lördag 31 januari 2009

Smart-EL?

Hörde just en radioreklam från företaget Smart-El. Det är ett företag som vill sälja på ungdomar/skolklasser mm att till släkt och vänner sälja lågenergilampor likt ex. jultidningar

Det är ju jättekul att ungdomar (och övriga) lär sig lite entreprenörskunskap och aktiverar sig och tjänar egna pengar. Lågenergilmaporna säljs i paket ex. med 4 lampor, (2 mostv 40W och 2 motsv 25W) som säljs för 330kr och då får försäljaren en provision på 50kr per paket.

Själv köpte jag igår 5 st lågenergilampor på Clas Ohlson, dom kostade 100 spänn men jag kan faktiskt tänka mig att sälja dom för 200kr, någon som vill slå till?

En fråga, Vad köper Buffett idag?

Härligt att va trött!!, 2 timmar långfärdsskridskor och lite längskidor på det tar ut sin rätt i kroppen känner jag. Får man äta lite chips nu?

Hejsan Stockman
Warren Buffett har ju köpt aktier i GE och Goldman Sachs. Det har minst sagt inte varit någon vidare placering då aktierna har fortsatt att gå ned. Men om Buffett räknade rätt så måste väl detta vara en lysande placering idag när kurserna är billiagare?
/Buffett bäst?

Hej, Buffet bäst
Nej Buffett har inte köpt några aktier i GE och Goldman Sachs. Buffett har däremot i en riktad nyemission i respektive bolag köpt in sig i bolaget via preferensaktier med en "garanterad" ränta på 10% plus teckningsoptioner på at omvandla dessa preferensaktier till aktier till en viss kurs i framtiden. Inte hundra insatta i villkoren fullt ut. Buffett har mao fått en deal som andra mindre investerare inte kan få. Att det är preferensaktier också tyder närmast på att Buffett inte gillade aktien. Hade han gjort det så hade han nog köpt aktien...

Preferensaktier fungerar också på så sätt att dom "tar" avkastning från övriga aktieägare genom att bolaget inte alls på samma sätt har möjlighet att ge utdelningar till aktieägarna utan i första hand till Buffett prefererade aktier. Buffett ser mao dessa investeringar som form av obligationsinvestering där man får en option på köpet och det är nog ett "bet" på USAs näringsliv i stort då GE är ett företag som verkar inom i stort sett de flesta sektorer om man spetsar till det lite. Men kom ihåg att Buffett både har gjort väldigt bra investeringar i preferensaktier (läs Gillette) men också väldigt dåliga investeringar där han i stort sett förlorade allt, i företaget US Air.

Däremot så har Buffett också köpt aktier i stor omfattning sista tiden, särskilt i ett bolag. Nämligen bolaget Burlington Northern som är en tågoperatör i USA. I det företaget har Buffet köpt aktier nu i ett antal år och företaget utvcklas mycket bra, fler och fler transporter sker som bekant via järnvägar och bolaget växer dag väldigt bra och höjde för några dagar sedan sin aktieutdelning men även här har aktien gått ned. Sedan har Buffett också köpt in sig i ett Kinesiskt batteriföretag, som jag inte direkt vet så mycket om. Batterier lär vi nog också behöva en hel del i framtiden.

torsdag 29 januari 2009

2009 blir dödens år för skogsindustrin

Kortfattat kan man säga att skogsindustrin i många frågor har stora strukturella problem och man skulle kunna sammanfatta problemen i att man försöker tjäna pengar på att göra om en bristråvara till en överskottsprodukt. Ingen vidare affärsidé om man säger så även om det är kanske lite tillspetsat. Precis som inom bilindustrin där det finns alldeles för många bilmärken i relation till efterfrågan. Jämför bara med hur många företag det finns som säljer läsk eller joggingskor. När konsumenten väljer joggingskor kanske man väljer mellan 5-6 märken när man köper bil är det mer än 20 bilmärken… Det är säkerligen betydligt fler företag som tjänar pengar på att sälja joggingskor.

Jag gissar att 2009 blir året då det blir enormt många nedläggningar av produktionsanläggningar inom skogsindustrin och i efterhand kommer ses som året då liemannen verkligen slog sina klor i skogsindustrin. Det tydligaste tecknet är väl t.ex. att dagsaktuella SCA för första gången någonsin i historien sedan börsintroduktionen 1950 sänker sin aktieutdelning, då är man inte direkt optimistisk om framtiden och då har SCA ändå vissa verksamheter som fortsatt går hyfsat inom hygien so mnu står för ca. 60% av företaget.

I stort sett alla skogsföretag kommer säkerligen dra ned sin kapacitet och få gräsligt svårt att visa några vinster under 2009. Främst kommer detta drabba industrin med minst attraktiva produkter (läs ex. tidningspapper, sågade trävaror, wellpapp mm) och där man inte har en egen råvaruförsörjning. Vissa mer konjunkturokänsliga verksamheter kan säkerligen ha det lite bättre om än inte toppen.

Behovet av egna träd för anständig lönsamhet kan ju inte minst ses i just SCAs rapport för divisionen skogsindustriprodukter (tryckpapper, sågade trävaror, pappersmassa). SCA har under Q4 en stabil rörelsemarginal (i relation till kvartalen tidigare) på ca. 12%. Resultatet är ca. 25% sämre än fjolåret men SCA konkurrenter inom just det området (ex. Holmen, UPM, Stora Enso) dom har det nog nästan garanterat sämre och det skulle förvåna mig om man visar någon vinst överhuvudtaget. Ur det perspektivet är kanske en 12% marginal inte så dåligt utan troligtvis bland de allra bästa i skogsindustrin om än i en usel omvärld. SCA blir i första hand inte den som är tvingad till nedläggningar.

SCA har dock många andra stora problem i sig. Inte minst förpackningar i wellpapp är inget kul idag. Det är nog frågan om inte någon eller några wellpappsföretag helt sonika klappar ihop för gott. M-real är nog ett företags namn som nog snart kommer synas mer på museum än i näringslivet.

Långsiktigt är det synnerligen bra att det nu är dåliga tider. Varför? Jo därför att det leder till en stor utslagning som minskar utbudet och på sikt kommer skogsindustrin med långsiktigt hållbara affärsidéer komma tillbaka till anständig lönsamhet. Ur nationell synvinkel kan man också konstatera att problem verkar vara väldigt mycket större i Finland än i Svea rike.

En intressant punkt i SCAs rapport är nog att Mats O Sundqvists AB Skrindan är med i bolagets valberedning så helt barskrapad verkar den jämtländske finansmannen

tisdag 27 januari 2009

Sverige mot elöverskott?

Sverige är historiskt sett ett land med låga priser på el. Det har sina naturliga förklaringar i att vi haft gott om rinnande vatten i vårt land och ett par kärnkraftverk som producerat till låga kostnader även om baksidan kanske är höga livscykelpriser på kränkraft och att vi i Sverige våldfört oss på många naturrikedomar bla. vårt allra största vattenfall som numera sedan 20-talet inte finns mer. De låga kostnaderna på el har dock i högsta grad varit en bidragande orsak till Sveriges goda industriella utveckling under 1900-talet.

De senaste åren har det i Sverige rått ett elunderskott dvs vi har inom landet producerat mindre elektricitet än vad vi gjort av med. Detta är en av flera viktiga faktorer till att vi i konungariket Sverige haft allt mer stegrande priser på el. Men frågan är om vi inte nu med elpriserna har kommit om inte till vägs ände men om än in på en betydligt lungnare utveckling på elpriserna.

Om jag inte är fullkomligt felunderrättad så pågår det idag väldigt stora planeringar för utökad produktionskapacitet för elkraft. I siffror räknat ung 300 Mdr som energibolag har i investeringspipeline. Mycket av detta är givetvis väldigt bra satsningar som med tiden bygger en mer hållbar energiförsörjning i Sverige. Det är investeringar i vindkraft, solkraft, fjärrvärmeverk som också utvinner el, effektivisering av vattenkraft mm. Även i många större industriföretag pågår idag stora projekt inom just energiförsörjning. I många fall riktigt kloka satsningar med vindkraft, energiutvinning ur spillvärme och alla möjliga möjligheter.

