Många bloggar som skriver liknande ämnen som undertecknad tar ofta en en mängd olika privatekonomiska tips om hur man sparar pengar särskilt denna vecka. Själv tillhör jag kategorin so kan inte är de allra mest sparsamma men ändå hyfsat ekonomisk så jag får väl ta och bjuda på lite spartips jag också.
Håll till godo, 30 spartips!
1. Ha rimliga boendekostnader.
Många bor helt enkelt alldeles för dyrt. Köp eller hyr dig ett boende som ger dig hyfsat modesta kostnader. Skillnaden mellan ett dyrt och billigt boende kan var många tusenlappar i månaden.
2. Amortera
Har du lån? amortera då på din lån då sparar du ränta, på ränta, på ränta...Men amortera inte för mycket, du blir inte rik på amortering. men betala din bostad på ex. 30-40 år.
3. Handla med kreditkort
Ett kreditkort blir mycket billigare i längden än ett bankort. Du får ränta på pengarna du har på ett konto, kortet i sig är billigare och du får oftast en bonussumma på köpesumman antingen i kontanter, matcheckar eller fondandelar. Men betala för guds skull räkningen varje månad.
4. Skaffa lågenergilampor
Dom är lite dyrare men du sparar in kostnaden ganska snabbt.
5. Motionera
En sund själ i en sund kropp gör dig friskare, mindre sjuk mer ork, lever längre starkare hjärta...
6. Jämför priser
Mängder med internetsidor finns där du kan jämföra priserna på olika produkter pricerunner, compricer osv.
7. Köp grejor som håller
Kvalité lönar sig i längden
8. Se över dina försäkringar
En djungel, se till att du är rätt försäkrad och ring runt och pruta. Alla försäkringar på samma bolag sparar ofta pengar och skaffa givetvis inte mer försäkringsskydd än du behöver!
9. skippa dagstidningen
Alvarligt hur ofta läser du den? ett alternativ är att bara ha tidningen på helgen.
10. laga mat
egen lagad mat är billig och ger dessutom matlådor till dagen efter
11. Plocka blåbär
Finns det något mer rofyllt? och det kan användas till sylt, paj, muffins...
12. Äg din egen bostad
Under förutsättning att du kan köpa till vettigt pris (i relation till att hyra) och bor kvar länge. I längden har du då ett inflationsskydd och slipper betala hyra på en ökande kapitalkostnad i framtiden. Men köp givetvis inte när det är alldeles för dyrt att bo i egen bostad.
13. Duscha snabbt
Vatten, värme. In, ut snabbt sparar en slant.
14. Baka bröd
Ett 10 spänn i veckan minst!
15. Sälj gamla saker
Tänka sig att det nästan går att sälja vad som helst på tradera och blocket
16. Köp tillgångar
Många köper sig utgifter istället för tillgångar. Tillgångar är saker som ger ett inlfationskydd eller ett löpande kassaflöde. En bil ex. är en utgift ingen investering. En tavla kan ge ett inlfationskydd, det kan inte en tv. Aktier i välskötta bolag till rimligt pris är ofta en bra långsiktig investering, går dom ner i pris köp mer.
17. Var optimist
Man har i vart fall roligare!
18. Dra ner på transportkostnaderna
Det är billigt att gå och cykla dyrt att åka bil. Kör så lite som möjligt helst inget givetvis. Behöver du en bil skaffa en bil som har låga driftskostnader.
19. Var hjälpsam mot andra
Du kommer få mer tillbaka!
20. lördagsgodis
Finns ingen anledning att köpa mer godis än en dag i veckan
21. Köp ett tält
Mysigt och billiga semestrar
22. Lär dina barn god privatekonomi
Det är otroligt mycket billigare att vara sparsam än slösaktig. Lär barnen också ta ansvar. personligen är jag allergisk mot föräldrar som sparar en massa pengar till sina barn, i sitt eget namn för att portioneras ut vid "rätt" tillfälle.
23. Nyttja biblioteken
En fantastisk kunskapskälla, helt gratis dessutom.
24. Skaffa ett matkonto med kort
Man planerar sina inköp, slipper bråka om vem som betalade sist, får bonus
25. Bo ihop med någon
Att vara sambo/gift sparar oftast otroligt mycket pengar.
26. Gå över till autogiro och E-fakturor
Sparar tid och det verkar också finnas många bolag som tar betalt för att skicka ut en faktura (tele2 ex.)
27. Ring mindre
Man behöver inte berätta allt och ha koll
28. var noggrann
Att ha koll på el-avtal, försäkringar, bolåneräntor, hushållskassan, betala i tid, spara garantikvitton, ordning och redan på deklarationen osv. Sparar många sköna tusenlappar varje år.
29. Skaffa handgräsklippare
Bra motion, miljövänligt och billigt
30. Gör det du verkligen vill i livet
Då slipper du tröstäta, må dåligt. Det kanske kostar en slant men livet är för kort för att slösas bort
söndag 15 februari 2009
torsdag 12 februari 2009
Svängigt och stabilt
I den dramatiska omsvängning som varit i konjunkturen mot allt sämre tider som nu också avspeglar sig i företagens bokslut så kan det i högsta vara intressant att studera den skillnad som nu blir allt mer uppenbar i bolags olika ”stabilitet” mot denna avmattning. I vissa bolag som ex. SSAB syns nu avmattningen mycket kraftigt, i andra bolag är verksamheten och lönsamheten mycket stabil som exempelvis i fallet Telia och i vissa bolag som i SCA så finns det både stabilitet och avmattning på samma gång.
Orsaken till de stora skillnaderna faller i mångt och mycket tillbaka på oss själva som individer och våra reaktioner i tider av oro och avmattning så väljer vi att inte köpa en ny bil, handla elektriska prylar i kartongförpackningar eller en ny grävmaskin till företaget. Men däremot väljer vi fortsatt att betala räkningen till mobilen och bredbandet. Telebolaget tjänar fortsatt pengar medan stålverket och kartongfabriken får det svårt.
SSAB är et bra typfall för en oerhört dramatisk omsvängning. Så sent som i början av september så gjorde företaget rekordvinster och lönsamheten var mycket god, man hade lyckats sälja av en del av ett icke-strategiskt innehav i form av den amerikanska rörverksamheten. Självföretroendet lyste och styrelsen skickade ut en kallelse till en extra bolagsstämma om att man nu vill återköpa aktier som en alternativ form av utdelning till aktieägarna. Sedan kom Lehman Brothers kollapsen i USA, konjunkturen tvärstannade och styrelse drog tillbaka sitt återköpsprogram. Så här några ynka månader senare rasar lönsamheten och bolaget flaggar nu för att början av 2009 nu kommer innebära förluster och med tanke på det och bolagets skulder så väjer man nu att istället för extra utdelning i form av återköp att sänka den ordinarie utdelningen. Några månader var allt som behövdes och kommer företaget nu klara av att tjäna 5-10kr per aktie i år?, ytterst osäkert.
Just telekommunikation har verkligen gått till att bli en allt mer ”everyday essential”. Allas våras mobiltelefoner, internetuppkopplingar och digital-tv ligger oss allt varmare om hjärtat och mobilen är kanske den ägodel vi sist av allt vill ge upp. Vi säger hellre upp prenumerationen på dagstidningen, något som för 15 år sedan nog knappast var vanligt. TeliaSonera och Tele2 redovisar trots de bistra tiderna stabila och fina vinster och behåller eller ökar sina utdelningar.
