betyder att vi svenskar har mindre pengar på sparkontot än vi har i lån på våra bostäder mm. För att balansera detta ”underskott” i banken så måste banken själv ta upp lån för att kunna ge lån. (en vanlig missuppfattning är att banken lånar ut luft men så är givetvis inte fallet). T.ex. om Banken har stora bostadslån bland sina kunder så ger banken i sin tur ut bostadsobligationer för att få in de pengar som krävs för att kunna finansiera sina kunders lån och kunna ta del av ränteskillnaden.
Alla banker har dock inte inlåningsunderskott. Avanza Bank har i själva verket ett inlåningsöverskott på ca. 6,5Mdr dvs Avanzas kunder har istället mer likvida medel på sparkonton, i kapitalförsäkringar och depåer än vad kunderna har i lån hos banken. Har banken ett inlåningöverskott så måste ju själv banken placera detta överskott till en högre ränta än man själv ger sina kunder. Beroende på vilken risk banken vill ta så kan man placera pengarna på olika sätt. Avanza är en bank som vill ta väldigt låg risk och man inte ens placerat sitt överskott i svenska banker utan lagt överskottet i det säkraste som finns, riksgälden mao.
När nu riksbanken chocksänkt räntan till noll och intet så har detta klart drabbat Avanzas räntenetto (ungefär halverat!) och inlåningsöverskottet har knappt kunna förvaltas med vinst alls (räntan är i stort sett noll!) vilket då gjort det mycket svårare för Avanza att uppfylla sitt mål om att ha icke courtageintäkter som är större än kostnaderna.
I syfte att öka förräntningen på inlåningsöverskottet så lanserar man idag en helt ny produkt, sk. ”Superlånet” där räntan sätts till 0,99% på upptagna värdepapperslån till låg risk (maximalt 35% av ett antal likvida och förutbestämda aktier som kunderna innehar). Och syftet är givetvis att minska bankens inlåningsöverskott och på så sätt även öka bankens räntenetto. Att räntan sedan sätts till nivåer som är lägre än gängse bostadslåneräntor lär säkert locka en och annan kund att ta ut ett värdeppapperslån och för dessa pengar betala av lån med dyrare räntesatser även om det säkerligen främst kommer locka kunder att med lånade pengar köpa mer aktier och Avanza tjänar både mer courtage och räntenetto…
Skall bli intressant och se om Avanzas inlåningsöverskott blir kvar eller om Avanza framgent ger sig ut på kreditmarknaden att själv ta upp lån för att låna ut till sina kunder.
Lite intressant kuriosa är att det börsnoterade Investmentbolaget Industrivärden skulle faktiskt kunna sänka sina lånekostnader en del om man satte in sina aktieinnehav i en depå hos Avanza och ersatte sin korta finansiering på någon miljard med Avanzas ”superlån”. Avanzapojkarna Storåkers och Hemberg får väl ringa upp direktörer Nyrén och Hedelius…..
onsdag 14 oktober 2009
Fyllelånen förbjuds äntligen i Finland
Läste som hastigast i en nyhetsnotis att Finland nu tar ett stenhårt grepp mot fyllelånadet i landet. Man har nämligen beslutat sig för att förbjuda medborgarna att ta SMS lån efter klockan 23 på kvällen. Som Gert Fylking skulle sagt, äntligen!
Nej i Finland så skall man nu som ansvarstagande samhällsmedborgare enbart få lov att ta snabblån via sms mitt på ljusan dan, inga nattliga eskapader i berusning här inte. Man får gott lov att sova på saken till klockan 07:00 då smslånen återigen öppnar sina portar, kanske lagom för att hinna hem och se på krognotan kan jag tro?
Men detta skulle man ju kunna utveckla, kanske borde man istället inför alkolås på mobilen? Då kanske man slipper både felskickade snusksms, samtal till svartaxi och smslån på en och samma gång? Vore det något?
Eller är det första april idag?
Nej i Finland så skall man nu som ansvarstagande samhällsmedborgare enbart få lov att ta snabblån via sms mitt på ljusan dan, inga nattliga eskapader i berusning här inte. Man får gott lov att sova på saken till klockan 07:00 då smslånen återigen öppnar sina portar, kanske lagom för att hinna hem och se på krognotan kan jag tro?
