måndag 2 februari 2009

Kaffebönan och bönhandlar´n

På Veckans affärs hemsida kan man idag läsa en krönika med rubriken ”avskaffa aktieklippen” och krönikan tar upp ett antal viktiga punkter som man skulle kunna sammanfatta i betydelsen av aktier och varför det är viktigt med riskkapital men också baksidan med en kortsiktig finansiell marknad. I krönikan finns också knepiga åsikter om aktieutdelningar. Aktieutdelningar skall anpassas efter ett företags expansionsmöjligheter, kapital behov och finansiella ställning. Punkt slut Cecila Aronsson!

Det finns också bloggare som kommenterat inlägget, bla onsdagsfonden som är starkt kritisk till krönikan och frågar sig varför ”kapital skall offras på långsiktighetens altare.”

Jag tänkte ta tillfället och ge min syn i lite ostrukturerade tankar.
Kaffebönor är en råvara som handlas förhållandevis mycket runt om i världen och det är ju inte så konstigt då det är en eftertraktad vara. Priset på kaffebönor går som bekant både upp och ned. En mycket bra skörd och priset kanske går ned och ett ökat lattedrickande i världen och priset kanske gå upp. Den finansiella marknaden för kaffebönor är synnerligen viktig och ger bönder möjlighet att planera sin försäljning och intäkter och ger kaffegrossister möjlighet att säkra inköpspriset för bönor och kan då i sin tur planera för priset på kaffepaket till affären. Givetvis finns det också en mängd finansiella aktörer som försöker tjäna pengar på att köpa och sälja kaffebönor.

Priset på kaffebönor svänger som bekant ibland våldsamt upp och ned i pris men med tiden så kommer priset på kaffebönor öka i takt med inflationen, varken mer eller mindre såvida vi inte får en enorm efterfrågan på kaffe eller en enorm nedgång i kaffedrickande. Men det mesta går som bekant i cykler.

Aktier är inte kaffebönor, aktier är riskkapital i företag som ex. en kaffeproducent. En kaffeproducent tjänar som bekant inte pengar på kaffebönor utan på förvandlingen från böna till kaffe för att förenkla det in absurdum. Med tiden och under lång tid så kommer det med allra största sannolikhet vara så att det är lönsammare att vara kaffeproducent än att placera i kaffebönor. Men det kan säkert vara tufft, ibland är det som sagt goda tider, ibland inte. Vissa kaffeproducenter komma gå i konkurs medan andra kaffeproducenter kanske blir enormt framgångsrika. Vissa aktieägare kommer bli förmögna, andra förlora hela sin insats. Vissa kaffeproducenter kommer kunna ge aktieutdelningar, andra kommer inte kunna dela ut en krona.

Tyvärr är det säkert ganska dyrt att vara kaffegrossist. Det krävs maskiner, lokaler, lager, anställda, datorer mm. Inte många som har råd att för egna sparpengar starta en kaffegrossiströrelse. Givetvis kan man vända sig till banken att låna pengar, det kan vara synnerligen bra men också innebära stora risker vilket inte minst visar sig i dagens finansiella klimat. Ett annat sätt kan vara att dela på risken och framtida vinster genom att emittera aktier. Aktier är mao ett sätt att finansiera ett företag. Varken mer eller mindre. För vissa företag finns det sedan en andrahandsmarknad i form av börsen där man kan köpa och sälja aktier men det är egentligen en annan sak än ”aktiemarknadens” berättigande. Aktiehandel å sin sida fyller enbart aktieägarnas behov av likviditet och ha möjligheten att frigöra sitt kapital. Aktiehandeln likt handeln för kaffebönor skapar inget värde men fyller en viktig funktion och utgör fundamentet för många företag som ex. en aktiemäklare.

Om inte ex. Ericsson hade haft ansvarstagande aktieägare 2002 när bolaget var i en akut krissituation så hade företaget gått omkull, det hade varken varit bra för Sverige, anställda, samhällsekonomin eller aktieägarna. En ”liten” summa pengar kunde rädda företaget vilket säkerligen gynnat de flesta intressenter så här i efterhand. Situationer som Ericssons 2002 kommer i denna lågkonjunktur bli ganska vanligt kan jag tro, många företag kommer behöva omfinansiera sig med mer eget kapital och det är verkligen inte så lätt som att presentera ett attraktivt prospekt.

Ovanstående inlägg skall nu givetvis inte ses som att jag förespråkar att man skall äga aktier tills döden skiljer er åt. Nej givetvis skall vi alla få köpa och sälja aktier bäst vi själv vill. I vissa fall är aktier direkt säljvärda, ibland speglar inte priset på aktien dess värde. Men Cecila Aronsson tar upp en mycket viktig sak, vi får aldrig glömma av varför aktier finns på börsen. Det handlar mer om samhällsutveckling än om finansiella placeringar

Så vad borde vi göra för att stimulera ett hållbart och ansvarstagande aktieägande och för att ”funktionen” med kapiptalanskaffning och entreprenörsskap skall fungera? Idag skryter vi mest om hur bra börshandeln har fungerat i denna kris.

Kanske skatteavdrag på nyemissioner? Kanske skattefrihet vid reavinster om man ägt aktier i mer än 10 år? Snabba upp processerna vid kapitalanskaffning? Sänkta skatter på kapitalvinster så att vi får mer privat riskkapital? Skattefrihet på ränteintäkter som står på ett ”aktieägarkonto”? Stoppa handeln med ett företags aktie under en nyemissionsprocess?

5 kommentarer:

  1. Det är i något land, osäker på vilket, kan vara Frankrike. Där rösträtten för aktierna ökar med innehavets längd enligt något system. Det skulle kunna vara något här också - dock blir det nog utan verkan om det inte finns någon rent ekonomisk vinning i det. (Man kanske kan sälja sina röster)

    Bra inlägg för övrigt!

    SvaraRadera
  2. Minskat skatt samt lättare regler vid deklaration skulle locka in fler på marknaden

    SvaraRadera
  3. Agent Cooperfebruari 02, 2009

    Förslag:
    Reavinstskatten sänks med 1%-enhet för varje år som man ägt aktierna.

    SvaraRadera
  4. @Hobbyinvestor

    Självklart blir det skillnad. Det blir de gamla rävarna som får makten, de långsiktiga. De kortsiktiga hajarna får ingen makt och företaget kan arbeta med ett långsiktigt och sunt perspektiv.

    Ett annat alternativ är att göra följande bedömning:
    100% kapitalvinstskatt på korta ägandeperioder.

    Det är det korta ägandet som skadar företagen och denna modell innebär incitament för långsiktigt ägande, men det låser inte in någon i en förlust och de extra pengarna kan användas för att reparera skadorna av kortsiktigt ägande.

    Galen kommunistidé eller hur ;)

    SvaraRadera
  5. Allt kapital välkomnas av företag som är i behov av kapital. Att försvåra för kortsiktigt kapital är att säga nej till viss mängd riskkapital. Vem vinner på detta? Inte företagen i alla fall.

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel