måndag 31 oktober 2011

fondbolagens gnällförening

Som det ser ut nu så införs en föändring av den svenska beskattningen av fonder. Ingenting är förstås klart innan det sista besluten är klubbade i riksdagen men som förslaget ser ut just nu så är det en liten förändring som medför att svenska fonder blir skattebefriade och i gengäld så inför en liten årlig schablonskatt som motsvarar den skatt som tidigare fonden betalat.

För den som inte vet så har svenska fonder tom i år samma beskattning som ett investmentbolag dvs att fondens ränte och utdelningsintäkter är skattepliktiga + ett schablonvärde på 1,5% av fondförmögenheten. Fondens utgifter t.ex. courtage, lönen till fondförvaltaren osv är avdragsgilla (dock ej fondförvaltningsavgiften då denna tillfaller banken som förvaltar fonden) skillnaden mellan fondens intäkter och utgifter måste sedan fonden skatta för eller så måste fonden genomföra en årlig utdelning för lika mycket som det skattepliktiga beloppet. spararen som äger fondandelar får sedan skatta fondens utdlening precis som en aktieutdelning eller ränta på ett bankonto. Det är denna skatt som nu helt skall tas bort och istället ska fondspararen få betala 0,14% eller vad det nu var i en årlig skatt.

Syftet med förändringen är dels att svenska och utländska aktie och räntefonderska beskattas lika. Det är bra enligt mig. Det har ju varit en ganska så sjuk situation att t.ex. norskregisterade fonden Skagen global och storbankernas globalfonder haft olika beskattning (sämre beskattningssituation för den svenskreggade fonden) oftast har den utländska fonden inte behöft skatta någonting och inte har behövt ge utdenning som den svenska.

Sedan är det ingen föändring på situationen med reavinst eller förlust den dagen man säljer fonden. Varför finns då skatten räcker det inte med att betala reavinst/förlust den dagen man säljer fonder?

Syftet är att det ska bli en likvärdig situation mellan fonder och aktier. Skulle skatten inte finns så skulle fonder gynnas skattetekniskt framför aktier av skälet att fonder då skulle kunna återinvestera aktieutdelningar utan skatt inom ramen för fonden. Något som aktieägare inte kan göra. Visst kapitalförsäkring/ISk säger du kanske, men då måste man som sagt betala årlig avkastningsskatt.

Lobbyorganisationen "fondbolagens förening" som är en sammanslutning av diverse banker och försäkringsbolag håller just nu på att slutföra de sista lobbyinsatserna inför riksdagsbeslutet i slutet av november. Lobbytant och farbrödernas från banken har givetvis inget emot att skatten tas bort på fonder men däremot är man kritiska mot att fondsparare beskattas, något som såklart är fullt förståeligt precis som McDonalds tycker momsen på mat är för dyr och kakelsättaren till badrummen tycker ROTavdraget skulle vara 100% av arbetstiden.

Så i slutskedet har nu fondbolagens förening tagit till snyftet. Skatten slår ju mot barnfamiljer och fattiga pensionärer! (obs det gjorde ju den gamla utdleningsskatten på fonder också men det behöver man ju inte berätta). Man har också tagit fram 5 skäl till att genomföra en skattesänkning för just specifikt fonder. Även denna list innehåller ett intressant påstående att införande av skatten skulle missgynna fonder när det i själva verket är så att om man tog bort skatten skulle detta vara en ren subvention på fonder kontra aktier.

Att skatten på fondsparande skulle vara något direkt dåligt fördelningspoltiskt enligt lobbyorganisationen som slår extra hårt mot ensamstående småbarnsföräldrar och fattigpensionärer är kvalificerat skitsnack. Det är knappast dessa som sitter med stora fondinnehav. Hör och häpna skulle jag nog uppskattningsvis gissa att det istället är de allra mest välberagde i vårt samhälle som har störst finansiella tillgångar i form av fonder. De fattigaste barnfamiljerna och fattigpensionärerna har nog i själva verket i många fall inga fonder alls och berörs inte av förändringen.

