torsdag 20 december 2012

Lär dig skilja på försäljningar av aktier och nyemissioner

Som aktieägare, bankkund, medlem i Aktiespararna, är allmänt smårik eller prenumererar på någon obskyr tidning som inriktar sig till en förmodat välbeställd målgrupp så möts man ibland av investeringserjudanden.

De brukar vara någon inlaga på någon sida, en liten reklamplats eller i dessa digitala tiden kanske ett mail eller reklam på hemsida. Om vi bortser från bankernas försäljning av konstruerade produkter såsom aktieindexoligationer, certifikat och annat så brukar det antingen röra sig som någon form av lån till ett bolag i form av erbjudande om obligationer eller så ägarandel i ett bolag i form av aktier. Det vanligaste är såklart aktier så jag tänkte låta detta inlägg handla om aktier. 

Grunden är ju att man år någon form av emissionserbjudande om ett företag med en fantastisk produkt, otroligt eftertraktade tjänster, man vill kanske göra ett förvärv  och i alla stycken så kan man väl tro att företaget har fantastiskt fina framtidsutsikter. Ja ni har sett dessa erbjudande om investeringar är jag helt säker på.

Vad problemet är att man brukar läsa dessa erbjudanden med samma ögon. Man tittar lite på företagets verksamhet, ledning eller man kanske känner dom på pulsen i form av en företagspresentation. Sedan bildar man sig en uppfattning om man vill investera eller inte. Får räknar i dessa lägen. Man kanske inte ens kan räkna då företaget är nystartat och istället bildar man sig en syn på dessa framtidsutsikter

En sak brukar man nästan alltid bortse i från och det är trist då detta i högsta grad är en central fråga. Om erbjudandet om investering är i form av en nyemission i företaget i fråga eller en försäljning av aktier från bolaget huvudägare. Ytterst central fråga, men sällan att skrivs så mycket om detta i prospekt och erbjudandehandlingar. Brukar nämnas på någon rad i början översiktligt och detaljer om transaktionen brukar stå i kapitlen med de lite högre numren långt bak i prospektet.

Varför är då detta så centralt? Alternativ ett med nyemission av aktier är den alldeles primära uppgiften att förse företag med riskkapital. Pengar att använda till en verksamhet, pengar att riskera och pengar att betala löner till anställda. Utan dessa riksvilliga pengar stannar mycket av funktionssättet i det svenska näringslivet. Dina pengar du satsa blir faktiskt till en maskin, en rysk fastighet, eller en diamantgruva.

Alternativ två, dvs där syftet med erbjudandet av investering är att sälja bolaget från en större ägare är inte en central uppgift för aktiemarknaden. Här handlar det rakt ut att "casha in" likt du själv när du säljer din begagnade bil på Blocket. Du vill ha så mycket pengar som möjligt och inget konstigt med detta utan bara en normal kapitalistisk grundtanke om att tjäna pengar. Dina pengar du investerar blir ingenting annat än pengar i handen på någon som som troligtvis dricker champagne efter försäljningen lyckades.

I vissa fall så genomförs försäljningen av aktien i form av en ägarspridning och bolaget börsnoteras i  i samma veva som huvudägaren säljer av en del av sitt ägande. Detta fall är egentligen ganska så klokt, jämför när t.ex. Industrivärden noterade Indutrade eller företaget Nibe såldes in på börsen. Bolaget har kvar en tydlig huvudägare (som tjänat lite pengar) och du som investerare får en marknadsnoterad tillgång som du kan realisera om du så skulle vilja. En marknadsnotering ställer också krav på informationsspridning mm. I vissa fall går det åt pipan, i andra fall lyckande placeringar. Men du har alltid möjligheten att på ett enkelt och billigt sätt avyttra din tillgång.

Tyvärr finns det också många väldigt tragiska fall i dessa nyemissioner och försäljningar. Kortfattat finns det så många sätt att blåsa små aktieägare att det nästan är svårt att räkna upp dessa i ett normalt långt inlägg men kortfattat så kan det i en nyemission var ett snett förhållande mellan "nya" och "gamla" pengar  men detta är förhållandevis enkelt om man har vissa form av matematiska och ekonomiska kunskaper.

Allra störst risker tar man anser jag om man köper aktier, av en huvudägare som säljer (dvs bolaget i sig tillförs inga pengar) i ett onoterat bolag utan notering i samband med affären. I vissa än mer tragiska fall har det i dessa situation tom sålts på folk kapitalförsäkringar och andra dyra förvaltningsskal runt investeringen som i sig blir extremt riskfylld. Än värre är det kanske att ett par entreprenörer startat ett bolag för egna pengar. Sedan startar ett annat bolag (inte sälllan på någon junfru-ö), köper det första bolaget och säljer sedan en del av aktierna till ett betydligt högre pris till småsparare. Resultatet är att bolaget i sig kan bli underfinansierat men den anonyma huvudägaren (vilket oftast är ledande befattningshavare) blir rikt som sålt aktier till överpris. Och med rikedomen så kan man ju blåsa småspararna igen genom att genomföra nyemission med kraftig utspädning och garantera nyemission och således köpa tillbaka sitt ägande än billigare.

Jag skulle nästan vilja gå så långt att jag i generella termer alltid skulle vilja avråda från dessa investeringsmöjligheter som inte är börsnoterade och där du inte finansierat företaget utan istället dess ägare, om det inte handlar om någon egen form av näringsverksamhet där man har ett stort inflytande/ägarandel i rörelsen. Får du en ägarandel på  0,05% av ett bolag och kontakten är pressmeddelanden och i bästa fall en årsredovisning, ja då finns det roligare saker att lägga pengarna på, om tillgången är onoterad och du inte har något personligt inflytande.

måndag 17 december 2012

Vidareutveckling på Lundaluppens inlägg idag om Industrivärden och Volvo

Den gode bloggaren Lundaluppen har idag publicerat ett inlägg kring Industrivärden med en klok kritisk granskande lupp.

Lundaluppen skriver citat: "men för oss som hängt med ett tag har herr Nyrén förstört stora värden." Jag tänkte problematisera lite kring detta och kolla på hur stora värden som Nyrén kan tänkas ligga bakom i värdeförstörande och om det verkligen är så illa som det sägs.


Anders Nyrén tillträdde som VD för Industrivärdenden 3 maj 2001 sedan dess har Industrivärdens aktie gått plus 13 procent. Något ynka lite bättre än börsindex (OMXS30) exkluderat utdelningar någo tännu lite bättre med utdelningar inräknat. Jämför vi med antagonisten Investor så är utvecklingen i stort sett helt likvärdig. Nyréns period är inte strålande, inte heller en katastrof.

Nyrén efterträdde Claes Reutersköld som var en mycket karismatisk och frispåkig person. Dessutom mycket pedagosisk och skrev förträffligt trevliga VD ord. Jag ser vissa likheter med Investor Börje Ekholm. Herr Reutersköld gjorde under sin period ett antal lyckade affärer och några synnerligen misslyckade. Mest minnesvärd med misslyckade är väl Skandia och försäljningen av Fundament (ett stort fastighetsbolag) 1997 hade ju inte varit fel att behålla idag. Att reutersköld lät Ericsson utgöra nästa halva substansvärdet när det var som värst var ett radikalt misslyckande och dålig riskspridning. Å andra sidan var de inititala inköpen i bla. Sandvik ingen dum idé. Över till Nyrén.

Vid Nyréns första kvartalsrapport såg Industrivärdens portfölj ut enligt följande:

87% av tillgångarna var börsportföljen. 13% den onterade portföljen. På denna tid var Industrivärdet ett blandat investmentbolag.
Börsportföljens största innehav:
Ericsson 27% (hade första kvartalet 2001 gått ned 45%!), idag för övrigt 7%
Handelsbanken 11%
Skandia 11%
Sandvik 11%
SCA 10%
Läkemedelsportföljen 10% (dvs Lundbeck, Pfizer och Pharmacia)
Resterande 20% (dvs SSAB, Scania(!), Skanska, Volvo mfl)

 Onoterade dotterbolag:
Indutrade
Besam
Indutrade
mfl.

Översiktigligt, vad har Nyrén gjort? Det man först och främst kan säga är att han i högsta grad har renodlat Industrivärden. Han har avvecklat hela de onterade kapitalplaceringarna, sålt alla de helägda bolagen (Indutrade börsnoterad). Han har avvecklad Industrivärdens  komplicerade aktiestruktur och den är idag bara en A och C aktie. De olika komplicerande mellantingen är borta.

Idag (sista september) ser den reodlade börsportföljen ut enligt nedan:
Handelsbanken 25%
Sandvik 20%
Volvo 18% (större idag)
SCA 14%
Ericsson 7%
Skanska 5%
Indutrade 5%
SSAB 4%
Höganäs 2%

Nyréns affärer då? Ja ytterst så är och förblir såklart Volvo, Nyrén Nemisis. det är utifrån detta han idag bedöms i affärspressen på gott och ont. Men samtidigt icke den allenarådande affären vi bör ge honom betyg över.

Under de knappa 12 år han varit VD så har har gjort några affärer från ax till limpa dvs där man köpt och sedan sålt bolaget. Dessa bolag är Össur, Munters, Tandberg och Hemtex Resten av arbetet har varit att avyttra bolag som förvärvades före hans tillträde eller köpa på sig bolag som ännu inte är avyttrade (Volvo, Höganäs). Låt oss först dissekera de affärer som genomförs från ax till limpa.

Vi börjar med den största tråkigheten Hemtex. Här har Industrivärden förlorat rejält med pengar -90% eller något i avkastning kan jag tro. En smärre katastrof och den sista affären med försäljningarna talade man inte ens om i ett pressmeddelande. Inga superstora pengar som tur är.

Sedan så tar vi Munters. Här fick Industrivärden på en innehavstid av 5-6 år en avkastning på +50%. Förvärvades före och såldes efter finanskrisen så med det facit någorlunda godkänt skulle jag vilja säga.

Tandberg, en kalasaffär. +55% på ett års innehavstid. enbart ett par hundra miljoner i vinst dock. Värre blev det för Ericsson som köpte bolaget av Industrivärden.

Sedan den riktiga stjärnsmällen. Det isländska bolaget Össur som Industrivärden ägde under några år. Köpte mer i och stöttade i en nyemission i samband med förvärv och sedan sålde. Avkastning +90%. Knappt en halv miljard i vinst.

Utifrån dessa fyra innehav så får man väl ge Nyrén med knappt godkänt. Utöver dessa bolag så har vi de bolag som sedan Nyrén påbörjat men ej ännu avslutat. Dessa är: Volvo, ingen god affär än så länge. Ett nollresultat exklusive utdelningar. Höganäs uppskattar jag ligger plus 40-50% under innehavstiden ed frikostiga utdleningar dock. Bättre än börsindex under given period.

Några ytterligare reflektioner under Nyréns period. Industrivärden har ökat den finansiella risken i bolaget med allt mer belåning. Ur en historisk synvinkel, mycket ovanligt för att vara Industrivärden.  Jag ser detta som negativt överlag. På den positiva sidan vill jag lägga till att Nyrén medverkat i emissionen av konvertibler detta har givetit Industrivärden mycket låga räntekostnader. och här får vi kvittot om det var lyckat om några år. Idag ser jag att det är bättre att konvertiblerna blir till aktier än ersätts med lån. Köpen i Handelsbanken har hitills varit bra och "gratislunchen" när Lundbergs ville aktiebyta A och B aktier drog Industrivärden in en liten hacka på.

Sammanfattande betyg av Nyrén 3 av 5. Men mycket hänger på hur Volvo utvecklas de kommande åren.

söndag 16 december 2012

De allmänna bostadsbolagets revansch. Nu har ni chansen!

Den svenska bostadsmarknaden har för att säga det ärligt, punkterat rejält. I de flesta orter har bostadspriserna gått ner, nybyggnationen är på väg rätt ner i källaren, riskvilligheten hos bostadsköpare minskar och bostadsbyggare såsom JM, Skanska mfl får allt svårare att sälja sina nybyggnationsprojekt samtidigt som bankerna som är finansiärer allt mer drar öronen åt sig.

