Förändringar i Wallenbergsfären

För ett antal år sedan så tillkom bolaget FAM (Foundation Asset mangement) som ett förvaltningsbolag av Wallenbergstiftelsernas ägande i bolagen som tillhör Wallenbergsfären. Vid tillkomsten blev detta som jag ser det ett onödigt extra mellansteg mellan Wallenbergarnas stiftelser och innehaven i form av Ask-i-ask ägande (med extra dyra styrelsearvoden).  FAM förvaltade med höga kostnader  stiftelsernas kapital i form av den stora posten med Investoraktier, och de innehav som ligger utanför Investor exempelvis StoraEnso, SKF, Bergvik mm. Investor förvaltade sedan exempelvis AtlasCopco, ABB och AstraZeneca. Ask-i-ask.

Under 2013 genomfördes en stor förändring av Wallenbergsfärens ägande i form av att Investoraktierna bröts ut ur FAM och nu förvaltas direkt av stiftelserna. FAM blev därefter ett investmentbolag med de innehav som ligger utanför Investor, kostnadsnivån har sänkts i både FAM och Investor. Huxflux så ägde Wallenbergsfären två investmentbolag. Investor och FAM. Helt åtskilda, med olika styrelser och med helt olika innehav. FAM är numera heller inget litet investmentbolag med ett substansvärde på omkring 40 Mdr. 

I kommande rapport från Investor som presenterar om några veckor så kommer Investors nya organisation att tydliggöras i form av att man har delat upp Investor i två separata delar (dock inom samma bolag) i form av det nytillkomna bolaget Patricia Industries. I Patricia så samlas Investors helägda bolag  exklusive ägandet i EQT fonder och rena finansiella investeringar i tradingportföljen som blir kvar i Investors hägn. Dvs bolag som hamnar i Patrica är exempelvis Mölnlycke, 3 och Aleris.  Enligt mig en fullt logisk uppdelning i takt med att Investors helägda bolagsportfölj har ökat och nu börjar ge ett löpande kassaflöde till Investor

Det intressanta i fallet Patrica om jag förstår saken rätt är att detta kommer skötas väldigt avskilt resten av Investor med en helt egen styrelse med mandat att fatta egna beslut med en egen kassa som initialt uppgår till 6 Mdr utan att hanteras i Investors huvudstyrelse. VD för Patricia blir Investors avgående VD Börje Ekholm som nu kommer ur medieskuggan men fortsatt får en mycket framträdande VD roll i Wallenbergsfären.

I praktiken eller hur man nu skall se det finns det tre investmentbolag inom Wallenbergsfären.  Till detta skall väl även läggas fondbolaget EQT där Wallenbergs är stor ägare och största investeraren i EQTs fonder.

Jag gillar Wallenbergnas allt mer tydliga bolagsstyrning de sista åren. När Handelsbankssfären grottat in sig i ett allt mer trassligt korsägande med personunioner som satte varandras löner så har Wallenbergs ägarkonstellelationer  blivit allt mer lättbegripliga med en pyramid där stiftelserna äger FAM och Investor och dessa båda investmentbolag sedan äger innehav, rent och tydligt även om sfären är stor och omfattande med många företag. Som jag tolkar det finns det heller inga direkta jävsförhållanden som det fram till i våras gjort i SHB sfären.

Kort om siffror för aktieinvesterare

Som investerare i form av aktieägare i publika bolag ställs man inför ett förhållande med siffror från bolaget man har investerat i. Siffror i form av rapporter, bokslut och årsredovisningar som bolaget skickar ut till marknaden.  Marknaden tar sedan emot dessa siffor i form av att de ställs mot de förväntningar som marknaden haft inför bolagets rapport. Det blir allt som oftast sedan en marknadsreaktion där bolagets aktie går upp eller ner. 

Som aktieägare måste man vara beredd att bolagets olika siffror allt som oftast går i otakt med varandra och det är aldrig lätt att hänga med på varför en aktie åker hiss till himmeln eller rakt ned i källarens nedre våningar.

Jag tänkte nedan gå igenom ett antal basic siffor som är bra att lära sig förhållandet mellan och sedan exemplifiera detta med årets första rapport från norska företaget Tomra som kom härom veckan.

Det som först och främst är att ett företag har en orderingång där man mottagit beställningar på sina produkter. Beroende på hur lång tid det är mellan leverans av bolagets produkter/tjänster och mottagen order så är detta lite olika intressant. I vissa fall så köper man varan direkt över disk och orderingång och omsättning infaller i stort sett samtidigt. I andra fall så går det förhållandevis lång tid mellan företaget har tagit emot beställningen till man skickar fakturan. Skanska och Volvo är två exempel. . Finanskrisen 2008-2009 innebar exempelvis att många av Volvos kunder hann boka av beställningen innan leverans och orderingången var under några månader tom negativ.

Orderingången är i grund och botten kanske den allra viktigaste siffran då denna visar att det finns en efterfrågan på bolagets varor och tjänster.

Sedan då omsättningen dvs när man levererat och skickat fakturan. Ibland är denna siffra högre eller lägre än orderingången (i fall denna redovisas) en orderingång lägre än omsättningen kan innebära en vikande efterfrågan och omvänt det omvända. Ibland kan man nog säga att det beror en del på slumpen och ”naturlig variation” och inte skall tillmätas allt för stort intresse.

Sedan har vi vinsten som också marknaden har förväntningar om, ja eller i värsta fall förluster. Vinsten påverkas av många olika faktorer och det kräver ett ganska tränat öga att ibland förstå sambanden. I grunden är ”inkomst – utgift” –förhållandet som utgör grunden för vinsten men bolagen brukar allt mer ofta enligt mig lägga in ”engångsposter” i form av nedskrivningar, kostnader för omstrukturering av bolaget, ”extra ordinära kostnader” i form av kanske bråk med skatteverk eller stora kunder. I vissa bolag är det lätt att få en uppfattning om vad som borde vara en normal nivå på vinsterna, i andra fall stört omöjligt och värst av allt är bolag som inte vet själva och mest målar bilder om en ljusnande framtid för aktieägarna.

En annan viktig siffra är bolagets kassaflöden. Dvs hur mycket pengar som rinner in och ut bolaget. Många vill nog påstå att detta är det viktigaste att hålla koll på bolaget kan redovisa mycket konstigheter i redovisningen men man kan aldrig trixa med pengar in och ut från bankboken. I vissa fall är  det en stor differens mellan redovisade vinster och att pengar faktiskt rullar in i bolaget, i vissa fall är detta av godo då bolagets expansion innebär att man måste bygga upp större lager, anställa mer folk och allmänt öka sina utgifter för att svara mot en ökad efterfrågan. I andra fall bör man fälla ett kritiskt öga över förhållandet, särskilt då om bolaget växer måttligt men ändå ideligen levererar dålig kassaflöden, då kan det vara illa skött eller bara kort och gott en knaper affärsmodell. Om bolagets orderingång börjar krympa till följd av exempelvis lite allmänt sämre tider så är det inte ovanligt att bolagets kassaflöde förbättras vilket har sin naturliga förklaring i exempelvis att bolaget minskar sin produktion, sina inköp och säljer av sina lager.

Så då över till Bolaget Tomra och deras senaste kvartalsrapport. Bolaget redovisade en omsättning och vinst understigande marknadens förväntningar, dessutom lägre än fjolåret men ändå så sticker bolagets aktie upp 6%, hur är det möjligt? Det hade ju känts mer logiskt att aktien sjunker om omsättning och vinst gör det och det är dessutom att det är lägre än förväntningarna?

Svaret denna gång är att bolagets försäljning varit framgångsrik och man redovisade en mycket bra orderingång och den största orderstocken någonsin i bolagets historia. Marknaden tolkade väl detta som om bolagets omsättning och vinster i nära framtid kommer öka. Vad kan då detta stötvisa förhållandet bero på hos Tomra? En tänkbar positiv tolkning är att bolagets affärsmodell är lite stötvis då exempelvis nya länder öppnar upp för helt nya pantsystem och Tomra då i samband med detta får order av större dagligvaruhandelsföretag (tänk pantburksautomater på ICA, i många ICA butiker samtidigt). Vill man höja ett varningens finger kan det ju också bero på att Tomra haft lie leveransproblem och inte kunna skicka iväg sina varor till sina kunder? Nåväl just denna gång var det marknadens positiva tolkning som gavs företräde.

