Förändringens vindar blåser efter Martin-Löf sorti.

Ja som sagt idag offentliggjordes att Sverker Martin-Löf avgår från samtliga styrelseuppdrag vid vårens bolagsstämmor.

SML avgång utlöser närmast lavinartade förändringar i Industrivärden-sfären. Ungefär likvärdigt mot förändringarna 2002 när Bo Rydin avgick både som styrelseordföranden i SCA och Industrivärden. Bland dagens förändringarna är bla att Pär Boman avgår som VD för SHB och blir styrelseordförande i banken och Anders Nyrén gör samma resa i Industrivärden. Många styrelseplatser blir lediga, du har läst om det i tidningarna idag så det behöver inte upprepas.

Dagens pressmeddelande från Industrivärden lär stötas och blötas mycket framöver i många medier och bloggar men då jag skrivit en hel del om sfären på denna blogg vill jag här ge mina tankar kring dagens historiska händelser.

1. Anders Nyrén blir styrelseordförande i Industrivärden. Detta är helt unikt. Historiskt har Industrivärdens styrelseordförande utsetts av tidigare styrelseordförande i antingen SCA eller Handelsbanken och VD i Industrivärden har snabbt försvunnit ut efter förrättat förvärv i bolaget. Jag tror helt ärligt att detta har reglerats i ett aktieägaravtal mellan SCA och SHB då successionen varit så konsekvent. Sverker (SCAs man) efterträdde Tom (SHB), som i sin tur efterträdde Bo (SCA) som efterträdde Tore (SHB)..... Med dagens besked rämnar detta och Fredrik Lundberg blir nu i praktiken räknad som ägare med makt att utse styrelseordförande precis som SHB. Man kan konstatera att Nyren idag är en ordförande både SHB och Lundbergs kan acceptera.

2. Pressmeddelandet medför att Handelsbanken i praktiken nu är SCA störste ägare. Farfarprincipen försvinner i SCA och banktjänstemannen Pär Boman  blir nu styrelseordförande i SCA, första gången sedan SCA börsnotering. Detta medför att  SCA anställda tappar ägarförerädandet  över de viktiga stiftelserna i SCA som är stor ägare i Industrivärden bla. Dessa poster kommer nu kontrolleras av SHB med dess representant Pär Boman. I praktiken innebär detta, Industrivärden får två huvudägare SHB samt Lundbergs som bestämmer.

3. Ledande befattningshavare i innehavsbolag skall enligt överenskommelsen bara i undantagsfall sitta korsstyrelser. Också detta unikt. Tidigare så har såväl VD i SHB och SCA och övriga innehav (som har bytts med åren) varit notoriska styrelseledamöter i flera styrelser inom sfären för att successivt stöpas in mot den innersta kretsen. Nu blir det stopp för detta och för VDn i SCA blir man nu en ren tjänsteman som ska driva SCA, punkt. Likaså kommer VDn i SHB en uppgift att bara vara VD i banken. Ägarförerädande och styrelserepresentanter blir man först som styrelseordförande ( i banken). Summan av denna kardemumma blir att det blir viktigare att vara stor ägare i  just Industrivärden. Fredriks Lundberg och hans arvtagare får Mao en rejält större maktposition än tidigare.

4. Det innehavsbolag som nu får störst förändringar är SCA och jag skulle nog säga att det med ganska stor sannolikhet nu kan ske rejält stora förändringar i SCA. SML och hans företrädare Bo Rydin är de som har skapat dagens SCA i dess struktur och tillgångar. Jag bedömer att ledningen i SCA får större svängrum i strukturaffärer än idag. En gissning är kanske att Lundbergs innehav Holmen köper upp SCA svenska tryckpappersverksamhet? Kanske blir SCA Forest products eget börsbolag och SCA blir ett rent hygienbolag med en ägarpost i Industrivärden? Eller säljs aktieposten i Industrivärden från SCA till Handelsbanken för att tydliggöra ägarförhållanden i Industrivärden?

5. Jag skulle gissa att Katarina Martinsson och Louise Lindh snart väljs in i styrelser inom sfären. På mandat från Lundbergs,från idag än tydligare en av de viktigaste  ägarfamiljerna i svenskt näringsliv. Och det är inte otänkbart tror jag att det kan bli en kvinna som VD i Handelsbanken.....

Utdelningshöjning och All-time-high från Industrivärden

För investmentbolag  där avlämnande rapporter av förståliga skäl är inga direkt kioskvältare är halvårsrapporterna de mest intressanta. Orsaken till att dessa rapporter tilldrar intresse är att investmentbolagets innehavsbolag då har avgivit sina aktieutdelningar och man kan då ge en prognos på vad nästa års aktieutdelningar från investmentbolaget blir mellan tummen och pekfingret. 

 

Idag den 5 juli avlämnade Industrivärden sin rapport. I media skrivs om antingen värdeförändringarna av innehavsbolagen (dvs bolagets resultatutveckling) eller bolagets substansvärde. Den förstnämnda är i dagens läge totalt ointressant då det är historia och inte har någonting med bolagets bakomliggande finansiella ställning att göra överhuvudtaget. Substansvärdet är förstås intressant då det talar om tillgångar-skulder per aktie. 