Det det handlar så klart om lobbyism för fondbolagens förening, vill givetvis att just deras produkter ska subventioneras. Om fonder skattetekniskt gynnas framför aktier ja då kommer i teorin fler välja fonder framför aktier och bankdirektören och fondbolagens föreningens medlemmarbli rikare och kan köpa mer nybakta baguetter till frukostmackan och dyrare skumpa till nyårsafton.

måndag 24 oktober 2011

Arenabubblan

SVT sport har de senaste dagarna börjat granska den svenska "Arenabubblan" där var och varannan kommun idag bygger nya hockey, bandy, fotboll, handboll, korgbollarenor... till stans/byns stolthet. Ja nästan varje stad har ju en stans stolthet i alla fall i någon sport och då behöver man ju en ny arena. Att det byggs så mycket arenor idag beror förstås på att det dels funnits gott om pengar (att låna) och att de olika specialidrottsförbunden successivt ökat arenakraven för att just "professionalisera" sin idrott eller kanske "öka den internationella konkurrentkraften" eller varför inte helt enkelt göra den ena idrotten mer populär framför den andra sporten i syfte att locka mer sponsorer och större publikum.

Läser man svensk fotbollsförbundets Arenakrav 2014 (dvs det som byggs idag) så måste man som bollklubb idag exempelvis har minst  5 duschar i varje omklädningsrum, sjukvårdsrum, presskonferenslokal, 2 rum (plus toalett) a sammanlagt 20kvm för dopingkontroller, 1200 lux belysning med reservkraftaggregat för att klara strömavbrott, 3000 numrerade stolar (regnskyddat), sjukstuga för publik, lednings och kontrollrum för polisen(!), 950(!!) VIP stolar (dessa 950 stycken måste känna sig väldigt V I P,..), 150 kvm arbetsrum till TV-journalister, 50 platser på pressläktare, 3 separata kommentatersbås för TV med tre platser i varje, en nödutrymningsväg för domaren.......

Ja detta är minimikrav för att ens få spela i Allsvenskan, bäva månde Åshöjdens BK, eller rättare sagt deras kommun för fotbollsklubben betalar givetvis inte själv. För har stan en bra fotbollsklubb, så ska stan betala och klubben fokusera på att betala den där miljonen eller två till klubbens stolthet.(snittmånadslönen i Allsvenskan bland fotbollsspelare ligger dock omkring 70 000kr i månaden)

Och granskningen som SVT gör är såklart helt rätt i för det är i mitt tycke ett rejält slöseri med pengar som idag pågår i de svenska arenabyggena och någon form av utpressning mellan förbund, klubbar och kommuner.

Den största juvelen i kronan i Arenasverige är såklart den nya vackra Nationalarenan i Solna som kan ta emot upp till 65000 besökare. Platsen där svenska landslaget kommer spela sina bollkamper blandat med diverse konserter kan jag tänka mig. Vacker är den i alla fall och vem som lånat ut pengar till projektet är ju inte direkt svårt att lista ut heller...


På något sätt så liknar den ärade nationalarenan 1980-talet arenabygge nummer 1, dvs Globen i Stockholm. Världens största sfäriska byggnad. Globen står kvar där än idag och här liras det puck och sjungs musikaler och i de omkringliggande butikerna säljs det kläder och smågodis.  Men det är minsann inte samma ägare idag som när Globen byggdes för mitt under den svenska fastighetskrisen så fick globens ägare lov att lämna in nycklarna till banken. Det snusförnuftiga investeringsbolaget Lundbergs fick den gång se en av sina investeringar pantrealiseras av kreditgivaren Stadshypotek (som sedemera köptes upp av Handelsbanken.