Nu är det ju inte så enkelt som investerare att bolag som är stabila i sin intjäning per automatik skulle innebära en bättre aktieplacering idag då många aktieplacerare tenderar att tänka ganska lika varandra och dissa aktier vars vinster sjunker och hissa företag var vinster stiger med de värderingsdilemman som kommer på detta, där populära bolag blir dyra och vice versa. Men självfallet medför dagens låga räntor att stabila högavkastande företag känns rätt trevliga, inte sant?
Vad tycks exempelvis om det Kandensiska företaget Great Lakes Hydro (är en stängd fond, legalt sett men kommer ev. konvertera till att bli ett vanligt AB) som driver flertalet vattenkraftverk i Kanada och sedan några månader också vindkraft. Man säljer elen på 14 åriga bundna kontrakt med fasta priser, bundna långa räntor vilket skapar mycket stabila kassaflöden där en del delas ut till aktieägarna månatligen(!!) och där helårets direktavkastning motsvarar 7,5%. Noll i tillväxtmöjligheter givetvis men med dagens räntenivåer måste ju 7,5% i sig ses som hyfsat trevligt när den räntan säkert motsvarar 3,5 gånger bolåneräntan hos oss svenskar.
Orsaken till de stora skillnaderna faller i mångt och mycket tillbaka på oss själva som individer och våra reaktioner i tider av oro och avmattning så väljer vi att inte köpa en ny bil, handla elektriska prylar i kartongförpackningar eller en ny grävmaskin till företaget. Men däremot väljer vi fortsatt att betala räkningen till mobilen och bredbandet. Telebolaget tjänar fortsatt pengar medan stålverket och kartongfabriken får det svårt.
SSAB är et bra typfall för en oerhört dramatisk omsvängning. Så sent som i början av september så gjorde företaget rekordvinster och lönsamheten var mycket god, man hade lyckats sälja av en del av ett icke-strategiskt innehav i form av den amerikanska rörverksamheten. Självföretroendet lyste och styrelsen skickade ut en kallelse till en extra bolagsstämma om att man nu vill återköpa aktier som en alternativ form av utdelning till aktieägarna. Sedan kom Lehman Brothers kollapsen i USA, konjunkturen tvärstannade och styrelse drog tillbaka sitt återköpsprogram. Så här några ynka månader senare rasar lönsamheten och bolaget flaggar nu för att början av 2009 nu kommer innebära förluster och med tanke på det och bolagets skulder så väjer man nu att istället för extra utdelning i form av återköp att sänka den ordinarie utdelningen. Några månader var allt som behövdes och kommer företaget nu klara av att tjäna 5-10kr per aktie i år?, ytterst osäkert.
Just telekommunikation har verkligen gått till att bli en allt mer ”everyday essential”. Allas våras mobiltelefoner, internetuppkopplingar och digital-tv ligger oss allt varmare om hjärtat och mobilen är kanske den ägodel vi sist av allt vill ge upp. Vi säger hellre upp prenumerationen på dagstidningen, något som för 15 år sedan nog knappast var vanligt. TeliaSonera och Tele2 redovisar trots de bistra tiderna stabila och fina vinster och behåller eller ökar sina utdelningar.
Nu är det ju inte så enkelt som investerare att bolag som är stabila i sin intjäning per automatik skulle innebära en bättre aktieplacering idag då många aktieplacerare tenderar att tänka ganska lika varandra och dissa aktier vars vinster sjunker och hissa företag var vinster stiger med de värderingsdilemman som kommer på detta, där populära bolag blir dyra och vice versa. Men självfallet medför dagens låga räntor att stabila högavkastande företag känns rätt trevliga, inte sant?
Vad tycks exempelvis om det Kandensiska företaget Great Lakes Hydro (är en stängd fond, legalt sett men kommer ev. konvertera till att bli ett vanligt AB) som driver flertalet vattenkraftverk i Kanada och sedan några månader också vindkraft. Man säljer elen på 14 åriga bundna kontrakt med fasta priser, bundna långa räntor vilket skapar mycket stabila kassaflöden där en del delas ut till aktieägarna månatligen(!!) och där helårets direktavkastning motsvarar 7,5%. Noll i tillväxtmöjligheter givetvis men med dagens räntenivåer måste ju 7,5% i sig ses som hyfsat trevligt när den räntan säkert motsvarar 3,5 gånger bolåneräntan hos oss svenskar.
onsdag 11 februari 2009
Sparkontot lär fortsatt vara populärt
Riksbanken fortsätter att hugga ned den svenska räntan till närmast historiska nivåer i ett försök att stimulera den allt mer imbromsande svenska ekonomin. Förklaringen är givetvis att inflationstrycket i stort sett försvunnit helt och den svenska ekonomin är på väg mot en riktig vargavinter med ordenliga ordertapp i industrin, minskad konsumtion och allt mer tilltagande arbetslöshet. Den svenska ekonomin mår inte prima idag och det är ut det perspektivet vi skall se räntesänkningen. Jag tipsar gärna om bloggen Sloped curve som är en riktigt duktig skribent om makroekonomi.
Det finns säkert många som anser att riksbanken nu antingen gör rätt eller fel osv. För personlig del då jag har bolån som dessutom mycket lämpligt sätts om för 3 månader på måndag så är det givetvis trevligt men samtidigt blir man ju närmast rädd för dessa väldigt låga räntenivåer och den långsiktiga effekten.
Man kan säkerligen ha åsikten om att en brinnande brasa inte släcks bäst med bensin. Men kommer nu verkligen vi svenskar springa man ur huse och låna upp pengar för Östermalmsvåningar, badrumsrenoveringar och nya stora Volvobilar? Jag tror inte det. Kommer vi att betänkligt öka vår konsumtion då det bli mer pengar i plånboken (i alla fall för dom som har lån på sin bostad) Jag tror inte det heller. Kommer nu bankerna öppna alla spjäll man har i syfte att öka utlåningen till privatpersoner? Nej det är nog knappast troligt även bankerna lär nu se om sitt hus med krav på kontantinsatser, mindre andel bottenlån, regelbundna amorteringar osv. Kommer då företagens investeringsvilja nu få sig en kick när nu det är så billigt att lån? Nja…tveksamt man vill nog se en skymt av våren innan dess.
Det mest troliga i alla fall enligt mig är nog att gemene man idag gör det som vi kanske borde gjort mer av de senaste åren, vi kommer i högre grad än tidigare amortera och spara. Trots att räntorna på bankernas ”sparkonton” nu knappt kommer ligga över procenten så gissar jag att många runt om i stugorna i landet kommer sätta in betydligt mer summor där än man gjort de senaste åren. På banklån kommer det säkerligen plikttroget amorteras allt bättre. Gärna en kretaresa för familjen men först en rejäl buffert! Gärna ett nytt kök men först en regelbunden amortering! Så lär många av oss alla tänka idag.
Ur ett internationellt perspektiv så är det inte så att svenskar skulle vara ett slösaktigt folk, tvärt om! vi har sista åren haft en sparkvot i landet på ca. 8% av disponibel inkomst, inte så illa pinkat egentligen även om den kvoten kanske inte är jämt fördelat i samhället och vi samtidigt också ökat våra lån. Men inte alls så glada dagar som kring milliumskiftet då hade vi likt amerikaner faktiskt negativ sparkvot under en period om än att vi inte lånade lika mycket då då boräntorna var 7%. Dock är sparkvoten i högsta grad kraftigt dopad av pensionssparande i alla dess former så den borde kanske ligga något högre för att vara långsiktigt sund. Det skulle inte förvåna mig om sparkvoten nu åker upp mot 12-15%, det skulle betyda att herr och fru medelsvensson skulle lägga undan en 8-10% av sin lön utöver pensionssparande, i fonder, bankkonton och madrasser. Efter en våg av konsumtion och låntagande så lär det finnas ett uppdämt behov av att spara som i gamla goda tider, inte minst för folk i min egen generation.