Media har hilltills dock missat något ganska så intressant. I rapporten redovisar nämligen Industrivärden all-time-high. vafalls har inte substansvärdet gått ned? Jodå, men all-time high i skulder. Bolaget har nu en nettoskuld på 15,9Mdr(!) aldrig har Industrivärden någonsin haft så stor nettoskuld som idag. Nettoskuldnivå är förvisso konvertibelfinansierad i stor grad (vilket innebär att skulder kan komma att försvinna (i utbyte mot fler aktier) om börsen utvecklas positivt i några år. Men likväl har Industrivärden en ganska så påtaglig finansiell risk i sig idag. Skuldsättningsgraden är några procent över 20% och ett rejält börsfall kommer gröpa ur substansvärdet.

I Industrivärdens fall redovisar man idag ett substansvärde på 135kr per aktie. Under första halvåret har Industrivärden fortsatt nettoköpt aktier i Volvo, Handelsbanken och Sandvik. Man har också genomfört en bytesaffär med Lundbergs där den gode Lundberg har fått köpa onoterade A-aktier i Skanska och betalat med lika många B-aktier+10%. En affär som Industrivärden tjänade 70mkr. Värt att notera att Industrivärden, Lundbergs och diverse närstående stiftelser inom Handelsbankssfären nu är största ägare i Volvo. Ett av Sveriges allra största företag har återigen fått en svensk huvudägare efter att detta har innehafts av franska Renault under många år. 

  

Mest intressant är dock att beräkna prognosen på nästkommande års aktieutdelning. Formel för att beräkna denna finns i följande blogginlägg. Industrivärden har numera hela sin portfölj näringsbetingade aktier dvs en ägarandel i innehavsbolagen på mer än 10%. Detta gör att hela portföljen blir ”skattefri” från schablonbeskattning. 

 

I år har man erhållit utdelningsintäkter på 2,403 Mdr jämfört med fjolårets 1,379Mdr, en saftig höjning av inkommande utdelningar mao. Hitills i år har man betalat 0,287Mdr i räntor och dubblar vi denna summa så kommer man i år betala ca. 574mkr. Lånen är mestadels finansierade genom utgivna fleråriga konvertibler till fast låg ränta. Räknar lite slarvigt med att bolaget har avdragsgilla förvaltningskostnader om 50mkr på helåret. Totalt för att Industrivärden då ska få en neutral skatteposition för året 2011 så bör man teoretiskt föreslå en utdelning om 1,779 Mdr till aktieägarna. 

Sedan har investmentbolaget viss möjlighet att fördela mellan olika år så denna utdelning är ju inte huggen i sten. I den bästa av världar så delar man ut lite för mycket när vinsterna och utdelningarna ökar i innehavsbolagen så att man på så sätt snabbt kan dra ner på den egna utdelningen när vinster och utdelningar sjunker i innehavsbolagen.  1,779mdr innebär en utdelning om ca. 4,6kr per aktie till våren, mot 4kr som man delade ut i våras, vilket var betydligt mer än ”neutral utdelning”. 

Generellt så ser det förhållandevis bra ut första kvartalet med innehavsbolagens vinster (vilka är grunden för Industrivärdens utdelning på sikt) Bland de större innehavsbolagen stiger Sandvik och Volvos vinster rejält i fortsatt återhämtning från krisen,  och såväl Ericsson, handelsbanken och SCA har idag svagt stabilt stigande vinster. Balansräkningarna är klart bättre generellt i bolagen än för några års sedan då det fanns klar svaghet i de flesta bolag utom Ericsson.

Är man optimistiskt lagd så tror man på 5kr per aktie i utdelning från Industrivärden medan den pessimistiske som tror det blir en konjunkturavmattning och nedgång under hösten så kan man nog räkna med att Industrivärden sparar lite krut och delar ut som i år, 4kr per aktie. Mest troligt är det nog en utdelning omkring 4,5-4,75kr per aktie.

Lundbergs betalar dyrt för skattefrihet

Fredriks Lundbergs lilla privata vardagsnöje, det börsnoterade LE Lundbergföretagen offentliggjorde igår en stor aktietransaktion. Transaktionen är inte direkt är förvånande då Lundbergs har haft den angenäma situationen att ha väl starka finanser efter försäljningen av Cardo till AssaAbloy.

Denna gång är det återigen ett byggbolag och fastighetsbolag som kommer in i portföljen, Skanska som nu Lundbergs kliver in i som näst största ägare efter Lundbergs närstående Industrivärden. Ur ett historiskt perspektiv är transaktionen intressant. 1944 startade lundbergs som ett byggföretag av Fredrik Lundbergs far som började rörelsen med att bygga ett hus på en rivningstomt i Norrköping. Med tiden växte det upp ett helt byggföretag som gick upp och ned i takt med konjunkturen så klart. 1994 under den svenska 90-talskrisen som drabbade byggbranschen oerhört hårt slogs Lundbergs byggrörelse samman med SIAB, ett bolag som Lundbergs ägde aktier i sedan tidigare, SIAB gick sedan 1997 samman med NCC och Lundbergs blev en av de större ägarna i NCC. En post som såldes med god förtjänst mätt i totalavkastning år 2010. Nu bara något år senare, så dyker Lundbergs upp som en av de större ägarna i ett av världens största byggföretag. Inte illa pinkat från en rivningskåk i Norrköping.