Stadshypotek fick lov att skriva ned värdet och lånen och drev globen vidare och efter att Handelsbanken köpt upp stadshypotek så delades sedan fastighets AB Balder (nej inte dagens balder (som var ett IT-bolag) utan "gamla Balder") ut från Handelsbanken innehållande en klump med fastigheter som Stadshypotek hade fått lov att överta, sedan styckades detta bolag sönder och samman på börsen.  Idag ägs väl Globen Arena av Chocie, kan det stämma?

Det skulle nog inte förvåna mig om Nationalarenan om några år går samma öde till mötes som Globen och de som då får stå för fiolerna är främst Solna Stad, Svenska fotbollsförbundet och familjen Paulsson genom bolagen Peab och Fabege som idag äger projektet.  

Som skattebetalare kan jag tycka att det är fullkomligt vansinne att kommunala pengar en masse allokeras till att bygga VIP-platser och nödutgångar för fotbollsdomare när man tänker på annan verksamhet som torde prioriteras högre.

måndag 17 oktober 2011

Och det bidde en tummetott till Investors aktieägare...

Riskkapitalbolaget EQT hade idag offentliggjort en rejält stor affär när man säljer servicebolaget ISS till G4S som därmed bildar ett av världens största företag sett i antalet anställda kan man idag läsa på E24.

Affären är intressant inte minst strukturellt då det torde gå att hitta en hel del synergier mellan servicebolaget och säkerhetsbolaget.  Vi kan låta denna affär utgöra ett bra exempel på hur värden slussas i komplicerade processer. (I alla fall för mig som utomstående)

Först av allt så är det ju väldigt snårigt att tränga in i alla kringelibukter mellan wallenbergsbolagen och de pengar som slussas mellan dessa bolag.

EQT är förstås helt självständiga från Investor men det är väl i praktiken en form av avknoppning som en gång i tiden gjordes rån Investor med familjen Wallenberg i spetsen. EQT (tillsammans med Goldman Sachs) köpte ISS genom att lägga ett publikt bud på den börsnoterade  danska koncernen i mars 2005. Priset på bolaget var 22,1Mdr DKK. Enligt DI så tillsköt EQT och GS cirkus 8Mdr DKK, resterade ca. 14Mdr DKK lånades upp på banken.

EQT stod för 55% av ägandet och GS 45%. EQTs andel av affären var således ca. 12,2Mdr DKK varav största delen var lån. Säkerligen så var SEB med på ett hörn i affären som har tjänat pengar på räntenetton i finansieringen också kanske också som rådgivare. Bankens anställda på detta får såklart bonus och andra gratifikationer, särskilt nu när risken i affären försvunnit och EQT cashar hem.

EQT i sin tur är sedan ett fondbolag som säkerligen tar ut både ett förvaltningsarvode och prestationsarvode i affären. Säkerligen är det en fördelning på ca. 80% till EQTs investerare och 20% av vinsten till EQT (ja jag skjuter från höften).  EQTs investerare får mao behållaen andel av vinsten, efter lånen till banken är återbetalade och EQT fått sina provsions och bonuspengar.

Sen då detta med EQT och Investor. Investor är som sagt EQT största sponsorer och investerare. I den aktuella fonden som ISS låg inom så var Investors andel låga 10%. 10% av de kvarvarande pengarna tillfaller mao Investor. Investor i sin tur har sedan affärsområdet "finansiella investeringar" där bolagets investeringar inom EQT ligger inom. Så innan vinster trillar ned till Investors aktieägare så måste mmao dessa anställda gratifieras för gott excelräknande i samband med att Investor gick in med 10% i den aktuella EQT-fonden.

Vad man dock bör komma ihåg är att ett antal befattningshavare inom Investor och Wallenbergsfären får lov att direktinvestera i EQT, vid sidan om Investor. Man kan mao paralellinvestera med Investors inom just detta dessa belånade riskkapitalfonder utan att då behöva dela dessa investeringar med aktieägarna i Investor. Situationen med dessa blir ju synnerligen intressant då Investor flera gånger köpt från EQT eller tvärt om. Eller köpt i hop med EQT.. Det har ju varit intressanta affärer inom Investor med t.ex. Aleris där mer eller mindre hela styrelsen blivit jävig då man både varit köpare och säljare och det teoretiskt kunnat vara så att en styrelseledamot gärna hade sett att Investor köpt dyrt av privatekonomiska skäl.  Men Investor har säkerligen bra rutiner för att jäviga ledamöter inte är med i beslut.

