Vikten av en god buffert

Bland "ekonomibloggar" (är väl nästan så off numera att jag knappt kvalar in i denna kategori numera) så pratas det ofta om investeringar och olika sammanställningar hur ens ekonomiska förehavanden och ställning ser. Väldigt sällan så skrivs det om bufferten man har i form av pengar på ett bankkonto. Tyvärr upplever jag ibland att många räknar in denna summa i någon form av investeringstillgång vilket jag nog skulle vilja varna lite för. Livserfarenheten i alla fall för mig är att denna kategori av tillgångar fylls på regelbundet varje månad och med oregelbundna tillfällen så förbrukas der lite större summor. Dvs det går knappast att se som ett sparande utan skall nog mer ses som pengar för att hantera hushållets avskrivningar av tillgångar i form av bostad och lösöre.

För egen del har jag just nu varit i situationen där jag fått behov av bufferten ganska så kraftigt. Självförvållat då det handlar om att jag håller på att renovera mitt badrum i huset jag bor i. 

Man planerar noggrant, räknar, tar in flera offerter osv och tillslut så kommer man till en summa/budget för projektet. 

Sedan när hantverkarna börjar riva nuvarande badrum så visar det sig att föregående renovering på denna plats var snålgenomförd. Vilket i mitt fall där badrum och kök ligger vägg i vägg med tvättstugan under, visar sig att vattenledningar i dessa tre rum är sammankopplade och vips så behövs mer material och jobb och en knapp månadslön till utöver budget fladdrade iväg...

Exemplet från verkligheten visar tydligt av vikten med en rejäl buffert och bor man i hus skulle jag nog säga att man bör ha summor nästan upp mot en årslön som toppunkt på en buffert innan i alla fall jag skulle vara helt bekväm med att hantera "livets dilemman" med renoveringar, hantera ev sjukdom, ev bil osv innan man skall börja tänka på aktier för att pensionera sig tidigt eller vad man nu har för mål i livet. 

De tvivelaktiga fondråden

Har du ett fondsparande? Du lär inte vara ensam....

I stort sett alla svenskar har idag ett fondsparande om inte "fritt tillgängligt" så inom ramen för pensionsförsäkringar av olika slag och PPM sparande.

Då i stort sett alla svenskar äger fonder och detta är vårt finansiella sparande i stor utsträckning så finns det mängder med råd att ösa ur. Både från banker och mer oberoende aktörer

Idag råder det någon form av konsensus för hur man skall fondspara. De råden går kortfattat ut på bestämma sitt fondsparande i två steg.

1. fastställ vilken risk du är beredd att ta. Här är oftast någon form av lågrisk, medelrisk eller högrisk man skall identifiera sig med.

Lågriskspararen skall välja mestadels räntefonder, medelspararen skall blanda aktier och räntefonder och högrisk skall välja renodlat med aktiefonder.

Det jag vänder mig mot här i detta läge  är att råden för att vara lite kategorisk är helt oberoende av hur det ser ut på den finansiella marknaden och marknadens utveckling! Börsen kan ha tokrasat 60% eller stigit iväg 300%, räntan kan vara hög eller istort sett noll... Råden blir exakt de samma och inga förändringar av råden. Häpnadsväckande egentligen. Som att rekommendera bilister att alltid köra i samma hastighet.

2. nästa steg i rådgivningen är sedan att fastställa en klokt "fondpaket" inom ramen för sin riskprofil.

På detta steg i rådgivningen verkar det idag råda någon form av konsensus från bankernas att man skall välja någon form av "basfonder" eller liknande i botten. Med "basfonder" verkar menas globalfonder och sverigefonder. Sedan över basfonderna skall man sedan välja att spetsa till det och välja vad som brukar omnämnas "tillväxtfonder" eller kryddor.

Vad som är besynnerligt i sammanhanget är att dessa kryddor och tillväxtfonder i stort sett alltid har högre avgifter än "basfonder". Vilket i sig är värt ett separat blogginlägg då fondavgifter inte har det minsta att göra med fondernas innehåll. Det finns absolut ingen logik i varför t.ex en rysslandsfond ska ha högre fondavgift än en Sverige eller globalfond. 

Så genom att ge rådet att blanda och mixa för en bra allokering så får man totalt sett högre fondavgifter och bankerna kan ändå prata om hur bra det är med lågkostnadsindexfonder samtidigt som man säljer kryddor.

Finns det något som tyder på att dessa kryddor och tillväxtfonder skulle vara bättre val än fonder med klart lägre avgifter? knappast...avgiftsskillnaderna är något som obönhörligen slår mot avkastningen över tid.

Finsk-svenska stål aktiebolag

 

Även om året bara nått till början av februari så kan man så smått anta att en av årets riktigt stora affärer i svenskt näringsliv redan är offentliggjorda i form av "samgåendet" mellan SSAB och Rautarukki som nyligen annonserades. Så mycket till samgående vette tusan om jag skulle vilja kalla det för utan jag ser det mer  som ett förvärv där SSAB köper Rautarukki men betalningen sker med egna nytryckta aktier.