Så det lär säkerligen ta ganska lång tid innan konjunkturen kickar igång på allvar trots den låga räntan men samtidigt kanske vi då har en trygg grund att stå på som ger möjlighet till stabil tillväxt? I värsta fall om det inte blir något sparande i stugor och torp utan ett uppsving i konsumtionen istället så lär nog nästa konjunkturuppgång präglas av inflation. Den som lever får se….Nj nu tar jag och åker en sväng skidor istället.
Det finns säkert många som anser att riksbanken nu antingen gör rätt eller fel osv. För personlig del då jag har bolån som dessutom mycket lämpligt sätts om för 3 månader på måndag så är det givetvis trevligt men samtidigt blir man ju närmast rädd för dessa väldigt låga räntenivåer och den långsiktiga effekten.
Man kan säkerligen ha åsikten om att en brinnande brasa inte släcks bäst med bensin. Men kommer nu verkligen vi svenskar springa man ur huse och låna upp pengar för Östermalmsvåningar, badrumsrenoveringar och nya stora Volvobilar? Jag tror inte det. Kommer vi att betänkligt öka vår konsumtion då det bli mer pengar i plånboken (i alla fall för dom som har lån på sin bostad) Jag tror inte det heller. Kommer nu bankerna öppna alla spjäll man har i syfte att öka utlåningen till privatpersoner? Nej det är nog knappast troligt även bankerna lär nu se om sitt hus med krav på kontantinsatser, mindre andel bottenlån, regelbundna amorteringar osv. Kommer då företagens investeringsvilja nu få sig en kick när nu det är så billigt att lån? Nja…tveksamt man vill nog se en skymt av våren innan dess.
Det mest troliga i alla fall enligt mig är nog att gemene man idag gör det som vi kanske borde gjort mer av de senaste åren, vi kommer i högre grad än tidigare amortera och spara. Trots att räntorna på bankernas ”sparkonton” nu knappt kommer ligga över procenten så gissar jag att många runt om i stugorna i landet kommer sätta in betydligt mer summor där än man gjort de senaste åren. På banklån kommer det säkerligen plikttroget amorteras allt bättre. Gärna en kretaresa för familjen men först en rejäl buffert! Gärna ett nytt kök men först en regelbunden amortering! Så lär många av oss alla tänka idag.
Ur ett internationellt perspektiv så är det inte så att svenskar skulle vara ett slösaktigt folk, tvärt om! vi har sista åren haft en sparkvot i landet på ca. 8% av disponibel inkomst, inte så illa pinkat egentligen även om den kvoten kanske inte är jämt fördelat i samhället och vi samtidigt också ökat våra lån. Men inte alls så glada dagar som kring milliumskiftet då hade vi likt amerikaner faktiskt negativ sparkvot under en period om än att vi inte lånade lika mycket då då boräntorna var 7%. Dock är sparkvoten i högsta grad kraftigt dopad av pensionssparande i alla dess former så den borde kanske ligga något högre för att vara långsiktigt sund. Det skulle inte förvåna mig om sparkvoten nu åker upp mot 12-15%, det skulle betyda att herr och fru medelsvensson skulle lägga undan en 8-10% av sin lön utöver pensionssparande, i fonder, bankkonton och madrasser. Efter en våg av konsumtion och låntagande så lär det finnas ett uppdämt behov av att spara som i gamla goda tider, inte minst för folk i min egen generation.
Så det lär säkerligen ta ganska lång tid innan konjunkturen kickar igång på allvar trots den låga räntan men samtidigt kanske vi då har en trygg grund att stå på som ger möjlighet till stabil tillväxt? I värsta fall om det inte blir något sparande i stugor och torp utan ett uppsving i konsumtionen istället så lär nog nästa konjunkturuppgång präglas av inflation. Den som lever får se….Nj nu tar jag och åker en sväng skidor istället.
tisdag 10 februari 2009
Decoupling bland svenska storbanker?
Decoupling var ett av förra årets modeord och går kortfattat ut på att exempelvis tillväxtmarknadsländer som Kina och Indien skulle kunna klara avkompensera sig för en nedgång i västvärlden genom att den inhemska tillväxten blivit motorn i ekonomi mot att man tidigare varit mer eller mindre beroende av utvecklingen för dessa länder.
De svenska storbankerna har de senaste 15 åren varit tydligt intimt sammankopplade med varandra som man sammantaget skulle kunna sammanfatta i att ”har det gå bra för den ene så har det gått bra för de andre” och det är ju inte så konstigt när många kunder är av likartad riskprofil och bankernas upplåningskostnader varit väldigt lika. Den nordiska bankmarknaden har också varit väldigt statisk och marknadsandelarna har varit mer eller mindre konstanta.
Vissa banker har gett sig ut på en förvärvsbaserad tillväxt i Österled vilket fått deras vinster att stiga medan ex. Handelsbanken mer satsat på organisk tillväxt i västerled. Men sammantaget har det varit väldigt likartad utveckling för bankerna och det har nog varit större skillnad i finanspressen än vad det de facto har varit i bankernas affärsverksamhet.
Men denna homogenitet har varit fram till denna ekonomiska kris då det uppenbart lett till stora skillnader blir allt mer uppenbara mellan bankerna. Helt plötsligt skiljer det nu betänkligt i bankernas egna upplåningskostnader och olikheterna i kapitaltäckning har nu lett till att både Swedbank, SEB och Nordea har gjort nyemissioner för att förbättra sin finansiella ställning. När bankmarknaden gungar så har det också denna gång lett till onormalt stora kundströmmar har börjat röra på sig.
Först har kundströmmarna rört på sig inom bankerna exempelvis genom stora uttag ur fonder och mer insättningar på bankonton. Men sedan också stora kundströmmar mellan bankerna. Framförallt Swedbank verkar ha tappat en hel del privatkunder på främst inlåning medan ex. Handelsbanken ökat sin andel av inlåningen från 16% till nästan 18% på bara några månader. Och nu under höstkanten så har även företagskunderna rört sig betänkligt mellan bankerna. Under Q4 så räknar ex. Handelsbanken att man ensam stått för över hälften(!!) av alla nyutlåning till företag. Anmärkningsvärt för en bank som tidigare haft under en fjärdedel av marknaden. Dessa strömmar av kunder gör självfallet att Handelsbankens räntenetto nu rusar i höjden och är idag på 5,4mdr kvartalsvis.
I dagens rapport från Handelsbanken kan man också studera att Handelsbanken ökat utlåningen kraftigt till vissa sektorer. 13 Mdr i utlåning i Shipping har tillkommit under Q4 (från Nordea?), Utlåningen till investmentbolag/holdingbolag/försäkringsbolag har ökat med nästan 40Mdr(!) , Medan man exempelvis minskat ned sin utlåning i topplån på privatbostäder med 15Mdr, tillverkningsindustrin verkar också gå till Bomans gäng. Men exempelvis ”övriga lån privatpersoner” är ett utlåningssegment där kreditförlusterna nu ökat betänkligt och tillsammans med tillverkningsindustrin är de segment där bankens problemkrediter sitter om vi ser till kreditreserveringar som % av utlåning. Inte helt oväntat är den säkraste utlåningen för bankerna hypotekslån till bostäder (bottenlån) där Handelsbankens reserveringar idag är 17Mkr på en volym som är 433 898 Mkr.