Ja det påminner en hel del om sagan med Tödde och Mödde där skräddaren(?) till slut hade förvandlat kostymen till en tummetott. Eller hur det nu var....

Om man söker på ISS på Investors hemsida så får man just ingen träff och det är väl också det symptomatiskt, att det i praktiken inte är en stor affär trots att världens största företag sett i antalet anställda.

söndag 16 oktober 2011

A tribute to farmor

Idag fyller min farmor Elsa 90år,  en klart respektingivande ålder som förtjänar ett litet blogginlägg med en liten twist med slagsida åtde ämnen som brukar skrivas om på denna blogg.

Min farmor föddes som sagt år 1921 i en tid som är radikalt annorlunda mot idag även i den lilla orten Horred i södra Västergötland där min farmor levt hela sitt liv, även om hon nu sista året varit på Ålderdomshem i i Skene. Det stora kriget, vilket vi senare skulle komma att kalla första världskriget hade avslutas för några år tidigare och det rådde stark fredstro i Svea rike. Vi rustade ner vårt försvar då det aldrig mera skulle bli några krig i vår närhet.

Bara knappa 20 år senare skulle min farfar (som tyvärr inte blev lika gammal som min farmor) skickas hundratals mil bort till den svenskfinska gränsen vid Kalixfors med bössan i högsta hand och väntandes när antingen tysken eller ryssen skulle komma över gränsen. En mycket osäker tid kan jag tro för farmor där hemma med små barn (min pappa var dock sladdis i familjen och föddes inte innan 1955) och ett förhållandevis nybyggt hus. Det var som sagt en fattig familj som hade fått lov att låna pengar på den lokala banken för att ha råd att med egna händer bygga ett litet hus. På det enda pantbrev som huset fick stod det 3000 riksdaler, en ansenlig summa för en snickare som min farfar, som dessutom blev inkallad under kriget.

Sverige var vid denna tid också ett klart fattigt land, speciellt på den svenska landsbygden. Min farmor föddes i ett litet hemman på den svenska landsbygden med många syskon och munnar att mätta i familjen. Flera av min farmors syskon emigrerade till det stora landet i väster där rikedomen fanns att finna till skillnad mot det fattiga "Lort-Sverige" (begreppet kom dock inte att användas innan 30-talet). Farmor stannade dock kvar i Horred och samma år som hon föddes fick vi i Sverige allmän rösträtt, ett stort steg i vår demokratiprocess.

Åren 1920-1921 var ekonomiskt sett ett par riktiga katastrof-år. Under det stora kriget (WW1 alltså) hade Sverige, som alltid under krig, upplevt en starkt inflation där priserna steg då det blev knappt om förnödenheter och arbetskraft. Kriget ökade också efterfrågan på många industrivaror som hade koppling till mobilisering och krigsmaktens behov. Bakslaget i ekonomin kom efter kriget när prisnivåerna först stagnerade för att sedan vändas i kraftig deflation. Det blev gott om arbetskraft, löner och priserna sjönk. Något som i förlängningen kom att drabba det svenska banksystemet mycket hårt. Hur illa konjunkturen var unde dessa år kan vi bland annat läsa om i Svenska kullagerföreningens årsredovisning för 1921 där följande står att finna:

Den i förra årets berättelse omnämnda nedgången i bolagets avsättning som började göra sig kännbar från och med juli månad 1920, fortsatte oavbrutet under hela år 1921 och har medfört att bolagets försäljning uppgått till enbart en tredjedel mot föregående år

Och så är det många som säger att snabba konjunkturnedgångar skulle vara något modernt påhitt. För övrigt sänktes SKF medarbetares löner med i genomsnitt 14,56%(!) förutom stora uppsägningar. Deflation var ordet...