Att det nu är en part (SSAB) som nu troligtvis går in ganska bryskt och styr över "fusionen" tror jag kan smärta mycket i de finska hjärtanen när nationalklenoden nu ska heta Svenskt stål men å andra sidan ger detta bättre förutsättningar än någon jämkningsförfarande där man delar och turas om i ledningen. Det är nog så svårt och komplext med förvärv har ju historien visat...ingen nämnd eller glömd.

Affären kan diskuteras utifrån många synvinklar och när det gäller de finansiella bitarna i "fusionen" kan jag t.ex. hänvisa till Lundaluppens blogg. Finns inte så mycket att tillägga när det gäller dessa bitar. Dock tycker jag det är glädjande att betalningen sker i aktier maa SSAB svaga finansiella ställning vilket annars hade krävt en rejält stor nyemission och troligen än mer svagare finansiär med ökad upplåning som följd. Finansierna är anstränga så gott dom än är redan

Sedan då den industriella logiken här finns desto mer att prata om när det gäller affären tycker jag. Stålverk är även om det kan verka som så en basic och enkel verksamhet så är den synnerligen industriellt komplex. Varför? Jo maa storskaligheten och de små möjligheterna till anpassningar i produktion efter efterfrågan. Det är synnerligen komplext att "slå av en stund" eller "gå på halvfart" osv. likt man kan göra enklare i tillverkningsindustrin. Kort och gott det går nästan inte i stålverket, utan lönsamheten på verksamheten är beroende på en jämn avsättning av slutprodukten till ett bra pris i relation på inköpspriset på kol och järnmalm/skrot. Något som bekant går upp och ner i konjunkturens nycker, och därav stålindustrin stora konjunkturkänslighet mellan bra och dåliga år.

SSAB av idag (innan förvärvet) har produktion i Sverige och USA. Dessa verksamheter på olika sidan Atlanten är tillverkningsmässigt skilda från varandra. Verksamheten i USA är skrotbaserad som sedan bearbetas färdigt i USA dvs återvinning av metall medan verksamheten i Sverige är baserad på ett flöde av järnmalm från norra Sverige till masugnar i Luleå och Oxelösund. Råstålen från Luleå används sedan i tunnplåtsproduktion i Borlänge medan verksamheten i Oxelösund är integrerad där man producerar kylda stål.

Raturukki har en förhållandevis likartad verksamhet med masugnar och vidareföräldling från råstål till slutprodukter i totalt till antalet några få anläggningar då detta är karaktären av idag. Rukki och SSAB har givetvis lite olika strategier och nischer på sitt stål och lite olika marknader men jag kan nog tycka att dom kompletterar varandra med lite överlappande verksamhet.

 

I vad uppstår då logiken för affären, industriellt?

Jag tror att en viktig aspekt är att ett sammanslaget Rukki och SSAB kan få en betydligt större flexibilitet än de båda bolagen var för sig. Det finns upparbetade transportvägar över bottenviken mellan de båda företagens anläggningar i Finland och Sverige vilket kan klart förbättra möjligheterna till produktionsanpassningar beroende på marknadens efterfrågan. Inte minst får man fler masugnar och kan planera underhållsstopp, produktionsneddragningar och uppgångar på ett flexiblare sätt än idag. Säkerligen kan man också genomföra besparingar på administration och inte minst inköp då man med affären öppnar för att till viss del handla ifrån andra än LKAB. Valuta aspekterna att både ha viktig produktion och marknad i SEK och Euro skall inte underskattas.

Å andra sidan. Det är ett rejält mörker i stålbranschen idag och man skulle mycket väl kunna se affären mellan SSAB och Rukki som att en blind leder en halt eller något. Branschen präglas av stor överkapacitet sedan stora investeringar runt om i värden genomfördes 2003-2008 detta har sedan finanskrisen rejält dämpat priset på slutprodukten och det hör inte till vanligheten att stålverk tjänar så bra med pengar. Ur denna negativa aspekt kan man ställa sig frågan om SSAB mäktar med att behålla nuvarande produktionsanlägngingar eller om bolaget kommer rationalisera och avveckla någon/några orter vilket troligtvis kan inveera negativt på de förmodade vinsterna.

Skall bli spännande att se utvecklingen. Förhopppningsvis har intregrationen kommit en bit på vägen innan det börjar vända upp lite för stålindustrin i nästa sväng. Dit har vi än en lång väg att gå...

Indexfiering blir grogrunden nästa bubbla?

Den gode bloggaren Lundaluppen skrev ett mycket intressant inlägg  kring den indexfiering som är idag. Det finns otroligt mycket intressant i detta konstaterade som är väl värda att utveckla kring index och hetsen kring detta.  Jag har uppfattningen att vi idag lever i indexinvesteringens tidevarv och det är både något gott och ont som jag skall försöka utveckla nedan.

För att förenkla allt i detta inlägg väljer jag här att hänvisa till OMXS30 index vilket är det vanligaste indexet på Stockholmsbörsen men kunde precis lika gärna valt något annat index. 