Även om den ekonomiska turbulensen och lågkonjunkturen långt ifrån är över så kan man nog lite slarvigt dra slutsatsen att Handelsbanken gjort mycket rätt hittills under de senaste åren vilket nu bäddat för att man idag kan öka sina marknadsandelar. Man sålde av en stor (och intäktsvolatil) fond och försäkringsrörelse i form av SPP i slutet av förra året. Man har under 2008 förlängt sin upplåning och byggt upp mycket stora likviditetsreserver samt så har man avvecklat sin egen tradingverksamhet i USA och sålt av ett 12 Mdr innehav i amerikanska kreditkortsobligationer.
Med dessa åtgärder står nu Handelsbanken helt klart stark och rustat för bistra tider. Sedan är självfallet en bank som Handelsbanken i högsta grad beroende av omvärldsutvecklingen och givetvis så kommer man under 2009-2010 få kännas vid betydande förluster. De kommande två åren blir verkligen prövningens tid för bankerna och detta oavsett om man finns i Baltikum eller inte. Men med en likviditetsreserv som är sex gånger så stor som ”svenska bankstödet” så står man nog på hyfsat fast mark.
En intressant siffra till kanske, Handelsbankens intäkter för kortverksamhet var märkligt svagt under Q4, ingen vidare julhandel 2008?
De svenska storbankerna har de senaste 15 åren varit tydligt intimt sammankopplade med varandra som man sammantaget skulle kunna sammanfatta i att ”har det gå bra för den ene så har det gått bra för de andre” och det är ju inte så konstigt när många kunder är av likartad riskprofil och bankernas upplåningskostnader varit väldigt lika. Den nordiska bankmarknaden har också varit väldigt statisk och marknadsandelarna har varit mer eller mindre konstanta.
Vissa banker har gett sig ut på en förvärvsbaserad tillväxt i Österled vilket fått deras vinster att stiga medan ex. Handelsbanken mer satsat på organisk tillväxt i västerled. Men sammantaget har det varit väldigt likartad utveckling för bankerna och det har nog varit större skillnad i finanspressen än vad det de facto har varit i bankernas affärsverksamhet.
Men denna homogenitet har varit fram till denna ekonomiska kris då det uppenbart lett till stora skillnader blir allt mer uppenbara mellan bankerna. Helt plötsligt skiljer det nu betänkligt i bankernas egna upplåningskostnader och olikheterna i kapitaltäckning har nu lett till att både Swedbank, SEB och Nordea har gjort nyemissioner för att förbättra sin finansiella ställning. När bankmarknaden gungar så har det också denna gång lett till onormalt stora kundströmmar har börjat röra på sig.
Först har kundströmmarna rört på sig inom bankerna exempelvis genom stora uttag ur fonder och mer insättningar på bankonton. Men sedan också stora kundströmmar mellan bankerna. Framförallt Swedbank verkar ha tappat en hel del privatkunder på främst inlåning medan ex. Handelsbanken ökat sin andel av inlåningen från 16% till nästan 18% på bara några månader. Och nu under höstkanten så har även företagskunderna rört sig betänkligt mellan bankerna. Under Q4 så räknar ex. Handelsbanken att man ensam stått för över hälften(!!) av alla nyutlåning till företag. Anmärkningsvärt för en bank som tidigare haft under en fjärdedel av marknaden. Dessa strömmar av kunder gör självfallet att Handelsbankens räntenetto nu rusar i höjden och är idag på 5,4mdr kvartalsvis.
I dagens rapport från Handelsbanken kan man också studera att Handelsbanken ökat utlåningen kraftigt till vissa sektorer. 13 Mdr i utlåning i Shipping har tillkommit under Q4 (från Nordea?), Utlåningen till investmentbolag/holdingbolag/försäkringsbolag har ökat med nästan 40Mdr(!) , Medan man exempelvis minskat ned sin utlåning i topplån på privatbostäder med 15Mdr, tillverkningsindustrin verkar också gå till Bomans gäng. Men exempelvis ”övriga lån privatpersoner” är ett utlåningssegment där kreditförlusterna nu ökat betänkligt och tillsammans med tillverkningsindustrin är de segment där bankens problemkrediter sitter om vi ser till kreditreserveringar som % av utlåning. Inte helt oväntat är den säkraste utlåningen för bankerna hypotekslån till bostäder (bottenlån) där Handelsbankens reserveringar idag är 17Mkr på en volym som är 433 898 Mkr.
Även om den ekonomiska turbulensen och lågkonjunkturen långt ifrån är över så kan man nog lite slarvigt dra slutsatsen att Handelsbanken gjort mycket rätt hittills under de senaste åren vilket nu bäddat för att man idag kan öka sina marknadsandelar. Man sålde av en stor (och intäktsvolatil) fond och försäkringsrörelse i form av SPP i slutet av förra året. Man har under 2008 förlängt sin upplåning och byggt upp mycket stora likviditetsreserver samt så har man avvecklat sin egen tradingverksamhet i USA och sålt av ett 12 Mdr innehav i amerikanska kreditkortsobligationer.
Med dessa åtgärder står nu Handelsbanken helt klart stark och rustat för bistra tider. Sedan är självfallet en bank som Handelsbanken i högsta grad beroende av omvärldsutvecklingen och givetvis så kommer man under 2009-2010 få kännas vid betydande förluster. De kommande två åren blir verkligen prövningens tid för bankerna och detta oavsett om man finns i Baltikum eller inte. Men med en likviditetsreserv som är sex gånger så stor som ”svenska bankstödet” så står man nog på hyfsat fast mark.
En intressant siffra till kanske, Handelsbankens intäkter för kortverksamhet var märkligt svagt under Q4, ingen vidare julhandel 2008?
måndag 9 februari 2009
Hur skall försäkringsbolagen hantera sitt ägande?
Förekomsten av kapitalförsäkringar blir allt mer vanligt bland svenska småsparare men detta inlägg skall inte handla om huruvida man bör spara i en kapitalförsäkring eller inte utan det intressanta med det faktum att innehållet i en kapitalförsäkring inte tillhör försäkringstagaren utan försäkringsbolaget. Handlar det om ex. fonder så är ju detta inte större problem men då allt fler försäkringstagare och innehar aktier i sina kapitalförsäkringar så innebär detta vissa ”komplikationer”.
En komplikation som uppmärksammats i media är risken för ”osynliga” insideraffärer. Äger man inga aktier behöver man ju som upplysa finansinspektionen om att man har gjort förändringar i sitt ägande som insider. Avanza Banks styrelseordförande Sven Hagström anser ex. att landet ligger öppet för olagligheter.
Ett annat intressant dilemma är att Försäkringsbolaget kan bli en stor ägare i många mindre företag när många av försäkringsbolagets kunder äger aktier. Redan idag så har försäkringsbolag som Avanza Pension och Nordnet Pension har kommit upp högt i ägarlistorna. I vissa bolag så är man idag tom störste ägare(!) av företaget. Jag anser att så stora ägarpositioner ställer krav på att försäkringsbolaget ägnar sig åt ägarstyrningsfrågor. Är man störste ägare har man givetvis ett stort ansvar att företaget håller sig på rätt köl. Att idag som Avanza Pension och Nordnet Pension inte ens gå på bolagsstämman kommer förr eller senare leda till nya skandaler á la Skandia där anställda i företaget ser börsföretaget som en plånbok att ösa ur och styrelsen och aktieägarna är ett par marionetter.
