Utnyttja de låga energipriserna till omställning

Det senaste året har energipriserna varit exceptionellt låga, det gäller både elpriser och bränslepriser såsom exempelvis bensin och diesel. Inte minst i spåren av Coronapandemin har efterfrågan på energi minskat betänkligt och priserna har i stort sett kollapsat.

En vanligt hushåll har det senaste året fått rejält minskade elräkningar och bensinräkningar vilket jag tror har glatt många svenska plånböcker. Vi människor tenderar av naturliga skäl att inte direkt upptäcka när kostnaderna går ner men däremot snabbt reagera när det blir dyrare.

Min uppfattning är att de låga energipriserna är med största sannolikhet inte bestående. De är i en svacka men kommer öka. Det finns en tydlig risk att det byggs upp en bubbla där vi konsumenter nu vänjer oss med de låga elpriserna och går på en rejäl smäll den dagen situationen ser annorlunda ut.

Generellt så slås såväl el som oljeproduktion nu ut av de låga energipriserna. Tar vi specifikt situationen i Sverige så har vi det senaste året tagit en kärnkraftskramare ur bruk och dessutom står rektorer stilla och troligen sker nästa avveckling vid kommande årsskifte. Denna avveckling har skett helt utan att någon påverkan på elpriserna skett. Samtidigt fortsätter en vindkraftutbyggnad med mer intermittent el beroende av vädret. Det finns idag också ett tilltagande problem med överföringskapacitet mellan norra Sverige där huvuddelen av kraften produceras och städerna i södra Sverige där allt större andel av energi konsumeras.

Sammantaget innebär detta en situation som idag innebär låga priser, men också en mer riskfylld elmarknad med svängande elpriser och också troligen större skillnader i elpriser mellan norra och södra Sverige.

Svenska kraftnäts långtidsprognoser räknar med att elpriserna kommer stiga och svänga kraftigt på 2030-talet jämfört med idag pga ökad förbrukning och större andel svängmassa i energimixen (läs vindkraft). På oljemarknaderna är det svårare att göra prognoser men med största sannolikhet så kommer energiskatterna på olja öka och för konsumenterna riskeras successivt ökade priser.

Hur skall man då som privatperson agera?
De just nu låga energipriserna ger mer pengar i plånboken det är helt klarlagt. Jag tror det är mycket klokt idag att använda detta överskott till omställning av den egna energiförbrukningen. Med omställning menar jag här främst två saker, dels en sänkt förbrukning men också att man försöker skapa större flexibilitet på när man använder sin energi. En sänkt och flexibel energiförbrukning gör att man själv kommer möta framtidens prognoser på bästa sätt.

Idag pågår en i mitt tycke enormt kraftig teknikutveckling inom detta område. Elektronikkedjorna har nya hela avdelningar med "Smarta hem", värmestyrning av bostäder börjar bli överkomligt, fordonstillverkarna ställer om till allt mer effektiva fordon och vitvaruprodukter blir allt mer effektiva.

Utnyttja den situationen idag i syfte att spara pengar den dagen el och oljepriserna stiger snabbt.

Dags för kapitalisterna att nu bli kapitalister

Vi har nu kommit en bit in i Corona-pandemin som översköljer oss och det är en stor utmaning det svenska samhället går igenom och redan nu kan vi säkert dra slutsatsen att samhället kommer se annorlunda ut på andra sidan när virusets dödsdans dragit över oss.

Den svenska ekonomin går igenom en svår period trots att vi i jämförelse med många andra länder i vår närhet, ur ekonomisk synvinkel klarats oss bättre pga den större öppenheten i samhället kontra karantänen som finns i våra grannländer. Priset vi har fått betala verkar vara,  större belastning på sjukvården och fler dödsfall tyvärr. Men trots detta med våra relativa ekonomiska styrka kommer den svenska ekonomin genomgå ett stålbad, med arbetslöshet och stora följdverkningar för både den privata, kommunala, regional och statliga sektorn även om det nu kommer att ske i flera olika efterföljande vågor där vi nog bara sett de första delarna. 

Många ropar nu på stora insatser från staten för att rädda stora delar av näringslivet. När löneutbetalningar nu skall ske i april och maj kommer det bli en ansträngd situation för många företag, lägg därtill att semesterperioden stundar och eventuella rena företagsstöd nu behöver snabbt komma på plats för att få verkan i ekonomin.

I den panikartade situationen vi befinner oss i är det lätt att ropa på staten som den siste utlånaren av kapital men det är inte alltid av godo ur ekonomisk synvinkel att staten genom stöd tar förluster när det privata kapitalet tar vinsterna. Om inte ekonomin och dess kapitalister är med i räddningspaketen kan det stunda rejäla bakslag för svenska ägarbolag i framtiden. Det kan resultera i kraftiga politiska svängningar, social oro och betydligt sämre framtida företagsklimat.

Staten kommer (och måste för att klara sin egen ekonomi) kräva ersättning för stödet man nu sätter in. Det kan ske på många olika sätt, det pågående aktieutdelningsstoppet är bara det första, ett större statligt ägande och höjda framtida kapitalskatter är det tyvärr många politiker som nu ser framför sig för att skydda statens pengar genom framtida återvinningar. Jag skall villigt erkänna att jag är orolig för vad som komma ska. Men istället för att bli allt för dystra bör vi fokusera på vad vi kan göra i nuvarande situation.

För att vi skall lyckas denna gång måste vi precis som kriserna på 20-talet, 30-talet och 90-talet låta staten och kapitalet tillsammans gå hand i hand. Det har varit en svensk framgång förr och det kommer det vara även denna gång.

Så vad kan vi idag göra?

Riksbanken har etablerat ett stödpaket till det svenska näringslivet genom att man lånar ut 500Mdr till bankerna som i sin tur förväntas låna ut pengar till nödlidande företag. Problemet här är att nödlidande företag har svårt att få krediter av bankerna när säkerheterna för eventuella lån urholkas snabbt. För många företag är heller inte mer lån lösningen, för vissa ligger problemet i affärsidéerna som inte håller och för andra företag är det nu brist på eget kapital i balansräkningen trots goda affärsidéer.

