Kvällslektyren på nattduksbordet för undertecknad har senaste dagarna varit boken ”spelet om Volvo” vilken är en ung. 10 år gammal bok, lånad på biblioteket som på ett initierat sätt beskriver alla de turer och maktkamper som präglat AB Volvo under de senaste 80 åren. Hur bolaget hanterat konjunkturcykler, kriser och ägarproblem. Nu skall denna bloggpost inte handla om Volvo även om jag säkerligen kommer att på ett eller annat sätt kommer återkomma till det företaget i kommande bloggposter. En lång rad näringslivspersonligheter passerar revy i boken men oftast med den maktgalne PG Gyllenhammar i centrum under lång tid. En av individerna som också berörs i boken är en av 70-80talets stora affärsmän, Anders Wall. Anders Wall är idag 78 år gammal och var för ett tag sedan sommarpratare i radioprogrammet Sommar i P1 förutom då att han vid 78 års ålder fortfarande är styrelseleordförande i börsbolaget Beijer Alma till vardags.
I sitt sommarprogram så pratade Anders Wall en del om Volvo och ”volvoaffären” dvs fusionen mellan Walls industrikonglomerat Beijer invest och Volvo. Anders Wall fick i radion tillfälle att spy ur sig lite galla över PG Gyllenhammar som han inte verkar ha så mycket till övers för. Men han berörde också ett annat mycket intressant ämne, ”OPM”
OPM eller ”andras människors pengar” på svenska ansåg han är en av förklaringarna bakom finansiella kriser och bristande etik och moral i näringslivet. Problemet där t.ex. en fondförvaltare som förvaltar andras pengar är mer benägen att ta stora risker när han själv inte riskerar något, Han tog upp Skandia som ett exempel. När Skandia tappade sina huvudägare och de nya ägarna allt mer blev pensionsfonder och andra kapitalplacerare så försvann alla styrelseledamöter som de facto ägde bolaget och istället kom Skandia präglas helt och hållet efter anställda direktörer som dikterade alla villkor i bolaget och tog alla former av beslut, givetvis då mer till sin egen privatekonomisk fördel än för aktieägarnas fördel.
Även Volvo vill jag nog säga har lidit av precis samma problem under lång tid. Volvo har sällan haft ägare av kött och blod utan istället precis tvärt om. I min kvällslektyr så tas t.ex. PG Gyllenhammars åsikt om att företagsledare INTE skall vara stora aktieägare i ett företag utan skall istället vara en motpol mot aktieägarnas ”kapitalistiska krav”. Säkerligen var det brist på ägarstyrning och svaga styrelser som ledde till att PG Gyllenhammar redan på 80-talet kostade Volvo koncernen ca. 30Mkr om året i lön, pension, tjänstebilar, tjänstebostäder, tjänstesemesterbostad osv. knappast till gagn för Volvo…men att vara Volvodirektör var mumma ekonomiskt sett.
En annan ”OPM” som Anders Wall tog upp i sitt sommarprogram är bankers lånade av andra pengar. Den som agerar med mycket lånade andras pengar tenderar självklart att ta stora risker. Anders Wall fick själv se sig i stort sett raderad under 90-tals krisen tack vare högt risktagande och lån av andras pengar. Men han kom tillbaka, lärde sig läxan och är idag huvudägare i det fina bolaget Beijer Alma ett bolag med stabil soliditet.
Nej själv så har jag en förkärlek för ägare av kött och blod. Det förekommer knappast några svindlande Skandiaaffärer i bolag som Lundbergs där Fredrik Lundberg är personlig ägare till över halva kapitalt i företaget eller I HM med familjen Persson äger eller i Öresund med Hagströmer och Qviberg.
Men jag tycker också om företagsledare som tar privatekonomiska risker med stora aktieposter i det egna bolaget och på så sätt hamnar i samma sits som aktieägarna trots att man inte varit en gammal huvudägare. Låt mig exemplifiera när Johan Molin tillträdde som VD i AssaAbloy så var hans första åtagande, första arbetsdagen att ringa till banken och be dom köpa 500 000aktier i bolaget där han nyss tillträtt, en rejält stor summa på ung. 50Mkr knappast några pengar som en ung Vd för Nilörngruppen hunnit spara ihop. Enligt någon affärstidning lär huvudägarna i Assa dvs Melker Schörling och Gustaf Douglas ha, mot ränta, lånat ut de pengar som Molin inte själv hade på sparkontot när han tillträdde. Jag kan tro att Molin idag lägger ned en hel del kraft på att göra ett gott jobb och få ledningen att agera i ägarnas intresse. Kommer Assa utvecklas på ett bra sätt så lär Molin tjäna en hacka dessutom utan några Skandiafarser.
tisdag 18 augusti 2009
måndag 17 augusti 2009
Stocks for the long run....ändå
Bloggaren Cornucopia presenterar ett mycket intressant inlägg och en snygg grafiskt bild om att OMX30 index i mångt och mycket på lång sikt följt utvecklingen för inflationen mätt som penningmängd det som kallas M3 måttet. Detta åskådliggörs på ett snyggt sätt i följande bild.
Visst känns det lite deprimerande att man realt sett (dvs inkl. inflation) så har svenska aktier under de senaste dryga 100åren inte givits någon avkastning alls trots då att den svenska börsen tillhör en av de bästa i världen har vi ju alla lärt oss så är börsuppgångarna rent och slätt ett resultat av att penningmängden i samhället ökat. Inte minst under den dåliga tiden på 70-talet då inflationen och penningmängdsökningarna översteg börsens utveckling.
Vad som däremot inte finns med i Cournucopias snygga diagram är en väldigt viktig sak, nämligen den löpande avkastningen från aktier dvs aktieutdelningar. Dom där kronorna som delas ut varje vår. Direktavkastningen från aktier dvs aktieutdelningarna i relation till kursen varierar som bekant över tiden. I viss lägen är den höga för viss företag i andra lägen är den låg eller uteblir osv. Men allt som oftast så delas det ut lite pengar till ägarna av företag. Utdelningarna brukar inte vara direkt stora en tumregel över tid är kanske att ett företag har vinster som är en tiondel av omsättningen och att 25% av vinsterna delas ut. Mao ca. 2,5% av årsomsättningen resterande 97,5% går till att betala leverantörer, anställda, konsulter, firmafester, investeringar för framtiden osv. Men dom där 2,5% av årsomsättningen är i ett långsiktigt perspektiv oerhört betydelsefulla för den långsiktiga avkastningen. Vilket jag snart skall exemplifiera. Men att tala om börsen utan utdelningar är som att tala om att träd i skogen inte växer och kan avverkas.
Totalavkastningsindex brukar det heta när man lägger in utdelningar som återinvesterade i börsindex. Dom där 2,5% av årsomsättningen blir mao ränta på ränta i bästa fall plus att förhoppningsvis så växer företaget. Cornucopia visar förtjänstfullt att tillväxten på företag och därmed också värdet långsiktigt korrelerar mycket väl med penningtillväxten i samhället.
Men om man då lägger till dessa utdelningar som kommer så skapas det en avkastning som blir real dvs som ger en extra avkastning utöver att penningmängden och inflationen driver priset/värdet på företag.
