Hej Stockman,
Jag har läst din blogg ganska länge och tycker du lägger ner tid på att skriva många bra och läsvärda blogginlägg. Men jag har svårt förstå om du är optimist eller pessimist? Bull eller Bear?
tjing och hälsningar
Bloggläsaren
Ja du bloggläsaren jag vet knappt om jag själv direkt vill lägga in mig i något fack med en bestämd uppfattning om det är upp eller ner som gäller.
Det finns som bekant två sidor på alla mynt (tom guldmynten) och lika så finns det många goda argument både för att vara superpessimist och ställa in sig i de positivas skara som du kanske tom har läst om här på denna blogg. Generellt så tror jag faktiskt att allt för många fokuserar allt för mycket på någon form av mer elle rmindre kvalificerade gissningar om att aktiemarknaderna skall ta den ena eller andra vägen. Min personliga uppfattning är att vi istället mer bör fokusera på företagens långsiktiga förmåga att generera avkastning till dessa aktieägare.
De flesta slits väl mellan att tro att många vinster kommer sjunka de kommande åren medan att aktien i gengäld också är lågt värderad och i sina investeringsbeslut som slits man mellan girighet och rädsla vilket är fullt naturligt.
tisdag 3 mars 2009
Piska på, Qviberg!
Mats Qviberg som om jag har för mi också är ordförade i Non smoking generation gör idag ett utspel mot tobak under rubriken "fram med piskan" i en krönika i Veckans affärer. Jag är benägen att hålla med Qviberg. Tobak är och förblir en i högsta grad onödig och skadlig produkt och det är i högsta grad kostsamt för folkhälsan att upp mot 40% av lanet 17 åringar röker.
Men förbud av tobak som Qviberg förespråkar? Nja, men en skattehöjning på ett par hundra procent hade jag gärna sett.
Men förbud av tobak som Qviberg förespråkar? Nja, men en skattehöjning på ett par hundra procent hade jag gärna sett.
måndag 2 mars 2009
Varför denna hetsjakt på Gardell?
E24 verkar idag ha en liten artikelserie om Volvo och Christer Gardell och den normalt så duktige skribenten Torbjörn Isacsson har en artikel med titeln "Gardell bär ett tungt ansvar" och det skriv hur Gardell mjölkade Volvo på miljarderna medan anställda fick går från hus och hem.
Jag kan personligen tycka det är väldit märkligt att någon kan anse att Gardell skall skall till ansvar för Volvo kräftgång och numera allt mer tilltagande kristillstånd. Christer Gardell böjade att köpa aktier i Volvo under våren 2005 om jag inte minns fel. Aktier i ganska stor upplaga och han var ett tag andra största ägare i Volvo fram till att andra storägare ick på offensiven. Det var Volvo själva som bjöd in Christer Gardell till dans genom allt för passivt styrande av företaget under perioden 00-05.
Det Christer Gardell hade på kornet var att han tyckte Volvoledningen agerade felaktigt när man byggde upp stora reserver utan att ha någon uttalad förvärvsambition samt det faktum att att det i Volvo fanns stor möjligheter till förbättringar då Volvos marginaler var betydligt sämre än konkurrenterna. Han uttryckte också sin tankar om att det kanske inte var fullt så klokt att bedriva så skilda verksamheter i samma företag.
Så här några år efteråt så kan man givitvis diskutera det kloka med stora utdelningar och på det extrautdleningar som i kombination med stora dyra förvärv urholkat Volvos läge i denna kris. Men är detta något som vi skall ställa Christer Gardell som ansvarig för?
Absolut INTE. Gardell har i själva verkat inte haft något inflytande i Volvo över huvudtaget. Någon styrelserepresentant för Cevian/Violet har inte blivit invald och det är väl nästan så att Cevian inte ens bevittnat en bolagsstämma i Volvo ännu? Vi kanske lika gärna då kan hänga ut Bosse 54 år i Onsala med 400 Volvoaktier som den som bär ansvar för Volvos kris eller?