Glädjande nog är de svenska storbankerna i dagsläget kapitalstarka, svenska staten har också finanserna i ordning. Dessutom är de stora svenska ägarbolagen också rätt så stadda i kassan även om det också finns undantag. En stor del av det svenska pensionskapitalet är fonderat och koncentrerat till ett tiotal större fondbolag som i sin tur ofta har en koppling till bank och försäkringsbolag. Vi går in i en utmanade ekonomin från en styrkeposition.

Jag tror att många med mig inte tycker svenska staten alla gånger är en bra huvudägare i industri och tjänsteföretag, banker som tvingas ta över nödlidande krediter är heller inte alltid bra ägare av bolag.

Däremot har vi i Sverige väldigt många duktiga kapitalister och ägarbolag. Industrivärden, Investor, Lundberg, Kinnevik, Latour, EQT, Traction, Ratos, Örebro osv osv. För Sverige idag är dessa bolag en väldigt stor tillgång och deras förmögenheter har allt som oftast sin koppling till att man tog stora risker i utmanande ekonomiska situationer. Vi är i en sådan situation igen, idag. 

Jag personligen anser att dessa bolag i olika konstellationer i rådande situation, snabbt, tillsammans med de större affärsbankerna, pensionskapital och lånat kapital av (indirekt) riksbanken bör etablera ägda riskkapitalbolag som i sin tur investerar i bolag som nu behöver kapital. Det kan säkerligen tyckas vara en förenklad lösning, men om vi vill vara en kapitalistisk ekonomi, bör vi idag mobilisera kapitalisterna. Inte bara för sina nuvarande innehavsbolag utan också för dess framtida. Likt Handelsbanken och SEB gjorde på 20- och 30-Talskriserna med Investor, providentia och Industrivärden men också med inspiration om vad svenska staten gjorde med Nordbanken och Gotabanken på 90-talet.  Genom de nära banden till storbankerna har de stora ägarbolagen stora möjligheter att vara med och stötta.

Alternativet om det svenska kapitalet inte aktiveras för nya investeringar är att kinesiska företag eller svenska staten tar kapitalinjektionerna är sämre och riskerar stora följdverkningar för hela det svenska näringslivsklimat.

Det är nu vi ska vara kapitalister, det i mycket snar framtid som dessa kapitalinjektioner behöver ske, med största sannolikhet kommer de bästa affärsidéerna ge mycket goda avkastning.

Tankar i en kris.

Det är dramatiska och skrämmande tider vi lever i. Cororonaviruset har satt skräck i oss människor i västvärlden och döden har krupit in i vårt sinne på ett sätt som inte upplevts sedan anda världskriget. Världsekonomin har fått hjärtinfarkt, och vi befinner oss mitt i epicentrum.

Vår tro på vår egna kunskap att besegra all världens sjukdomar har återigen kommit på skam och vi står nu inför en smärtsam pandemi. När detta är över kommer vi alla troligen känna människor i vår närhet som dött och blev allvarligt sjuka.

Jag hade själv ett fantastiskt samtal med min mormor härom dagen när hon beskrev sin egen upplevelse av den senaste stora pandemin som drabbade Sverige rejält, "Asiaten" 1957. Min mormor blev sjuk och sängliggande i två veckor med lunginflammation som följdkomplikation. Hennes granne född en av mina mors lekkamrater i över 40 graders feber. I samma telefonsamtal fick jag berättat för mig att min mormors mormor, dog i spanska sjukan i början av 1920-talet.

Många hoppas nu att Coronakrisen blir kort och övergående. Förhoppningsvis blir den det men med största sannolikhet leder den nu till en global lågkonjunktur som kommer ta år att ta oss ur. nästan en fjärdedel av den amerikanska arbetskraften är just utan arbete, det är siffror vi inte upplevt sedan 30-talet och "The great depression". Detta kommer sätta djupa spår, och USA roll i världsekonomin kommer förändras är min tro.

Men samtidigt finns det skäl att börja bli optimistisk inför framtiden, för det är just i kriser som dessa som framtidens storföretag skapas.

En kris av denna amplituden innebär ett enormt starkt förändringstryck i ekonomin. Företag måste helt enkelt utveckla affärsidéer som håller även under och efter Coronakrisen. Do or die. Många av dessa ny affärsidéer kommer bli framtidens. Man kanske inte skall spekulera allt för mycket om specifika förändringar men tydliga exempel är ju digitalisering som nu slår igenom globalt med en stark kraft och betydligt starkare än den gjort de senaste åren. helt plötsligt börjar dina äldre släktingar lära sig beställa mediciner via internet, helt plötsligt blir digitala möten en ny norm på arbetsplatser och varje människa präglas nu av krisen och förändrar sig i snabbare takt än på decennier. Många gånger sker dessa förändringar tyvärr i ytterst smärtsamma processer, med arbetslöshet och livsverk i företag slagna i bitar. Troligen har vi byggt för många affärshotell om vårt resande i tjänsten går ned.

Tittar man på många av dagens största företag så är det väldigt vanligt skulle jag säga att dom fick sin skapelse eller sitt stora genombrott just i dessa enorma kriser vi nu igen genomlider.

Låt oss ta ett gyllene exempel. ICA, som har sina rötter till 1917, förvisso då under ett helt annat företagsnamn. Det kanske värsta året i den svenska historien de senaste 150 åren. Sverige stod utanför kriget men vi stod på tröskeln för en revolution och samhällskollaps. Allmän och lika rösträtt som röstades fram 1918,  kom inte som en god reform, den kom för att skydda oss från en total samhällsomstöpning.  vår grannland Finland kastades in i inbördeskrig efter friheten från Tsarriket som kollapsade.

Men tillbaka till ICA  och 1917.
Kriget slog hårt på vårt lands livsmedelsförsörjning. Gränserna till Europa var stängda, det var brist på livsmedel. vanliga svenskar hungrade och svalt. Dagligvaruhandeln fick inte tag i vad kunderna efterfrågade, priserna på baslivsmedel steg brant. Mindre handlare slogs ut på bred front och butiker plundrades. Det var brödbaronernas (grossisterna) och jordbrukarnas tid. Deras makt gentemot dagligvaruhandeln var starkare än någonsin.