Exempelvis företaget SCA som är Sveriges allra största markägare med marktillgångar nästan lika stora som Belgien lämnade i mitten av december in en tillståndsansökan till regeringen om ett enormt vindkraftprojekt på SCAs mark som skulle öka den svenska vindkraftsproduktionen med över 50%. Man tänker sig heller inte betala en krona för detta utan pengarna står det norska kraftföretaget Statkraft för mot en ägarandel på 60% mot att SCA mark (bergsknallar i skogen) ger en ägarandel på 40%. Om allt går som det är tänkt i detta fall så kan vindkraftverk vara på plats under 2010.

Till dessa cirkus 300mdr i totala investeringar skall vi givetvis också lägga privatpersoner investeringar i berggvämrepumpar, luftvärmepumpar och alla andra upptänkliga energibesparingsåtgärder. Nere i Skåne var det någon indivd som tom byggde ett ”plusenergihus” dvs där solcellerna genererade ett överskott av el i förhållande till husets hushållsel. EU drar ju också nu sitt strå till stacken och har beslutat att EU äntligen förbjuder nyförsäljning av glödlampor, lågenergilampor är det som gäller i framtiden. Stort som smått mao.

Kombinationen av mycket stora energinvesteringar, väldigt många energibesparande åtgärder, samt en rejäl lågkonjunktur på det. Det är en kombination som man gissningsvis kan tro på något år återigen kan leda till att Sverige hamnar i elöverskott. Plocka bort 5-6 pappersmaskiner, något stålverk och en lägre produktion i tillverkningsindustrin generellt och det är många kWh som inte försvinner upp i rök. Baksidan är väl tyvärr att många hållbara energiprojekt kan komma att skutas upp. Samtidigt när bollen redan är i rullning är den svår att stoppa och statsjeeparna är nog inte på väl tillbaka trots lägre bensinpriser. Men långsiktigt kommer nog efterfrågan på el öka stadigt

Vad är föresten ett bra elpris för en privatperson i dagsläget?
Jag tecknade för första gången i mitt liv ett rörligt abonnemang denna gång för ett tag sedan. Priset på abonnemanget är genomsnittspriset på Nordpool varje månad+ 3,5 öre på kWh+ alla skatter och avgifter, ingen fast kostnad, ingen fakturaavgift. Är det ett reko pris där man bara köper hushållsel?

måndag 26 januari 2009

Vem skall äga och driva alla herrelösa företag?

Nästan dagligen numera skrivs det om en mängd riskkapitalfondsägda företag och i vilken trängd situation många av dessa företag idag befinner sig. I många fall gamla fina välskötta bolag som Munksjö, Ahlsells, Thule, ISS, Nimbus, Gambro mm.

Uppenbarligen har många av riskkapitalfonderna låtit företagens lånebörda passera alla rimliga gränser och trots att flera av företagen fortfarande har positiva rörelseresultat så klarar man inte av sina räntebetalningar. Det är nog ingen allt för vild gissning att bankerna kommer överta sina panter och riskkapitalfonderna kommer gå en osäker framtid till mötes. Hur skall man kunna fortsätta kunna bedriva sin verksamhet om företag defaultar? Då får man nog både svårt att ragga nya kunder till fonderna och man får nog också väldigt svårt att låna pengar på banken. Som man bäddar får man ligga lyder ju ett gammalt tänkvärt ordspråk.

Belåningen och den finansiella strukturen verkar ju i vissa fall vara häpnadsveckande. Ta ex. medieuppgifter om pappersföretaget Munksjö. Man har haft två huvudsakliga banker som lånat ut normala företagslån. På detta har man sedan fått en amerikansk investmentbank att låna ut pengar först ett ordinarie lån och sedan ett Mezzanine-lån (tänk topplån på ett hus). Sedan som grädde på moset eller bättre benämnt, lök på laxen så har ägaren EQT också ställt ut aktieägarlån med hög ränta.

Hur sjutton skall ett företag över konjunkturcykler kunna bära sådana skulder? Även om företaget har vinstmarginaler på 4-5% blir det nästan stört omöjligt ju? Ansvarsfullt ägande? Långsiktigt?

Är det förövrigt någon som skulle vilja ha en guidad utsikt över Munksjös viktigaste fabrik (Aspa Bruk) så ställer jag gärna upp då den fabriken ligger i ett synnerligen trevligt kajakområde, bara att skicka ett mail framåt vårkanten.

Jag kan uppleva att det idag på börsen saknas ett antal gamla hederliga konglomerat och ägarbolag. Företag som dessa var förhållandevis vanliga förr i tiden men har med tiden mer och mer blivit ersatta av just fonder som EQT, IK Investment, Altor och Nordic Capital. Idag finns endast en handfull ägarföretag med ”mindre” onoterade företag. Ratos är väl den mest lysande stjärnan men även Midway Holding, Till viss del Latour, Skanditek, ACAP mm.

Jag kan tyckas att det saknas ett alternativ till dessa riskkapitalfonder. Ta ex. ett gammalt konglomerat som Aritmos som var börsnoterat under 70-90-talet. Aritmos kanske inte säger speciellt mycket men däremot så känner nog nästan alla igen deras gamla dotterbolag som Tretorn (gummistövlar), Stiga (gräsklippare), ABU-garcia (fiskerullar), Puma (Sportskor) och Etonic (tennisracketar). Mer av sådana företag och mindre av tokbelånade fonder

Skall bli mycket intressant och se vilka de nya investorerna blir till de ”herrelösa” företagen. Bildas det nya investmentbolag i bankerna som 30-talets kris skapade ex. Industrivärden eller 90-talskrisen där bankerna övertog hela fastighetsbolag? Eller är det ”gamlingarna” som Gustaf Douglas, Söderbergare och Sten K Johnsson mfl. som rensar upp i låneträsken? Eller blir det AP fonderna som i höge grad kommer äga mindre företag?

lördag 24 januari 2009

Acta sig för norrmän?

Enligt mediauppgifter så verkar finansinspektionen närmast översvämmad av klagomål om den norska finansiella rådgivaren Acta. Acta är ju en aktör som varit väldigt aggressiv de senaste åren och man har marknadsfört sig som en rådgivare som faktiskt jobbar för dig som kund till skillnad mot ”alla andra” som mest ser till sitt eget bästa.
Främst så har Acta sålt olika form av ”förpackade” investeringar i många lite mer för privatpersoner ovanliga investeringar. Det har varit aktieindexobligationer, kreditobligationspaket, andelar i onoterade fastighetsbolag, andelar i private equity fonder, infrastrukturinvesteringar mm. I vissa fall har man förpackat ihop egna produkter ,i vissa fall som motpartsobligationer, i vissa fall har man startat aktiebolag för olika investeringar och sålt onoterade aktier till allmänheten och i andra fall så har man helt enkelt sålt andra bankers produkter. Flest klagomål till finansinspektionen har kommit främst på andra banker som ex. Lehman Brothers produkter vilket kanske inte är så konstigt.

Att diversifiera sina tillgångar är i grunden något bra. Att lägga alla ägg i samma korg kan som sagt kanske inte vara det bästa. Välskötta fastigheter, infrastruktur och skog kan mycket väl vara goda investeringar om dom köps till rätt pris vill säga. Vad däremot Acta många gånger har gjort felaktigt mot kunderna är att man brustit i sin rådgivning. Man har t.ex. inte informerat om riskerna med belånade aktieindexobligationer.

En AIO fungerar i normalfaller ju på så sätt att man köper en AIO för X kronor och sedan har man en garanti att få tillbaka X kronor om några år plus en ev. avkastning till något obskyrt knepigt aktieindex eller guldpris eller vad det nu var frågan om. Men pengarna som man satsar har man alltid en garanti från banken att få tillbaka. Man kan också lägga i en belåning i produkten dvs att man inte behöver satsa X kr utan X-Y kr där Y är lånets storlek. Detta ger då kunden en hävstång där det garanterade beloppet kanske är något mindre än det satsade kapitalet men i gengäld så kan man då få en betydligt bättre avkastning samtidigt som garanti alltid är större än lånets storlek och man därigenom kan uppleva ta låg finansiella risk med bra avkastningspotential. Många av lånen konstruerades också på så sätt att investeraren slapp likvidförda räntan utan denna skuldbokfördes bara och löste ut i en klumpsumma när AIO löser ut.

