Stenbeck gör exit Korsnäs

Idag nås vi nyheten att Kinnevik och familjen stenbeck säljer av den gamla guldkalven Korsnäs definitivt när Kinnevik nu säljer sina sista aktier i BillerudKorsnäs till ett antal stora svenska institutioner. Personligen kan jag med en sentimental och historisk ådra tycka det är lite tragiskt att ett bolag med en stark huvudägare av kött och blod numera får ett par ansiktslösa fonder som huvudägare som nu ska axla Stenbecks tunga mantel.

Affären har förstås stora mått av historisk kopplingar. Korsnäs var Kinneviks ”urspungliga” investering för snart 80 år sedan och av tradition den investering vars (ofta) stabila kassaflöden givit utrymme för nya investeringar och täcka upp för dåliga kassaflöden i nystartade företag. Utan Korsnäs hade aldrig tele2 eller millicom av idag existerat. Utan Korsnäs hade kanske tom Kinnevik dukat under vid 90-talskrisen  då bolagets finansiella situation var synnerligen utsatt och bolaget hade ett starkt beroende av sina (Handels)bankskontakter. Krediter som kunde beviljas till följd av Korsnäs relativt starka situation och stora realtillgångar.

Att de förr eller senare skulle ske att Kinnevik skulle lämna Korsnäs kunde man väl gissa sig till. Skogen i Korsnäs såldes för ca10 år sedan till pensionsfonderna, och för ett år sedan gjorde man delförsäljning när man gick ihop med Billerud. Och nu duå tar man då det slutgiltiga steget när den sista aktieposten säljs.

Vad innebär då detta?

Balansräkningen har senaste året succesivt stärks i Kinnevik och flera dotterbolag  såsom Tele2 och Metro har varit nettosäljare av tillgångar, Korsnäs gick ihop med Billerud och pengar har delats till Kinnevik. Efter dagens försäljning av aktier i BillerudKorsnäs så innehåller balansräkningen tillgångar på cirkus 60Mdr, med nettokassa på miljardbelopp. Begreppet urstarkt är värt att använda i fallet Kinnevik när man pratar om den finansiella situationen. Samtidigt behövs detta då många av Kinneviks nya investeringar har skrala kassaflöden och nu snarare tar pengar än delar ut. Å andra sidan var ju detta situationen även i unga år för tele2 och Millicom t.ex. Om vi ska dra historiska paralleller för dagens förändring. Man kan också anta att Kinnevik utan ett helägt Korsnäs kommer ha en mer konservativ syn på skuldsättning när man inte får starka interna kassaflöden som kan täcka upp för låneräntor.

Även om man självklart inte skall spekulera så kan man ju inte låta bli att kittla lite med tanken vad Kinnevik nu ska göra med pengarna? Om man kan tänka sig göra någon större affär? Kinnevik meddelar idag att man inte skall dela ut pengarna utan fortsätta investeringar i online, finans, media och Telekom.

Kan det månde vara så att det finns en strukturaffär på gång mellan Wallenberg och Stenbeck där tre och Tele2 slår sina påsar tillsammans och blir den ledande telekomaktören i Norden? Eller väntar nya stora investeringar inom on-line?

Vem tar vem i skogsindustrin?

Skogsindustrin är och kommer troligt för lång framtid vara en av Sveriges viktigaste exportindustrier. För är det något Sverige har så är det gott om träd. Faktum är att vi aldrig haft så mycket skog i Sverige som vi  har idag, tacka skogsvårdslagen från 1903 för det som lagstadgar att man måste återplanera avverkad skogsmark, som fått till följd att de senaste 100 åren har vi bara fått mer och mer skog medan globalt skogen avverkas allt mer.

Det kanske inte uppleves så i media att skogsindustrin är så viktig då andra företag dominerar nyhetsinnehållet men sammantaget har svensk inhemsk skogsindustri ungefär ett rent exportvärde på 130 Mdr, vilket om vi relaterar till Sveriges totala export handlar om ca. 10% men då vi inte tillnärmelsevis importerar lika mycket skogsvaror som vi exporterar så, nettomässigt handlar det om att svenska skogsindustri står för ca. 50% av nettoexporten. Dvs en mycket viktig industri för svenskt välmående. Skogsindustrin vill själv framhäva sig som den "gröna tillväxtnäringen" medan jag tror ex. naturskyddsföreningen har ettoch annat att säga om skogsindustrin.

Idag står skogsindustrin idag inför stora utmaningar. i vissa fall handlar det om förhoppningsvis temporära problem såsom sågverksindustrin som inte får sålt så mycket av sina varor när småhusbyggandet krisar i mer eller mindre hela Europa. I andra fall handlar det om bestående förändringar i form tidningsläsandet transfereras från papper till elektroniska lösningar såsom surfplattor och datorsurfande på hemsidor. Sådana förändrar leder till överskott och behov av nedläggningar. I andra fall så mår man ganska så bra inom t.ex. vissa delar av mjukpapper och förpackningar.

Idag genomförs det stora strukturomvandlingar inom näringen där skogsföretagen göra affärer med varandra. I vissa fall rent krisartade affärer (läs mindre sågverksbolag), i andra fall försälningar och bytesaffärer med varandra (ex. SCAs försäljning av förpackningsrörelsen och köp av mjukpapper) i vissa fall också företagssammanslagningar.

En stor affär annonserades härom veckan i form av att Kinnevikägda Korsnäs vill gå ihop med Billerud och bilda bolaget med det snusförnuftiga namnet BillerudKorsnäs. Ett jätteaffär där två likstora bolag ska gå samman och där deras verksamheter ska komplettera varandra. Korsnäs är stora på t.ex. Vätskekartong (ex. mjölk och juicepaket) medan Billerud är stora på t.ex. kraftpapper (ex. mjölpaket) och Fluting (råvara för wellpappkartong för frukt t.ex.). På pappret och i powerpointpresentationer ser det ut som en smakfull kombination då bolaget blir en sammantagen jätte med omsättning på ca. 20Mdr. Marknaden har också applåderat affären där två hyfsat starka aktörer väljer att gå samman. Jag är i just detta fallet ganska så skeptisk. Sammantaget vill man genom affären skapa synnergieffekter om 300Mkr på årsbasis som extra skulle landa ner i aktieägarnas fickor. utöver nuvarande situation med lönsamheten. Dessa "betydande" synergivinster handlar om ung. 1,5% av årsomsättningen och de kommer inte inträffa innan några år fram i tiden. På pappret bra, men i verksamheten handlar det om att slå samman två lika stora företag med betydande risk för att man måste ta stora kostnader idag för att förhoppningsvis vinna en osäker vinst i framtiden.