Mitt i denna kris, 1917 startade Hakon Swensson ett eget företag efter hans idéer hade förkastats hos sin arbetsgivare. Ideén var ju närmast absurd. Att handlare som konkurrerar med varandra, tillsammans skulle gå ihop och äga sin egen grossiströrelse. Man skulle  helt enkelt hjälpa sina konkurrenter! Sättet på varför detta skulle fungera var att man skulle gemensamt äga grossisten. Med tiden blev ICA en maktfaktor och helt plötsligt svängde makten tillbaka till handlarna som nu dessutom fick tag i varor till ett billigare pris då Hakonbolaget kunde köpa in stora volymer än handlare som köpte in själva. Idag finns inte en dagligvaruhandel som inte också har grossiströrelse. Krisen i sig skapade förändringstrycket för detta.

Är ICA unika om att ha startats under kriser? Inte alls! Exempelvis SCA skapades i 20-talskrisen, 1937 skapades Kinnevik, 1914 Investor, Handelsbanken fick ta över konkursade företag och drev dem vidare och delade sedan ut investmentbolaget Industrivärden på 40-talet. Både Lundbergs och Wallenstam skapades mitt under kriget 1944 när behoven av lägenheter snart skulle skjuta i höjden. Många av dagens stora fastighetsmagnater som exempelvis Erik Selin har sin förmögenhet att tacka 90-talskrisen för mycket. Våra rikaste svenskar byggde sin förmögenhet under krisen.

Det är nu mitt i krisen, som framtidens börsgiganter byggs och troligen är det andra företag än de som är det idag.

Lärdomar från Algots

Med dagens rapport från H&M så är det dags att skriva lite näringslivshistoria kring kläder. Dra inga paralleller utan se det som en sedelärande historia.

I mitten av 60-talet börsintroducerades företaget Algots (Algot Johansson AB) från Sjuhärdsbygden på Stockholmsbörsen.

Det var på tiden en stor börsintroduktion av ett framgångsrikt företag. Från att på 1910- talet ha startats med hjälp av några kronor på fickan, arbetskraft och idéer hade företaget vid börsintroduktionen växt explosionsartat under 50 år. När bolaget börsintroducerades var man Skandinaviens största konfektionsföretag och tillverkade miljontals klädesplagg. Nästan varje svensk hade på 50- och 60-talet några prima kvalietskläder från Algots. 

Vid introduktionen berömde affärspressen företaget för solida finanser och synnerligen god likviditet. Detta trots den på den tiden häpnadsväckande expansionen, vilket för företag oftast är påfrestande för finanserna, inte minst klädföretag. Algots var i början av 60-talet ett svenskt mönsterföretag  där grundaren var styrelseordförande och nästkommande generationer arbetade sig upp inom företaget. Fördjupar mig inte här men det fanns som oftast med framgångsrika entreprenörer också lite personliga moraliska tveksamheter krigs ägarfamiljerna (dom var två stora aktieägare). 

Det avgörande steget för att företaget blev framgångsrikast tog man mitt under den värsta delen av 30-talskrisen i spåren av Krugerkrashen. Då började Algots successivt avsluta det traditionella sättet att sy kläder, hemsömnad där kvinnor i bygden sydde kläder i sitt hem och som sedan lämnades in för vidare försäljning av grossister (som kallas Knallar i Sjuhärdsbygden). Nej Algots såg framtiden komma och var först med det nya. Han lät inte bara tyget spinnas av maskiner utan nu introducerade man löpande-bandet produktion. Kvinnor fick jobb på toppmoderna fabriker som var effektiviserade efter amerikanskt snitt precis som på Ford eller Chrysler. In med tyg i ena änden och ut med färdiga kvalietetsplagg i andra änden.

Ett helt nytt sätt att sy kläder!

Framgången blev oerhörd av denna förändringstid. De största problemen Algots hade var brist på arbetskraft och råvaror och det gick att lösa. Ny arbetskraft flögs bokstavligen in från Finland och Jugoslavien och bolaget byggde tom nya bostäder åt de nya anställda i egen regi och råvaruinköpare köpte in tyger för glatta livet.

Algots konkurrerade under expansionen ut många av sina konkurrenter och blev till slut det största konfektionsföretaget i Skandinavien.

Mot slutet av 60-talet började företaget hacka så smått, men det var bara lite hack i kurvan. Bolagets kunder började dra ner sina beställningar till följd av att utländska konkurrenter kunde sälja så mycket billigare kläder. Detta trots att Algots var bland de första klädesföretagen att sälja kläder direkt på postorder och då kunde kapa bort butiksledet. Postorderförsäljningen gjorde för övrigt Algots kund Ellos sura som slutade köpa kläder av Algots till sina kataloger och importerade kläder istället.

I takt med de första frihandelsavtalen under 60- och 70-talen så kunde entreprenörer med lönsamhet börja sälja kläder mellan europeiska länder när tullar, restriktioner och handelshinder började försvinna allt mer. Vilket i sig var en revolution och omställningsfaktor i näringslivet.  Plötsligt började de höga svenska arbetskraftskostnaderna inom textilindustrin bli allt mer kännbara för den arbetsintensiva textilindustrin. Konkurrenter betalde bara 10%(!) av lönerna för textilanställda i ex Portugal och kunde då producera kläderbetydligt billigare som svenska butikskedjor sedan sålde. 

Men på Algots förstod man vad som skulle komma. Här gällde det att möta framtiden med tillförsikt och ställa om företaget till den nya verkligheten.

Algots startade upp produktion i Portugal, i Finland och skulle själva bli en lågkostnadsproducent fast med med den svenska höga kvaliteten i botten och på så sätt bli bäst på båda planhalvor.  Man fick också statligt stöd för produktion i Västerbotten vilket man utnyttjade. 

Tyvärrr lyckades inte Algots ställa om företaget tillräckligt snabbt, man kom på efterkälken. Man lyckades inte skapa tillräcklig lönsamhet i det nya och tillväxten i portugisiska fabriker var inte tillräcklig kraftig samtidigt som den svenska tillverkningen rasade samman. 1977 tog det slut och Algots ansökte om konkurs, året efteråt avled företagets åldersstigna grundare. 

Ett av Sveriges mer framgångsrika och solida företag hade på bara ca 15år från toppen efter 50 års nästan oavbruten expansion kraschlandat. Från en solid stjärna till ett konkursbo övertaget av bankerna och statlig konkursförvaltare. 

Ja vad kan vi lära oss av detta? 

