När man följer olika former av media så slås man alltid av diverse artiklar om att antingen så kommer världens undergång att inträffa dvs att alla aktier kommer sjunka dramatiskt i pris och det andra alternativet är att nu är det verkligen köpläge på börsen
"Köp inga aktier nu långt kvar av krisen, enligt Brummer & partners"
"Börsen har bottnat, nu är det köpläge enligt Qviberg"
Ja det är inte lätt att hänga med i svängarna och inte heller lätt att ta ställning till om "börsen" skall upp eller ned då det finns många bra argument för både det ena och det andra. Dels att det nu verkligen kommer bli en ordentlig lågkonjunktur det är man nog inte osams om idag, likaså så kan man argumentera för att börsnedgången nu kanske gjort att detta redan är uttaget i börsens värdering att vinster kommer sjunka ordentligt samt att många av västvärldens individer nu kommer prioritera sparande före konsumtion även om räntorna blir lägre är jag rädd för.
Men behöver man egentligen välja sida?
Jag tillhör nog dem som inte lägger någon stor vikt vid om jag tror att börsen skall upp eller ned. Mitt huvudsakliga fokus ligger i ett intresse för det enskilda företaget om det finns skäl att anta en god långsiktig utveckling men det ligger också ett fokus i att privatekonomiskt inte ta allt för stora risker och gärna ha en bra slant på konto och i andra räntebärande tillgångar eller som amortering i ett boende. Har man tryggheten är det betydligt lättare att ta risker.
Jag tycker att man nog kan se sina egna tillgångar som en form av pensionsförsäkring eller stiftelse. Man vill ju ha någonstans att bo, man vill ha lite tillgångar redo för investeringar eller trygghet men man vill också ha tillgångar där man kan få god avkastning. Eller som ett Investeringsbolag som Investor eller Lundbergs. Där Fredrik Lundberg häromdagen sa följande mycket kloka synpunkter till tidningen direkt.
"Vad man måste se till är att i alla lägen ha en bra finansiell ställning så att man har råd att övervintra. Det har vi och därför känner jag ingen som helst oro. Sedan går vi in i en tid som blir mycket tuffare för varje företag och då får man anpassa sig efter det", säger Fredrik Lundberg.
Ser man det så behöver man egentligen inte stressa över Brummers åsikter om man borde sälja allt man äger, lägga ned sitt företagande och öka matskafferiet och köpa guldtackor eller om man skall följa Qviberg att man i själva verket borde låna allt man överhuvudtaget kan och köpa aktier för dessa pengar. Man kan istället stressa av.
lördag 29 november 2008
tisdag 25 november 2008
Keep it simple
Ibland är de enklaste förklaringar, de bästa.
Vad är en aktie?
Vi låter Barnprogrammet Evas superkoll förklara för oss hur det hänger ihop. En lysande pedagogisk genomgång på 13 minuter.
Vad är en aktie?
Vi låter Barnprogrammet Evas superkoll förklara för oss hur det hänger ihop. En lysande pedagogisk genomgång på 13 minuter.
måndag 24 november 2008
Optionstankar från en dummies synvinkel
Innan jag skriver något mer nedan så skall jag göra det klart för läsare att jag verkligen inte är någon kunnig individ inom derivat i allmänhet och optioner i synnerhet och nedanstående text skall läsas ur den synvinkeln och att inlägget är högst personligt skrivet.
Optioner är en produkt som är full av missuppfattningar. Många ser det som extrema massförstörelsevapen där folk förr eller senare blir satta på bar backe med både att lån och inga pengar kvar vilket inte kanske riktigt speglar verkligheten även om så kan bli fallet för den som ställer ut optioner med för lite säkerheter. Det är egentligen lite synd då optioner i grunden är en väldigt bra produkt. Optionerna i sig är ett "nollsummespel" där det alltid i varje affär finns en vinnare och en förlorare i ekonomiska termer räknat men optioner är en bra omfördelare av risk dvs man kan sälja av lite risker om man är orolig medan en annan investerare kanske just vill kunna ta på sig risker. Ungefär precis som på en vanlig svensk landsväg där viss vill köra lite lungare och försiktigare medan andra vill trycka gasen i botten.
Men det finns ett antal saker som gör optionsmarknaden till kanske en framtida krismarknad. Det främsta skälet för att kan eventuellt kan ligga framtida problem i optionsmarknaden är det faktum att optioner alltid speglar bakomliggande tillgångar i form av aktier som optionerna ä r ställda på. T.ex. 10 kontrakt Investor optioner motsvarar exakt 1000 stycken aktier varken mer eller mindre. Problemet är att det idag finns betydligt mer optioner ute på marknaden är det finns aktier i Investor(!). Någonstans läste jag att i många aktier är förhållandet 1:10 dvs att det finns optionskontrakt på 10 ggr så mycket som det finns aktier. Väldigt många optionskontrakt kommer givetvis att bli värdelösa då dessa inte "löser ut" men vad händer den dagen för många investerare har för mycket optioner som löser ut mot vad det finns aktier? De konstiga enorma kursrusningarna i Wolkswagenaktien där aktien steg flera hundra procent på ett sammelsurium i kombinationen av mycket optioner och mycket blankning. Wolkswagenaktierna "tog slut" helt enkelt.
Så hur skall man då som oinsatt småsparare förhålla sig till optioner?
För det första anser jag att man först och främst skall bygga upp en stor buffert av räntebärande placeringar, sedan en portfölj av långsiktiga aktieinnehav. Först när man har en väldiversifierad aktieportfölj där innehaven når upp till minimigränsen för derivatkontrakt (vilket är 1000aktier) som man behöver intressera sig för optioner. Jag anser personligen att man alltid under alla förhållanden skall ha full teckning för optionerna antingen i form av pengar eller aktieinnehav. Allt annat är egentligen en form av spekulation. Visst kan man då köpa optioner i rent spekulationssyfte där man spekulerar i en prisförändring på just optionerna men jag anser nog att detta är mycket att klasssificra som spekulationsaffärer och något man bör hålla sig borta ifrån. Men optioner har sina förtjänster i omfördelare av risk som man mycket väl kan använda sig av.
När kan man då ha användning av optioner om man då har en väldiversifierad aktieportfölj med åt säga minst 1000 aktier av respektive aktieslag (aktier där optioner finns tillgängliga dessutom)?
Främst tycker jag man skall använda optioner för att minska risker. Aktier i sig är en riskfylld produkt och i de lägen man anser att riskerna är lite väl stora kan då använda optioner för att minska risken. t.ex. äger du idag 1000 aktier i Investor men är lite orolig att aktierna går ned. I det läget kan du då använda dig av något som på fackspråk kallas "Covered Call". Detta betyder att du idag äger aktier (låta säga 1000 Investor aktier) och därefter att du ställer ut 10 kontrakt köpoptioner till en kurs som ligger högre än dagens kursnivå. På klarspråk betyder detta att du idag äger aktier men kan tänka dig att sälja aktier om dom skulle stiga i pris. För detta löfte så får du lite extra kontanter i form av en optionspremie vilket ung är som en extra utdelning. Skulle aktierna gå ned i pris så ä detta inte kul för dina aktier men du gjorde i alla fall en vinst på kanske en tusenlapp eller två på optionspremien. Skulle aktien stiga ordentligt i pris så kommer dina aktier att säljas för lösenkursen då tjänar du både på uppgången och på optionspremien men du kommer inte ta del av stora uppgångar.
Ett annat ganska bra sätt att använda optioner enligt mig är en situation med en investerare som sitter på egentligen mer likvida medel än vad investeraren vill. Investeraren vill kanske egentligen köpa aktier men vet ju inte riktigt om aktierna "har bottnat", blivit tillräckligt billiga eller likande. I det läget så kanske han eller hon skulle vilja köpa 1000 aktier i Volvo. Det enklaste är ju givetvis att köpa aktierna direkt och går aktiemarknaden upp så är ju detta sant. Om aktie marknaden däremot går ned är det ju inte lika kul. Om man istället säljer säljoptioner på en kurs som t.ex. ligger 10-15% under dagens kurs så erhåller man då direkt en lite optionspremie vilket är ung som en extra aktieutdelning i kontanter. Om aktien går upp eller står still så händer ingenting mer än att då du har fått optionspremien gratis. Skulle aktien däremot dippa till din lösenkurs eller lägre vilket ju egentligen var det du önskade så kommer du att bli löst på optionerna och dina 1000 Volvoaktier kommer köpas in. Slutsumma är att du då betalade några kronor mindre per aktie (inköpssumman – optionspremien) och förhoppningsvis i de bästa av världar så börjar ju aktien stiga efter det att du köpt in dem till din lösenkurs.
Utöver detta finns en mängd strategier, som jag inte kan redogöra för på ett bra sätt men rådet är att hantera optioner mycket varsamt och ALLID ha full säkerhet i form av tillgångar att lösa dina åtagande. Detta gäller enligt mig också när man köper optioner! Med detta i ryggen skall du först och främst bygga upp en smärre förmögenhet av kontanter, obligationer, fonder och aktier innan du börjar använda dig av optioner.
Vill du lära dig mer om optioner så rekomenderar jag gärna sidan www.derivatinfo.com
söndag 23 november 2008
Årets första..
torsdag 20 november 2008
Börsåret 2008, ett år att berätta om för barnbarnen
Det finns nog en uppenbar risk att börsen i morgon går ned till den "magiska gränsen" -50% på ett år. Det är något som verkligen inte tillhör vanligheterna som tur är.
I själva verket så finns det inget år överhuvudtaget som börsen har gått ned mer än 50% på ett kalenderår. I alla fall inte i riksbankens historik över börskurser och den sträcker sig till 1906...
Så här har utvecklingen t.ex. varit år för år sedan 1919.
Så börsraset 2008, det kommer nog med stor sannolikhet vara något att berätta om för barn och barnbarn...Kanske blir det ett stort börsras år 2039 men så illa som 2008 det blir det nog inte i procentuella tal.
I själva verket så finns det inget år överhuvudtaget som börsen har gått ned mer än 50% på ett kalenderår. I alla fall inte i riksbankens historik över börskurser och den sträcker sig till 1906...
Så här har utvecklingen t.ex. varit år för år sedan 1919.
Så börsraset 2008, det kommer nog med stor sannolikhet vara något att berätta om för barn och barnbarn...Kanske blir det ett stort börsras år 2039 men så illa som 2008 det blir det nog inte i procentuella tal.
Nej Åsbrink, man lånar inte till pensionen
Erik Åsbrink hade häromdagen en debattartikel publicerad i DN ang. den ekonomiska utvecklingen och en oro inför att bromsen snart kommer slå till det nya pensionsystemet.
Förutom att han förespråkar att staten skall göra några ordentliga krafttag för att i möjligaste mån lindra stor arbetslöshet och dålig ekonomisk utvckling. Här kan jag nog hålla med honom att man kan svälja några år med minus i statsfinanserna.
Åsbrink har också ett förslag som jag verkligen inte håller med honom. Han uttrycker en oro för att bromsen skall slå till i pensionsystemet år 2010. Detta blir nog allt mer sannolikt med tanke på den ekonomiska samhällsutvecklingen amt det faktum att "bufferten" i form av APfonder inte haft något lysande år direk sista tiden heller. Rent praktiskt innebär "tryck på bromsen" att inkomstpensionen (16% av din inkomst skuldbokförd för dig till din pension) inte kommer räknas upp i takt med löneutvckling eller inflationen. Detta gäller både ungdomar med många år kvar till pensionen och särskitl givetivs pensionärerna som inte kan räkna med någon vidare höjning av pensionen.