Själva inköpen av Skanskaaktier går denna gång till på så sätt att Lundbergs köper Handelsbanken och deras pensionsstiftelsers A-aktier i Skanska till 10% överkurs gentemot B-aktiekursen (A-aktien är onoterad), kontant.  De B-aktier i Skanska som Lundbergs köpt sista tiden används till ett inbyte där Lundbergs byter 2.675.000 B-aktier mot 2.432.000 A-aktier. Dvs Lundbergs får även här betala 10% ”överpris” på A-aktier. Sammantaget ca. 6M A-aktier, vilket är en ägarandel på ca. 10% på röstetalet och dryga procenten på kapitalet. För Skanska kan jag nog tycka detta är positivt då man genom Lundbergs får in en ägare av kött och blod som bevisligen kan bygg och fastigheter.

Lundbergs är som bekant inget investmentbolag  utan ett ”vanligt” aktiebolag kort och gott vilket innebär att exempelvis mottagna aktieutdelningar måste tas upp som vinster och betalas skatt på med mera. Transaktionens utformning ska också ses i ljuset av skattejuridik. En 10% ägarandel i ett börsbolag innebär att Lundbergs i detta fall kommer få skattefria utdelningar från Skanska trots att man bara äger dryga procenten av kapitalet och det är nog lite ur ljuset av detta som man ska se Lundbergs vilja att betala dyrt, sammantaget omkring 70mkr i ”extrakostnader” enbart för att komma över A-aktier.

Om jag förstår saken rätt kommer Lundbergs också redovisa lite förluster i samband med transaktionen, dels försäljningen/bytet av B-aktier där Lundbergs troligtvis har ett högre anskaffningsvärde än försäljningspris (avdragsgill förlust förvisso). Dels kommer man nog också ta upp orealiserade förluster då A-aktierna troligtvis kommer värderas till B-aktiekursen. Mao ca. 70 Mkr som slår mot Lundbergs substansvärde. Omvänt så kommer Lundbergs handlingsparters (som Lundbergs också är delägare i) Handelsbanken och Industrivärden redovisa mindre vinster till följd av deras försäljningar.

En del maktgalenhet kan jag nog tycka Lundbergs visar i detta fall, visst han får skattefrihet på aktieutdelningar men en premie på 10% är inte billigt å andra sidan är nog Lundbergs A-aktier inte direkt till salu i närtid.

Nyårsklockorna klämta

De sista självande timmarna av 2010 är nu på väg att löpa ut, börsen har strax stängt och med denna stängning så är det dags för skatteverket att samla ihop information inför deklartioner och företag att sätta samman de sista siffrorna i årsbokslutet.

Det blev ett märkligt börsår 2010. Den svenska ekonomin återhämtade sig säkerligen snabbare än någon vågat förutspått och negativa BNP siffror vändes snabbt till kraftigt positiva. De låga räntorna fick privatpersoner, företag och finansiella marknader att jubla. Riskpremier har sänkts i kombination med kraftigt ökade vinster i många fall. Lönsamheten är idag rejält stark skulle jag vilja säga. Ta bara två globala företag som t.ex HM och AtlasCopco, inga fel på vinsterna där inte.

Samtidigt finns det som alltid mörka moln i horisonten. Bad moon rising som Creedance sjöng i en låt en gång. Statsfinanserna i många av jordens länder är minst sagt bedrövliga och det lär bli många år med offentliga nedskräningar, sänkta pensioner, allt mer privatiserad sjuk och äldreomsorg (inte minst nya karolinska som skanska skall delfinansiera är ju ett talande exempel). Resursknappheten i världen blir också allt mer talande och vi blir allt fler som slåss om allt mindre. I många fall direkt ändliga resurser och stora stora framtida omställningsproblem.

Börsen är sedan botten 08/09 mer än väl dubblad, inflationen är stigande främst i de "producerande" länderna vilket självfallet leder till ökande priser hos oss "konsumerande länder" med höjda räntor och troliga dåliga realöneökningar. Detta talar nog helt klart mot börsen som helhet. Samtidigt finns det en annan intressant och positiv sak, många av våra stora företag har varit sparsamma och balansräkningarma är i många fall riktigt bra. Två bra exempel är t.ex. electrolux, 100Mdrs företaget med nettokassa, byggföretaget Skanska även det med urstarka finanser, värdering av företag är ju som sagt både earning & assets. Inte bara vinster som åker upp och ned. 2011 kan bli ett år av "stockpicking" dvs där det kan skilja mycket mellan goda och dåliga investeringar även bland de allra största och välanalyserade företagen.

Så jag lyfter bubbelglas och önskar er alla ett gott nytt år. Några nyårslöften? Själv hoppas jag under någon gång nästa år bli förälder om allt går som det ska. Det blir nog ett äventyr som jag hoppas inträffar. I vårt fall pga "skit i förgasaren" så inkluderar detta en resa till sydafrika. Håller en lite tumme..