Affären 1998 mellan dåvarande STORA och finska Enso påminner en hel del om affären  även om denna är i mindre skala. Även då var det två företag som kompletterade varandra och där man skulle ta fram stora synergieffekter (pratades då om 2mdr årligen, på omsättning om 90Mdr). Slutresultatet har istället förskräckt i form ideliga besparingsprogram, återkommande "engångsposter", omstrukturering och en mer eller mindre ständigt skral lönsamhet i det sammanslagna bolaget. i efterhand får nog sammanslagningen ses som misslyckad.

Ibland är nog 1+1 bara 1,8 och inte 3.

Kinnevikbolagen frikostighet har en koppling till Jan Stenbecks snedsteg?

Bolagen inom kinneviksfären har varit synnerligen frikostiga med kontanta utdelningar under fjolåret och definitivt i år med Tele2 engångs jätteutdelning. Även kärnan i sfären, investmentbolaget Kinnevik kommer i år (och även nästa år) ge frikostiga utdelningar. Skulle inte förvåna mig om Kinnevik i år föreslår en utdelning på sisär 7kr per aktie eller liknande och nästa år blir den maa tele2 jätteutdelning rejäla dosörer även då.

Nu övergår vi från det faktainspirerande till mer konspirationsteoretiska. Varför i hela friden slussar man så mycket kontanter till sina ägare? Och vad ska huvudägarna göra med dem? Jag tror inte det är en slump faktiskt.

I själva verket har det ju varit en hel del turbulens i ägarleden blad Stenbeck-"barnen". Stiftelser har avvecklats och slagits samman. Nya ägarbolag och konstiga avtal har slutits. När det nu dessutom kommer en massa kontanter så känns det som något är i görningen. Troligtvis så är det nog så att barnen inte riktigt har samma planer för hur man vill använda sina pengar. Några vill ha kvar ägandet och någon vill hoppa av. För en sådan transaktion krävs det pengar alt att aktier säljs (precis som när Fredrik Lundberg inte drog jämt med sin syster och börsnoterade Lundbergföretagen för att få loss pengar att lösa ut systern med).

Mest logiskt i fallet Stenbeck är nog att den "oäkta" sonen till Jan Stenbeck som tillkom under något hotellbesök som nu inte känner samma passion för att vara delägare i kinneviksfären som sina halvsyskon.

För övrigt vill jag påminna alla om att alltid ta med er nödproviant när ni reser med tåg. Man vet aldrig när tåget smäller med en älg och får stå till i timtal....

Published with Blogger-droid v1.6.7

Nytt Stenbeckbolag till börsen

I nästa vecka så får stockholmsbörsen ett nytt börsbolag inom Stenbecksfären/Kinnevik då MTG delas i två bolag, "gammel-MTG" och CDON Group. CDON group är de flesta av Stenbecksfärens innehav inom internethandel. Eller i själva verket är det ett nätverk av logistik som har ett antal olika hemsidor kopplade till sig. Hemsidor som vi som konsumenter uppfattar som olika företag men där det egetnligen är från samma lagersystem som alla produkter hämtas oavset om man handlar på CDON.com, Gymgrossisten.se, Bodystore.com, lekmer.se, heppo.se, nelly.com och allt vad hemsidorna heter inom gruppen.

Jag är inte direkt inläst på CDON Group och tänker inte skriva några längre analyserande inlägg om bolagets finansiella ställning och får lov att återkomma till detta. Man kan dock konstatera att det nog är första nu som denna typ av verksamhet börjat bli moget och lönsamt. Annat var det för 11 år sedan, då var internethandlare rejäla kursraketer (såsom boo.com och spray.se) fast med den skillnaden att bolaget inte hade några kunder och då gick det förstås lite "si och så" med börskurserna på lång sikt. Idag är ju saken en annan och julklappsinköpen via internet blir bara fler och fler för varje jul som går och det är nog många som gärna klickar några gånger och bakar julgodis hemma istället för att ge sig ut och trängas bland andra på stan eller i något köpcentrum när man vill handla.

CDONgroup opererar idag med vinstmarginaler på 7-8% vilket faktum är riktigt bra även i relation till handeln "på stan" och det är nog även bäst i klassen bland de andra internethandlarna såsom Netonnet och Tretti.se. CDONs bredd och skalbarhet i modellen gör säkerligen också det ganska så lätt att öppna affärer inom andra  områden eller förvärva mindre konkurrenter. Med Kinnevik i ryggen finns nog alla möjligheter att växa på sikt.

Personligen är jag annars kund hos CDON och ur det perspektivet kan jag säga att dom skött sig, även om man ibland kan bli fundersam av att en order kan skickas från olika lager och två olika paket.

Är rabatt=rea?

Jag har skrivit inlägg förhållandevis ofta kring investmentbolag. Ofta ganska så populära inlägg då investmentbolag är ganska frekvent förekommande i många privatpersoners aktieportföljer. Såväl Investor, Ratos, Kinnevik och Industrivärden etc. är att anse som riktiga folkaktier idag och tildrar sig därigenom stort intresse.

Ofta när man läser analyser och rekommendationer kring investmentbolag så fokuserar dessa rekommendationer ofta kring den sk. Substansrabatten. Dvs att investmentbolagets tillgångar är mer värda än börskursen och ofta så drar man då slutsatsen att en stor rabatt mot substansvärdet är lika med rea på aktien och omvänt så skall man å sälja aktien då det inte är så stor rabatt på aktien mot substansvärdet.