Satsar man ex. 500 000kr i en AIO med eget kapital och aktuellt index stiger med 40% på 5 år Så tjänar man just 40%. Satsar man istället 200 000kr i eget kapital i denna AIO och tar ett ”AIO lån” på 300 000kr så blir avkastningen på eget kapital 72% om vi räknar med en 5% låneränta.

Vad Acta glömde informera kunderna om var att man tog inte bara marknadsrisk och kreditrisk utan även en motpartsrisk till banken i detta fall ex. Lehman Brothers. När Lehman gick omkull så blev AIO värdelös medan banken skickade en faktura till kunden att betala in 300 00kr. Det satsade beloppet hade såldes vänts till en skuld och förlusten blev 500 000kr på satsade 200 000kr.

Personligen anser jag att många typer av dessa produkter som exempelvis Acta sålt i mångt och mycket är menigslösa. AIO och andra strukturerade obligationer är något som inte behövs!
Vill du köpa alternativa investeringar så köpa den ”äkta varan”. Vill du äga fastigheter så starta bolag och köp fastigheter!, vill du äga skog så köp skog! Vill du inte satsa själv så satsa dina pengar i ett bolag i vissa fall kanske en fond som köper de tillgångar du är ute efter och någon som du litar på men sätt dig in i en situation där dina tillgångar egentligen inte finns om din bank skulle gå i konken.

onsdag 21 januari 2009

Pensionerna blir valfråga år 2010

Nästa år är det i Sverige val till riksdagen, landsting och kommuner. Redan nu så gissar jag att en av de största valfrågorna i valet kommer bli pensionerna.

Det finns många samverkande faktorer till att pensionerna kommer bli en stor valfråga i nästkommande val. Det första skälet är att givetvis det faktum att alla fyrtiotalister då är 60+. Utan denna befolkningsdel av demografin så vinner man inga val och det är väl nästan första gången på länge som 60+ blir den allra viktigaste väljargruppen av alla. Det blir nog som sagt mer prat om äldrevård och pensioner än om barnomsorg och långsiktigt hållbar energiförsörjning kan jag tro.

De andra skälen för att just pensioner kommer bli en stor valfråga är av lite mer trist slag. För det första så kommer bromsen att slå till det allmänna pensionssystemet detta tillföljd av att inkomsterna till pensioner minskar samtidigt som AP fondernas buffertfunktion inte blir tillräckliga. Resultatet av detta kommer med största sannolikhet bli att de allmänna pensionerna måste sänkas istället för att höjas som dom brukar. Försäkringskassans prognoser är att allmänna pensioner kommer sänkas med 4%, dock ej ev. garantipension då denna är kopplad till basbeloppen. Får man i år ut låt säga 11 000kr i månaden i inkomstpension så kommer man nästa år att få ut 10 560kr enligt prognosen. Det kommer säkerligen skrivas många tidningsrubriker om dessa hundralappar i månaden.

Den allmänna inkomstpensionen är det allra största välfärdssystem som vi har. I själv verket så avsätts 16% av din lön (upp till ett tak) till pensionen. 4800kr i månaden om du har en inkomst på 30 000kr i månaden. Men det bara bokföring på dina barns pensionsskuld till dig. Dina 4800kr i månaden används för att betala ut dina föräldrars pension! Utöver dessa tusenlappar så får du lova att behålla en liten del att själv förvalta 2,5% av lönen. Med tanke på att de flesta betalar runt 30-35% i skatt så är det så att över hälften av din skatt används för pensioner. Men det viktigaste med det nya pensionssystemet är att det inte belastar statsbudgeten utan det är "självförsörjande" med inkomster, utgifter och många hundra miljarder i buffert. Det är således ett mycket tryggt system för staten. Det gamla systemen var bara tryggt för individen medan staten tog risken

Som jag också skrev om i somras så är vi också idag inne livbolagskris 2.0 (den första var 2002-2003). Börsnedgångarna har som sagt utraderat nästan alla livbolagens buffertar och gissningsvis så kommer nog nästan samtliga ömsesidiga livbolag tvingas till återtag. Detta betyder att väldigt många pensionsförsäkringar blir mindre värda i årsbeskeden och dom som får pensionsutbetalningar får mindre pengar utbetalda. Även här så är det nog många pensionärer som kommer få se fram mot just sänkta pensioner från avtalspensioner och egna pensionsförsäkringar. En traditionell pensionsförsäkring är ju tyvärr ingen mirakelprodukt som ger en återbäringsränta per automatik på ett par procent om året utan det är den långsiktiga avkastningen från livbolagens tillgångar som avgör avkastningen. Går börsen ned 50% så skall man nog vara glad med et återtag på några får procent.

Den genomsnittliga pensionären kommer kanske få en 500-800kr mindre i månaden före skatt nästa år. Tråkigt men sant.

Säkerligen så kommer det komma upp förslag om statliga "räddningspaket" för pensionärerna under nästa år. Några politiska partier kommer säkerligen att lägga förslag om att bromsen i pensionssystemet inte skall tillåts lösa ut. Staten skall således skjuta till pengar för att pensionerna inte skall sänkas med dessa hundralappar. Mao låna pengar av framtidens pensionärer för att öka pensionerna för dagens pensionärer. Anja Pärson, Carolina Kluft, Cristoffer Stockman och 23-åriga Lisa Andersson i Vimmerby får då betala ränta på dessa pengar under deras liv då det ökar statsskulden. Min personliga uppfattning om detta, men det är väl för att jag är färgad av min ringa ålder är att det är "helt åt helvete". När nu 70-80 talister drabbas i högre grad av andra av de all mer bromsande ekonomin så tycker uppenbarligen många att man dessutom skall låna pengar och ge till sina föräldrar och mor och farföräldrar.

Jag är personligen innerligt trött på åsikterna om att dom som byggt upp detta land självfallet skall ha en bra tillvaro som pensionärer. Det sistnämda håller jag med om men problemet som många inte inser är att dagens pensionärer i tillräckligt hög grad inte sparat pengar i statsfinanser och livbolag för detta ändamål. Man kanske gnäller för att man "bara" får ut 70%-80% av sin slutlön när man blir pensionär hur skall man då kunna förverkliga sitt liv som pensionär? Vad många då glömmer är att denna summa kanske är 10 ggr så stor som den första månadslönen man fick på bruket eller som tjänsteman på televerket. En kanonutveckling ju!

Man kan tyvärr inte trolla med pensioner "barnen" måste antingen betala eller så måste det finnas pengar i en kassakista att ta av. Finns varken den ena eller andra då får man helt enkelt dra ned på pensionerna. Det är verkligen trist givetvis men vad är alternativet? Man kanske också bör lägga till att konungariket Sverige utöver detta också dragit på sig en statsskuld på 1100mdr sedan slutet av 60-talet. Även denna skuld skall "ungdomarna" betala.

När vi nu sedan ett antal år har ett av världens bästa och stabilaste pensionssystem så måste vi lita på systemet med dess bromsar och även pensionärer likt alla andra medborgare måste kunna dra sitt strå till stacken för att hålla statsfinanserna i skick. I Sverige har vi det trots allt väldigt bra trots att pensionerna kanske måste sänkas med 500kr i månaden. Det är nog vad genomsnittsindividen bland den arbetande befolkningen också kommer få i löneminskning nästa år om vi tar hänsyn till den ökade arbetslösheten.

Grekland, till viss del Spanien och Frankrike exempelvis dom riskerar en fullständig systemkollaps av det skälet att man inte har några pengar alls i buffert, höga pensionsåtaganden och dessutom ett obefintligt privat pensionssparande.

tisdag 20 januari 2009

Lycka till Obama!

Idag får Amerikas Förenta stater en ny president så jag tar tillfället i akt att önska ett varmt lycka under din mandatperiod i "baracken", förlåt Visa huset....

En kommentar från föregående inlägg

Ok jag tror jag fattar Läste inlägget om investmentbolags utdelning. Är inte 44kr en jäkligt låg värdering för en aktie som man vet med all bestämdhet delar ut typ 5kr om ett par månader, vad är det jag inte förstår?

Kortfattat kan man säga att ett investmentbolag är en påse pengar varken mer eller mindre. Delar man ut pengar så krymper pengapåsen och företaget blir mindre värt och får man pengar så växer påsen. 5kr i årets utdelning säger egentligen ingenting om kursen på en aktie om den skall vara 30kr eller 100 kr. Den stora frågan är företaget X förmåga att genomföra framtida utdelningar.