I nedanstående diagram har jag använt mig av riksbankens egna historik över dels penning mängd, börsindex på stockholmsbörsen samt totalavkastnings index dvs där vi återlägger utdelningar tidsperioden som jag haft tillgång till är 1919-2006 via riksbankens hemsida för alla dessa variabler. Skalan på diagrammet är logaritmisk.
Som synes så följer aktieindex kusligt nära penningmängden utan att ge någon synbar real avkastning. Ser vi däremot på totalavkastning med utdelningar så kan man däremot se att totalavkastningsindex inkl. utdelningar givit rejält mycket bättre betalt och dessutom en realavkastning. I Siffror räknat så har totalavkastningsindex under tidsperioden 1919-2006 givit en avkastning som är 4,35% i årsgenomsnitt+penningmängsökningen i samhället. Aktier har mao inte bara bevarat sitt kapital utan dessutom också förräntat kapitalet. Den som satte in en 100lapp för 86 år sedan i den tidens penningvärde hade år 2006, 3890kr i dagens penningvärde. Sedan har ju inflationen dessutom gjort sitt också utöver detta.
Så hur var det nu dom sa ”Stocks for the long run and dividends never lie”, det gällde på 1800talet och det gäller nog idag också. Men tro inte att priset på dina aktier skall stiga mer än penningmängdsökningen, det har dom historiskt inte gjort.
Visst känns det lite deprimerande att man realt sett (dvs inkl. inflation) så har svenska aktier under de senaste dryga 100åren inte givits någon avkastning alls trots då att den svenska börsen tillhör en av de bästa i världen har vi ju alla lärt oss så är börsuppgångarna rent och slätt ett resultat av att penningmängden i samhället ökat. Inte minst under den dåliga tiden på 70-talet då inflationen och penningmängdsökningarna översteg börsens utveckling.
Vad som däremot inte finns med i Cournucopias snygga diagram är en väldigt viktig sak, nämligen den löpande avkastningen från aktier dvs aktieutdelningar. Dom där kronorna som delas ut varje vår. Direktavkastningen från aktier dvs aktieutdelningarna i relation till kursen varierar som bekant över tiden. I viss lägen är den höga för viss företag i andra lägen är den låg eller uteblir osv. Men allt som oftast så delas det ut lite pengar till ägarna av företag. Utdelningarna brukar inte vara direkt stora en tumregel över tid är kanske att ett företag har vinster som är en tiondel av omsättningen och att 25% av vinsterna delas ut. Mao ca. 2,5% av årsomsättningen resterande 97,5% går till att betala leverantörer, anställda, konsulter, firmafester, investeringar för framtiden osv. Men dom där 2,5% av årsomsättningen är i ett långsiktigt perspektiv oerhört betydelsefulla för den långsiktiga avkastningen. Vilket jag snart skall exemplifiera. Men att tala om börsen utan utdelningar är som att tala om att träd i skogen inte växer och kan avverkas.
Totalavkastningsindex brukar det heta när man lägger in utdelningar som återinvesterade i börsindex. Dom där 2,5% av årsomsättningen blir mao ränta på ränta i bästa fall plus att förhoppningsvis så växer företaget. Cornucopia visar förtjänstfullt att tillväxten på företag och därmed också värdet långsiktigt korrelerar mycket väl med penningtillväxten i samhället.
Men om man då lägger till dessa utdelningar som kommer så skapas det en avkastning som blir real dvs som ger en extra avkastning utöver att penningmängden och inflationen driver priset/värdet på företag.
I nedanstående diagram har jag använt mig av riksbankens egna historik över dels penning mängd, börsindex på stockholmsbörsen samt totalavkastnings index dvs där vi återlägger utdelningar tidsperioden som jag haft tillgång till är 1919-2006 via riksbankens hemsida för alla dessa variabler. Skalan på diagrammet är logaritmisk.
Som synes så följer aktieindex kusligt nära penningmängden utan att ge någon synbar real avkastning. Ser vi däremot på totalavkastning med utdelningar så kan man däremot se att totalavkastningsindex inkl. utdelningar givit rejält mycket bättre betalt och dessutom en realavkastning. I Siffror räknat så har totalavkastningsindex under tidsperioden 1919-2006 givit en avkastning som är 4,35% i årsgenomsnitt+penningmängsökningen i samhället. Aktier har mao inte bara bevarat sitt kapital utan dessutom också förräntat kapitalet. Den som satte in en 100lapp för 86 år sedan i den tidens penningvärde hade år 2006, 3890kr i dagens penningvärde. Sedan har ju inflationen dessutom gjort sitt också utöver detta.
Så hur var det nu dom sa ”Stocks for the long run and dividends never lie”, det gällde på 1800talet och det gäller nog idag också. Men tro inte att priset på dina aktier skall stiga mer än penningmängdsökningen, det har dom historiskt inte gjort.
söndag 16 augusti 2009
Din pension är inte statens ansvar
Fond och pensionsförvaltaren AMF pension har gjort en enkätundersökning där man frågor några tusen svenskar om vilket ansvar som man tycker att man har för sin pension och vilket ansvar som staten har för att du får en försörjning
Kortfattat så kan man säga att 70% av svenska folket tycker att staten har det största ansvaret för att man skall få en försörjning som pensionär. Knappt hälften anser sig också sakna kunskap för att kunna ta ett eget ansvar.
Jag tycker resultatet är direkt anmärkningsvärt att så många tror sig kunna leva livets glada dagar och sedan så skall pappa/mamma staten så där som en trygg hand i stormen och dela ut allmosor till dom som byggt upp landet. Kortfattat skulle jag vilja säga, ta dig i kragen och väx upp!
Ansvaret för att du genom hela livet skall ta tillräckligt med pengar för att klara livets nödtorft har du givetvis själv. Så väl när du är 25 år som 75 år ingen skillnad förutom då att det nog är mer troligt att du inte jobbar så mycket när du är 75.. Sedan så har vi en form av grundtrygghet som antingen kan heta garantipension, socialbidrag, bostadsbidrag, sjukersättning eller studiemedel t.ex. Man kan alltid diskutera huruvida våra välfärdssystem är tillräckliga eller inte och det är en debatt som vi ständigt skall föra. Men detta inlägg skall inte handla om detta utan om pensionen dvs den delen av pensionen
Det allra viktigaste för att få en högre pension är garantipensionen är att lägga undan en slant under tiden man är i yrkesför ålder. Det viktigaste är så klart då att skaffa sig inkomster antingen genom tjänst, näringsverksamhet eller kapitalinkomster. Inkomst av tjänst och aktiv näringsverksamhet ger som bekant pensionspengar inom såväl inkomstpensionen och PPM systemet. Har du sedan en god arbetsgivare så avsätts det oftast pengar genom någon form av tjänstepension pengar som kommer öka din levnadsstandard efter avgången ur yrkeslivet.
Alla dessa avsättningar i olika former medför att de allra flesta vuxna har någon form av samlat pensionskapital. Jag är den första att tycka att dagens pensionssytem har många brister då överblickbarheten är mycket svår samt att bristen på möjligheter att samla sitt pensionskapital leder till stora kostnader för pensionssparande vilket jag skrivit om tidigare. Många banker och fondbolag kan tjäna gräsligt med pengar på dessa brister och värre är att många inte förstår hur mycket pengar dom egentligen har, och måste ha för att kunna vara utan lön när man blir äldre.