I denna situation anser jag vi (dvs "samhället") bör istället för att sitta med armarna i kors agera proaktivt. Samhällsbyggandet måste fortsätta. Det finns yttersta viktiga bostadsfrågor att ta tag i, alldeles oavsett bostadsmarknaden. Vi behöver kloka, energieffektiva bostäder för Sveriges befolkning alldeles oavsett konjunktur och bostadsbubblor. Jag anser inte vi har råd att vänta på den allsmäktige "marknaden" att ordna detta. Bättre att vi samhällsmedborgare tar tag i problemen medan marknaden har fullt upp med eurokriser och vilken färg det är på Berlusconis kalsonger,

Jag vill i det blogginlägg peka ut en viktig aktör som i dagens situation och marknad har möjligheten att agera proaktivt, De allmännyttiga bostadsbolagen. Från att ha varit undanskymda, tråkiga," hyresbostäder för de som inte har råd att köpa" osv så är det nu dags att gå från statist till dirigent. För i denna marknad så är det klart att hyresrätten blir allt mer eftertraktad. I en allt mer krisande marknad för byggföretag finns också större möjligheter att pressa byggkostnader samtidigt som många kommunala bostadsbolag har lättare att finansiera sig än privata fastighetsbolag. Guldläge att återigen bli samhällsbyggare.

Ett problem på dagens bostadsmarknad är unga familjer i universitet och högskoleorter och kranskommunerna till dessa. Man kan tro att unga människor även framgent kan tänkas vänslas med varandra, bli kära och bilda familj som vi gjort i alla tider. Hus är ingen evighetsprodukt och bostäder behöver byggas, särskilt i kommuner som växer i invånarantal. Familjen Pelle och Lisa som träffades under studieperioden har fått jobb och skaffar barn. Pelle och Lisa har inte de 15% i kontantinsats som banken kräver för att köpa bostad och dom är heller inte direkt sugna på att köpa.

Det proaktiva kommunala Bostadsbolaget i min fiktiva kommun fjollträsk ser möjligheterna och har startat ett fastighetsprojekt vid namn lyckliga gatan, som består av 12 st radhus. Bostäderna är väl lämpade för en ung nybildad familj, energieffektivt och fullt lagom stort i storlek (dvs betydligt trängre än Vräkvillan som säljs till ett hutlöst pris i närheten av byggbolaget Tälja guld som smör AB).

Radhusen på lyckliga gatan är inflyttningsklara i form av sök. Hyrköp. Dvs det är en hyresrätt som det bara är att flytta in i helt utan några pengar men med det undantaget att hyresgästen erhåller en option att köpa bostaden till produktionskostnaden inom en 6års period. För enkelhets skull så tänker vi oss att prododuktionskostnadem för detta lilla energieffektiva radhus med IKEA inredning har en produktionskostnad på 1,5mkr. hyran som BoiFjollträskAB tar ut är 10 500kr i månaden. Då ingår, drift, kapitalkostnad och allting annat som ett fastighetsbolag måste ha täckning för även ett allmännyttigt bostadsbolag som BoiFjollträskAB.

Vad som ytterligare är speciellt är att 500kr av hyran i normalfallet är en vinst men som i detta fall läggs i en liten pott. Om det är så att Kalle och Lisa vill köpa bostaden för 1,5 Mkr någon gång under de kommande 6åren så får dom lov att nyttja 500kr per månad dom bott i bostaden hos BoiFjollträskAB som en delfinansiering. Flyttar dom eller inte vill förvärva bostaden så tillfaller pengarna efter 6 år BoiFjollträskAB. Detta blir då profit och ersättning för att dom tar risken under tiden Kalle och Lisa är hyresgäster. Om Kalle och Lisa köper bostaden så visst blir det ingen direkt vinst för BoiFjollträskAB men det är trots allt ett allmännyttigt bostadsbolag och dessutom så frigörs nu pengar som bolaget kan använda i det fortsatta bostadsbyggandet i Den lilla kommunen fjollträsk.

Fördelen för Kalle och Lisa är i mitt tycke också ganska så fina. Dom kan flytta in i en bostad, som hyresrätt men det kan också om det går väl och familjen fortfarande är lycklig bli deras egna ägna hem. Förvärvar dom bostaden efter 6år, så har deras hyrande också skrapat ihop en liten kontantinsats på 36000kr tillsammans med sina egna sparpengar dom nu lyckats spara ihop genom enträget arbete och sparsamhet.

Detta är i mitt tycke ett sätt för ett kommunalt bostadsbolag att idag vara proaktivt. Andra möjligheter är exempelvis att det idag med hyresrätter är lättare att styra vart kommuninvånarna ska bo. En privat aktör vill i en kommun allt som oftast bygga i de allra mest centrala delarna i kommunens huvudort. Det är mest lönsamt i en uppåtgående bostadsmarknaden med följden att allt mer folk dras till det centrala. Idag när färre vill köpa, så kan hyresprojekt på orter lite utanför centralorterna bli väl så attraktiva för unga familjer. Det kan då mycket väl bli bidragande orsaker till att den lilla ICA butiken får vara kvar i orten, invånarna trivs bättre utan några direkta kostnader.

Ratos hösten 12, säg hur står det till?

Private-equity konglomeratet Ratos har haft ett rätt så besvärligt år över lag. Aktien har gått kräftgång, resultaten i innehavsbolagen har varit synnerligen skrala och det har i vissa bolag varit så besvärligt att den finansiella situationen har behövt stöttats från moderbolaget. En tuff start för nya VDn Susanna Campell. Som för övrigt verkar vara en mycket spännande, mångfacetterad och kunnig person. På den positiva sidan för året kan läggas en god exit i bolaget Stofa där Ratos under innehavstiden gör ett totalresultat om en årlig ränta på 55% på den initiala investeringen. Får betecknas som lysande skulle jag vilja säga. Mindre lysande är försäljningen av Contex. En miserabel affär med IRR på -16%. Tidigare i vår har man sålt Anticimex med gott sammanfattande slutresultat.

Nu ska man som aktieägare inte hålla sig fast i det förflutna utan bedöma ett bolag för dess kommande Resultat. Så låt oss se på hur det ser ut i dag för Ratos så här strax innan jul nådens år 2012 i väntan på jordens undergång enligt mayakalendern som planenligt sker i nästa vecka.

Låt oss börja med den finansiella balansräkningen. I denna sammanställning förutsätter jag att avtalen om Stofa och Contex slutförs planenligt.
Ratos har idag aktieinnehav i 15 olika bolag. Tidigare har man kommunicerat att man i normalfarter ska ligga mellan 15-20 innehav så man ligger på den nedre delen av antal bolag. Dvs mer troligt med förvärv idag än avyttringar.

Dessa 15 bolag är upptagna om ett bokfört värde om 10,092 Mdr. Utöver de upptagna aktieinnehaven så har Ratos en påse pengar som uppgår till ung. 3,3mdr om vi räknar de senast avtalade försäljningarna som genomförda. Ratos har Mao på moderbolagsnivå en stark finansiell ställning där en fjärdedel av tillgångarna utgörs av cash.

Total substansvärde uppgår således till ung. 13,3-13,4 Mdr. Beräknat i relation till antalet utestående aktier som finns i bolaget cirkus lite avrundat 42 kr per aktie. 10,5 per aktie i cash.

Sedan då resultaten. Här kommer vi idag in i pudelns kärna på Ratos problem. Borträknat sålda bolag så är vinsten från bolagen på sista raden 33Mkr de första 9månaderna i år. Verkligen inget att skryta med sett till tillgångarna på 10mdr. Riktigt åt pepparn får man nog lov att säga. För visso har bolaget förklarat att en hel del av försämringen är engångskaraktär. För 40mille om året i löpande vinster på årsbasis i innehavsbolagen räcker inte alls för att motivera bolagets storlek. Om vi räknar löpande vinster i innehavsbolagen sedan 2007 och sätter årets resultat till just magra 40mkr så får vi ett genomsnitt i löpande vinster om drygt 1,2mdr per år. Kommer bolagen resultat lyfta sig hit? Kräver nog en hel del hjälp med konjunkturen. Dock är Ratos idag mindre i balansräkningsomfång idag än snitten de senaste 6åren, så idag kanske vi kan hoppas på i alla fall 1mdr i löpande vinster. 3,1kr per aktie, resten av kalkylresultaten får lov att komma från exitresultat.

Ratos målsättning är att generera en IRR om 20% på bolagets tillgångar. Med vinstdelningar, kostnader mm. Så uppskattar jag kalkylmässigt detta till 18% per år. Dvs kalkylmässig vinst per aktie om man litar på bolagets målsättning 7,5kr. Det är utifrån denna siffra vi bör bedöma bolagets utdelningskapacitet. Sett till aktiekursen en långsiktig kalkyl p/e på knappt 9. Dvs hyfsat billigt om dom når sin målsättning. Ganska dyrt om dom når halvvägs långsiktigt. Utdelningen? Den är idag (eller rättare sagt i våras) 5,50kr per aktie. Det finns idag dessa pengar i kassakistan att dela ut och ändå ha en investeringsslant över. Höjning, inte troligt enligt mig då 5,50 i relation till kalkylen 7,5 är lite riskfyllt speciellt då bolaget kortsiktigt har lönsamhetsproblem. Sänkning? Nja, kanske det bästa för bolaget idag men oddset är nog ändå oförändrad utdelning. Hade jag fått bestämma så hade jag sänkt utdelningen till 4kr med hänvisning till bolagens skrala lönsamhet idag och konjunkturutvecklingen.

Nu bör vi såklart lägga stora säkerhetsmarginaler på detta såklart.

Upp till bevis Nyrén!

Så här strax innan julefriden sänker sig ner över Svea rike så möttes vi av en förhållandevis intressant nyhet att franska Reanult säljer alla sina aktier i Volvo. Den försäljning av aktier sker dels genom att ett antal röststarka À-aktier köps av bl.a Industrivärden och dels genom att Reanult konverterar resterande av sina A-aktier till B-aktier och har genom några investmentbanker försålt detta till mängder med institutioner. Kanske inget som de flest höjer på ögonbrynen för men jag vill påstå att detta är synnerligen big news. Ett av de allra största svenska företagen har Mao återigen fått en svensk huvudägare, genom Industrivärden och då indirekt genom ask-i-ask Fredrik Lundberg.

Låt oss titta lite på historien ett ögonblick för att förstå helheten. AB Volvo kommer ursprungligen från ett dotterbolag till svenska kullagerfabriken, SKF som började tillverka bilar och lastbilar för att få större avsättning för sina kullager. Bolaget delades ut till SKFs ägare och blev sedan självständigt. Efter WW2 var Volvo ett av de svenska företagen som stod redo att leverera sina varor till en värld i återuppbyggnad. Under legendariska Gunnar engellau växte företaget fantastiskt och blev ett av våra största svenska företag. Sedan kom PG in i bilden och bolaget växte vidare. Man växte ifrån sina aktieägare till den grad att Volvo i sig blev en maktfaktor och sfärbolag. Volvo och Wallenbergs blev de två stora maktblocken i svenskt näringsliv och Volvo fusionerade sig med bl.a. Beijerinvest (Anders Wall). Man ägde såväl livsmedelsbolag, läkemedel, snus och massa andra tokigheter mer än lastbilar. Man förskte få in norska staten i en oljaffär bla. Bolaget som maktfaktor hade ingen huvudägare utan PG som direktör blev den som bestämde först som VD och sedan som styrelseordförande. Det sista beslut PG skulle ta var att fusionerade sig med Reanult. Protesterna blev massiva från hela ledningen och ägarna. PG fick gå och med det inleddes nedmonteringen av Volvo som sfär. Succesivt avyttrades kringsaker. Såväl pengar som bolag delades ut till aktieägarna. 99 såldes personbilstillverkningen till Ford och även om bolaget fortfarande var spretigt så blev det allt mer inriktat på lastbilar, bussar och motorer.