Åsbrinks lösning är att staten skall låna pengar för att uppräkning av pensionerna skall ske trots att "bromsen" i systemet har slått till. Jag tycker detta är helt käpprätt åt skogen. Lånar vi pengar idag för att "sätta guldkant" på tillvaron för dagens pensionärer och betala ut mer i pension är vad samhälelt egentligen har råd med så kommer detta drabba dagens ungdomar än värre i framtiden och risken för 70-80 talisters pensioner blir ännu högre och i värsta fall måste då denna yrkesgrupp arbeta längre för att man gav en för frikostig pension till sina föräldrar mot vad samhället egenligen hade råd med.
Sverige har en av världens mest effektiva pensionsystem skulel jag vilja säga. Pensionsystemet har en inbyggd trygghet som gör att statsfinanserna inte äventyras som i många andra europeiska länder som de kommande 10 år kommer få enorma statsfinansiella problem. Men trots detta är pensionen inte helt ut fonderad utan det finns forfarande en del av pensionen som där den arbetande delen av befolkningen betalar för pensionärerna. Om samhället då får en dålig utveckling så måste detta också tyvärr drabba pensionärerna om man inte skall äventyra framtida generationers pension och det är därför finns ex. bromsen. Vi skall inte låna pengar för pensionen är min åsikt.
Ang. pensionsdebatten i media som varit den senaste tiden om jättepensionerna i bla. Nordea. Så är det i första hand Styrelsen som beslutar om detta (och den slutgiltiga beslutet har aktieägarna på bolagsstämman). Ja visst låter det enligt mig som verkliga fantasisummor med 180 miljoner eller vad det nu var fram till en beräknad säker död. Dvs 60% av den höga direktörslönen i tjänstepension livet ut från 62 år och från 62år, 50% av lönen.
Även om detta låter extremt mycket så är det faktiskt på det viset att alla landets privata tjänstemän födda 1978 och tidigare har dessa "guldkantade" pensionsavtal (såvida man arbetat som privat tjänsteman i 30 år) . På en tjänsteinkomst över 29500kr i månaden så får man faktiskt 65% av lönen i pension livet ut...Bättre än Nordea gubbar alltså.
Dessutom så får man en liten bonus i form av ITPK vilket är en månadsavsättning på 2% som man själv kan förvalta i fonder eller livsparande. Lägger man i hop dessa förmåns och premieavsatta pensioner så blir det nog några miljoner fram til döden även för en vanlig ekonomichef hos Karlssons Bygg eller civilingengör med bra lön hos Atlas Copco. Sedan har man visserligen inte lika hög lön som en Bank-Vd men procentuellt av lönen kan det nästa vara lika bra.....Men så god blir nog inte pensionen för "ungdomar", utan för födda 1979 och senare finns det idag istort sett inga förmånspensioner kvar utan där avsätts pengar idag som man får förvalta bästa man vill till framtida behov.
Mer om "guldpensionen" ITP
Förutom att han förespråkar att staten skall göra några ordentliga krafttag för att i möjligaste mån lindra stor arbetslöshet och dålig ekonomisk utvckling. Här kan jag nog hålla med honom att man kan svälja några år med minus i statsfinanserna.
Åsbrink har också ett förslag som jag verkligen inte håller med honom. Han uttrycker en oro för att bromsen skall slå till i pensionsystemet år 2010. Detta blir nog allt mer sannolikt med tanke på den ekonomiska samhällsutvecklingen amt det faktum att "bufferten" i form av APfonder inte haft något lysande år direk sista tiden heller. Rent praktiskt innebär "tryck på bromsen" att inkomstpensionen (16% av din inkomst skuldbokförd för dig till din pension) inte kommer räknas upp i takt med löneutvckling eller inflationen. Detta gäller både ungdomar med många år kvar till pensionen och särskitl givetivs pensionärerna som inte kan räkna med någon vidare höjning av pensionen.
Åsbrinks lösning är att staten skall låna pengar för att uppräkning av pensionerna skall ske trots att "bromsen" i systemet har slått till. Jag tycker detta är helt käpprätt åt skogen. Lånar vi pengar idag för att "sätta guldkant" på tillvaron för dagens pensionärer och betala ut mer i pension är vad samhälelt egentligen har råd med så kommer detta drabba dagens ungdomar än värre i framtiden och risken för 70-80 talisters pensioner blir ännu högre och i värsta fall måste då denna yrkesgrupp arbeta längre för att man gav en för frikostig pension till sina föräldrar mot vad samhället egenligen hade råd med.
Sverige har en av världens mest effektiva pensionsystem skulel jag vilja säga. Pensionsystemet har en inbyggd trygghet som gör att statsfinanserna inte äventyras som i många andra europeiska länder som de kommande 10 år kommer få enorma statsfinansiella problem. Men trots detta är pensionen inte helt ut fonderad utan det finns forfarande en del av pensionen som där den arbetande delen av befolkningen betalar för pensionärerna. Om samhället då får en dålig utveckling så måste detta också tyvärr drabba pensionärerna om man inte skall äventyra framtida generationers pension och det är därför finns ex. bromsen. Vi skall inte låna pengar för pensionen är min åsikt.
Ang. pensionsdebatten i media som varit den senaste tiden om jättepensionerna i bla. Nordea. Så är det i första hand Styrelsen som beslutar om detta (och den slutgiltiga beslutet har aktieägarna på bolagsstämman). Ja visst låter det enligt mig som verkliga fantasisummor med 180 miljoner eller vad det nu var fram till en beräknad säker död. Dvs 60% av den höga direktörslönen i tjänstepension livet ut från 62 år och från 62år, 50% av lönen.
Även om detta låter extremt mycket så är det faktiskt på det viset att alla landets privata tjänstemän födda 1978 och tidigare har dessa "guldkantade" pensionsavtal (såvida man arbetat som privat tjänsteman i 30 år) . På en tjänsteinkomst över 29500kr i månaden så får man faktiskt 65% av lönen i pension livet ut...Bättre än Nordea gubbar alltså.
Dessutom så får man en liten bonus i form av ITPK vilket är en månadsavsättning på 2% som man själv kan förvalta i fonder eller livsparande. Lägger man i hop dessa förmåns och premieavsatta pensioner så blir det nog några miljoner fram til döden även för en vanlig ekonomichef hos Karlssons Bygg eller civilingengör med bra lön hos Atlas Copco. Sedan har man visserligen inte lika hög lön som en Bank-Vd men procentuellt av lönen kan det nästa vara lika bra.....Men så god blir nog inte pensionen för "ungdomar", utan för födda 1979 och senare finns det idag istort sett inga förmånspensioner kvar utan där avsätts pengar idag som man får förvalta bästa man vill till framtida behov.
Mer om "guldpensionen" ITP
onsdag 19 november 2008
Räkna med fler nyemissioner
Den senaste tiden har det varit ett antal nyemissioner och det finns nog anledning att tro att det blir ganska mycket av den varan under det närmsta året i takt med en svagare konjunktur och fortsatt svåra förhållanden på kreditmarknaden. Skälet till att ett företag gör nyemissioner kan vara flera. Ett uppenbart skäl kan vara att företaget genomför förvärv och där en viss del av förvärvet betalas genom att ägare tillskjuter mer pengar. Ett exempel på detta är idag Getinge som har gjort ett stort förvärv nyligen och där man i närtid snart kommer genomföra ett förvärv. Ett annat skäl kan vara att bolaget göra stora förluster och där pengarna urholkas ur bolaget. Många forsknings och utvecklingsbolag kännetecknas ofta av denna situation där det kan vara mycket kostnadskrävande att gå från forskning och utveckling fram till kommersialisering och en lönsam försäljning.
Ett tredje skäl kan vara att företaget kan börja få trubbel med sina bankontakter dvs där banken kan bli mer restriktiv till att ett företags låneskuld och i värsta fall kanske tom vill säga upp lån till företaget. I ett sådant läge kan företaget få likviditetsproblem och svårigheter att refinansiera sig och då återstår ofta inte annat än att låna ägarna skjuta till mer kapital till företaget och "byta ut" vissa lån mot eget kapital och på så sätt stärka upp balansräkningen. Är företaget trots allt väldigt lönsamt och inte har några problem med räntebetalningar så kan sådana nyemissioner genomföras exempelvis genom att aktieägarna får teckna ett förlagslån, ett konvertibellån som nu aktuella PA Resourses eller preferensaktier med hög utdelning som i fallet Swedbank som nu också skall genomföra en nyemission. Men det vanligaste är att man nog likt Retail & Brands genomför en nyemission av vanliga aktier där aktieägarna tvingas teckna aktier för att behålla sin ägarandel av bolaget.
Ett fjärde sätt att göra nyemission är t.ex. en kombinerad försäljning av aktier samt nyemission av aktier för exempelvis en notering på börsen. I ett sådant läge så minskar huvudägaren ned sitt innehav samtidigt som man också stärker upp företagets balansräkning och gör företaget redo för kanske lite mer offensiva åtgärder. Om jag inte minns helt fel så var det så exempelvis Melker schöirling AB kom till börsen samt upplägget på den misslyckade introduktionen av Bisnode.
Så mao bör man idag ha en beredskap för att nyemissioner med hänsyn till det ansträngda läget för både företagets lönsamhet spåren av den sämre konjunkturen och bakproblemen. Men hur skall man då ställa sig till detta faktum att det finns nyemissionsrisk i många bolag på börsen. I ett "tänkt normalfall" så sker det allt som oftast ganska kraftiga ras för ett bolags aktie i takt med att lönsamheten försämras och den finansiella problemen allt mer uppenbaras av investerare. När sedan en nyemission presenteras så brukar det allt som oftast inte var några muntra dagar heller för aktien och man får vara beredd på ordentliga ras ner mot teckningskursen för de nya aktierna. När emissionen sedan är i hamn så sker det ofta en form av rekyl på aktien. Om sedan problemen för företagen är en temporär, och lönsamheten kommer åter och finanserna stabiliseras då kan aktien vara ett klipp sett till tecknande av nyemissionen i den svenska bankkrisen t.ex. i början av 90-talet så genomfördes det flera nyemissioner bland bankerna för att stärka upp deras balansräkningar och förbättrade kapitaltäckningsgrader. I dessa fal aktierna allt som oftast ett ordenligt klipp och bankerna kunde när tiderna blev bättre både återbetala nyemisisonsbeloppet i utdelningar, samt att man också kunde dela ut övertagna kommersiella panter som i föregående kris var omstrukturerade fastighetsbolag. Till detta kom också att aktierna hade en god utveckling också.
Den som lever få se hur det ser ut denna gång när de dystra tiderna lider mot sitt slut. Kanske bildar bankerna denna gång några industrikonglomerat av kraschade riskkapitalfonder samt omstruktureringar av högbelånade fastighetsbolag?
Att däremot ständigt och jämt delta i nyemissioner i utveckling och forskningsbolag det finns nog skäl att vara skeptisk till och det finns ett antal företag på börsen som förskräcker med såväl ständiga förluster som nyemissioner.