För de allra flesta så är pensionskapitalet den största delen av dina besparingar. Jag kan tänka mig att för medelsvensson är ligger det samlade pensionskapitalet säkerligen över en halv miljon per huvud eller något sådant. Medelsvensson har nog inte den storleken på finansiella tillgångar på bankontot eller fondportföljen kan jag tro.
För övrigt anser jag att det borde vara skyldighet för alla banker och pensionsförvaltare att rapportera till www.minpension.se det är helt klart beklagligt att en bank som t.ex. Avanza med rejält många kunder inte rapporterar dit med följden att deras kunder inte fullt ut kan nyttja minpension.se.
Hur tänker du inför din pensionering? Vilket ansvar tar du själv? Och kanske mest intressant Hur mycket pengar i pensionskapital anser du dig behöver dels när du är 30, 47 och 65 år för att täcka din försörjning från 65 år.
Kortfattat så kan man säga att 70% av svenska folket tycker att staten har det största ansvaret för att man skall få en försörjning som pensionär. Knappt hälften anser sig också sakna kunskap för att kunna ta ett eget ansvar.
Jag tycker resultatet är direkt anmärkningsvärt att så många tror sig kunna leva livets glada dagar och sedan så skall pappa/mamma staten så där som en trygg hand i stormen och dela ut allmosor till dom som byggt upp landet. Kortfattat skulle jag vilja säga, ta dig i kragen och väx upp!
Ansvaret för att du genom hela livet skall ta tillräckligt med pengar för att klara livets nödtorft har du givetvis själv. Så väl när du är 25 år som 75 år ingen skillnad förutom då att det nog är mer troligt att du inte jobbar så mycket när du är 75.. Sedan så har vi en form av grundtrygghet som antingen kan heta garantipension, socialbidrag, bostadsbidrag, sjukersättning eller studiemedel t.ex. Man kan alltid diskutera huruvida våra välfärdssystem är tillräckliga eller inte och det är en debatt som vi ständigt skall föra. Men detta inlägg skall inte handla om detta utan om pensionen dvs den delen av pensionen
Det allra viktigaste för att få en högre pension är garantipensionen är att lägga undan en slant under tiden man är i yrkesför ålder. Det viktigaste är så klart då att skaffa sig inkomster antingen genom tjänst, näringsverksamhet eller kapitalinkomster. Inkomst av tjänst och aktiv näringsverksamhet ger som bekant pensionspengar inom såväl inkomstpensionen och PPM systemet. Har du sedan en god arbetsgivare så avsätts det oftast pengar genom någon form av tjänstepension pengar som kommer öka din levnadsstandard efter avgången ur yrkeslivet.
Alla dessa avsättningar i olika former medför att de allra flesta vuxna har någon form av samlat pensionskapital. Jag är den första att tycka att dagens pensionssytem har många brister då överblickbarheten är mycket svår samt att bristen på möjligheter att samla sitt pensionskapital leder till stora kostnader för pensionssparande vilket jag skrivit om tidigare. Många banker och fondbolag kan tjäna gräsligt med pengar på dessa brister och värre är att många inte förstår hur mycket pengar dom egentligen har, och måste ha för att kunna vara utan lön när man blir äldre.
För de allra flesta så är pensionskapitalet den största delen av dina besparingar. Jag kan tänka mig att för medelsvensson är ligger det samlade pensionskapitalet säkerligen över en halv miljon per huvud eller något sådant. Medelsvensson har nog inte den storleken på finansiella tillgångar på bankontot eller fondportföljen kan jag tro.
För övrigt anser jag att det borde vara skyldighet för alla banker och pensionsförvaltare att rapportera till www.minpension.se det är helt klart beklagligt att en bank som t.ex. Avanza med rejält många kunder inte rapporterar dit med följden att deras kunder inte fullt ut kan nyttja minpension.se.
Hur tänker du inför din pensionering? Vilket ansvar tar du själv? Och kanske mest intressant Hur mycket pengar i pensionskapital anser du dig behöver dels när du är 30, 47 och 65 år för att täcka din försörjning från 65 år.
fredag 14 augusti 2009
En konjunkturindikator så god som någon annan?
Investors Vd, den skönskrivande Börje Ekholm använder ofta kulspetspennan i Investors rapporter om en egen konjunkturindikator som han följer. I Börjes fall så var det visst någon shoppinggata i New York där nu senaste trenden var att allt fler butiker har bommat igen, klart värre än första kvartalet men han också kunde konstatera den gode ekholm att ett antal butiker nu byggdes om för nya kunder vilket man kanske skulle kunna säga är lite hoppfullt om framtiden och kanske var det inga direkt gröna skott i ekonomin men i alla fall att stammen på trädet i vart fall inte är helt genomrutten.
Själv så åker jag ofta förbi ett litet sågverk och jag har börjat bli allt mer medveten om att en kort blick på sågverket också verkar vara en hyfsat god temperaturmätare. Det lilla sågverket har en ganska så enkel överblickbarhet och kortfattat så ligger på ena sidan om verket ett virkesförråd med timmer och på andra sidan av bruket så ligger en brädgård med inplastade sågade plankor klara för leverans.
Egentligen fram till förra sommaren som var det en ganska så jämn och fin balans mellan virkeslagret och brädgården med min novisa blick. Det var lagom fullt på båda sidor så att säga. I början på hösten 08 så var det uppenbart att sågverket hamnade i problem. Virkeslagret växte över alla bredder till följd av att man köpt in mer än vad efterfrågan var och man fick inte vidare sålt något heller så brädgården blev överfull den med. Det lilla sågverket fick mao klassiska lagerproblem och man kunde riktigt se hur sågverkets pengar nu låg på gårdsplan klart mer än på bankboken. Det lilla verket inledde nu operation lageravveckling och jag kan tänka mig att man mer eller mindre bommade igen produktionen i vintras, säkerligen med ett antal uppsägningar som följd.
Sakta men säkert så började man i alla fall minska ned brädgården något med att i alla fall sälja lite av sitt lager om än att virkeshögarna var väl så stora tack vare produktionsstopp.
Men det var en mycket intressant syn som senast mötte mig som sågverkssneglare vid senaste blicken i går efter att inte sett till det lilla bruket på hela sommaren. För det visade sig nu att i stort sett hela virkeslagret var förbrukat förutom några få virkeshögar, en rejäl och radikal lageravveckling av virkeslagret hade nu skett och med tanke på att brädgården i våras var i hyfsat läge så har man kunnat frakta iväg i produktionstakten.
Man kan väl tänka sig att efter frågan med ROT-avdrag har ”kickat igång” när det byggts altaner, byts fönster och inte minst som mig själv dvs det kanske har byggts ett och annat kajakställ i sommar och kanske skvallrar det lilla sågverket om att den allra värsta lagersituationen nu är avklarad och nu handlar det helt enkelt om att producera och leverera i jämn om än något mindre takt än högkonjunkturåren 2006-2007. Säkerligen kan nu också en och annan skogsbonde sälja lite timmer igen efter marknaden för detta mer eller mindre varit stängd i knappt ett år.