Här står Mao ett nyfriserat bolag med en tydlig kärnprodukt utan huvudägare. Givetvis såg Wallenbergs sin chans. Investor köpte in sig med 5% och började förhandla med bolaget genom sitt egna bolag Scania. Med Scania-Volvo skulle Sverige bli bland de störst i världen på lastbilar och Wallenberg bli huvudägare. Konkurrensmyndigheterna slog bakut. Bolaget skulle få monolpolliknande ställning i vissa delar av världen bl.a. Sverige. Affären sprack. Investera sålde sina aktier och det var status qou. Samma dag som undertecknad fyllde 20år annonserade alternativ affären till Scania. Fusion med Reanult som nu hade ledningens stöd. Volvo tog över deras lastbilsverksamhet (Mack och Reanult) och betalde med egna aktier. Bolaget fick stordriftsfördelarna och huvudägaren.

För många var det dock uppenbart att fransmännen inte skulle kvarstå som huvudägare under evinnerlig tid. Två aktörer såg detta framsynt. Christer Gardell och Industustrivärden (med deras då starke man Tom Hedelius som var mångårig styrelseledamot i Volvo. Båda aktörerna köpte aktier och maktkampade. sedan kom finanskrisen och bolaget drabbades hårt, hade dessutom precis innan delat ut alldeles för mycket pengar. Reanult sålde inte sina aktier.

Tills nu då. Jag tror personligen att Nyrén och de andra industrivärden direktörerna är synnerligen nöjda hur detta har utvecklats nu. Med affären blir Industrivärden solklart huvudägare, Gardell blir helt överspelad och äntligen efter mer än ett halvt sekel så får Volvo en ägare av kött och blod.

Vad händer här näst? Gissningsvis en hel del skulle jag vilja tro. Jag tror mer på renodling och avyttringar än expansion de kommande åren för Volvo. Mer fokus på lönsamhet än tillväxt.

lördag 15 december 2012

Varför denna aversion mot kreditkort?


I brist på ork för annan sysselsättning med en rejäl förkylning i kroppen så tar jag ett litet bloggmarathon idag. (har väl en del bloggande att ta igen sista halvåret)   Bland "ekonomibloggar" (hurvida det finns ett begrepp som detta) så prisas sparsamhetens lov och göra inköpen på kreditkort är om inte dödsstraff på så i alla fall något man förtjänar några piskrapp för. Ärligt talat, jag förstår inte detta. Tycker i själva verket kreditkort ur konsumenthänseende är genialiskt. Äger själv bara kreditkort och göra alla mina inköp på kredit. Vafalls? Sedan kanske jag inte är som konsumerar allt för mycket.

Tro mig, det är inte ditt kreditkort som gör dig fattig. Utan hur mycket du väljer att konsumera för, alldeles oavsett om du handlar med kontanter, bankort eller kreditkort. Det är vår konsumtion vi behöver förändra ang julklapptips vill jag tipsa om "naturagåva" a la Cornucopia Visst finns det säkert individer som handlar mer enbart för att "man inte ser pengarna" vilket givetvis är synnerligen beklagligt men detta är i grunden en fråga om konsumtionbeeteenden och inte en fråga om transaktionssättet.

Individer som reser mycket i sitt arbete har i de allra flesta fall kreditkort. "Förr i tiden" så var det förhållandevis vanligt att dessa kreditkort var företagskort dvs räkningen gick till firman som betalade kalaset och så fick man löneavdrag för ev. privata utgifter på kortet. Idag efter diverse tobleroneaffärer, riksrevisionens granskningar av statliga myndigheter och ett och annat missbruk med kortaffärer på våra större svenska företag så är företagskorten på kraftig tillbakagång även bland högt uppsatta tjänstemän. Normalfallet idag är att företag och offentlig sektor erbjuder att man som anställd erbjuds ett gratis kreditkort men där allt skrivs på dig som privatperson. Dvs räkningen går inte till firman utan till dig som privatperson och sedan får du på reseräkningar styrka de utgifter du haft får får ersättning för dessa och så får du i bästa fall ersättning utbetalad samtidigt som räkningen på kortet ska betalas. Mao så kan du själv antingen använda ditt erbjuda "gratiskort" eller så får du ordna eget kort. Vilket enligt mig enbart är av godo för dig som anställd (du kan få bonus på utlägg du inte betalar bla.)

Kreditkort har som sagt många fördelar. Du får en räkning varje månad och får på så sätt ränta på dina pengar  du har kvar på ett konto och redan handlat för och i vissa fall så får du bonus/cashback/fondandelar/points/awards mm för summan du handlat för. Företag och banker gör ju allting för att knyta upp dig i olika lojalitetsprogram för även dom tjänar ju stora pengar på kortanvändande.

Observera att du verkligen inte bör ha mer kort än du verkligen använder då detta belastar din kreditscore. Helst ska man enbart ha ett kort! Reser man mycket så kanske det är att rekomendera att ha två så ett alltid är i reserv av olika betalningssystem (Mastercard/Visa mfl.)

Vilket är egentligen det bästa kreditkortet idag?
Finns otroligt många kort med mer eller mindre förmåner och det är väl en omöjlighet att ge rekomendationer. Men det finns många intressant kort mer mervärden mer än bankens enklaste bankort. Reser du tåg exempelvis torde SJ kort vara klokt och ge dig ett par gratisresor med tåg per år, SAS Eurobonus kort för flygresenären där inköp bli flygresor, Remenber Card ger 1% i kontanter tillbaka på allt du handlar, Handelsbanken Platinum ger gratis tillträde till flygpplatslouncher (alla som väntat ideliga timmar i flygbyten lär nog uppskatta detta) samt 0,5% av köpesumman utbetald i fondandelar. Sedan finns ju AMEX med alla deras förmåner men det har jag aldrig begripit mig på.. De allra flesta kreditkort innehåller också betydligt bättre reseförsäkringar än standardbankkort.

Använder man storbankernas kreditkort och är kund i annan omfattning så torde själva kortavgiften vara bland det lättaste att pruta bort.

Köp nu, betala inom 60år

Banken SEB gick igår på sedvanligt SEB-manér utan med centralt tagna beslut på ett huvudkontor där man givetvis är betydligt mer klokare än ute bland bankpöbeln på kontoren. Denna gång är beslutet från Kungsträdgården att kräva amorteringar på lån tagna på över 70% av bostadens pris och på detta 60årig amorteringstakt. Som vanligt centralstyrt och centraliserat och denna gång centralt beslut om amortering. Basta!

Jämför med konkurrenten SHB som aldrig skulle ta sådana centrala beslut så deras beslutsfattande sker på det lokala kontoret i dialog mellan kund och handläggare. Jag roade mig med att fråga en god vän som arbetar på ett lokalt SHB kontor om hur deras kunder(typ mig bl.a.) amorterar idag. Vännen (som jobbat på det lokala kontoret +15år) svarade att schablonmässigt så har alltid alla kunder som lånat över 75% amorterat sina lån så länge hon minns med enstaka undantag till följd av sjukdom, arbetslöshet mm. och bland de lägre belånade är det väl "omkring 50-60%" av kunderna som amorterar. Äldre generationer brukar ha betalat av sina lån. Huruvida situationen på det lokala SEB kontoret är annorlunda vet jag inte och det är svårt att ta reda på då SEBs hemsida inte visar ett lokalt telefonnummer på sin hemsida, utan ett nummer till "(o)personlig service" för privatkunder vid någon central disk någonstans i världen. Kulturskillnader...

Nåväl amorteringar, det är givetvis och självklart bra att folk(dvs du och jag) amorterar våra bostadslån vi tagit. Även jag har bostadslån och amorterar även om det i mitt fall är en belåning under SEB magiska gräns och jag kanske inte skulle blivit tvingad, men givetvis bär jag genom lånet privatkonomiska risker. Ett hus är ingen evighetsprodukt utan för att behålla sitt värde behöver man drifta och underhålla huset, och som jag anser betala av lånet då det inte minst är ekonomiskt rationellt också. Jag brukar säga att man bör skilja på rollen som fastighetsägare och hyresgäst och räkna på båda sakerna om man ska köpa hus. Om du köpt din bostad intar du båda rollerna och kan med ena handen räkna som en fastighetsägare och med andra handen om din hyra är rimlig som hyresgäst.

Om Amortering blir allt mer vanligt förekommande bland bostadslånetagare så tror jag att det finns en väldigt tydlig förlorare på detta. Nätmäklarna. Det finns givetvis många som istället för att amortera förslöar sina pengar allsköns plastprylar och senaste stereroanläggningen men troligen så är det så att de allra flesta är någorlunda rationellt tänkande individer som du och jag. Värre är det ju för grannen som vi alla alltid skakar på huvudet åt. hur har dom råd? :) Om man inte amorterar så brukar man som sagt lägga undan lite pengar och förslösar inte mer av det faktum att man för lite mer i plånboken. Antingen spara på bankontot eller kanske i kapitalförsäkringen eller lilla fondsparandet.

Givetvis gör alla inte så men jag tror att företag som Avanza och Nordnet det senaste deceniumet levt gott på att sparsamma individer istället för amorteringar satt in pengar hos dessa banker och köpt aktier och fonder. Denna pengakran kan nog vridas om synnerligen hårt om sparsamma individer med bostadslån börjar amortera mer istället. Här kan amorteringskulturen slå rejält mot dessa "sparbankers" lömsamhet. Men i grund och botten är detta synnerligen gott, att det är återbetalningsdags.

Dansbandsmomsen

För en gångs skull senaste månaderna är jag hemma, det råder oväder (nu för tiden kallas väl oväder klass 1 katastrofvarning eller något), jag är dyngförkyld och har inga förpliktelser för dagen. Vad torde vara bättre förutsättningar för att skriva blogginlägg? Ska försöka hinna några stycken i helgen.

Låt oss börja med ett skatteinlägg då jag har visst politiskt intresse och engagemang (en av några anledningar till mindre tid). I Sverige så har vi skatter på konsumtion av olika slag som är uppbyggt kring en "normalskatt" (förenklad bild av verkligheten) och utifrån detta sedan skattelättnader för saker vi önskar att medborgarna ska konsumera exempelvis friskvård, livsmedel, renoveringstjänster, läxhjälp, städhjälp, krogbesök, kulturevenemang mm. Utöver detta så har vi sedan punktbeskattning av saker som inte är bra för oss medborgare såsom sprit, tobak, bensin, diesel och dansbandsmusik.

Ja du läste helt rätt. Dansbandsmusik punktbeskattas, punkt. Vilket för en del säkert är förståeligt maa av de obsena vulgära aktiviteter som pågår på dansbandsveckan i Malung och de texter som finns i dansbandslåtar som kanske inte främjar bildning och kultur. Klart att sådant förflackande av ungdomen bör extrabeskattas!

Jag kan däremot tycka att det är lite märkligt med punktbeskattningen av just dansbandsmusik. Om du tar ett valfritt musikband (ex. Kent eller Carola) och bjuder in till en konsert och där publiken står och gungar i takt till musiken så räknas detta som en kulturyttring och biljetter beläggs med 6% moms. Dvs något vi vill stimulera att folk gör. Övergår dansandes sedan i dansband ja då åker momssatsen upp till 25%. Börjar publiken tröttna på bandet och ersätter musiken med en inspelad skiva och dansar av bara sjutton (tänk danskurs) ja då övergår detta till friskvård och momsen blir återigen 6%. Att gå och dansa till levande musik är Mao varken kultur eller friskvård utan just dansband, med punktbeskattning.