Personligen så anser jag detta är bullshit mer eller mindre. Min övertygelse är att det är högst tveksamt om en hög rabatt per definition innebär ett köpeläge. Ofta är det så att en substansrabatt är och förblir. Det som spelar roll är substansvärdet utveckling dvs hur bra affärer som investmentbolaget gör. Mao så borde alla investmentbolagsanalytiker fokusera mer på innehavens värdering än på investmentbolagets värdering gentemot sin portfölj av tillgångar.

På lång sikt (mer än 10 års perspektiv) så innebär dock en ständig substansrabatt på låt säga 20% i genomsnitt en positiv ekonomisk aspekt. Ett investmentbolag vidareutdelar nämligen mottagna aktieutdelningar till sina aktieägare och genom att bolaget handlas till substansrabatt så medför detta att direktavkastningen över tiden blir något högre om man äger investmentbolag framför mot att man äger deras innehav. Denna matematiska effekt är dock mindre än vad de flesta tror

Låt mig exemplifiera detta med ett i högsta grad teoretiskt exempel där skatter och courtage är undantagna. I det första exemplet så har Adam 1Mkr investerade i en indexfond. Bertil har 1Mkr investerat i investmentbolag vars portföljer är lika med börsindex.

Vid inköpstillfället börs aktieindex direktavkastning 3%. Investmentbolaget som handlas med 20% substansrabatt har således en direktavkastning på 3,6%. De kommande 10 åren så ökar aktiekurserna i index med 5% varje år stabil (vilket isig får anses som synnerligen orimligt) och varje år så ökar bolagens aktieutdelningar med 5%. Varje år så återinvesterar Adam och Bertil sin aktieutdelning i indexfonden respektive investmentbolagen (som alltid handlas med 20% substansrabatt).

Efter 10 år så träffas Adam och Bertil och ser vad som hänt med deras miljon. Adams portfölj av indexfond är värd 2 158 925kr teoretiskt sett (skatter, courtage, ev. fondavgift oräknat). Totalavkastningen uppgår således till 8% per år. Bertils portfölj är värd 2 281 909kr (skatter, courtage oräknat). Totalavkastningen uppgår för Bertils del således till 8,6% per år. Dessa 0,6% i skillnad årligen innebär på 10 års sikt således 122 984kr eller 12,3% av den initiala inköpssumman. Större än så är inte skillnaden.

Grymt teoretiskt och utan förankring i verkligenheten förstås

För övrigt så tycker jag min ”kvartalsrapport i förväg" ang. Industrivärden stämde ganska så väl. Substansvärdet var visst rätt på kronan. Skuldsättningen var något lägre å andra sidan så verkar Industrivärden i några fall ha utställda optioner på innehav där lösenkursen ligger under dagskursen och således sänker marknadsvärdet på portföljen mo den aktuella börskursen.

Shoppa på distans

Visst är det lite fascinerande att följa olika trender i samhället, långsiktiga trender om hur samhällets produktion och konsumtion förändras över tid. Vissa trender kan vi vara pessimistiska inför (världens oljekonsumtion inte minst) medan andra trender är av det optimistiska slaget.

En intressant trend är helt klart E-handel dvs där varuhuset har flyttat in i iMacen eller paddan och där vi konsumenter skippar att ta bilen till köpcentrumet eller flanera längs med stadens gator och istället stannar kvar i soffan eller vid skrivbordet (eller att man kan ha tid att vara ute och cykla istället, eller grilla en korv). För dryga 10-talet år sedan så var det på den svenska börsen en hype av sällan skådat slag och IT konsulter värderades till miljonbelopp per anställd och bara man visade upp ett prospekt om att starta en e-handelshemsida så strömmade det in pengar i nyemissioner och börsnoteringar. Problemet var ju bara det att ingen då handlade på nätet eller för den delen att företaget tjänade pengar således blev det en börsbubbla utan dess like också, du kommer kanske ihåg e-handlaren boo.com som skulle ta världen med storm?

Numera även om det är så att våra köpcentrum tenderar växa allt mer så känns det som om e-handeln har blivit vuxen, eller i alla fall en någorlunda mogen tonåring. Många e-handelsföretag tjänar nu pengar även börsnoterade renodlade e-handelsföretag såsom tretti.se (vitvaror) och Netonnet.se (elektronik) och frågan är om vi nog inte snart börjar hamna i en situation där e-handelsföretag faktiskt börja ta marknadsandelar från den ”reguljära” handeln, i alla fall från köpcentrum? Om jag skulle köpa en ny tvättmaskin, varför skulle jag ta bilen åka till det närbelägna köpcentrumet, ”kånka” runt på en tunga tvättmaskin fram och tillbaka istället för att helt sonika beställa den via datorn och två dagar senare kommer en trevlig karl till dörren och hjälper till att bära in den? Känns nästan enklare att titta på tvättmaskiner via nätet än åka till Mediamarkt eller el-giganten och se allmänt förvirrad ut framför någon nyanställd.

Det intressanta i denna omstrukturering som är att det uppstår nytt näringsliv och annat dör sotdöden. Det startas idag otroligt många små näthandlare av alla de sorter, företag som startar som e-handlare utan att ha varit något ”butiksförsäljare” innan. De allra flesta är otroligt små och säkerligen tveksamt lönsamma och påminner nog om postorderfirmor startade i garaget på 50-60-talet. Sedan finns det då dom renodlade något större som får lite mer stordriftsfördelar och logistikflöden. Sedan så finns det dessa ”gamla” butikskedjor som också startar e-handel som ett komplement till de ordinarie butiker. Vissa har gjort detta framgångsrikt men det finns säkert en hel del företag som kan få problem om e-handeln börjar knapra marknadsandelar från butiker.