Själv så åker jag ofta förbi ett litet sågverk och jag har börjat bli allt mer medveten om att en kort blick på sågverket också verkar vara en hyfsat god temperaturmätare. Det lilla sågverket har en ganska så enkel överblickbarhet och kortfattat så ligger på ena sidan om verket ett virkesförråd med timmer och på andra sidan av bruket så ligger en brädgård med inplastade sågade plankor klara för leverans.
Egentligen fram till förra sommaren som var det en ganska så jämn och fin balans mellan virkeslagret och brädgården med min novisa blick. Det var lagom fullt på båda sidor så att säga. I början på hösten 08 så var det uppenbart att sågverket hamnade i problem. Virkeslagret växte över alla bredder till följd av att man köpt in mer än vad efterfrågan var och man fick inte vidare sålt något heller så brädgården blev överfull den med. Det lilla sågverket fick mao klassiska lagerproblem och man kunde riktigt se hur sågverkets pengar nu låg på gårdsplan klart mer än på bankboken. Det lilla verket inledde nu operation lageravveckling och jag kan tänka mig att man mer eller mindre bommade igen produktionen i vintras, säkerligen med ett antal uppsägningar som följd.
Sakta men säkert så började man i alla fall minska ned brädgården något med att i alla fall sälja lite av sitt lager om än att virkeshögarna var väl så stora tack vare produktionsstopp.
Men det var en mycket intressant syn som senast mötte mig som sågverkssneglare vid senaste blicken i går efter att inte sett till det lilla bruket på hela sommaren. För det visade sig nu att i stort sett hela virkeslagret var förbrukat förutom några få virkeshögar, en rejäl och radikal lageravveckling av virkeslagret hade nu skett och med tanke på att brädgården i våras var i hyfsat läge så har man kunnat frakta iväg i produktionstakten.
Man kan väl tänka sig att efter frågan med ROT-avdrag har ”kickat igång” när det byggts altaner, byts fönster och inte minst som mig själv dvs det kanske har byggts ett och annat kajakställ i sommar och kanske skvallrar det lilla sågverket om att den allra värsta lagersituationen nu är avklarad och nu handlar det helt enkelt om att producera och leverera i jämn om än något mindre takt än högkonjunkturåren 2006-2007. Säkerligen kan nu också en och annan skogsbonde sälja lite timmer igen efter marknaden för detta mer eller mindre varit stängd i knappt ett år.
torsdag 13 augusti 2009
Kommer du ihåg allemansfonderna?
Igår så hittade jag min gamla hemkunskapsbok från högstadiet i bokhyllan när jag letade efter ett recept. Som bekant så var Hemkunskap lite mer än att lära sig laga mat, duka och undvika att diska under rinnande vatten. Det innehöll också en del andra nyttigheter som att lära sin konsumenträtt, källsortering och privatekonomi t.ex.
När jag bläddrade i just kapitlet om privatekonomi som var fullt av en massa snunsförnuftiga meningar om det dumma med att handla på kredit och det är billigast att själv spara först innan man konsumerar.
Men jag fastnade på området sparande där det stod några rader om allemanssparandet. Något som numera inte finns kvar i Sverige även om de flesta bankerna faktiskt har kvar sina allemansfonder trots att dom idag är som vilka fonder som helst. Om jag inte helt missminner mig så var Sparbankens allemansfonder min personliga första kontakt med aktier och fondermen det är nog mer att tacka mina föräldrar för än mig.
Allemanssparandet var ett fördelaktigt sparande som fungerade på så sätt att man antingen satte in pengar på ett allemanskonto eller i en allemansfond. Man fick sätta in maximalt 2000kr i månaden. Avkastningen på detta konto i form av ränta eller utvecklingen på allemansfonderna var skattefria men om man ville ta ut pengar så var man tvungen att betala 1% i avgift till staten. En annan finess med allemanssparandet vara att om man var mellan 18 och 28 år gammal så kunder man ta fördelaktiga lån till en summa som var tre gånger storleken på allemanssparadet för att användas som "flytta hemifrån lån" motsvarande, till en insats i ett köpt boende eller till inventarier.
Syftet för allemanssparandet var och jag citerar finansutskottets betänkande om upphörande av lagen om allemanssparande.
"Allemanssparandet infördes år 1984 för att stimulera hushållens sparande.
Avsikten härmed var att underlätta finansieringen av det statliga
budgetunderskottet och att tillföra näringslivet riskkapital."
Men låt oss se på situationen idag. Är inte dessa ovanstående meningar precis lika viktga idag? Vi har unde rlång tid haft ett för lågt privat sparande i relation till våra lån, ostabilare statsfinanser kräver stabilare privatekonomi hos medborgarna och näringslivet har i dessa dagar också stora behov av riskvilligt kapital för att främja en god långsiktg utveckling.
Borde vi kanske återigen införa allemanssparande 2.0?
När jag bläddrade i just kapitlet om privatekonomi som var fullt av en massa snunsförnuftiga meningar om det dumma med att handla på kredit och det är billigast att själv spara först innan man konsumerar.
Men jag fastnade på området sparande där det stod några rader om allemanssparandet. Något som numera inte finns kvar i Sverige även om de flesta bankerna faktiskt har kvar sina allemansfonder trots att dom idag är som vilka fonder som helst. Om jag inte helt missminner mig så var Sparbankens allemansfonder min personliga första kontakt med aktier och fondermen det är nog mer att tacka mina föräldrar för än mig.
Allemanssparandet var ett fördelaktigt sparande som fungerade på så sätt att man antingen satte in pengar på ett allemanskonto eller i en allemansfond. Man fick sätta in maximalt 2000kr i månaden. Avkastningen på detta konto i form av ränta eller utvecklingen på allemansfonderna var skattefria men om man ville ta ut pengar så var man tvungen att betala 1% i avgift till staten. En annan finess med allemanssparandet vara att om man var mellan 18 och 28 år gammal så kunder man ta fördelaktiga lån till en summa som var tre gånger storleken på allemanssparadet för att användas som "flytta hemifrån lån" motsvarande, till en insats i ett köpt boende eller till inventarier.
Syftet för allemanssparandet var och jag citerar finansutskottets betänkande om upphörande av lagen om allemanssparande.
"Allemanssparandet infördes år 1984 för att stimulera hushållens sparande.
Avsikten härmed var att underlätta finansieringen av det statliga
budgetunderskottet och att tillföra näringslivet riskkapital."
Men låt oss se på situationen idag. Är inte dessa ovanstående meningar precis lika viktga idag? Vi har unde rlång tid haft ett för lågt privat sparande i relation till våra lån, ostabilare statsfinanser kräver stabilare privatekonomi hos medborgarna och näringslivet har i dessa dagar också stora behov av riskvilligt kapital för att främja en god långsiktg utveckling.
Borde vi kanske återigen införa allemanssparande 2.0?
onsdag 12 augusti 2009
Är börsen som Liseberg?
Häromdagen läste jag på ett internetforum nedanstående tänkvärda inlägg.