Under åren 1920-1921 så mer eller mindre fullkomligt havererade det svenska banksystemet till följd av stora kreditförluster och en stor del av de svenska bankerna gick helt sonika under. Några statliga insättningsgarantier fanns då inte på denna tid utan hade man sparpengar i en sådan bank så fick man se dom försvinna upp i rök.

I denna kris där min Farmor föddes mitt i  fanns det dock stora vinnare som kunde köpa upp stora tillgångar till vrakpriser, två av dessa var familjen Wallenberg och Ivar Kruger med det nybildade holdingbolaget Kruger&Toll.  Den högbelånade Kruger skulle ju sedan gå under i nästa stora finansiella kris men det är ju en annan historia.

Det är ju enbart ett fåtal av dagens företag som var börsnoterad och där information står att finna. Äldst på Stockholmsbörsen är ju som bekant Svenska Handelsbanken (börsnoterad sedan 1870-talet). Wallenbergarnas Investor var ganska så nyligen börsnoterade. Deras största innehavsbolag var år 1921:

1. SKF
2. Halmstad-Nässjö Järnvägsbolag
3. Svenska ostindiska kompaniet
4. Svenska oljeslageriaktiebolaget
5. Göteborgs Ris & Valskvarn

Andra innehavsbolag i Investor vid denna tid var t.ex. Marabou, Göta-Kanalbolaget, Kol&Koks, Svenska diamantborrningsbolaget (föregångaren till AtlasCopco), Svensk filmindustri och järnvägen Stockholm-Saltsjön.

Som sagt 1921 då  min farmor föddes var en annan tid, även i det svenska näringslivet. Aktier var det nog inte tal om att äga i ett fattigt hem på landsbygden särskilt inte efter börsbubblan år 1912 då optimismen löpt fullkomligt amok i samband med att Sverige fick arrangeras sommar-OS

SKF som nämndes ovan omsatte förresten drygt 17Mkr, med brakförlust. Sveriges största företag år 1921 var säkerligen Grängesbergsbolaget som vid denna tid såväl bedrev järnvägsverksamhet, ett par stålverk, rederirörelse, svenska metallverken och gruvrörelse såväl i bergslagen, Gällivare samt i det nytillkomna LKAB. Samt lite skog och kraftrörelse förstås.

 Så Grattis Farmor!, vi i Sverige har det betydligt bättre idag år 2011 än år 1921 och mycket har vi nog att tacka den generation min farmor tillhör, kunskapen att gör fantastiskt goda moccatårtor lär nog tyvärr också den falla i glömska.

måndag 10 oktober 2011

Nyemission i SSAB nästa huvudvärk för Nyrén?

Industrivärden rapporterade häromdagen för det tredje kvartalet. Först ut på hela börsen skulle jag tro. Inga större förändringar utan bolaget har fortsatt att köpa Volvo aktier och nu har man också sålt av lite aktier i SCA och Handelsbanken för att finansiera detta utöver att man sin vana trogen ökar på sina lån.

Likt en papegoja så skriver dess VD Anders Nyrén att börsen är billig, efter nedgång kommer uppgång och bra bolag alltid överpresterar med tiden.Alldeles oavsett om Nyrén tycker börsen är billig eller inte så är det ett krav att Industrivärden klarar av sina egen affärsidé att vara aktiv och långsiktig ägare i ett antal välskötta industribolagbolag, det är ju från dessa bolag vinsterna och värdet kommer, inte från Nyréns kontor.

 Att vara aktiv och långsiktig ägare handlar om att vara med i upp och nedgång och ha möjligheterna att ställa upp i snålblåsten likväl som man står vid grinden i högkonjunkturens solglas och inkasserar inkommande grindslantar.