Published with Blogger-droid v1.6.5

Aktier är som kaniner

Lennart ”Aktiestinsen” Israelsson lär ha sagt något i stilen med,”Aktier dom är som kaniner dom blir bara fler och fler hela tiden”. Med detta ville den gode stinsen säga att det är inte alla gånger man själv behöver köpa aktier för att portföljen skall växa i antal aktier.

Jag tänkte jag skulle ge ett exempel på denna ystra parningslek som aktier tenderar att ägna sig åt. Undertecknad klev ut i denna världen naken och orädd för ung. 30 år sedan. Låt säga att man denna dagen begivit sig till det lokala bankontoret och köpt lite aktier. Som ni alla vet så har väl från år 1980 HM varit den allra bästa aktien och andra ”värstingar” är väl Ratos, Öresund och Securitas. Men dessa bolag var ganska så små vid den tiden så det kanske inte var någon given köpkandidat. Investor och Industrivärden fanns förstås men hur kul var det att göra sällskap med sådana kapitalister.

I början av 1980 så var det lågkonjunktur och pessimism i detta landet. Inflationen var hög, räntan var hög, näringslivets lönsamhet var låg, staten var stark och det var byggstrejk ”vill jag minnas” just när jag föddes. Säkerligen hade detta pressat ner aktiekursserna på byggföretagen. Det största byggföretag var då, precis som idag Skanska. Skanska var vid denna tiden ett konglomerat också med massa dolda tillgångar i form av aktier och makthungriga direktörer.

Låt säga att man hade köpt 100 aktier i Skanska (fast innan 1984 hette företaget AB Skånska cementguteriet) år 1980. Hur många kaniner har det blivit av detta?

Mellan åren 1980-1995 var det inte speciellt spännande. Bolaget gjorde fondemissioner och split och år 1991 hade de 100 aktierna i Skanska förvandlats till 3000 stycken. Även 1995 var det lika många.

Men sedan skedde en ganska markant ägarförändring i Skanska. Huvudägandet i Skanska övertoga av de investmentbolagen Öresund och Industrivärden. Båda ville renodla bolaget och norpa åt sig var sin del. Industrivärden villa ha byggdelen och Öresund ville lägga vantarna på Skanskas aktieposter och fastigheter.

1995 fick alla som hade Skanska aktier utdelade aktier i Custos som ingick i Skanskas kapitalförvaltning. Individen med 3000 Skanska aktier fick 250 Custos.

Custos har efter denna tidpunkt likvideras genom inlösenprogram intierade av Custos huvudägare, Öresund med Mats Qviberg och Sven Hagströmer. De 250 aktierna i Custos har blivit: 145 aktier i Hufuvstaden, 114 aktier i SCA (Idag splittade till 342 Stycken), 150 aktier i Bilia som förökat sig genom att dela ut 75 aktier i Catena. Sedan 300 aktier i Acando.

Sedan aktier i Perbio Science och Pergo men dessa är numera utköpta från börsen så då är det väl en påse pengar lika så diverse inlösenprogram som gett reda pengar. Och utdelningar förstås.

Custos gick sedan ihop med Öresund och om jag räknar hyfsat rätt så ska man alltså ha 154 aktier i Öresund också, som splittats till 924 aktier (om man sålt inlösenrätter istället för att ha löst in pengar i öresund vid senaste inlösenprogrammet.

Sedan tillbaka till Skanska. Dom delade ut AB Drott sedan efteråt. Ett fastighetsbolag som sedan i lite turer bytt namn och om min huvudräkning stämmer har du idag 3000 aktier i Fabege Istället.

Sedan som lite grädde på moset ar Skanska splittat 2001 och du äger idag 12 000aktier i Skanska.


De 100 aktierna i Skanska 1980 har mao blivit följande aktieportfölj med stor risk för lite felräkningar.

12 000 Skanska B, värde ca. 1,5Mkr
3000 Fabege, värde ca. 210 000kr.
924 Öresund, värde ca. 100 000kr
342 SCA B, värde ca. 35 000kr
150 Bilia , värde ca. 18 000kr
145 Hufvudstaden A, värde ca. 11 000kr
75 Catena, värde ca. 7500kr.
300 Acando, värde ca. 3300kr

Och allt har sin grund i 100 stycken aktier i Skanska, inte illa. Undrar vad 100 aktier i Skånska cemcent kostat när jag föddes? Man lär också ha fått en del aktieutdelningar under åren…

På bild, Nya Karolinska sjukhuset som Skanska ska bygga och dessutom vara med och äga.

Industrivärden anno juni 2010

Tidningen Börsveckan har enligt utsago rekommenderat att ett antal investmentbolag ät värda att sälja och andra värda att köpa såsom det alltid brukar vara. Huruvida råden är baserad på absolut (dvs plus i avkastning) eller relativt (dvs bättre/sämre än andra investmentbolag) har jag ingen aning om.

Ett av bolagen som Börsveckans läsare rekommenderas att sälja är Industrivärden så varför inte titta lite på hur det ser ut för industrivärden idag.