Ja, börsen är alltmera som en tombola och inte som en seriös marknadsplats. Det accelererar hela tiden i något slags vansinnesrace. Du är hela tiden bara en knapptryckning bort från marknaden, tidigare fick man som jag gå upp till banken för att göra affärer och då hade man noga tänkt igenom det hela. Nu har vi även de s.k. tillväxtmarknaderna att leka med och miljontals kineser som leker med sina besparingar. Drömmen om snabb rikedom lockar in allt flera relativt okunniga spekulanter som vanligtvis hamnar helt snett med sina investeringar. Nej, jag frågar mig verkligen om börsen är till för oss mindre sparare. Å andra sidan kan man fråga sig hur hälsosamt det är om bara institutioner äger aktier medan privata ägare försvinner. Det är ett dilemma, som jag ser det.
Vi lever idag i en snabb värld. Säkerligen allt för snabb för att vara hälsosam för oss människor. Vi närmast bombarderas med information snabbt och bara en knapptryckning bort. Information som i vår snabba tillvaro i högsta grad påverkar finansiella tillgångars priser på både rationella och orationella sätt. Det är helt klart svårt att hänga med i svängarna och jag tror många ser just dessa förändringar som ett stort tombola eller någon skräckinjagande berg och dalbana på Liseberg. Och det är nog i högsta grad aktuellt att ställa sig frågan om ”börsen” är en plats för små sparare? Jag är nog den första att flika in något om att amortering av bostadslån kan vara ett utmärkt för många.
Samtidigt är en aktie precis samma sak idag som det var på 1800-talet, just en andel av ett företag vilket vi ständigt måste påminna oss om företag som måste tjäna pengar för att överleva och när man inte tjänar pengar måste man överleva på de pengar man har eller ta in nya pengar. Sedan har vi med största säkerhet idag en betydligt mer likvid och volatil handel för dessa företagsandelar. Att hålla isär denna kombination av en företagsandel och en närmast hysterisk och manodepressiv marknad är inte lätt och det är otroligt lätt att fokusera på helt fel saker. Säkerligen är det många aktie och fondägare som fokuserar sitt informationsflöde till att dagligen se hur mycket portföljen är prissatt, man blir glad när den går upp och lite deppad när den går ned. Talar gärna på kräftskivan om vilka klipp man gjort men vill helst inte prata alls om placeringarna de tillfällen då siffrorna är röda i depåsammanställningen. Och så håller man koll på omvärlden genom att skumläsa tidningar och kanske gå in på di.se/e24.se/wsj.com osv. Jag skulle nog vilja säga att man då hamnar just mitt i bruset, läser det alla läser, agerar som andra agerar och tycker att börsen ä ett enda stort tombola.
Skulle jag föreslå några alternativ till att stirra på depån och läsa di.se så skulle jag förslå att läsa böcker (gärna med olika inriktningar såsom filosofi, miljö, psykologi, makroekonomi, historia osv.) och samt årsredovisningar. Säkerligen är det mer relevant information är vad någon bakåtkammad 22 åring sommarjobbare på en tidning nära stureplan skriver för dagen. Sedan så måste man lära känna sin egen psykologi hur man reagerar på sina egna uppfattningar och information.
Sedan kan man med rätta också ställa sig frågan om långsiktigheten i företag för att världen står inför enorma ekonomiska utmaningar både nu och i framtiden. Energikriser, klimatkriser, demografiska kriser, inflationskriser, kreditkriser, pandemier, valutakriser mm. Saker som fundamentalt kommer förändra affärsmöjligheterna för många företag. Vissa kommer gå under andra kommer blomstra precis som det varit genom historien. Samtidigt så har vi människor en fantastisk förmåga att klara oss igenom stora svårigheter i vår strävan för att äta oss mätta, hålla oss varma i en bostad, transportera oss, ha en fin gräsmatta och vara nyfiken på den tekniska utvecklingen.
För tänk att vi redan många hundra år tillbaka i tiden kunde ha god ekonomisk tillväxt långt innan vi upptäckt oljan och gasen, vår uppfinningsrikedom är viktigare än vi tror.
Ja, börsen är alltmera som en tombola och inte som en seriös marknadsplats. Det accelererar hela tiden i något slags vansinnesrace. Du är hela tiden bara en knapptryckning bort från marknaden, tidigare fick man som jag gå upp till banken för att göra affärer och då hade man noga tänkt igenom det hela. Nu har vi även de s.k. tillväxtmarknaderna att leka med och miljontals kineser som leker med sina besparingar. Drömmen om snabb rikedom lockar in allt flera relativt okunniga spekulanter som vanligtvis hamnar helt snett med sina investeringar. Nej, jag frågar mig verkligen om börsen är till för oss mindre sparare. Å andra sidan kan man fråga sig hur hälsosamt det är om bara institutioner äger aktier medan privata ägare försvinner. Det är ett dilemma, som jag ser det.
Vi lever idag i en snabb värld. Säkerligen allt för snabb för att vara hälsosam för oss människor. Vi närmast bombarderas med information snabbt och bara en knapptryckning bort. Information som i vår snabba tillvaro i högsta grad påverkar finansiella tillgångars priser på både rationella och orationella sätt. Det är helt klart svårt att hänga med i svängarna och jag tror många ser just dessa förändringar som ett stort tombola eller någon skräckinjagande berg och dalbana på Liseberg. Och det är nog i högsta grad aktuellt att ställa sig frågan om ”börsen” är en plats för små sparare? Jag är nog den första att flika in något om att amortering av bostadslån kan vara ett utmärkt för många.
Samtidigt är en aktie precis samma sak idag som det var på 1800-talet, just en andel av ett företag vilket vi ständigt måste påminna oss om företag som måste tjäna pengar för att överleva och när man inte tjänar pengar måste man överleva på de pengar man har eller ta in nya pengar. Sedan har vi med största säkerhet idag en betydligt mer likvid och volatil handel för dessa företagsandelar. Att hålla isär denna kombination av en företagsandel och en närmast hysterisk och manodepressiv marknad är inte lätt och det är otroligt lätt att fokusera på helt fel saker. Säkerligen är det många aktie och fondägare som fokuserar sitt informationsflöde till att dagligen se hur mycket portföljen är prissatt, man blir glad när den går upp och lite deppad när den går ned. Talar gärna på kräftskivan om vilka klipp man gjort men vill helst inte prata alls om placeringarna de tillfällen då siffrorna är röda i depåsammanställningen. Och så håller man koll på omvärlden genom att skumläsa tidningar och kanske gå in på di.se/e24.se/wsj.com osv. Jag skulle nog vilja säga att man då hamnar just mitt i bruset, läser det alla läser, agerar som andra agerar och tycker att börsen ä ett enda stort tombola.
Skulle jag föreslå några alternativ till att stirra på depån och läsa di.se så skulle jag förslå att läsa böcker (gärna med olika inriktningar såsom filosofi, miljö, psykologi, makroekonomi, historia osv.) och samt årsredovisningar. Säkerligen är det mer relevant information är vad någon bakåtkammad 22 åring sommarjobbare på en tidning nära stureplan skriver för dagen. Sedan så måste man lära känna sin egen psykologi hur man reagerar på sina egna uppfattningar och information.