Försäkringsbolagen som Avanza Pension och Nordnet Pension har också haft krav på sig att flagga innehav givetvis när man kommer över 5% spärrar i ägande. Avanza Pension fick bla. böter härom veckan för att man glömde bort att flagga för innehavet i något bolag. Får väl hoppas att böterna hjälper till att förbättra rutinerna.
Ännu mer intressant kommer det bli den dagen dessa försäkringsbolag kommer över 30% ägarandel i något företag. Då hamnar man i en situation då försäkringsbolaget tvingas till ett obligatoriskt uppköpsbud på företaget. Hur skall en sådan situation hanteras? Några prejudikat lär inte finnas men alternativen är väl att lägga begräsningar i försäkringsbolaget som omöjliggör köp av ”gränsaktier” av försäkringstagarna. Alt. att dessa försäkringsbolag medges undantag från uppköpserbjudanden.
Kan det kanske finnas en intressant samarbetsmöjlighet mellan dessa försäkringsbolag och ex. en organisation som Aktiespararna som har engagerat sig i ägarstyrningsfrågor under lång tid?
En komplikation som uppmärksammats i media är risken för ”osynliga” insideraffärer. Äger man inga aktier behöver man ju som upplysa finansinspektionen om att man har gjort förändringar i sitt ägande som insider. Avanza Banks styrelseordförande Sven Hagström anser ex. att landet ligger öppet för olagligheter.
Ett annat intressant dilemma är att Försäkringsbolaget kan bli en stor ägare i många mindre företag när många av försäkringsbolagets kunder äger aktier. Redan idag så har försäkringsbolag som Avanza Pension och Nordnet Pension har kommit upp högt i ägarlistorna. I vissa bolag så är man idag tom störste ägare(!) av företaget. Jag anser att så stora ägarpositioner ställer krav på att försäkringsbolaget ägnar sig åt ägarstyrningsfrågor. Är man störste ägare har man givetvis ett stort ansvar att företaget håller sig på rätt köl. Att idag som Avanza Pension och Nordnet Pension inte ens gå på bolagsstämman kommer förr eller senare leda till nya skandaler á la Skandia där anställda i företaget ser börsföretaget som en plånbok att ösa ur och styrelsen och aktieägarna är ett par marionetter.
Försäkringsbolagen som Avanza Pension och Nordnet Pension har också haft krav på sig att flagga innehav givetvis när man kommer över 5% spärrar i ägande. Avanza Pension fick bla. böter härom veckan för att man glömde bort att flagga för innehavet i något bolag. Får väl hoppas att böterna hjälper till att förbättra rutinerna.
Ännu mer intressant kommer det bli den dagen dessa försäkringsbolag kommer över 30% ägarandel i något företag. Då hamnar man i en situation då försäkringsbolaget tvingas till ett obligatoriskt uppköpsbud på företaget. Hur skall en sådan situation hanteras? Några prejudikat lär inte finnas men alternativen är väl att lägga begräsningar i försäkringsbolaget som omöjliggör köp av ”gränsaktier” av försäkringstagarna. Alt. att dessa försäkringsbolag medges undantag från uppköpserbjudanden.
Kan det kanske finnas en intressant samarbetsmöjlighet mellan dessa försäkringsbolag och ex. en organisation som Aktiespararna som har engagerat sig i ägarstyrningsfrågor under lång tid?
söndag 8 februari 2009
Dags med strategiska grepp i Vattenfall
Vattenfall är Sveriges allra största statliga företag och dessutom ett av de allra största företagen i Sverige med en omsättning på ca. 146Mdr. Som säkert alla vet så är Vattenfall ett energibolag som bl. producerar el från Kärnkraft, Vattenkraft (grunden till bolaget), vindkraft, fjärrvärme från Biomassa, Kolkraft och en annan massa
Statliga Vattenfall är också europas fjärde största elproducent och störst i hela europa av samtliga bolag på Värmeproduktion med en sammantagen effekt på 167,6 TWh El och 36,2 TWh Värme.
Min personliga uppfattning är att det är minst sagt underligt att ett svenskt statligt företag har så stor verksamhet i främst Polen och Tyskland. I Tyskland är man ex. nummer tre på el och störst av alla på fjärrvärme.
Som en av ca. 9 miljoner aktieägare i Vattenfall anser jag att Vattenfalls strategi ut i Europa är helt förkastlig. En helt i genom statligt företag har inte direkt mycket att göra utanför ett lands gränser. Skall bolaget ha europeiska tillväxtambitioner så borde bolaget privatiseras och enda anledningen till att vara ett statligt företag är att man är en vital del av den svenska infrastrukturen (vilket jag anser att företaget är). Att bedriva Tysk kolkraft har jag personligen noll förståelse för.
Vattenfall borde göra sig av med sina utomsvenska verksmaheter och fokusera på kärnan, Elkraft till det svenska samhället. En avyttring av enorma tyska verksamheter (läs kolkraft) borde också kunna frigöra stora ekonomiska tillgångar för en omställning till ett mer långsiktigt hållbart samhälle. Det borde ligga i oss aktieägares intresse såväl ekonomiskt som miljömässigt.
fredag 6 februari 2009
Känns det lika bra nu Nyrén?
Detta korta inlägg skall handla om riskerna att handla aktier på krita. Under perioden 2006-2008 så har Industrivärden köpt upp betydande mängder aktier i dagsaktuella AB Volvo och man är idag bolagets näst största ägare efter franska Reanult detta sedan man haft en mindre mängd aktier i AB Volvo i säkert 15 år.
Initialt 2006 och 2007 så gjordes aktieköpen för lånande pengar under år 2008 är det däremot omplaceringar av aktier (säljer i Handelsbanken och Sandvik) som finansierat ytterligare köp i Volvo.
I 2007 år årsredovisning från Industrivärden förklarade VD Anders Nyrén att Volvo var ett innehav man så ljust på och belåningen kunde främst försvaras med att Volvos utdelningar med råge täcker låneräntan som är en fast bunden ränta om ca. 4,5%. Ett investmentbolag kan som andra investerare dra av utgiftsränta medan inkomster är skattepliktiga (skattefria om dom i gengäld delas ut till aktieägarna).
Ökad skuldsättning till fast ränta
Genom årets förvärv har vi ökat vår skuldbörda med 6,4 miljarder kronor till 11,0 miljarder kronor. Vår skuldsättningsgrad var därmed 16,6 procent vid årsskiftet. Större delen av vår låneportfölj är långfristig och räntorna för de nya lånen är bundna på i genomsnitt 5 år. Den tillkommande räntekostnaden understiger utdelningarna från de nya aktieinvesteringarna i SSAB och Volvo.
Jag kan tänka mig att Industrivärdens genomsnittliga inköpskurs för Volvoaktierna ligger i landet kring 80kr per aktie. Låneräntan på dessa lån som finansierade dessa aktieköp var som sagt var som sagt 4,5% vilket då kräver en långsiktig utdelningsnivå på 3,6kr per aktie sett till inköpskursen för att utdelningar skall täcka låneräntan fullt ut. Volvos utdelning de senaste åren har ju som bekant varit över 5kr per aktie så Nyréns kalkyl såg kanske lockande ut.