Denna påse med pengar som investmentbolagen sitter på kan sedan investeras på många olika sätt. Man kan köpa börsnoterade aktier som Industrivärdens innehav i exempelvis Sandvik aktier, Man kan äga ett antal onoterade företag som i fallet Ratos, man kan äga en bit skogsmark som exempelvis Kinnevik gör eller så kan man investera i fonder och flotta hotell i Stockholm som Investor gör. Mao finns det otaliga investeringsmöjligheter för denna pengapåse. Man kan också låna pengar för att köpa ännu mer tillgångar om tillgångarna stiger i värde är det en väldigt trevlig sak att göra om tillgångarna sjunker i värde är det verkligen ingen bra sak att göra.

Storleken på pengapungen bestämmer självfallet vad en investmentbolagsaktie borde vara värd. Normalt sett så handlas också denna pengapåse med en viss rabatt också då bolaget kostar pengar att driva och man kanske ser bolaget som en maktspelare istället för att agera för aktieägarnas bästa.

Ett investmentbolag har själv inga fabriker och bedriver inte någon annan verksamhet än investerings och förvaltningsverksamhet. Ett investmentbolag kan mao inte tjäna pengar eller förlora pengar i egentlig mening. Istället så redovisas bolagens resultat som antingen värdeförändringar av tillgångarna eller om man äger en väldigt stor andel av företagen så måste investmentbolaget ta upp detta innehavsbolags resultat som en form av "pappersresultat". Dagens redovisningssystem har en hel del att önska när det gäller investmentbolag

Då ett investmentbolag inte bedriver någon "normal" affärsverksamhet så har investmentbolag särskilda skatteregler enligt lag. Exempelvis så har bolagets aktieutdelning ingenting med storleken på pengapåsen att göra, inte heller med bolagets redovisade resultat.

Dessa regler finns för att undvika trippelbeskattning utan bara ordinarie dubbelbeskattning dvs innehavsbolagen (ex. ericsson) skall betala skatt på sina vinster oh aktieägarna skall betala skatt på sina vinster i form av utdelningar mm. Investmentbolaget skall bara vara en neutral mellanhand där man normalt sett inte betalar skatt mer än skatt på de anställdas löner. Ett investmentbolag kan också göra omplaceringar av sina tillgångar skattefritt ung som en kapitalfösäkring. Däremot så är mottagna aktieutdelningar skattepliktiga samt 1,5% som ett schablonvärde på aktie där man äger mindre än 10% av företaget. Man får sedan göra avdrag för bolagets alla kostnader och ränteutgifter samt att bolagets egen aktieutdelning är avdragsgill.

Investor som idag lade fram sitt bokslut har givetvis en massa börsaktier likt ex. Industrivärden men man äger också ett antal helägda företag som måste betala "vanlig skatt" men man har också ganska höga kostnader på lite drygt en halv miljard man har också delat ut lite mer pengar de senaste åren än vad man har varit tvungen till och har därigenom kunnat buffra upp en skattekredit som man nu väljer att utnyttja genom att sänka sin egen utdelning till 4 kr per aktie eller ca. 3,1Mdr mot att man tagit emot 3,8Mdr från sina kärninnehav i utdelningar. En för mig förvånansvärt snål utdelning med den uppbyggda skattekrediten som jag uppenbarligen inte hade full koll på. Men snålheten kan säkerligen kommer väl till pass dessutom så har ju Investor inga scania aktier att erhålla utdelning från den kommande våren. Denna "snålhet" tror jag inte att ex. Industrivärden kommer genomföra utan här får nog ägarna större andel av pengapåsen att förvalta själva. Det är också stor risk att Industrivärdens pengapåse kommer krympa rejält då innehavsbolagen säkerligen tillför Industrivärden mindre än vad man själva kommer dela ut.

När dessa 4kr per aktie delas ut så kommer Investors pengapåse minska och kursen kommer gå ned lika mycket. Utdelningar är absolut inga gratispengar utan ett resultat av tidigare gjorda vinster i företagen.

måndag 19 januari 2009

Bokslutstider

Så här några veckor efter årsskiftet så är det många som brottas över årsbokslut och årsredovisningar. Många egenföretagaren som gör sina sammanställningar och många tjänstemän som drar sitt strå till stacken inom företag, myndigheter, idrottsföreningar, landsting, bostadsrättsföreningen och landets kommuner. Många sliter nog sitt hår med excelfiler och trilskade ekonomiredovisningsprogram kan jag tänka mig.

Även bland de börsnoterade så är det nu givetvis också bokslutstider och de första årsboksluten läggs fram under denna vecka. Om man är börsnoterad som företag så är det egentligen fem tillfällen på ett års som man måste kommunicera med omvärlden utöver löpande information vid större händelser. Dels är det fyra stycken kvartalsrapporter där bokslutet är kvartalsrapporten som redovisar hur det har gått för de sista tre månaderna på året. Utöver dessa kvartalsrapporter så är bolagen också skyldiga att ta fram en årsredovisning med fördjupad information om företaget. Det som affärspressen mest brukar vara intresserade av i årsredovisningarna brukar vara hur mycket ledningen har fått i lön, vilket jag kan tycka är lite trist. Årsredovisningarna får vi vänta på någon månad eller två.

En sak som skiljer bokslutet från de andra kvartalsrapporterna är att i bokslutet så presenteras styrelsens förslag till aktieutdelning till aktieägarna. Det är en intressant samlad punkt och en ganska stark indikator om vad styrelsen i det aktuella företaget tror om framtiden samt också hur man ser på företagets ekonomiska ställning.

2008 års bokslut kommer nog överlag inte vara någon direkt munter läsning för de sista tre månaderna. Konjunkturen har som bekant mer eller mindre kört in i väggen samtidigt som många företag fortsatt har kvar en hög kostnadsnivå och stora lager som förhoppningsvis blir bättre lite längre fram. Många företag kommer ta stora engångsposter som nedskrivningar som har med nedläggningar, strukturprogram och strategiska övervägningar att göra. Vi kommer säkerligen också få se nedskrivningar av goodwill, aktietillgångar och fastighetsvärden.

En annan sak som lär tilldra intressen är effekterna av den stora valutaturbulens som varit. Många företag kommer få ökad omsättning av detta samtidigt som också många företag har sin huvudsakliga upplåning i Euro, det sistanämnda är inget vidare kul idag.

Säkerligen kommer detta återspegla sig i att en hel del företag kommer sänka sina aktieutdelningar till detta år (kanske en tredjedel av företagen?) även om det nog ändå blir vanligare att man håller kvar sin utdelning får man tror om man är optimist. Extrautdelningar och inlösenprogram lär nog dock lysa med sin frånvaro.

Mest intressant blir säkerligen bankernas rapporter för hur står det egentligen till med kreditförlusterna i fjärran länder men även hemma här i Svea rike och i hur stor omfattning bankerna vågar "trixa" med att klassificeringar på sina obligationsportföljer för att undvika nedskrivningar.

Som alltid är Investor en av de allra första att redovisa sitt bokslut, det blir tillgängligt i morgon. Även om Investor i år tillhör de företagen som är bland de relativa vinnarna mycket tack vare försäljningen av Scania så lär det knappast flyga direkt mycket champagnekorkar från arsenalsgatan i Stockholm, i samband med bokslutet. Kärninvesteringarna har överlag gått ned ordentligt på börsen (med undantag av Scania då) och säkerligen så tvingas man nu också genomföra ganska stora nedskrivningar inom EQTs fonder och Investor Growth Capital. Sedan ger det sig om Gambro återigen börjar tjäna pengar så att man har råd att betala räntan på sina lån och samtidigt öka det egna kapitalet. Investors finanser är som sagt starka och många innehavsbolag höjde sina utdelningar i våras så jag gissar att aktieägarna blir berikade med en höjning av aktieutdelningen till kanske 5kr per aktie. Investors är ju också intressant då VDn Börje Ekholm tillhör kategorin som är ganska frispråkig i rapporterna med sitt VD ord.

fredag 16 januari 2009

Tidsaspekter på ägande

Igår läste jag en ganska intressant amerikanskt diagram (Källa: Skagen fonders statusrapport) som redovisade studier över hur länge den genomsnittlige ägaren av aktier äger just sina aktier. Den första slutsats på lång sikt man kan dra är att ägandetiden går ned i perioder när börsen går bra och sedan vid kraftiga nedgångar så äger genomsnittsindividen sina aktier längre tid. Dvs när börsen går upp så är det roligare att köpa och sälja aktier medan folk glömmer bort sina aktier när det går ned och stoppar dom i byrålådan. Låter inte som någon klok strategi egentligen och i Sverige är väl fortsatt LBI international ett av de mest ägda företaget i mindre poster? Det företaget hette förr i tiden Framfab eller fusionspartnern Information Highway.