Sedan kan man med rätta också ställa sig frågan om långsiktigheten i företag för att världen står inför enorma ekonomiska utmaningar både nu och i framtiden. Energikriser, klimatkriser, demografiska kriser, inflationskriser, kreditkriser, pandemier, valutakriser mm. Saker som fundamentalt kommer förändra affärsmöjligheterna för många företag. Vissa kommer gå under andra kommer blomstra precis som det varit genom historien. Samtidigt så har vi människor en fantastisk förmåga att klara oss igenom stora svårigheter i vår strävan för att äta oss mätta, hålla oss varma i en bostad, transportera oss, ha en fin gräsmatta och vara nyfiken på den tekniska utvecklingen.
För tänk att vi redan många hundra år tillbaka i tiden kunde ha god ekonomisk tillväxt långt innan vi upptäckt oljan och gasen, vår uppfinningsrikedom är viktigare än vi tror.
tisdag 11 augusti 2009
Industrivärdens huvudvärk finns kvar
Industrivärdens huvudvärk finns kvar
I förra veckan så rapporterade investmentbolaget Industrivärden för det första halvåret och i takt med börsens uppgång så har givetvis Industrivärdens portfölj ökat ungefär lika mycket att man sedan har haft en stor belåning av portföljen har ytterligare katapulteffekt på substansvärdet som är upp omkring +50% i år.
Den stora uppgången på börsen har givetvis lämnat andrum åt Industrivärdens skuldsättning som nu återigen kommit ner på mer normala nivåer efter att som mest nästan varit på gränsen till 40%. Med de senaste månadernas uppgång i backspegeln så kan man givetvis säga att Industrivärden kortsiktigt har gjort helt rätt i att ligga hårt belånad och bara ”vänta ut det värsta” som VD Anders Nyrén påtalat i tidigare rapporter sedan har man givetvis långsiktigt dragit på sig för mycket skulder i fel tillfällen (Läs massiva Volvoköp och SSAB dunderförvärv i USA sommaren 2007). Sedan är det viktigt att man fokuserar på hur det ser ut här och nu och vägen framåt man kan inte direkt köra bil framgångsrikt genom att enbart titta i backspegeln.
Industrivärden har givetvis ett antal huvudvärkar i portföljen, SSABs finanser och resultat ser inte så trevliga ut med tanke på en stor ”tickande” goodwillpost och en produktion som står helt still hela sommaren. Volvo förlorar stora pengar idag i resultaträkningen och även Sandvik förlorar rejält med pengar idag. Man bör dock ägna någon tanke åt skillnaderna mellan Wallenbergsfären och Handelsbanksssfärens stora skillnader i att bedriva företag. Media verkar idag knappast tro att det är någon skillnad alls.
Låt oss titta på Atlas och Sandvik vilka två företag som media i stort sett tror är samma typ av företag. I stället för Atlas så skulle vi också lika gärna kunna ta Husqvarna. Atlas och Sandvik konkurrerar direkt mot varandra inom t.ex. gruvmaskiner. Atlas som idag fortsatt tjänar pengar är i mångt och mycket satstillverkning dvs man köper in en massa produkter från underleverantörer och sätter samman dessa produkter till exempelvis en gruvmaskin eller kompressor sedan har man också en duktig och välskött serviceverksamhet. Rasar orderingången så drar Atlas ned på sin produktion och slutar köpa komponenter från sina underleverantörer. Atlas har definitivt visat att man är snabba med omställningar, bland deras underleverantörer är det nog idag inte lika glada miner. Husqvarna har dock med sin skuldsättning och tillbakagång i efterfrågan tvingats till en nyemission. Sandvik å sin sida (och för den delen hela SHBsfären) har istället en mycket mer integrerad och diversifierad verksamhet. Sandvik har givetvis också sina gruvmaskiner men man har också enorma råvarulager, egna stålverk och man har på så sätt en produktion mer från ax till limpa.
När orderingången rasar för Sandvik så blir det fort problem i hela kedjan. Man måste skära ner produktionen av gruvmaskin, komponenter, stålverk och sedan som lök på laxen så har man i denna nedgång också fått se värdet på sina råvarulager att sjunka rejält. Man står där med skägget i brevlådan med stora fasta kostnader och svidande förluster (speciellt sedan redovisningsreglerna IFRS infördes) vad som däremot är en viktig skillnad är att man kan upprätthålla ganska så goda kassaflöden och därför uppkommer allt som oftast inga direkta kapital behov och nyemissioner utan man kan istället ”slimma ner” sin kostnadsmassa och tunga balansräkning. Problemet är att det är kapitalintensivt att expandera och då kanske nyemissionsbehov, problemet för konkurrenten Atlas när uppgången väl kommer är att man lätt hamnar i sina leverantörers goda vilja då man inte kontrollerar hela kedjan. Eventuella nyemissionsbehov uppkommer oftast när produktionen är som lägst.
En annan intressant sak i rapporten väl värd behandla som faktiskt också verkar ha gått media förbi är att Industrivärden i denna rapport period inte köpt Volvo aktier vilket man i stort sett löpande nu gjort under 3 års tid. Istället så har man ökat kapitalinnehavet i lite mer konjunkturstabila SCA. Det verkar som man nu har handlat färdigt Volvo eller att man ser SCAs stabila kassaflöden som trevligare med tanke på skuldsättningen. Man har också i takt med Handelsbankens rejäla kursuppgång sålt av en del av aktierna även om SHb fortsatt utgör bolagets viktigaste innehav med cirkus 23% av portföljen.
Ett problem som snart kommer komma till Industrivärden som investmentbolag är fallande kassaflöden vilket är lika med sämre utdelningar För industrivärden väl och ve så är det av största vikt att innehav som SCA och Handelsbanken är ”frikostiga” med utdelningar när det nu ser tungt ut för t.ex. Sandvik, SSAB och Volvo. Man bör också vara medveten om att när aktieutdelningarna sjunker från innehaven så tar det ett år innan detta också drabbar investmentbolagets aktieägare och det är här det också kommer in problemet med en stor räntebärande nettoskuld som drar bort mycket av utdelningskapaciteten investmentbolaget. Det kan mycket väl vara så att nästa vår så delas det ut omkring 3-3,50kr per aktie i Industrivärden och sedan våren 2011 så halveras denna utdelning till kanske 1,50kr pga av dåliga utdelningar våren 2010 från innehaven. Det kommer nog bli skäl att återkomma till denna kalkyl.
Substansvärdet är idag i Indsutrvärden ca. 94kr medan C-aktien kostar 70 kr och skuldsättningsgraden är 23% vilket då ger en soliditet på 77%.
I förra veckan så rapporterade investmentbolaget Industrivärden för det första halvåret och i takt med börsens uppgång så har givetvis Industrivärdens portfölj ökat ungefär lika mycket att man sedan har haft en stor belåning av portföljen har ytterligare katapulteffekt på substansvärdet som är upp omkring +50% i år.
Den stora uppgången på börsen har givetvis lämnat andrum åt Industrivärdens skuldsättning som nu återigen kommit ner på mer normala nivåer efter att som mest nästan varit på gränsen till 40%. Med de senaste månadernas uppgång i backspegeln så kan man givetvis säga att Industrivärden kortsiktigt har gjort helt rätt i att ligga hårt belånad och bara ”vänta ut det värsta” som VD Anders Nyrén påtalat i tidigare rapporter sedan har man givetvis långsiktigt dragit på sig för mycket skulder i fel tillfällen (Läs massiva Volvoköp och SSAB dunderförvärv i USA sommaren 2007). Sedan är det viktigt att man fokuserar på hur det ser ut här och nu och vägen framåt man kan inte direkt köra bil framgångsrikt genom att enbart titta i backspegeln.