Ett av Industrivärden allra största problembarn idag är SSAB. Det finns många frågetecken kring SSAB som även skrivits om på denna blogg. Mycket av problem härrör sig från det stora dyra köp som SSAB genomförde 2007 då man förvärvade ungefär hälften av bolaget IPSCO. Som alltid när man förvärvar i en brinnande högkonjunktur så får man lov och handla dyrt, vilket SSAB gjorde. Vilket resulterade i en stor nettoskuld, stor goodwillpost men såklart fina välinvesterade industrier i nordamerika.

Stålindustrin åkte som bekant rätt ner i avgrunden likt rutschbanan på Liseberg under finanskrisen 2008-2009 vad som värre ä,r är att stålindustrin olikt stålindustrins kunder (volvo, Scania, Atlas etc) inte fick ett lika kraftigt uppsving under 2010 och början av 2011. Detta berodde nog en stor del på att mer eller mindre vart enda stålverk i världen byggde ut under perioden 2005-2008 för att möta den ökande efterfrågan från Kina. Många nya stålverk startades också. Följden blev att det inte blev någon återhämtning då utbudet av stål vart för stort och stålpriset hölls kvar på låga nivåer medan insatsvarorna kol och järnmalm återhämtade sig i pris.

Stålföretagen klämdes mao mellan sina leverantörer och kunder som båda haft ganska så goda dagar ett tag. SSAB lönsamhet ökade förstås från brakförluster, men knappast upp till acceptabel lönsamhet.  Ett problem för SSAB idag är att konjunkturen så sakteliga börjar vika, bolag som Scania drar ner på takten och konkurrenter som Rautarukki börjar vinstvarna. Om det blir illa, så kan det verkligen bli illa för SSAB och Industrivärden kommer få ta sitt lä siktiga ansvar på allvar.

SSAB har idag en nettoskuldsättning i senaste rapporten på 18,5mdr vilket med hänsyn till dagens redovisade eget kapital är en nettskuldsättningsgrad på ca. 65%. Bolagets målsättning är att ha en skuldsättningsgrad på under 30%.”Det gamla trygga SSAB”  brukade skaffa sig en stor nettoskassa i högkonjunkturer för att dela ut och ha och ta utav i sämre tider.

Idag har vi en stor nettoskuld….och är på väg mot sämre tider. Det är ju förstås omöjligt för utomstående och gissa om vad SSAB har för avtal med sina kreditgivare. Givetvis har man trygga Handelsbanken inom sfären men även här så hamnar man någonstans i situationen att bankerna börjar bli nervösa, investerare börjar bli nervösa och så kan det lätt bli en nedåtgående  trend.

Enligt min uppfattning så bör man snart tänka över SSABs skuldsättningsgrad. Ska vi ner mot bolagets egna målsättningar (över en konjunkturcykel) så ska bolagets skulder halveras. Frågan är om bolagets egna kassaflöde räcker för detta i de sämre tider som verkar komma allt närmare? Tveksamt…

Om vi tänker oss att bolaget genomför en nyemission på 9Mdr dvs aktieägarna får lov att betala av knappa hälften av bolagets skulder med nya ägarpengar så är detta en klart stor sak att genomföra. SSAB har idag 323 934 775 aktier. Detta innebär att varje andel i SSAB kapital (aktie kallas dessa) ska in med cirkus 27-28kr. Industrivärden har knappt 57M aktier i SSAB. En kalkyl som ovan kräver mao att herr Nyrén slantar upp med 1,6mdr plus då att man kanske ska stå som garant för en större del av en tänkbar nyemission då man är huvudägare och långsiktig ägare. Då ökar Industrivärdens skulder med ytterligare en tiondel . Hoppas herr Nyrén och Lundberg sover gott om natten…

Om man själv tänker sig köpa SSABs aktie  idag då man kanske anser den vara ett klipp så kan det nog vara en god idé att just stoppa undan 28kr per inköpt aktie på ett bankonto, just in case.

måndag 3 oktober 2011

Till Marcus Birros försvar

Okej, detta blir inget blogginlägg som riktar sig till denna bloggens "kärnväljare", vill du inte läsa så klicka vidare i cyberrymden helt enkelt. Det finns nämligen en underbar fördel med att ha en egen blogg och det är att man får lov och skriva precis vad man vill, pilutta dig du arme läsare!