Egentligen är det märkligt att det är på detta sätt. Riksdagsledamöter från alla politiska partier i riksdagen utom vänsterpartiet har motionerat om att förändra detta. bla finns motion om detta i årets allmänna motionstid. Att V inte stödjer en sådan förändring är väl naturligt då dansband må ses som en kapitalistisk fulkultur. Men som sagt om nu politiker i alla andra övriga partier i sveriges riksdag är överens om detta, varför sker ingen förändring? Det kan omöjligt vara en allt för viktig post i Anders Borgs pengahög att varje dansbandsbesökare betalar en tjugo per besök i dansbandsmoms, eller? Svaret är nog bara att majoriteten av politiker helt enkelt inte bryr sig om denna lilla fråga.

Nej jag tycker ni ska kunna gå ut och dansa då det både är trevlig kultur och bra friskvård.

måndag 12 november 2012

Flyg AB kraschline


SAS, ja. Ständigt detta krisande bolag som har allt mer likheter med en falnande eld och där det nu nästan bara är lite kolglöd kvar på gamla pinnar. Blir det nu konken eller fixar sparprogrammet "final call" bolagets problem och gör det lönsamt som i fornstora dar? Den som väntar får se som det heter.

Jag ska först säga att jag inte kan så mycket om flygverksamhet. Flyger sällan om än några gånger om året. Mest genom mitt arbete och mycket sällan semesterresor. Likväl så får man väl som okunnig bloggare även ha en viss åsikt?

Först av allt, Även om SAS de senaste åren renodlats betydligt så är det ett synnerligen komplext bolag. Ruskigt komplext även utan hotellkedjor och champagne på inrikesflyg. Det första man kan konstatera är att SAS är ett stort bolag, omsätter ca. 40Mdr på ett år, det är lite mer än Kalle Karlssons korvkiosk, betydligt större än ett jättebolag som Alfa Laval exempelvis. Även om börsvärdet är litet så är bolaget stort i det svenska näringslivet.

Det andra man kan konstatera är att SAS flygverksamhet är betydligt mer komplex än många andra bolag. Låt oss exempelvis jämföra med nystartade "lågprisbolag". Dessa bolag bedriver sin verksamhet uteslutande genom att äga eller leasa flygplan och flyga dessa mellan punkt A och punkt B på lönsamma sträckor.  Då går det som sagt att idag tjäna pengar. SAS flygverksamhet är synnerligen komplex och man är sammankopplad i olika flygsystem i den internationella flygtrafiken vilket är ett arv från svunnen tid. I detta spindelnät av internationell logistikverksamhet så kan man säga att det finns "hubbar" (t.ex. London eller Köpenhamn) och "ändstationer" (t.ex. Ängelholm eller Narvik). Detta har såklart sin grunden back-in-the days då bolaget var en statlig angelägenhet och det handlade om att kunna transportera skandinaver från landet och ut i världen. Exempelvis en anställd på Boliden som behöver flyga från Skellefteå till en stor kund i Asien och presentera bolagets fantastiska guldtackor och blyåtervinning.  Idag på en konkurrensutsatt marknad så blir detta olönsamt att flyga, bara att konstatera. En lågprisaktör flyger kort och gott från Stockholm till det asiatiska landets största stad, A-B och du kan matcha intäkter och utgifter. 

Det är ju lätt att lägga att ett nationellt perspektiv på ett bolag som SAS, vilket säkerligen är ett av bolagets stora problem där olika ägare sett sina egna intressen. Vi i Sverige ser SAS som ett svenskt bolag och ser ev. konkurssituation utifrån ett svensk perspektiv. Läs exempelvis Cornucopia idag. Enkelt uttryckt så skulle ju svenska staten kunna gå in i eventuell konkurs för SAS och konstatera att vissa linjer är av nationell strategisk betydelse och bedriva detta genom "AB statsflyg" vilket så klart hade blivit en förlustmaskin utan dess like. Vi kan ju exempelvis ta en flygplats som Kiruna, enbart trafikerad av SAS. Om vi nu anser att Kiruna borde ha flygtrafik så kan detta bedrivas genom SAS eller genom statsflyg. I båda fallen olönsamt med största sannolikhet. och är det olönsamt så kommer ingen annan privat aktör öppna någon flyglinje.

Mao så sitter svenska staten i en gisslansituation. Hur man än vänder sig sig så har man rumpan bar. Även om SAS går i graven så kommer statens förluster från flygtrafik inte upphöra. För övrigt är väl även vägtrafik en förlustverksamhet? Eller järnväg för den delen också? Kan mycket väl vara så att billigaste sättet att hålla i gång viss flygtrafik på platser av nationellt intresse är att hålla liv i SAS?

Jag bedömer att konsekvenserna av en SAS konkurs blir stora. troligtvis, mycket stora. Det kommer få stora spridningseffekter i svenskt näringsliv, kommer göra det svårare att bedriva stora företag utanför "hubbar" mm. Största konsekvenserna blir nog att nordiska bolag inte kan möta sina kunder lika lätt som tyska, franska och amerikanska konkurrenter.

Men värst drabbat i en eventuell sett ut ett nationellt perspektiv skulle jag gissningsvis säga är Norge. Det är lätt att som svensk säga att Sundsvallsborna gott kan åka tåg, pronto!. Men i Norge är det ju lite annorlunda så att säga. Ta ett ställe som Longyearbyen, till Svalbard tar det ett tag att simma till minst sagt. Räcker ju med att ta ett ställe som Alta för att se att orter är isolerade utan flyg.

Sedan har såklart SAS många, många interna problem att ta tag i. Bokningssystem och biljetter är ju en djungel och det är inte alltid lätt för skåningar att ta sig till Norrland via hubben Arlanda på smärtfritt sätt. Men detta lämnar jag därhän till de som kan sådana saker bättre än mig. Någon direkt lösning på SAS problem har jag dock svårt att se....

PS. ska själv flyga SAS om några veckor så fram till dess får gärna bolaget överleva.

torsdag 8 november 2012

Vilken information skall man som mindre aktieägare kunna ta del av?



Häromdagen gick ett antal börs-VD ut i affärspressen  (den lilla rosa) och skrev en debattartikel över att man ville ta bort kraven på delårsrapporter. Givetvis som ett brev på posten gick nätmäklarnas sparekonomer (Välkommen Aktiespararnas fd VD Gunter Mårder nu på Nordnet) ut och beklagade sig över detta, liksom banker, analytiker mm mm. Lite kort sammanfattat så har finansmarknaden givetvis synpunkter på detta. Vilket inte är så konstigt då dessa lever på att folk handlar aktier, att det blir spännande rapportdagar då aktiekusrer gör stora gupp under stor omsättning och analytiker lägger pannan i djupa veck och kan analysera vinstmarginaler, prognoser och kvartalstendenser. och inte minst det nästan mytomspunna om Många i finansbranschen får sin försörjning kort och gått från detta och förändringar blir då ett hot mot den egna verksamheten.
 
Jag måste säga att jag till viss del förstår VDarna. En börsnotering medför enormt massa krav av ordningssamma och även rent formalistiska krav. Dokumentet med börsens noteringskrav är över 50 sidor tjockt! Som bolaget till punkt och pricka måste följa för att inte riskera straffavgifter eller i värsta fall en avstängning från börsen. Allt från krav på styrelser, free-float i aktier, informationskrav, vinstvarningar och krav på att upprätta kvartalsrapporter i enlighet med en viss redovisningsstandard och att detta och hur dessa till punkt och pricka skall upprättas. Någon som då bolagen måste bygga upp hela IR och ekonomifunktionen att hantera, enbart för att hantera kraven för börsnotering och något som inte ger vinst i plånboken. 
 
Men å andra sida så bör ett bolaget givetvis ha en god informationsgivning. Ett företag måste informera på ett klart och tydligt sätt över verksamhetens utveckling och fortskridande. Som mindre aktieägare är man ständigt utsatt för ett informationsunderläge då man kanske inte blir bjuden på julbord med bolagets IR avdelning som vissa analytiker. Nej då är det viktigt med formella krav på att bolag skall informera hela marknaden korrekt och tydligt. Men måste man göra detta genom specifikt kvartalsrapporter enligt "revisorstandard" IAS 34? 
 
Jag kan sammantaget tycka att det faktiskt vore helt okej att skippa kvartalsrapporter upprättade enligt med alla dessa krav och födkrokar för redovnsingsekonomer och  revisorer. 

För mig hade det varit helt okej att ett bolag istället kanske skicka ut viss väldigt förenklad information om orderingång, fakturering och någon översiktig skrivning om bolagets vinst och kassaflöde låt säga varje månad istället för fyra kvartalsrapporter. Skulle ge mig som investerare lika god information även om såklart allt här i världen är relativ. Lite högre krav på större bolag och mindre krav på mindre. Logiskt sett borde detta kunna medför att bolag kan friställa resurser från formella krav till mer informella informationsbesked som är mer anpassade efter verksamhetens särart. Dvs ett flyttat fokus från redovisning till operativ verksamhet.

onsdag 31 oktober 2012

Vem räddar världen och levererar vinster till aktieägarna helst samtidigt?


Det finns ju ett känt förhållningssätt att vi i samhället har många som är experter på att påtala om vad som är fel och brister men det är desto färre som är duktiga på att åtgärda problemen. Det är väl i många stycken bara att gå till sig själv (kan du inte se dig själv i detta så projicera på författaren av detta blogginlägg) för att inse att så är fallet ibland och annars är det såklart politiker eller EU som bär ansvaret för problemen. Kanske gnäller du ibland på din kommun utan att själv göra så mycket mer än gnälla?

Låt oss övergå till något jordnära, Vi tar exempelvis ett smältverk eller pappersmassebruk.
Verksamheter som ur miljöhänsyn är mer eller mindre "bedrövliga". Det är energikrävande processer, det är resurskrävande på råvaror, det blir restprodukter, det förorenar, skitar ner. punkt. Dessutom är det storskaliga kapitalkrävande industriverksamheter och en känd svensk paradgren genom klassisk hederlig basindustri. För egen del om jag får göra en abrovink i detta inlägg anser jag det borde vara obligatoriskt för skolungdomar att någon gång besöka och få uppleva verksamheter på nära håll av denna art precis som att man borde lära sig och uppleva att mjölk kommer ifrån kor och kroppen behöver fysisk aktivitet för att må bra.

Samtidigt så är produkter från smältverken och pappersmasseindustrin i mer eller mindre förädlad form från dessa verksamheter produkter som vi alla vill ha. Jag tror få skulle vilja sätta sig på toaletten utan toapapper, man vill kunna ha en snöskyffel i förrådet när tomten är full av snö eller trallskruvar i nya altanen så man kan nyttja den. Vi sitter mao här i ett etiskt dilemma. Våra egna toalettbesök och altanprojekt är det som i grunden eller närmare bestämt i slutändan förorenar vår jord och förbrukar våra ändliga resurser fast vi kloka förnuftiga människor fokuserar förstås inte på att förbjuda folk att sitta och skita och bygga altaner.

Istället fokuserar vi på den miljöskadliga verksamheten hos de fula fiskarna på företagen.
I detta fallet det aktuella smältverket eller pappersmassebruket. Usch och fy med sånt skitigt, men det måste ju ändå finnas kvar eller? Man kan ju så klart göra det lätt för oss att verksamheten bör läggas ner då den är miljöskadlig (vilket resulterar till att vi flyttar miljöproblemet från Sverige till någon annan del av världen). Sedan kan man gör det lite svårare för sig och fokusera på att begränsa den miljöskadliga verkan av dessa verksamheter. För vi är ju överens om att mycket av denna typen av industri står inför stora omställningar till följd av vad vi skulle kunna säga resursknapphet.

Vem räddar nu i detta fallet världen och ser till att denna verksamhet sker så effektivt, energieffektivt och rent som möjligt?
Är det du som konsument som har avgörandet i din hand när du står där i hyllan på ICA och väljer mellan det ena eller det andra toapappret? Är övertygad om att ibland har konsumentmakten mycket stor betydelse, fråga inte minst ett företag som Nokia.
Är det politikerna (dvs våra egna folkvalda representanter eller kanske du själv?) och deras utförarde i form av myndigheter som bär ansvaret genom att stifta lagar om utsläpp, energieffektivitet mm?
Är övertygad om att politikerna ibland måste gå före och slåss på barrikaderna. Förbud mot klorblekt papper är ju ett bra exempel.