Industrivärden har givetvis ett antal huvudvärkar i portföljen, SSABs finanser och resultat ser inte så trevliga ut med tanke på en stor ”tickande” goodwillpost och en produktion som står helt still hela sommaren. Volvo förlorar stora pengar idag i resultaträkningen och även Sandvik förlorar rejält med pengar idag. Man bör dock ägna någon tanke åt skillnaderna mellan Wallenbergsfären och Handelsbanksssfärens stora skillnader i att bedriva företag. Media verkar idag knappast tro att det är någon skillnad alls.
Låt oss titta på Atlas och Sandvik vilka två företag som media i stort sett tror är samma typ av företag. I stället för Atlas så skulle vi också lika gärna kunna ta Husqvarna. Atlas och Sandvik konkurrerar direkt mot varandra inom t.ex. gruvmaskiner. Atlas som idag fortsatt tjänar pengar är i mångt och mycket satstillverkning dvs man köper in en massa produkter från underleverantörer och sätter samman dessa produkter till exempelvis en gruvmaskin eller kompressor sedan har man också en duktig och välskött serviceverksamhet. Rasar orderingången så drar Atlas ned på sin produktion och slutar köpa komponenter från sina underleverantörer. Atlas har definitivt visat att man är snabba med omställningar, bland deras underleverantörer är det nog idag inte lika glada miner. Husqvarna har dock med sin skuldsättning och tillbakagång i efterfrågan tvingats till en nyemission. Sandvik å sin sida (och för den delen hela SHBsfären) har istället en mycket mer integrerad och diversifierad verksamhet. Sandvik har givetvis också sina gruvmaskiner men man har också enorma råvarulager, egna stålverk och man har på så sätt en produktion mer från ax till limpa.
När orderingången rasar för Sandvik så blir det fort problem i hela kedjan. Man måste skära ner produktionen av gruvmaskin, komponenter, stålverk och sedan som lök på laxen så har man i denna nedgång också fått se värdet på sina råvarulager att sjunka rejält. Man står där med skägget i brevlådan med stora fasta kostnader och svidande förluster (speciellt sedan redovisningsreglerna IFRS infördes) vad som däremot är en viktig skillnad är att man kan upprätthålla ganska så goda kassaflöden och därför uppkommer allt som oftast inga direkta kapital behov och nyemissioner utan man kan istället ”slimma ner” sin kostnadsmassa och tunga balansräkning. Problemet är att det är kapitalintensivt att expandera och då kanske nyemissionsbehov, problemet för konkurrenten Atlas när uppgången väl kommer är att man lätt hamnar i sina leverantörers goda vilja då man inte kontrollerar hela kedjan. Eventuella nyemissionsbehov uppkommer oftast när produktionen är som lägst.
En annan intressant sak i rapporten väl värd behandla som faktiskt också verkar ha gått media förbi är att Industrivärden i denna rapport period inte köpt Volvo aktier vilket man i stort sett löpande nu gjort under 3 års tid. Istället så har man ökat kapitalinnehavet i lite mer konjunkturstabila SCA. Det verkar som man nu har handlat färdigt Volvo eller att man ser SCAs stabila kassaflöden som trevligare med tanke på skuldsättningen. Man har också i takt med Handelsbankens rejäla kursuppgång sålt av en del av aktierna även om SHb fortsatt utgör bolagets viktigaste innehav med cirkus 23% av portföljen.
Ett problem som snart kommer komma till Industrivärden som investmentbolag är fallande kassaflöden vilket är lika med sämre utdelningar För industrivärden väl och ve så är det av största vikt att innehav som SCA och Handelsbanken är ”frikostiga” med utdelningar när det nu ser tungt ut för t.ex. Sandvik, SSAB och Volvo. Man bör också vara medveten om att när aktieutdelningarna sjunker från innehaven så tar det ett år innan detta också drabbar investmentbolagets aktieägare och det är här det också kommer in problemet med en stor räntebärande nettoskuld som drar bort mycket av utdelningskapaciteten investmentbolaget. Det kan mycket väl vara så att nästa vår så delas det ut omkring 3-3,50kr per aktie i Industrivärden och sedan våren 2011 så halveras denna utdelning till kanske 1,50kr pga av dåliga utdelningar våren 2010 från innehaven. Det kommer nog bli skäl att återkomma till denna kalkyl.
Substansvärdet är idag i Indsutrvärden ca. 94kr medan C-aktien kostar 70 kr och skuldsättningsgraden är 23% vilket då ger en soliditet på 77%.
måndag 10 augusti 2009
AP fondernas bästa tid är kanske nu?
I Sverige så ar vi ett pensionssystem som dels är finansierat genom ”löpande räkning” dvs att alla vi som idag arbetar använder en del av våra skattebetalningar för att betala pension till de som inte längre arbetar. Sedan har vi som komplement ett allmänt fonderat system vid namn premiepension dvs pengar som vi avsätter idag förvaltar dessa pengar efter bästa förmåga (eller låter sjunde APfonden göra det åt oss) för att sedan ha pengar den dagen vi går i pension.
Som man kan förstå så blir pensionerna ganska så känslig för konjunktursvängningar tex som när arbetslösheten ökar kraftigt och sänker inbetalningarna in i pensionssystemet. Därför har vi också ett ”buffertsystem” i form av ett antal AP-fonder. AP fonderna finns där dels för att trygga en viss form av avkastning och dels utjämna ”kortsiktiga” svängningar i den ekonomiska utvecklingen.
2008 var ett riktigt tråkigt år för pensionssystemet då dels inbetalningar i systemet började sjunka men också mycket kraftig tillbaka gång på i stort sett alla finansiella marknader. Balanseringen av systemet kräver nu en ovanlig åtgärd i form av sänkta allmänna pensioner från kommande årsskifte. Jag har för mig att det skulle motsvara ung. 300kr i månaden för en genomsnittspensionär. Förändringen berör dock inte de pensionärer med minst sk. Garantipension den ligger fast.
Utvecklingen för pensionssystemet har ju inte direkt varit roligare år 2009 där nu arbetslösheten ökar än mer och många också får sänkta löner i diverse krisavtal det är inte goda nyheter för pensionen. Men det finns däremot ett område som förbättrar situationen, AP fonderna. De finansiella marknaderna har nu ”som vanligt” börjat piggna till rejält redan innan konjunkturen har börjat repa sig detta medför nu att AP fonderna kan börja göra nytta som en buffert i pensionssystemet vilket minskar sannolikheten att vi återigen måste även nästkommande år måste sänka våra pensioner. Sedan kan man ju alltid ha åsikter om deras förvaltning innehåller goda eller mindre goda placeringar.
Kanske är det så att AP fondernas bästa tid är nu?
Som man kan förstå så blir pensionerna ganska så känslig för konjunktursvängningar tex som när arbetslösheten ökar kraftigt och sänker inbetalningarna in i pensionssystemet. Därför har vi också ett ”buffertsystem” i form av ett antal AP-fonder. AP fonderna finns där dels för att trygga en viss form av avkastning och dels utjämna ”kortsiktiga” svängningar i den ekonomiska utvecklingen.