I ”alla tider” har vi alltid jämfört oss med börsindex och vi har alltid hört och läst uttryck som ”idag steg börsen med 0,7%” eller vice versa.  Fonder och aktieportföljer har jämförts mot index vilket avgjort om man varit skicklig eller oskicklig investerare. Vi har fått lära oss att fonder med höga avgifter får svårt att slå index över tid då avgifterna urholkar oddsen att slå index. I praktiken har det visat sig att de bästa fonderna över riktigt lång tid är indexfonderna med allra lägst avgift, och det är bara att krasst konstertera att de flesta aktierportföljer efter skatt, avgifter, transaktioner osv. oftast inte slår index. 

Rent logiskt, över mycket lång tid är en av de bättre investeringarna att passivt äga index till lägsta möjliga kostnad. Det gamla djungelordspråket ”if you can’t beat them, join them” stammer bra in.

Som jag ser det har det skett ett paradigmskifte succesivt. Index har utvecklats från att vara en måttstock och jämförelsetal till att bli en investeringsstrategi. Inget är idag hetare än att investera i just index. Som jag upplever det  har det skett en enorm överflyttning från  ”aktiva placeringar” till indexplaceringar.

Stora livbolag som förvaltar mångmiljardförmögenheter har avvecklat hela sina miljardomfattande aktieförvaltning från att aktivt välja placeringar till att följa index. Från att ”snegla” på index har man blivit rena  indexplacerare, vilket i investeringsteorin ger bättre avkastning till lägre kostnad.

Givetvis finns det både gott och vad jag även vill påstå ont i detta.
Vi kan exempelvis se aktiva privatsparare som sparat i fonder. Går vi tillbaka 1-15 år på t.ex. DI Börssnack och privata affärers hemsida så var den vanligaste diskussioner om det var den eller den fonden som var det bästa valet. Idag är vanligaste fonden att diskutera banken Avanzas Zerofond och då gärna i kombination med någon mer eller mindre komplicerad teori om att hoppa av när börsen går ned.

Sedan har vi alla dessa som vill ta en positiv mot börsindex fast med hävstång och här har vi ju Handelsbankens omåttligt populära börshandlade fonder XACT BULL/BEAR.

På bankontoret och rådgivningens till pensionär Ulla visas ofta en aktieindexobligation som följer avkastningen på börsindex men ger ett garantivärde.

och så fortsätter det hela tiden med ett fokus på "indexprodukter"

Jag skulle dock vilja flagga lite för några varnande signaler, då vi idag så smått börjar fokusera att mer på index som en investeringsform och vi verkar glömma bort att index faktiskt består av företag av "kött och blod" bakom. Får den  finansiella industrin fritt spelrum kreativt tänkande så kan vi snart bygga upp bubblor i form av indexspeglande produkter utan koppling till den reala ekonomin.

Årsbokslut börsen

Börsutvecklingen under 2013 har varit mycket stark och jag tror de allra flesta fått en mycket god avkastning på sitt sparkapital som varit investerat i aktiemarknaden. Uppgången som började under hösten 2012 har fortsatt under hela 2013 med några små undantag.

För egen del har 2013 som för de flesta andra varit ett gott år avkastningsmässigt. Skall helt ärligt säga att den starka börsutvecklingen under 2013 har förvånat mig, inte minst då flera tidigare "stabila tråkaktier" jag ägt i flera år just 2013 fått se rejäla skutt. Jag har inte en sammanställd bild över avkastningen men kan konstatera att lika olika konton/försäkringar utvecklats gott.

Jag har under 2013 varit mycket passiv i mitt aktiesparande och har väl i stort sett inte gjort någonting förutom litet nysparande, mestadels i likvider och amortering av bostadslån som inte syns i följande bilder.

Pensionskapital har jag dock förvaltat konservativt efter en modell som jag använder och där har avkastningen klart underpresterat OMXSPI och t.ex. mitt PPM konto fick avkastningen +17% under 2013, vilket jag tror är sämre än majoriteten av alla svenskar.

Spontant så skall jag nog medge att jag i dagsläget har en ganska så pessimistisk syn på börsen och tycker nog man skall ha ganska så gott om räntebärande tillgångar och likvider i dagsläget. Efter flera års uppgång är det tid att minska ned risker, är i alla fall min uppfattning.

Årsbokslut solceller

Då var det dags att göra årsbokslut över min solcellsanläggning jag har på taket

Som jag tidigare skrivit så är min anläggning av det lite mindre slaget (2,7kW) och det är placerad i ganska östlig riktning då jag saknar sluttande tak helt mot söder. Lutningen är lite lägre än optimalt vilket sammantaget gör att min anläggning producerar en del under andra mer optimalt placerade anläggningar. Huset värms upp på fjärrvärme så elen som förbrukas i huset är enbart hushållsel i en normal svensk 60-tals villa med tvättmaskin, fjärrvärmepump,  extra frysbox och allt som finns i en normal svensk villa.  Nedan ska jag försöka pedagogiskt redovisa hur det fungerar.