Mediepersonligheten (i brist på ord) och kristdemokraten Marcus Birro gick igår ut och offentligt kandiderade till partiledarposten i Kristdemokraterna till deras kommande kongress. En kandidatur som han snabbt tog tillbaka då han själv insåg att den inte gick att kombinera med sitt arbete som programledare på TV4. Trots detta snabba tillbakadragande fick den fotbollsälskande och skönskrivande Birro med mer eller omedelbar verkan sparken som programledare från TV4. Som motiverar sitt beslut med att kvällsöppet är ett debattprogram som tar upp mycket politiska programpunkter och det då är omöjligt att ha en programledare med starka poltiska sympatier. Synnerligen bisarr ursäkt enligt mig.

Så om du vill bli programledare i TV i program med visso politiska inslag så ska man alltså exempelvis heta Gustaf Fridolin (MP) (Kalla fakta) eller Sivert Öholm (KD), inte heta Marcus Birro och tycka om fotboll och vilja bli partiledare nej då får man kicken. Det är skillnad på skit och pannkaka som en god vän till mig brukar säga.

Men den gode Marcus skulle väl kunna bedriv någon form av "valkampanj" i sitt arbete? Nu är det ju inte riktigt svenska folket som utser partiledare i kristdemokraterna utan kristemokraternas valda ombud på partistämman. Vi pratar om ett par hundra individer som en partiledarkandidat måste förankra sin kandidatur hos. Detta lobbyarbete bedriver man nog bäst utanför TV-rutan än i. Om han sedan skulle bli vald till partiledare kan han givetvis fortsätta som programledare men fram till detta är det ju synnerligen långt kvar och fram till dess så förstår jag inte alls varför han inte skulle kunna vara programledare i TV. Inte minst efter att han själv dragit tillbaka sin kandidatur?

Nej min åsikt är att vi behöver betydligt fler människor som Marcus Birro! Människor som har ett politiskt engagemang och då till övers inte råkar vara proffspoltiker sedan barnsben. Våra svenska partier tappar allt fler medlemmar, vi svenskar blir allt mer poltikerfientliga vilket såklart leder till att vi får ännu mer proffspolitiker då ingen som säger sin mening vid kökdbordet ens vågar vara medlem i ett politiskt parti trots att man kanske i själva verket vill påverka världen, europas förenta stater eller knohults kommun.

Problemet med TV4 agerande är att det ytterligare späder på detta politikerförrakt och leder till än mer proffspolitiker som har hela sin yrkesbana inom politiken, från ungdomsförbund till pensionärsavdelningen. Hallelulja fader Mats Odell!

Jag är av den åsikten att vi behöver fler poltiker i detta land, många fler. Vi behöver frikyrkliga kristdemokrater, såssar, tokmoderater, miljöpartistmuppar och till och med en och annan kommunist.

Just för att all makt i sverige utgår från folk,för det är du, jag och Marcus Birro som röstar till sveriges riksdag och det är vi som bestämmer vilka som sitter i riksdagen. Det är sedan du, jag, din kompis brorsa eller Marcus Birro som blir valda till våra poltiska företrädare i den lokala barn och ungdomsförvaltningen i din hemkommun, kanske siter i det kommunala bostadsbolagets styrelse eller blir partiledare för kristdemokraterna. 97% av landets förtroendevalda arbetar för vår demokrati helt ideelt dessutom. 3% av våra förtroendevalda får lön mer än resan till kommunfullmäktige betalt.

Säkerligen har du någon på ditt jobb eller dagisplats som är poltiskt aktiv. Gör Louise von Rosengroda ett sämre arbete som tidningsbud för att hon är vänsterpartist? Kan man vara en god polis som Rutger Bonnläpp och tilllika vara centerpartist?