Ett tredje skäl kan vara att företaget kan börja få trubbel med sina bankontakter dvs där banken kan bli mer restriktiv till att ett företags låneskuld och i värsta fall kanske tom vill säga upp lån till företaget. I ett sådant läge kan företaget få likviditetsproblem och svårigheter att refinansiera sig och då återstår ofta inte annat än att låna ägarna skjuta till mer kapital till företaget och "byta ut" vissa lån mot eget kapital och på så sätt stärka upp balansräkningen. Är företaget trots allt väldigt lönsamt och inte har några problem med räntebetalningar så kan sådana nyemissioner genomföras exempelvis genom att aktieägarna får teckna ett förlagslån, ett konvertibellån som nu aktuella PA Resourses eller preferensaktier med hög utdelning som i fallet Swedbank som nu också skall genomföra en nyemission. Men det vanligaste är att man nog likt Retail & Brands genomför en nyemission av vanliga aktier där aktieägarna tvingas teckna aktier för att behålla sin ägarandel av bolaget.
Ett fjärde sätt att göra nyemission är t.ex. en kombinerad försäljning av aktier samt nyemission av aktier för exempelvis en notering på börsen. I ett sådant läge så minskar huvudägaren ned sitt innehav samtidigt som man också stärker upp företagets balansräkning och gör företaget redo för kanske lite mer offensiva åtgärder. Om jag inte minns helt fel så var det så exempelvis Melker schöirling AB kom till börsen samt upplägget på den misslyckade introduktionen av Bisnode.
Så mao bör man idag ha en beredskap för att nyemissioner med hänsyn till det ansträngda läget för både företagets lönsamhet spåren av den sämre konjunkturen och bakproblemen. Men hur skall man då ställa sig till detta faktum att det finns nyemissionsrisk i många bolag på börsen. I ett "tänkt normalfall" så sker det allt som oftast ganska kraftiga ras för ett bolags aktie i takt med att lönsamheten försämras och den finansiella problemen allt mer uppenbaras av investerare. När sedan en nyemission presenteras så brukar det allt som oftast inte var några muntra dagar heller för aktien och man får vara beredd på ordentliga ras ner mot teckningskursen för de nya aktierna. När emissionen sedan är i hamn så sker det ofta en form av rekyl på aktien. Om sedan problemen för företagen är en temporär, och lönsamheten kommer åter och finanserna stabiliseras då kan aktien vara ett klipp sett till tecknande av nyemissionen i den svenska bankkrisen t.ex. i början av 90-talet så genomfördes det flera nyemissioner bland bankerna för att stärka upp deras balansräkningar och förbättrade kapitaltäckningsgrader. I dessa fal aktierna allt som oftast ett ordenligt klipp och bankerna kunde när tiderna blev bättre både återbetala nyemisisonsbeloppet i utdelningar, samt att man också kunde dela ut övertagna kommersiella panter som i föregående kris var omstrukturerade fastighetsbolag. Till detta kom också att aktierna hade en god utveckling också.
Den som lever få se hur det ser ut denna gång när de dystra tiderna lider mot sitt slut. Kanske bildar bankerna denna gång några industrikonglomerat av kraschade riskkapitalfonder samt omstruktureringar av högbelånade fastighetsbolag?
Att däremot ständigt och jämt delta i nyemissioner i utveckling och forskningsbolag det finns nog skäl att vara skeptisk till och det finns ett antal företag på börsen som förskräcker med såväl ständiga förluster som nyemissioner.
tisdag 18 november 2008
frågor Ang. företagsobligationer
Jag har fått ett antal mail och några kommentar på föregående inlägg om företagsobligationer och hur man handlar dessa. På stockholmsbörsen finns många former av företagsobligationer noterade på obligationsbörsen (SOX). Idag finns ingen direkt form av elektronisk handel via nätmäklare utvecklad utan man får vackert göra som man gjorde förr där man ringde till mäklaren. Det finns både obligationer med höga som låga minimihandelsposter. Vissa obligationer kan handlas för tusenlappar medan andra handlas till miljonbelopp. Även aktieindexobligationer registreras på SOX.
Vissa mäklarfirmor är också lite smått specialiserade på företagetsobligationer och en av dessa firmor är Öhman fondkomission.
Just i det speciella fallet med Investors obligation så ser jag attt den handlas på Londonbörsen. Det är inte ovanligt för våra svenska företag som har mycket lån utställda i Euro. I många fall så erbjuder de banker som varit delaktiga i framtagandet av obligationslånet en enkel handel för deras kunder. Bland annat Handelsbanken och SEB är tora på företagsobligationer. T.ex. i fallet Investor och deras utestående obligationslån så erbjuder ex. Handelsbanken obligationshandel i lån som dom varit delaktiga i (ex. Investor) i belopp om 1000 Euro.
Villkoren för Investors lån är
Obligationslånet löper till 2016-03-14, Valutan är Euro. Kupongen är 4,0%. priset är idag 78,94 (81,62 inkl upplupen ränta) vilket ger en effektiv ränta på 7,9% (i Euro) fram till slutdatumet.
Ett annat lån löper till 2012-03-12, Valutan är Euro. Kupongen är 6,125% %. priset är idag 99,14 (103,5 ikl upplupen ränta) vilket ger en effektiv ränta på 6,41% ( i Euro) till slutdatum
Mer om hur obligationer fungerar finns här
Vissa mäklarfirmor är också lite smått specialiserade på företagetsobligationer och en av dessa firmor är Öhman fondkomission.
Just i det speciella fallet med Investors obligation så ser jag attt den handlas på Londonbörsen. Det är inte ovanligt för våra svenska företag som har mycket lån utställda i Euro. I många fall så erbjuder de banker som varit delaktiga i framtagandet av obligationslånet en enkel handel för deras kunder. Bland annat Handelsbanken och SEB är tora på företagsobligationer. T.ex. i fallet Investor och deras utestående obligationslån så erbjuder ex. Handelsbanken obligationshandel i lån som dom varit delaktiga i (ex. Investor) i belopp om 1000 Euro.
Villkoren för Investors lån är
Obligationslånet löper till 2016-03-14, Valutan är Euro. Kupongen är 4,0%. priset är idag 78,94 (81,62 inkl upplupen ränta) vilket ger en effektiv ränta på 7,9% (i Euro) fram till slutdatumet.
Ett annat lån löper till 2012-03-12, Valutan är Euro. Kupongen är 6,125% %. priset är idag 99,14 (103,5 ikl upplupen ränta) vilket ger en effektiv ränta på 6,41% ( i Euro) till slutdatum
Mer om hur obligationer fungerar finns här
måndag 17 november 2008
När och hur köper du frukt och grönsaker?
Att frukt och grönt skall ätas var dag det tror jag de flest a är överens om. Men vilken frukt och grönt köpare är du själv? Tillhör du kategorin som alltid köper 6 bananer, 6 äpplen och 4 päron varje fredag åter runt oavsett pris och säsong? Eller tillhör du kategorin som går och letar extrapris, Köper en låda bananer när dessa går att köpa för en billig penning och sedan apelsiner när dessa är billiga mitt i sommaren fast dom egentligen mest smakar skit då? Eller är du gourmethandlaren som strikt går efter säsong där apelsiner och bananer inköps efter bästa säsong så att man får apelsinerna så där saftiga och mumsiga i december?
I förra veckan hörde jag på ett trevligt föredrag om allokering dvs hur man som sparare bör fördela sina risker mellan olika tillgångar som aktier, obligationer och andra tillgångar. Allokering är en viktig ingrediens i investeringar och i mångt och mycket är det detta som avgör din långsiktiga avkastning över tiden. Då en god allokering kan medföra att man som sparare dels kan sprida sina risker och på så sätt ta mindre risker och förhoppningsvis också få en ganska god avkastning. Men valet av allokering kan göras på många olika sätt och med olika approach. För egen del anser jag att allokering är en mycket viktig fråga och det finns egentligen inga skäl till att bortse från frågan om hur man fördelar sina tillgångar och det finns klara nackdelar med att ha alla sina tillgångar i samma tillgångsslag.
Föredraget i förra veckan som för övrigt hölls av en representant från Catella förespråkade stark disciplin och en fast modellbaserad allokering. Föredragshållaren använde sig av tre olika tillgångsslag i fondform. En aktiefond, en räntefond och en Hedgefond. Först en övergripande fördelning där aktiedelen skulle vara sparhorisonten i år gånger 4 i procent. (dvs 10 årig sparhorisont=40% aktier) och sedan lika Omplaceringar skulle sedan genomföras systematiskt med disciplin var tredje månad och med två tillfällen per omplacering. Dvs sälja sådant som har gått upp och köpa sådant som gått ned för att med tiden hänga kvar vid sin modellbaserade normalfördelning. Klokskapen med detta är att man då inte kommer dras med i bubblor och ha alldeles för mycket aktier när aktiemarknaden har toppat och vice versa har för mycket räntepapper när marknaden har rasat. Fördelen med detta sätt att investera är att man inte behöver ta hänsyn till "marknaden" utan man tar bara hänsyn till procentsatser och aktuell fördelning. Att t.ex. sköta sitt pensionssparande på detta sätt är förhållandevis enkelt. Då man ett par gånger om året går in och "återställer" sin fördelning t.ex. 60/40 till valda fonder och så är det klart.
Jag däremot är en förespråkare för vad man skulle kunna kalla värdebaserad allokering dvs Man bör köpa tillgångar som ger ett högt värde till förmån för tillgångar som har ett lågt värde. Istället för att se på hur olika tillgångar har utvecklats historiskt. Kan man förmodas få mycket bra avkastning på obligationer framför aktier vid ett givet tillfälle så bör man givetvis köpa obligationer är min åsikt. Det finns givetvis likheter med en modellbaserad allokering då t.ex. aktier ofta vid kraftiga uppgångar blir dyrare. Men det behöver ju faktiskt inte vara så. Det kan finnas goda skäl för att upp och nedgångar är motiverade ur värdeperspektiv och lika så kan stillastående marknader innebära att några tillgångar med tiden bli ganska billiga. Hedgefonder är överlag inte något som jag förespråkar och de flesta klarar sig nog väl med räntor och aktier och nå ganska lika resultat. Möjligtvis med tillägg för någon fond som är inriktad på realtilgångar som i vissa lägen kan ge attraktiva investeringsmöjligheter.