Generationsväxlingarnas tid

Fredrik Lundberg är troligtvis den mest inflytelserika ägarpersonligheten i det svenska näringslivet just nu. Han står just nu på toppen av en, får man säga synnerligen framgångsrik karriär.

Fredrik Lundberg är idag först av allt VD och störste ägare i Lundbergföretagen med ett börsvärde på 73Mdr. Kompletterat till detta har han bisysslor i form av styrelseordförande i Industrivärden, Styrelseordförande i Holmen, Huvudstaden och Indutrade och kompletterar sedan med Styrelseuppdrag i Handelsbanken och Skanska. Digra arbetsveckor kan man nog tro.

Lundberg blir i år 66 år gammal och även om detta inte är en ålder i stil med Warren Buffett eller Ingvar Kamprad så är det nog dags att successivt börja tänka på refrängen då vår stund här på jorden är tidsbegränsad. Detta även om han har många år kvar och ge.

En av Sveriges största investerare de senaste 30 åren lämnar i år scenen från allt för aktiva uppdrag i form av Melker Schörling som är 4 år äldre än herr Lundberg. Här sker nu generationsskiftet ganska så hastigt pga hälsoproblem hos Melker Schörling.

Bakom båda dessa två herrar finns på vardera sidan två döttrar om nu skall vidareförädla respektive familjs förmögenhet på bästa sätt. Både systrarna Schörling och Lindh/Martinsson har idag en del styrelseuppdrag men har nog en ganska så undanskymd roll mot den uppgiften att man inom några år kommer sitta på några av Sveriges största förmögenheter och vara med och utse ledningar och styrelser i en stor mängd bolag.

Mycket av "Lundbergsfären" kretsar just kring Fredrik Lundberg på gott och ont.
Det finns givetvis kontakter och nätverk men inga i mitt tycke ledande lojala tjänstemän som familjen Wallenberg har varit så duktiga på att alltid omge sig med i samband med generationsskiften. Claes Dahlbäck är ju ett lysande exempel.

Med tanke på Lundbergs ålder måste nu i mitt tycke generationsskiftet säkras och Lousie Lindh och Katarina Martinsson måste få tydligare ansvarsförhållanden och ledande tjänstemän behöver knytas till "sfären". Kanske inte minst mot den bakgrunden att själva orsaken till att Lundbergföretag finns på börsen idag är att föregående generationsskifte ledde till att en av syskonen tog över makten....

Omställningens tid är här för H&M

Under senaste veckan har jag lyssnat på boken Handelsmännen som är en bok som beskriver företaget H&M. Boken är en god beskrivning över företaget och går igenom historik, personporträtt och kulturen bakom detta fantastiska företag. Boken skrevs år 2001 så det är ingen purfärsk bok utan i själva verket lite av en historisk skrift, om än intressant.

Sett med ungefär 15 år i backspegeln är den i mina tycken en väl intressant bok då det ger många bra beskrivningar till varför H&M befinner sig där man gör just nu. För H&M är idag inte vad man en gång var, eller för att vara rakt på sak i mitt tycke. H&M är just precis vad man var för 15 år sedan, med de fördelar och nackdelar detta inneburit. En skomakare blir ju lätt vid sin läst om man en gång var framgångsrik.

Först en liten historisk tillbakablick mellan år 2001 (då boken skrevs) och idag och det senaste bokslutet.

Låt oss börja med aktien.
Vid utgången av år 2001 stod aktien i ungefär 100kr och idag efter en besvikelse över försäljningssiffror senaste månaden så står aktien i 235kr. Pengarna i aktien har mer än fördubblats och utdelningarna har distribueras punktmässigt.

Låt oss då titta på försäljningen.
År 2001 sålde H&M för 46,5Mdr, i senaste bokslutet 222,8Mdr. En god utveckling som kommit ifrån av att H&M öppnat fler butiker runt om i världen.

Övergår då till vinsten på nedersta raden.
År 2001 summerade den till 3,8Mdr medan vinsten idag är 18,6Mdr. Per aktie motsvarar detta lite drygt 11kr idag.

På 16 års sikt så har H&M presterat väl. Inget snack om saken. Studerar man tidsperioden närmare under dessa 17 år så finner man dock att den mest positiva utvecklingen togs under de första åren och lite slarvrigt så kan man säga att de sista 8-9 åren så har vinsten i bolaget stått still med lite variationer medan försäljningen ökat ständigt genom att man har fortsatt att hela tiden öka antalet butiker. Just butiksantalet, butiksexpansionen, jakt på de bästa butikslägena är något som är inrutat i H&M och som beskrivs mycket gott i boken enligt ovan. samt något som också grannlaga redovisats i varenda kvartalsrapport även om man nu skall sluta redovisa denna magiska siffra i antalet butiker.

Så vad är då problemet? Har man ett problem som är bestående eller är det temporärt?
H&M levererar ju uppenbarligen långsiktigt i alla fall på 16 års sikt. Men har hackat de sista åren, "sista åren" som numera börjar bli ganska många år och vi kan börja prata om en trend. Studerar man balansräkningen i H&M närmare under de sista 10 åren så är det uppenbart att H&M använt sin mycket starka finansiella position till att expandera. Då lönsamheten svikit så har balansräkningen i takt med expansionen blivit svagare.

Västvärldens handelsmönster avseende kläder är nu i en ganska så kraftig brytningstid, det kan man nog säga utan att behöva utge sig för att vara någon expert. Några klädhandlare växer så det knakar (Tänk Zalando), medan vissa har dukat under (tänk mindre kedjor) och sist så har vi en del som vuxit som marknaden (tänk H&M).  Starka varumärken växer gott, resten är utsatta för hård priskonkurrens.

Jag hade häromveckan en diskussion med en vän till mig kring just H&M och han beskrev problem synnerligen gott i en mening.

"Till H&M går man för att handla kläder."

Låt mig problematisera meningen för att beskriva hur jag tänker.
1. Man går till H&M dvs man går i sina skor på stora gatan och kliver in i butiken.
2. Man är på H&M (butiken) och handlar kläder. Dvs varumärket H&M är nog betydligt tydligare associerat med just själva butiken som alltid ligger på bästa stället som alla vet än själva varumärket på de kläder man faktiskt säljer(!).