Siffrorna för solcellerna ser ut som följer

Solcellselsproduktion under 2013:
2356 kWh
Varav såld el på elnätet:
1809 kWh

Varav Matchad el:

547 kWh

I ekonomiska termer räknar jag  schablonmässigt med 1,60kr per kWh i besparing på matchad el (dvs där jag förbrukar, egen producerad el inom husets väggar) och 1,1kr per kWh på såld el dvs när elen går ut på elnätet. Siffrorna inkluderar både rörliga elnätkostnader, elpriskostnader, ett fast försäljningspris på 1kr/kW och nätnyttaersättning med dagens ungefärliga priser. Intäkten räknas exklusive avskrivningen på anläggningen som är beroende på det pris man betalat för den.

Ekonomisk kalkyl blir således enligt följande:
Såld el: 1809*1,1=1990kr
Matchad el: 547*1,6=875kr
Total besparing: 2865 kr under 2013

Givetvis har jag också behövt köpa el under den tiden på dygnen när det är mörkt eller då solcellerna inte givit tillräckligt med kraft för att täcka upp för förbrukningen i huset.

Den köpta elen uppgår till 1862kWh och således är min nettoförbrukning av el i huset, 53kWh, för hela 2013.

I strikt ekonomiska termer kan jag efter några få år (installation under 2012) med solceller dra följande slutsatser. Det är med dagens elpriser en tveksam ekonomisk investering och det är med största sannolikhet mer lönsamt att sänka sina boendekostnader genom att amortera bostadslån eller genomföra investeringar med en avkastning med högre än 0% real avkastning. troligtvis är energibesparingsåtgärder i hemmet mer lönsamma än solceller även om dessa har en stor kapitalkostnad kontra besparingen.

Dock är min personliga sårbarhet för elprisutvecklingen, mycket låg och chockpriser på el är något som inte direkt kommer drabba hushållskassan. Jag har också lyckats sänka husets driftskostnader och sommartid får jag pengar utbetalt vilket i sig kan upplevas stimulerande kassaflödesmässigt. Skall bli intressant att följa den kommande 10 års perioden.

-------

Det kommersiella priset för den typ av anläggning jag har ligger idag omkring 50 000kr om man prutar väl (paketpris inkl. montering av hantverkare och elektriker). Det finns möjlighet att få ett statligt bidrag på idag 35% av investeringskostnaden. Tyvärr är potten för solceller lågt kontra efterfrågan och det är idag kö på bidraget.

Nettokostnaden efter bidraget (om man får detta) blir således idag omkring 32 500kr. Med en rak avskrivning på 15 år blir den årliga kostnaden 2167kr. Jämför man med mina siffror för i år ger anläggningen ett ekonomiskt överskott på 698kr och kalkylräntan på detta kontra mot investeringskostnaden blir således 2,1% per år i avkastning.

Reflektioner på SAABs försäljning av JAS Gripen till Brasilien

Få kan tänkas ha missat gårdagens meddelande från Brasilianska regeringen att man avser köpa stridsflygplanet JAS Gripen från svenska SAAB. En av få svenska näringslivsnyheter som blir en världsnyhet i global media. Inga kontrakt är skriva än men intentionen är att Brasilien genomför jätteaffärer de kommande åren och som alltid när det gäller krigmaterielexport motaffärer av alla de slag. Brasilianska produkter lär dyka upp i större omfattning i Sverige de kommande åren.

Det är många som nu slår sig för bröstet att ha hjälpt till att bärga denna jätteorder i hamn för SAAB. Försvarspolitiker som för fram viktiga möten med sina brasilianska diton, ingenjörer som förklarar framgången med Gripens tekniska förmåga kontra pris osv osv. En och annan flaska champagne lär öppnas i Linköping mot veckoslutet.

Förhållandevis få kommentarer kring affären berör dock Wallenbergsfären mer än konstaterandet att man är största ägare i SAAB och en hel del av vinsterna från denna affär hamnar i familjens fickor därav. Den stora nyheten verkar ha varit att man tror att Edward Snowdens läckor om amerikansk avlyssning av den brasilianska presidentens telefon, varit det som fått bägaren att rinna över och få Brasilien att välja JAS.

Vad som verkar ha glömts bort i affären är att Wallenbergsfären sedan mycket lång tid haft mycket stora och goda affärsrelationer med just Brasilen. Utanför Sverige är Brasilien en av sfärens enskilt viktigaste marknader, vilket det varit sedan lång tid.

Låt mig ge några få exempel på Wallenbergsfärens affärer i landet som födde upp Pélé.

Det första företaget att på stort sätt genomföra affärer i det råvarutunga Brasilien var AtlasCopco som funnits här i snart 100 år. Idag är fortsatt Brasilen en av Atlas allra viktigaste marknader vid sidan av Kina. Atlas Affärer har sedan banat väg för resten av Wallenbergsfären succesivt.  ABB är en mycket viktig leverantör till det Brasilianska elnätet och har bla levererat världens längsta högspänningsledning dit. Electrolux är störst i Brasilien på vitvaror. StoraEnso har stora industriinvesteringar i pappersindustrin i landet.  Sagan om Scania och Brasilen är typexempel på en lyckad långsiktig affärsrelation.  SKF och Ericsson var tidigt ute med affärer i Brasilien och även Alfa Laval. Samtliga exempel med anknytning till Wallenbergsfären.