I själva verket är det Volvos ledning och styrelse som skall ställas till ansvar för de senaste åren, de dyra förvärven och de stora utdelningarna. Bolaget byggde upp alldeles för stora reserver utan någon större plan och med dålig kommunikation till marknaden. Man tog inte tag i sina lönsamhetsproblem i tid. När man väl bestämde sig att vara lite mer frikostiga med pengar så kom man samtidigt på att några bolagsförvärv kanske vore trevligt...på toppen av en högkonjunktur.
Detta är nu samma bolagsledning som av styrelsen nu föreslås får lite extra betalt, Bra tajming minst sagt när nu bolagets metallarbetare får sänkt lön. Det känns väl logiskt?, eller inte.
Det Volvo saknar är och förblir en ägare av kött och blod. Någon som styr Volvo ur ett ägarperspektiv. Idag styrs Volvo av ett gäng direktörer med förkärlek för seglingstävlingar och teknikmässor. Det är Leif Johansson och Finn Johnsson som bär ansvaret inte en av många delägare i firman.
För övrigt så tror jag det kan vara bra att inom några år dela upp/sälja av delar av Volvo koncernen och koncentrera sig till kärnan. Långsitkigt kommer säkerligen denna kris bara vara bra för AB Volvo.
Jag kan personligen tycka det är väldit märkligt att någon kan anse att Gardell skall skall till ansvar för Volvo kräftgång och numera allt mer tilltagande kristillstånd. Christer Gardell böjade att köpa aktier i Volvo under våren 2005 om jag inte minns fel. Aktier i ganska stor upplaga och han var ett tag andra största ägare i Volvo fram till att andra storägare ick på offensiven. Det var Volvo själva som bjöd in Christer Gardell till dans genom allt för passivt styrande av företaget under perioden 00-05.
Det Christer Gardell hade på kornet var att han tyckte Volvoledningen agerade felaktigt när man byggde upp stora reserver utan att ha någon uttalad förvärvsambition samt det faktum att att det i Volvo fanns stor möjligheter till förbättringar då Volvos marginaler var betydligt sämre än konkurrenterna. Han uttryckte också sin tankar om att det kanske inte var fullt så klokt att bedriva så skilda verksamheter i samma företag.
Så här några år efteråt så kan man givitvis diskutera det kloka med stora utdelningar och på det extrautdleningar som i kombination med stora dyra förvärv urholkat Volvos läge i denna kris. Men är detta något som vi skall ställa Christer Gardell som ansvarig för?
Absolut INTE. Gardell har i själva verkat inte haft något inflytande i Volvo över huvudtaget. Någon styrelserepresentant för Cevian/Violet har inte blivit invald och det är väl nästan så att Cevian inte ens bevittnat en bolagsstämma i Volvo ännu? Vi kanske lika gärna då kan hänga ut Bosse 54 år i Onsala med 400 Volvoaktier som den som bär ansvar för Volvos kris eller?
I själva verket är det Volvos ledning och styrelse som skall ställas till ansvar för de senaste åren, de dyra förvärven och de stora utdelningarna. Bolaget byggde upp alldeles för stora reserver utan någon större plan och med dålig kommunikation till marknaden. Man tog inte tag i sina lönsamhetsproblem i tid. När man väl bestämde sig att vara lite mer frikostiga med pengar så kom man samtidigt på att några bolagsförvärv kanske vore trevligt...på toppen av en högkonjunktur.
Detta är nu samma bolagsledning som av styrelsen nu föreslås får lite extra betalt, Bra tajming minst sagt när nu bolagets metallarbetare får sänkt lön. Det känns väl logiskt?, eller inte.
Det Volvo saknar är och förblir en ägare av kött och blod. Någon som styr Volvo ur ett ägarperspektiv. Idag styrs Volvo av ett gäng direktörer med förkärlek för seglingstävlingar och teknikmässor. Det är Leif Johansson och Finn Johnsson som bär ansvaret inte en av många delägare i firman.