H&M är i mina tycken drottningen på klädeshandel på stan. God kvalité, till lågt pris och butiken lägligt placerad just där man faktiskt går förbi och det är lätt att slinka in när man ändå behöver en ny skjorta eller någon ny topp till festen på lördag. Att man råkar ha en H&M topp på festen är sedan något man knappt själv inte ens tänker på mer än att den satt bra och var snygg.

Brytningstiden som klädhandeln befinner sig i är just problemet för H&M.

1. Allt fler människor runt om jorden har fått högre disponibla ekonomiska medel. 
Detta ökar klädesförsäljningen generellt (främst länder med lägre BNP) men för ett land som Sverige så betyder inte mer pengar i plånboken att man handlar mer skjortor och toppar. Nej man byter ut den lite billigare skjortan, mot en lite finare skjorta så man på kontoret eller i skolan kan visa upp loggan som förklarar vilken typ av människa man är. (för undertecknads del , om man skall ironisera över sig själv så kanske ett sportigt varumärke som tar bästa ansvaret för miljön?).  Denna trend där fler får mer pengar över i plånboken har varit mumma för starka varumärken med en tydlig nisch, se inte minst på LVMH. Det är med andra ord inget konstigt att nya köpcentrum är fulla av diverse "concepts stores" och "show rooms" och företag som är mer av varuhuskaraktär (tänk Åhlens...) allt mer blir en mindre del av stadsbilden.
För H&M är detta en möjlighet men framför allt en utmaning då man konkurrerar allt mer med starka varumärken och allt mindre med duktiga detaljister. H&M har svarat med att bygga upp lite nya egna varumärken, ja jag har lite svårt att komma på nu vad dom hette bara....

2. Allt fler konsumenter börjar successivt handla kläder online.
Här behövs väl ingen förklaring men väl en liten reflektion (hänvisar återigen till mina egna val)
Hur gör man då om låt säga behöver ett par nya jeans?. Först uppstår tanken på att jag behöver ett par jeans, sedan tänker man lätt på varumärket XX sedan söker man i sökmotorn eller går kanske direkt till en prisjämförelsesajt för att se vart just ett par XX modell YY går att köpa till lägsta pris. Några klick senare så hamnar man hos ett företag som råkar sälja just detta varumärke, som man konstigt nog tänkte på. Försök gärna själv några gånger och inse att du kommer in rätt ofta på Zalando och motsvarande och rätt lite på H&M...

Summasummarum.
Brytningstiden är här för H&M. klarar man av att förändra sig lika framgångsrikt som man gjort tidigare, när brytningen nu handlar om själva kärnan bakom H&M? Just nu ser det i mitt tycke väldigt mörk ut och fortsätter utvecklingen de senaste åren börjar vi närma oss det "otänkbara" att H&M nog behöver sänka sina utdelningar....

Förändringar i Wallenbergsfären

För ett antal år sedan så tillkom bolaget FAM (Foundation Asset mangement) som ett förvaltningsbolag av Wallenbergstiftelsernas ägande i bolagen som tillhör Wallenbergsfären. Vid tillkomsten blev detta som jag ser det ett onödigt extra mellansteg mellan Wallenbergarnas stiftelser och innehaven i form av Ask-i-ask ägande (med extra dyra styrelsearvoden).  FAM förvaltade med höga kostnader  stiftelsernas kapital i form av den stora posten med Investoraktier, och de innehav som ligger utanför Investor exempelvis StoraEnso, SKF, Bergvik mm. Investor förvaltade sedan exempelvis AtlasCopco, ABB och AstraZeneca. Ask-i-ask.

Under 2013 genomfördes en stor förändring av Wallenbergsfärens ägande i form av att Investoraktierna bröts ut ur FAM och nu förvaltas direkt av stiftelserna. FAM blev därefter ett investmentbolag med de innehav som ligger utanför Investor, kostnadsnivån har sänkts i både FAM och Investor. Huxflux så ägde Wallenbergsfären två investmentbolag. Investor och FAM. Helt åtskilda, med olika styrelser och med helt olika innehav. FAM är numera heller inget litet investmentbolag med ett substansvärde på omkring 40 Mdr. 

I kommande rapport från Investor som presenterar om några veckor så kommer Investors nya organisation att tydliggöras i form av att man har delat upp Investor i två separata delar (dock inom samma bolag) i form av det nytillkomna bolaget Patricia Industries. I Patricia så samlas Investors helägda bolag  exklusive ägandet i EQT fonder och rena finansiella investeringar i tradingportföljen som blir kvar i Investors hägn. Dvs bolag som hamnar i Patrica är exempelvis Mölnlycke, 3 och Aleris.  Enligt mig en fullt logisk uppdelning i takt med att Investors helägda bolagsportfölj har ökat och nu börjar ge ett löpande kassaflöde till Investor

Det intressanta i fallet Patrica om jag förstår saken rätt är att detta kommer skötas väldigt avskilt resten av Investor med en helt egen styrelse med mandat att fatta egna beslut med en egen kassa som initialt uppgår till 6 Mdr utan att hanteras i Investors huvudstyrelse. VD för Patricia blir Investors avgående VD Börje Ekholm som nu kommer ur medieskuggan men fortsatt får en mycket framträdande VD roll i Wallenbergsfären.

I praktiken eller hur man nu skall se det finns det tre investmentbolag inom Wallenbergsfären.  Till detta skall väl även läggas fondbolaget EQT där Wallenbergs är stor ägare och största investeraren i EQTs fonder.

Jag gillar Wallenbergnas allt mer tydliga bolagsstyrning de sista åren. När Handelsbankssfären grottat in sig i ett allt mer trassligt korsägande med personunioner som satte varandras löner så har Wallenbergs ägarkonstellelationer  blivit allt mer lättbegripliga med en pyramid där stiftelserna äger FAM och Investor och dessa båda investmentbolag sedan äger innehav, rent och tydligt även om sfären är stor och omfattande med många företag. Som jag tolkar det finns det heller inga direkta jävsförhållanden som det fram till i våras gjort i SHB sfären.

Så skulle Handelsbankssfären kunna börja stöpas om

En del tidningsnotiser, intervjuer och analyser med anledning av turbulensen i Industrivärden berör att flera minoritetsägare i form av institutionella investerare ser framför sig att korsägandet inom Industrivärden sfären avvecklas och Handelsbanken och SCA görs självständiga till Industrivärden.