Jag anser att det kan finnas stora nackdelar med en modellbaserad allokering. För att ge ett exempel så kan det ju vara så att man som investerare har ett mycket långt tidsperspektiv och då bör man i stort sett ha det mesta av sina placeringsbara tillgångar (nej hushållsbufferten bör inte räknas in här) i aktier då aktier bör över en lång tidsperiod ge den bästa avkastningen. Problemet är att aktier just för tillfället t.ex. vid millenniumskiftet kan vara väldigt dyra och risken är då att man på några års sikt kan få ganska dålig avkastning. Då bör enligt i alla fall mig en ung sparare med lång tidshorisont inte vara fullt viktad in i aktier. Likaså bör en investerare med kanske lite kortare sparhorisont inte vara fullt viktad i räntemarknaden när räntorna är på rekordlåga nivåer och avkastningen från obligationer och statspapper
Är det en form av investeringar som man enligt mig idag bör "undervikta" i allokeringen idag så är det medelfristiga statsobligationer dvs obligationer på 3-5 år där den effektiva räntan idag är runt 3% (vilket blir avkastningen vid stillastående priser på statsobligationerna).Nej köp hellre korta eller om man är riktig pessimist väldigt långa obligationer eller företagsobligationer för din räntedel. Det intressanta i sammanhanget är att många företagsobligationer är mer prisvärda än på länge. Ta ex. obligationen för stabila Investor, den Euroobligationen ger 7% per år i 7-8år. Inte så illa pinkat och är det verkligen befogat att Investorobligationen skall ge mer än dubbelt så höga ränta som statsobligationer? Investor lär nog inte gå i konkurs de kommande åren får vi hoppas…
I förra veckan hörde jag på ett trevligt föredrag om allokering dvs hur man som sparare bör fördela sina risker mellan olika tillgångar som aktier, obligationer och andra tillgångar. Allokering är en viktig ingrediens i investeringar och i mångt och mycket är det detta som avgör din långsiktiga avkastning över tiden. Då en god allokering kan medföra att man som sparare dels kan sprida sina risker och på så sätt ta mindre risker och förhoppningsvis också få en ganska god avkastning. Men valet av allokering kan göras på många olika sätt och med olika approach. För egen del anser jag att allokering är en mycket viktig fråga och det finns egentligen inga skäl till att bortse från frågan om hur man fördelar sina tillgångar och det finns klara nackdelar med att ha alla sina tillgångar i samma tillgångsslag.
Föredraget i förra veckan som för övrigt hölls av en representant från Catella förespråkade stark disciplin och en fast modellbaserad allokering. Föredragshållaren använde sig av tre olika tillgångsslag i fondform. En aktiefond, en räntefond och en Hedgefond. Först en övergripande fördelning där aktiedelen skulle vara sparhorisonten i år gånger 4 i procent. (dvs 10 årig sparhorisont=40% aktier) och sedan lika Omplaceringar skulle sedan genomföras systematiskt med disciplin var tredje månad och med två tillfällen per omplacering. Dvs sälja sådant som har gått upp och köpa sådant som gått ned för att med tiden hänga kvar vid sin modellbaserade normalfördelning. Klokskapen med detta är att man då inte kommer dras med i bubblor och ha alldeles för mycket aktier när aktiemarknaden har toppat och vice versa har för mycket räntepapper när marknaden har rasat. Fördelen med detta sätt att investera är att man inte behöver ta hänsyn till "marknaden" utan man tar bara hänsyn till procentsatser och aktuell fördelning. Att t.ex. sköta sitt pensionssparande på detta sätt är förhållandevis enkelt. Då man ett par gånger om året går in och "återställer" sin fördelning t.ex. 60/40 till valda fonder och så är det klart.
Jag däremot är en förespråkare för vad man skulle kunna kalla värdebaserad allokering dvs Man bör köpa tillgångar som ger ett högt värde till förmån för tillgångar som har ett lågt värde. Istället för att se på hur olika tillgångar har utvecklats historiskt. Kan man förmodas få mycket bra avkastning på obligationer framför aktier vid ett givet tillfälle så bör man givetvis köpa obligationer är min åsikt. Det finns givetvis likheter med en modellbaserad allokering då t.ex. aktier ofta vid kraftiga uppgångar blir dyrare. Men det behöver ju faktiskt inte vara så. Det kan finnas goda skäl för att upp och nedgångar är motiverade ur värdeperspektiv och lika så kan stillastående marknader innebära att några tillgångar med tiden bli ganska billiga. Hedgefonder är överlag inte något som jag förespråkar och de flesta klarar sig nog väl med räntor och aktier och nå ganska lika resultat. Möjligtvis med tillägg för någon fond som är inriktad på realtilgångar som i vissa lägen kan ge attraktiva investeringsmöjligheter.
Jag anser att det kan finnas stora nackdelar med en modellbaserad allokering. För att ge ett exempel så kan det ju vara så att man som investerare har ett mycket långt tidsperspektiv och då bör man i stort sett ha det mesta av sina placeringsbara tillgångar (nej hushållsbufferten bör inte räknas in här) i aktier då aktier bör över en lång tidsperiod ge den bästa avkastningen. Problemet är att aktier just för tillfället t.ex. vid millenniumskiftet kan vara väldigt dyra och risken är då att man på några års sikt kan få ganska dålig avkastning. Då bör enligt i alla fall mig en ung sparare med lång tidshorisont inte vara fullt viktad in i aktier. Likaså bör en investerare med kanske lite kortare sparhorisont inte vara fullt viktad i räntemarknaden när räntorna är på rekordlåga nivåer och avkastningen från obligationer och statspapper
Är det en form av investeringar som man enligt mig idag bör "undervikta" i allokeringen idag så är det medelfristiga statsobligationer dvs obligationer på 3-5 år där den effektiva räntan idag är runt 3% (vilket blir avkastningen vid stillastående priser på statsobligationerna).Nej köp hellre korta eller om man är riktig pessimist väldigt långa obligationer eller företagsobligationer för din räntedel. Det intressanta i sammanhanget är att många företagsobligationer är mer prisvärda än på länge. Ta ex. obligationen för stabila Investor, den Euroobligationen ger 7% per år i 7-8år. Inte så illa pinkat och är det verkligen befogat att Investorobligationen skall ge mer än dubbelt så höga ränta som statsobligationer? Investor lär nog inte gå i konkurs de kommande åren får vi hoppas…
torsdag 13 november 2008
Nibe har proaktivt tagit sig an avmattningen
För de allra flesta företag är det just nu mycket tuffa omvärldsfaktorer. Efterfrågan viker, kostnader stiger och den finansiella turbulensen gör det svårare att få krediter för affärsverksamhet. För företaget Nibe som idag släppte en delårsrapport är det inget undantag man tror även här att man står inför en utmanande framtid. Samtidigt kan man inte låta bli att slås av hur proaktivt och tålmodigt Nibe har angripigt denna sämre konjunktur. Redan för ungefär ett år sedan fick Nibe problem med att man haft lite för hög förväntan om hur efterfrågan på deras produkter skulle vara. Man hamnade i ett besvärligt läge med ökade kostnader och sämre efterfrågan främst inom divisionen brasvärme och situationen ledde till alldeles för stora lager och med andra ord ordentligt sämre lönsamhet i kombination med högre kapitalbindning.
Men i fallet Nibe måste jag säga att jag är imponerad av hur företagsledningen hanterade situation och med vilken befriande ärlighet som ledning sa som det var. Inga krusiduller, inga bortförklaringar, inga "tillfälliga omsändigheter" osv. Utan problem hade uppstått till viss del till följd av felaktiga beslut som tagits i företaget och det var nu det var tid att handla för att rätta till dessa problem. Nibe genomförde omstruktureringar, man angrep kostnader, man tvingades flytta produktion och säga upp personal och man lade halt på företagsförvärv. Det är inga lätta beslut att ta och det krävs en ledning med integritet och klokhet för att genomdriva sådana processer på ett bra sätt. Speciellt om man som i fallet Nibe haft en mycket god tillväxt under många års tid.
Idag så här drygt ett år senare är det nästa så att omvärldsfaktorerna är betydligt sämre än vad de var för ett år sedan men nu står Nibe starkare i mina ögon. Man har fått kostnader som är lägre och som nu är bättra matchade till den lägre efterfrågan vilket gör att man fortsatt klarar av i alla fall hyffsade vinstmarginaler. De proaktiva återgärde för ett år sedan gör att Nibe nu sitter i en bra roll där man återigen kan satsa allt mer offensivt när konkurrenterna måste gå igenom det jobb som Nibe gjorde för ett år sedan. Ett företag som t.ex. får allt mer problem är Nibe Brasvärmes konkurrent Jötul som ägs av Ratos där nu förluster präglar verksamheten medan Nibe också känner av den vikande marknaden med ca. minus 5% i omsättning men med 6-7% rörelsemarginaler. Nibe har nu förhoppningsvis möjligheten att knapra lite marknadsandelar från konkurrenterna.
En annan glädjande nyhet är att Nibe allt mer går från att vara ett renodlat nordiskt bolag till att bli ett allt mer internationaliserat bolag. I år har man köpt bolag i Österrike, Ryssland men även i Mexiko(!). Sverige som land är idag ett land med en i ett internationellt perspektiv ganska mättad marknad men också en marknad som legat långt framme när det gäller Nibes verksamhetsområden. Jag tror att Nibe med en svensk plattform har alla möjligheter att likt många andra svenska framgångsrika företag växa ut i världen.
Nibe har sedan ett antal år haft målsättningen att man år 2010 skulle omsätta 10Miljarder och ha rörelsemarginaler på 10% (idag 2008 omsätter man ca. 5,5-6Mdr på årsbasis). Dit kommer man med stor sannolikhet inte nå såvida man inte gör en nyemission och klipper till med ett ordenligt förvärv men det tror jag inte man gör utan det troliga är nog i man i kommande årsbokslut kommer konstatera att det nog blir väldigt svårt att nå målen om 10 Mdr i omsättning och istället lägga sig på ett lägre mål ett antal år framåt i tiden.
Nibes aktie är nog fortsatt inget direkt klipp därtill är det nog lite för svåra omvärldsfaktorer för att bolaget skall kunna betraktas som ett tillväxtbolag. Men med tiden kommer Nibe allt mer växa in i sin egen aktie värderingsmässigt. För egen del kan jag konstatera att jag sålde de mest av mina Nibe aktier i en mycket förmånlig tid i samband med att jag köpte ny bil och har numera endast kvar en symbolisk summa så kan jag mycket väl någon gång i framtiden återigen tänka mig att köpa Nibe aktier, det är ett mycket välskött företag med duktiga huvudägare.
Men i fallet Nibe måste jag säga att jag är imponerad av hur företagsledningen hanterade situation och med vilken befriande ärlighet som ledning sa som det var. Inga krusiduller, inga bortförklaringar, inga "tillfälliga omsändigheter" osv. Utan problem hade uppstått till viss del till följd av felaktiga beslut som tagits i företaget och det var nu det var tid att handla för att rätta till dessa problem. Nibe genomförde omstruktureringar, man angrep kostnader, man tvingades flytta produktion och säga upp personal och man lade halt på företagsförvärv. Det är inga lätta beslut att ta och det krävs en ledning med integritet och klokhet för att genomdriva sådana processer på ett bra sätt. Speciellt om man som i fallet Nibe haft en mycket god tillväxt under många års tid.
Idag så här drygt ett år senare är det nästa så att omvärldsfaktorerna är betydligt sämre än vad de var för ett år sedan men nu står Nibe starkare i mina ögon. Man har fått kostnader som är lägre och som nu är bättra matchade till den lägre efterfrågan vilket gör att man fortsatt klarar av i alla fall hyffsade vinstmarginaler. De proaktiva återgärde för ett år sedan gör att Nibe nu sitter i en bra roll där man återigen kan satsa allt mer offensivt när konkurrenterna måste gå igenom det jobb som Nibe gjorde för ett år sedan. Ett företag som t.ex. får allt mer problem är Nibe Brasvärmes konkurrent Jötul som ägs av Ratos där nu förluster präglar verksamheten medan Nibe också känner av den vikande marknaden med ca. minus 5% i omsättning men med 6-7% rörelsemarginaler. Nibe har nu förhoppningsvis möjligheten att knapra lite marknadsandelar från konkurrenterna.