Idag kom utdelningsförslaget från Volvo för 2008 som medför en utdlening på 2kr per aktie och Industrivärden kommer då få ett negativt kassaflöde. Med tanke på att de flesta av innehaven sänker sina utdelningar så kommer även Industrivärden i stort få ett negativt kassaflöde och för att finansiera sin egen utdelning så måste man låna eller sälja innehav. Däremot så verkar det lite som att skuldsättningsgraden i bolaget har gått ned till följd av amortering (sålt rätt mycket aktier i Handelsbanken och Sandvik strax för jul och köpte mer Volvo) och den kan nog tänkas ligger under 30% idag.
Nu är ju inte Industrivärden det enda investmentbolag som under 2009 kommer ha problem med sitt kassaflöde. Exempelvis Investor kommer ha uppskattat ca. 2,1-2,2 Mdr i utdelningsinkomster från sina kärninnehav medan den egna utdelningen på 4kr per aktie blir över 3Mdr. Då skall man också sätta in ett par miljarder i SEB i en nyemission och möjligtvis kanske något ytterligare innehav. En stor del av Investors kassa kommer "försvinna" under 2009.
Däremot så ser det ut som Lundbergs fortsatt kommer ha ett positivt kassafllöde på kanske tom upp mot 400-500Mkr efter egen utdelning och och låneräntor.
Och till sist så gratulerar vi idag Sveriges kanske största Idrottman genom alla tider, Sixten Jernberg som idag fyller 80 år. Grattis Sixten!
9 st OS-medaljer (varav 4 Guld), 6 VM medaljer (4 guld) och då skall man också betänka att det på hans tid bara fanns 2-3 distanser per mästerskap plus stafett.
Se gärna videon från Sveriges television 1955 där Sixten Jernberg vinner vasaloppet på 10 min bättre tid ävn vad undertecknad en gång i tiden åkt på länk till SVT play Tur man slapp och släpa på tunga träskidor, dåliga spår och vingliga bindningar...
Initialt 2006 och 2007 så gjordes aktieköpen för lånande pengar under år 2008 är det däremot omplaceringar av aktier (säljer i Handelsbanken och Sandvik) som finansierat ytterligare köp i Volvo.
I 2007 år årsredovisning från Industrivärden förklarade VD Anders Nyrén att Volvo var ett innehav man så ljust på och belåningen kunde främst försvaras med att Volvos utdelningar med råge täcker låneräntan som är en fast bunden ränta om ca. 4,5%. Ett investmentbolag kan som andra investerare dra av utgiftsränta medan inkomster är skattepliktiga (skattefria om dom i gengäld delas ut till aktieägarna).
Ökad skuldsättning till fast ränta
Genom årets förvärv har vi ökat vår skuldbörda med 6,4 miljarder kronor till 11,0 miljarder kronor. Vår skuldsättningsgrad var därmed 16,6 procent vid årsskiftet. Större delen av vår låneportfölj är långfristig och räntorna för de nya lånen är bundna på i genomsnitt 5 år. Den tillkommande räntekostnaden understiger utdelningarna från de nya aktieinvesteringarna i SSAB och Volvo.
Jag kan tänka mig att Industrivärdens genomsnittliga inköpskurs för Volvoaktierna ligger i landet kring 80kr per aktie. Låneräntan på dessa lån som finansierade dessa aktieköp var som sagt var som sagt 4,5% vilket då kräver en långsiktig utdelningsnivå på 3,6kr per aktie sett till inköpskursen för att utdelningar skall täcka låneräntan fullt ut. Volvos utdelning de senaste åren har ju som bekant varit över 5kr per aktie så Nyréns kalkyl såg kanske lockande ut.
Idag kom utdelningsförslaget från Volvo för 2008 som medför en utdlening på 2kr per aktie och Industrivärden kommer då få ett negativt kassaflöde. Med tanke på att de flesta av innehaven sänker sina utdelningar så kommer även Industrivärden i stort få ett negativt kassaflöde och för att finansiera sin egen utdelning så måste man låna eller sälja innehav. Däremot så verkar det lite som att skuldsättningsgraden i bolaget har gått ned till följd av amortering (sålt rätt mycket aktier i Handelsbanken och Sandvik strax för jul och köpte mer Volvo) och den kan nog tänkas ligger under 30% idag.
Nu är ju inte Industrivärden det enda investmentbolag som under 2009 kommer ha problem med sitt kassaflöde. Exempelvis Investor kommer ha uppskattat ca. 2,1-2,2 Mdr i utdelningsinkomster från sina kärninnehav medan den egna utdelningen på 4kr per aktie blir över 3Mdr. Då skall man också sätta in ett par miljarder i SEB i en nyemission och möjligtvis kanske något ytterligare innehav. En stor del av Investors kassa kommer "försvinna" under 2009.
Däremot så ser det ut som Lundbergs fortsatt kommer ha ett positivt kassafllöde på kanske tom upp mot 400-500Mkr efter egen utdelning och och låneräntor.
Och till sist så gratulerar vi idag Sveriges kanske största Idrottman genom alla tider, Sixten Jernberg som idag fyller 80 år. Grattis Sixten!
9 st OS-medaljer (varav 4 Guld), 6 VM medaljer (4 guld) och då skall man också betänka att det på hans tid bara fanns 2-3 distanser per mästerskap plus stafett.
Se gärna videon från Sveriges television 1955 där Sixten Jernberg vinner vasaloppet på 10 min bättre tid ävn vad undertecknad en gång i tiden åkt på länk till SVT play Tur man slapp och släpa på tunga träskidor, dåliga spår och vingliga bindningar...
onsdag 4 februari 2009
Hur blir arbetsmarkanden efter krisen?
Har just haft en intressant diskussion med en god vän om arbetsmarknaden och effekterna på densamma nu finanskrisens spår. Han var helt övertygad om att arbetsmarknaden kommer förändras till det betydligt bättre i spåren av kredit krisen.
Hans teser var att vi kommer får flexiblare arbetsmarknad, mer entreprenörskapanda, uppfinningsrikedom och kreativitet. Bättre utbildningssystem i högre utbildning, företag kommer tvingas omstruktureras på ett bra sätt och framförallt så kommer vi pyssla med saker som framförallt behövs i högre utsträckning för ett långsiktigt hållbart samhälle istället för att ägna oss åt saker som mest är trams...
I ex. uthyrningsbranschen så verkar det ju idag var "back to basic" i denna roliga film
Vad tror du? Blir det bättre under och efter krisen? Hur ser det ut med det som just du håller på med?
Hans teser var att vi kommer får flexiblare arbetsmarknad, mer entreprenörskapanda, uppfinningsrikedom och kreativitet. Bättre utbildningssystem i högre utbildning, företag kommer tvingas omstruktureras på ett bra sätt och framförallt så kommer vi pyssla med saker som framförallt behövs i högre utsträckning för ett långsiktigt hållbart samhälle istället för att ägna oss åt saker som mest är trams...
I ex. uthyrningsbranschen så verkar det ju idag var "back to basic" i denna roliga film
Vad tror du? Blir det bättre under och efter krisen? Hur ser det ut med det som just du håller på med?
tisdag 3 februari 2009
Likheter och olikheter
Det är hårda tider för verkstadsindustrin.