Tittar man exempelvis friluftsbranschen där jag personligen genom åren lagt en och annan krona så är och var nog Naturkompaniet(hette tidigare friluftsmagasinet) en av de största men på nätet så är nog Naturkompaniet att betrakta som ett fiasko. Istället har företag som t.ex. Addnature.com hux flux växt ut till stjärnan på nätet (dubblat försäljningen på två år) medan Naturkompaniet satsas på att öppna fler fysiska butiker, i och för sig väl så.

Det skulle inte förvåna mig om det blir en ganska så omfattande konsolidering inom e-handelsföretag där olika företag köper upp varandra. Stordriftsfördelarna är uppenbara och driva en eller sjuttielva hemsidor men med en gemesam infrastruktur ja då finns det nog industriell logik i allt större och konsoliderade e-handlare med många produktområdet men gemensam logistik. Många av alla e-handlare är givetvis för små för att kunna ta på sig någon roll som ”omstrukturerare” men det skall bli intressant att följa Kinneviks (läs MTGs..) avknoppning där man nu samlar sina e-handelsföretag i ett separat börsnoterat företag (som om jag förstår saken rätt skall heta CDon), Kinnevik är ett idag finansiellt starkt företag som gärna ger sig ut på nya äventyr och där barn sparkas ur "boet" när dom blir mer mogna såsom mobiltelefonin och reklam-tvn. Blir det en köpräd från detta bolag?

Vart har alla investmentbolag tagit vägen?

Investmentbolag såsom Investor och Kinnevik är populära investeringsobjekt för den som äger aktier och det med rätta då investmentbolagen som grupp på lång tid i totalavkastning oftast överträffar börsindex. Pga att den totala underliggande börsportföljen blir mycket indexlik men där portföljen kan handlas med rabatt men där utdelningar blir lika stor som de underliggande bolagen och direktavkastningen på så sätt blir bättre än börsen men kanske+ 1% per år på index, på lång sikt.
För många år sedan fanns det många investmentbolag tar vi fram en Dagens Industri eller Affärsvärlden från svunna tider hittar vi kanske en lista som ser ut som exempelvis Asken, Atle, Bacho, Bure, Carnegie (gammel-gamla bolaget) , Custos, Export-Invest, Fannyudde, Industrivärden, Investor, Kinnevik, providentia Ratos, Sanna, Säfveån, Öresund.

Idag har vi bara en bråkdel kvar och trenden är nog den att det kommer bli färre och färre på börsen. Nu senast i raden så skall Bure och Skanditek gå samman, fullt logiskt då man kapar kostnader och får andra stordriftsfördelar.

Fondförvaltaren för aktiefonden HQ Sverige, Simon Blecher som förut var journalist på Affärsvärden skrev för några år sedan att Investmentbolagen går mot en säker död (men jag hitta bara inte länken på internet)….Vad tror du? Jag tror Simon har rätt även om Investor nog lär finnas kvar på börsen länge än.

Egen pappersmassa lyfter Kinnevik?

Investmentboalget Kinnevik redovisade en god och stabil kvartalsrapport för några dagar sedan mycket givetvis beroende på de generella börsuppgångarna för bolagets stora aktieinnehav i bla. Tele2 och Millicom. Men det som sticker ut är inte de redan kända förändringarna utan i mångt och mycket också tack vare att Kinneviks helägda skogsindustrirörelse nu börjar ”kvickna till” och leverera bättre rörelseresultat än på ett bra tag.

I media så har det skrivits en hel del om den goda utvecklingen för Kinnevik generellt och de stora innehaven som tele2 och möjligtvis också en del om Korsnäs. Men det går nästan inte att hitta ett enda litet ord om en synnerligen (i alla fall fram till dags dato) mycket lyckad investering som Kinnevik gjort under året oh som redan börjat betala avkastning. Det lila pappersmassebruket Rockhammar som redovisas inom Korsnäs och som Kinnevik köpte utav det i våras näst intill konkursfärdiga Rottneros.

Rockhammars som är ett rent pappersmasse bruk, gamla ägare Rottneros tillhör en av de skogsbolagen som inte helt oväntat direkt blivit drabbade av stora skogsdöden när skogskonjunkturen var som sämst i höstas och i våras. För hålla sig vid liv i sista spasmiska ryck så tvingades ”råttan” till såväl nyemission som försäljning av sina tillgångar där Rockhammar var en av bruken som såldes, i detta fall för 147Mkr.

Köparen Kinnevik/Korsnäs har sedan länge varit Rockhammars vikigaste kund och är huvudleverantören av pappersmassan som används i vätskekartongtillverkningen inom Korsnäs. Storleken på Rockhammars produktionskapacitet motsvarar idag ca. 2/3 delar av hela Korsnäs behov av pappersmassa och Rockhammar håller just nu på med en process med att utöka kapitatitet så att man kan leverera hela Korsnäs behov av pappersmassa. Och för Korsnäs är pappersmassa en mycket viktig produkt. Mellan 30-40% av Korsnäs kostnader har just bestått av pappersmassa för övrigt nästan dubbelt så mycket som bolagets personalkostnader. Och för dessa 30-40% av Korsnäs kostnader så har man betalat 147Mkr, inte mycket även om man givetvis nu övertar Rockhammars kostnader.

I alla fall för mig klart förvånat så har ju nästan på dagen sedan denna försäljning/köp genomfördes så har affärsklimatet för skogsbolagen i allmänhet och pappersmassebruken i synnerhet förbättras radikalt. Förlustmaskinen Rockhammar har helt sonika sedan Korsnäs tog över faktiskt gått med vinst trots integrationskostnader för passa in i Korsnäs och bidragit till Korsnäs ganska så okej resultatförbättring på sista tiden. Men den viktiga effekten på sikt blir att Korsnäs genom köpet av Rockhammar förhoppningsvis kan kapa en hel del kostnader, främst i nästa högkonjunktur då pappersmassa är en produkt med närmst våldsamma svängningar i pris, något som varit problematiskt för Korsnäs då deras huvudprodukt, vätskekartong inte alls har samma svängningar i pris utan är en stabil verksamhet.

Ägarbolag del 2

Detta inlägg som är en fortsättning på föregående inlägg om ägarbolag kommer ta upp lite för och nackdelar med förvaltningsbolag respektive investmentbolag.