För övrigt så tror jag det kan vara bra att inom några år dela upp/sälja av delar av Volvo koncernen och koncentrera sig till kärnan. Långsitkigt kommer säkerligen denna kris bara vara bra för AB Volvo.
torsdag 26 februari 2009
lån, på lån, på lån...
Redovisning är som bekant ett fruktansvärt tråkigt ämne men väl så intressant även om jag själv inte direkt har några helt djuplodande kunskaper. Redovisning är som bekant ingen helt exakt vetenskap utan det finns alltid ett visst mått av ”anpasssningsmöjligheter” efter bolagets förutsättningar även om bolagets redovisning givetvis skall på ett bra sätt spegla företagets ekonomiska ställning och resultat och självfallet leva upp till god redovisningssed.
Brinova är ett intressant företag som jag knappt tror har varit omnämnt på denna blogg tidigare. Bolaget är kanske ganska okänt för många men ett betydande viktigt företag i fastighetssverige. Brinovas verksamhet består av två huvudverksamheter, dels egna fastighetsinnehav som har en tyngdpunkt på logistikfastigheter, bostäder/kommersiella fastigheter och viss projektverksamhet. Men bolaget är också en form av förvaltningsbolag som har stora aktieinnehav i andra fastighetsbolag. Störst av dessa aktieinnehav är Fabege och sedan Wihlborg. Sedan finns en mängd ”småposter” i Diös, Klövern, Dagon samt lite andra poster för 40Mkr och dessutom ett ägande i det onoterade bolaget Platzer fastigheter.
Sedan redovsningsreglerna IFRS infördes för ett par år sedan så skall fastighetsbolag och investmentbolag i sin redovisning ta upp sina aktieinnehav och fastigheter till bedömt marknadsvärde och kortfattat så innebär detta att aktieinnehav som stiger ger en vinst och aktieinnehav och fastigheter som sjunker i pris då ger en förlust i verksamheten. ”Förr i tiden” lades tonvikten i högre grad mot driftsresultatet (hyresintäkter minus utgifter) och det var större variationer i hur fastighetsvärden togs upp.
2008 har som bekant en sällsynt turbulent år på såväl kreditmarknaden, aktiemarknader och fastigheter. I stort sett samtliga fastighetsbolag och investmentbolag har därför tagit upp stora ”förluster” där värdeförändringar på innehav slagit igenom i resultaträkningen. Sänkningar av utdelninga har blivit legio och många aktörer har blivit mer finansiellt trängd.
Men i dessa mörka tider som boksluten har visat upp är det skönt att det dyker upp ett och annat bolag som trots de hårda tiderna verkar vara strålande i form likt en Charlotte Kalla på en slutsträcka i Stafett. Just ovan nämnda Brinova redovisar nämligen ett positivt resultat om 241 Mkr för år 2008. Någon direkt påverkan av Lehman Brothers kollaps, kreditmarknad i stå, fallande aktiekurser försvagade hyreskunder osv det verkar inte bronova upplevt under 2008 i deras redovisning. I Själva verket så har man skrivit upp(!!) värdet på sitt fastighetsinnehav med ett antal miljoner. Bronova verkar minst sagt gjort allt rätt med exempelvis sina logistikfastigheter då en konkurrent som Castellum gjort stora nedskrivningar. Brinova förklarar detta med att man varit så duktiga med att höja sina hyror så att ökade avkastningskrav inte slagit igenom i fastighetsvärderingen överhuvudtaget.
Sedan var det som bekant också detta med Bronovas aktieinnehav i Fabege, Wihlborg mm. Det är ju som bekant aktier som åkt rutschkana på börsen. Bronova skulle egentligen redovisa en förlust på lie drygt en miljard om man jämför börskurserna sista december 2007 med sista december 2008. Men Brinova tycker här att denna nedgång i aktiepriser med 1 Mdr är alldeles för överdriven och företagen egentligen är värda mycket mer än vad deras börskurser visar och denna nedgång bara är temporär så Brinova plockar helt sonika bort denna lilla parentes med miljardnedskrivning från resultaträkningen även om det givetvis påverkar bolagets soliditet och egna kapital i balansräkningen.