Tribute to Morfar

Den 18 mars år 1924 föddes min Morfar. Idag exakt 90 år sedan och dagen till ära intervjuas han i tidningen Hallands nyheter. Morfar Olle är helt klart en av mina idoler och det är väl bara att erkänna att man ärvt en hel del efter honom, samhällsengagemang (morfar har under lång tid haft förtroendeuppdrag i Centerpartiet bl.a.) intresse för näringsliv, sport, historia och aktier. Och han tycker det är roligt att skriva.

Jag hade glädjen att hälsa på min morfar i helgen och gratulera honom. Han visade då upp sitt senaste inköp, en surfplatta där han han han hade inlagt aktieappar(!) och han hade några hemsidor inlagda som favoriter, bland annat denna blogg och han är trots 90 år en inbiten läsare.

Morfar föddes som sagt 1924 så låt oss göra en tillbakablick till en svunnen tid genom att dyka ner i Investors årsredovisning anno just 1924.

Man bör först främst vara observant på att redovisningsreglerna på denna tid nog hade en hel del att önska från en enskild aktieägares synvinkel (innan det blev mer ordning efter krugerkraschen). 1924 hade Investor AB redovisade tillgångar på 66mkr varav aktier knappa 48mkr och resten obligationsupplägg. 28 Mkr i lån. Substansvärdet 1924 torde Mao vara lägre än man idag ger ledningen i lön...

Investors största innehav 1924 var följande:

1. Halmstad-Nässjö järnväg (!)

2. Svenska Ostindiska kompaniet (!)

3. SKF (observera att detta vara före Volvo delades ut till aktieägarna i SKF)

4. Järnvägen Stockholm-Saltsjön 

5.Fastighetsbolaget Västberga

6. Svenska oljeslageriaktiebolaget

7. AB Kol och Koks

Bland andra lite mindre innehav kan vi t.ex. En plantage för clementiner, diverse järnvägar runt om landet och diamantborriningsbolaget (en av ursprungen till Atlas Copco), Marabou choklad.

Som sagt 1924 var en annan tid och intressant i vilka stora insatser Investor hade satsat i realtillgångar som mark och järnvägar på denna mark.

Ska försöka göra en djupdykning i vilken avkastning man kan tänkas ha fått om man köpt en aktie i Investor år 1924 när tid ges.

Morfar

Indexfiering blir grogrunden nästa bubbla?

Den gode bloggaren Lundaluppen skrev ett mycket intressant inlägg  kring den indexfiering som är idag. Det finns otroligt mycket intressant i detta konstaterade som är väl värda att utveckla kring index och hetsen kring detta.  Jag har uppfattningen att vi idag lever i indexinvesteringens tidevarv och det är både något gott och ont som jag skall försöka utveckla nedan.

För att förenkla allt i detta inlägg väljer jag här att hänvisa till OMXS30 index vilket är det vanligaste indexet på Stockholmsbörsen men kunde precis lika gärna valt något annat index. 

I ”alla tider” har vi alltid jämfört oss med börsindex och vi har alltid hört och läst uttryck som ”idag steg börsen med 0,7%” eller vice versa.  Fonder och aktieportföljer har jämförts mot index vilket avgjort om man varit skicklig eller oskicklig investerare. Vi har fått lära oss att fonder med höga avgifter får svårt att slå index över tid då avgifterna urholkar oddsen att slå index. I praktiken har det visat sig att de bästa fonderna över riktigt lång tid är indexfonderna med allra lägst avgift, och det är bara att krasst konstertera att de flesta aktierportföljer efter skatt, avgifter, transaktioner osv. oftast inte slår index. 

Rent logiskt, över mycket lång tid är en av de bättre investeringarna att passivt äga index till lägsta möjliga kostnad. Det gamla djungelordspråket ”if you can’t beat them, join them” stammer bra in.

Som jag ser det har det skett ett paradigmskifte succesivt. Index har utvecklats från att vara en måttstock och jämförelsetal till att bli en investeringsstrategi. Inget är idag hetare än att investera i just index. Som jag upplever det  har det skett en enorm överflyttning från  ”aktiva placeringar” till indexplaceringar.

Stora livbolag som förvaltar mångmiljardförmögenheter har avvecklat hela sina miljardomfattande aktieförvaltning från att aktivt välja placeringar till att följa index. Från att ”snegla” på index har man blivit rena  indexplacerare, vilket i investeringsteorin ger bättre avkastning till lägre kostnad.

Givetvis finns det både gott och vad jag även vill påstå ont i detta.
Vi kan exempelvis se aktiva privatsparare som sparat i fonder. Går vi tillbaka 1-15 år på t.ex. DI Börssnack och privata affärers hemsida så var den vanligaste diskussioner om det var den eller den fonden som var det bästa valet. Idag är vanligaste fonden att diskutera banken Avanzas Zerofond och då gärna i kombination med någon mer eller mindre komplicerad teori om att hoppa av när börsen går ned.

Sedan har vi alla dessa som vill ta en positiv mot börsindex fast med hävstång och här har vi ju Handelsbankens omåttligt populära börshandlade fonder XACT BULL/BEAR.

På bankontoret och rådgivningens till pensionär Ulla visas ofta en aktieindexobligation som följer avkastningen på börsindex men ger ett garantivärde.

och så fortsätter det hela tiden med ett fokus på "indexprodukter"

Jag skulle dock vilja flagga lite för några varnande signaler, då vi idag så smått börjar fokusera att mer på index som en investeringsform och vi verkar glömma bort att index faktiskt består av företag av "kött och blod" bakom. Får den  finansiella industrin fritt spelrum kreativt tänkande så kan vi snart bygga upp bubblor i form av indexspeglande produkter utan koppling till den reala ekonomin.

Årsbokslut börsen

Börsutvecklingen under 2013 har varit mycket stark och jag tror de allra flesta fått en mycket god avkastning på sitt sparkapital som varit investerat i aktiemarknaden. Uppgången som började under hösten 2012 har fortsatt under hela 2013 med några små undantag.

För egen del har 2013 som för de flesta andra varit ett gott år avkastningsmässigt. Skall helt ärligt säga att den starka börsutvecklingen under 2013 har förvånat mig, inte minst då flera tidigare "stabila tråkaktier" jag ägt i flera år just 2013 fått se rejäla skutt. Jag har inte en sammanställd bild över avkastningen men kan konstatera att lika olika konton/försäkringar utvecklats gott.

Jag har under 2013 varit mycket passiv i mitt aktiesparande och har väl i stort sett inte gjort någonting förutom litet nysparande, mestadels i likvider och amortering av bostadslån som inte syns i följande bilder.

Pensionskapital har jag dock förvaltat konservativt efter en modell som jag använder och där har avkastningen klart underpresterat OMXSPI och t.ex. mitt PPM konto fick avkastningen +17% under 2013, vilket jag tror är sämre än majoriteten av alla svenskar.

Spontant så skall jag nog medge att jag i dagsläget har en ganska så pessimistisk syn på börsen och tycker nog man skall ha ganska så gott om räntebärande tillgångar och likvider i dagsläget. Efter flera års uppgång är det tid att minska ned risker, är i alla fall min uppfattning.

Strömmen av nyintroduktioner

Den senaste tiden har det varit ett gryende och åter uppvaknande intresse för börsnoteringar igen. I och för sig inget konstigt utan det är tvärt om vanligt att efter en periods längre uppgång på börsen så brukar det bli fler börsintroduktioner. De två årens senaste starka börs börjar nu logiskt sett följas av nyintroduktioner. Jag vill inte sia om framtiden men är det inte lite ett tecken på att börsen börjar bli lite dyrare när det blir mycket introduktioner?

Det finns alltid olika skäl att ett bolag introduceras på börsen. Det första tänkbara skälet att en ägare vill sälja bolaget, ett exempel på en sådan introduktion är företaget Nibe. Sedan har vi ägarbråken där någon part inte har råd att lösa ut den andre och dennes akter sätts på börsen. Här hittar vi t.ex. Orsaken till att Lundbergföretagen finns på börsen och att inte Fredrik Lundbergs syster äger aktier i företaget (det var hennes aktiers som såldes ut på börsen).

sedan har vi ett bolag som introduceras på börsen för att det är i behov av pengar. Då gör man oftast nyemission där extra pengar plockas in i bolaget. Ofta skälet när mindre teknikföretag introduceras där pengar behövs för att företaget skall gå från ide till lönsam verksamhet.