Förvaltningsbolagets nackdel är givetvis att man får betala skatt direkt på vinster som uppkommer. Särskilt problematiskt blir detta för förvaltningsbolaget som inte har några kvalificerade innehav dvs där man äger mer än 10% av företaget. I de fallen så måste förvaltningsbolagen betala skatt på inkomsterna, och sedan när man delar ut inkomsterna i form av egna utdelningar så blir det skatt på dessa utdelningar. Detta gör att det i stort se aldrig som privatperson lönar sig att starta ett aktiebolag och ha aktieportföljen i detta bolag. Det blir bara dyrt. Däremot så kan man t.ex. om man har en framgångsrik rörelse förvalta ”expansionskapital” i aktier inom bolaget. T.ex. du äger ett hyreshus inom ett AB och då expansion (dvs köp av nästa fastighet) kräver många års vinster så kanske det kan vara bra att spara vinsterna i form av aktier i något välskött fastighetsbolag. Hypotetiskt resonemang då man slipper skatta av pengar genom att ta ut utdelningar ur bolaget.

För ett investmentbolag är stor nettokassa inget vidare att föredra. Bolaget tvingas då betala 1,5% i skatt på pengar som man har på banken vilket då gör att man förlorar pengar på att ha ”reserver”. Istället så gynnas investmentbolaget av att vara lite skuldsatt då utgifterna för räntan är avdragsgill mot inkomsterna som man får i form av utdelningar. Särskilt attraktivt uppstår då en situation där man kan låna pengar till lägre ränta än direktavkastningen på aktieportföljen, då gör man en form av arbitrageaffär (i alla fall så länge utdelningarna hålls uppe). Attraktivt javisst, men som de flesta förstår också synnerligen riskfyllt Industrivärden och deras stora intåg i Volvo kan ju tjäna som exempel. När börserna är på topp så vill man ju vara ganska så likvid och stadd i kassan för att ”ha och ta av ” när goda köplägen uppstår. Investor t.ex. lyckades sälja av Scania för 200kr per aktie och sedan genomlevde man man börsraset med pengar på banken till 10% och nu har man investerat i nyemissioner i Husqvarna och SEB samt köpt ex. t.ex. Lindorff. Det har kostat lite skatteeffektivtet men givetvis varit lysande för Investor. Investor hade varit riktigt illa ute idag om man hade haft Scania kvar och rejäla skulder...

För ett förvaltningsbolag så spelar den finansiella situationen ingen större roll även om man i teorin givetvis förlorar ränta på ränta att inte vara investerad. Å andra sidan så behöver man inte betala någon direkt stor skatt.

Att vara aktieägare i ett investmentbolag har historiskt sett varit ett ganska så angenäm tillvaro sett på längre sikt. Bolaget handlas med rabatt, har allt som oftast en hyfsad portfölj och är oftast någorlunda välskött och ger allt som oftast högre utdelning/direktavkastning än börsen pga av rabatten. Återinvesterade utdelningar leder då i stort sett per automatik till bättre totalavkastning än börsindex (man får 100% av utdelning men betalar 80% för aktien). Såväl Kinnevik, Ratos, Investor, Industrivärden, Latour har på 20 år sikt t.ex. utvecklas klart bättre än börsen alla fem i totalavkastning. För ”köp och behåll invider” är rådet investmentbolag ett klokt råd skulle jag vilja säga. Köper man sedan aktier vid mer rätt än fel tillfällen så blir det en mycket god placering med tiden på lång sikt. Framförallt så ger det troligtvis bra utdelningar.

Mindre investmentbolag som ex. Svolder bör man dock vara lite uppmärksam på att dom inte alltid har en lätt tillvaro. Vadan nu detta? Beskattning är som sagt 1,5% i schblonskatt av icke näringsbetinge aktier (vilket det lilla investmentbolaget sällan har) +/- finansnettot och man blir ”skattefri” om man delar ut denna summa till de egna aktieägarna. Problemet uppkommer i att utdelningen allt som oftast blir större än ”inflödet” av aktieutdelningar in i bolaget och det lilla investmentbolaget blir då väldigt beroende av att göra bra aktieaffärer (som t.ex. Öresund gjort de senaste 15 åren) alternativt att börskurserna alltid går upp, eller i alla fall aktieutdelningarna ökar år från år. Ett litet investmentbolag hamnar ofta i krisartade situationer när börskurser rasar, aktieutdelningar sänks medan bolaget själva måste dela ut ganska så mycket pga schablonskatten. Och det är historiskt sett inte helt ovanligt att investmentbolag helt sonika blir uppköpta i dess lägen. Bacho, Atle, Custos mm. Svolder dör nog sotdöden med tiden också. Även bolagets interna kostnader tenderar att bli lite dyrare i relation till substansvärdet än storasyskon. För de större investmentbolagen så blir bolag med stora ägarpositioner i stort sett gratis från schblonskatt utan det blir istället finansnettot som delas ut dvs året efter . Industrivärden har allt som oftast t.ex. varit i stort sett helt befriat från schblonskatt då man enbart varit huvudägare iohaft en tillvaro där man delat ut i portföljens utdelningar minus då att man betalar ledningens löner och förmåner också.

Intressanta lägen i investmentbolag uppkommer när det just är så att aktieutdelningarna ökar år från år, detta medför då att investmentbolaget får ett ”gratis kreditkort” att öka sina investeringar år från år med köp av mer aktier ”på skattekrita” som i sin tur ökar utdelningarna nästa år och gör nästa år ”skattekrita” större osv. Mao vid en långsiktig börsbotten och vinster börjar öka i börsbolagen så kan aktier i ett investmentbolag vara en mycket god placering. Faran är som sagt omvänd dvs ingen bra investering i situation där vinsterna de kommande åren rasar ihop och det blir en omvänd ”masugn”. Nästa vårs utdelning från t.ex. Industrivärden kommer bli rejält lägre än årets 4,50kr, men säkerligen okej sett till kursen 40spänn som den var nere i höstas.