Sedan finns det ju också en tredje intressant kraft. Företagen själva och dess anställda (dvs även här kommer du som person in igen).

I fallet basindustri genom exemplen med smältverk och pappersmassebruk är det i högsta graden fråga om goda ingenjörer i företagen. Ett smältverk eller pappersmassebruk kan alltid göras energieffektivare, mindre resursförbrukande, renare och med mer kvalitetssäkrade processer. Om så görs så brukar detta även avspegla sig i ekonomisk vinning för företaget  genom mindre kostnader för energi och råvaror (ekonomerna är ju med i investeringskalkylerna så känn dig inte bortvald om du till övers råkar ha den kompetensen). Dvs jag är helt övertygad om att företagens inneboende kraft kan göra stora förändringar ur miljöhänsyn. Det är skillnad på pappersmassebruk och pappersmassebruk så att säga.

Vad har nu detta med investeringar och aktier att göra? Faktum är att jag tror det har väldigt mycket med aktier och investeringar att göra. Företag och företagskulturer är inte lika. De företag som anställer rätt folk, med rätt kompetens som jobbar i en och samma riktning för detta ständiga arbete att förbättra sig och ställa om efter omvärldens krav. Likväl som ett gott fokus på att hushålla med jordens (och de ekonomiska) resurserna som står till buds ofta avspeglar sig i fina ekonomiska siffror också.

Så vad har du gjort för att rädda världen idag?

måndag 8 oktober 2012

Lärdomar från Panaxiaaffären

En affär som varit mycket omskriven i svensk media sista tiden är konkursen för det svenska värdetransportbolaget Panaxia. nu senast idag då konkursförvaltaren konstaterar att det saknas 646mkr.  En konkurs som påverkat många affärsidkare och banker i form av uttagsautomater där Panaxia servade de flesta. Alla kort ligger inte på bordet men affären ser ut att innehålla mängder med intressanta företeelser och ingredienser. ekonomisk brottslighet och en hel del skumraskaffärer verkar finnas i historien som det säkert kommer skrivas böcker om i framtiden.

Jag har tidigare inte varit direkt inläst på värdetransportbranschen men har i och med Panaxia funnit visst intresse av att läsa på lite. i min enfald trodde jag att värdetransport handlade om att transportera kontanter från exempelvis en seven-elevenbutik till deras bank. En säker transport från affären till banken och pengar i kundens kassa till kundens bankonto. I själva verket verkar verksamheten som sig vara mycket mer komplex. Bankerna har de senaste åren allt mer slutat att ta emot kontanter på bankontoren och växla in ev. överskott av sedlar hos riksbanken. Detta gäller inte enbart för privatkunder utan även affärsidkare. För affärsidkare som innebär detta att man mer eller mindre blir tvingade till att nyttja värdetransportbolag och kontanterna går inte till respektive banker utan till centrala depåer av kontantlager som har avtal och står under tillsyn av riksbanken. Depåerna verkar fungera som riksbankernas förlängda arm och enligt lagstiftning från 2005 är också tillgångarna i depåerna räntebärande så att inte riksbanken varje dag ska behöva ta emot enorma mängder sedlar. Depåerna fungerar sedan som omfördelare. Vissa företag behöver varje dag lösa in sedlar (t.ex. seven eleven) och vissa företag behöver varje dag få tag i sedlar (t.ex. banker genom att deras kunder tar ut pengar i bankomater). Denna uppgift löser värdetransportbolagen.

I dessa depåer råder en oerhörd noggrannhet. Den exakta mängden kronor skall varje dag raporteras till riksbanken. kontroller och revisioner görs, för att ingenting skall kunna hanteras felaktigt då tillgångarna här bir räntebärande enligt riksbankens föreskrifter (pengadepån är ju en form filial för riksbanken). Vad är då problemet? Jag problemet som jag förstått saken är att det inte är seven eleven, pressbyrån och Lindas kaffe och kanelbullesfik som är kunder i dessa depå utan värdetraportbolagen. Kanske plockar värdetransportbolaget ut pengar på morgonen och sätter in på eftermiddagen mm. Dessa pengar bokförs då i värdetransportbolagets namn fast det är en fråga om värdetransportbolagets kunders pengar. Vilka pengar som tillhör respektive kund hanteras med hjälp av kvitton och värdetransportbolagets bokföring. Här finner man källan till den eventuella ekonomiska brottslighet som kan tänkas vara genomförd i fallet Panaxia.

För det blir en intressant aspekt. Värdetransportbolaget gör mao mer än att transporterar pengar, dom omvandlar för sina kunder räkning sedlar till pengar (dvs sådana på pengar på dataskärmar) . Någon som i högsta grad är en finansiell verksamhet som tidigare bankerna sysslade med. Det blir också ett slack i tid mellan det att kunden till värdetransportbolaget lämnar över sina kontanter till värdetransportbolaget fram till dess att man får sina  pengar insatta på sitt egna bankonto. Under mellantiden är de ekonomiska medlen i värdetransportbolagets förvar och ingår således även i värdetransportbolagets balansräkning!

Tittar man i gamla årsredovsningar i Panaxia så kan man se att dessa "kunder pengar i förvarar" dvs en skuld i panaxia så är dessa pengar i en större summa än värdetransportbolagets egna kapital. Genom att "slira" någon/några dagar med dessa transporter så finns det riktigt stora ekonomiska medel i verksamheten i relation till verksamhetens egna ekonomiska resurser. Som en upplagd grogrun för en ekonomisk brottslighet. 646mkr han alltså försvinna bara de sista dagarna innan konkurs, mer pengar än vad som redovisades som eget kapital när bolaget var "friskt".


Låt oss jämföra med en fondförvaltningsverksamhet. I en fond förvaltar ett fondbolag dina pengar i olika tillgångar och mot denna tjänst tar man ut en avgift men själva värdet på fonden tillhör dig som kund. Skulle du som kund sätta in pengar i ett fondbolag som inte står under  tillsyn av finansinspektionen? Skulle svårligen tro det. Men i fallet värdetransportbolag så gör du affärer med ett finansiellt bolag som hanterar dina pengar men verksamheten står inte under tillsyn på annat sätt än vilket aktiebolag som helst.

Det är inte en optimal situation enligt mig. Denna verksamheten bör enligt mig regleras då den faller inom ramen för finansiell verksamhet och bör innefattas av FIs tillsyn. punkt.

lördag 28 juli 2012

En liten intressant aspekt kring obligationer i investeringssparkonto

Nu ska jag ge mig ut på djupt vatten efter ett litet eventuellt kryphål.

En skillnad mellan nymodigheten investeringssparkonto och den gamla kapitalförsäkring är att man in i ett investeringssparkonto kan överföra värdepapper till skillnad mot en kapitalförsäkring där man enbart kan föra in kontanter.

Om man idag har exempelvis har aktier i en depå så kan man be banken öppna ett investeringssparkonto och från sin depå föra dit aktier utan att behöva sälja och köpa tillbaka aktierna som man behöver göra i en kapitalförsäkring. Detta kommer då förstås i skatteteknisk mening räknas som en försäljning från depå och man behöver reavinstbeskatta men man behöver inte betala courtage.

Nu skall jag beskriva en intressant aspekt på hur detta (om jag förstått saken rätt, vilket sker på synnerligen lösa grunder och med beaktande om mina kunskapsluckor) till viss del kan utnyttjas. Först lite grunder för attt förklara resonemanget.

En aktie ger i många fall årligen en aktieutdelning. Säg att aktien kostar 100 kr och ger 5 kr i utdelning. Aktien kommer då på x-dagen avskilja 5kr i utdelning och teoretiskt sjunka 5kr i pris. Det finns såklart inga fria luncher.

Köper du aktien i en depå dagen innan utdelning för 100kr kommer den dagen efter stå i 95kr och du har fått 5kr i utdelning. Skulle du sälja aktien gör du en avdragsgill reaförlust på 5kr och blir beskattad för 30% av 5kr utdelningen. Ingen skillnad mot om du köper aktien inom ISK. Du behöver då inte skatta för udelningen men kan i gengäld inte göra avdrag för förlusten. Du kan mao inte göra några vinster på att överföra aktier från depå till ISK.

En obligation när man köper den fungerar lite på annat sätt. Låt mig ememplifiera. Låt säga att du vill köpa en obligation med nominellt belopp 50 000 som handlas på par (dvs kurs 100) och där den årliga räntan är 5%.

Köper du obligationen dagen innan den årliga kuponen avskiljs så kommer du får betala 100%*50 000kr+ den upplupna räntan som förgående ägare har rätt till. Dvs i detta fallet (0.05*50000)/365*364=2493kr totalt sett 52493kr. Dagen efter då kupngen avskils så får man 2500kr i näven. Du som obligationsägare tjänar mao bara en dags ränta, då du bara ägt obligationen en dag.

Äger man obligationen i en depå så får man såklart betala skatt på den utbetalade räntan 2500kr. Den sk. upplupna räntan som man betalar i samband med förvärvet blir skattetekniskt en utgiftsränta precis som att betala ränta på ett bostadslån. Du har såleds rätt till ränteavdrag och kan i deklarationen kvitta de 2493kr mot de inkommande 2500kr.

Köper du obligationen inom ramen för ISK har du ingen avdragsrätt för de 2493kr men får å andra sidan de utbetalade 2500kr skattefritt. Summasummarum, en dags ränta skattefritt (med undantag av den årliga scahblonskatten förstås).

Men nu till det intressant. Med risk för att jag missuppfattat saken helt. Låt säg att du köper obligationen i en depå. Du betalar 52493kr varav 2493kr blir en ränteugift som du får ränteavdrag för (747kr tillbaka på skatten alltså). Innan du får din betalda ränta så överför du sedan din obligation från dig till dig själv från depå till ISK. Inom ramen för ISK får du sedan obligationsräntan utbetalad skattefritt. Summasummarum en skattevinst på drygt 700kr utöver de 7kr i en dags ränta om man gör på detta sätta mot att köpa obligationen inom ISK helt.

Är jag helt ute och cyklar??  Ja troligtvis, behöver man lyfta fram upplupen ränta då man överför obligation från depå till ISK eller? Någon som kan förklara?

torsdag 26 juli 2012

För många flygplatser i Sverige


Sverige är ett förhållandevis stort land inte minst i förhållande till vår befolkning. Vi bor således i ett glest befolkat land i utkanten på Europa med vidsträckta skogar, fjäll och stora sjöar. Inte minst märker man det när man flyger över landet.

De stora avstånden mellan de olika befolkningskoncentrationerna medför att det i Sverige finns mycket stora infrastrukturbehov. Idag har vi uppbyggda system kring vägar, järnvägar, tunnelabnor och spårvägar och så då flygplatser.

Just flygplatser är intressant att skriva om. Sverige har idag (enligt Wikipedia) 40 st flygplatser som har persontrafik och kan kategoriseras som "riktiga" flygplatser. 11 av dessa flygplatser är svenska staten ansvarig för och drivs av det statliga bolaget Svedavia. De tre mest kända statliga flygplatserna är Arlanda , Landvetter och Malmö. Resten av de statliga flygplatserna finns i norrlands större städer med undantag av Visby och Ronneby.

De resterande 29 flygplatserna har en annan ägare än staten. i Normalfallet en kommun eller landssting/regioner.

Flygtrafik som vrksamhet är en problematisk transportform så vä för operatörerna som den som tillhandahåller infrastukturen. Det är en transportform som kräver mycket stora kapitalintensiva investeringar i form av flygplan och flygplatser men kanske mest allvarligt är att flygtrafik kräver stora mängder fossila bränslen i förhållande till andra former av transporter. Det är med andra ord högst diskutabelt om transporter via flyg är direkt framtidssäkrat, positiv teknikutveckling till trots.