Historiskt sett har jämförbara Wallenbergsfären också haft inslag av korsägande men detta idag är avvecklat då Wallenbergs ägande nu skulle kunna sägas vara en pyramid eller Ask-i-ask med stiftelserna i botten som är största ägare i Investor + kärninnehav som Investor inte äger aktier i (ex. SKF och SAS), Investor äger sedan kärninnehaven. Stiftelserna utöver ägarmakt i Innestår och Innestår i exempelvis SEB och Atlas Copco, rent och tydligt.

Men att återgå till Industrivärden. Som sagt så består Industrivärdensfären av ett mycket invecklat korsägande mellan tre olika bolag i sfären, Industrivärden, Handelsbanken och SCA, samt tillhörande stiftelser knutna till dessa bolag samt även Handelsbankens fondbolag som äger aktier i alla bolagen. För att reda ut turerna så får vi lov att ta bolag var för sig med utgångspunkten i ägarförhållandet i Industrivärden, där nu korsägandets knutpunkt finns.

Låt oss börja med banken, Svenska Handelsbanken.

Under det senaste året har Handelsbanken gjort en del intressanta interna affärer med sina stiftelser vilket kan läsas i en undernot till en not på sidan 139 i SHB årsredovisning, tydligt och fint eller något sådant J  Dessa affärer går kort och gott ut på att Handelsbanken har sålt egna ägda aktieinnehav till stiftelserna i banken och som köpelikvid bytt till sig aktier i Industrivärden och SCA. Själva banken som du kan köpa aktier i på börsen äger idag mao om mina siffror är korrekt 29 445 526st aktier i Industrivärden, ingen dålig post och idag värda ca. 5,2mdr som ligger i SHB balansräkning.

För att trygga de anställdas pensioner på SHB så har banken bildat en pensionsstiftelse och en pensionskassa. Skall villigt erkänna att jag inte har koll på vad skillnaden mellan dessa är. Dessa stiftelserna har också stora ägarposter i Industrivärden 32 047 097 st och 17 526 642st aktier. Pensionstiftelserna är inte tillgängliga för banken utan är just fristående stiftelser med passusen att Handelsbanken är skyldig att knuffa till pengar om de inte skulle räcka för att täcka pensionsskulder.

Utöver detta har banken en personalstiftelse som får pengar av aktieägarna om räntabiliteten är högre än jämförbara konkurrenter. Denna heter Oktogonen och ägs då av de anställda och fd anställda i Handelsbanken, således inte aktieägarna i Handelsbanken heller. Oktogonen var tidigare stor ägare i Industrivärden men verkar de senaste åren ha sålt av lite aktier i specifikt Industrivärden. 

Utöver detta finns det även i banken ett antal forskningsstiftelser som skänker pengar till universitet och högskolor och är en stor finansiär av ekonomisk forskning. Även dessa äger stor poster Industrivärden aktier och är fristående från banken ägarmässigt men om jag förstår rätt företräds av en gemensam styrelse bestående av nestorerna de gamla SHB ordföranden Tom Hedelius och Tore Browald, samt nuvarande Pär Boman. Tom Hedelius är Industrivärdens tidigare styrelseordförande, har idag avgått ur styrelsen men i praktiken utövar han en stor ägarmakt genom stiftelserna i banken.

Det andra bolaget att titta vidare på är då SCA. 

Om jag förstår saken rätt har SCA aktieposter i Industrivärden i dels moderbolaget i form av 12108 723  A-aktier och dels har man även aktier i ett tyskt dotterbolag i form av 9 514 630 A-aktier. Summa 21 623 353 aktier. 

Utöver detta har SCA precis som SHB pensionsstiftelser och dessa äger knappt 24,5 miljon aktier även här rejält stora poster. Om jag förstår saken är styrelseordförande i SCA den som utövar ägarmakten för SCA innehav i Industrivärden. Dvs Sverker Martin-Löf fram till mitt av april i år och därefter Pär Boman som nyligen tillträtt. 

Så hur skulle nu ett första steg i ett avvecklade av korsägandet kunna se ut i denna "röra" för att få en ren och tydlig ägarstruktur och dessutom renodla Industrivärden till kapitalförvaltning.

Ett logiskt första steg, som jag ser det är att Handelsbanken och SCA helt sonika till sina aktieägare delar ut sina respektive direktägda innehav i Industrivärden. 

Om jag överslagsräknat rätt så innebär det faktiskt att formeln blir den samma för både SCA och Handelsbanksaktier. För varje 21 ägda aktier i SHB eller SCA så får man en aktie utdelad i Industrivärden. Då Industrivärden är största ägare i SHB och SCA innebär detta att Industrivärden får aktier i sig själv och dessa aktier då kan makuleras precis som aktieåterköp över börsen genom stämmobeslut vilket ökar substansvärdet per aktie i Industrivärden då substansen skall fördelas på färre totala utestående aktier. En intressant aspekt är sedan att Handelsbanken skulle få aktier i Industrivärden genom att man också äger aktier i SCA. Så det är ju lämpligt att ett sådant beslut först klubbas på SCA och sedan på banken så ägarposter inte ligger kvar på banken.

Då jag inte ställt upp kalkylen i excel så uppskattar jag att huvudräknat ca. 6 500 000 av antalet aktier i Industrivärden kommer makuleras det innebär ca. 1,5% av totala antalet aktier i Industrivärden.

Transaktionen ovan innebär då att aktieägarna i Handelsbanken och SCA får ett större inflytande över Industrivärden och det råder heller inte en korskoppling där innehavsbolag i sfären äger. Stiftelserna i SCA och Handelsbanken skulle då få större men tydligare ägarmakt i Industrivärden. och det borde ju vara fullt möjligt att bilda ett förvaltningsbolag ihop typ FAM som förvaltar Wallenbergsstiftelserna.

En annan stor vinnare på en sådan transaktion skulle vara Lundbergs. Dels är han indag en av Industrivärdens största ägare men då han också är en av de större ägarna i Handelsbanken skulle han genom denna aktiepost få än mer aktier i Industrivärden samtidigt som antalet aktier minskade totalt sett i Industrivärden och varje aktie han har idag skulle bli mer värd i morgon. 