En annan glädjande nyhet är att Nibe allt mer går från att vara ett renodlat nordiskt bolag till att bli ett allt mer internationaliserat bolag. I år har man köpt bolag i Österrike, Ryssland men även i Mexiko(!). Sverige som land är idag ett land med en i ett internationellt perspektiv ganska mättad marknad men också en marknad som legat långt framme när det gäller Nibes verksamhetsområden. Jag tror att Nibe med en svensk plattform har alla möjligheter att likt många andra svenska framgångsrika företag växa ut i världen.
Nibe har sedan ett antal år haft målsättningen att man år 2010 skulle omsätta 10Miljarder och ha rörelsemarginaler på 10% (idag 2008 omsätter man ca. 5,5-6Mdr på årsbasis). Dit kommer man med stor sannolikhet inte nå såvida man inte gör en nyemission och klipper till med ett ordenligt förvärv men det tror jag inte man gör utan det troliga är nog i man i kommande årsbokslut kommer konstatera att det nog blir väldigt svårt att nå målen om 10 Mdr i omsättning och istället lägga sig på ett lägre mål ett antal år framåt i tiden.
Nibes aktie är nog fortsatt inget direkt klipp därtill är det nog lite för svåra omvärldsfaktorer för att bolaget skall kunna betraktas som ett tillväxtbolag. Men med tiden kommer Nibe allt mer växa in i sin egen aktie värderingsmässigt. För egen del kan jag konstatera att jag sålde de mest av mina Nibe aktier i en mycket förmånlig tid i samband med att jag köpte ny bil och har numera endast kvar en symbolisk summa så kan jag mycket väl någon gång i framtiden återigen tänka mig att köpa Nibe aktier, det är ett mycket välskött företag med duktiga huvudägare.
tisdag 11 november 2008
Jag anser staten gjort rätt med i Carnegiesoppan.
Personligen tycker jag att statens hanterande av denna krissituation i Carnegie har hanterat förhållandevis okej även om det säkerligen i efterhand kommer komma fram historier som kommer tala om problem, missuppfattningar, konspirationsteorier mm. Men man skall ha klart för sig att detta är en form av krishantering med kravet på att alla statliga interventioner sköts snabbt och förhållandevis smärt fritt. Men vad jag kan tycka idag anser jag att myndighetssverige gjort bra insatser.
Först när de första skandalerna dök upp på Carnegie genomförde Finansinspektionen en samlad granskning av banken vilket först ledde till ett antal varningar från Finansinspektionen med krav på att ordna upp problematiken i företaget. I takt med att ytterligare problem uppdagas så utdömer finansinspektionen ett av de hårdaste krav som utdömts, dels ett bötesbelopp på 50 Mkr, men man kräver också att bankens Vd och styrelse ordförande avgår samt direkta krav på att fel och brister rättas till i verksamheten. När sedan Carnegie återigen får stor problem och banken tvingas ta en kreditförlust på 1 Mdr som var ett resultat av en alldeles för stor kreditexponering mot en enskild kund och fallande börskurser. Det framkommer då också att banken till viss del vilselett finansinspektionen genom att ha försökt dölja kreditexponeringen mot denna jämtländska kund.
I samband med den sista problematiken beslutar sig sedan en av bankens finansiärer (Handelsbanken?) att dra in sitt lån till banken och kräva pengarna åter vilket i sin tur utlöser en allvarlig likviditetskris hos Carnegie och man blir då bara dagar från konkurs. I det läget så ställer riksbanken upp på en nödkredit för att avvärja konkurs. Riksbanken utökar sedan krediten efter ett större behov och som pant för detta lån pantförskriver styrelsen dotterbolagen i Carnegie i syftet att undvika konkurs.
Parallellt utreder nu finansdepartementet huruvida Carnegie är en viktig bank för den ekonomiska stabiliteten och kommer fram till slutsatsen att så är fallet och upprättar då en krisplan om banken inte skulle överleva av någon anledning. I finansinspektionens särskilda granskning framkommer sedan att Carnegie har så stora brister i verksamheten samt också det faktum att man underlåtit att rätta till de misstag som finansinspektionen tidigare påtalat vilket då leder till att finansinspektionen drar in Carnegies banktillstånd.
I det läget faller en planerad villkorad nyemission bland Carnegies aktieägare och banken utan tillstånd uppfyller då inte längre sina låneavtal med riksbanken som då utnyttjar sina panter och övertar dotterbolagen. För att genomföra en kontrolled avveckling och värna om överförs då Carnegies dotterbolag till statens internbank Riksgälden på uppdrag av finansdepartementet. Då staten trätt in som ägare i Carnegie med agendan att kontrollerat
Mao tycker jag myndigheterna har gjort ett samlat och väl övervägt agerande. Långivare slipper kreditförluster, kunder riskerar inte få se t.ex. aktieindexobligationer, derivatprodukter och kapitalförsäkringar bli utsatta för värderingsproblematik samt inte minst det faktum att störningarna i den finansiella systemet blir så lågt som möjligt. Det är givetvis tråkigt med denna utveckling för aktieägarna som nu nog blir ganska lottlösa men det är inte alls säkert att banken överlevt även om banktillståndet hade blivit kvar även om en nyemission säkerligen hade stabiliserat finanserna.
Det finns en grupp aktieägare som det är värt att skänka en extra tanke och det är flera anställa i försäkringsrådgivaren Max Mathisen. Dessa entreprenörer skapade ett klart lönsamhet finansiella företag inriktat på pensioner. Bolaget såldes sedan till Carnegie mot aktier som till 90% inte fick avyttrats inom 3 år. Under hela krisen har Max Mathisen fortsatt att leverera ett stabilt bra resultat. De som sålde Max Mathisen har alltså sålt sitt bolag för i stort sett noll och intet…och det värsta är väl att man inte har pengar för att köpa tillbaka sitt bolag. En verklig mardröm för de inblandade minst sagt.
Det sista lär nog inte vara sagt om Carnegie och på ett eller annat sätt lär Carnegies olika verksamheter dyka upp i andra finansiella företag och kanske kommer tom namnet Carnegie leva vidare i någon form.
Och till sist en liten passning till affärsvärlden och liknande ”grävande” tidningar. Om Carnegie har fått redovisa stora kreditförluster mot Skrindan koncernen med ägaren Mats O Sundqvist. Man har tvångsförsålt aktier på löpande band. Men faktum är att Mats O fortfarande är 6:e största ägare i både Industrivärden och SCA…Hur kan det förhålla sig på så sätt? Borde inte Carnegie krävt Sundqvist i KK för att få in sina fordringar? Eller är det kanske motsvarande Handelsbanken som idag sitter på dessa ägarpositioner?
Kanske skapar Handelsbanken idag ett nytt "investmentbolag" likt fastighetsbolaget Näckebro som var ett hopkok av övertagna panter i senaste fastighetskrisen och som delades ut till Handelsbakens ägare.
Först när de första skandalerna dök upp på Carnegie genomförde Finansinspektionen en samlad granskning av banken vilket först ledde till ett antal varningar från Finansinspektionen med krav på att ordna upp problematiken i företaget. I takt med att ytterligare problem uppdagas så utdömer finansinspektionen ett av de hårdaste krav som utdömts, dels ett bötesbelopp på 50 Mkr, men man kräver också att bankens Vd och styrelse ordförande avgår samt direkta krav på att fel och brister rättas till i verksamheten. När sedan Carnegie återigen får stor problem och banken tvingas ta en kreditförlust på 1 Mdr som var ett resultat av en alldeles för stor kreditexponering mot en enskild kund och fallande börskurser. Det framkommer då också att banken till viss del vilselett finansinspektionen genom att ha försökt dölja kreditexponeringen mot denna jämtländska kund.
I samband med den sista problematiken beslutar sig sedan en av bankens finansiärer (Handelsbanken?) att dra in sitt lån till banken och kräva pengarna åter vilket i sin tur utlöser en allvarlig likviditetskris hos Carnegie och man blir då bara dagar från konkurs. I det läget så ställer riksbanken upp på en nödkredit för att avvärja konkurs. Riksbanken utökar sedan krediten efter ett större behov och som pant för detta lån pantförskriver styrelsen dotterbolagen i Carnegie i syftet att undvika konkurs.
Parallellt utreder nu finansdepartementet huruvida Carnegie är en viktig bank för den ekonomiska stabiliteten och kommer fram till slutsatsen att så är fallet och upprättar då en krisplan om banken inte skulle överleva av någon anledning. I finansinspektionens särskilda granskning framkommer sedan att Carnegie har så stora brister i verksamheten samt också det faktum att man underlåtit att rätta till de misstag som finansinspektionen tidigare påtalat vilket då leder till att finansinspektionen drar in Carnegies banktillstånd.
I det läget faller en planerad villkorad nyemission bland Carnegies aktieägare och banken utan tillstånd uppfyller då inte längre sina låneavtal med riksbanken som då utnyttjar sina panter och övertar dotterbolagen. För att genomföra en kontrolled avveckling och värna om överförs då Carnegies dotterbolag till statens internbank Riksgälden på uppdrag av finansdepartementet. Då staten trätt in som ägare i Carnegie med agendan att kontrollerat
Mao tycker jag myndigheterna har gjort ett samlat och väl övervägt agerande. Långivare slipper kreditförluster, kunder riskerar inte få se t.ex. aktieindexobligationer, derivatprodukter och kapitalförsäkringar bli utsatta för värderingsproblematik samt inte minst det faktum att störningarna i den finansiella systemet blir så lågt som möjligt. Det är givetvis tråkigt med denna utveckling för aktieägarna som nu nog blir ganska lottlösa men det är inte alls säkert att banken överlevt även om banktillståndet hade blivit kvar även om en nyemission säkerligen hade stabiliserat finanserna.
Det finns en grupp aktieägare som det är värt att skänka en extra tanke och det är flera anställa i försäkringsrådgivaren Max Mathisen. Dessa entreprenörer skapade ett klart lönsamhet finansiella företag inriktat på pensioner. Bolaget såldes sedan till Carnegie mot aktier som till 90% inte fick avyttrats inom 3 år. Under hela krisen har Max Mathisen fortsatt att leverera ett stabilt bra resultat. De som sålde Max Mathisen har alltså sålt sitt bolag för i stort sett noll och intet…och det värsta är väl att man inte har pengar för att köpa tillbaka sitt bolag. En verklig mardröm för de inblandade minst sagt.
Det sista lär nog inte vara sagt om Carnegie och på ett eller annat sätt lär Carnegies olika verksamheter dyka upp i andra finansiella företag och kanske kommer tom namnet Carnegie leva vidare i någon form.
Och till sist en liten passning till affärsvärlden och liknande ”grävande” tidningar. Om Carnegie har fått redovisa stora kreditförluster mot Skrindan koncernen med ägaren Mats O Sundqvist. Man har tvångsförsålt aktier på löpande band. Men faktum är att Mats O fortfarande är 6:e största ägare i både Industrivärden och SCA…Hur kan det förhålla sig på så sätt? Borde inte Carnegie krävt Sundqvist i KK för att få in sina fordringar? Eller är det kanske motsvarande Handelsbanken som idag sitter på dessa ägarpositioner?