Situationen för flygplatserna i Sverige medför att ekonomiskt så är det idag i stort sett så att alla flygplatser utom de allra största är rena rama förlustverksamheter. Antingen så täcks förlusterna av staten genom bolaget Svedavia (som balanserar upp med vinster från de större flygplatserna) eller så får kommuner och landsting täcka upp förlusterna i de fall det är dessa som äger flygplatsen.

Det finns två olika "produkter" som kan transporteras med flyg. Antingen frakttransporter där vi skickar olika varor fram och tillbaka eller persontrafik där vi ska åka på tjänsteresor och lilla semestertrippen för familijen till mallis. 

En flygplats är synnerligen intressant att diskutera och det är tilllika den flygplatsen som råkar ligga närmast mig, Örebro flygplats.



Det första att diskutera kring Örebro flygplats är den enorma mängden flygplatser som finns i närheten (tänk 1.5-2 tim tågresa bort). Borlänge, Hagfors, Jönköping, Karlstad, Linköping, Norrköping, Skavsta, Torsby och Västerås. Sedan är ju inte Arlanda allt för långt bort heller (2 tim och 25min med tåg). Situationen är givetvis sådan att de olika närliggande flygplatserna inkräktar på varandra och medför att alla flygplatserna har lönsamhetsproblem (Örebro gör ett par miljoner i back per år). Givetvis borde några av dessa flygplatser läggas ner men såklart är det ett "chickenrace" mellan kommunerna då just deras flygplats är av "strategisk betydelse för det lokala näringslivet och befolkningens semesterresor bla bla.".ja ni vet hur det brukar låta.

 Persontrafikmässigt så är Örebro flygplats, så att säga liten. Mycket mindre än exempelvis näraliggande Västerås exemplevis. Däremot så är Örebro flygplats Sveriges tredje största godatrafikflygplats. Enbart landvetter och Arlanda är större. Att just godstrafik är så stort i Örebro beror givetvis på att Örebroregionen är ett logistiknav i mycket av svensk infrastruktur såsom järnvägstrafik, telekommunikation, elkraft och dess strategiska läge mitt mellan Göteborg och Stockholm. Detta har medför att många företag har upprättat logistiskverksamhet i regionen. DHL har exempelvis dagligen egna flygtransporter till och från örebro. De företag med mest transport på flygplatsen kan jag anta är Atlas Copco Rockdrills och Ahlsells.

Vad som är lite anmärkningsvärt med örebro flygplats är att det är en förhållandevis mycket trafik med "statliga angelägenheter" främst inom ramen för Försvarsmaktens hägn men även Posten och MSB. Detta trots att flygplatsen inte ägs av staten utan i detta fallet av landstinget och näraliggande kommuner.

Att inte staten äger Örebro flygplats är enligt mig beklagligt med anledning av statens stora utnyttjande av flygplatsen och dess nationella storlek vad avser godstrafik.

De kommande 20 åren kommer flygplatser i Sverige behöva läggas ner inte minst av krasst ekonomiska skäl och det behövs ett helhetsgrepp att se till att flygplatser finns på de platser där de gör mest nytta, nationellt. Successivt bör förstås nationella persontransporter flyttas över till andra transportformer vilket nog per automatik kommer ske i spåren av peak-oil då flyget konkurrenskraft generellt kommer minska.

onsdag 25 juli 2012

Återigen dessa bilar


Många bolag på stockholmsbörsen har nu presenterat sina halvårsrapporter och det finns en tydlig trend att tillväxten på de senaste årens goda försäljningsutveckling över lag mattas av, avtagande eller sjunkande orderingång och många bolag verkar flagga för olika former av neddragningar särskilt om man som bolag är exponerad stort mot europa som många svenska företag är. Än så länge överlag ingen dramatik utan en avmattning som nog är att se som fullt normal.

En bransch som man kan plocka ut som lite krisande är, återigen kroniskt återkommande de senaste 15 åren, bilindustrin. Försäljningen av bilar är i relation till fjolåret ner ungefär 20%. I en normal verkstadsindustriell verksamhet så är förstås ett tapp på 20% mycket. Men bör kunna absorberas utan att de skall leda till att företag går helt överstyr. problemet med bilindustrin är att man redan innan nedgången har ett dåligt kapacitetsutnyttjande. Mellan tummen och pekfingret så finns det i Europa ung. en produktionskapacitet att tillverka 20M bilar. 2011 såldes det i Europa 13M. Från dessa 13 M bilar droppas det idag då ytterligare 20% och man kan då konstatera att produktionsapparaten för bilar i Europa är ungefär dubbelt så stor som den faktiskt försäljningen! Allt logiskt resonemang i denna situation är att bilförsäljningen knappast återhämtar sig till den nivån som 20M innebär och situationen är bestående och produktion behöver läggas ner.

Problemet med bilindustrin är att den har en tydlig nationell prägel i de flesta fall. Svenskar handlar gärna en Volvo, Fransosen en Peugeot, Tysken en Wolkswagen och Italienaren en Fiat. En rolig jämförelse är att gå in på sportaffär och köpa nya joggingskor. Visst finns det många skomärken, men inte jämförelse med hur många bilmärken det finns när det är dags för bilaffär, då är valfriheten bland märken och modeller enorm.

 Då bilindustrin sysselsätter många anställda i Europa och har en tydlig nationell prägel blir det väldigt lätt prat om statliga interventioner när det blir kristider. I dagarna berör detta exempelvis Peugeot som gått ut och antingen krävt statligt stöd eller så blir det massuppsägningar. Den socilistiske presidenten Hollande gick (inte helt oväntat ) till angrepp på "kapitalisterna och deras profithunger i tidigare aktieutdelningar" som det som nu arbetarna får bära hundhuvudet för. Hollande säger att uppsägningar blir det inte tal om! länk till Le Parisenne Säkerligen vill den socialistiske nyvalde presidenten visa handlingskraft vilket säkerligen leder till statliga interventioner för peugeot, Reunault och Citroen säkerligen också med ett tydligt nationalistiskt prespektiv och det dröjer väl inte länge innan något sådant skulle utlösa liknande önskemål i Europas andra billänder.

Jag tror att statligt stöd till fordonsindustrin kan slå väldigt fel och bli väldigt dyrt. Givetvis kan man från politiskt håll använda ekonomiska styrmedel för att uppnå olika former av önskvärda omställningar i ekonomin, det har jag i grunden inget emot. Problemet i detta fall är att om det är önskvärt att tillverka 20M bilar varje år i Europa? Jag tror det inte! Det finns betydligt viktigare saker att producera och tjänster att utföra än att tillverka bilar. Ett statligt stöd till biltillverkningen kan cementera gamla industriella strukturer och dessutom bli en ren och skär förlustaffär. Pengar kan användas till betydligt klokare offentliga investeringar.

söndag 22 juli 2012

Stena och lite om varför räntebevis är populärt i detta företag


Ett av Sveriges allra största "företag" är Stenasfären som består utav tre olika bolag, Stena AB, Stena Metall och Stena Sessan. Alla tre bolagen är rejält stora bolag, Stena metall omsätter 29Mdr och Sessan6Mdr plus delägande i företagen Meda, Concordia och Beijer Electronics. Fast jag tänkte i detta blogginlägg lämna dessa båda företag därhän och istället prata om Stena AB, som det kanske borde skrivas mer om i mitt tycke då det är ett viktigt svenskt bolag i näringslivet.

Stena AB är i sig, som en av tre delar i Stenasfären ett jättebolag man omsätter ungefär 28Mdr och har en balansomslutning på knappt 100Mdr! Bolaget är uppdelat i fem olika affärsområden plus en intern finansrörelse. Affärsområdena är; det största i form färjelinjer som trafikerar ett antal olika linjer och säkerligen har många av bloggens läsare bland andra tusental kanske åkt till Danmark eller Tyskland genom att ta Stena Line dit. Stena Line omsätter 9,7Mdr och binder 12 mdr i kapital.

Det näst största affärsområdet mätt i omsättning är Offshore Drilling som är en av de större borrriggsoperatörerna (som synes på bilden). Man hyr alltså på kontrakt ut borrriggar för olje och gasutvning på riktigt besvärliga platser på jorden. Bla har man isklassde borrriggar som säkerligen kommer operera i Arktis utkanter. Detta affärsområden omsätter 6,5mdr och binder drygt 20 Mdr i kapital.

Nästa affärsområde är en rederirörelse med lite olika former av fartyg som RoRo, bulkfartyg mm. Idag ett problemområde globalt sett då det finns en stor global överkapacitet på lastfartyg kontra efterfrågan. Stena omsätter här unge 2,5mdr.

Sedan finns det i koncernen Stena Fastigheter som är ett av Sveriges allra största fastighetsbolag med fastigheter värda 26Mdr(!). Fastighetsbolaget har en tonvikt på bostadsfastigheter (70%) vilket gör verksamheten mycket stabil men med låg direktavkastning. Fastigheterna är främst koncentrerade till Stockholm, Göteborg och Malmö och en mindre utlandsverksamhet. Omsättningen är 2,3mdr.

Det sista affärsområdet är Stena Adactum som är en investeringsbolag med tillgångar på ung. 5,3mdr som är investerade i företagen Ballingslöv (Kök), Blomsterlandet (blommor), Envac (avfallshanteringssystem) och Stena Renewable (Vindkraftsproduktion). Utöver dessa bolag har man också aktier med skiftande ägarandel i Midsona, Gunnebo och Mediatec.

Stena är som sagt ett helägt bolag av familjen Olsson så det går inte att köpa aktier i detta bolag men sista tiden har det dykt upp en hel del investeringsmöjligheter till strukturerade räntebärande investeringar med Stena AB som kreditrisk. Såväl Nordea, Handelsbanken, SEB som Socité Genéralé har gett ut olika former av strukturerade produkter där Stena AB är det bakomliggande bolaget.Bland Nordeas nya populära räntebevis så verkar räntebeviset i Stena var det med största omsättning vilket kanske inte är så konstigt så småsparare i räntepapper kollar väldigt mycket på högsta yielden.

Man kan fråga sig varför just Stena blivit ett så populärt bolag för detta ändamål? Svaret står att finna i Stena AB balansräkning. De olika affärsområdena är överlag kapitaltunga verksamheter och det är inte billigt att köpa fartyg och fastigheter. Total sett har Stena AB ca. 98,5mdr i balansomslutning, eget kapital finansierar verksamheten med drygt 30,3mdr. Resten är olika former av skulder, uppskov mm. Den allra största finansieringen är skulder till kreditinstitut (dvs banker) till över 41mdr(!). Detta gör Stena till en MYCKET stor enskild kund i det svenska banksystemet. Gissningsvis har samtliga svenska storbanker lånat ut pengar till Stena och nervöst följer företaget utveckling.

Det är här det intressanta med de olika formerna av räntepapper som bankerna ger ut med Stena som bakomliggande såsom t.ex.  länk till SEBs erbjudande, Nordea räntebevis stena och SG. För bankerna är detta en dyr form av upplåning då dom tvingas betala dig som räntebevisinvesterare Stibor 90+5,5% ca. Men det finns en mycket intressant aspekt i att Nordea, SEB mfl genom att ge ut räntebevisen kan hegda bort sin egen kreditrisk på Stena. Om Stena kommer på obestånd och får problem att problem med betalningssinställelse så skickar banken eventuella kreditförluster från sig själv till innehavare av räntebevisen.Man förlorar lite räntepengar genom den normala upplåningen men minskar bankens risk.

För ett bolag som Stena med enorm upplåning från bankerna så kan värsta tänkbara scenariet för bankerna bli väldigt ödesdigra så genom att betala lite extra ränta vid egen upplåning så slipper man risker i banksystemet. Istället är det du som räntebevisinvesterare som bär kreditrisken.

måndag 9 juli 2012

Den genomsnittlige bolånekunden

Stadshypotek som är Handelsbankens bolåneinstitut har ganska så nyligen börjar presenterat statistik över sin egen bolånestock på Handelsbankens hemsida. Detta verkar följa i trenden med allt mer öppenhet kring bolån och jag tycker initiativet är vällovligt och hoppas fler banker tar efter.