Andra orsaker är avknoppningar där aktier delas i två bolag. Tex. Securitas som delade ut AssaAbloy eller där dotterbolag säljs ut på börsen för pengar t.ex när Industrivärden introducerade Indutrade. Ett skäl kan också vara att man som börsnoterat bolag får ett större medieutrymme och som bolag kan man i vissa fall just av marknadskäl nå en större kundgrupp genom börsnoteringen och på så sätt öka sina intäkter. 

Sedan skall väl heller inte underskattas att det också förekommer börsintroduktioner med starkt dunkla intressen där det för placerare att göra ett ekonomiskt klipp på småsparares bekostnad.. Oftast mycket snåriga upplägg där ibland rena skalbolag är de som sätts på börsen.

Om man vill teckna aktier i nyintroduktioner är det alltid av vikt att läsa på ordentligt. Och jag skulle nog vilja säga att det är viktigare att läsa på just varför ett bolag börsnoteras före man dyker ner i affärsidéer och siffror. 

I sammanhanget måste man ju nämna gårdagens lilla komik där ett börsbolag (candyking) under pågående teckningsprocess för en nyintroduktion går ut och vinstvarnar. Något liknande har jag aldrig hört talas om, dessutom är själva vinstvarningen i mitt tycke förhållandevis liten. Troligtvis görs denna varning av juridiska skäl för att undvika framtida stämningar.

Skatteavdrag vid nyemissioner i mindre företag

I går var det den första advent och 1 december och även min lillebrors födelsedag. I går vid denna bemärkelsedag infördes ett antal nya lagar.

Mest känt och omnämt i flera tidningar i helgen är att det nu är förbjudet att på ett trafikfarligt sätt använda sin mobiltelefon under bilkörning. Väljer att inte kommentera detta mer än konstatera att det minsann var på tiden.

Den andra lagen som införs är desto mer intressant ur målgruppen för denna blogg och det berör investeraravdraget som innebär att fysiska personer som förvärvar andelar i ett företag av mindre storlek i samband med företagets bildande eller vid en nyemission får göra avdrag för hälften av betalningen för andelar i inkomstslaget kapital.

Syftet är att mer kapital skall attraheras till investeringar som innebär ett direkt kapitaltillskott med "eget kapital" för småföretagande och indirekt då mer livskraftiga företag och fler anställda i dessa företag. Dvs den som är stadd i kassan skall uppmuntras investera i en nyemission i ett mindre företag som anställer säljare och produktutvecklare för deras expansion istället för att exempelvis investera i "begagnade" börsaktier i företag som inte har detta kritiska kapitalbehov. Mer direkt investeringar i Svenskt näringsliv och mindre kapitalförvaltning i den finansiella sektorn. Det lilla företaget får lättare tillgång till riskkapital istället för att stå med mössan i hand hos hos bankdirektören.

Investeraravdraget är beslutat av regeringen (S, V och MP röstade emot) men bakom förslaget ligger till mycket stor del Centerpartiet som en del i deras nya sparandelinje. En annan del av förslagen kring sparandelinjen från Centerpartiet är att man vill trappa ned ränteavdragen på lån som man idag bla. kan läsa om i dagens industri. Att vi behöver genomföra en omställning från mindre lån till mer sparande är något som jag definitivt ställer upp på. (För den som inte läst det innan är jag politiskt engagerad och på valbar plats för centerpartiet för det kommande valet 2014)

Cornucopia skriver idag en kort notis om företaget Seabased som idag, måndagen den 2 december annonserar en nyemission för att få in kapital i företaget och expandera och anställa folk. Jag vill först klargöra att jag inte kan något specifikt om Seabased eller ens är inläst på företaget. Men dock väcks det hos mig en liten misstanke hos mig att datumet är noga valt för nyemissionen. Kan det vara så att nyemissionen blir berättigad för investeraravdrag?

Enligt skatteverket måste följande krav uppfyllas på företaget som genomför nyemission om det skall bli möjligt att nyttja investeravdraget:

• Det ska vara fråga om ett svenskt aktiebolag eller svenska ekonomiska föreningar. Du kan även få avdrag för andelar i motsvarande utländska bolag som har fast driftställe i Sverige, om det hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte.
• Företaget ska uteslutande, eller så gott som uteslutande, bedriva rörelse. Det kan således inte enbart förvalta värdepapper.
• Företaget får inte vara verksamt inom varvs-, kol- eller stålindustrin.
• Företaget ska ha ett löneunderlag om minst 300 000 kronor.
• Företaget får inte vara i ekonomiska svårigheter.
• Du får inte ha tagit emot någon värdeöverföring, till exempel utdelning, från företaget överstigande ett visst jämförelsebelopp under betalningsåret eller under de två åren närmast före betalningsåret.
• Företaget får under betalningsåret eller under de två åren närmast före betalningsåret inte ha genomfört vissa interna förvärv.
• Du är skattskyldig i Sverige för kapitalvinsten på andelarna.
• Maximal årsomsättning på 80Mkr
• Maximal balansomslutning på 80Mkr
• Maximalt 50 anställda

Kalkylen för utnyttjande av investeraravdraget som privatperson ser ut på följande sätt:
Du investerar 100 000kr i en nyemssion i ett mindre företag för deras expansion.
50 000kr av denna summa blir avdragsgillt i din deklaration under inkomstslaget kapital.
30%x 50 000=15 000kr blir din skatteåterbäring

Mer info finns hos skatteverket

Rebalansering

De allra flesta som investerar pengar på kapitalmarknaden i form av aktier, obligationer, fonder etc har i år fått en mycket god avkastning på pengarna. Faktum är att svenskarnas finansiella förmögenhet  numera är större än någonsin. Dags att bunkra upp bubblande drycker, för vi är rikare än någonsin.

Jag tror också många börjar känna en liten oro komma smygande i magen. Hur lång tid skall börsuppgången pågå? När tar det stopp och går ned? Men så länge det går upp så vill man ju vara med på festen?

I denna situation så är det lätt att säga att man ska äga så mycket aktier man bara kan när det går upp och sedan när det går ner hoppa av i nedgången. I teorin helt rätt att göra och skulle leda till fenomenal avkasnting med tiden. Praktiken och verkligheten desto svårare. lätt hänt att inte sälja på toppen och när man sedan sålt på vägen ner kan man ge sig sjutton att det vänder upp sedan igen kraftigt.

Det jag i denna situtation när nu börsen har gått bra ett tag och optimismen åter börjar flöda och det till och med kanske börja pratas om en och annan aktie i fikarummet igen. Då om något är det dags att börja tänka på diversifiering och rebalansering. 

Diversifiering handlar ju om att inte lägga alla ägg i samma korg. Vill man äga aktier, så äger man några olika. Sedan fundera på hur mycket man skall binda i aktier, räntebärande och reala tillgångar. 

Rebalansering handlar om att leva efter det man faktiskt tänkt. 

Låt säga att man gick in i 2013 med 50% av sitt sparande i form av aktier och 50% i form av ränteplaceringar. En medveten strategi och riskval. Aktierna i år kanske har avkastat 25% och räntetillgångarna 2% (i bästa fall). Situationen blir då att vi idag då sitter med 55% av våra tillgångar i aktier och 45% i räntebärande. Utan att vi har gjort någonting så har vår riskbenägenhet ökat och vi är i högre grad exponerade mot börsen. Eftersom börsen dessutom gått upp så kraftigt kan man också anta att risken mot för ett år sedan ökat en del. Vår risk är alltså klart högre idag. Börsen kommer ge förmodat sämre avkastning framåt och vi är samtidigt mer exponerade mot börsen.

Rebalansering handlar dom att återställa sitt riskval. En passiv strategi är att återställa till det ursprungliga läget dvs 50/50 och vi då säljer av aktier och köper räntebärande för pengar så vi igen får 50/50. Vill man ta en mer aktiv strategi så kanske vi nu när börsen gått upp rejält väljer att minska ner aktiedelen till 40% och räntor till 60%. Fortsätter å andra sida börsen upp var ju detta ett mindre lyckat val.

Jag skulle nog säga att ett klokt val i förhållande mellan räntor och aktiedel är något som passar de allra flesta och genom regelbunden rebalansering efter de finansiella marknadernas upp och nedgångar skapar med tiden en god riskjusterad avkastning, till en förhållandevis godtagbar risk. Okej det är ingenting du kommer bli stenrik på, men helt okej avkastning då du köper lite aktier när börseen står lågt och säljer av lite när den står högt utan att direkt behöva tänka och ta stora "alexanderhugg".

SCA sommaren 2013

Jo jag vet, jag har bloggat alldeles för lite för att det ska vara intressant. I stort sett inte skrivit någonting om aktiemarknad.