Sammantaget så är ”lilla Sverige” en av de som land enskilt största utländska investerarna i Brasilien(!) och det är nog ur detta perspektivet vi skall leta för att finna orsaken till gårdagens meddelande om inköpet av flygplan och den jätteorder det medför. Genom långsiktigt och enträget  utökade affärer med Brasilien har man nu till och med kommit till den nivå att man också med spjutspetstekologi kan beväpna det brasilianska försvaret. Jag är helt övertygad om att Wallenbergsfären har hjälpt åskilliga brasilianska medborgare ut ur fattigdom med hjälp av de stora investeringar de gjort i landet.

Jag tycker vi skall vara stolta över det långsiktiga engagemang Sverige och Wallenbergsfären haft i Brasilien även om Brasilien fortsatt har mycket stora utmaning som land, Miljöpartiet verkar vara av den uppfattningen att vi inte skall bedriva handel med fattiga länder, vilket jag kan se som högst beklagligt.

Läs också Cornucopia om några konsekvenser för svenska försvarsmakten. Finns också en hel del andra konsekvenser i affären som han inte nämner.

Kan förändrad elnätsavgift användas i energiomställlningen?

För en helt vanlig konsument i villa eller lägenhet så består elräkningen av komponenterna elnätsavgift och avgiften för den inköpta elen.

Elbolag som man köper strömmen av är valbart och man kan välja vilket bolag man så önskar och  fokusera på bästa pris eller om man t.ex. vill köpa el från förnyelsebar energi. Väljer man inget bolag blir man anvisad till det bolag som äger till elnät och får då ett riktigt dyrt tillsvidarepris. Vilket i praktiken innebär att det är viktigt att välja bolag! (tänk på de kära studenter när ni flyttar hemifrån)

Elnätet är inte valbart utan det är den som äger elnätet i ditt område som du betalar elnätsavgift till. I mitt personliga fall så är det EON efter detta bolaget köpte upp det lokala Örebro Energi. Själva elen jag förbrukar betalar jag till ett annat bolag. Sedan har jag som jag tidigare skrivit om en egen elproduktion i huset genom solceller vilket komplicerar till mitt förhållande en hel del med elbolagen men detta tänkte jag inte gå in på specifikt i detta inlägg.

För att göra ett begripligt exempel skall jag ta mig själv. Jag har med min 16A anslutning till huset en fast elnätsavgift på 79kr per månad (vilket är priset på att  bara vara inkopplad i elnätet och ha en garanti på det kommer ström ur två hål i väggen om jag skulle behöva) och utöver detta betalar jag inkluderat i elnätsavgiften en elöverföringsavgift på 41,76 öre/kWh. Tillkommer sedan moms på detta som tas ut av staten.

Trenden de senaste åren avseende elnätsagifter är att den fasta delen ökar i förhållande till den rörliga elnätsöverföringsavgiften. Sedan är ju trenden också att elnätsavgifterna totalt sett ökar mer än elpriserna men det är ju en annan historia.

Innebär detta något problem att det blir mindre rörliga kostnader och mer fasta elkostnader? Ja det skulle jag vilja säga.

Jag har två invändningar

1. Att allt större andel av elnätsavgiften blir fast innebär det att det blir mindre lönsamhet för företag och privatpersoner att genomföra energibesparingsåtgärder. Exempelvis så har det de senaste åren blivit mindre lönsamt med t.ex. en LED lampa istället för en glödlampa då större delen av den totala elräkningen inte går att påverka. Energibesparing är enligt mig precis lika viktigt i omställningen till en mer hållbar energisituation i Sverige som utbyggnad av förnyelsebar energi.
2. Att allt större andel av elnätsavgiften blir fast innebär sämre incitament i form av försämrad lönsamhet till produktion av egen elproduktion exempelvis solceller på taket.

För att lösa detta problem hade jag gärna sett en prismodell på elnätsavgifter som är helt rörlig, men kostnadsneutral totalt sett så elnätsbolagen kan underhålla näten som förut.

Låt mig ge ett högst hypotetiskt exempel. 

Nätbolaget Kräm i väggen AB får varje år in 100Mkr på elnätsavgifter från de lokala 50 000 kunderna. Något som används för underhåll av elnätet och en liten vinst till bolaget. Fördelningen är att fasta avgifter står för 50Mkr och den rörliga elnätsöverföringsavgiften står för 50mkr. Varje kund betalar i genomsnitt således 1000kr i fast elnätsavgift och 1000kr i rörlig elöverföring varje år. (OBS bolaget kanske också säljer ström vilket jag inte räknar in här) varje kund i genomsnitt  för varje år över 2380kWh till sina lägenheter och hus.