Nu är det ju ingen direkt omfattande statistik som presenteras, exempelvis görs det ingen skillnad på bolånekunder som lånat pengar till en villa eller bostadsrätt. Man har använt sig av tre olika geografiska uppdelningar vilka är storstadsområden(Sthlm/GBG/Malmö), Tätort (vilket är landets universitets och högskoleorter) och resten går under benämningen landsbygd.  Man har också i statistiken enbart två olika ålderskategorier 25-40 och äldre än 40. Här hade man nog kunnat önskat lite fler uppdelningar.

Totalt sett hade Stadshypotek den sista mars 528 550 315 747 kr utlånade till bostadslån i Sverige, detta utspritt på 730 327 kunder. Handelsbankens genomsnittlige bolånekund hade alltså ett bostadslån på  723 717kr. Hur fördelningen är mellan villaägare och bostadsrättsinnehavare har vi såldes ingen aning om och det kan då också vara svårt att jämföra med landets snittpriser på villor och bostadsrätter.

Givetvis är det en stor skillnad mellan landets olika geografiska områden. Den genomsnittlige storstadsbon har ett lån på 1 060 426kr medan glesbygdsbon har ett lån på 546 179kr, i universitets och högskoleorterna 684 606.

Det skiljer enligt mig förhållandevis lite mellan de två kategorierna 25-40 och äldre än 40 om vi exempelvis tar storstadsområdena så har de yngre genomsnittliga lån på 1206 414 och äldre lån på 1 008 868. Knappt 200 000kr mer i lån för de yngre som förmodat i genomsnitt köpt till betydligt högre summor. Jag tror en förklaring kan ligga i att just runt brytpunkten 40 (+/- några år) år är det många som har de allra största lånen (läs de största husen). Det är denna ålderskategori som idag många gånger sitter i helt nybyggda villor och har gjort sin lilla bostadskarriär. Yngre än 30 är det oftast mindre lån (mindre lägenheter) och likaås har 50+ betydligt mindre lån (köpt till lägre priser). En statistik uppdelad på tre ålderskategorier i form av exempelvis 25-35 35-50 och äldre än 50 har varit mycket intressant och man skulle då troligtvis kunna en en rejäl topp på mellanåldern.

Kan det skilja något mellan bankerna? Överlag så tror jag det skiljer förhållandevis lite kanske att lite "nyare" aktörer såsom Länsförsäkringar (startad 1996)  har lite större lån per kund. Likaså SBAB som trots att det är en statlig aktör bara givit bostadslån sedan 1991 och Skandiabanken som startade verksamheten 1994. Resten är ju gamla banker som givit lån sedan Hedenös i olika former.

torsdag 28 juni 2012

Första robotskottet från en Visbykorvett

Ibland blir jag lite pojkaktig i sommarvärmen, ursäkta mitt plötsliga infall. Men här är i alla fall FMVs officiella video från den första provskjutningen av Robot 15 från Försvarsmaktens nya Visbykorvetter.

FMV - Första robotskottet från en Visbykorvett

För den som inte vet vad en RBS 15 är för någonting så är det "lekmannamässigt" en robot som är ca. 4,5m lång och en halvmeter i diameter och används till sjömål dvs fientliga fartyg. Om du jämför storleken med en gevärskula till älgstudsaren hemma så kan du säkert föreställa dig den kraft som finns i detta vapen. RBS 15 kan såväl monteras på flyg (JAS t.ex.), så fartyg (som i detta fallet Visby) som fordonsmonterat från land. Jag såg själv ett fordonsmonterat system i Finland härom veckan. Även om det idag är en ganska så gammalt system så är det synnerligen viktig i svensk försvarsförmåga mot fientliga fartyg som skulle vilja göra operation mot svensk kust.

Ett avfyrat skott kostar väl ett par normala årslöner ska väl också sägas.

Sommarläsning: Vad är pengar? Andreas Cervenka


Det är just nu en pågående trend att ekonomijournalister med självaktning på landets största tidningar ska skriva böcker som ett extraknäck. Inte sällan direkt kopplat till vad journalisten skriver för artiklar för tidningen. Carolina Neuraths skriverier och sedermera boksläpp om HQ kraschen är typfallet.

En av de alla ekonomjournalister som skrivit bok i närtid är Andreas Cervenka på SvD som brukar skriva snusförnuftiga krönikor på SvD. Ska direkt medge att jag gillar många av hans krönikor som brukar vara fyllda med mycket snusförnuft och samtidskänsla. Men hans bok håller tyvärr inte alls samma klass, jo det är kanske det den gör. Jag vill påstå att boken saknar en röd tråd och är ganska så osammanhängande i sitt upplägg och som läsare så får man intrycket av att man läser flera olika mer eller mindre kritiska krönikor efter varandra. Tidningskrönikor i kapitel efter kapital i en bok....sömnpiller.

I boken är det också förhållandevis mycket referenser till två andra böcker som är desto mer läsvärda och som står i min bokhylla. "This time is different" och "Fooled by randomness" lägg tiden på att läsa dessa båda böcker istället i sommar  är min uppfattning.

Förlåt Cervenka, men denna bok var inte bra. Nu låna jag den digitalt via iPad på mitt lokala bibliotek så den kosta mig inga direkta pengar, men jag skulle nog inte rekommendera att lägga pengar på att köpa boken.

Vem tar vem i skogsindustrin?

Skogsindustrin är och kommer troligt för lång framtid vara en av Sveriges viktigaste exportindustrier. För är det något Sverige har så är det gott om träd. Faktum är att vi aldrig haft så mycket skog i Sverige som vi  har idag, tacka skogsvårdslagen från 1903 för det som lagstadgar att man måste återplanera avverkad skogsmark, som fått till följd att de senaste 100 åren har vi bara fått mer och mer skog medan globalt skogen avverkas allt mer.

Det kanske inte uppleves så i media att skogsindustrin är så viktig då andra företag dominerar nyhetsinnehållet men sammantaget har svensk inhemsk skogsindustri ungefär ett rent exportvärde på 130 Mdr, vilket om vi relaterar till Sveriges totala export handlar om ca. 10% men då vi inte tillnärmelsevis importerar lika mycket skogsvaror som vi exporterar så, nettomässigt handlar det om att svenska skogsindustri står för ca. 50% av nettoexporten. Dvs en mycket viktig industri för svenskt välmående. Skogsindustrin vill själv framhäva sig som den "gröna tillväxtnäringen" medan jag tror ex. naturskyddsföreningen har ettoch annat att säga om skogsindustrin.

Idag står skogsindustrin idag inför stora utmaningar. i vissa fall handlar det om förhoppningsvis temporära problem såsom sågverksindustrin som inte får sålt så mycket av sina varor när småhusbyggandet krisar i mer eller mindre hela Europa. I andra fall handlar det om bestående förändringar i form tidningsläsandet transfereras från papper till elektroniska lösningar såsom surfplattor och datorsurfande på hemsidor. Sådana förändrar leder till överskott och behov av nedläggningar. I andra fall så mår man ganska så bra inom t.ex. vissa delar av mjukpapper och förpackningar.

Idag genomförs det stora strukturomvandlingar inom näringen där skogsföretagen göra affärer med varandra. I vissa fall rent krisartade affärer (läs mindre sågverksbolag), i andra fall försälningar och bytesaffärer med varandra (ex. SCAs försäljning av förpackningsrörelsen och köp av mjukpapper) i vissa fall också företagssammanslagningar.

En stor affär annonserades härom veckan i form av att Kinnevikägda Korsnäs vill gå ihop med Billerud och bilda bolaget med det snusförnuftiga namnet BillerudKorsnäs. Ett jätteaffär där två likstora bolag ska gå samman och där deras verksamheter ska komplettera varandra. Korsnäs är stora på t.ex. Vätskekartong (ex. mjölk och juicepaket) medan Billerud är stora på t.ex. kraftpapper (ex. mjölpaket) och Fluting (råvara för wellpappkartong för frukt t.ex.). På pappret och i powerpointpresentationer ser det ut som en smakfull kombination då bolaget blir en sammantagen jätte med omsättning på ca. 20Mdr. Marknaden har också applåderat affären där två hyfsat starka aktörer väljer att gå samman. Jag är i just detta fallet ganska så skeptisk. Sammantaget vill man genom affären skapa synnergieffekter om 300Mkr på årsbasis som extra skulle landa ner i aktieägarnas fickor. utöver nuvarande situation med lönsamheten. Dessa "betydande" synergivinster handlar om ung. 1,5% av årsomsättningen och de kommer inte inträffa innan några år fram i tiden. På pappret bra, men i verksamheten handlar det om att slå samman två lika stora företag med betydande risk för att man måste ta stora kostnader idag för att förhoppningsvis vinna en osäker vinst i framtiden.

Affären 1998 mellan dåvarande STORA och finska Enso påminner en hel del om affären  även om denna är i mindre skala. Även då var det två företag som kompletterade varandra och där man skulle ta fram stora synergieffekter (pratades då om 2mdr årligen, på omsättning om 90Mdr). Slutresultatet har istället förskräckt i form ideliga besparingsprogram, återkommande "engångsposter", omstrukturering och en mer eller mindre ständigt skral lönsamhet i det sammanslagna bolaget. i efterhand får nog sammanslagningen ses som misslyckad.

Ibland är nog 1+1 bara 1,8 och inte 3.

torsdag 31 maj 2012

Hur mycket bolagsstyrning ska vi ha?

Bolagsstyrning är en mycket viktig fråga när det gäller publikt noterade bolag. I ett börsnoterat bolag finns som sagt allt som oftast någon, några huvudaktieägare och en mängd mindre minoritetsaktieägare. Dessa mindre aktieägare har en mycket begränsad insyn i de bolag som man äger aktier i. Man har en insyn genom den publika informationen som bolagen presenterar och den ev. medieuppmärksamhet som bolag drar på sig. Sedan är det mer eller mindre stopp. En majoritetsaktieägare har däremot en helt annan insyn, man tillsätter styrelse, är med i diskussioner kring strategier och övrig affärsverksamhet. En helt annan inblick kort och gott än vad mindre aktieägare har.

Genom att det finns detta förhållande mellan majoritets och minoritetsaktieägare i noterade bolag är det viktigt att det finns spelregler för hur ett noterat bolag skall sköta sin bolagsstyrande verksamhet om inte detta skulle finnas är risken att mindre aktieägares kapital skulle kunna utnyttjas av majoritetsaktieägare. Vilket helt klart skett i ett flertal olyckliga fall där mindre aktieägare mer eller mindre blivit lurade. I Sverige har vi hanterat detta genom aktiebolagsslagen samt "svensk kod för bolagsstyrning". Koden för bolagsstyrning är något som starkt påverkar redovisning och styrelsearbete i börsnoterade bolag och det blir en mer "krånglig administration" helt naturligt i ett börsnoterat bolag jämfört med ett icke noterat bolag.

I närtid har det varit två intressanta händelser kring bolagsstyrning. Det ena är att styrelseproffset Peggy Bruzelius har rutit till i media om  att kod för bolagsstyrning och regelverk kring noterade bolag börjar bli allt för komplicerat och det har nått en gräns där allt för mycket av bolagsstyrelsen arbete handlar om formaliafrågor och mycket fokus tappas från bolagets affärsverksamhet. Vällovligt förstås och det får givetvis inte vara på det sättet att ett bolag ekonomiskt förlorar på att vara börsnoterat, detta kan då bli en förklaring till varför bolag inte väljer att bli börsnoterade utan istället säljas till riskkapitalbolag exempelvis.

Den andra intressanta frågan med anknytning till bolagsstyrning är turerna som hänt kring Lundin Petroleum. I LUPE har det från media och mindre aktieägare rests frågetecknen kring bolagets affärsetik i verksamhet som bedrivs i Afrika. Frågan har kommit till den nivån att många aktieägare önskat att det genomförs en större oberoende granskning av bolaget affärer inom denna affärsverksamhet. Frågan restes på bolagets årsstämma där det uppkom en tydlig konflikt och huvudägare körde över minoritet (22% av aktiekapitalet röstade för den oberoende granskningen) varpå nu flera större institutionella aktörer med minoritetsposter sr väljer att sälja sina aktier då dom känner att dom inte alls kan påverka bolagets verksamhet.