Vinsterna håller sig fortfarande upp men orderingången går ned ordentligt för att inte säga kraschlandar i vissa företag. Man behöver nog inte direkt vara nobelpristagare för att inse att år 2009 blir ett mycket svårt år för verkstadsindustrin och för mången annan verksamhet också. Sedan kan man ju alltid diskutera hur mycket som är diskonterat i dagens kurser, när konjunkturen vänder eller om bolagen har tillräcklig finansiell styrka att reda ut vintern eller ”svarta hål” i efterfrågan.
Jag tänkte att jag i detta inlägg skall beröra två företag. Inget företag som jag själv har några aktier i (mer än indirekt) men som kan vara väldigt intressant som typexempel på svensk verkstadsindustri och som kan vara en bra sak att hålla koll på. De två företagen är de två välbekanta AtlasCopco och Husqvarna. Atlas är en världsledande tillverkare av ex. kompressorer, gruvmaskiner och numera också anläggningsmaskiner genom förtaget Dynapac.
Det andra företaget Husqvarna är som ni säkert redan vet en världsledande tillverkare av ex. gräsklippare, motorsågar och bevattningsprodukter (Gardena). Båda dessa företag har en anrik historia inom Wallenbergsfären och båda företagen har mycket starka varumärken.
På ytan kan dessa företag ses som väldigt lika. Man köper in en mängd olika komponenter och råmaterial och sätter samman detta till olika produkter som en gräsklippare eller en gruvmaskin man kan ju nästan se det som i stort sett samma affärsidé men inom olika sektorer inom industrin. Det är idag väldigt tufft att sälja både gräsklippare och gruvmaskiner. Båda företagets kunder har tuffa tider, många gruvföretag vill idag inte investera i denna osäkra marknad och många konsumenter drar sig in i det längsta för att köpa en ny gräsklippare. Båda företagen kommer få ett tufft 2009 i alla fall första halvåret i sin kärnverksamhet att sälja sina produkter.
Men nu kommer vi till olikheterna väl värda att hålla koll på bland verkstadsbolagen. En stor skillnad mellan gräsklippare och gruvmaskiner är ju givetvis det faktum att orderböckerna är betydligt kortare för gräsklippare. Beställer man idag en gräsklippare så tar det inte lång tid innan man för grannarna kan stoltsera med en ny skinande röd och gul Klippo på gräsmattan.
Vill vi däremot som gruvföretag köpa en gruvmaskin så är det mer komplicerat än att ringa till återförsäljaren och nästa dag ha en ny gruvmaskin. Nej varje gul-svarta gruvmaskin är i mångt och mycket anpassad efter gruvans specifika krav och är i mångt och mycket ”handbyggd” individuellt eller vad man nu skall säga. Inte konstigt att en gruvmaskin är dyr. Gissningsvis tar det säkert ett halvår minst om inte nästa ett år innan man får sin gruvmaskin på plats och i sving från första beställningen. Detta betyder att ett företag som Husqvarna snabbare i resultaträkningen kommer märka av en avmattning eller uppgång i efterfrågan medan
AtlasCopco har en mer eftersläpande effekt både upp och ned.
Både en gräsklippare och gruvmaskin måste sedan givetvis skötas och underhållas för att fungera på bästa sätt så att man inte förstör sitt kapital. En gräsklippare den kanske vi själva tvättar, slipar kniven och byter olja på. En gruvmaskin det är inte det lättaste att underhålla. Bara klimatet i en gruva i kombination med våldsamt hårt slitage ställer höga krav på underhållsprogram och service. Normalt sett tillhör inte detta gruvföretagets kärnverksamhet utan är något som man lejt ut till någon specialist, i vanligaste fall tillverkaren av maskinen. I gruvor runt om i världen har AtlasCopco byggt upp servicestationer långt under jord där man löpande underhåller gruvans maskiner från Atlas Copco.
Båda företagen är givetvis i högsta grad beroende av att sälja sina produkter men i detta fall har AtlasCopco en ”krockkudde” i form av löpande intäkter för service även om man inte säljer gruvmaskiner i motsats till Husqvarna där en frånvaro av försäljning betyder smärre katastrof.
Å andra sidan så är nog gräsklippare en produkt med förmodat stabilare efterfrågan än gravt cykliska gruvmaskiner. I Årsboksluten som nu kommer så kunde AtlasCopco hålla kvar sina 3 kr per aktie i utdelning men signalerar att svårare tider är på väg och det skulle nog inte förvåna mig om Husqvarna som ännu inte redovisat sin rapport tom kanske tvingas ställa in sin utdelning till följd av svag utveckling just nu och lite väl hög lånesumma. Men å andra sidan när efterfrågan sedan kommer igen så kommer det gå snabbast upp för Husqvarna men i värsta fall kan det kanske bli nyemission på vägen.
Visst är det spännande med dessa likheter men ändå olikheter.
På bild, åka långt på skridskor det är minsann trevligt.
måndag 2 februari 2009
Kaffebönan och bönhandlar´n
På Veckans affärs hemsida kan man idag läsa en krönika med rubriken ”avskaffa aktieklippen” och krönikan tar upp ett antal viktiga punkter som man skulle kunna sammanfatta i betydelsen av aktier och varför det är viktigt med riskkapital men också baksidan med en kortsiktig finansiell marknad. I krönikan finns också knepiga åsikter om aktieutdelningar. Aktieutdelningar skall anpassas efter ett företags expansionsmöjligheter, kapital behov och finansiella ställning. Punkt slut Cecila Aronsson!
Det finns också bloggare som kommenterat inlägget, bla onsdagsfonden som är starkt kritisk till krönikan och frågar sig varför ”kapital skall offras på långsiktighetens altare.”
Jag tänkte ta tillfället och ge min syn i lite ostrukturerade tankar.
Kaffebönor är en råvara som handlas förhållandevis mycket runt om i världen och det är ju inte så konstigt då det är en eftertraktad vara. Priset på kaffebönor går som bekant både upp och ned. En mycket bra skörd och priset kanske går ned och ett ökat lattedrickande i världen och priset kanske gå upp. Den finansiella marknaden för kaffebönor är synnerligen viktig och ger bönder möjlighet att planera sin försäljning och intäkter och ger kaffegrossister möjlighet att säkra inköpspriset för bönor och kan då i sin tur planera för priset på kaffepaket till affären. Givetvis finns det också en mängd finansiella aktörer som försöker tjäna pengar på att köpa och sälja kaffebönor.
Priset på kaffebönor svänger som bekant ibland våldsamt upp och ned i pris men med tiden så kommer priset på kaffebönor öka i takt med inflationen, varken mer eller mindre såvida vi inte får en enorm efterfrågan på kaffe eller en enorm nedgång i kaffedrickande. Men det mesta går som bekant i cykler.
Aktier är inte kaffebönor, aktier är riskkapital i företag som ex. en kaffeproducent. En kaffeproducent tjänar som bekant inte pengar på kaffebönor utan på förvandlingen från böna till kaffe för att förenkla det in absurdum. Med tiden och under lång tid så kommer det med allra största sannolikhet vara så att det är lönsammare att vara kaffeproducent än att placera i kaffebönor. Men det kan säkert vara tufft, ibland är det som sagt goda tider, ibland inte. Vissa kaffeproducenter komma gå i konkurs medan andra kaffeproducenter kanske blir enormt framgångsrika. Vissa aktieägare kommer bli förmögna, andra förlora hela sin insats. Vissa kaffeproducenter kommer kunna ge aktieutdelningar, andra kommer inte kunna dela ut en krona.