Kanske skapar Handelsbanken idag ett nytt "investmentbolag" likt fastighetsbolaget Näckebro som var ett hopkok av övertagna panter i senaste fastighetskrisen och som delades ut till Handelsbakens ägare.
måndag 10 november 2008
Ratos i förarsätet men det är gropig väg som kommer
Ratos rapporterade häromdagen för det tredje kvartalet och det var egentligen inga dramatiska siffror mer än den då fantastiska affären då man sålde Hägglunds drives till Bosch Rexroth i somras. Denna affär är inte ännu likvidförd i avvaktan på konkurrens myndigheters godkännande. Om inte myndigheterna sätter några käppar i hjulet så kommer bokslutsrapporten att justera bolagets siffor så att Ratos år 2008 kommer redovisa det bästa resultatet i bolagets historia med en total vinst på kanskeöver 6Mdr varav dock en stor del kommer från reavinsten i Hägglunds. Reavinsten komme också medföra stora förändringar av Ratos bokförda egna kapital som förmodat i bokslutet kommer bli 4,4Mdr större tillföljd av att holdingbolaget som äger Hägglunds aktierna är upptaget till ett värde av -170Mkr (försäljningspriset är 4,3Mdr plus ränta fram till likviddag)
När affären med Hägglunds är slutförd så kommer Ratos bokförda egna kapital uppgå till ca. hundralappen jämt per aktie lite slarvigt överslagsräknat eller ett totalt bokfört värde på ca. 15,8Mdr. Dessa 15,8 Mdr i substansvärde blir då fördelat på 9,5Mdr investerat i Ratos olika innehavsbolag samt en likvid kassa om 6,4Mdr. Om man tänker sig Ratos som en "aktieportfölj" så är alltså Ratos efter likviden på Hägglunds Drives likvida till ca. 40% på aktieportföljen totalt sett. Inget av investmentbolagen på stockholmsbörsen är i närheten av att ha så starka finanser. I media skrivs det ofta t.ex. om hur starka finanser som t.ex. Investor har med likvida medel på 8-10% av substansvärdet. Ratos står mao mycket stadigt i dessa oroliga tider.
Ratos kommer såldes att gå in i år 2009 med urstarka finanser och i alla fall jag kan tycka att debatten i media om att Ratos skulle vara finansiellt trängda är lite taget i luften. I Rapporten och rapportpresentationen lägger Ratos mycket kraft på att förklara hur Ratos påverkas av den finansiella turbulensen och de stora störningarna i banksystemet. För att vara ett Private-equity företag så har Ratos en blygsam skuldsättning även om skuldsättningen i relation till börsen är något högre. Detta skall då ställas i relation till att Ratos överlag har möjligheter till snabbare omfinansieringar där Ratos i stort sett med timmars varsel kan tillskjuta pengar. Ratos har inte gått i borgen för något bolag och alla finansiering är av ”senior” klass dvs att lånen inte behöver omfinansieras om något ordinärt inte händer utan löper då på enligt nuvarande avtal på ”evig tid”. På samma sätt som ett bottenlån på en villa såvida man sköter, räntor, amortering och är fortsatt stadd i kassan.
Även om 2009 och 2010 säkerligen kommer bli två jobbiga mellanår för Ratos där marknaden för försäljningar nog i stort sett blir stängd till följ av finansoron och att de löpande vinsterna troligtvis kommer gå ned en aning så öppnar detta stora möjligheter för aktörer med mycket pengar som då har möjligheten att köpa bolag. Ratos meddelar i sin rapport presentation att det är en strid ström av bolag att köpa och trenden är nu också att banker som tagit över sina panter i bolag hör av sig till Ratos för affärer.
Även om Ratos idag har en mycket bra position så saknas verkligen inte utmaningar. För egen del så tror jag man idag skall vara mest rädd för innehavet där Ratos har mest investerat kapital. Fönster och dörrföretaget Inwido. Det är nog en ganska logisk slutsats att fönster till småhus de närmsta åren inte är bland de bästa affärsideérna att ha i alla fall på kort tid. Inwido har sitt ursprung i den småländska fönstertillverkaren Elitfönster (som faktiskt en gång i tiden ägdes av Industrivärden). Ratos köpte bolaget för några år sedan med tanken att fönstermarknaden var en marknad i behov av konsolidering och Ratos har gett sig ut på köpturné och användt alla vinster i bolaget (plus ett antal nyemssioner) att förvärva konkurrenter och har gjort "lilla svenska Elitfönster" till en europeisk storspelare på fönster. Men med dagens ekonomiska utveckling så får man nog räkna med ett tvärstopp för marknaden och att man nu får vara beredd på att det kan bli några förlustår för detta företag. Samt att Inwido kan behöva tillskott av pengar. I värsta fall kan Inwido bli en ordentlig surdeg.
Så hur är det då med Ratos aktie?
Man kan som sagt värdera Ratos på många olika sätt. Ett sätt är substansvärdet dvs bokfört eget kapital på säg 100kr. i Såfall är Ratos dyrt fast i gengäld så är det väl så idag att de flesta större lönsamma företagen handlas till ett värde överstigande eget kapital. Man kan ex. ta Ratos båda börsnoterade företag HL Display och Lindab som handlas idag till 2ggr EK och ca. 1,5 EK. Ratos är ju försiktiga i sin redovisning så teoretiskt finns här en liten dold reserv. Om hela Ratos portfölj ex. skulle "substansberäknas" för 1,4ggr eget kapital och sedan läggas till nettokassan så skulle bolaget teoretiskt sett ha ett substansvärde på 19,5 mdr eller 125 kr per aktie beräknas värderingen som börsens genomsnitt på ca. 2ggr EK så blir substansvärdet en bit högre. Ett annat sätt att räkna för den mera långsiktige investeraren är att Räkna på att Ratos kommer uppfylla sin ekonomiska målsättning (som man historiskt sett klarat med glans) om en avkastning om 20% per år så medför detta att bolaget över tiden låt säga de kommande 10 åren i genomsnitt kommer leverera en årlig vinst per aktie om 20kr per aktie (minus kostanden för moderbolaget) 20kr/dagens aktiekurs om 150kr= en effektiv avkastning om ca. 13% per år totalt sett på aktien i utdelningar och ökat substansvärde. Troligtvis går vi nu in i mörkare tider så de kommande 10 åren kanske inte kan ge en avkastning om 20% per år för en framgångsrik företagsägare som Ratos. Men en avkastning på hälften (6,5% per år) är väl inte så illa pinkat i en lågräntemiljö heller.
Men det finns också klara risker att Ratos aktie kan bli billigare.
När affären med Hägglunds är slutförd så kommer Ratos bokförda egna kapital uppgå till ca. hundralappen jämt per aktie lite slarvigt överslagsräknat eller ett totalt bokfört värde på ca. 15,8Mdr. Dessa 15,8 Mdr i substansvärde blir då fördelat på 9,5Mdr investerat i Ratos olika innehavsbolag samt en likvid kassa om 6,4Mdr. Om man tänker sig Ratos som en "aktieportfölj" så är alltså Ratos efter likviden på Hägglunds Drives likvida till ca. 40% på aktieportföljen totalt sett. Inget av investmentbolagen på stockholmsbörsen är i närheten av att ha så starka finanser. I media skrivs det ofta t.ex. om hur starka finanser som t.ex. Investor har med likvida medel på 8-10% av substansvärdet. Ratos står mao mycket stadigt i dessa oroliga tider.
Ratos kommer såldes att gå in i år 2009 med urstarka finanser och i alla fall jag kan tycka att debatten i media om att Ratos skulle vara finansiellt trängda är lite taget i luften. I Rapporten och rapportpresentationen lägger Ratos mycket kraft på att förklara hur Ratos påverkas av den finansiella turbulensen och de stora störningarna i banksystemet. För att vara ett Private-equity företag så har Ratos en blygsam skuldsättning även om skuldsättningen i relation till börsen är något högre. Detta skall då ställas i relation till att Ratos överlag har möjligheter till snabbare omfinansieringar där Ratos i stort sett med timmars varsel kan tillskjuta pengar. Ratos har inte gått i borgen för något bolag och alla finansiering är av ”senior” klass dvs att lånen inte behöver omfinansieras om något ordinärt inte händer utan löper då på enligt nuvarande avtal på ”evig tid”. På samma sätt som ett bottenlån på en villa såvida man sköter, räntor, amortering och är fortsatt stadd i kassan.
Även om 2009 och 2010 säkerligen kommer bli två jobbiga mellanår för Ratos där marknaden för försäljningar nog i stort sett blir stängd till följ av finansoron och att de löpande vinsterna troligtvis kommer gå ned en aning så öppnar detta stora möjligheter för aktörer med mycket pengar som då har möjligheten att köpa bolag. Ratos meddelar i sin rapport presentation att det är en strid ström av bolag att köpa och trenden är nu också att banker som tagit över sina panter i bolag hör av sig till Ratos för affärer.
Även om Ratos idag har en mycket bra position så saknas verkligen inte utmaningar. För egen del så tror jag man idag skall vara mest rädd för innehavet där Ratos har mest investerat kapital. Fönster och dörrföretaget Inwido. Det är nog en ganska logisk slutsats att fönster till småhus de närmsta åren inte är bland de bästa affärsideérna att ha i alla fall på kort tid. Inwido har sitt ursprung i den småländska fönstertillverkaren Elitfönster (som faktiskt en gång i tiden ägdes av Industrivärden). Ratos köpte bolaget för några år sedan med tanken att fönstermarknaden var en marknad i behov av konsolidering och Ratos har gett sig ut på köpturné och användt alla vinster i bolaget (plus ett antal nyemssioner) att förvärva konkurrenter och har gjort "lilla svenska Elitfönster" till en europeisk storspelare på fönster. Men med dagens ekonomiska utveckling så får man nog räkna med ett tvärstopp för marknaden och att man nu får vara beredd på att det kan bli några förlustår för detta företag. Samt att Inwido kan behöva tillskott av pengar. I värsta fall kan Inwido bli en ordentlig surdeg.
Så hur är det då med Ratos aktie?
Man kan som sagt värdera Ratos på många olika sätt. Ett sätt är substansvärdet dvs bokfört eget kapital på säg 100kr. i Såfall är Ratos dyrt fast i gengäld så är det väl så idag att de flesta större lönsamma företagen handlas till ett värde överstigande eget kapital. Man kan ex. ta Ratos båda börsnoterade företag HL Display och Lindab som handlas idag till 2ggr EK och ca. 1,5 EK. Ratos är ju försiktiga i sin redovisning så teoretiskt finns här en liten dold reserv. Om hela Ratos portfölj ex. skulle "substansberäknas" för 1,4ggr eget kapital och sedan läggas till nettokassan så skulle bolaget teoretiskt sett ha ett substansvärde på 19,5 mdr eller 125 kr per aktie beräknas värderingen som börsens genomsnitt på ca. 2ggr EK så blir substansvärdet en bit högre. Ett annat sätt att räkna för den mera långsiktige investeraren är att Räkna på att Ratos kommer uppfylla sin ekonomiska målsättning (som man historiskt sett klarat med glans) om en avkastning om 20% per år så medför detta att bolaget över tiden låt säga de kommande 10 åren i genomsnitt kommer leverera en årlig vinst per aktie om 20kr per aktie (minus kostanden för moderbolaget) 20kr/dagens aktiekurs om 150kr= en effektiv avkastning om ca. 13% per år totalt sett på aktien i utdelningar och ökat substansvärde. Troligtvis går vi nu in i mörkare tider så de kommande 10 åren kanske inte kan ge en avkastning om 20% per år för en framgångsrik företagsägare som Ratos. Men en avkastning på hälften (6,5% per år) är väl inte så illa pinkat i en lågräntemiljö heller.