Industrivärden har idag ett substansvärde på omkring 49,7Mdr kronor eller mellan 128-129 kr per aktie om jag räknat någorlunda rätt. kursen på bolagets C-aktie är idag 92,5 och sammantaget handlas då industrivärdens aktie med en substansrabatt om ung. 28% mot det fulla substansvärdet. På inget sätt ovanligt utan det är nog inom rimlighetens gräns att aktien handlas med 10-40% rabatt mot substansvärdet.

Bolagets totala aktieportfölj är värd ung. 61,5Mdr idag. Nettoskulden ligger omkring 11,8Mdr och skuldsättningsgraden ligger således idag på cirkus 19,2% av tillgångarna. (som att som husägare ha lån på 20% av bostadens marknadsvärde). I Januari emitterade Industrivärden ett 5årigt konvertibellån på ung. 5Mdr som påverkar situationen idag. Emissionen av konvertibellånet medförde att Industrivärden fick gott om likvida medel i kassan. Någon miljard av dessa pengar är idag redan investerade men man kan nog anta att Nyrén har likvida medel på knappt 4Mdr så den finansiella rörelseförmågan är förhållandevis god även om nettoskulden är på 19,2%. Konvertibellånet löper på en ränta om 2,5% de kommande 5åren och det kan nog ses som synnerligen förmånligt. Konvertibellånet har en konverteringskurs på 116kr (i ev. nyemitterade C-aktier). Och till denna konverteringskurs krävs det att kursen på C-aktien stiger med 5% per år i genomsnitt de kommande 5 åren. I Händelse av konvertering tillförs bolaget ca. 5Mdr i eget kapital och skuldsättningsgraden går ner mot behagliga 10% (uppgången oräknat). En kraftig uppgång på aktierna de kommande 5 åren medför dock en ev. utspädning i substansvärdet för nuvarande aktieägare kontra konvertibelägarna. Men jag kan tänka mig att aktieägarna trots allt blir komfortabla med detta då kursen i så fall ändå går upp.

Industrivärden har det senaste året gjort stora köp i Volvo. Ganska nyligen löste man ut en option om att köpa volvoaktier för 63kr vilket var en mycket god affär då kursen idag är knappa 90. De stora köpen i Volvo (samt inte minst uppgången i denna aktie) har medfört att Industrivärdens tillgångsfördelning skiftat betydligt sista halvåret.

Största innehavet i Industrivärden är idag Sandvik med knappt 23% av aktieportföljen därpå följer Handelsbanken med 21% dvs 44% av bolagets exponering ligger mot dessa båda företag. Tredjestörsta inneha är nu Volvo om jag räknar rätt med 12% en storförändring beroende på tilläggsköp och kursuppgång. Sedan följer SCA med 11%, Ericsson med 10,5%, SSAB på 10% bland de största innehav. Resterande 12% av aktieportföljen består av Skanska 6% Indutrade 4%, Höganäs och Munters med ung. 1% varderas +/- några tiondelar och slutligen Hemtex som Industrivärden numera bokför som kortfristiga finansiell placering.

Industrivärden har genom att dela ut lite för lite i aktieutdelningar de senaste två åren byggt upp en liten skatteskuld i bolaget och det troliga är nog att Industrivärden nu ”kvittar ut” denna skuld genom att även nästa år dela ut 3kr per aktie även om den skattepliktiga utdelningen är lägre med knappt en krona. Så räkna med 3kr i utdelning nästa år, en direktavkastning på dryga 3% idag. Om man skall tro på tidningen Affärsvärlden och deras SME prognoser om de utdelningar som kommer till våren så kommer dessa att stiga i takt med att konjunkturen förbättras. Vid oförändrad aktieportfölj så skulle då Industrivärden våren 2011 få in 1,75Mdr i mottagna utdelningar och Industrivärden skulle då vid en egen utdelning på 3kr få ett överskott om ung. 0,6Mdr nästa vår och även om man har räntebetalningar omkring knappt 0,5Mdr och lite förvaltningskostnader (kort handel oräknat) så får man trots allt ett litet överskott vilket Industrivärden inte haft sedan länge.

De förväntade utdelningshöjningarna till nästa vår skvallrar också om att Industrivärdens utdelningar kan komma att öka till våren 2012 med minst en 50öring per aktie i alla fall (till 3,5kr) men detta är som bekant beskaffat med stor osäkerhet.

Business as usual. och Sverre är sig lik as usual också

Tankar om ett skånskt cementguteri

Bloggaren finanskvinnan skrev i förra veckan att hon (i och med att hon är anonym så skulle det teoretiskt sett också kunna vara en han) hade varit i väg på Skanskas årsstämma och tyckte om ad hon såg där. Har du som läsare möjlighet så tycker jag att du om tillfälle finnes skall ta möjligheten att gå på årsstämmor eller kanske ännu hellre göra företagsbesök (aktiespararna arrangerar många företagsbesök runt om i Sverige). Själv bor jag lite pyrt till så det är sällan jag kommer iväg numera på bolagsstämmor.

Skanska är ett i högsta grad intressant företag, det håller jag med Finanskvinnan om. Det är ett företag som i högsta grad bygger framtiden. För det första så har Skanska en mycket intressant historia från Skånska Cementguteriet ett rent cementföretag. Sedan växte man under åren och i slutet av 80-talet var man ett av Sveriges allra största företag. I Själva verket var Skanska då en maktsfär där förutom byggrörelse och enorma fastighetsinnehav också ingick stora aktieposter, bla. var man ett tag huvudägare i Sandvik. I mitten av 90-talet iscensattes en stor förändring av Skanska då Skanskas båda huvudägare som då var Industrivärden och Custos en stor förändring av verksamheten. På löpsedelsvenska så styckades företaget. Alla de tunga aktieposterna delades ut eller såldes av. Ett fastighetsbolag knoppades av, Drott som idag är har sina efterlevare i Fabege och Wihlborgs. Kvar blev ett mer renodlat företag med Bygg och projektrelaterad verksamhet.

Skanska av idag är en multisinternationell bjässe men samtidigt en doldis på börsen. Doldis i det avseende att Skanska är en av börsens allra mest handlade aktier med stort internationellt ägarkapital. Bjässe i det avseendet att man kan lägga samman alla andra byggföretag på börsen såsom NCC, Peab, JM mfl och ändå inte komma upp i samma börsvärde som Skanska, omsättningen som Skanska har är 137Mdr på helåret, det är inte lite det. Ändå hör man väldigt lite om Skanska i media.

Verksamheten i Skanska är i sann Industrivärdensfäranda ganska så komplex och integrerad. Grunden är en stor och internationell byggrörelse. I själva verket är Skanska en av världens 10 största byggföretag och med den storleken kommer också förmågan att bygga de riktigt stora projekten i mångmiljardklassen. Något som de andra svenska byggföretagen inte är i närheten av storleksmässigt. När de andra svenska byggföretagen bygger kontorslokaler i Solna och någon fotbollsstadion i Kalmar så bygger Skanska FN högkvarter, gigantiska dammar och Öresundsbroar.

Ur finansiell synvinkel är byggverksamhet ganska likt bankföretagande (nej jag känner mig fortfarande vid mina sinnes fulla bruk). Så länge man har en välskött byggverksamhet, där man inte gör en enda felkalkylering eller kass byggnation så är byggverksamhet enormt lönsamt i den mening att verksamheten i stort sett inte kräver några pengar i rörelsen och ger stort positivt kassaflöde. Det är tom så tacksamt att bolagets kunder finansierar rörelsekapitalet genom förskott(!!).

Samtidigt är det också lika skört som en bankverksamhet. Marginalerna är tunna och vill det sig illa och det går på röven tekniskt och finansiellt i några större byggprojekt kan det bli rena armageddon i räkenskaperna precis som i fallet bankernas kreditförluster.

Skanska (och många andra större byggföretag) har som ett komplement till den egna byggrörelsen en stor omfattande projektverksamhet där man bygger bostäder, kommersiella fastighter och vad man kan kalla övriga infrastrukturprojekt. I motsats till byggverksamhet är fastighetsutvecklingen en rejält kapitatung verksamhet där det krävs ordentliga finansiella muskler att bygga ett bostadskomplex med 500 lägenheter. Detta genom att det är långt mellan utgifter och framtida inkomster, mark skall köpas, arkiteketer skall betalas, det skall projekteras och byggföretaget skall ha sina pengar först flera år senare får man hyresintäkter. Men samtidigt är denna kombination i Skanska mellan en kapitalsnål och en kapitaltung verksamhet en mycket god kombination med väldigt mycket synergier.

Enkelt förklarat projektverksamheten skapar en massa jobb åt byggrörelsen och den egna byggnationen gör att man kan skapa riktigt lönsamma projekt mot att anlita andra byggfirmor i projektverksamheten. Det är också en god kombination rent finansiellt då Skanska kan använda sina byggkunders pengar till att projektutveckla egna fastigheter ung. som ett försäkringsbolag kan förvalta kundpremier i värdepapper.

Projektverksamheten är lite mer regional än byggverksamheten. Skanska bedriver ex. bostadsutveckling i Norden, det kommersiella och infrastrukturverksamheten har lie mer internationella inslag. En hel del i Chile t.ex. De senaste åren har Skanska allt mer börjat med sk. OPS projekt, offentlig-privat verksamhet. Det kan t.ex. vara att Skanska går in som delägare i en motorväg, ett sjukhus eller vattenreningsanläggningar. Fördelen med detta är att stater, regioner och kommuner inte själva behöver satsa lika mycket pengar och där saminvesteraren sköter driften av tillgången. I gengäld tecknas enormt långa kontrakt mellan det offentliga och det privata. Idag har Skanska i sin OPS portfölj kontrakt som sträcker sig fram till år 2043. Jag är ganska kluven om jag tror de åliga statsfinanserna är en möjlighet eller en risk i Skanska OPS verksamhet.

Skanska har idag, vill jag säga mycket starka finanser med räntebärande tillgångar betydligt större än skulderna. Samtidigt så behövs en stark balansräkning för att Skanska skall kunna bedriva den verksamhet man gör. Skanska hade säkerligen varit ett trevligt företag för corporate-raiders där man kan ”trolla fram” mängder med övervärden dolda överallt i företaget och dela ut mängder med pengar. En sådan utveckling skulle dock äventyra Skanska långsiktiga lönsamhet och när de stora smällarna kommer, vilket det förr eller senare alltid gör i byggverksamhet så måste Skanska ha medel att klara av dessa.