Tyvärr är det säkert ganska dyrt att vara kaffegrossist. Det krävs maskiner, lokaler, lager, anställda, datorer mm. Inte många som har råd att för egna sparpengar starta en kaffegrossiströrelse. Givetvis kan man vända sig till banken att låna pengar, det kan vara synnerligen bra men också innebära stora risker vilket inte minst visar sig i dagens finansiella klimat. Ett annat sätt kan vara att dela på risken och framtida vinster genom att emittera aktier. Aktier är mao ett sätt att finansiera ett företag. Varken mer eller mindre. För vissa företag finns det sedan en andrahandsmarknad i form av börsen där man kan köpa och sälja aktier men det är egentligen en annan sak än ”aktiemarknadens” berättigande. Aktiehandel å sin sida fyller enbart aktieägarnas behov av likviditet och ha möjligheten att frigöra sitt kapital. Aktiehandeln likt handeln för kaffebönor skapar inget värde men fyller en viktig funktion och utgör fundamentet för många företag som ex. en aktiemäklare.
Om inte ex. Ericsson hade haft ansvarstagande aktieägare 2002 när bolaget var i en akut krissituation så hade företaget gått omkull, det hade varken varit bra för Sverige, anställda, samhällsekonomin eller aktieägarna. En ”liten” summa pengar kunde rädda företaget vilket säkerligen gynnat de flesta intressenter så här i efterhand. Situationer som Ericssons 2002 kommer i denna lågkonjunktur bli ganska vanligt kan jag tro, många företag kommer behöva omfinansiera sig med mer eget kapital och det är verkligen inte så lätt som att presentera ett attraktivt prospekt.
Ovanstående inlägg skall nu givetvis inte ses som att jag förespråkar att man skall äga aktier tills döden skiljer er åt. Nej givetvis skall vi alla få köpa och sälja aktier bäst vi själv vill. I vissa fall är aktier direkt säljvärda, ibland speglar inte priset på aktien dess värde. Men Cecila Aronsson tar upp en mycket viktig sak, vi får aldrig glömma av varför aktier finns på börsen. Det handlar mer om samhällsutveckling än om finansiella placeringar
Så vad borde vi göra för att stimulera ett hållbart och ansvarstagande aktieägande och för att ”funktionen” med kapiptalanskaffning och entreprenörsskap skall fungera? Idag skryter vi mest om hur bra börshandeln har fungerat i denna kris.
Kanske skatteavdrag på nyemissioner? Kanske skattefrihet vid reavinster om man ägt aktier i mer än 10 år? Snabba upp processerna vid kapitalanskaffning? Sänkta skatter på kapitalvinster så att vi får mer privat riskkapital? Skattefrihet på ränteintäkter som står på ett ”aktieägarkonto”? Stoppa handeln med ett företags aktie under en nyemissionsprocess?
Det finns också bloggare som kommenterat inlägget, bla onsdagsfonden som är starkt kritisk till krönikan och frågar sig varför ”kapital skall offras på långsiktighetens altare.”
Jag tänkte ta tillfället och ge min syn i lite ostrukturerade tankar.
Kaffebönor är en råvara som handlas förhållandevis mycket runt om i världen och det är ju inte så konstigt då det är en eftertraktad vara. Priset på kaffebönor går som bekant både upp och ned. En mycket bra skörd och priset kanske går ned och ett ökat lattedrickande i världen och priset kanske gå upp. Den finansiella marknaden för kaffebönor är synnerligen viktig och ger bönder möjlighet att planera sin försäljning och intäkter och ger kaffegrossister möjlighet att säkra inköpspriset för bönor och kan då i sin tur planera för priset på kaffepaket till affären. Givetvis finns det också en mängd finansiella aktörer som försöker tjäna pengar på att köpa och sälja kaffebönor.
Priset på kaffebönor svänger som bekant ibland våldsamt upp och ned i pris men med tiden så kommer priset på kaffebönor öka i takt med inflationen, varken mer eller mindre såvida vi inte får en enorm efterfrågan på kaffe eller en enorm nedgång i kaffedrickande. Men det mesta går som bekant i cykler.
Aktier är inte kaffebönor, aktier är riskkapital i företag som ex. en kaffeproducent. En kaffeproducent tjänar som bekant inte pengar på kaffebönor utan på förvandlingen från böna till kaffe för att förenkla det in absurdum. Med tiden och under lång tid så kommer det med allra största sannolikhet vara så att det är lönsammare att vara kaffeproducent än att placera i kaffebönor. Men det kan säkert vara tufft, ibland är det som sagt goda tider, ibland inte. Vissa kaffeproducenter komma gå i konkurs medan andra kaffeproducenter kanske blir enormt framgångsrika. Vissa aktieägare kommer bli förmögna, andra förlora hela sin insats. Vissa kaffeproducenter kommer kunna ge aktieutdelningar, andra kommer inte kunna dela ut en krona.
Tyvärr är det säkert ganska dyrt att vara kaffegrossist. Det krävs maskiner, lokaler, lager, anställda, datorer mm. Inte många som har råd att för egna sparpengar starta en kaffegrossiströrelse. Givetvis kan man vända sig till banken att låna pengar, det kan vara synnerligen bra men också innebära stora risker vilket inte minst visar sig i dagens finansiella klimat. Ett annat sätt kan vara att dela på risken och framtida vinster genom att emittera aktier. Aktier är mao ett sätt att finansiera ett företag. Varken mer eller mindre. För vissa företag finns det sedan en andrahandsmarknad i form av börsen där man kan köpa och sälja aktier men det är egentligen en annan sak än ”aktiemarknadens” berättigande. Aktiehandel å sin sida fyller enbart aktieägarnas behov av likviditet och ha möjligheten att frigöra sitt kapital. Aktiehandeln likt handeln för kaffebönor skapar inget värde men fyller en viktig funktion och utgör fundamentet för många företag som ex. en aktiemäklare.
Om inte ex. Ericsson hade haft ansvarstagande aktieägare 2002 när bolaget var i en akut krissituation så hade företaget gått omkull, det hade varken varit bra för Sverige, anställda, samhällsekonomin eller aktieägarna. En ”liten” summa pengar kunde rädda företaget vilket säkerligen gynnat de flesta intressenter så här i efterhand. Situationer som Ericssons 2002 kommer i denna lågkonjunktur bli ganska vanligt kan jag tro, många företag kommer behöva omfinansiera sig med mer eget kapital och det är verkligen inte så lätt som att presentera ett attraktivt prospekt.
Ovanstående inlägg skall nu givetvis inte ses som att jag förespråkar att man skall äga aktier tills döden skiljer er åt. Nej givetvis skall vi alla få köpa och sälja aktier bäst vi själv vill. I vissa fall är aktier direkt säljvärda, ibland speglar inte priset på aktien dess värde. Men Cecila Aronsson tar upp en mycket viktig sak, vi får aldrig glömma av varför aktier finns på börsen. Det handlar mer om samhällsutveckling än om finansiella placeringar
Så vad borde vi göra för att stimulera ett hållbart och ansvarstagande aktieägande och för att ”funktionen” med kapiptalanskaffning och entreprenörsskap skall fungera? Idag skryter vi mest om hur bra börshandeln har fungerat i denna kris.
Kanske skatteavdrag på nyemissioner? Kanske skattefrihet vid reavinster om man ägt aktier i mer än 10 år? Snabba upp processerna vid kapitalanskaffning? Sänkta skatter på kapitalvinster så att vi får mer privat riskkapital? Skattefrihet på ränteintäkter som står på ett ”aktieägarkonto”? Stoppa handeln med ett företags aktie under en nyemissionsprocess?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