Jag har fått ett antal kommentarer som önskar ett uppföljande inlägg om SCA som kanske är det dags för ett sådant inlägg inte minst då tom jag kan tycka att mina gamla SCA inlägg än idag är klart läsvärda.

SCA har utvecklats starkt på börsen under det senaste året. Skälet till detta är väl främst de stora strukturaffärer som bolaget genomfört. Affärer som det pratats om i nästan flera decennium kommer nu äntligen till skott. För mig egentligen ganska så förvånande då jag trodde det låg betydligt mer prestige hos Sverker Martin-Löf att bevara den struktur som varit och att inte ”ge-upp” den förvärvade europeiska förpackningsrörelsen.  Nu kan S-M-L troligtvis om något år eller två avsluta med flaggan i topp och se tillbaka på en aktiemarknad som hyllar de senaste årens förvandling.

Så över till väsentligheterna hur ser SCA ut idag, efter stora strukturaffärer under de senaste åren?

Idag består bolagets omsättning av lite drygt 50% mjukpapper, 30% personliga hygienprodukter och knappa 20% hör till den svenska skogsindustriella rörelsen med dess olika förgreningar åt alla håll och kanter. En förhållandevis stor förändring om vi ser det ur exempelvis ett 10 års perspektiv då mjukpapper och personliga hygienprodukter stod för mindre än 50% tillsammans av bolagets omsättning.

Skogsindustrin har blivit svensk efter att bolaget i mitt tycke gjort mycket rätt i att man avyttrat andelar i delägda tryckpappersbruk i UK och Österrike. Mycket klokt beslut. Har tidigare skrivit om mitt förslag att genomföra dessa försäljningar för några år sedan i följande inlägg.

Större delen av SCA är idag med andra ord förhållandevis lite utsatt för konjunkturens svängningar och den delen som är det har fått en större självförsörjningsgrad än tidigare. Då mjukpapper och personliga hygienprodukter är stora inköpare av pappersmassa så skulle man väl nästa kunna säga att vissa delar av SCA är kontracykliskt till viss del då pappersmassepriserna oftast är en god konjunkturindikator.

Det var bilden i stort idag. Nu över till bolagets lönsamhet och finansiella stabilitet av idag.

Resultaten

Vi tar och delar upp verksamheten i de tre affärsområden som SCA idag redovisar inom.

Personliga hygienprodukter uppvisar idag en enligt mig helt okej tillväxt med någon procent över inflationen. Tillväxten består idag främst av volymtillväxt när fler behöver inkontinensskydd och blöjor tillbaka på året efter några års svacka. Lite oroande så får SCA idag sänka sina priser och jag kan tro att detta har att göra med att man säljer allt mer EMV produkter. Man har idag rörelsemarginaler omkring 12% och verksamheten binder (för att vara SCA) om vi bortser från förvärvsrelaterad goodwill lite pengar. Kassaflödet är dock något svagt mot brukligt men jag kan ana att det idag beror på tillväxten som binder upp allt mer kapital i lager. Förhoppningsvis kan lönsamheten öka det kommande året.

Mjukpappersrörelsen är idag präglad av det stora förvärvet man slutförde under förra året. Detta har ökat volymerna betänkligt och SCA marknadsposition är idag bättre än någonsin även om den geografiska fördelningen är tungt inriktad mot ett svagt Europa. Trots sjunkande priser på slutprodukterna så hålls lönsamheten upp bra med marginaler omkring 11% idag. De senaste årens genomförda besparingspaket svar idag bra upp i resultatet. Lite samma bild som personliga hygienprodukter med ett förhållandevis svagt kassaflöde men helt okej framtidsutsikter.

Den svenska skogsindustrirörelsen har idag stora lönsamhetsproblem trots stora interna resurser främst i form av ett mycket stort skogsinnehav (och därigenom ett stort allokerat kapital), egen logistikrörelse, energiresurser där de första vindkraftparkerna nu snurrar för fullt osv osv. På en extern omsättning om ca. 8 miljarder första halvåret i år så redovisar SCA skogsindustriella rörelse ett rörelseresultat på en halv miljard och ett kassaflöde på 400mkr. Detta trots ett mycket stor allokerat kapital om flera tiotals miljarder. Det är svårt att ge en samlad bild då verksamheten är uppdelad i många olika produkter med tex. kraftliner, tryckpapper, pappersmassa, ved, energi, pellets, logistikrörelse osv. Men samtidigt är risken att man snuttifierar det lite så alla dessa verksamheter trots allt sammantaget bara står för 20% av omsättningen. Idag pågår stora rationaliseringar i denna verksamt vilket är illa tvunget antaget den skrala lönsamheten och i vissa fall förluster. Verkligen en svag situation idag och det pekar inte direkt uppåt ännu. Mer troligt är strukturaffärer i olika formen för att spara kostnader och stärka konkurrenskraften.

Sammantaget i koncernen som helhet redovisar man ett nettoresultat på 2,3Mdr första halvåret i år (3,22kr per aktie) dock innehåller denna siffran nedskrivningar på 800mkr.

Totalt sett så kan man väl anta att 2013 blir ett år som alla andra där vinsterna hamnar omkring 7-8kr per aktie. Med dagens värdering med en kurs på 170kr är enkom vinsterna svårsmälta med p/e tal över 20 även om det finns förhoppningar om att lönsamheten de kommande åren kan lyfta.

Balansräkningen

SCA har efter försäljningen av förpackningsrörelsen, förvärvet av G-P mjukpappersrörelse, försäljningen av de hälften ägda tryckpappersrörelserna mm. En förhållandevis stabil finansiell situation. Man har en nettoskuld om ca. 30 mdr. 6 mdr av skulderna förfaller inom ett år och kreditlöften om hela 17 mdr,  drygt 3 mdr i cash. Skuldsättningsgraden ligger omkring 0,5 mot bolagets mål som brukar redovisas som att de ska ligga omkring 0,7. Stabilt Den bakomliggande industriella verksamheten är ju i nuläget stabil och konjunktursäker så det finns ingen direkt oro. Det finns ett stort eget kapital som backar upp verksamheten och också med största sannolikhet stora dolda övervärden i bolaget (skogen mm.). Men samtidigt ligger EK "bara" omkring 80-90 kr per aktie. 

Aktiekursen

SCA aktie har ”dragit iväg” ordentligt under det senaste året. Idag handlas aktien till ca. 170kr inte långt från ATH. I relation till eget kapital blir detta dubbelt upp. En väldig skillnad mot ur läget sett ut tidigare då SCA många gånger handlats i paritet med eget kapital eller tom under. Målsättningen är att SCA ska generera 13% i avkastning på sysselsatt kapital. Låt anta upp mot 15% i avkastning på eget kapital. Det ger idag en effektiv avkastning på 7-8% med passusen att detta är om bolaget når sina mål.

Sammantaget även om bolagets balansräkning är stark och det finns utrymme för ytterligare förvärv (som t.ex. det i dagarna annonserade förvärvet av ytterligare aktier i Hong-Kong bolaget Vinda) så ser jag stora svårigheter med att köpa SCA aktie till dagens värdering. I relation till kurser under hundralappen som rådde för inte allt för länge sedan så är idag större risker i kursen även om SCA i många stycken utvecklats gott sista tiden. Tillväxten är som sagt inte allt för god i bolaget för att motivera värderingen.

PS. Förresten kommer jag kandidera till Sveriges riksdag nästa höst, Kommer inlägg om detta senare inlägg.

Prefrensaktieboomen

Just nu pågår en mindre boom på stockholmsbörsen med emitterandet av prefrensaktier. För att vara Sverige en förhållandevis ny sak för aktieägare att sätta sig in i. Senast i raden är Fastpartner (nyss avslutat emission) och Ratos (pågående)

Först något om sparformen

Prefrensaktie kan ses som någon form av mellanting mellan aktie och obligation. Det är aktier som har en förutbestämd utdelning som är ”prefererad” dvs den måste betalas ut före man ger utdelningar till vanliga aktieägare men själva ägandet är att likställa med aktieägande och kapitalet som bolaget får in genom att emittera prefrensaktier blir i balansräkningen upptaget som eget kapital fast det blir en form av räntebärande skuld. Då utdelningen är förutbestämd så kommer inte en preferensaktieägare få ta del av ett stigande överskott av vinster i bolaget genom höjda utdelningar utan den blir den förutbestämda utdelningen man får ut. Å andra sidan så får man ett visst skydd på nedsidan om vinsterna i bolaget sjunker. Preferensaktien ger dock inte alls samma säkerhet som obligationen (och utlånande banker) som alltid står före i kön om det blir en konkurs.