I den senaste årets nedgång så har detta historiska mönster inte alls varit likartat mot historien utan nu har istället ägandetiden av aktier fortsatt att falla under nedgång och den genomsnittliga tiden som man är ägare av en viss aktie är nu ca. 7 månader, folk har mao sålt aktier som aldrig förr. Många drar säkert slutsatsen att detta har med informationsutvecklingen när köp och säljknappen bara är ett tryck bort är det säkerligen så att handeln ökar. Det har också de senaste 40 åren varit en strukturell nedgång i innehavstiden då man för 40 år sedan ägde sina aktier i genomsnitt 8 år ungefär. Men däremot är det en myt att folk inte kunde handla aktier intensivt förr, under 20-talet exempelvis så var innehavstiden av aktier precis lika kort som idag. Måste varit synnerligen goda tider för telefonbolag och postverk kan jag tänka. En annan slutsats man nog kan dra är att de som köpte aktier under 60-70 talet säkerligen allt som oftast gjorde väldigt bra affärer med samma aktier i upp mot 10 år. Undrar om dagens kortsiktiga ägare gör lika bra affärer? I nedgång säkerligen bättre, men i nästa uppgång? Men när det vänder är väl långsiktigt aktieägande en nästan utrotningshotad sysselsättning.

Nej nu skall jag gå ut i skogen och springa lite

torsdag 15 januari 2009

Tankar om Volvo

Landets alla aktieanalytiker är enligt media i genomsnitt rörande överens om att landets största företag AB Volvo är det allra sämsta företaget av alla på börsen man kan köpa aktier idag i medan Hennes och Mauritz är det företag av de största som är mest värt att köpa aktier i. Huruvida man skall gå på dessa stureplanstips eller göra tvärt om återstår att se.

Det kanske är lätt att förstå analytikerna om att AB Volvo är ett företag i kommande stora problem. Fordonsindustri, kundfinansiering, konjunkturkänslighet, stor exponering mot USA, stor nettoskuld och allt annat så man behöver nog knappast ens ha ett längre ringfinger än pekfinger för att förstå att här blir det problem, riktigt stora problem för företaget. Sedan är det väl upp till stureplanseliten att uttala om hur mycket av svårigheterna som är inprisade i aktiens pris uppenbart så tror dom att så inte är fallet.

Samtidigt som AB Volvo är landets största företag så är det också ett synnerligen spännande företag för att det är så oerhört komplext i sin struktur. Man kan nästan ställa sig frågan om vad är Volvo egentligen för företag? Frågar man folk på stan så är det väl ett lastbilsföretag, eller?

Direktör Johansson är nog nästan om man vill spetsa till skulle jag vilja säga mer investmentbolagsdirektör än lastbilskung och det är detta som gör AB Volvo så intressant då den pågående krisen säkerligen kommer att förändra AB Volvo från vad det är idag till något annat i framtiden. Precis på samma sätt som Ericsson och ABB genomgick stora förändringar i perioden 01-03 och Grängesbergsbolaget under 70-talet så kommer Volvo förändras de kommande åren. Långsiktigt är det min uppfattning att stora förändringar som för dessa svenska nationalklenoder inte alls behöver vara negativt, tvärt om får man ofta en mindre men mycket livskraftigare kärna. ABB exempelvis är nog idag ett betydligt starkare och bättre företag än vad det var för 10 år sedan om än helt annat och lite mindre.

Så vad har nu Direktör Johansson i tomtesäcken i detta värdefulla företag. Självfallet först och störst Volvo Lastvagnar. Lastbilar och man är en av de allra största i världen med varumärken som Volvo, Mack, Renault och Nissan Diesel mm. Verksamma i hela världen, globalt.

Sedan har vi ju systerprodukten Volvo Bussar som tillverkar just bussar och Volvo Construction Equipment som är bolaget som gör Volvos anläggningsmaskiner. Sedan finns här Volvo Penta som är en ledande tillverkare av större båtmotorer och Volvo Aero som gör flygmotorer, Aero som fick in ordrar på 40Mdr som gäller i 40 år. Till denna verksamhet så finns Volvo financial Service som är en bank där Volvos kunder kan låna pengar för att ha råd att köpa en lastbil eller hjullastare. Det är en verksamhet som är superkul för aktieägarna att ha när det är goda tider men säkerligen väldig tråkig verksamhet när det är bistra tider som nu och ordet kreditförluster kan böja dyka upp i redovisningen.

Tidigare så fanns också Volvo Personvagnar (personbilarna) inom koncernen men denna verksamhet är såld sedan flera år. Som tur är kan man tro med en enorm global överkapacitet mot efterfrågan, men man har fortsatt väldigt många verksamheter med gemensamma intressen. Man har ett bolag som tar hand varumärket Volvo, bolag som samarbetar när det gäller framtidens bränslen, växellådor och sådant. Så även om man är två skilda bolag har man fortsatt många beröringspunkter. Många AB Volvoföretag säljer sina tjänster till Volvo PV och AB Volvo kommer säkerligen med falkögon studera vad som händer med Volvo PV.

Detta ovan är nog verksamheten som är mest känd för de allra flesta. Men det finns mer i Direktör Johanssons gottepåse exempelvis Volvo IT. Det är ett av konungarikets allra största IT konsultfirmor dom säljer sina tjänster till Volvo och Volvo PV givetvis men också väldigt mycket till underleverantörer och många andra företag. Bara "lilla" Volvo IT omsätter 7Mdr(!) och har över 2700 anställda. Men det är ingen direkt lönsam verksamhet som många andra It konsultfirmor de senaste åren, vinsten förra året efter skatt var "ynka" 128Mkr, mycket javisst, men lite i förhållande till omsättning och storlek.

Sedan har vi ett logistikbolag som ser till att produkter blir förflyttade hit och dit. Volvo Logistics omsätter också ungefär 7Mdr och är ett ordentligt stort företag som jobbar med hela den globala fordonsindustrin. Exempelvis säljer man mycket av sina tjänster till general motors. Vinstmarginalerna och avkastningen är rätt knaper i förhållande till konkurrenterna. Men man får väl inte så mycket betalt för att köra Jaguar.

Ett fastighetsbolag skall givetvis också finnas i en investmentbolagsportfölj som Volvo och här är det Volvo Real Estate som äger bokförda fastigheter för 4Mdr. Kanske inte så mycket egentligen men det är väl som ett medelstort börsnoterat fastighetsbolag. Även om börsens större fastighetsbolag är fyra gånger så stora ungefär.

Riskkapitalsatsningar skall man självfallet också ha så AB Volvo äger ett litet "Mini-Ratos" vid namn Volvo Technology Transfer. Dom köpte visst upp något företag härom månaden som gör eldrivna skogsmaskiner. Det egna kapitalet i denna verksamhet är knappt 1 mdr plus lån givetvis som andra riskkapitalbolag. Tro nu inte detta handlar om FoU för AB Volvo för det har man andra bolag inom koncernen som sköter.

Banken har jag redan berört men Volvo är ju så stora att man inte bara ha en bank utan två. En som sköter alla trasaktioner och upplåning mellan Volvos alla dotterbolag och det kanske kan behövas. Båda bankerna ger för övrigt ut obligationslån.

Sedan finns det många flera bolag inom AB Volvo som jag inte berört här och plus då givetvis att man "äger" en världsomseglingstävling Volvo Ocean Race, det kan ju vara en trevlig tillställning med lite global rekreation i varmare länder för direktörer, tjänstemän och arbetare.