Men detta skulle man ju kunna utveckla, kanske borde man istället inför alkolås på mobilen? Då kanske man slipper både felskickade snusksms, samtal till svartaxi och smslån på en och samma gång? Vore det något?
Eller är det första april idag?
Har EQT blivit en gökunge för Investor?
Investor var tillsammans med Öresund de första bolagen att redovisa resultaten för det senaste kvartalet. När det gäller Investor så är ju dessa rapporter numera med Börje Ekholm som Överbefälhavare rena skönlitterära mästerverken fylld med anekdoter och andra små lustigheter blandat med en allvarsam ton om de skräckinjagande tider vi befinner oss i.
Om jag förstått de senaste tidningskommentarerna om Investor utveckling i år så är det lite omvända världen mot hur det såg ut i våras då geniförklarades Investor och Ekholm till ha gjort vältajmade försäljningar nu handlar kommentarerna om att Investor missat börsfesten och hur fega Investor varit i ”window of opportunites” som var öppet förra hösten fram till i våras. När nu börsen rusat iväg ordentligt och skapat rikedom åt dem som ägt aktier för fulla muggar.
Jag kan tycka att tidningskommentarerna är lite onyanserade och inte riktigt går på djupet till varför Investor i relation till börsen som helhet haft en lite medioker utveckling. För faktum är att Investor inte alls haft en dålig utveckling i börsportfölj av kärninvesteringar denna del av Investor har haft en totalavkastning de första tre kvartalen om +39% val i fas med börsens totalavkastning om 42% och då utgör ändå AstraZeneca en av de största Investor innehaven och detta bolaget har haft en medioker utvecklig relativt sett i år. Bättre har det gått för t.ex. Electrolux som är upp 130% i totalavkastning och SEB som är upp +50% fram till sista september. Investor har också tecknat sina ägarandelar i nyemissioner som i alla fall hitillis visat sig vara finansiella lyckokast.
Noterade aktier är också det allra största affärsområdet för Investor. Har det varit Investors ”enorma” kassa som varit bromsklossen för substansvärdesutvecklingen då? Kassan uppgick den sista september till 1,1Mdr i absoluta tal givetvis enorma summor men relativt sett till Investors balansomslutning nästan lilleputt pengar 1,1 Mr utgör mindre än 1% av substansen och 1% i nettokassa eller nettoskuld gör ingen direkt skillnad för den totala substansvärdesutvecklingen.
Så vad är då orsaken till den relativa kräftgången när det inte varit något fel på aktieportföljen eller inte heller direkt kassan.
Jo Investor har nämligen några gökungar i familjen.
Först de operativa innehaven som såsom grupp inte har kunnat tjänat så mycket pengar att man kunna täcka sina räntebetalningar utan att nagga på det egna kapitalet sista åren. I själva verket är det idag bara Mölnlycke som klarar av att leverera lite pengar. Resten har gått back. Och även om teleoperatören 3 nu har börjat nå break-even i sina resultat så har 5Mdr de senaste åren försvunnit från investerat eget kapital, mer än ett helt Husqvarna för att ge lite perspektiv. Enligt Kung Börje så är dock utvecklingen inom många operativa företag på god väg, återstår att se hur gott.
En annan klar gökunge i den totala portföljen numera är EQT. Riskkapitalfonderna inom EQT levererade för några år sedan fina vinster och kassaflöden till Investormen nu när vinstnivåerna gått ned så är det många EQT bolag som haft svårt med sina finanser och betala höga räntor. 1,5Mdr har Investor fått skjuta till i kapitaltillskott samtidigt som man fått skriva ned värden med över miljarden. Även här kan man nog anta att det blir några tuffa år där Investor inte kan räkna med några jättevinster utbetalade från EQT. Även EQTs höga belåning av sina innehav (jämförelse mot t.ex. Ratos) straffar sig nu när resultaten gått ned.