Lite för komplicerat för ett kort blogginlägg och det kräver en del utredningsarbete med att beskriva ägarbilden före och efter en sådan transaktion men jag skulle tippa att den skulle bli så att Lundberg hamnar på ca. 25% i ägarandel och SCA och SHB stiftelser skulle hamna på cirkus 40-45%, gemensamt tillsammans men mindre än Lundberg var för sig.  

Kort om siffror för aktieinvesterare

Som investerare i form av aktieägare i publika bolag ställs man inför ett förhållande med siffror från bolaget man har investerat i. Siffror i form av rapporter, bokslut och årsredovisningar som bolaget skickar ut till marknaden.  Marknaden tar sedan emot dessa siffor i form av att de ställs mot de förväntningar som marknaden haft inför bolagets rapport. Det blir allt som oftast sedan en marknadsreaktion där bolagets aktie går upp eller ner. 

Som aktieägare måste man vara beredd att bolagets olika siffror allt som oftast går i otakt med varandra och det är aldrig lätt att hänga med på varför en aktie åker hiss till himmeln eller rakt ned i källarens nedre våningar.

Jag tänkte nedan gå igenom ett antal basic siffor som är bra att lära sig förhållandet mellan och sedan exemplifiera detta med årets första rapport från norska företaget Tomra som kom härom veckan.

Det som först och främst är att ett företag har en orderingång där man mottagit beställningar på sina produkter. Beroende på hur lång tid det är mellan leverans av bolagets produkter/tjänster och mottagen order så är detta lite olika intressant. I vissa fall så köper man varan direkt över disk och orderingång och omsättning infaller i stort sett samtidigt. I andra fall så går det förhållandevis lång tid mellan företaget har tagit emot beställningen till man skickar fakturan. Skanska och Volvo är två exempel. . Finanskrisen 2008-2009 innebar exempelvis att många av Volvos kunder hann boka av beställningen innan leverans och orderingången var under några månader tom negativ.

Orderingången är i grund och botten kanske den allra viktigaste siffran då denna visar att det finns en efterfrågan på bolagets varor och tjänster.

Sedan då omsättningen dvs när man levererat och skickat fakturan. Ibland är denna siffra högre eller lägre än orderingången (i fall denna redovisas) en orderingång lägre än omsättningen kan innebära en vikande efterfrågan och omvänt det omvända. Ibland kan man nog säga att det beror en del på slumpen och ”naturlig variation” och inte skall tillmätas allt för stort intresse.

Sedan har vi vinsten som också marknaden har förväntningar om, ja eller i värsta fall förluster. Vinsten påverkas av många olika faktorer och det kräver ett ganska tränat öga att ibland förstå sambanden. I grunden är ”inkomst – utgift” –förhållandet som utgör grunden för vinsten men bolagen brukar allt mer ofta enligt mig lägga in ”engångsposter” i form av nedskrivningar, kostnader för omstrukturering av bolaget, ”extra ordinära kostnader” i form av kanske bråk med skatteverk eller stora kunder. I vissa bolag är det lätt att få en uppfattning om vad som borde vara en normal nivå på vinsterna, i andra fall stört omöjligt och värst av allt är bolag som inte vet själva och mest målar bilder om en ljusnande framtid för aktieägarna.

En annan viktig siffra är bolagets kassaflöden. Dvs hur mycket pengar som rinner in och ut bolaget. Många vill nog påstå att detta är det viktigaste att hålla koll på bolaget kan redovisa mycket konstigheter i redovisningen men man kan aldrig trixa med pengar in och ut från bankboken. I vissa fall är  det en stor differens mellan redovisade vinster och att pengar faktiskt rullar in i bolaget, i vissa fall är detta av godo då bolagets expansion innebär att man måste bygga upp större lager, anställa mer folk och allmänt öka sina utgifter för att svara mot en ökad efterfrågan. I andra fall bör man fälla ett kritiskt öga över förhållandet, särskilt då om bolaget växer måttligt men ändå ideligen levererar dålig kassaflöden, då kan det vara illa skött eller bara kort och gott en knaper affärsmodell. Om bolagets orderingång börjar krympa till följd av exempelvis lite allmänt sämre tider så är det inte ovanligt att bolagets kassaflöde förbättras vilket har sin naturliga förklaring i exempelvis att bolaget minskar sin produktion, sina inköp och säljer av sina lager.

Så då över till Bolaget Tomra och deras senaste kvartalsrapport. Bolaget redovisade en omsättning och vinst understigande marknadens förväntningar, dessutom lägre än fjolåret men ändå så sticker bolagets aktie upp 6%, hur är det möjligt? Det hade ju känts mer logiskt att aktien sjunker om omsättning och vinst gör det och det är dessutom att det är lägre än förväntningarna?

Svaret denna gång är att bolagets försäljning varit framgångsrik och man redovisade en mycket bra orderingång och den största orderstocken någonsin i bolagets historia. Marknaden tolkade väl detta som om bolagets omsättning och vinster i nära framtid kommer öka. Vad kan då detta stötvisa förhållandet bero på hos Tomra? En tänkbar positiv tolkning är att bolagets affärsmodell är lite stötvis då exempelvis nya länder öppnar upp för helt nya pantsystem och Tomra då i samband med detta får order av större dagligvaruhandelsföretag (tänk pantburksautomater på ICA, i många ICA butiker samtidigt). Vill man höja ett varningens finger kan det ju också bero på att Tomra haft lie leveransproblem och inte kunna skicka iväg sina varor till sina kunder? Nåväl just denna gång var det marknadens positiva tolkning som gavs företräde.

Förändringens tider i Industrivärden

Måndagen 27 april 2015 blir en dag Industrivärdens aktieägare sent ska glömma och mycket skall man höra innan öronen trillar av.

Industrivärdens valberedning har ändrat sitt förslag till styrelse för Industrivärden. Fd vd Anders Nyrén som tidigare föreslagits som ny styrelseordförande petas bort och ersätts av Fredrik Lundberg himself. Valberedningens deltagare i form av Industrivärdens nuvarande styrelseordförande Sverker Martin-Löf protesterar offentligt genom att avge en avvikande uppfattning och dessutom avgår de två oberoende styrelsemedlemmarna Boel Flodgren och Stuart Graham med omedelbar verkan, vilka båda var tilltänkta som styrelsemedlemmar även nästa år och ersätts med Sandviks förre VD Lars Pettersson (som fick sparken av Nyrén och nu sitter i Lundbergs styrelse) och den tillförordnande VDn Bengt Kjell.