Jag tycker det är viktigt att det fortsatt förs en diskussion kring bolagsstyrning och det är inte en lätt uppgift att detta hålls på en nivå där regelverk inte blir för krånglig och heller inte så till den graden att minoritetsaktieägares intressen glöms bort.

En svår fråga med svåra avvägningar.

måndag 21 maj 2012

När kommer krisen i Aktiepararna?


Aktiespararna är en ideell organisation med styvt 40 år på nacken som enligt dom själva:  är en oberoende intresseorganisation för enskilda som sparar eller vill främja sparande i marknadsnoterade aktier, aktiefonder och andra aktierelaterade värdepapper. Förbundets uppgift är att för medlemmarna skapa bästa möjliga förutsättningar för aktiesparande.
För att uppnå detta mål bedriver Aktiespararna verksamhet inom flera områden. Bland annat bevakar förbundet bolagsstämmor, bedriver lobbyverksamhet, är drivande i självreglerings- och corporate governancefrågor på börs- och värdepappersmarknaden, medverkar i statliga utredningar och referensgrupper samt ingår i olika internationella nätverk och organisationer. Kort sagt en organisation för minoritets aktieägare



Aktiespararna har idag en ganska så omfattande kapitalförvaltning som har sin grund i att organisationen sålde Aktiespar fondkommission till konkurrenten hq.se/Avanza och då fick betalt i hq.se aktier, ursäkta Avanza-aktier. Totalt är aktiesparnas värdepappersportfölj idag värd (vid årsskiftet 2011/2012) 137Mkr, vilket för övrigt är ungefär drygt 2000kr per medlem. Mycket pengar men då Aktiesparnas verksamhet gått back (före finansnetto)så har man allt som oftast tvingats sälja av värdepapper för att täcka underskottet i verksamheten.

Underskottet kan man t.ex. titta i årsredovisningen från 2001 där man kan läsa att Aktiespararna 2011 omsatte 85mkr (i denna siffra räknar jag då in verksamheten i Svericebolag, Aktieinvest mm) och man har rörelsekostnader på drygt 100mkr. Underskottet täcks upp av aktieutdelningar och ränteintäkter plus då att man med jämna mellanrum säljer av aktier kort och gott. 

Som "alltid" i större ideella organisationer med både anställd personal och stor mängd ideellt arbetande medlemmar i lokal verksamhet uppkommer en naturlig konflikt mellan central, (regional) och lokal verksamhet samt mellan anställd personal där den egna lönen många gånger kan vara det viktigaste med organisationens verksamhet och gräsrotsnivån som lägger ner många timmar i veckan för gratis fika (ja ofta får man väl betala fikan själv också) på torsdagar. Denna konflikt uppkommer såväl i golfförbund, politiska partier, fackförbund som Aktiespararna. Detta är inget unikt vill jag säga utan ganska så normalt att det gnisslar lite mellan olika nivåer till följd av olika agendor. Ofta är det många på central nivå som vill styra den lokala verksamheten när det i större ideella organisationer är den lokala versakmheten som tillsätter valberedningar, styrelser och indirekt VD.

Sedan 2009 är Gunther Mårder VD i Aktiesparna, den yngste VD som Aktiespararna haft. Jag bedömer lekmannamässigt att Mårder idag har ett starkt stöd inom Aktiespararna, speciellt ute i den lokala ideella verksamheten. Då Mårder är kunnig, reser mycket och är duktig föredragshållare. I det avseendet en god representant för aktiespararna enligt mig. Hur hans stöd ser ut på kansliet och bland den anställda personalen har jag ingen insikt i. Dock så är det tyvärr ett faktum att Mårder inte har levererat i form av att hejda medlemsraset i Aktiespararna. Sedan Mårder tillträdde har Aktiesparna tappat ung 15% av sina medlemmar och förr eller senare kommer det börja knorras i leden (det gör det nog på sina håll redan), var 6e medlem är defacto borta på några få år, under Mårders ledning. Man kan säkert förklara detta med en generellt minskad organisationsbenäghet i samhället, dålig börs, motarbetande banker, fondsparnade mm mm, med faktum kvarstår. Var 6.e medlem har lämnat, sedan aktiesparnas glansdagar har hälften(!) av medlemmarna lämnat, det torde ge rejäl sjukdomsinsikt och någonstans går gränsen för där organisationens legitimitet börjar urholkas, från att ha varit en mycket stor organisation faller man raskt idag mot allt mindre medlemsantal.

Lika så kan det börja knorras rejält om förbundet genomför mer eller mindre nödvändiga neddragningar till följd av medlemsraset och olika åsikter och hur och var dessa neddragningar ska genomföras.

I närtid har det blåst upp en liten storm (i ett vattenglas) i Aktiesparna och det berör ett samarbete som aktiesparna haft med PR bolaget Kagan-event och OKQ8. Lite mer om den soppan går t.ex. läsa på Aktiesparna Falun-Borlänges hemsida på följande länk. Hur denna historia kommer sluta vet ingen idag men historien är absolut inte slut än och det är nog en tidsfråga innan media skriver om denna för aktiesparna sorgliga historissorgliga historia.

Skribenten är medlem i aktiespararna sedan unga år

torsdag 17 maj 2012

Risken med att investera i mindre bolag

Återigen har ett mindre börsnoterat (i detta fallet precis nyligen avnoterat under konstiga former) hamnat i blåsväder och mindre aktieägare får nog se sin investering vara ganska så osäker i dagsläget.

Denna gång är det factoringbolaget Värmlands finans med ca. 1000 mindre aktieägare som hamnat mitt turbulens när polismyndigheten gjorde ett stort tillslag mot bolaget i en utredning om grov ekonomisk brottslighet. Ett tillslag som också innefattar MC-gänget Hells Angels. Vad som hänt och inte hänt är förstås idag som utomstående svårt att förstå sig på men man kan ju misstänka att dte förekommit en hel del fuffens. Säkerligen lär det stå en hel del i media framgent om vad som hänt.

Att någonting inte stod helt rätt till i bolag tidigare i våras kunde man nog ana och det syntes lite ugglor i mossen då det varit en mycket stor turbulens i bolaget. Styrelsemedelmmar som avgår hastigt, en börsnotering som upphör med kort varsel, något företagsförvärv utan större information, en riktad nyemission till kretsen utanför gamla aktieägare osv. Oftast inga bra signaler.

Utan att vara helt insatt i situationen skulle jag nog gissa att det kan bli problem för aktie och obligationsägare att få igen pengar. För bolagets löpande verksamhet så är det också säkerligen ett problem att inget företag vill göra affärer med ett företag där polisen gjort tillslag mot så även här får bolaget svårigheter att driva verksamheten vidare även om det kan finnas en livskraftig kärna.

Som sagt, att investera i mindre/små bolag på mindre listor kräver verkligen att man är insatt i vad man investerar i och ett klokt råd är att verkligen titta upp de personer som finns i kretsen som ägare och tjänstemän i företagen. i ett litet bolag finns en mindre genomlysning och det är svårare som mindre aktieägare.

Ett styckande brännande svensk näringslivshistoria

Tänkte sticka in med ett inlägg med lite näringslivshistoria. På olika produkter såsom en dammsugare, en TV, lastbilar eller läskedrycker eller vad sjutton som helst så brukar det traditionellt vara en handfull olika bolag som dominerar världsmarknaden. Oftast några företag från USA, något från Europa och något asiatiskt företag. Ofta har vi ju även svenska stora exportföretag inom några produktsortiment.

Världsmarknaden för friluftskök som är en synnerligen liten nichprodukt domineras idag precis som många andra produkter har en dryg handfull olika märken några amerikanska märken Mountain Safety Research  (MSR), Coleman (med  det extra varumärket Canpingaz),  Tyska Edelrid som är mest kända för klätterutrustning, den växande stjärnan Jetboil och utöver dessa företag hela tre(!) i grunden svenska företag. Trangia, Primus och Optimus. Med andra ord är just friluftskök en riktigt svensk paradgren och har varit så synnerligen länge.

Trangia

På bild. Det klassiska trangiaköket nr. 25 (normalstorlek)

Trangiaköket tror jag i stort sett varenda svensk som idkat friluftsliv har en emotionell koppling till. Många blåbärssoppor, makaroner och kaffekoppar har blivit uppvärma på ett Trangiakök. Trangia med ursprung från den jämtländska orten Trångsviken har kortast historiska anor av de svenska friluftsköksbolagen då Trangiaköket introducerades så sent som på 1950-talet. Trangia konstruerade ett genialiskt vindskydd som är tilllika transportförpackning och en enkelhet med spritbrännare som medför att alla kunde använda det med lätthet utan någon övning. Ett Trangiakök har nackdelen att det är tungt, svårt att använda på vintern (med spritbrännaren) och är bränsleslukande vilket gör det mest lämpligt för kanske en helgtur med familjen under sommarhalvåret och några stora äventyrare av rang har därmed inte använt sig av Trangiakök. Idag exporteras Trangiakök över hela världen men är i omsättning (dryga 30 Mkr) klart mindre än nedanstående storebror. Sverige gissar jag fortsatt är viktigaste marknaden.

Primus


På bild, Primus Primus. Köket som Roald Amundsen hade med sig till Sydpolens första besök.

Primus är trots att det i Sverige troligtvis är mindre känt än Trangia.  Men internationellt är Primus friluftskökens nummer ett med en omsättning på dryga 100Mkr idag. Inte så mycket direkt men världsmarknaden för friluftskök är inte så stor. Historien är sprängfylld av heroiska äventyr där Primus har funnits med. Andrés ballongfärd, Fritjof Nansens turer, första bestigningen av Mount Everest, Göran Kropps äventyr. Där det funnits äventyrare har Primus funnits, redan från början med köket Primus Primus som uppfanns redan i slutet av 1800-talet. Primus styrka på den tiden var att man konstruerade ett mycket säkert, bränslesnålt, lätt och driftsäkert fotogenkök som fungerade under alla förhållanden. I slutet av 1800-talet revolutionerade Primus friluftsköken till en helt ny nivå. Köken innan Primus var mer eller mindre förenade med livsfara att använda.

Idag ingår Primus i börsnoterade Fenix Outdoor produktflora bredvid t.ex. Fjällräven och Tierra  och är kanske mer känt idag för gaskök än för andra typer av friluftskök även om man har högklassiga flerbränslekök såsom synnerligen läckra titanköket Omnilite Ti.


Optimus

På bild, Optimus Svea som är ett smått legendarisk friluftskök som många av världshistoriens största klättare har använt för att bli mätta i bergen. Trots nästan 100 år på nacken så nytillverkas och säljs Svea fortfarande(!).

Det bland allmänheten kanske minst kända svenska företaget av de större bolagen är Optimus som numera ägs av Schweiziska bolaget Katadyn har anor sedan sekelskiftet 18-1900-tal. Precis som primus konstruerade Optimus till en början enbart fotogenkök. Kök som sedan kunde brinna på vad tusan som skit helst till bränslen. Med tiden utvecklade man också klassiska fotogenlyktor såsom Optimus 200.

Optimus har historiskt gjort ganska så många lättviktskök vilket gjort märket populärt bland klättare och det är många klätterexpeditioner som haft ett Optimus Hiker i baslägret   och ett Optimus Svea på lite högre höjd. Ett  friluftskök från Optimus som många svenska män använt är köket Tor,  i folkmun "jägarköket" som är ett enkelt litet spritkök som används av svenska försvarsmaktens jägarsoldater. Många fallskärmsjägare och kustjägare har fått varm pulvermat på dessa kök, i den mån man hann äta. Även Optimus gör likt Primus idag många fina såväl gas som flerbränslekök.
MediaCreeper