Vissa saker kan du lika gärna glömma

Den duktiga bloggaren Lundaluppen skrev nyligen en kommentar till min bloggpost ang. psykologi och berörde en sak som hel klart förtjänar en egen post. Saken det berör är anskaffningsvärden dvs vad vi en gång i tiden köpt aktier för.


Anskaffningsvärden är i grund och botten synnerligen ointressant. Om du köpt en aktie för 50kr stycket eller 100kr betyder i mångt och mycket just ingenting. Nej du läste rätt, för dig betyder det faktiskt just ingenting. Det som betyder något är hur många aktier du har och till vilken kurs dom handlas till idag.

Ur två perspektiv betyder dock anskaffningsvärden något, kan jag med nöd övertygas.. Dels för skattmasen om du inte äger dina aktier genom en kapitalförsäkring om du köpt en aktie för X eller Y kronor avgör hur mycket latent vinst/förlust du har eller behöver betala i nästa deklaration. Möjligtvis kan man också säga att det har betydelse om man skall utvärdera sina investeringsprestationer. Men det är väldigt många blogginlägg jag läst, som innehåller orden vad man köpte aktierna för…

I övrigt är anskaffningsvärdet just ointressant. Samtidigt fokuserar många ordentligt överdrivet mycket på just anskaffningsvärdet. Dessutom låter många hela sitt känslomässiga ekonomiska liv kretsa runt vad du en gång i tiden köpte något för. Låt säga att du äger 1000 aktier av Investor, en av Sveriges vanligaste aktier att äga. Den aktien står idag i 137kr stycket. Dina aktier är således värda 137 000kr med hjälp av lite huvudräkning. Varken mer eller mindre. Aktierna bli inte värda mindre för att du en gång i tiden köpte dem för 148kr stycket, eller för att du köpte dem för 64kr stycket. Detta är enbart intressant för skattmasen och framförallt så är det anskaffningsvärde INTE relevant för om du skall sälja eller köpa aktien! Det beslutet bör vara grundat på andra faktorer. Fast jag läste någon gång en artikel (källa okänd) att folk faktiskt var mer benägna att sälja aktier som har gått upp än som gått ner. För aktier som har utvecklats dåligt måste ju med automatik vara bra köp dom är på rea. Fast vi till syvende och sist självklart vet om att det främst bör vara bra företag som stiger i kurs eller? Vi låter således våra anskaffningsvärden göra så att vi säljer av bra aktier och behåller dåliga.

Jag är övertygad om att många faktiskt skulle må bättre av att inte veta anskaffningsvärdet. I sådana fall skulle man förhålla sig mer känslomässigt neutralt, inte bli lika övertygad om sin egen förträfflighet i tider när aktier är dyra och inte lika deprimerad över att man köpt dyrt när aktier är billiga. Istället skulle man fokusera på det väsentliga dvs hur många aktier du äger och till vilken kurs dom har idag och med överkursen om ett bolag är ev. köp eller säljvärt idag.

Har du det bättre än grannen?

Dagens Industri har idag en artikel publicerad om en enkät som är gjort mot svenska bolånekunder. Hur mycket dom lånat, om man känner man har råd med utgifterna till bostaden och om man är nöjd med ekonomin i stort.
Undersökningen visar att de allra flesta svenskar anser att man lever i en god ekonomi med inkomster och utgifter, man anser sig klara av sjukdomsfall och längre arbetslöshetsperioder. Enbart 1% uppger att om dom skulle sälja sin bostad idag så skulle det vara svårt att få ut så mycket som man har i lån. En lugn och harmonisk situation i allmänhet kan tyckas.

I undersökningen har man också frågat om vad individerna tror om ”allmänheten” i stort och här uppkommer det intressanta att man ofta tror att ”andra” troligtvis har för stora lån, problem med sin ekonomi osv. Men själv bor man i tryggt bo.

I högsta grad ligger det fullt naturliga beteendevetenskapliga principer bakom denna undersökning precis på samma sätt som att en majoritet av svenska folket tror att man kör bil bättre än genomsnittssvensken. Eller att man gärna talar om goda aktieaffärer och inte är lika social med sina förluster, (få som talar om vid fikabordet att man äger aktier i LBI (gamla Framfab) t.ex. även om detta är en av Sveriges vanligaste aktier att äga även idag). . Orsaken?

En mänsklig benägenhet att först och främst vara rädd att förlora, misslyckas eller inte bli social accepterad. Denna mänskliga drivkraft är betydligt starkare än drivkraften att vinna, lyckas och stå i centrum.