Fredrik Lundberg gör intervju i Dagens Industri om att Nyrén var olämplig som ny VD och nuvarande Styrelseordföranden Martin-Löf intervjuas av SvD om att det har föreslagits ett kuppartat övertagande av Industrivärden av Lundberg och balansen i bolagets styrelse mellan de olika huvudägarna radikalt förändras.

---

Jag har ju skrivit en hel del om Industrivärden och sfären som omges detta bolag så jag skall nedan försöka ge min syn på vad som hänt/händer.

---

Först av allt måste man förstå Industrivärdens korslika ägarförhållande. Industrivärden har på pappret tre huvudägare, Handelsbanken (med dess olika former av stiftelser), SCA (med dess olika former av stiftelser) och Investeringsbolag Lundbergföretagen med dessutom betydande personliga innehav av Fredrik Lundberg och familj. SCA ägs (aka huvudägare) i sin tur av  Industrivärden och Handelsbanken. Handelsbanken ägs av Industrivärden och olika ”stiftelser” inom banken och SCA.  I Handelsbankens bolagsordning finns sedan en unik klausul som innebär att ingen enskild aktieägare får rösta för mer än 10%. Vilket innebär ett mycket starkt skydd mot ”obehöriga”. 

Både Handelsbanken och SCA har historiskt sett tillämpat ”farfarsprincipen” dvs att VD blir Styrelseordförande och en av de viktigaste uppgifterna för styrelseordförande är att utöva ägarmakt för bolagets stiftelser som VD inte haft tillträde till. De senaste årens har det rått en ”himla röra” inom sfären genom 1. Handelsbankens styrelseordförande Arne Mårtensson säger upp sig och blir heltidsseglare i söderhavet. 2. Handelsbankens VD Grönstedt blir Styrelseordförande utan mandat att företräda stiftelserna som istället företräds som jag förstår det av nestorn och förre VD och Styrelseordförande Tom Hedelius för att sedan själv få sparken och ersättas av en mer ”oberoende” person i form av Hans Larsson.  SCA sparkade sin VD Åström och rekryterade Jan Johansson istället och Sverker Martin-Löf fick sitta kvar på övertid.

Turbulensen med vidlyftig representation i SCA innebär sedan att både VD och Styrelseordförande avgår.  SCA huvudägare i form av Handelsbanken och Industrivärden enas i denna situation om att Handelsbankens avgående VD Pär Boman som också blir ny styrelseordförande i Handelsbanken väljs till ny Styrelseordförande i SCA, vilket skedde 15 april. Helt unikt rubbas nu för första gången på mycket länge maktbalansen i hela sfären när i praktiken Handelsbankens man Pär Boman tar över hela SCA ägande i Industrivärden.

Industrivärden går den 15 april i år från tre till i praktiken två huvudägare, Handelsbanken och Lundbergs.  Personifierade av Pär Boman och Fredrik Lundberg.

Det är nog ingen vågad gissning att Pär Boman och Lundberg kommit väl överens de senaste åren och det är mellan dessa båda herrar som beslutet att sparka Nyrén som VD för Industrivärden tas. Han kommer troligtvis också att bli av med samtliga sina andra styrelseuppdrag (räkna med att Volvo och Ericsson lär kalla till extra bolagstämma i närtid).  Boman har de första 10 dagarna på nya jobbet minsann inte vilat på hanen då Nyrén nu lyfts bort.

Med avgångarna av Boel Flodgren och Stuart Graham kan man lugnt dra slutsatsen att besluten kring VD, ordförande i Industrivärden har tagits helt utan inverkan av Industrivärdens styrelse(!) utan ”i lugn och ro” kunnat tas på tu man hand med Boman och Lundberg.

Vad kommer nu att ske? 

Ja säg den som vet men det är en rejäl omstöpningstid som Industrivärden går igenom och det är väl ingen vågad gissning att det kan komma att ske förändringar på många håll och kanter. Sverker-Martin Löf har givetvis rätt i att Lundberg har ”kuppat” Industrivärden men kuppen har inte skett idag utan den skedde den 15 april på SCA bolagsstämma. Handelsbanken har idag mer än 50% ägande av Industrivärden, Lundberg omkring 20-25%. För att tydliggöra detta vore det nästan rimligt enligt mig att Handelsbanken köpte SCA direktägda aktier i Industrivärden så slipper denna post tynga SCA balansräkning och SCA på så sätt blir ett ”vanligt” kärninnehav i Industrivärden precis som exempelvis Sandvik, Ericsson och Volvo.

Både Lundberg och Boman upplever jag som två personer som vill hålla sig till tydliga affärsideér och med ett begränsat risktagande så det är troligt att Industrivärdens nya, ännu okända VD få ett tydligt förvaltande uppdrag att utföra. Jag tror inte det är helt orimligt att anta att Boman och Lundberg vill driva Industrivärden med konservativa innehav, förhållandevis låg skuldsättning och det kan nog komma att ske strukturaffärer, antingen i form av interna strukturaffärer där innehavsbolag säljer av delar eller att Industrivärden väljer att avyttra hela innehav.

Det finns helt klart problematik med Lundberg som styrelseordförande det ska man inte sticka under stolen med. Holmen och SCA har vissa konkurrerande verksamheter och till viss del sitter Lundberg här på dubbla roller, både Lundberg och Industrivärden bedriver mer kortsiktig kapitalförvaltning.

Men långsiktigt då?

Det finns säkert de som tror att Industrivärden i sin helhet löses upp med tiden men dit är det ännu mycket långt kvar. Nu blir det upp till bevis för Lundberg att axla sin nya roll i Industrivärden, rekrytera en VD och ha en tydligt strategi för bolaget.

En av de största frågorna han har att lösa är sin egen succession och det är mycket klokt enligt mig att han lagt över en hel del aktieposter på sina båda döttrar och vill dom axla sin fars roll måste dom nu ta större roller själva eller rekrytera externa personer in på ledande positioner inom Lundbergs med omnejd.

Mer lär följa i denna historia.

För övrigt befinner jag mig just nu några tusen meter över Pyrenéerna, solen på väg ned, fantastiskt med detta med flyg och internet.