I många fall så brukar preferensaktierna också ges viss attraktivitet genom att man delar upp utdelningen exempelvis kvartalsvis så att de ger innehavaren löpande ”ränteintäkter”/utdelningar.

Det var vad en preferensaktie var för något. Då blir frågan. Varför är dessa så populära att emittera just nu? För att det ska finnas popularitet så måste det finnas intresse från både köpare och emitterade företag.

Ur köparens perspektiv (t.ex. småspararen) så råder det idag en brist på något säkrare tillgångar med något mer räntan än den minimala ränta som en bank ger vid inlåning. I dagens låga ränteläge så kräver vi inte så värst många procent i avkastning innan det börjar vattnas i munnen på oss. Ex 5% i avkastning är ju ung. dubbla räntan mot vad kostnaden för ett bostadslån är idag.

Den andra parten är ju det emitterande företaget. Varför ger dessa ut preferensaktier? Kontra lån så är ju räntan något högre idag. Å andra sidan så räknas ju preferensaktier som eget kapital vilket i alla fall bokföringsmässigt

Man kan tänka sig några situationer.

1. Den farliga situationen. Dvs ett bolag som faktiskt inte får låna på banken och har en riskfylld företagsaffär. Dessa företag ger ut prefrensaktier och företagsobligationer då detta är enda sättet att ta upp lån.
2. Det andra man kan tänka sig är att ett företag ser detta som ett attraktivt alternativ till ordinarie krediter. Dels är löplängden ofta ”oändlig” på prefrensaktier och med dagens ränteläge är det billigt att ta upp så långa lån till 5-6%. I ett annat ränteläge kan detta visa sig vara en bra affär jämfört med att stå i skuld till banken i alla fall för en del av lånen.
3. Man kan också tänka sig att bolag emitterar prefrensaktier främst av bokföringskäl. Ex. Fastighetsbolag som vill uppvisa god soliditet men ändå ha en god utväxling mellan fastigheternas direktavkastning och räntan på bolagets skulder.

Personligen så tycker jag än så länge att det är positivt med det ökande intresset för prefrensaktier även om det med tiden om boomen fortsätter säkerligen kommer bli allt mer avarter

Lär dig skilja på försäljningar av aktier och nyemissioner

Som aktieägare, bankkund, medlem i Aktiespararna, är allmänt smårik eller prenumererar på någon obskyr tidning som inriktar sig till en förmodat välbeställd målgrupp så möts man ibland av investeringserjudanden.

De brukar vara någon inlaga på någon sida, en liten reklamplats eller i dessa digitala tiden kanske ett mail eller reklam på hemsida. Om vi bortser från bankernas försäljning av konstruerade produkter såsom aktieindexoligationer, certifikat och annat så brukar det antingen röra sig som någon form av lån till ett bolag i form av erbjudande om obligationer eller så ägarandel i ett bolag i form av aktier. Det vanligaste är såklart aktier så jag tänkte låta detta inlägg handla om aktier. 

Grunden är ju att man år någon form av emissionserbjudande om ett företag med en fantastisk produkt, otroligt eftertraktade tjänster, man vill kanske göra ett förvärv  och i alla stycken så kan man väl tro att företaget har fantastiskt fina framtidsutsikter. Ja ni har sett dessa erbjudande om investeringar är jag helt säker på.

Vad problemet är att man brukar läsa dessa erbjudanden med samma ögon. Man tittar lite på företagets verksamhet, ledning eller man kanske känner dom på pulsen i form av en företagspresentation. Sedan bildar man sig en uppfattning om man vill investera eller inte. Får räknar i dessa lägen. Man kanske inte ens kan räkna då företaget är nystartat och istället bildar man sig en syn på dessa framtidsutsikter

En sak brukar man nästan alltid bortse i från och det är trist då detta i högsta grad är en central fråga. Om erbjudandet om investering är i form av en nyemission i företaget i fråga eller en försäljning av aktier från bolaget huvudägare. Ytterst central fråga, men sällan att skrivs så mycket om detta i prospekt och erbjudandehandlingar. Brukar nämnas på någon rad i början översiktligt och detaljer om transaktionen brukar stå i kapitlen med de lite högre numren långt bak i prospektet.

Varför är då detta så centralt? Alternativ ett med nyemission av aktier är den alldeles primära uppgiften att förse företag med riskkapital. Pengar att använda till en verksamhet, pengar att riskera och pengar att betala löner till anställda. Utan dessa riksvilliga pengar stannar mycket av funktionssättet i det svenska näringslivet. Dina pengar du satsa blir faktiskt till en maskin, en rysk fastighet, eller en diamantgruva.

Alternativ två, dvs där syftet med erbjudandet av investering är att sälja bolaget från en större ägare är inte en central uppgift för aktiemarknaden. Här handlar det rakt ut att "casha in" likt du själv när du säljer din begagnade bil på Blocket. Du vill ha så mycket pengar som möjligt och inget konstigt med detta utan bara en normal kapitalistisk grundtanke om att tjäna pengar. Dina pengar du investerar blir ingenting annat än pengar i handen på någon som som troligtvis dricker champagne efter försäljningen lyckades.

I vissa fall så genomförs försäljningen av aktien i form av en ägarspridning och bolaget börsnoteras i  i samma veva som huvudägaren säljer av en del av sitt ägande. Detta fall är egentligen ganska så klokt, jämför när t.ex. Industrivärden noterade Indutrade eller företaget Nibe såldes in på börsen. Bolaget har kvar en tydlig huvudägare (som tjänat lite pengar) och du som investerare får en marknadsnoterad tillgång som du kan realisera om du så skulle vilja. En marknadsnotering ställer också krav på informationsspridning mm. I vissa fall går det åt pipan, i andra fall lyckande placeringar. Men du har alltid möjligheten att på ett enkelt och billigt sätt avyttra din tillgång.

Tyvärr finns det också många väldigt tragiska fall i dessa nyemissioner och försäljningar. Kortfattat finns det så många sätt att blåsa små aktieägare att det nästan är svårt att räkna upp dessa i ett normalt långt inlägg men kortfattat så kan det i en nyemission var ett snett förhållande mellan "nya" och "gamla" pengar  men detta är förhållandevis enkelt om man har vissa form av matematiska och ekonomiska kunskaper.

Allra störst risker tar man anser jag om man köper aktier, av en huvudägare som säljer (dvs bolaget i sig tillförs inga pengar) i ett onoterat bolag utan notering i samband med affären. I vissa än mer tragiska fall har det i dessa situation tom sålts på folk kapitalförsäkringar och andra dyra förvaltningsskal runt investeringen som i sig blir extremt riskfylld. Än värre är det kanske att ett par entreprenörer startat ett bolag för egna pengar. Sedan startar ett annat bolag (inte sälllan på någon junfru-ö), köper det första bolaget och säljer sedan en del av aktierna till ett betydligt högre pris till småsparare. Resultatet är att bolaget i sig kan bli underfinansierat men den anonyma huvudägaren (vilket oftast är ledande befattningshavare) blir rikt som sålt aktier till överpris. Och med rikedomen så kan man ju blåsa småspararna igen genom att genomföra nyemission med kraftig utspädning och garantera nyemission och således köpa tillbaka sitt ägande än billigare.

Jag skulle nästan vilja gå så långt att jag i generella termer alltid skulle vilja avråda från dessa investeringsmöjligheter som inte är börsnoterade och där du inte finansierat företaget utan istället dess ägare, om det inte handlar om någon egen form av näringsverksamhet där man har ett stort inflytande/ägarandel i rörelsen. Får du en ägarandel på  0,05% av ett bolag och kontakten är pressmeddelanden och i bästa fall en årsredovisning, ja då finns det roligare saker att lägga pengarna på, om tillgången är onoterad och du inte har något personligt inflytande.

En liten intressant aspekt kring obligationer i investeringssparkonto

Nu ska jag ge mig ut på djupt vatten efter ett litet eventuellt kryphål.

En skillnad mellan nymodigheten investeringssparkonto och den gamla kapitalförsäkring är att man in i ett investeringssparkonto kan överföra värdepapper till skillnad mot en kapitalförsäkring där man enbart kan föra in kontanter.

Om man idag har exempelvis har aktier i en depå så kan man be banken öppna ett investeringssparkonto och från sin depå föra dit aktier utan att behöva sälja och köpa tillbaka aktierna som man behöver göra i en kapitalförsäkring. Detta kommer då förstås i skatteteknisk mening räknas som en försäljning från depå och man behöver reavinstbeskatta men man behöver inte betala courtage.