Förvaltningsbolag har däremot som sagt en större flexibilitet i sina utdelningar. Då ett investmentbolag i stort sett om man är någorlunda rationell är tvingade till en viss utdelning så har ett förvaltningsbolag en flexibilitet att bestämma sina egna utdelningar (såvida man har utdelningsmöjliga pengar!) Ett typexempel är vårens utdelning från Lundbergs. I stort sett alla investmentbolag hamnade i år i situationen att fjolårets utdelningar (som var stora) i våras skulle delas ut medan inkomsterna (portföljens utdelningar) var mindre än det som var tvunget att delas ut. Man fick helt enkelt nagga på kapitalet (eller ta lån) Investor och Industrivärden var i denna situation, för Investor försvann en del av kassan medan Industrivärden fick ta lite lån (samt att man sålde lite aktier i Handelsbanken). Lundbergs som däremot är ett förvaltningsbolag behövde däremot inte dela ut så mycket pengar att man hade fått ett negativt kassaflöde som industrivärden och investor istället så kunde man sänka sin egen utdelning ganska så kraftigt och trots att många innehavsbolag också sänkte sina utdelningar så innebar utdelningssäsongen att Lundbergs istället fick mer pengar i plånboken (å andra sidan så fick aktieägarna i Lundbergs mindre). Man gjorde denna rockad då företaget gjorde bedömningen att intressanta köplägen kunde uppstå under 2009. I själva verket så köpte man i våras aktier men behöll balansräkningen konstant (värdeförändringar oräknat) genom denna prioritering att behålla pengar inom bolaget.

Ett annat intressant läge som kan uppkomma är just situationen där ett förvaltningsbolag köper in sig stort i ett investmentbolag. Förvaltningsbolaget kommer då över hela sin andel av investmentbolagets börsportfölj precis som om ett investmentbolag köper ett investmentbolag men förvaltningsbolaget kan ta del av investmentbolagets utdelningar och använda dessa utdelningar för att med tiden öka aktieandelen i investmentbolaget utan att vara tvingad att dela ut pengar.

En annan och mycket trevlig kombination är när ett investmentbolag förutom att vara ett investmentbolag också är rörelsedrivande. Detta är t.ex. Kinnevik genom helägda skogsbolaget Korsnäs och Latour genom några ett gäng mindre företag. Industrivärden har historiskt sett också varit rörelsedrivande genom fastighetsbolaget fundament, och Industrtrade mm. Tanken är här att den rörelsedrivande verksamheten skall skapa ett kassaflöde (som man i och för sig måste skatta för) som blir betydligt mer stabilt än börsbolags utdelningar och dessa stabila kassaflöden kan användas för kapitalkrävande tillväxtinvesteringar eller helt sonika vara en stabil stöttepelare att betala lån med. Spontant skulle jag vilja säga att denna kombination är mycket smakfull om verksamheten sköts duktigt. Kinneviks långsiktiga facit sedan man köpte Korsnäs helt och hållet är ju ganska så imponerande, utan Korsnäs hade inte Kinnevik kunna bygga så många tillväxtbolag helt klart. Kanske är det dags att Öresund blir rörelsedrivande i större utsträckning eller varför inte en återkomst av detta i Industrivärden?

Jag hoppas att ni har överseende med om att jag kanske skriver krångligt och långt känner jag…

Ägarbolag del 1

Jag tänkte i kommande inlägg skriva något om ägarbolag (dvs investmentbolag mfl). Det är nog förhoppningsvis ett område som torde intressera många aktieägare då många aktieägare äger just aktier i ägarbolag som Investor, Lundbergs och Industrivärden.

I detta första inlägg skall vi fokusera på de olika typer av ägarbolag som finns och vilka skillnader som finns dem i mellan.

Extremt förenklat så finns det i Sverige tre olika typer av aktiebolag. Rörelsedrivande bolag dvs bolag som driver en rörelse såsom exempelvis en sportaffär, verkstad eller en bank. Sedan så finns det förvaltningsbolag dvs bolag som förvaltar fast eller lös egendom som det brukar stå i bolagsordningen. Carl-Henrik Svanberg AB samt LE Lundbergsföretagen (Lundbergs) är två exempel på denna typ av bolag man har helt sonika ett antal tillgångar (aktier oftast) som man förvaltar. Den tredjeformen av aktiebolag är investmentbolag såsom ex. Ratos, Industrivärden och Investor. Investmentbolag gör egentligen exakt samma sak som förvaltningsbolagen men skattetekniskt så har man andra skatteregler, mer om detta senare.

Förvaltningsbolag och Investmentbolag kallas i denna bloggpost gemensamt för ägarbolag dvs dom äger andra företag.

Det råder stor förvirring om skillnaderna mellan förvaltningsbolag och investmentbolag och ibland så tror även bankernas analytiker att det är samma typ av bolag, vilket det kan se ut att vara men skenet bedrar.

Förvaltningsbolag
Ett förvaltningsbolag är ett ”vanligt” aktiebolag som äger tillgångar som sagt. Såvida man inte har näringsförbud så kan alla svenskar starta ett aktiebolag och använda detta som förvaltningsbolag. Man kan för pengarna i bolaget köpa och sälja aktier t.ex. låt säga att det finns 1 mkr i egna tillgångar i bolaget och så köper man ericssonaktier för denna miljon till anskaffningskursen 74kr per aktie t.ex. Detta blir då en tillgång i balansräkningen och eget kapital blir 1 mkr. Låt säga att bolaget sedan säljer aktierna för 80kr stycket. Detta ger så upphov till en vinst i bolaget, lika så blir en aktieutdelning en vinst då. Om aktierna faller i pris till kanske 50kr så kan bolaget kanske göra en nedskrivning och då redovisa en förlust. Vinster får man lov att antingen dela ut till aktieägarna eller spara i bolaget för expansion t.ex. Det finns en viss form av flexibilitet i redovisningen beroende på hur länge man tänkt att behålla aktierna. Är det ett börsbolag som t.ex. Melker Schörling AB så har man dock en skyldighet att redovisa sina tillgångar till marknadsvärde dvs upp och nedskrivningar i takt med att börsportföljen utvecklas.