Den sista gökungen i Wallenbergarna stolthet är bolagets alla kostnader. Med tanke på EQT, operative innehav mm så är det ju i stort sett omöjligt att får reda på exakt hur stora omkostnader och förvaltningsutgifter som bolaget drar runt. Men på ett år är det i alla fall minst en halv miljard på årsbasis.
Men Investor har en spännande framtid framför sig då bolaget har mycket krut i bössan och säkerligen kan göra något billigt förvärv av ett nytt operativt bolag det närmsta halvåret. Vilket bolag kan man tänka sig lägga beslag på?
På bild, var ute och paddlade i helgen. Kallt men fantastiskt bra väder.
måndag 12 oktober 2009
Varumärken kommer och går men några består
Ett starkt varumärke är givetvis guld värt för ett företag. Genom att man har ett starkt varumärke så kan man kortfattat sälja en produkt med ”mediokert” innehåll . Det mest klassiska exemplet på ett fantastiskt starkt varumärke är givetvis Coca-Cola.
Coca-Cola är ett företag som säljer i stort sett likvärdiga produkter med flera andra företag. Cola drycker smakar i stort identiskt vare sig dom heter Ica-cola, Cuba-cola, Pepsi, hemgjorde sodastreamcola eller just Coca-Cola. Men genom att Coca-Cola är ett så enormt starkt varumärke så kan Coca-Cola sälja sin egen produkt (vet att Coca-Cola också har mängder med andra produkter än just Cola) både dyrare och i betydligt större omfattning än sina konkurrent. Produktens värde sitter således i varumärket.
Däremot så kan man givetvis inte sälja ett medioker produkt allt för länge innan varumärken kanske solkas ned och försvagas. Givetvis är dock också så att våra värderingar av produkters värde kan skifta med tiden dvs populariteten kan växla. Inte minst modebolag är ju i denna sits där det ena årets skall vara Levis jeans, nästa år är Diesel populärt och sedan nästa år så kommer några annat märke upp.
Det genomförs varje år givetvis en massa undersökningar av dyra välbetalda konsulter där man rankar de starkaste varumärkena. I de senaste globala mätningarna så är världens mest starka varumärke just ovan nämnda Coca-Cola., men så har det inte alltid varit!
Låt oss gå tillbaka 12 år i tiden, vilka företag var det då som var världens allra starkaste varumärken? (källa: Interbrands, ”best global Brands” 1996) Jo Coca-Cola var ett starkt varumärke redan då plats nummer 2 i rankingen med McDonalds på guldplats (idag nere på plats 8). Andra varumärken som var starka 1996 är lika starka idag t.ex. Microsoft, Disney. Men det finns också ett antal företag som åkt rejäl kälkbana. Allra värst har det gått för Kodak plats 4 i världen för 12 år sedan som ständig huvudsponsor av olympiska spel mm. Idag, inte ens på plats 100 så kan det gå när man missar den digitala revolutionen. Det andra sänkena är Levi’s och Marlboro som inte alls är lika populära idag som tidigare och detsamma gäller också ”The best a man can get”, Gilette som dalar i popularitet.
Sedan så har vi då dagens ärade stjärnor och tillväxtraketer företag såsom Toyota, Google och Nokia som blivit betydligt starkare varumärken.
Men hur går det i framtiden, Microsoft är det företaget bland de 100 starkaste varumärkena om 12 år? Erövrar WESC världen? Blir det återigen status att äga en Mercedes eller ett hus med Electroluxkylskåp?
Coca-Cola är ett företag som säljer i stort sett likvärdiga produkter med flera andra företag. Cola drycker smakar i stort identiskt vare sig dom heter Ica-cola, Cuba-cola, Pepsi, hemgjorde sodastreamcola eller just Coca-Cola. Men genom att Coca-Cola är ett så enormt starkt varumärke så kan Coca-Cola sälja sin egen produkt (vet att Coca-Cola också har mängder med andra produkter än just Cola) både dyrare och i betydligt större omfattning än sina konkurrent. Produktens värde sitter således i varumärket.