Aktien då?
Med tanke på den komplexa verksamheten är Skanska inte det lättaste företaget att analysera framförallt är det svårt att uppskatta riskerna i verksamheten. Skanska har idag ett börsvärde på 53Mdr.

Värdet ligger i en Nettokassa på ca. 9,5Mdr efter genomförd utdelning. Tar vi bokfört värde på fastighetsprojekttillgångarna så är detta knappt 20Mdr. Vi borde givetvis lägga en substansrabatt men samtidigt kan man nog anta att det finns en hel del övervärden så vi struntar i detta. Byggrörelsen, vi sänker nu redovisade vinster med 20% från 3,6Mdr (efter skatt) till 2,9Mdr vilket känns mer rimligt än fjolårets toppresultat och lägger ett P/e tal på 10 på detta. Då skall den alltså värderas till cirkus 29Mdr. Summasummarum 58Mdr.

I relation till börsvärdet så ger inte det någon enorm ”margin of Safety” mer än 10% så jag säger neutral som alla mäklarnissar.

Framtiden viktigare än historien

Det är många som fokuserar sitt aktiesparande på kassflöden och utdelningar, vilket jag skulle vilja säga är klokt, för de genomsnittliga företagen kommer med tiden inte ha en kursutvecklingen som inte är speciellt annorlunda än mängden pengar i omlopp som både undertecknad och bloggaren Cornucopia beskrivit . De förväntningar vi kan ha på aktier är således att behålla vår köpkraft i tillvaron samt årligen få en utbetalad ränta på pengarna, även denna ränta kan också med tiden tänkas utvecklas i takt med pengamängden. Men det är gott så! Kombinationen av en real tillgång och en realränta är det få investeringar som ger. Obligationen ger ingen förbättring av vår löpkraft istället urholkas dess värde även om vi får ränta, guldtackor behåller vår köpkraft men ger ingen ränta etc.

Mao dividens don’t lie, utdelningar skojar man inte bort. Samtidigt så är det så att vi kan lära mycket av historien men det är inte historien vi lär få utdelningar ifrån. Den som köper aktier idag får inte fjolårets utdelningar. Lite förvånande kan jag då tycka att många fokuserar just på historien, många tror att bolag som hade hög direktavkastning förr om åren per automatik även har det igen, så kan det i många fall vara men det kan också så att det verkligen inte är fallet, det finns också en del exempel på är sjunkande aktiekurser mycket väl kan ha lett till att direktavkastningen i framtiden ökar.

Även om man inte bör gissa allt för mycket om framtiden finns det goda skäl att i alla fall skumma på ytan om just framtiden.
Om vi idag sätter en ”skamgräns” på 4% i direktavkastning sett till dagens kurser vad har vi då för svenska lite större bolag som kan tänkas uppfylla det i prognos till vårkanten?

Några kandidater kan säkerligen vara: Astra, Axfood, Betsson, Cardo, Castellum, Fabege, Hakon, HiQ, HM, Holmen, Intrum Justitia, Kungsleden, Peab, Ratos,Securitas, Skanska, tele2 och Telia
Därmed inte sagt att dessa bolag skulle vara bra eller dåliga köp…det vet vi först i framtiden.

I Industrivärden intet nytt

Industrivärden är ett intressant bolag. Synnerligen enkel affärsidé, förvaltning av börsnoterade aktier i främst stora svenska industriföretag. Bolaget har en helt transparent portfölj som går att följa dag för dag. Och bolaget omhuldas också av skatteregler som gör det enkelt att förstå utdelningar från bolaget osv.

Industrivärden är också i mångt och mycket en maktspelare där man tar ett aktivt ansvar i några svenska ”klendoder” som man kommit över vid olika tillfällen. Grunden är Handelsbanken, en gång i tiden Industrivärdens moder och från det bolag som man 1944 blev utdelat och använde sin maktbas till att köpa just Handelsbanks aktier för att säkra ägarmakten i detta bolag. Industrivärden blev sedan förvaltare av Handelsbankens övertagna panter från Kreugerkraschen t.ex. SCA och Ericsson. Andra bolag har man köpt över ett gammalt statligt bolag som t.ex. SSAB och i andra fall så har man ”bråkat” och styckat bolag t.ex. när man ihop med andra ägare gjorde slarvsylta av gamla Skånska cementgjuteriet och på köpet då snodde med sig Sandvikens Jernverk ett gammalt Stenbeckbolag. Sean har man ibland hör och häpna fatiskt sålt av stora aktieinnehav som t.ex. AGA och PLM. Oftast (men inte de senaste 5-6åren) så har Industrivärden också haft onoterade bolag. (likt Ratos t.ex.). Man gjorde under 90-talskrisen t.ex. ett bra köp när man köpte upp ett annat investmentbolag (Bahco) väntade in lite bättre konjunktur och har sedan sålt av några småbolag som t.ex. Besam som man sålde till AssaAbloy.