Ett förvaltningsbolag har en skyldighet att betala skatt på vinster t.ex. uppskrivningar eller mottagna aktieutdelningar. Dock med undantaget att om man har ett kvalificerat innehav dvs mer än 10% av ägarandelen i bolaget man äger så slipper man betala skatt. För Lundbergs exempelvis så är aktieudtelningar från Handelsbanken och Sandvik såldes skattepliktiga medan utdelningar från ex. Husqvarna är skattefria då man här äger 15% av företaget. Skatten som bolaget betalar styrs ju som bekant av den totala skattebelastningen och därför är det givetvis så att ett bolag (i alla fall utanför börsen) gärna har växande tillgångar men så låga vinster som möjligt även om det vanligvis hänger ihop.

Om ett bolag är väldigt aktivt med att köpa och sälja aktier så är det givetvis så att bolaget inte är ett förvaltningsbolag utan man bedriver givetvis då en rörelse i värdepappershandel.

Investmentbolag
Ett investmentbolag är ett ägarbolag som av skatteverket har fått en skatteklassning som investmentbolag. Denna skattesits medför att försäljningar av aktier inte utlöser någon skatt dvs Investor slapp mao betala skatt vid försäljningen av Scaniaaktier även om man ägt dessa aktier väldigt länge och tjänat rejält med pengar. Aktieutdelningar från innehaven är även dom skattefria under förutsättning att man själv har så stor egen aktieutdelning som man själv fått. Istället för att betala skatt på vinster och utdelningar så betalar investmentbolaget en schblonskatt på 1,5% av tillgångarna. Även denna skatt behöver man inte betala så länge som den egna aktieutdelningen är minst lika stor som 1,5% + då aktieutdelningarna storlek. Istället så betalar ju investmentbolagets aktieägare skatt på utdelningen. Man kan därmed säga att deras skattesits är neutral medan förvaltningsbolag är dubbelbeskattade. Även för investmentbolag så gäller att 10% innehav är skattefria från 1,5% schablonskatten. Det gynnar bolag som Investor och Industrivärden medan mindre investmentbolag som ex. Svolder ständigt och jämt tvingas dela ut mer i aktieutdelningar än vad man får i utdelningar och då är ganska så beroende av att innehaven stiger i värde med tiden.

Förutsättningen för att bli investmetbolag är dels att man förvaltar portföljen långsiktigt och inte ägnar sig åt värdepappershandel. De större investmentbolagen har därför ofta ett dotterbolag där mer aktiv handel med ex. optioner på de egna innehaven genomförs så riskerar man inte bolagets skatteklassning. Vidare så måste bolaget har en diversifierad portfölj dvs man får inte enbart äga aktier i ett bolag. Man måste också ha ett välspritt ägande av investmentbolaget. Kalle och hans två polare kan mao inte starta ett investmentbolag utan det kanske krävs 200 ägare av bolaget exempelvis.
Ja detta var skillnaderna mellan de två typerna av

Exempel på förvaltningsbolag på stockholmsbörsen: Melker Schörling AB, Lundbergs och Säki

Exempel på investmentbolag på börsen: Latour, Investor, Industrivärden, Svolder, Ratos, Kinnevik och Öresund

I nästkommande inlägg berörs fördelar och nackdelar med vardera företagsform.

Helt rätt Stenbecks!

Stenbecksfären gör idag en rejäl strukturaffär där Kinnevik köper innehaven i Emesco, Jan Stenbecks dödsbo och trust med obegripligt namn i utbyte mot nyemitterade aktier i just Kinnevik. En väldigt god affär kan jag spontant tycka. Affären stärker definitivt Kinnevik då man inte betalar något för dessa innehav i bla. Tele2, metro och MTG mer än fler aktier att fördela tillgångarna på i Kinnevik och att substansvärdet per aktie därmed blir konstant men tillgångsmassan ökar. Men det viktigaste av allt blir att Kinnevik nu växer i omfånget medan bolagets skulder förblir på samma nivå och den tidigare höga skuldsättningsgraden därmed minskar. Att få ett större utrymme för att göra affärer i dagens marknad är av stor vikt.

Strukturaffären medför också att förekomsten av korsägande och knepiga konstruktioner som varit ett signum för stenbecksfären nu går mot ett definitivt slut och där Stenbeckssfären koncentreras till Kinnevik och där de andra delarna av Stenbecksfären äger just, Kinnevikaktier. Enklare, tydligare och bättre möjligheter för Kinnevik att agera som långsiktig ägare där också Kinnevik blir på riktigt blir basen och där minoritetsägarna i Kinnevik slipper bli en spelbricka i diverse maktspel. Nu var det väl någon form av under eller överpris i denna transaktionen och ”problemet” är väl som alltid när det gäller investmentbolag att dessa allt som oftast handlas med en rabatt och investmentbolaget måste betala en liten premie om
man köper med egna aktier istället för reda pengar pga av substansrabatten.

Wallenbergssfären har också gjort sina strukturaffärer genom åren med fusioner av de olika investmentbolagen till dagens Investor och bytesaffärer med wallenbergstiftelser där nu allt färre bolag har olika ägare (idag är det väl i stort sett bara SEB som både ägs av Investor och stiftelserna?) och stiftelserna exempelvis är huvudägare i Stora, SKF och SAS och Investor i resten.

Well done Christina, jag lyfter på hatten!

Man kan också fråga sig om strukturaffärer som dessa även kan komma väl till pass också inom den snårskogiga Handelsbankssfären och det ganska så högbelånade Industrivärden (idag dock enbart ca. 24-25% i belåningsgrad). Varför inte exempelvis låta Lundbergs sälja sina innehav i Sandvik och Handelsbanken till Industrivärden som i gengäld betalar med egna nytryckta aktier? Eller varför inte göra en strukturaffär med Oktogenen? Eller Stiftelserna som har koppling till

Handelsbanksfären för att tydligare gå mot Industrivärden är investmentbolaget och de andra intressenterna äger aktier i Industrivärden. Industrivärden skulle då enligt mig bättre kunna ta vara på dagens affärsmöjligheter.