2008 var ett riktigt tråkigt år för pensionssystemet då dels inbetalningar i systemet började sjunka men också mycket kraftig tillbaka gång på i stort sett alla finansiella marknader. Balanseringen av systemet kräver nu en ovanlig åtgärd i form av sänkta allmänna pensioner från kommande årsskifte. Jag har för mig att det skulle motsvara ung. 300kr i månaden för en genomsnittspensionär. Förändringen berör dock inte de pensionärer med minst sk. Garantipension den ligger fast.
Utvecklingen för pensionssystemet har ju inte direkt varit roligare år 2009 där nu arbetslösheten ökar än mer och många också får sänkta löner i diverse krisavtal det är inte goda nyheter för pensionen. Men det finns däremot ett område som förbättrar situationen, AP fonderna. De finansiella marknaderna har nu ”som vanligt” börjat piggna till rejält redan innan konjunkturen har börjat repa sig detta medför nu att AP fonderna kan börja göra nytta som en buffert i pensionssystemet vilket minskar sannolikheten att vi återigen måste även nästkommande år måste sänka våra pensioner. Sedan kan man ju alltid ha åsikter om deras förvaltning innehåller goda eller mindre goda placeringar.
Kanske är det så att AP fondernas bästa tid är nu?
söndag 9 augusti 2009
Varje dags varor
Får ursäkta att det är lite tunnsått med inlägg på denna blogg nu i sommar. Får väl ursäkta mig med att jag personligen tycker det är mycket roligare att plocka bär, cykla, paddla kajak, underhållsmåla lite fönster och lägga ett nytt golv och annat än att sitta inne och skriva på en dator. (just nu gör så kan jag ändå passa på då mitt saftkok håller på att rinna av)
Jag tror överlag att många aktiesparare i sina portföljen söker ett antal kanske lite stabilare aktier och vad passar då inte bättre än att ha någon/några aktier inom kategorin dagligvaror dvs det som vi köper på den lokala matvarubutiken.
Tyvärr så tycker jag att det är väldigt tunnsått med högkvalitativa börsföretag att investera i när det gäller mat. i alla fall ur en internationell jämförelse.
Först av allt har vi försäljarna dvs Hakon Invest som deläger ICA och Axfood som äger Willys exempelvis. Men man skall ha klart för sig att båda dessa företag har ganska dåliga marginaler och räntabilitet på det investerade kapitalet. Axfood hade förra året nettomarginaler på 2,5% och även ICA balanserar på tunna marginaler och i dagsläget har jag för mig att ICA tom gör förluster även om man tjänar pengar i Sverige.
Kliver vi sedan in i butikerna och tittar oss omkring i hyllan så har vi inte heller här många svenska alternativ att investera i. Den största svenska leverantören till svenska matvarubutiker är nog en ekonomisk förening, Lantmännen med varumärken som Kronfågel, axa och t.ex Kungsörnen. Det är en rejäl bjässe som faktiskt omsätter hela 40Mdr även om en del av omsättningen tillhör verksamheter utanför direkt varor i i en matvarubutik
Sedan finns det två stycken finska leverantörer som båda är börsnoterade vid namn HKScan och Atria. Båda två är verksamma främst inom kött och lika så har båda förvärvat stort i Sverige HK köpte just Scan och Atria har bla. köpt upp det tidigare svenska börsnoterade bolaget Sardus med varumärken som pastejköket och Falbygdens Ost. Båda företagen ger förresten ut sina kvartalsrapporter även på svenska. Båda Atria och HKScan är även dessa verksamheter med tunna marginaler och knappast någon direkt växande verksamhet.
Går vi vidare i martvaruhyllan så kommer vi utsökt att hamna in på "the big three" dvs tre stycken multinationella jättar på livsmedelsområdet. De tre stora är Holländska Unilever som för övrigt har en svensk styrelseordförande (Michel Treschow) dom gör både mat under varumärken som Slotts, Lipton, Becel, Korr men även t.ex. hygienartiklar som Sun och Yes. Sedan har vi Amerikanska Kraft Food där Warren Buffett är en hyfsat stor aktieägare med varumärken som Oboy, Gevalia och Marabou och flera hundra andra varumärken. och den sista av de tre stora är Schweiziska Nestlé med varumärken som Nescafé, KitKat, Smarties och inte minst barnmat där man är störst i världen.
Vad som är intressant är att dessa tre företag faktiskt tjänar hyfsat bra med pengar, alla tre med dubbla siffror på vinstmarginalen.
Sedan finns det ju i affären också många andra lite mer nischade företag såsom "bryggerierna" Carsberg, Pepsi och Coca-Cola.
och sedan vid kassan så hittar vi ju gottepåsarna från Leaf (läkerol, Ahlgrens bilar och Marabou) ägda av ett riskkkapitalebolaget Nordic Capial och en gammal olympiamedaljör som VD (Bengt Baron).
Sammanfattningsvis så kan man säga att företagen inom dagligvaror är väl värda att investera i men där de svenska alternativ inte direkt är "top-of-the line". Skulle jag rösta för något alternativ så skulle jag nog rösta på Nestlé med god lönsamhet och en någorlunda växande verksamhet tack vare att man är stora i BRIC länderna och en mycket fin historik på ständigt och jämnt ökande utdelningar. Stabil balansräkning må jag också säga.
nej nu var det dags att ta om hand om den där saften också som nog runnit av nu.
tisdag 4 augusti 2009
Hur kan konsumtionen vara så stark?
Senaste tiden har det de första signalerna på återhämtning i den globala ekonomin börjat skymta fram från en låg nivå och nu ställer sig allt mer frågan om det blir en snabb återhämtning (med inflationsproblem) eller om det blir en "dubbeldip" där nya problem kommer fram och gör återhämtningen långsam.
PÅ ett område så skall jag villigt erkänna att jag själv haft helt fel uppfattning, vår konsumtion. i ett läge med försämrad ekonomisk utveckling så var det min tro att vi i första hand skulle satsa på att dra ner på vår konsumtion och spara mer. Sparkvoterna har om jag förstår saken rätt gått upp något (speciellt i USA) men vår konsumtion har vi inte dragit ned på trots de bistra tiderna sista månaderna ökar nu istället detaljhandelns försäljning.
Tittar man på den BNP utveckling som varit i Sverige senaste året så har vi en markant nedgång i industriproduktion, export samt i stort sett stillastående offentliga utgifter. Arbetslösheten har ung fördubblats och fastighetspriserna har sjunkit med några procent. Men det som är intressant är att privatkonsumtionen varit en positiv faktor dvs detaljhandeln har klarat sig riktigt bra. Inte minst Hennes & Mauritz och alla deras konkurrenter är ju ett strålande bevis på detta.
Så hur sjtutton kan konsumtionen vara så stark som den ändå varit? Personligen så kan jag tycka att det är lite oroande att vår produktion och export inte går i takt med vår konsumtion och det verkar lite som om vi i Sverige allt mer går mot en "amerikansiserad" ekonomin där konsumtionen utgör en större del av den ekonomiska karta.
PÅ bild, kvällssol över Vättern
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