I industrivärden händer det sällan någonting direkt märkvärdigt utan orden status Quo är nog de lämpligaste , eller vad sägs om DI rubriken, ”Industrivärden gjorde ingenting senaste kvartalet”. Det går oftast decennier mellan de riktigt stora affärerna på senare tid t.ex. intåget i Volvo 2007 och dess för innan Sandvik ung. 10 år tidigare…det är med den tidshorisonten man bör bedöma deras förvaltning och industriella kunnande. Resten ja det är helt enkelt att man förvaltar ett antal bolag och har årsstämmor där man klubbar igenom årliga trevliga styrelsearvoden och bjuder på saft och bulle till småspararna. Industrivärden är mao ingen actionfilm med Bruce Willis utan nog mer någon överdrivet lång svart-vit stumfil från Ivar Krugers dagar.

Det intressanta är att mången massmedia och analytiker direkt missar hur bolaget fungerar. Man ältar sig över att inget händer, om man har för mycket skulder eller är för passiv osv. och allt som oftast så missar man ändå de små ”finesserna” i förvaltningen utan väntar in saker som händer med 10 år mellanrum. Och man missar det viktigaste faktumen att kärninnehaven är de som bestämmer avkastningen. Just nu så är det muntra miner när substansvärdet åkt upp över 70% i år och någon annan skriver förmanade om att faran inte är över för bolaget stora skuldsättning. Detta kvartalet som nu är genomgånget så gjorde däremot Industrivärden som alltid lite ”småjusteraringar” som fastiskt inte alltid är så små.

Man har börjat sälja av ”lite” aktier i Sandvik och SSAB sista tiden och man har inte köpt aktie för lika mycket utan i själva verket så har bolagets skulder börjat sjunka ned till lite mer behagliga nivåer. Man har också köpt aktier i Ericsson och tidigare under året i SCA. Ericsson tror jag faktisk att det var 7-8 år sedan man senast köpte aktier i. och dessa små affärer stärker i alla fall min uppfattning att Industrivärden börjar bli lite rädd om sitt eget kassaflöde och att två bolag som kommer sänka sin utdelning just är bla. Sandvik. Genom att sälja aktier i den egna portföljen med lite sämre direktavkastning och istället köpa aktier med lite högre direktavkastning så ökar Industrivärdens möjligheter att ha högre utdelningar som till 15% går direkt ned i fickan på familjen Lundbergs.

Intressant också att substansrabatten i aktien gått upp till ung. 25% numera mot hälften vid årsskiftet, vilket jag tolkar som att substansrabatten på aktien är en synnerligen dålig värdering av aktien.

Mer Baracker åt folket?

Att den amerikanska ekonomin mer eller mindre befinner sig I ett allt mer sluttande plan blir allt mer uppenbart och varje dag känns nästan historisk när banker förstaligas, bilföretagen befinner sig på konkursens brant och allt det där andra som går att läsa i stora rubriker.

Den amerikanska staten kan självfallet inte upprepa misstagen från 30-tals depressionen med att sitta med armarna i kors tills ekonomin redan är körd i botten utan landets ledning lanserar nu trots de usla statsfinanserna det ena stödpaketet efter det andra. Banker skall räddas, husägare skall räddas, bilföretag skall räddas, försäkringsbolag skall räddas, konsumenternas skall stimuleras, byggföretagen skall stöttas och allt annat upptänkligt istort och smått och ordet bail-out är väl snart lika allmänt känt som ord som skatt och förståndighet. Självfallet kommer man i denna krissituation begå många långsiktiga misstag. Kanske kommer man fördröja en nödvändig omställning av exempelvis fordonsindustrin? Kanske kommer man bygga upp kommande inflations och räntebubblor osv. Samtidigt kan man ju som sagt inte stillasittande och intellektuellt nu dra igång statliga utredningar och forskningsinsatser om vad det bästa är att göra. Det handlar i högsta grad om att vara pragmatisk och handlingskraftig eller som man säger i staterna "when i trouble, double..".

Är man optimist så tror jag ett antal av Bush och Obamas keynesisniska satsningar kommer vara lyckade. Med stor säkerhet inte paketen till bilindustrin där man nog kan vara kritisk till det mest men det finns ett antal olika guldkorn i andra fall. Ett paket som nu lanseras av administrationen om att USA skall sätta igång ett massivt renoverings och ombyggnadsprojekt för offentliga byggnader. Skolor skall rustas upp, myndighetsbyggnader skall bli bättre och syftet med projektet är att säkerheten och tillgängligheten skall förbättras samt att USA om ett antal år skall ha världens mest energieffektiva offentliga byggnader.

Jag tycker detta är ett litet exempel på där långsiktigt nödvändiga omställningar till ett energieffektivare samhälle genomförs i "rätt tid". Som en bieffekt kommer detta säkerligen gynna flera svenska företag om man är duktiga på att ta tillvara på möjligheterna som nu erbjuds. Skanska är ett stort byggföretag i USA på offentliga byggnader, AssaAbloy är dominanten på den fysiska säkerheten i form av dörrar, lås och säkerhetssystem och den offentliga verksamheten är den definitivt viktigaste. Och även när det gäller energieffektivisering har vi goda företag som kan tjäna en hacka.