Den fasta elnätsavgiften i detta exempel blir således ungefär 83kr per månad i fast avgift och 42öre per kWh i rörligt elnätsavgift. Elnätsbolaget skulle få in precis lika mycket intäkter om man helt slopade den fasta avgiften men istället höjde den rörliga elöverföringen till 84öre/Kwh.

Dock inträffar här en intressant sak. Varje energibesparing i form av 1 Kwh som görs i varje hushåll blir hela 42 öre lönsammare! Har man en solcellsanläggning som förutom såld överskottsel under ljusa sommarmånader matchar kanske 1000 kwh internt inom huset får man en besparing på 420kr/ år helt utan skattesubvention eller statliga bidrag.

De hushåll med ”slösaktig” energiförbrukning får således betala mer och de med låg förbrukning får betala mindre. Klart logiskt i mina öron och jag tror detta kan leda till större fokus på att sänka elförbrukningen totalt i samhället.

Inspiration till detta blogginlägg har hämtats från Bengt Villablogg -solceller på varje tak!

Recension av Suunto Ambit 2

Det finns en liten fördel med att ha en egen blogg och det är att man får skriva vad tusan man vill. Så det tänker jag göra nedan av det skälet att jag skulle vilja ha läst ett inlägg som detta :). De allra flesta som lässer denna blogg kommer inte ha något som helst intresse av vad som står utan då hänvisar jag enkelt till att klicka vidare i rymden. God Jul i förskott om vi inte skulle höras av innan dess.

Suunto är ett varumärke ägt av det finska börsnoterade företaget Amer Sport. Får väl återkomma med en analys av denna aktie.

Recension av Suunto Ambit 2

Senaste halvåret har jag använt mig av en ny sportklocka vid namn Suunto Ambit 2 och jag tänkte att det skulle vara på sin plats med en liten recension av kockan från min synvinkel.

Fysisk design:
Klockan är i sin design rejäl och tålig och som alltid när det gäller Suunto lite storoch kanske lite klumpig för små handleder. Jag har använt den under bergsmarathonlopp och några fjällturer och jag upplever att tåligheten är mycket god trots att jag inte köpt modellen med safirglas. Några kantstötningar har klockan råkat ut för men inte mer än så.

Det finns dock ett litet irritationsmoment avseende designen på klockan och det är att GPS sensorn som sticker ut en bit från klockan mot kroppen. Sensorns utformning medför (i alla fall för mig) att klockan gärna hamnar i ett läge där den lite vrids bort från kroppen. Egentligen en skitsak men jag hade ändå hellre sett att GPS sensorn hade suttit bort från kroppen relativt boetten än mot.

Batteritid:
Suunto ambit 2 är som många andra GPS klockor försedd med ett uppladdningsbart batteri som man laddar genom en sladd. Nackdelen med GPS klockor brukar vara att batteritiden blir svag och man kan inte använda klockan speciellt länge innan ny uppladdning behövs. För de flesta GPS klockor är t.ex. en veckas fjällvandring inte att tänka på såvida man inte kan ladda upp klockan.

För att vara en GPS klocka har Ambit 2 mycket god batteritid. Ställer man in klockan på GPS log med 60 sektunders intervall kan man springa ultramarathon utan problem och vandra några dagar och ändå behålla funktionaliteten i klockan när andra klockor stänger av sig av batteritorsk. Generellt sett mycket hög batterikapacitet enligt instruktionsboken upp till 50timmar kontinuerlig träningstid (om man programmerar den för energisparläge). Månader utan uppladdning om man enbart använder den som klocka.

Höjdmätarfunktioner:
En av de största anledningarna till att jag köpte just denna klockan är att den är försedd med en barometrisk höjdmätare. Jag har tidigare haft suuntoklockor med denna funktionalitet som jag varit nöjd med. På "platten" brukar GPS höjd fungerar bra men befinner man sig i bergsterräng vill jag ha en klocka som mäter lufttryck för en mer exakt höjdangivelse än GPS. 

Genom Ambit 2 tar Suunto ett steg längre och inför vad man kallar "Fused Alti" vilket i praktiken innebär att man kombinerar GPS och lufttrycksmätare vilket ger en klocka som automatiskt kalibrerar in en exakt höjd. Min erfarenhet av denna automatfunktion är mycket god! Skulle vilja gå så långt som att säga att det är köpråd enbart på denna funktion om man söker en god höjdmätarklocka för sportändamål. Särskilt om man t.ex. springer fjällorientering då löser fused alti ett problem då man slipper kalibrera klockan vilket man alltid behöver göra med en traditionell lufttrycksmätare i sportklocka då vädret och trycket varierar över tid. 

Enligt Suunto tar det mellan 3-12 min in i ett träningspass innan klockan visar korrekt höjd vilket stämmer överens med min erfarenhet, kanske något längre tid. Alternativt kan man också som "förr i tiden" kalibrera klockan med en känd höjd också. 