Är det inte just mer av vardagspoltiker som hoppar in och ur poltiken, tom kanske byter parti ibland och när man blir riktigt sugen kandiderar till partiledarposten istället för att sitta och skriva krönikor i Aftonbladet? Är det verkligen mer proffspoltiker i Bryssel vi vill ha? Är det inte det du vill ha så tycker jag du ska bli poltiskt aktiv och engagera dig för dina åsikter!

Nej nu skulle jag vilja se en rejäl rungande debatt mellan Jonas röda fanan Sjöstedt och Marcus med handen på bibeln Birro det hade varit riktigt roligt. Men inte på TV4.

söndag 2 oktober 2011

Solceller september 2011

Som jag skrivit tidigare så har undertecknad precis installerat ett solcellssystem på mitt hus och hade igår förmiddag öppet hus med en liten förevisning hur systemet fungerar och en liten frågestund. Jag uppskattar att ca. 25 personer dök upp vid tillställningen, en och annan bloggläsare också. Jag tackar å det varmaste den bloggläsare som hade med sig blomsterskott som nu står planterade på fönsterbrädan!

Bild från framtidsveckans hemsida

Nu skulle jag såklart skrivit hur fantastiskt mycket el jag producerat september månad Tyvärr har mitt nätbolag (det där tyska bolaget med en röd skylt) inte riktigt skött sina åtaganden (grrr) som dom skulle ha gjort vilket gör att jag tyvärr inte kan redovisa någon direkt produktionssiffra då varken jag eller en elektriker jag anlitar  får in och pilla i nätbolagens utrustning som finns i våra lägenheter och hus. Men om EON nu geschwint ordnar till sina åtaganden så lovar jag att inte bli allt för förbannad på dom.

Vi går nu in i höstmånader vilket medför att möjligheterna till solenergi nu faller drastiskt för varje vecka som går då solen står allt lägre över horisonten så det kommer inte bli många kWh producerade innan nästa vår. solcellsenergi är och förblir en sommaraktivitet.

Många hade frågor om den tekniska biten.
Så en kortfattad presentation. Rent krasst så fungerar systemet så att det produceras likström på mitt tak genom att små elektroner vandrar från det ena kiselskiktet till det andra i i solcellerna. Denna likström leds sedan ner i trådar från respektive solcellsmodul till två stycken växelriktare jag har på källarväggen. Här omvandlas likströmmen till 220V växelström som vi har i våra uttag. Strömmen leds sedan till till husets elcentral för vidare transport och mätning.

I första hand matchas producerad ström och förbrukad ström inom huset. Dvs strömmen från solcellernas skickas direkt till frysboxen och kylskåpet eller vad för elektrisk pryl man nu har igång. Om det blir ett underskott i systemet (dvs när jag förbrukar mer än jag producerar, tänk mitt i natten eller på vintern) så köper jag kompletteringsel precis som vanligt enligt prislistan i elavtalet jag tecknat.

Om det blir ett överskott i systemet dvs att jag producerar mer än jag förbrukar (exempelvis en solig sommardag då jag befinner mig på arbetet) så kommer strömmen skickas ut från huset och jag kommer få betalt för den el jag säljer i form av det aktuella priset på elbörsen nordpool (minus ett antal ören), betalt för sk. "nätnytta"  samt sk. grönt cetifikat (stödsystembidrag till förnyelsebar elproduktion). Nettomätning (dvs kvittning mellan köpt och såld el på varje elfaktura) är tyvärr inte aktuellt för min del idag, men jag hoppas förstås att detta inför då det skulle innebära ett antal kronor bättre inkomster varje månad.

Fullständiga ekonomiska kalkyler kan jag tyvärr inte göra då jag dels enbart gissat årseffekten och jag har dessutom inte riktigt betalat ett kommersiellt pris för anläggningen.

Nej nu ska jag tillvara ta äpplen från trädgården en masse då mitt ena äppelträd dignar av äpplen.
MediaCreeper