Däremot så kan man givetvis inte sälja ett medioker produkt allt för länge innan varumärken kanske solkas ned och försvagas. Givetvis är dock också så att våra värderingar av produkters värde kan skifta med tiden dvs populariteten kan växla. Inte minst modebolag är ju i denna sits där det ena årets skall vara Levis jeans, nästa år är Diesel populärt och sedan nästa år så kommer några annat märke upp.
Det genomförs varje år givetvis en massa undersökningar av dyra välbetalda konsulter där man rankar de starkaste varumärkena. I de senaste globala mätningarna så är världens mest starka varumärke just ovan nämnda Coca-Cola., men så har det inte alltid varit!
Låt oss gå tillbaka 12 år i tiden, vilka företag var det då som var världens allra starkaste varumärken? (källa: Interbrands, ”best global Brands” 1996) Jo Coca-Cola var ett starkt varumärke redan då plats nummer 2 i rankingen med McDonalds på guldplats (idag nere på plats 8). Andra varumärken som var starka 1996 är lika starka idag t.ex. Microsoft, Disney. Men det finns också ett antal företag som åkt rejäl kälkbana. Allra värst har det gått för Kodak plats 4 i världen för 12 år sedan som ständig huvudsponsor av olympiska spel mm. Idag, inte ens på plats 100 så kan det gå när man missar den digitala revolutionen. Det andra sänkena är Levi’s och Marlboro som inte alls är lika populära idag som tidigare och detsamma gäller också ”The best a man can get”, Gilette som dalar i popularitet.
Sedan så har vi då dagens ärade stjärnor och tillväxtraketer företag såsom Toyota, Google och Nokia som blivit betydligt starkare varumärken.
Men hur går det i framtiden, Microsoft är det företaget bland de 100 starkaste varumärkena om 12 år? Erövrar WESC världen? Blir det återigen status att äga en Mercedes eller ett hus med Electroluxkylskåp?
tisdag 6 oktober 2009
Hur nöjd är du?
Varje år så genomförs det sk. Nöjd kund undersökningar bland alla svenska banker dessa genomförs av den oberoende organisationen svenskt kvalitetssindex. Undersökningen genomförs såväl bland privatpersoner som företagskunder och det publiceras också årlig statistik över kundnöjdheten totalt sett.
I statistiken finns ett antal intressanta fakta kan jag tycka. En aspekt är att vi svenskar övertiden faktiskt blivit allt mer nöjda med våra bankontakter. Går vi tillbaka i tiden, 5, 10, 15 år så var vi då mindre nöjda än idag. I förhållande till fjolåret är dock företagskunder klart mindre nöjda i år medan privatpersoner överlag är mer nöjda. Bankkrisen till trots så verkar bankerna har prioriterat kundvården.
Den svenska bank med allra mest nöjda kunder är Länsförsäkringar bank med Handelsbanken som god tvåa och den bank som idag har minst nöjda eller mest besvikna kunder eller hur man nu skall förklara det är SEB och Sparbanken Finn. En bank som i förhållande till fjolåret tappat mycket i kundnöjdhet är Danske Bank medan ”bubblaren” uppåt är ”övriga banker” (t.ex. Ikanobanken, Nordnet, Ålandsbanken osv.)
Bland de fyra svenska storbankerna så har Handelsbanken de i särklass mest nöjda kunderna och det som är förhållandevis imponerande är att Handelsbanken faktiskt av storbankerna har haft nöjdast kunder, 21 år i rad(!), en rejält lång tid. I förhållande till fjolårets mätning så har Handelsbanken i år mer nöjda kunder, Nordea i stort sett oförändrat medan Swedbank och SEB i år har allt mindre nöjda kunder. Nordea/nordbanken är historiskt en bank med många missnöjda kunder men här så verkar kunderna bli allt mer nöjda och för första gången har nu Nordea mer nöjda kunder än både Swedbank och SEB.
Personligen så är jag nog s nöjd med min bank (har främst Handelsbanken men även lite Länsförsäkringar och Avanza Bank). Framförallt så har jag en fantastiskt trevlig personlig bankvinna på Handelsbanken.