Brinova lånesituation kanske också är lite intressant att titta till lite. Totalt sett så har Brinova 4,4mdr i räntebärande lån och man är nog att tala om att den genomsnittliga räntesatsen är 3,9% och det är klart lägre än direktavkastningen in i bolaget. Bolagets egna fastighetsbestånd är efter uppskrivningen värderat till 4,5Mdr vilket då ger en skuldsättning på 97% men så har som bekant Brinova också ett aktieinnehav 1/1 uppgick detta till 1,5mdr och efter påtvingade amorteringar av skulder så har man en särskild belåning av dessa aktier som är knappt 1,1Mdr. Aktierna är då belånade till 73% och plockar vi bort dessa 1,1mdr från de totala 4,4Mdr så återstår 3,3Mdr och mer ”normala” 73%.
Det intressanta med fastighetsaktier som ex. fabege som Briova äger är ju att även det bolaget är belånat till ca. 70% vilket gör att det egna kapitalet (substansvärdet i aktien) urholkas vid nedskrivningar. Men trots denna ganska så skuldsatta situation så skall Brinova dela ut 3kr av sitt 60kroniga substansvärde… Men det har säkert ingenting alls att göra med att Brinovas huvudägare Brickehill ungefär är lika skuldsatt som Brinova.
Det går ju som bekant att låna pengar idag till en ränta under 5% som privatperson idag, man kanske skulle låna upp en slant och placera i Brinova aktier det ger ju positivt kassaflöde då direktavkastningen är högre än låneräntan det är väl så man skall tänka om man vill bli fastighetsmagnat.
Brinova är ett intressant företag som jag knappt tror har varit omnämnt på denna blogg tidigare. Bolaget är kanske ganska okänt för många men ett betydande viktigt företag i fastighetssverige. Brinovas verksamhet består av två huvudverksamheter, dels egna fastighetsinnehav som har en tyngdpunkt på logistikfastigheter, bostäder/kommersiella fastigheter och viss projektverksamhet. Men bolaget är också en form av förvaltningsbolag som har stora aktieinnehav i andra fastighetsbolag. Störst av dessa aktieinnehav är Fabege och sedan Wihlborg. Sedan finns en mängd ”småposter” i Diös, Klövern, Dagon samt lite andra poster för 40Mkr och dessutom ett ägande i det onoterade bolaget Platzer fastigheter.
Sedan redovsningsreglerna IFRS infördes för ett par år sedan så skall fastighetsbolag och investmentbolag i sin redovisning ta upp sina aktieinnehav och fastigheter till bedömt marknadsvärde och kortfattat så innebär detta att aktieinnehav som stiger ger en vinst och aktieinnehav och fastigheter som sjunker i pris då ger en förlust i verksamheten. ”Förr i tiden” lades tonvikten i högre grad mot driftsresultatet (hyresintäkter minus utgifter) och det var större variationer i hur fastighetsvärden togs upp.
2008 har som bekant en sällsynt turbulent år på såväl kreditmarknaden, aktiemarknader och fastigheter. I stort sett samtliga fastighetsbolag och investmentbolag har därför tagit upp stora ”förluster” där värdeförändringar på innehav slagit igenom i resultaträkningen. Sänkningar av utdelninga har blivit legio och många aktörer har blivit mer finansiellt trängd.
Men i dessa mörka tider som boksluten har visat upp är det skönt att det dyker upp ett och annat bolag som trots de hårda tiderna verkar vara strålande i form likt en Charlotte Kalla på en slutsträcka i Stafett. Just ovan nämnda Brinova redovisar nämligen ett positivt resultat om 241 Mkr för år 2008. Någon direkt påverkan av Lehman Brothers kollaps, kreditmarknad i stå, fallande aktiekurser försvagade hyreskunder osv det verkar inte bronova upplevt under 2008 i deras redovisning. I Själva verket så har man skrivit upp(!!) värdet på sitt fastighetsinnehav med ett antal miljoner. Bronova verkar minst sagt gjort allt rätt med exempelvis sina logistikfastigheter då en konkurrent som Castellum gjort stora nedskrivningar. Brinova förklarar detta med att man varit så duktiga med att höja sina hyror så att ökade avkastningskrav inte slagit igenom i fastighetsvärderingen överhuvudtaget.