Nu skall jag beskriva en intressant aspekt på hur detta (om jag förstått saken rätt, vilket sker på synnerligen lösa grunder och med beaktande om mina kunskapsluckor) till viss del kan utnyttjas. Först lite grunder för attt förklara resonemanget.

En aktie ger i många fall årligen en aktieutdelning. Säg att aktien kostar 100 kr och ger 5 kr i utdelning. Aktien kommer då på x-dagen avskilja 5kr i utdelning och teoretiskt sjunka 5kr i pris. Det finns såklart inga fria luncher.

Köper du aktien i en depå dagen innan utdelning för 100kr kommer den dagen efter stå i 95kr och du har fått 5kr i utdelning. Skulle du sälja aktien gör du en avdragsgill reaförlust på 5kr och blir beskattad för 30% av 5kr utdelningen. Ingen skillnad mot om du köper aktien inom ISK. Du behöver då inte skatta för udelningen men kan i gengäld inte göra avdrag för förlusten. Du kan mao inte göra några vinster på att överföra aktier från depå till ISK.

En obligation när man köper den fungerar lite på annat sätt. Låt mig ememplifiera. Låt säga att du vill köpa en obligation med nominellt belopp 50 000 som handlas på par (dvs kurs 100) och där den årliga räntan är 5%.

Köper du obligationen dagen innan den årliga kuponen avskiljs så kommer du får betala 100%*50 000kr+ den upplupna räntan som förgående ägare har rätt till. Dvs i detta fallet (0.05*50000)/365*364=2493kr totalt sett 52493kr. Dagen efter då kupngen avskils så får man 2500kr i näven. Du som obligationsägare tjänar mao bara en dags ränta, då du bara ägt obligationen en dag.

Äger man obligationen i en depå så får man såklart betala skatt på den utbetalade räntan 2500kr. Den sk. upplupna räntan som man betalar i samband med förvärvet blir skattetekniskt en utgiftsränta precis som att betala ränta på ett bostadslån. Du har såleds rätt till ränteavdrag och kan i deklarationen kvitta de 2493kr mot de inkommande 2500kr.

Köper du obligationen inom ramen för ISK har du ingen avdragsrätt för de 2493kr men får å andra sidan de utbetalade 2500kr skattefritt. Summasummarum, en dags ränta skattefritt (med undantag av den årliga scahblonskatten förstås).

Men nu till det intressant. Med risk för att jag missuppfattat saken helt. Låt säg att du köper obligationen i en depå. Du betalar 52493kr varav 2493kr blir en ränteugift som du får ränteavdrag för (747kr tillbaka på skatten alltså). Innan du får din betalda ränta så överför du sedan din obligation från dig till dig själv från depå till ISK. Inom ramen för ISK får du sedan obligationsräntan utbetalad skattefritt. Summasummarum en skattevinst på drygt 700kr utöver de 7kr i en dags ränta om man gör på detta sätta mot att köpa obligationen inom ISK helt.

Är jag helt ute och cyklar??  Ja troligtvis, behöver man lyfta fram upplupen ränta då man överför obligation från depå till ISK eller? Någon som kan förklara?

Amerikansk sida bäst på nyckeltal i svenska bolag

Som så många andra så tycker jag det är bekvämt att titta på andrahandsuppgifter om historiska nyckeltal, lönsamhet, osv osv... gärna uppställda i snygga diagram och tabeller.

Nyckeltal över investeringsbara företag finns som sagt i många former, vi har te.x. eminenta bloggaren 4020 skapelse borsdata.se som visar information och nyckeltal i form av, historiska aktiekurser, kvartalsvinster, årsvinster och utdelningar,  omsättning och marginal samt historiska np/e tal. Gott så för en gratis tjänst.

Tittar vi exempelvis på Sandvik som jag skrev om i föregående inlägg så ser deras historiska nycktaltal och annan information ut så här på börsdata.se

I annat fall är man hänvisad till att enbart titta på nyckeltal och aktiedata och hur detta ser ut idag och avsaknad av historik. Exempelvis Avanza Bank har ju gratisuppgifter om detta. Tittar vi återigen på Sandvik kan vi se följande statistik Ett annat alternativ är att exempelvis se på Bloomberg

Sedan finns det ju lite mer intressanta tjänster även om man då kanske får betala för tjänsterna som exempelvis Aktiesparas hitta kursvinnare eller att man helt sonika blir kund hos någon bank och får ta del av deras analyser, prognoser och nyckeltal vilket också är trevlig läsning.

Men personligen så tycker jag nog att sidan 4-traders.com  står i särsklass. På denna sida finns det gräsligt med information och lätttillgänliga diagram och tabeller. Även för ett svenskt bolag som Sandvik där omsättninghistorik, vinster, marginaler, skuldsättning, gisssningar prognoser......

Man kan t.ex. titta på hur analytikerna rankar Sandvik

Eller bolagets historiska lönsamhet (inkl. gissningar prognoser)

Eller varför inte lite historik och prognoser över bolagets finansiella skuldsättning

Eller vilka som är bolagets största ägare

och mängder med annan information.

Fast man ska komma ihåg att lätttillgängliga andrapartsfakta alltid är vanskliga! Självfallet måste man läsa bolagets egen information. Däremot kan det vara en god hjälp på vägen att snabbt "skanna" av intressanta företag (och dess konkurrenter)

30-talet går igen

På bild, stenansiktet Jakob Wallenberg 1892-1980

Man ska ju passa sig för att dra allt för långtgående paralleller mellan historiska skeenden och idag men samtidigt så ska man också passa sig för att tro att allting är annorlunda idag mot förr.  Trots allt är väldigt mycket samma förr som idag. Man behövde förtjäna sitt uppehälle, företag och privatpersoner behövde låna pengar, investerare som hade pengar ville få avkastning och privatpersoner behövde trygga sin ålderdom.1930-talet och 2010-talet har således många likheter.

De allra flesta har hört talas om 30-talsdepressionen och krisen som då drabbade oss. De brutala börsfallen i spåren av en uppumpad aktiemarknad i slutet av 20-talet med efterföljande lågkonjunktur och krugerkrasch. Aktiemarknaden nådde en mycket låg nivå år 1932. Detta vet som sagt alla. Däremot så är det många som tror att 1932 var ett fantastiskt år att investera och från 1932 så steg börsen i ”evig tid”. Nej så var så klart inte fallet, vilket jag kommer beskriva lite nedan. För det finns mycket stora likheter mellan 1930-talet som helhet och idag och hur börsen, räntor och statsskulder har utvecklats.

Vi börjar med statsskulderna. Ett sätt att rädda världen under 30-talsdepressionen var som sagt att sätta igång stora offentliga ”räddningspaket”, då som nu. USA satte igång ”New deal” och vi i Sverige började vi bygga ut vårt vägnät, elförsörjning, vattenkraftverk (exempelvis Krångede Vattenkraftverk), skolor och sjukvård. Detta trots att vi egentligen inte hade pengar. I slutet av 1930-talet fick vi därför kraftigt ökade statsskulder runt om i världen. Ser vi till I Sverige ökade statsskulden från ca. 20% av BNP till 50% av BNP.  Det är en rejäl försämring av statsfinanserna som sagt.

Kraftigt ökade statsskulder och sämre kreditvärdighet bland stater borde som sagt lett till ökade räntor. Men icke, istället sjönk räntenivåerna ner till riktigt låga nivåer då det var stark riskaversion bland investerare, så det blev räntenivåer som inte synts till innan idag då. Intresset för statsobligationer med försämrad kreditvärdighet är alltså lika då som nu.  Investerare var brända på börskraschen i början av 30-talet och nu så tog man det säkra före det osäkra och placerade mer kapital i statsobligationer med följden att prisnivåerna på dessa steg och avkastningen minskade.

Vad som dock är mindre känt är att vi i slutet av 30-talet är att vi i slutet av 1930-talet fick en ”dubbel-dipp” i ekonomin, inte minst på börsen. Då börsen under perioden från årsskiftet 37/38-40/41 sjönk med -24,4% (exl. utdelningar), vilket faktiskt är ungefär lika med den börskrasch som nu varit med den skillnaden att kraschen kom väldigt snabbt idag relativt 1937-40 då kraschen drog ut på tiden 2,5år mot ett halvår nu. Men det kan väl tänkas att det går upp och ner även framgent.

