Aktier vs. amortering ur ett kassaflödesperspektiv

Sin vana trogen slår riksbanken inte till med några stora överraskningar utan fortsätter sista tidens trend med att i sakta mak höja den svenska reporäntan i takt med att de svenska konjunkturen förbättras. Denna trend kommer fortsätta en bra bit framåt och riksbanken ser inte några direkt stora moln vid horisonten utan trenden på räntan är kort sagt upp för att Sverige långsiktigt ska uppfylla sitt inflationsmål om 2% per år.  

Räntenivån påverkar oss alla, vare sig vi har lån eller inte, bor i hyresrätt eller slott, arbetar eller är pensionärer. En höjd ränta medför att det blir dyrare att ha lån, avkastningen på sparande blir större, det blir lite dyrare för företag att genomföra investeringar och man får lov att räkna med hyran för den som bor i hyresrätt kommer öka i lite snabbare takt, pensionsbolagen får lättare att uppfylla sina garanterade åtagande och tusen andra faktorer som sagt. En höjd ränta har kort och gott en åtstramande effekt även om vi nog ännu inte direkt är på de nivåer att det är direkt mycket till åtstramning.

Vad som mest hänt att är att den svenska krona har stärkts mot de flesta andra valutor vilket inte är direkt konstigt då vara statsfinanser är bättre än på många andra håll, vår tillväxt är bland de bättre och nu även en lite högre räntenivå än många andra länder i vår närhet. Svenska statsobligationer har därmed blivit synnerligen poppis bland ränteinvesterare i relation till mer riskfyllda Euroditon.

För investeringar i aktier påverkar också räntan förstås. Allt annat lika så innebär en högre räntenivå att vi får ett högre avkastningskrav dvs det blir rimligt med lägre p/e tal och högre direktavkastning  på våra aktier när räntan stiger då vi kan få avkastning på annat håll. Omvänt när vi har en låg ränta så är det förstås rimligt med högre p/e tal och lägre direktavkastning. När räntan är under procenten stimuleras vi i att ta risker som sagt. 

Även som privatperson är min uppfattning att man till viss del bör hålla koll på förhållandet mellan ränta och aktier. Särskilt de individer som samtidigt har lån (t.ex. bostadslån) och en aktieportfölj. Det mest rimliga jämförelsen att då göra är den mellan den rörliga bostadslåneräntan och direktavkastningen på de egna aktierna. För den som är skuldfri är jämförelsen mot bankboken mest relevatnt. 

Idag är situationen att rörliga bostadslån har en listränta på omkring 3,5% och det är nog rimligt att anta att en välspridd aktieportfölj har någon liknande direktavkastning som bolåneräntan idag. Kassaflödesmässigt innebär detta att det är ett neutralt förhållande mellan aktier och amorteringar som ”sparform”. De två senaste årens extremt glada investeringsdagar är nog att betrakta att ha gått in i en annan fas då räntenivån sakta men säkert återgår mot ett normalläge. Men man behöver väl inte helt springa benen av sig att sälja aktier, men kanske bli desto mer försiktig med ”nya pengar” då amortering blir mer lönsamt ur kassaflödesperspektiv, väl värt att tänka över när vårens utdelningar trillar in i depåer och försäkringar. Om man gud förbjude har rena konsumtionslån så blir det förstås än mer lönsamt ur kassaflödesperspektiv att betala av på dessa lån mot att investera i aktier.

Desto högre räntan de kommande åren når desto högre krav bör vi ställa på våra finansiella innehav av det enkla skälet att amortering blir en allt bättre sparform ur kassaflödessynpunkt. Hamnar vi på räntenivåer på 6% exempelvis så måste vi har mycket god tro på vinst och utdelningstillväxt på aktieinnehav, eller att p/e talen sjunker och direktavkastningen på börsen är mycket hög. Annars blir det helt enkelt ”dyrt”.  Blir det ett mycket stort ”glapp” mellan direktavkastningen på aktier och bolåneräntan kan det finnas skäl att helt sonika sälja aktier och betala av på lån för de som har sådana (alt. sätta in pengar på sparkonton med bunden ränta).

Sedan finns förstås alternativet att både spara och amortera samtidigt. Kanske är detta ett bra råd att ge idag när situationen ser ganska så neutral ut.