Min erfarenhet är att höjdangivelsen efter de första 15 minuternas kalibrering är mycket exakt +/-10m gentemot klockan vilket är fullt i klass med manuell noggrann kalibrering. En god säkerhet när man befinner sig i dimmig fjällterräng.

När man inte använder klockan för höjdmätning så kan man automatistiskt ställa  in den för att mäta väderförändringar och man kan få en "stormvarning" när lufttrycket hastigt faller.

Träningsfunktioner:
Skillnaden melllan Ambit mod1 och Ambit 2 är att den senare är en kombinerad tränings och friluftsklocka och den förra att kategorisera som en ren friluftsklocka med tidtagning. Ambit 2 är på ingalunda någon proffsavancerad träningsklocka men har en hel del funktionalitet och kan hantera multisportfunktioner då den både har GPS, podkompabilitet, möjlighet till pulsmätare och accelrometer. Dvs de mesta av det man vill använda under aktivitet går att skapa och välja fram för visning i klockan. Exempelvis min/km när man springer eller km/h när man cyklar, puls, kadens sträcka, puls, tid med mera i all everlighet. Tänk dock på att det kräver lite inställlningar bakom datorn så man får klockan att betee sig som man önskar.

Ambit 2 saknar möjlighet att programmera avancerade träningsprogram såsom ex. Garmin där man i förväg kan programmera in uppvärmning, intervaller i olika former och nedjogg osv. I Ambit 2 finns en enkel intervallklocka men det är också allt. Det är en bra klocka om man vill ha en logger och lämplig om man tränar en hel del på känsla. Men inte klockan om du vill göra avancerade träningsprogram. För min del duger det gott som det är. 

Precis som höjdmätarfunktionen så har ambit 2 en kombination mellan GPS och accelrometer vilket i praktiken innebär en mycket exakt längdangivelse trots att tät skog, byggnader osv kan göra att man ibland kan tappa GPS signal. Joggade t.ex. runt Lidingöloppet med exakt 30,0km i slutresultat på klockan. Det går att springa genom tunnlar och ändå få korrekt längd på träningsrundan genom att accelomtern i klockan känner av rörelser.

AppZone

Precis som på dagens smartphones så har Sunnto börjat med appar vilket i praktiken innebär små enkla program som man kan stoppa in i klockan. Exempel på appar är t.ex. en skidåkningsapp som beräknar sluttiden på Vasaloppet i realtid eller en funktion som beräknar solens upp och nedgång beroende på vart på jorden man befinner sig. Skall säga att jag inte provat speciellt många appar och generellt upplever jag sökverktyget för att hitta appar på Suuntos hemsida lite svårnavigerat.

Navigation
Klockan ha en enkel navigationsfunktion som innebär att man i förväg kan programmera in en träningsrunda genom "checkpoints" alternativ navigera mot ett förutbestämt mål. Klockan har också en funktion som medför att man kan navigera tillbaka till startpunkten för träningspasset. Har inte använt dessa funktioner speciellt mycket men de gånger jag provat har det funkat enklt och bra. Jag förstår dock inte varför det är så att när man är ute på en träningsrunda, kopplar på navigeringsfunktion och "hittar tillbaka till start" så slutar klockans logg över träningsspåret att upphöra. Borde kunna gå att ordna i en mjukvaruuppdatering.

Nackdelar med klockan?
Funktionaliteten avseende inomhussimning har jag inte fått att fungera på ett korrekt sätt. Klockan missar en hel del vändningar i bassängen och i mitt fall visar den konstant för kort träningssträcka mot verkligheten. Det har inte hjälpt speciellt mycket att lära klockan min simstil utan jag har mer eller mindre givit upp att klockan skall kunna klara av att mäta varje vändning i bassängen. Utomhussimning (där klockan använder GPS också) fungerar dock alldeles förträffligt. 

I stort problem med Suunto generellt är det svaga stödet för tredjepartsprogram. Det är mao väldigt avancerat att lägga in rutter i Funbeat från en Ambit 2. Jag har givit upp och matar in träningspass manuellt här på funbeat och har träningsinforamtionen på suuntos eget system Movescount. Kortfattat ha klockan enbart funktionalitet med en dator genom den specifika sladden och användande av suuntos egen programvara. Klart begränsande om man vill använda annan programvara. 

Klockan har ingen wi-fi eller blutoothuppkoppling vilket jag kan tycka är tråkigt då detta innebär att man är bunden till använda klockan i hop med en dator (ej surfplatta eller smartphone). Troligtvis är detta ett område som de kommande åren kommer utvecklas rejält med exemplevis Garmin Forerunner 620 som ett nytillskott. (den klockan har dock en hel del begränsningar att den inte är lämplig för mig). Ambit 2 har dock stöd för ANT+ vilket i praktiken skulle innebära att den kunde funka i hop med surfplattor likt garmin om suunto väljer att utveckla mjukvara för iOS eller Android. 

Movescount där man programmerar klockan upplever jag som lite trubbigt och just då är det tråkigt att klockan funkar så dåligt med andra tredjepartsprogram.  