Så i nästan alla olika sammanhang och enkäter så tror de tillfrågade individerna att man oftast i alla fall har eller är något bättre än det som man tror är genomsnittet. I Själva verket så trivs vi riktigt bra med att vara ”medelsvenssons” med guldkant. Som den är lottovinnaren i Helsingborg som vann 200miljoner och nu skulle kunna tänka sig att skaffa årskort till Rögles hemmamatcher. Samtidigt så har vi människor också en benägenhet till sensationsjournalistik och sensationer. Bopriskrascher, 200 miljoners lottovinster och liknande tilldrar vårt intresse mer än en buffert på banken, regelbundna amorteringar och att gå med barnen till dagis. Vår benägenhet att stötta bort det som är tråkigt och rikta vårt intresse till det som vi upplever som roligt i livet skapar ofta en situation (turligt nog givetvis) där vi upplever oss ha det ganska så bra i livet.

Ursäkta att jag inte skrivit så mycket sista tiden på denna blogg. Men ni kan vara helt lugna, något överhängande nedläggningshot på denna sida finns inte. Undertecknad har helt sonika haft en massa annat för sig i livet och har inte kunnat ägna så mycket tid åt att läsa eller skriva blogginlägg. Först och främst av högst glädjande orsaker. Min och min frus adoptionsprocess har nu tagit några steg framåt och tid får nu ägnas åt att 18 olika dokument såsom personliga brev om sina levnadsförhållanden och fotoböcker som skall skickas till Sydafrika i närtid och viss förhoppning finns nu att få åka dit inom ett år.

Sedan vill i alla fall jag få lite tid över till lite träning och goda brödbak i hemmet.

Men man får trösta sig med att om tiden inte fanns så skulle ju allt i livet hända på en gång.

Var inte orolig inför nästa börskrasch

Som aktieinvesterare är det lätt att känna en viss rädsla inför framtiden. Tänk om börsen står inför ett stort ras? Tänk om det är fel tid att investera i aktier just nu? Är det bäst att sälja sina aktier så man inte åker med ner i utförsbacken? Vad händer om det blir lågkonjunktur? Är vinsterna i bolagen uthålliga? Tänk om jag förlorar hälften av mina sparpengar?

Tankar som dessa är fullt naturligt och speglar en sund skepsis vid ekonomiska val som köp och försäljningar av aktier handlar om. Skulle vi inte ha denna skepsis är risken stor att vi tar dumma och förhastade investeringsbeslut när vi låter vår girighet ta över. Utan en inbyggd pessimism är det lätt att glida över från investering till spekulation.

Det definitivt viktigaste rådet är att aldrig investera i aktier för pengar du inte kan undvara under längre tid och du skall vara beredd att du kan förlora stor del av pengarna du investerar i aktier. T.ex. skall du köpa ett hus för att bo i är det självfallet ett bra råd att sälja aktier för att minska din ev. belåning och privatekonomiska risk. Har du kvar allt för mycket aktier i kombination att du tar högre lån på en fastighet då övergår aktienvesteringen från att vara en investering till att bli en spekulationsaffär. Lika så kan en kraftigt belånad aktieportföljd vara synnerligen trevlig i uppgångstider men kan få katastrofala följder i händelse av att börsen sjunkar kraftigt på kort tid.

Själv kategoriserar jag mig som en pessimistisk optimist som gärna hoppas på det bästa i framtiden men förbereder mig för det värsta. Genom detta förhållningssätt tycker jag att man till viss del kan hålla sig borta från "trendföljandet" på börsen där man hoppar in och ur marknaden efter vad som känns hett för stunden och går ur bara för att man tror att börsen skall gå ner 10%. För vissa individer så kanske korta affärer i kombination med perioder av en likvid investeringsportfölj fungerar bra men för mig personligen känns detta fel. Jag vill inte tjäna pengar på att köpa och sälja aktier, jag vill tjäna pengar på att vara delägare i välskötta företag. Jag tror att om andra har lyckats med detta ja då bör jag klara av detta också.

Med denna utgångspunkt måste man ha ett annat förhållningssätt att hantera nedgångar än genom att simpelt bara sälja aktier. För äger man aktier över tiden är det helt oundvikligt att man får vara med om stora börsras, det är inte tänkbart att man kan vara så bra investerare att man inte får se sina aktier gå ned kraftigt under perioder. Inte ens Warren Buffett har som bekant lyckats med detta. Vad Buffet däremot lyckats med är att vara delägare i bolag som har utvecklas bättre än de genomsnittliga bolagen i USA samt det faktum att han alltid återinvesterat utdelningar från dessa bolag inom Berkshire Hathaway vilket är de två förklaringarna till hans framgångssaga.