Undertecknad äger inte aktier i Volvo men det kanske jag kommer göra i framtiden, det finns som sagt många värden i bolaget. I vart fall skall det bli mycket intressant och se hur Volvo kommer att förändras av denna krisartade ekonomi. För Sveriges väl får vi hoppas att man rullar ut starkare och spetsigare på andra sidan.

tisdag 13 januari 2009

Klart man skall amortera

Det verkar skrivas en hel del blogginlägg om amorteringar bland olika former av "ekonomibloggar " eller vad man nu skall kalla det. Jag tänkte ta tillfället i akt att skriva några personliga rader om just amortering av lån.

För det första så är amortering av lån ingen investering det är en form av sparform och privatekonomisk riskreducering i tider då man har större lån. Man amorterar för att ha mindre lån i framtiden helt enkelt och sparformen består då av att man slipper betala ränta för ett lån i framtiden.

Få individer lever rakt igenom livet utan att ha lån i någon period och det är inte på det sättet att lån per automatik leder till ett liv i armod lika lite som att man blir rik per automatik genom att äga sin bostad. De säkerligen vanligaste lånen för "medelsvenssson" är lån en bostad och lån för att studera. Sedan finns det alltid de som oavsett konjunktur tar lån i sin privatekonomi (pratar inte om lån i affärsverksamhet i denna blogpost) för en massa andra saker. Det kan vara att köpa en snygg BMW, en båt, ett nytt badrum, semesterresan, adoption, tavlor eller köpa aktier. Det är givetvis fullt upp till varje individ att själv bestämma över när och varför man vill låna pengar, såvida man får lån av banken givetvis det är ingen sak som är upptagen på FNs lista över mänskliga rättigheter.

Det är också givetvis upp till var och en att bestämma vilket boende man ex vill ha. Många vill bo i slott andra vill bo i koja. Många vill hyra sin bostad medan andra vill äga sin bostad. Några vill ha stor trädgård medan andra vill bo "mitt i smeten". Vissa vill lägga väldigt mycket pengar på sitt boende medan andra vill bo billigare och lägga pengar på annat. Mao så får man ta sitt ansvar själv men ett grundråd är väl att inte utsätta privatekonomin för allt för stora prövningar då livet består av mer än att bara bo. Men det finns som sagt inget "bästa boende" utan det är mest tycke och smak och kostnad för detta. Självfallet kan sedan bostäder vara dyra eller billiga rent prismässigt som det mesta här i samhället men börja inte spekulera genom din boendesituation i bostäders upp och nedgångar…

Lån skall självfallet betalas tillbaka att låna betyder som sagt att få tillgång till något under en tid och sedan lämna tillbaka det, tillskillnad mot orden "att hyra". Många i Sverige hyr i väldigt hög grad idag sina bostäder av banken trots att man "äger" sin bostad vilket för många är beklagligt och leder till högre kostnader över tiden.

Det finns en mängd olika uppfattning om hur man bör amortera t.ex. ett bostadslån, en affär där den övervägande majoriteten lånar pengar i alla fall när man är i yngre år. Allt ifrån att man "måste" betala av sin bostad på 10 år till att amortera så minimalt det bara går. "Förr i tiden" så var det normala att man amorterade av sin bostad på 30-40 år dvs man köpte sin bostad när man var 25-30 år och sedan så hade man betalat av den till man inte längre hade några inkomster längre (pensionen). Detta är i grunden en enligt mig sund inställning och en sittuation där man inte behöver barskrapa sig. Lånar man ex. 1 Mkr och amorterar av detta på 40 år så innebär detta att man amorterar knappa 2100kr i månaden, 30 år 2700kr i månaden på en miljon.

Självfallet så är livet i olika faser. Ibland är räntan låg, inkomsterna höga man har gjort en stor vinst på gamla aktier. I de fallet bör man självfallet amortera mycket. Ibland är man föräldraraledig, låga inkomster, höga räntor och då kanske man inte bör amortera för alla pengar man har. Man skall vara rädd om sin likviditet också då det är dumt att springa till banken för att man inte har råd att måla om huset. Men över tid så tycker jag att man bör hålla sig till de gamla tumreglerna om att amortera av sin bostad under ett yrkesliv eller kanske lite snabbare snabbare.

Så är idag inte fallet bland oss svenskar. Den siffran jag hört är att genomsnittlig amorteringstid idag är ca. 90 år. Det betyder att ett lån på miljonen amorteras med 925kr i månaden i genomsnitt på bankernas låneavier.

Jag tänkte jag skulle visa vad det skiljer mellan att betala av sitt hus på 30 år respektive 90 år, vissa kanske uppfattar detta som ytterheter, andra inte. I grunden så har vi Kalle och Lotta som är 30 år som köper en bostad och lånar en miljon kronor sedan har vi grannarna Sören och Sigrid som i samma ålder köper en likvärdig bostad och också lånar en miljon kronor. Båda två paren bor här lyckliga tills dom fyller 70 år (40 år) då dom säljer sitt hus.

Kalle och Lotta amorterar som medelsvensson dvs dom betalar av sin lånade miljon rakt på 90 år dvs 925kr i månaden. Sören och Sigrid amorterar sin miljon på 30 år dvs 2778kr i månaden.

När båda paren sedan efter 40 års lyckligt äktenskap säljer sin bostad så har Sören och Sigrid inga skulder kvar givetvis, dessa blev dom av med för 10 år sedan medan Kalle och Lotta har 566 000kr kvar av sitt lån. Den förmodade inflationen har väl "ätit upp" Kalle och Lottas lån en hel del men likväl har dom 566 000kr kvar av sitt lån. Kanske har dom bränt mer pengar på semester och mingvaser eller så kanske dom sparat i aktier mer, vem vet.

Sören och Sigrid har under dessa 40 år betalat 775 000kr i ränta om den genomsnittliga räntan är 5%. Kanske är det lågt, kanske högt och visst finns det ett ränteavdrag också som jag inte tar hänsyn till. Den totala kostnaden för att låna 1 Mkr uppgår således till 1 775 000kr på 40 år.

Kalle och Lotta som amorterade på 90 år, dom har under dessa 40 år betalat 1 567 000 kr i ränta plus att dom har en restskuld när huset säljs på 566 667kr. Den totala kostnaden för att låna en miljon är såldes 2 566 6667Kr hypotetiskt hyfsat exakt.

Skillnaden mellan Sören och Sigrid och Kalle och Lotta i bara ränta (har inte räknat med att Kalle och Lotta har sparat pengar sedan deras hus var amorterat och klart) är under dessa 40 år är 791 667kr eller 19 792 kr om året eller hela 1649 kr i månaden(!) under åren i bostaden. Lägger man till amorteringen så är mao amorteringen plus merkostnaden i ränta nästan samma som Sören och Sigrids amorteringskostnad! (200kr i mindre). Så över tiden i huset betalar dom lika mycket ty det man inte betalar i amortering det får man betala i ränta i stället över tiden ….plus då restskulden på 566 000kr.

Denna bloggpost handlar inte att jag tycker man bör göra si eller så, utan mer om att bestämma sig för hur man vill ha det i sitt eget liv. Det finns som sagt många andra faktorer att ta hänsyn till också givetvis som inte är belyst ovan. Flyttar, separationer, bostadsvinster och förluster, finansiella tillgångar, arv, spara pengar i andra tillgångar istället för att amortera och allt annat. Men min åsikt är att man alltid just skall amortera sina lån som man har i privatekonomin hur mycket och i vilken takt är upp till var och en men kom ihåg att priset på bostaden inte har något med amorteringstakt att göra…

måndag 12 januari 2009

Vikten av ett gott kassaflöde


Häromdagen läste jag på internet om en individ som ville börja investera i fysiskt guld. Han eller hon hade inga direkta sparpengar men däremot så ägde individen en bostadsrätt där marknadsvärdet av denna var högre än vad individen hade i lån på bostadsrätten och individen kunde då tänka sig att låna lite pengar för att köpa just guld i sin ädlaste form.

Det finns flera skäl till varför guld möjligtvis kan komma att bli en god investering de kommande åren. Det finns en underliggande finansiell oro och en stor (i alla fall i USA och GB) monetarisering av många skulder vilket om några år kan komma att utmynna i inflation såvida inte "pengaförandet" är större än monetariseringen. Så guld har mao många fördelar som investering inte minst i tider av just inflation och finansiell oro då ett kilo guld i idag är värt ett kilo guld även i morgon tillskillnad från en hundralapp, aktie eller obligation som kanske inte är värt en hundralapp i morgon. Dock så har ju guldet redan haft en ganska fantastisk utveckling de senaste åren, exempelvis så har vigselringar blivit mer än dubbelt så dyra sedan jag själv köpte två stycken. Inte kul att gifta sig idag inte, i jämförelse mot ett par år sedan. Personligen har jag dock ingen direkt uppfatttning om guldet är svindyrt eller snorbilligt.