Är du nöjd med din bank och vilken/vilka banker är det?
måndag 5 oktober 2009
Pensionen och bolånet
En tidningsrubrik löd att det det var en övervägande majoritet som var nöjda med sin privatekonomi men en hel del av oss svenskar oroade oss för försörjningen efter arbetslivet dvs pensionen.
Jag tänkte att jag skulle skriva några rader om just det intressanta att två saker som bolån och pensionen hänger ihop. Då det är förhållandevis intressant.
De flesta inser säkert idag att svenska folket i genomsnitt idag har större bolån på den egna bostaden än pengar på bankonton vi har ett så kallat sparunderskott i våra banker. Det är i sig inget direkt katastrofläge i sig utan fullt normalt. I vissa andra tider bla. på 20-talet så var det den omvända situationen där bankerna hade mer pengar på inlåning än vad efterfrågan på lån var. För att bankerna då skulle tjäna pengar så tjänade man pengar på obligationslån, preferensaktier, utlandstransatktioner och många andra konstigheter. Familjen Wallenbergs förmögenhet har sin grund i många av dessa riskfyllda placeringar där man kunde ta över ägarandelar i företag som AB Atlas och Allmänne elektriska Aktiebolag när bolagen i stort sett gick i konken. Man ägnade sig också mer aktivt åt att då in som betydligt mer aktiv affärspartner än att bara låna ut pengar.
Men idag har vi som bekant den omvända situationen en betydligt större efterfrågan på pengar än större än efter frågan att få ränta på sina pengar. En vanlig missuppfattning är då att banken sitter på sitt kontor och lånar ut luft, vilket givetvis inte är sant. Banken måste för att kunna låna ut mer pengar än vad man har lånat in själv låna upp pengar utanför sina egna kunder, det som vi benämner kapitalmarknaden. Om en bank däremot inte får lån av denna nyckfulla kapitalmarknad då kan det bli mycket allvarliga då bankens affärsverksamhet kan få svårt att fortsätta om man inte har mycket stora likviditetsreserver.
Ett mycket vanligt förekommande lån är idag reguljära bostadslån till privatpersoner. (dvs lån upp till 75% av uttagna pantbrev på fastigheten. En total marknad på många miljarder som bankerna inte har i inlåning på sina konton utan då är hänvisade till att låna upp på kapitalmarknaden. I Sverige har bankerna konstruerat en marknad för sk. Bostadsobligationer. Dessa fungerar extremt kortfattat så att banken ”klumpar ihop” alla sina bolån (reguljära bottenlån) och ”säljer” dessa bolån i form av bostadsobligationer till investerare. Bostadsobligationerna fungerar också på så sätt att dom har ett skydd, om banken skulle gå i konkurs så får obligationsinnehavarna överta alla inbetalningar från bankens bolånetagare (någon som givetvis aldrig skett ännu). Risken är således betydligt lägre än att låna ut pengar till banken och låna dem låna ut dessa till vem de vill (t.ex. företagskrediter, topplån på bostäder, bilfinasiering, kreditkort, båtlån och allt annat, you name it). Genom att ge ut bostadsobligationer (och ställa kundernas villor och bostadsrätter i pant) så kan således banken billigare låna upp pengar för just specifikt bostadslåneutlåning än ”vanlig” upplåning.
Så vem köper då dessa bostadsobligationer? Det gör vi… samtidigt som vi lånar pengar av banken.
Innehavarna/investerarna är nämligen räntefonder, livbolag, pensionsstiftelser, AP fonder, utländska placerare såsom Kinesiska statsfonder, Norska oljefonder,. andra bankers likviditetsreserv osv. Institutioner som har gräsligt mycket pengar och måste placera dom i någon form av tillgång. Så samtidigt som du pensionssparar så medverkar du också till att sänka dina egna bolåneräntor och tjäna pengar på grannens.
Man inser också det viktiga i att denna handel med bostadsobligationer fungerar smärtfritt, när handeln förra hösten i stort sett stoppades så ryckte riksbanken ut och intervenerade marknaden för att bankernas kreditgivning skulle fungera till konsumenten.
På bild, visst är Höstaster vackert? tagit i vår trädgård i igår.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)