Men det finns också klara risker att Ratos aktie kan bli billigare.
lördag 8 november 2008
Lite svar
Till föregående inlägg fick jag ett antal frågor som jag tänkte svara lite kort på i detta inlägg
Anonym
Jag köper just nu aktier regelbundet ungefär var 4:e månad och kommer så göra tills det börjar kännas för dyrt igen, vilket inte lär hända på ett antal år. Tänkt öka framför allt i investmentbolag och helst aldrig sälja. Återinvesterar utdelningarna och siktar på en mindre förmögenhet om 40 år när jag blir pensionär. Tror ni jag lyckas?
Stockman ger sin syn
Låter som ett mycket klokt sätt att spara och det kommer säkerligen resultera i en ordentlig summa med tiden. Glöm bara inte bort att leva också och köpa lite realkapital också som ex. en bostad.
Som alla redan säger så har du en väldigt bra blogg. Själv månadssparar jag i avanza zero plus en del aktier. Vet du cristoffer hur det ligger till med zeros utdelning jämfört med investmentbolag sett ur bolagens och fondens skattemässiga skäl?
Stockman ger sin syn
Det finns faktiskt ganska stora likheter med beskattningen av fonder och Investmentbolag. Båda beskattas för mottagen utdelning (Ericssons utdlening in i Avanza Zero) samt en schblonintäkt på 1,5% på aktieinnehav där man äger mindre än 10% av företaget (alla aktier i en fond som Avanza Zero). Sedan är fondens alla kostnader avdragsgilla. I avanza Zero finns det ju inga kostander.. och sedan får fonden dra av given utdelning (den som delas ut till fonsandelsägarna). Ingen fond vill ju betala skatt så alla skattepliktiga belopp delas ut till andelsägarna och resultatet blir att andelsägarna i Avanza Zero kommer få exakta samma utdlening (något lite högre tom till följd av schblonreglen och inga kostander) som om man ägt aktierna i OMX 30 själv i samma proporttioner men däremot så kommer utdelningen ett år senare till följd av boksluten.
En liten skillnad finns dock mellan investmentbolag och fonder och det är att skattesatsen för ett investmentbolag är bolagsskatt (var det 26,5% den skulle sänkas till nu?) medan en fond har en skattesats på 30%.
Stockman ger sin syn
En fond som Avanza Zero den utvecklas precis som börsen vilket gör att det totala fondvärdet sjunker när börsen går ned. För egen del vill jag ha pengar att köpa aktier när börsen sjunker och har gått ned och då upplever jag att ett konto är bästa alternativet då det ökar möjligheten att ha pengar vid goda köplägen.
Tjena Stockman! Mvh Daniel
En aktie som ACAP Invest borde vara i din smak. Saljs nu till ett pris under eget kapital, marknadsledande om ann konjukturkansliga bolag i portfoljen och inga storre finansiella problem tycks finnas i bolaget, hyfsat lag skuldsattningsgrad osv. Analys? Koplage manntro???
Stockman ger sin syn
Kan ingenting om bolaget men har förstått att det blivit en riktig småspararfavorit och ett "mini-Ratos/ alt. till Midway". Jag får ta och läsa på lite om bolaget och ber att få återkomma i ämnet.
Anonym
Sparar bara i aktier o ABN Amro:s OEV olje derivat. Läste nu att ABN skall gå ihop med en skotsk bank. Fick info. från avanza att ingen garanti vid KK fins. Kanske nått för dig, att förklara för mig. Även sannolikheten för KK. Tacksam för liten synpunkt.
Stockman ger sin syn
Jo derivat och aktieindexobligationer kan vara mycket otrevliga produkter i tider av finansoro. I de allra flesta fall så finns en bank som är garant till själva produkten. T.ex. ABN Ambro för deras oljecertifikat. Ditt innehav i certifikaten/aktieindexobligationer finns då med i Bankens balansräkning till skilland mot ex. en fond som ligger utanför bankens balansräning. Ditt innehav är då en skuld för banken som banken i sin tur säkrar genom att köpa tillgångar som speglar deras risker kanske är det oljeterminer? kanske är det oliak former av försäkringar? osv. mao svårt att veta som certifikatägare.
Går banken i konkurs så innebär detta att du som certifikat eller aktieindexobligationsägare får en fordran på konkursboet tillsammans med ex. banker som lånat ut pengar. Det kan då vara väldigt osäkert om, hur och när du kan få några pengar och i vilken omfattning. Räkna med att handeln kommer upphöra helt i certifikatet om det värsta skulle inträffa.
Anonym
Jag köper just nu aktier regelbundet ungefär var 4:e månad och kommer så göra tills det börjar kännas för dyrt igen, vilket inte lär hända på ett antal år. Tänkt öka framför allt i investmentbolag och helst aldrig sälja. Återinvesterar utdelningarna och siktar på en mindre förmögenhet om 40 år när jag blir pensionär. Tror ni jag lyckas?
Stockman ger sin syn
Låter som ett mycket klokt sätt att spara och det kommer säkerligen resultera i en ordentlig summa med tiden. Glöm bara inte bort att leva också och köpa lite realkapital också som ex. en bostad.
- Anonym
- Liksom Mattias vill jag tacka för en utmärkt blogg. Jag läser regelbundet, men har aldrig kommenterat förrän nu.
- Avgifter för fonder slipper man med Avanza Zero. Om man
- 1) Tror på den effektiva marknadshypotesen och
- 2) vill begränsa sina innehav till Svenska aktier
- så finns det i min mening ingen anledning att äga något annat än Zero.
- Undantaget är förstås om man är en grym stockpicker, och därmed kan slå den perfekta marknaden. Men det är nog med stockpicking som det är med bilkörning och sex. Gemene man tror att man är bättre än genomsnittet, men de flesta bedrar sig.
- Det är måhända roligare att äga enskilda aktier förstås.
- /Markus
- Stockman ger sin syn
- Tack för berömmet, Väldigt klokt och tänkvärt inlägg. Avanza Zero är en smått fantastisk produkt. En bättre aktiefond lär knappast gå att finna då den är helt gratis och utvecklas som index. Den som enbart sparar i den fonden kommer säkerligen med tiden få en avkastning som är mycket konkurrenskraftig med tiden. Jag har själv ett reglebundet sparande i Avanza Zero i flera pensionslösningar så även jag hoppas med tiden dra nytta av denna goda produkt.
- Det ligger mycket i det du säger om Stockpicking. Många är kallade men få är utvalda. För egen del ligger nog det en hel del i det faktum att jag skulle tycka det vore urtrist att äga en indexfond då jag har ett stort intresse att mera intimt följa följa ett antal bolag. Men det finns säkerligen mycket som talar emot aktieägande i relation till Avanza Zero såvida man mäter resultatet i relation till aktieindex. Själv är jag faktiskt inte speciellt intresserad av aktieindex utan mer i kronor och ören. Ett alternativ till Avanza Zero kan ex. vara ägande av invetsmentbolag.
Som alla redan säger så har du en väldigt bra blogg. Själv månadssparar jag i avanza zero plus en del aktier. Vet du cristoffer hur det ligger till med zeros utdelning jämfört med investmentbolag sett ur bolagens och fondens skattemässiga skäl?
Stockman ger sin syn
Det finns faktiskt ganska stora likheter med beskattningen av fonder och Investmentbolag. Båda beskattas för mottagen utdelning (Ericssons utdlening in i Avanza Zero) samt en schblonintäkt på 1,5% på aktieinnehav där man äger mindre än 10% av företaget (alla aktier i en fond som Avanza Zero). Sedan är fondens alla kostnader avdragsgilla. I avanza Zero finns det ju inga kostander.. och sedan får fonden dra av given utdelning (den som delas ut till fonsandelsägarna). Ingen fond vill ju betala skatt så alla skattepliktiga belopp delas ut till andelsägarna och resultatet blir att andelsägarna i Avanza Zero kommer få exakta samma utdlening (något lite högre tom till följd av schblonreglen och inga kostander) som om man ägt aktierna i OMX 30 själv i samma proporttioner men däremot så kommer utdelningen ett år senare till följd av boksluten.
En liten skillnad finns dock mellan investmentbolag och fonder och det är att skattesatsen för ett investmentbolag är bolagsskatt (var det 26,5% den skulle sänkas till nu?) medan en fond har en skattesats på 30%.
Stockman ger sin syn
En fond som Avanza Zero den utvecklas precis som börsen vilket gör att det totala fondvärdet sjunker när börsen går ned. För egen del vill jag ha pengar att köpa aktier när börsen sjunker och har gått ned och då upplever jag att ett konto är bästa alternativet då det ökar möjligheten att ha pengar vid goda köplägen.
Tjena Stockman! Mvh Daniel
En aktie som ACAP Invest borde vara i din smak. Saljs nu till ett pris under eget kapital, marknadsledande om ann konjukturkansliga bolag i portfoljen och inga storre finansiella problem tycks finnas i bolaget, hyfsat lag skuldsattningsgrad osv. Analys? Koplage manntro???
Stockman ger sin syn
Kan ingenting om bolaget men har förstått att det blivit en riktig småspararfavorit och ett "mini-Ratos/ alt. till Midway". Jag får ta och läsa på lite om bolaget och ber att få återkomma i ämnet.
Anonym
Sparar bara i aktier o ABN Amro:s OEV olje derivat. Läste nu att ABN skall gå ihop med en skotsk bank. Fick info. från avanza att ingen garanti vid KK fins. Kanske nått för dig, att förklara för mig. Även sannolikheten för KK. Tacksam för liten synpunkt.
Stockman ger sin syn
Jo derivat och aktieindexobligationer kan vara mycket otrevliga produkter i tider av finansoro. I de allra flesta fall så finns en bank som är garant till själva produkten. T.ex. ABN Ambro för deras oljecertifikat. Ditt innehav i certifikaten/aktieindexobligationer finns då med i Bankens balansräkning till skilland mot ex. en fond som ligger utanför bankens balansräning. Ditt innehav är då en skuld för banken som banken i sin tur säkrar genom att köpa tillgångar som speglar deras risker kanske är det oljeterminer? kanske är det oliak former av försäkringar? osv. mao svårt att veta som certifikatägare.
Går banken i konkurs så innebär detta att du som certifikat eller aktieindexobligationsägare får en fordran på konkursboet tillsammans med ex. banker som lånat ut pengar. Det kan då vara väldigt osäkert om, hur och när du kan få några pengar och i vilken omfattning. Räkna med att handeln kommer upphöra helt i certifikatet om det värsta skulle inträffa.
tisdag 4 november 2008
Är du en fondsparare?