Ett problem som dock uppkommer i en situation som ovan där en individ i stort sett lånar pengar för hela köpesumman i guld är att man måste betala ränta. Låt säga att individen i detta fall lånar en summa pengar med sin bostad som säkerhet och köper te.x. 100 st guldmynt för att göra det enkelt för oss. I detta fall måste man då betala ränta och amortering på sina lån. Det troliga i detta fall är nog att individen har lånet i sin privatekonomi. Detta ger mindre utrymme att spara pengar eller amortera än vad som var fallet innan lånet togs upp. Men i gengäld så äger ju individen hundra guldmynt.

Guldet i sig och ex. en fastighet som man själv bor i ger ju ingen löpande avkastning. De hundra guldmynten blir varken fler eller större utan förhoppningen från investeraren är att priset på guld skall komma att stiga så att investeringen blir mer värd. Dock måste man som sagt betala ränta. Om investeringen i sig själv skall bära sig så måste man helt enkelt sälja av en tre-fyra guldmynt i alla fall första året för att just betala räntan. Investeringen i guldmynt måste helt enkelt vara så bra att 96 guldmynt om ett år är som 100 guldmynt idag… annars blir en förlust. Precis likadant är det med ett hus och ett huslån, låneräntan är som sagt en kostnad.

En investering som aktier, hyreshus, skog, åkermark exempelvis har fördelar då aktier allt som oftast ger en löpande ström av kontanter i form av utdelningar, intäkter eller råvarutillväxt. Denna ström av värden är givetvis osäker så att låna allt för hårt även för aktier kan vara riskfyllt med uteblivna utdelningar, nedgångar, nyemissioner osv.

Ett bra alternativ till köpa guldmynt för lånade pengar idag kan vara att amortera sina eventuella skulder. Det ger större utrymme att köpa guldmynt eller andra former av investeringar i morgon. Kanske blir detta sämre avkastning, kanske blir det bättre. Om man inte vill amortera så mycket så kan det nog vara bra att investera med dina likvida medel istället för att öka dina lån. Tänk dock på att hålla din privatekonomiska soliditet, kassaflöde och likviditet i gott skick. Så att du klarar av både lite ras på bostadsvärden, hyreshöjningar, aktienedgångar, elprischocker och högre räntor. Själv har jag inga guldtackor i byrålådan mer än lite smycken kanske värda ett antal tusenlappar. Men vem vet kanske dessa blir värda en förmögenhet i framtiden?

På bild, älgar på is

Bingolotto på börsen?

Uppenbarligen så finns det gott om spelmissbrukare som handlar "värdepapper" med varandra.

Vostok Gas var Lundinsfärens kontrollbolag för sfärens inflytande i det ryska bolaget Gazprom. I bolaget har det funnits en ganska kraftig belåning som bara blivit allt mer besvärande då Gazproms aktie haft mycket stora kursfall. Bolaget tvingades till slut sälja större delen av sina Gazpromaktierna då man blev överbelånad till sitt låneavtal. En stor del av aktieinnehavet försvann och till slut så ville inte bankontakten låna ut pengar längre utan bolagets affärsidé att ha ett belånat strategiskt innehav i Gazprom försvann mer eller mindre. I det läget beslutade bolaget ett strategiskt beslut att avveckla sig själv och dela ut ett obelånat innehav av Gazpromaktier till aktieägarna och därefter avveckla bolaget, packa ihop och avnotera bolaget. Ett enligt mig klokt beslut då det sparar kostnader åt aktieägarna då de enda tillgångar man kunde förvalta var just obelåande Gazpromaktier.

Först så missuppfattade "marknaden" informationen om den aktuella X-dagen för utdelningen och handlade aktien för samma pris som innan utdelningen. Givetvis börstoppades bolaget och informationen gick ut om att bolaget i stort sett ar värdelöst men sedan dess har marknadens aktörer hållit på och handla en aktie som i stort sett är just helt värdelös som än på några tiotals ören.

Det märkliga i sammanhanget är att bolaget även nu flera dagar efetr att informationen är känd fortsätter med våldsamma svängningar hela kronor upp och ned...

Frågan är om inte börsen i situationer som dessa bör helt enkelt stoppa all handel, förklara läget och sedan dela ut ev. likvid när bolaget är likviderat. Men som sagt det verkar finnas många spelmissbrukare och jag har full förståelse för att bolagets VD nu har sålt av sina aktier, han får väl trösta sig med att han har kvar inlösenaktierna där bolagets tillgångar finns.

lördag 10 januari 2009

Varför desssa enorma obligationsskillnader?

Obligationer tillhör till tillgångsklass som överlag utvecklats mycket bra det sista halvåret. Främst gäller detta då statsobligationer av olika slag vilket har samband med de kraftiga räntesänkningar som genomförts samt också en betydande riskaversion mot alla former av riskfyllda tillgångar som aktier exempelvis.

Räntan på statsobligationer är idag väldigt låg (och extremt låg i USA) och i Sverige får man idag betalt med en årlig ränta på 2,13% om man väljer att binda sina pengar i en statsobligation som gäller i 5 år. Detta omvandlar en hundralapp till 113kr på det får i alla fall inte mig att bli direkt upphetsad och investeringsvillig. Man kan också ställa sig frågan om en sjunkande ränta på statsobligationer egentligen är speciellt logiskt då de flesta stater idag väljer att skuldsätta sig allt hårdare genom massiva statliga stödpaket och statlig konsumtion (infrastruktur exempelvis). Precis som man som privatperson skuldsätter sig allt mer i relation till inkomster och säkerheter så borde väl banken vara allt mer benägen att höja räntan då kreditrisken ökar?
Men detta verkar inte gälla idag..

Amerikanska statsobligationer med enormt låga räntor samtidigt med en allt mer tilltagande skuldsättning av landets finanser känns allt mer som en bubbla.

Samtidigt är det också så att en annan del av obligationsmarknaden har fått se stigande räntor och sjunkande priser på obligationer. Främst gäller detta något längre företagsobligationer och förlagslån till banker. Gamla sanningar där räntenivåer på olika former av obligationer normalt sett brukar följa varandra med ett riskpåslag givetvis verkar idag inte heller gälla. De sämre tiderna för de flesta typer av företag har fått ränteplacerare att fly företagsutlåning lika mycket som aktier.


Häromdagen så passade jag på att byta fonder i undertecknads olika försäkringsinnehav (några pensionsförsäkringar av olika slag såsom PPM mm), vilket ine direkt händer så ofta. Själv tillhör jag den kategorin som ofta vill ha både räntebärande och aktiefonder samtidigt om än i lite olika omfattning givetvis. Men det känns ändå bra att övertiden ha lite av "gungorna och karusellerna" så man i alla fall kan glädja sig åt något. Idag har jag överlag liter mer aktier och lite mindre räntebärande.

I PPM valde jag denna gång att ha räntedelen, hälften i en fond som placerar i företagscertifikat (kort räntefond) och den andra halvan i just lite längre företagsobligationer (se ovan). Den sista fonden är nog inget som en teknisk analytiker skulle valt om man säger så..

Fondens största innehav är idag obligationer till ex. Stena, Danske bank och Handelsbanken. Visst kan sådana företag uppfattas som mycket riskfyllda men det känns ju ändå mer säkert i sådana fall med obligationer än med aktier.

torsdag 8 januari 2009

Jämten och Banken

Klockan är 6 på morgonen och jag sitter på tåget på väg till jobbet och detta inlägg kommer inte kunna publiceras innan i kväll. På morgonekot på radion meddelas det att Handelsbanken kan komma skriva ned en stor kreditförlust på knappa miljarden till följd av utlåning mot aktier och fastigheter till Mats O Sundqvist. Att även Handelsbanken skulle tvingas ta kreditförluster mot Mats O Sundqvist var nog inte helt oväntat utan mer känd information då man varit en av de största utlånarna till Sundqvist och hans olika bolag främst mot Sundqvist olika aktieinnehav inom Handelsbankssfären . Dessutom har det uppenbarligen varit en ordentlig ordning bland Sundqvists alla tillgångar och pantförskrivningar mellan de tre bankerna Dnb Nor, Carnegie och Handelsbanken.