Nedan visas börsindex (exl. utdelningar) under 1930-talet  

Denna ”dubbel-dip” blev dock inte alls lika allvarlig som i början av 30-talet i den verkliga ekonomin även om vinsterna så klart minskade. Vi kan ju exempelvis ta Svenska Kullagerfabriken som har publicerade årsredovisningar från år 1907 på nätet som var och är  ett brett verkstadsbolag där kan man i historiken utläsa att vinsterna sjönk från 24Mkr år 1937 till 20Mkr år 1938 och 1939, vinsterna sjönk mao omkring 20%. Att det inte blev så allvarligare än så berodde främst  pga av att många företag hade haft några år när man var sparsam och företagen hade bunkrat upp balansräkningarna efter infernot några år tidigare. konjunkturen klarade sig hyfsat trots att statsfinanserna i många länder var mycket ansträngda, inte minst i Tyskland. PÅ börsen handlas som bekant den privata sektorn.

Många företag hade också i väldigt friskt minne att det inte var så lätt att låna på banken när man som bäst behövde det och det vara klokt att då ha egna pengar. Men så är det ju som bekant, har man bränt sig på het gröt så börjar man blåsa på frukostyoghurten.

Men det finns också många andra likheter med 30-talet mot idag. En stor likhet är frånvaron av realränta i slutet av 30-talet. Den korta bankräntan var konstant längre än inflationen 1937-1940, med ett kort undantag 1938 när situationen var en realränta på cirkus 0% hur kul nu detta är. Även den långa (5åringa statsobligationer) gav negativ realränta till följd av de upptrissade priserna på populära statsobligationer.

Man kan mao konstatera att perioden från 1937 till 1940 var usel som investeringsperiod. Börsindex gick ned ca. 25% (utdelningar oräknat), En kort ränteplacering (jmf med att ha pengar på bankonto) gav negativ real avkastning och en lång obligation gav ingenting heller, i värsta fall förlust även här.

 

Allra värsta året var 1940. Inflationen steg i det närmande krigets spår till 13,5%(!), Börsen sjönk med 19%, den korta räntan var 3,3% (bankboken på sparbanken gav omkring 2% i ränta kan jag då gissa) och även bankboken tappade mao rejält i värde realt sett. Än värre var det för innehavare av längre statsobligationer där räntan steg från 2,9% till 3,9% vilket med dagens mått innebär att den som ägde en  säker ”obligationsfond” (fanns troligt en inte denna nymodighet då) fick förluster. För en 5% riktigt lång obligation innebär en sådan räntestegring att priset på obligationen sjunker från ca. 170 till 130… nästan sämre än investeringen än börsen.

 

Långsiktigt var dock 1940 ett riktigt bra år att investera i aktier. För med de höga riskpremier som då fanns på aktier så fanns det inte så mycket alternativ till att aktier framgent fick lov att följa vinstutvecklingen i företagen. Företagens varor är som bekant det som vi betalar för så omsättning och vinster steg i den tilltagande inflationens spår. Direktavkastningen på börsen vid detta tillfälle var också klart gynnsam och präglad av två börsnedgångar som präglade investerare.

 

Då kan man ju ställa sig det högsta relevanta frågan om inflationen återkommer även idag precis som på slutet av 30-talet trots att statsobligationsräntorna något år innan inte signalerade det? Ingen aning, framtiden får vi lov att uppleva.

 

Nu skulle man så klart också skrivet något om guldpriset, fastighetspriser, priser på skog under denna period men jag passar bollen till någon annan bloggare att ta vid från detta inlägg.

Börsrashistorik

Peter ”börsen-stiger-20%” Malmqvist skriver idag en intressant bloggpost på sin hemsida angående återhämtning efter börsras och vad han kallar ”historiska bottenlägen” som tål att diskuteras vidare och länkas till. 

 

Malmqvist tar i börsposten upp de nio kraftiga börsras som börsen haft sedan 1985. Det första vi kan dra som slutsats är att det inte alls är ovanligt med börsras, i själva verket inträffar dessa var 3,5:e år vilket gör våren och sommarens börsras statistiskt normalt. I genomsnitt har börsen vid dessa börsras gått ned med 33,7%. Spridningen är från det lilla börsraset hösten 1997 på 16% till ”the great one” från sommaren 2007 till hösten 2008 då börsen gick ned 59%.

Det är med andra ord en stor spridning mellan hur stora börsrasen normalt sett blir. För att åskådliggöra detta så kan man först tänka sig att börsen rasar 16% och då börjar kategoriseras som ett börsras. En del individer kanske då börjar ana köpläge för att börsen gått ned och blivit "billigare". Fast om det blir ett börsras på 59%, så kommer faktiskt börsen rasa ytterligare..*trumvirvel*.. 51%(!), efter det att det har rasat 16%... mao mycket stor skillnad, med medelvärdet att börsen går ned 33,7%.

Malmqvist skriver också om den initiala återhämtningsfasen efter det att ett börsras inträffat och botten uppnådd (vilket man med andra ord aldrig kan veta). I dessa nio börsras så är det oftast en kraftig uppgång första veckan efter börsraset med i genomsnitt ca +10% upp på en enda vecka (vilket för övrigt är mer än en hel årsavkastning på börsen i genomsnitt sedan början av 1900-talet).  Andra veckan efter börsbotten är däremot börsen i genomsnittlig historisk synvinkel svag i många fall svagt minus.

Om vi hypotetiskt och konspiratoriskt tänker oss att börsraset våren/sommar 2011 som vi nu genomled inte blir värre än så här (minus ung 25% alltså)  så har vi i förra veckan haft en god positiv vecka så kan det finnas lite skäl att vara skeptisk till just denna vecka som just nu börjat. Idag måndag har börsen gått bra ser jag just nu och då bör det bära ner resten av veckan men med högre börsbotten än lägsta punkt för knappa två veckor sedan.

Men som sagt -25% är mindre än genomsnittliga börsras och är det ett genomsnittligt börsras så ska börsrasbotten vara cirkus 12% lägre än nu uppnådd botten.

Lögn, förbannad dikt och statistik…

Förändring är det enda givna

Vi människor är nog av naturen konservativa, vilket är en mycket klok överlevadsstratergi. Det hade varit synnerlign korkat att tro att det inte blir sommar nästa år, eller att de flesta som har en bil faktiskt vill ha en likvärdig bil nästa gång man byter, eller att vi vill äta samma julmat som vi gjorde förra julen. IKEA kommer finnas kvar som varumärke för all framtid.  Konservatism, förändring är ett hot.

Samtidigt förändras vårt samhälle ständigt och jämt och har alltid så gjort. Många saker vi tar för givet kanske inte är så givna i framtiden? Om man på 1960-talet skulle sagt att man år 2010 kan få en stor inkomst genom att sitta bakom en dator och lägga ut bilder och skriva korta texter om sig själv som tex. Blondinbella.se eller kenzas.se så hade nog många sett detta som något synnerligen märkligt. Utan på 1960-talet precis som idag så ser man nog dagens samhälle ganska så statiskt. Fast ibland så blir det ju dramatik som en rejäl finanskris eller krig.

Idag den 4 december för exakt 334 år sedan hängde Sveriges framtid på en ytterst skör tråd. Eller bildligt talat så hängde den svenska kungamakten och självständigheten på en värjspets tillhörande Överste Nils Bielke som var chef över det svenska livregementet vid slaget vid Lund år 1676. Sverige vann det synnerligaren blodiga slaget och hade så inte skett så är det nog Sveriges gränser idag sett betydligt annorlunda ut och kanske hade vi inte ens varit ett självständigt land? En liten smått bortglömd dramtisk händelse och tänk om Zlatan Ibrahimovic hade varit dansk?

Även i placeringssammanhang är det många som är konservativa och inte sällan hör man t.ex. individer som skriver eller säger att man köper en aktie man skall äga resten av livet. Att vara långsiktig har som sagt varit en framgångfaktor. Inte sällan för fram fram exempel såsom Handelsbanken (som är en av världens framgångsrikaste aktier sedan år 1900) eller H&M. Själv tycker jag detta är nonsens. Världen förändras, och kommer förändras, företag lika så för all framtid. Vi har idag ingen aning som ett bolag som Sandvik finns kvar som självständigt bolag som 30 år, vi har ingen aning om framtia finanskriser, eller vilka förändringens vindar som mänskligheten tar, eller hur vi förrändrar vår energiförsörjning. Att inför denna föränderliga framtida idag tro att man kan göra enskilda aktieplaceringar till tidens ände förefaller i alla fall enligt mig som rena rama fantasierna. Av 10 placeringar idag och framåt för "evig tid" är man nog nästan dömd att investera i något av framtidens FACIT,  Nordbanken eller HQ Bank. Därmed inte sagt att man kan investera långsiktigt, det bör man givetvis göra men det finns inget skäl att till varje pris hålla kvar vid en investering man gjort, enbart för sakens skull. Ibland finns synerligen goda skäl att faktiskt inte äga ett företag.