I boken the Intelligent Investor som för övrigt är en mycket bra och läsvärd bok om aktier finns en anekdot om en tidningsartikel som skrevs i den amerikanska tidsskriften, Ladies Home Journal i början av år 1929 om vilka fantastiska möjligheter det fanns i ett regelbundet sparande i aktier och "alla kan bli rika på aktier-klyschan". Den exalterade skribenten såg framför sig att ett månatligt regelbundet sparande på 15 dollar i månaden i aktier kontinuerligt i 20 år, med aktieutdelningarna återinvesterade skulle falla ut och vara värda 80 000 dollar om 20 år, en mycket stor summa 1929.
Men blev det på detta sätt? Nej tyvärr inte. Utan i själva verket (om man hade investerade i DJIA 30) hade man år 1949 en summa om ca. 8500 dollar. Väldigt långt från några 80 000 dollar som var författaren "löfte" om att alla kunde göra sig en stor förmögenhet på ett litet sparande. Aktieindex hade under tiden ingen lysande utveckling och den första insättningen gjordes när DJIA 1929 stod i 300 mot slutkursen för DJIA på 177 sista december 1948. En nedgång på 41% på 20 år!! Inga roliga tider på 30-talet som sagt.
Men hur gick det då för läsaren som investerade 15 dollar i månaden regelbundet i 20 år och hade 1948 en total summa på 8500 dollar? Tja, ganska hyffsat trots allt med en börs som gick ned 41%. Då den totala investerade summan var ganska mycket mindre än 8500 dollar. Spararen hade som sagt fått vara med om stora upp och nedgångar och slutresultatet blev faktiskt att sparpengarna hade växt med ca. 8% om året trots att börsen gått ned 41%!. Rätt anmärkningsvärt och nästan svårt att tänka sig men det viktigaste faktorn till den goda avkastningen var just det faktum att börsen gick ned ordentligt i början av 30-talet då aktierna blev synnerligen billiga. Regelbundet sparande i aktiefonder har som sagt sina fördelar.
Själv är jag tyvärr inget vidare föredöme när det gäller regelbundet fondsparande i aktiefonder. I själv verket gör jag det nästan inte alls med undantag av pengar som min arbetsgivare månatligen betalar in i en pensionsförsäkring och ett litet sparande i ett IPS sparande. Själv föredrar jag att spara pengar på sparkonto kort och gott för att sedan vid börsnedgångar ha möjligheten att köpa aktier (inga fondavgifter här inte) eller obligationer. Det är ju i dåliga börstider som i alla fall jag vill ha likviditeten redo för att köpa när andra säljer. Vissa köp har man gjort till klart fördelaktiga kurser och vissa köp har väl inte riktigt varit lycka lyckosamma minst sagt. Huruvida detta sätt att spara ger bättre resultat än månatligt fondsparande kan man ju tvista om…
Men hur gör du?
Bankens allra trognaste fondsparare, sparkontonissen, fyndköparen eller stor-trejdern?
måndag 3 november 2008
Skall alla typer av företag vara på börsen?
Återigen är det full turbulens i Carnegie, nya ägarkonstellationer och återigen utökad granskning av finansinspektionen och en annan händelse den senaste tiden är att huvudägaren i Q-Med vill köpa ut sitt bolag från börsen. Även om detta är händelser som direkt inte har med varandra att göra så kan man inte låta bli att ställa frågan om vilka bolag som borde vara på börsen och vilka bolag som kanske inte riktigt hör hemma på börsen när Carnegie vill vara kvar och Q-med vill bort från börsen.
Hur nu turerna med just Carnegie slutar det tror jag knappt någon vågar svara på i dagsläget men det är nog verkligen frågan om Carnegie kan leva vidare intakt i sin nuvarande konstellation som investmentbank plus kapitalförvaltning och pensionskonsultande med alla dessa ideliga brister i sin verksamhet och nu mycket stora likviditetsproblem. Personligen så tror nog jag att banken kommer splittras upp på ett eller annat sätt genom uppköp av olika slag eller en form av frivillig likvidation till följd av att finansinspektionen drar in Carnegies banktillstånd. Men utan att gå in allt för mycket på just denna specifika fråga tänkte jag fördjupa mig i en annan fråga om alla typer av företag verkligen hör hemma på börsen? Carnegie må vara ett mycket gammalt bolag men på börsen är det faktiskt en rookie, utsålt till allmänheten år 2001.
Carnegie är i grunden ett företag likt alla andra med en balansräkning innehållande tillgångar och hur dessa tillgångar är finansierade i form av eget kapital och lån och självfallet så har man också en resultaträkning som talar om hur mycket pengar som företaget tjänar. Man skulle kunna säga att Carnegie är som vilken fabrik som helst, men ändå inte.
Varför då inte detta?
Skälet till att företaget inte är vilket som helst är det faktum att bolagets egentliga tillgångar går hem och lägger sig om kvällarna och utgörs av de anställda. Bolaget är mao i högsta graden humankapitalstyrt och i den mest extrema av världar så skulle man teoretiskt kunna tänka sig att samtliga anställda säger upp sig en dag och helt enkelt startar en ny firma och i och med att Carnegies verksamhet i mångt bygger på förtroendeskapande kundrelationer mellan individer så är nog det troliga i sådana fall att de anställda tar med sig nästan alla kunder. En ganska marknat skillnad mot t.ex. ett industriföretag med logistikkedjor, patent, maskiner osv..
Detta är verkligen inte som vilket annat företag som helst då det i högsta grad förändrar relationen mellan anställda och externa aktieägare och frågan är om egentligen tom en styrelser i ett företag som Carnegie har full möjlighet att styra ett sådant företag och uppenbart finns det ett motsatsförhållande mellan externa aktieägare och anställda. Det är helt enkelt som extern ägare extremt svårt att styra en sådan verksamhet då bolagets möjligheter och risker kan förändras över en natt till följd av de anställdas förehavanden. I Carnegie och många andra finansiella företag har man försökt att hantera denna problematik med att t.ex. ha ett vinstdelningssystem som i alla fall i teorin gör att de anställda och aktieägarna har samma agenda någorlunda. Problemet är att de anställdas vinster från ett vinstandelssystem är kortsiktiga (årets vinst) medan aktieägarnas intressen är betydligt längre och handlar om att långsiktigt driva ett företag med god förtjänst. Det är väl få ägare av ett företag som skulle vilja ta sådana risker som Carnegie gjort? Att dom anställda är beredda att göra det handlar ju mer om att det inte finns någon nedsida mer än då möjligtvis utebliven bonus för ett enskilt år.
En liknande verksamhet går t.ex. att hitta i revisionsbyråer där de olika kunderna är kopplade till en viss revisor och om revisorn byter byrå så följer i normalfallet kunderna med från den ena till den andra byrån och där externa ägare kan ha mycket svårt att
Nej revisionsfirmor, advokatbyråer, mäklarbyråer och vissa typer av finansiella företag hör nog helt enkelt inte hemma på börsen. Dessa företag tjänar nog mest sitt syfte genom att helt och fullt ut ägas av sina anställda som delar risker och möjligheterna i verksamheten så att ägare och anställa sitter i samma båt och inte en massa externa aktieägare som kräver ideligen travliga kvartalsrapporter. Visst finns det välskötta ägarstyrda undantag (t.ex. inom HQ sfären) men ett noteringskrav kanske borde vara att man i alla fall har en dominerande huvudägare för denna typ av företag?
Q-med då? Där lär det nog ställas krav på höjningar av budet för att få minoriteten att gå med på ett utköp.
Hur nu turerna med just Carnegie slutar det tror jag knappt någon vågar svara på i dagsläget men det är nog verkligen frågan om Carnegie kan leva vidare intakt i sin nuvarande konstellation som investmentbank plus kapitalförvaltning och pensionskonsultande med alla dessa ideliga brister i sin verksamhet och nu mycket stora likviditetsproblem. Personligen så tror nog jag att banken kommer splittras upp på ett eller annat sätt genom uppköp av olika slag eller en form av frivillig likvidation till följd av att finansinspektionen drar in Carnegies banktillstånd. Men utan att gå in allt för mycket på just denna specifika fråga tänkte jag fördjupa mig i en annan fråga om alla typer av företag verkligen hör hemma på börsen? Carnegie må vara ett mycket gammalt bolag men på börsen är det faktiskt en rookie, utsålt till allmänheten år 2001.
Carnegie är i grunden ett företag likt alla andra med en balansräkning innehållande tillgångar och hur dessa tillgångar är finansierade i form av eget kapital och lån och självfallet så har man också en resultaträkning som talar om hur mycket pengar som företaget tjänar. Man skulle kunna säga att Carnegie är som vilken fabrik som helst, men ändå inte.
Varför då inte detta?
Skälet till att företaget inte är vilket som helst är det faktum att bolagets egentliga tillgångar går hem och lägger sig om kvällarna och utgörs av de anställda. Bolaget är mao i högsta graden humankapitalstyrt och i den mest extrema av världar så skulle man teoretiskt kunna tänka sig att samtliga anställda säger upp sig en dag och helt enkelt startar en ny firma och i och med att Carnegies verksamhet i mångt bygger på förtroendeskapande kundrelationer mellan individer så är nog det troliga i sådana fall att de anställda tar med sig nästan alla kunder. En ganska marknat skillnad mot t.ex. ett industriföretag med logistikkedjor, patent, maskiner osv..
Detta är verkligen inte som vilket annat företag som helst då det i högsta grad förändrar relationen mellan anställda och externa aktieägare och frågan är om egentligen tom en styrelser i ett företag som Carnegie har full möjlighet att styra ett sådant företag och uppenbart finns det ett motsatsförhållande mellan externa aktieägare och anställda. Det är helt enkelt som extern ägare extremt svårt att styra en sådan verksamhet då bolagets möjligheter och risker kan förändras över en natt till följd av de anställdas förehavanden. I Carnegie och många andra finansiella företag har man försökt att hantera denna problematik med att t.ex. ha ett vinstdelningssystem som i alla fall i teorin gör att de anställda och aktieägarna har samma agenda någorlunda. Problemet är att de anställdas vinster från ett vinstandelssystem är kortsiktiga (årets vinst) medan aktieägarnas intressen är betydligt längre och handlar om att långsiktigt driva ett företag med god förtjänst. Det är väl få ägare av ett företag som skulle vilja ta sådana risker som Carnegie gjort? Att dom anställda är beredda att göra det handlar ju mer om att det inte finns någon nedsida mer än då möjligtvis utebliven bonus för ett enskilt år.
En liknande verksamhet går t.ex. att hitta i revisionsbyråer där de olika kunderna är kopplade till en viss revisor och om revisorn byter byrå så följer i normalfallet kunderna med från den ena till den andra byrån och där externa ägare kan ha mycket svårt att
Nej revisionsfirmor, advokatbyråer, mäklarbyråer och vissa typer av finansiella företag hör nog helt enkelt inte hemma på börsen. Dessa företag tjänar nog mest sitt syfte genom att helt och fullt ut ägas av sina anställda som delar risker och möjligheterna i verksamheten så att ägare och anställa sitter i samma båt och inte en massa externa aktieägare som kräver ideligen travliga kvartalsrapporter. Visst finns det välskötta ägarstyrda undantag (t.ex. inom HQ sfären) men ett noteringskrav kanske borde vara att man i alla fall har en dominerande huvudägare för denna typ av företag?
Q-med då? Där lär det nog ställas krav på höjningar av budet för att få minoriteten att gå med på ett utköp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)