Investment AB Kinnevik

Jag tänkte avsluta året med att skriva ett sista inlägg om ett intressant företag, fantastiska Investment AB Kinnevik.

Kinnevik bildades i december 1936 genom att tre goda vänner och privatpersoner slog samman en stor del av deras tillgångar i ett gemensamt. De tre var ju inte riktiggt "vem som helst" utan två adelsmän, Robert von Horn och Wihelm Klingsspor samt en framgångsrik advokat, Hugo Stenbeck. De största tillgångarna utgjordes av jordbruksfastigheter som samrationeliserades samt givetvis vardera "lite" aktier. Överskotten i rörelsen investerades vidare i delar av svensk industri inom skogsindustrin, och järn och stål i lite olika företag. Tidigt började man investera i den mycket framgångsrika svenska specialstålverksamheten där man exempelvis tidigt blev stor ägare i Sandvikens järnverk (idag Sandvik) och senare Fagersta. "I skogen" koncentrerade sedan man sitt ägare till skogsföretaget Korsnäs. Detta var det ursprungliga Kinnevik.

Vännerna blev gamla men dom hann i alla fall börsnotera sitt företag 1954 innan någon av de tre trillade av pinnen. Allt mer kom arbetet med att driva företaget vidare att hamna på Hugo Stenbeck och hans son Hugo Stenbeck Jr som faktiskt dog före hans far 1976 vs 1977. Under denna period börjar också fordonsindustrin växa in som e viktig del av kinnevik genom förvärv av bilgrossister, traktorförsäljare mm.

Men snart inträder en ny gestalt i ledningen Hugo Stenbecks barnbarn Jan Stenbeck. Jan Stenbeck inleder en resa för Investment AB Kinnevik som nog tillhör de allra främsta i den svenska näringslivshistorien. Bolaget börjar förändra sig i snabb takt. Aktier avyttras (bla. jordbruken) och andra tillkommer. Inom Kinnevik börjar man starta upp små företag med först några enstaka anställda inom udda områden som mobiltelefoni, reklam TV, om TV kanaler som man tar betalt för och som sänds via satelit, radiokanaler, gratistidningar, internetleverantörer osv.

Dessa företag samlas sedan i olika grupperingar och delas helt sonika ut till aktieägarna i Kinnevik bolag som vi idag känner som Tele2, Millicom, MTG, Transcom och Metro. Flra av dessa bolag har ju senaste året haft ganska medioker kursutveckling men om jag räknar rätt så är värdet idag på dessa fyra bolag ca. 96Mdr(!). Kinnevik i sig har ett börsvärde på 16,6Mdr . Tre goda vänners aktieportföljer och jordbruksegendomar har alltså på 72år växt till ordenligt. En bedrift utan dess like och faktiskt en summa som idag är klart större än Industrivärden och tom större än börsvärdet på Investor om vi räknar lite godtyckligt. Investor hade förövrigt ett susbstanvärde år 1936 om 44Mkr (1,1Mdr i dagens penningvärde) vilket jag svårligen kan tro att vännerna Von Horn, Klingsspor och Stenbeck hade på banken år 1936.

Kinnevik är vad amerikanerna brukar kalla en "Rulebreaker" dvs ett framgångsrikt företag som utmanar etablerade företag med dominerande ställning på en viss marknad och motsatsen är en "rulemaker" vilket exempelvis kan exemplifieras med Coca-Cola dvs ett företag som nästinill totalt dominerar sin marknad och utnuttjar denna marknadsposition genom att ha större volymer, effektive logistik och allt det det som tillhör med att vara marknadsledande på ett visst område. Kinnevik har således fått kämpa mot statliga monopol föreningen "staten och kapitalet" mm.

Så Kinnevik av idag då? är det något att ha i byrålådan?
Idag består företaget av ett helägt Korsnäs och en 5% aktiepost i onterade Bergvik Skog.

Dels aktieportföljen med de fyra kärninnehaven Millicom, Tele2, MTG, Transcom och Metro

Sedan har man då fortfarande kvar nya investeringar som idag består av Jordbruk (Black Earth Farming och Rolnyvik), förnyelsebara bränslen (Sia Latgran), Internetmarknadsföring (Relevant Traffic), Ett ryskt "eniro" (Kontakt East), Tv produktion i Afrika (Gateway) och Mikrokrediter i Afrika (Bayport).

Kinnevik har likt Industrivärden en hög skuldsätnting och framförallt så ligger denna skuldsättning i det helägda Korsnäs. Så länge en helägd rörelse gör goda vinster så blir ju detta per automatik en guldgruva då det innebär mer tillgängliga investeringsbara medel Korsnäs av idag är ingen guldgruva och kommer nog få det ganska tufft de kommande två åren och risken är nog stor att Kinnevik får skjuta till pengar till Korsnäs istället för att mjölka kon.

Aktieportföljen är ju som den är och det återstår hur bolagen kan parera de kommande sämre tiderna. Jag tycker nog att Kinnevik har tagit sitt ägaransvar genom att låta bolagen sälja av vissa av sina dotterbolag i syfte att strärka kassan. Tele2 är ju i ganska gott trim numera rent finansiellt och Millicom forsätter att utvecklas väl Till börsportföljen får vi ju också lägga Black Earth farming som har nämnts tidigare i denna blogg.

Sammanfattningsvis är Kinnevik ett spännande företag. Som investering kräver som kräver att man har en positiv syn på att Korsnäs löser sina problem och aktieportföljen har en hyffsad utveckling. Man bör även har en positiv syn på Ryssland då detta är en marknad som väger tungt i mest varenda innehav. Kanske blir förhoppningsvis mikrokrediter i Afrika ett framtida guldägg?

På bild, även igår åktes det skridskor tom i lite bättre väder än idag.