Gissningsvis så handlar Handelsbankens lån främst tre olika tillgångar, dels Mats O Sundqvist helägda fastighetsinnehav och sedan AB Skrindans stora aktieinnehav i SCA och AB Landå (dotterbolag i Skrindan) aktieinnehav i AB Industrivärden. Både SCA och Industrivärden har haft en ganska medioker kursutveckling så jag kan tänka mig att belåningen på dessa båda innehav är synnerligen ansträngd, främst Industrivärden där Sundqvist köpte Industrivärden mycket dyrt i relation till dagens kurs och det är säkerligen här som Handelsbankens problemkredit sitter.

Utan att vara helt hundra insatt så verkar det som posten i Industrivärden (6:e största ägare om jag inte minns fel) idag fortfarande inte är realiserad. Rent logiskt så borde Handelsbanken ha övertagit innehavet som en pant för ett för stort lån och därmed så är en synnerligen intressant situation då Industrivärden i sin tur är största ägare i Handelsbanken.

Handelsbanken kan givetvis sälja av sina Industrivärdenaktier i egen bok rakt av men det har man hittills vad jag tror inte gjort ett annat alternativ kan ju vara att lånet till Sundqvist finns kvar och AB Landå fortsatt äger aktierna och SHB nöjer sig med att Sundqvist betalar räntan genom Industrivärdens aktieutdelning. Ett annat intressant alternativ om nu aktierna finns i Handelsbankens ägo kan ju vara att dela ut innehavet i Industrivärden till Handelsbankens aktieägare ung som Handelsbanken en gång i tiden delade ut fastighetsbolagen Drott och Näckebro som blev i handelsbankens ägo under fastighetskrisen på 90-talet. En utdelning av Industrivärden aktier skulle då medföra ett gratis "återköp" för Industrivärden som då får aktier i sig själv med ökat substansvärde som följd eller att Industrivärden säljer aktier i sig själva för att minska sin skuldsättning.

Spännande som sagt och även SCA har ju mängder med Industrivärdenaktier och en belånad Mats O Sundqvist bland storägarna. Vad blir det egentliga slutresultatet av dessa olika korsägande och belånade aktieinnehav?

onsdag 7 januari 2009

Vågar du anta utmaningen?


Jag är egentligen inget stort fan av nyårslöften och har egentligen aldrig haft några löften att försöka leva upp till.

Däremot tänkte jag själv försöka ta mig i kragen på ett område, fysisk aktivitet. Nu är det ju inte så att jag direkt skulle vara någon fullständig soffpotatis som inte klarar av att jogga några kilometer men däremot har jag de senaste åren tränat betydligt mindre än vad jag egentligen skulle vilja, innerst inne. En gång i tiden har jag ju trots allt var ganska vältränad men man kan ju inte leva på gamla meriter i all evighet så att säga. Skriva blogginlägg och läsa böcker blir man ju inte bättre tränad av direkt.

Så vad skall vi nu göra åt detta? Jag tänkte ta upp en gammal klassiker för undertecknad, träningsdagboken Här har ju det hänt en hel del de sista åren som är ganska kul. Idag på nu på kvällen så har jag registrerat mig på sidan www.funbeat.se Funbeat är en form av facebook för svenska motionärer där man registrerar sig själv (gratis givetvis) man skriver ned hur man har tränat (välj bland hundratals aktiviteter), man kan tom "tanka in" GPS filer, pulsmätare, lägga upp en bild eller bara skriva inlägg hos andra, hitta träningskompisar eller skryta lite om senaste cykelturen, lägga upp en träningsprogram eller bara rita in senaste promenad slingan. Verkligen kul och man kan både vara anonym och öppen.

Så nu hoppas jag att ni kära bloggläsare kan hjälpa till och stötta undertecknad och håller lite koll på mig så jag inte slappar till mig. För att vara lite proaktiv så skall jag här ge en utmaning till alla ekonomibloggare och andra bloggläsare. Registrera dig på www.funbeat.se Sedan har jag lagt upp gruppen "ekonomibloggare och andra aktieägare". Det är låst och mycket exklusiv grupp att få vara med i. Vill du vara med så skicka en ansökan så kanske du blir godkänd

För visst är man lite nyfiken? Hur långt promenerar egentligen finanskvinnan i veckan? Hur står det till med cykelträningen för "hur jag blev rik"-Jakob inför vätternrundan, för du skall väl cykla i år igen? Hur ofta åker egentligen Diversifierad ut i skogen och geocatchar? Hur många promenadslingor har "frisk ekonomi" för sina hundar och katter? Hur snabbt springer egentligen Per Penning? Och skogsarbete räknas också Cornucopia. Sparsamt leverne är det en klippa i löpspåret? och www.hurvikanblirikatillsammans.se klarar han av sitt mål om ett BMI på 22?

Alea iacta est! och var och en efter sin nivå.

äganderätt

För säkert över ett år sedan läste jag en artikel om länderna som över väldigt långa tidsperioder (hundratals år) haft den allra bästa utvecklingen vad avser respektive lands börs och den ekonomiska utvecklingen i stort.

Utan att direkt ha artikeln framför mig och kunna redogöra för vad som stod i den men ett antal saker som var mycket intressant. För det första slog man bort myten att länderna med den högsta BNP tillväxten skulle utgöra den bästa grogrunden för aktieplaceringar, inte alls i själv verket så hade länderna med den högsta BNP tillväxten många gånger en högst medioker avkastning på sin börs sett över lång tid. Men inte heller är det så att länder med mycket dålig BNP tillväxt är en bra investering givetvis. Den bästa grogrunden var en jämn och lugn BNP utveckling i kombination med lägre inflation. Dvs ung som vi i Sverige haft det de senaste 100 åren.

Vad var då annars receptet för en god långsiktig avkastning?

Det var egentligen ganska logiska slutsatser men ändå något som diskuteras mycket sällan. Istället odlas fortfarande myten om att hög tillväxt ger hög avkastning. En viktig faktor är att man skall undvika att vara med i krig den är ingen bra faktorer för god långsiktig aktieavkastning om man däremot hamnar i krig så skall man se till att vara på den vinnande sidan. Att vara tysk aktieägare i början av 1900-talet var ingen höjdare om man säger så. En annan viktig faktor är demokrati. Ett diktatoriskt styre är inget bra tecken om man vill göra investeringar. En stark äganderätt är också av allra största betydelse självfallet då man inte direkt få någon god avkastning om staten förstatligar företag, exaporierar fastigheter eller marktillgångar på löpande band. Tänk bara om någon annan skulle komma och hugga ned din skog eller ta över ditt hus!

Just äganderätt är något som för oss svenskar är av stort historiskt intresse när det gäller företag. I slutet av 1800-talet var ett av Sveriges största företag företaget BraNobel (en förkortning av Bröderna Nobel). BraNobel hade ca. 50 000 anställda och var ett svensktägt bolag och ett av de allra största företagen alla kategorier i Ryssland och verksamheten var olja och gasproduktion. Det var givetvis en stor prestation att två bröder Nobel (dock inte brodern Alfred nobel som bara var aktieägare) att bygga upp en sådant stort företag. Enligt Wikipedia utgjorde BraNobelaktier ca. 12% av Alfreds Nobels donation för Nobelpriset så för Alfred var det ett mycket viktigt innehav fram till hans död.

Tyvärr finns inte BraNobel kvar idag. Företaget förstatligades rakt upp och ned i samband med den ryska revolutionen där Rysslands i stort sett hela privata näringsliv och aktieägande försvann över en natt. Mycket av industrin dog mer eller mindre medan exempelvis oljetillgångar levde vidare. Det som en gång i tiden såldes ägdes av främst svenska aktieägare är idag främst ett statsägt Gazproam (där familjen Lundin också har en minoritetspost).

Även Sverige har ju inte heller ett fläckfritt förlutet. Kung karl XI lade beslag på mängder av privata tillgångar som en räddning efter att statsfinanserna kört fullständigt i botten

Vem litar du på i framtiden? Litar du på Putin? Litar du på Obama? Litar du på pensionsystemet?
MediaCreeper