Sammanfattning

Suunto Ambit 2 är en mycket bra träningsklocka för den som ägnar sig åt konditionsidrott under lång tid och i områden där man har behov av en barometrisk höjdmätare. En exemplarisk klocka för bergssporter. 

Den kommer till sin rätt först och främst under själva utövandet men kanske något sämre när man kommer hem och sätter sig bakom datorn. Den är till viss del begränsad i sin förmåga till programmering av avancerade träningspass och kompabilitet med tredjepartsprogramvaror. Samt avsaknad av wi-fi/bluetooth vilket andra klockor har idag.

Fråga om Industrivärdens kommande utdelning

Häromdagen fick jag en fråga i kommentatorsfältet på denna blogg om jag inte kunde göra en uppställning över förväntad aktieutdelning från Industrivärden.

Industrivärden har idag ungefär 48 000 aktieägare där merparten är småsparare med några hundra aktier så det torde finnas ett visst intresse för denna beräkning.

Industrivärden har en utdelningspolicy som säger att ”Ge en aktieutdelning som är högre än genomsnittet för svenska börsnoterade aktier” vilket i praktiken är ganska lätt att nå så länge bolaget handlas med rabatt mot substansvärdet vilket jag skall förklara nedan. Industrivärden är som sagt ett börsnoterat investmentbolag vilket lyder under särskilda skatteregler som kortfattat syftar att indirekt och direkt ägande skall beskattas lika. Dvs du skall ha en ungefärlig skattesituation om du som privatperson äger aktier i Industrivärden eller aktier i alla de bolag som Industrivärden innehar.

Beskattningen av investmentbolag innebär att man i praktiken är skattebefriade så länge man själva har en frikostig utdelning. Bolaget kan göra skattefria omplaceringar av aktieinnehav (t.ex. sälja Indutrade) men man kan inte behålla och ackumulera kapital från mottagna aktieutdelningar. 

En liten skatt är att det finns en liten skatt som handlar om förmånen att genomföra skattefria aktieaffärer. Det är en skattekostnad på 1,5% av marknadsvärdet på aktieportföljen vid årets ingång. Denna kostnad gäller enbart om man äger mindre än 10% av bolaget. I fallet Industrivärden kan vi för 2013 bortse från detta då m                            an i stort sett enbart ägde bolag med minst 10% ägarandel vid årets ingång.

Kalkylen för denna ynnest till skattefrihet för investmentbolagen ser ut på följande sätt:

Skattepliktiga intäkter:

Mottagna utdelningar, vilket för Industrivärden år 2013 är 2487Mkr

Avdragsgilla kostnader:

Finansiella kostnader (dvs låneräntor) vilket för de första 9 månaderna var 439Mkr så helårsprognosen kan vi väl anta är 585Mkr.

Förvaltningskostnader (dvs lön till bolagets anställda, olika former  av courtage mm) vilket för de första 9 månader var 99Mkr vilket för helåret innebär 132Mkr om kostnaderna utfaller jämt under året.

Summa summarum: 2487-585-132=1770Mkr

För att nu ”kvitta ut” denna skattekostnad måste man teoretiskt sett dela ut 1770Mkr i aktieutdelning. Bolaget har idag 391769963 st aktier. Detta innebär att bolaget ur skattesynpunkt bör dela ut 4kr och 52 öre per aktie för året.

Nu vill jag här sätta upp en liten passus. Bolaget har möjlighet att skjuta olika former av ”förlustavdrag” (dvs att man delar ut mer än man är skattskyldig till) vilket man gjort de senaste åren. Vilket innebär att man har viss frihet att gör ett litet ”stopp” om man så önskar och något år minska utdelningen rejält.

Vilka överväganden står nu styrelsen inför när det gäller utdelning?

Förra året delade bolaget ut 5kr per aktie vilket är en större summa än skattskyldigheten (kraftigt större än fjolårets utdelningskrav).  Styrelsen bör titta på vilka ”gissningar” man har kring innehavsbolagens utdelningar. Stiger dessa rejält är det inga problem att dela ut mycket men skulle vi se sjunkande utdelningar  skulle en hög utdelning leda till ökad upplåning allt annat lika.

Jag gissar att vi får se utdelningshöjningar från minst Handelsbanken och SCA. Resten skall man troligtvis se som status quo i försiktighetskalkylen. SSAB är som alltid ett frågetecken då detta bolag enligt mig har en svag finansiell situation.

2013 var också ett år där ett stort innehav (ICA) inte gav några utdelningar alls till följd köpen av Ahold aktier i ICA och hög finansiell belåning i samband med denna affär. ICA har under året genomfört nyemission på 5Mdr (vilket Industrivärden var en stor del i), sålt fastigheter, tagit upp långsiktiga obligationslån och givit ut preferensaktier mot säkerhet i fastighetsbolaget. Så här kan jag tro att vi till våren återigen kan se utdelningsintäkter för nya storägaren Industrivärden.

Så ska man sammanfattningsvis gissa att Industrivärden delar ut 5,25-5,50 kr per aktie?