Vad blir största framgångsfaktorn av att äga aktier alltid? Självklart det faktum att man garanterat äger aktier den dagen då börsen når en långsiktig botten som t.ex. 1932, 1971, 1991 och 2003 och man kommer vara med på uppgångar från dessa punkter, vilket är mycket trevligt. Vad är det värsta som inträffar? Tyvärr Att man alltid äger aktier på en ordentlig topp i aktiemarknaden som t.ex. 1906, 1929 och år 2000. Det har som bekant inte alltid varit trevligt att vara aktieägare under perioder som 1929-1932, 1989-1992 eller 2000-2003 då minst hälften tillgångarna "försvunnit" från kontot.

Hur skall man då förbereda sig för det värsta med en lång och utdragen aktienedgång? Historiskt har vi lärt oss att riktigt mörka nedgångar kan bli så stora som minus 70-80% de aktier så brukar falla mest är oftast de som är mest spekulativt prissatta (Inte sällan brukar dessa aktier utgöra en stor del av aktieindex då också) när nedgången börjar t.ex. Ericsson år 2000 och General Electric och General Motors på Dow Jones 1929. Genom att ha en i flera sektorer väldiversifierad portfölj och helst inte äga spekulativt prissatta aktier kan man säkert få en portfölj som maximalt sjunker 50% i pris annars har man gjort fel. Att vara långsiktig hindrar ju däremot inte från att sälja om priset på aktie vida överstiger det långsiktiga värdet eller för den delen investera i obligationer vid de tillfällen då dessa är en bättre investering än aktier. Framförallt är det viktigt att investera i företag som har "överlevnadsförmåga".

De största fallen brukar normalt sett vara i 2-3 år och utifrån dessa fall kan det sedan ta olika lång tid för aktieindex att återhämta sig beroende på konjunkturutveckling och så vidare. För 1929-32 års börsras dröjde det ända till 1954 innan innan börsindex hade återhämtat sig det kan man nog se som ett "worst case scenarie". Vad man bör lägga på minnet är att aktienedgångar medför att priset på aktier blir mindre och mindre och inte sällan blir t.ex. direktavkastningen (aktieutdelning/kurs) högre även vinsterna går ned och utdelningen måste sänkas. Just direktavkastningen utgör ett "skydd" mot stora nedgångar i aktieportföljen av den att den skapar likvida medel att kunna investera i nya aktier, dvs det går att utan att sälja aktier, köpa aktier som hela tiden blir lägre prissatta i aktienedgångar. Kombinationen med aktieutdelningar och ett ständigt regelbundet sparande ökar effekten än mer.

Det är lätt att ryckas med i den "katapulteffekten" som uppstår på t.ex. ett regelbundet fondsparande vid ständigt uppåtgående aktiekurvor vilket leder många till att spara mer när börsen går upp och sedan sluta spara när börsen går ner då det inte är roligt att se insatta pengar minska vilket är fullt förståligt. Men på lång sikt är detta synnerligen orationellt då det är de sparpengar som är satsade under perioder av dålig börsutveckling som kommer stå för allt större del av kapitalet i framtiden, därför skall man fortsätta att regelbundet spara pengar oavsett vad man tror om framtiden. Om aktierna går upp får man glädja sig åt detta och går aktierna ned har man möjlighet att köpa för "reapris".

Ett regelbundet sparande och återinvesterade utdelningar och räntor blir som sagt en kraftig skyddsmekanism mot stora fall. De stora aktiefall som kan ta 20 år för aktieindex att återhämta kan för dig som agerar strukturerat och klokt med aktieutdelningar, regelbundet sparande och bra investeringar kanske kortas till några enstaka år. Som exempel på detta kan man återigen ta börsraset 1929-32. Om man inte gjort något åt sina aktieinvesteringar år 1929 så återhämtade sig börsindex inte innan 1954 men om man återinvesterade aktieutdelningar långsikigt över tiden ja då hade en sådan sparare en avkasting på 6% per år, atta få 6% eller 0% i avkastning på 22år det är stor skillnad vill jag lova.

Så var inte rädd för aktienedgångar, är du ung investerare är en kraftig nedgång och ständigt lågt prissatta aktier tvärt emot något som kan vara bra för den långsiktiga utvecklingen men tänk på att det alltid kommer vara viktigare för en långsiktig investerare att köpa vid rätt tillfälle än att sälja vid rätt tillfälle.

Hur kan då börsas löna sig? Vad sägs om följande citat av :
"Bear markets are not only painful episodes that investors must endure; they are also an integral reason why investors who reinvest dividends experience sharply higher returns."