Och när det ändå är helg och lite lättsamhet kan få lov att prägla vårt sinne så titta gärna på följande Youtubevideo över världens flygtrafik under 24 timmar. Ser detta lilla bisamhälle likadant ut som 100 år?

Är obligationer alltid säkrare än aktier?

Förhållandet mellan aktier och obligationer är något som alla borde lära sig en del om. För i högsta grad så påverkar dom varandra. Den som lånar ut sina pengar får en fast bestämd ränta på sina pengar, sedan pengarna återbetalda när obligationer löper ut och den som äger företag får istället del av vinsten som uppkommer i företaget. Om företaget lånar pengar så måste man betala ränta till utlånaren (obligationsinnehavaren) och således så måste alla investeringar som ett företag gör ge en bättre avkastning än räntan på lån. I händelse av likvidering av ett företag så har alltid obligationsägarna företräde till bolagets tillgångar framför aktieägarna som står sist i kön. Obligationen står för tryggheten och aktien för möjligheten.

Räntenivåer på obligationer styr i högsta grad värderingen av aktier och även omvänt så vill jag nog påstå att världens obligationsmarknader också påverkas av aktiemarknaden. Kort sagt du blir ingen bra investerare om du inte lär dig spelet mellan obligationsägare och aktieägare och du ör vara öppen för att investera i båda värdepappersslagen.

Det som lärs ut i den ekonomiska skolningen är att ränteplaceringar alltid under alla förutsättningar är säkrare än aktier och att aktier alltid på lång sikt är en bättre investering än aktier. Jag vill påstå att detta är felaktigt.

Det senaste 10 åren har t.ex. statsobligationer generellt sett varit en klart bättre investering än att investera i ett aktieindex. I Sverige så står börsindex på minus efter 10 år. Köpte du en 10 åring statsobligation för 10 år sedan har du väl fått en 5-6% per år kan jag tänka mig. Och för varje investerad 100-lapp har du idag 150kr(plus ev. räntan på utbetalad ränta). 10 år är en förhållande lång tidsperiod men likväl så har statsobligationer givit bättre avkastning än aktier, i teorin borde det givetvis inte varit möjligt. Eller? I teorin så borde ju aktier på en sådan lång tidsperiod ha avkastat räntan plus riskpremie, men det har aktier alltså inte gjor de senaste 10 åren.

Men idag är situationen synnerligen riskfylld för långa statsobligationer skulle jag vilja säga. Långa 10åriga svenska statsobligationer handlas idag mer eller mindre till all-time-high. Omvänt så blir då deras ränta, all-time-low. I själv verket så får man inte ens 3% om året, snarare närmare 2,3%. Sedan om 10 år så får du sedan tillbaka dina pengar, I bästa fall om svenska staten då fortfarande klarar av att betala sina långivare. Skulle det de kommande åren bli inflation så kommer ju också dina pengars köpkraft minska och icakassen har blivit dyrare. Men det är nog ganska så säkert att du får tillbaka pengar.

I Sverige så har Riksbanken ett inflationsmål på 2%. Prickar man det målet så får alltså ägarna av t.ex. statsobligation 1047 en real avkastning på 0,3% per år, inte så sexigt direkt och jag vill påstå att riskerna med denna obligation är större än en aktieinvestering på 10 år i t.ex. Lundbergs (som till 55% består av lågbelånade fastigheter som avkastar omkring 6% per år).

Sedan finns det också riktigt usla investeringar.
Låt oss ta skräckexemplet Japanska statsobligationer. Vi börjar med räntan, den är lägre än den svenska. Anmärkningsvärt i sig. Men vad som är än mer anmärkningsvärt är den höga risknivån kontra den dåliga avkastningen. Den Japanska staten har idag en skuldsättningen som är mer än dubbelt så stor som landets BNP och man har ett underskott i de löpande statsfinanserna.

Detta kanske inte säger så mycket för dig mer än tidningsrubriker. Men låt oss översätta utlåningen i form av ett icke säkerställt lån till ett industriföretagföretag.

Bolagets/statens skulder är alltså dubbelt så stora som omsättningen och bolaget gör idag förluster. Den skuldsättningen är minst sagt tuff och vi kan ju t.ex. jämföra med företaget Sandvik som ibland ses som hårt skuldsatt. Sandvik har idag en nettoskuld på 29Mdr mycket givetvis men om Sandvik skulle vara lika skuldsatt som Japan så skulle man då haft en nettoskuld på 160 Mdr eller något sådant…Sedan går Sandvik idag med vinst till skillnad mot Japan. Visst är det teoretiskt för Sandvik hade aldrig kunnat få lån på banken på med en nettoskuld om 160mdr till skillnad mot Japan eller USA där det alltid verkar finnas villiga långivare. Att Japan dessutom betalar lägre räntor än Sandvik vilket ju är ett mysterium i sig också. Jag tycker nog det är betydligt mer riskfyllt att låna ut pengar till Japan än Sandvik. fast det kan det väl inte vara i den finansiella teorin?

Men kan det finnas någorlunda investeringsalternativ i obligationsmarknaden? Självklart men då får man leta bland företagsobligationer. Den som t.ex. funderar på aktier i Black earth Farming bör även titta på deras obligationer då räntan nästan är tvåsiffrig idag.

skattefordran vs. skatteskuld

De båda investmentbolagen Investor och Industrivärden brukar ju ständig och jämt jämföras med varandra så det är väl lika bra att vi fortsätter göra detta även i en och annan bloggpost. Denna gång tänkte jag jämföra utdelningar från båda dessa ägarbolag.

Investor dom sänkte sin utdelning från 4,75kr till 4kr och Industrivärden sänkte sin utdelning från 4,50 kr till 3kr per aktie.
Ett investmentbolags aktieutdelningar är ju en hel del mattematik som jag skrivit om tidigare såvida inte investmentbolaget vill dra på sig att betala skatt (vilket är vansinne då pengar blir trippelbeskattade för aktieägarna). Sedan har investmentbolaget om jag förstår saken rätt också möjligheten disponera en del skattefordringar och skatteskulder mellan åren utan att direkt för inbetalningar.

Dessa former av bokslutsdispositioner verkar nu både Investor och Industrivärden dragit nytta av. Kortfattat så kan man säga att Investor i detta bokslut ”överutdelar” dvs man skickar iväg mer pengar till sina aktieägare än vad man egentligen skulle behöva medan Industrivärden denna säsong ”underutdelar”.
Bolagen som Investor är ägare i sänkte i många fall sina utdelningar kraftigt under fjolåret, SEB och Husqvarna och Electrolux ställde helt in utdelningarna under fjolåret exempelvis. Bokföringsmässigt skall detta göra avtryck i Investor denna säsong som tekniskt sett nog inte skulle haft högre utdelning är 2,50kr eller något.

Nu delar man istället ut 4kr och får på så sätt en skattefordran. Då flera innehavs bolag återupptagit sina utdelningar eller ökat dem något så kan man nog tro att Investor till nästkommande år kan komma att öka utdelningen.

Industrivärden å sin sida är det i många fall en omvänd situation där många av innehavsbolagen höll upp sina utdelningar ganska så bra under fjolåret, Volvo delade ut 3kr, Sandvik 3,15kr osv. Bara Munters ställde in utdelningen helt. I mattematikens värld så innebar detta att Industrivärden egentligen skulle delat ut 3,5-3,6kr per aktie i egen utdelning i år. Nu delar man istället ut 3kr per aktie och ”underutdelar” således mot mattematiken. Man drar mao på sig en skatteskuld. Nu förhåller det sig så att flera av Industrivärdens innehav denna utdelnings säsong sänker sina utdelningar, volvo ställer in, ssab och Sandvik minskar utdelningen kraftigt vilket medför att Industrivärden i teorin skulle få en rejält sänkt utdelning nästa år. Men med tanker på ”överutdelningen” i år så finns det kanske skäl att anta att utdelningen nästa år kanske kan bibehållas på 3kr, särskilt om det böja ljusna lite i konjunkturen för verkstadsbolagen.