Sedan var det som bekant också detta med Bronovas aktieinnehav i Fabege, Wihlborg mm. Det är ju som bekant aktier som åkt rutschkana på börsen. Bronova skulle egentligen redovisa en förlust på lie drygt en miljard om man jämför börskurserna sista december 2007 med sista december 2008. Men Brinova tycker här att denna nedgång i aktiepriser med 1 Mdr är alldeles för överdriven och företagen egentligen är värda mycket mer än vad deras börskurser visar och denna nedgång bara är temporär så Brinova plockar helt sonika bort denna lilla parentes med miljardnedskrivning från resultaträkningen även om det givetvis påverkar bolagets soliditet och egna kapital i balansräkningen.
Brinova lånesituation kanske också är lite intressant att titta till lite. Totalt sett så har Brinova 4,4mdr i räntebärande lån och man är nog att tala om att den genomsnittliga räntesatsen är 3,9% och det är klart lägre än direktavkastningen in i bolaget. Bolagets egna fastighetsbestånd är efter uppskrivningen värderat till 4,5Mdr vilket då ger en skuldsättning på 97% men så har som bekant Brinova också ett aktieinnehav 1/1 uppgick detta till 1,5mdr och efter påtvingade amorteringar av skulder så har man en särskild belåning av dessa aktier som är knappt 1,1Mdr. Aktierna är då belånade till 73% och plockar vi bort dessa 1,1mdr från de totala 4,4Mdr så återstår 3,3Mdr och mer ”normala” 73%.
Det intressanta med fastighetsaktier som ex. fabege som Briova äger är ju att även det bolaget är belånat till ca. 70% vilket gör att det egna kapitalet (substansvärdet i aktien) urholkas vid nedskrivningar. Men trots denna ganska så skuldsatta situation så skall Brinova dela ut 3kr av sitt 60kroniga substansvärde… Men det har säkert ingenting alls att göra med att Brinovas huvudägare Brickehill ungefär är lika skuldsatt som Brinova.
Det går ju som bekant att låna pengar idag till en ränta under 5% som privatperson idag, man kanske skulle låna upp en slant och placera i Brinova aktier det ger ju positivt kassaflöde då direktavkastningen är högre än låneräntan det är väl så man skall tänka om man vill bli fastighetsmagnat.
tisdag 24 februari 2009
varför alla dessa brev?
Februari månad
Det skickas runt röda, gula, orangea, vita och kanske tom blå kuvert med det ena efter det andra årsbeskedet om försäkringsstatus, värdebesked, pensionsprognoser ur mycket avgifter ditt försäkringsbolag har nallat från din pensionsförsäkring osv osv.
Måste säga att jag är innerligt trött på alla dessa kuvert och jag har full förståelse att många knappt öppnar breven innan det lokala fjärrvärmeverket eller pappersåtervinning får lite tillskott.
å
Borde man inte kunna boka av pappersutgåvan och istället enbart kommuncera via hemsidor? och ännu hellre så vill man självfallet ha all pensionsinformation samlad till EN hemsida gärna med "familjemöjlighet" i inloggning. Varför är det ex. inte obligatoriskt för försäkringsbolagen att skicka in sina uppgifter till www.minpension.se. Länsförsäkringar rapporterar dit på 5 minuter om man så önskar, Avanza dom skickar inte ens in uppgifter dit.
Det skickas runt röda, gula, orangea, vita och kanske tom blå kuvert med det ena efter det andra årsbeskedet om försäkringsstatus, värdebesked, pensionsprognoser ur mycket avgifter ditt försäkringsbolag har nallat från din pensionsförsäkring osv osv.
Måste säga att jag är innerligt trött på alla dessa kuvert och jag har full förståelse att många knappt öppnar breven innan det lokala fjärrvärmeverket eller pappersåtervinning får lite tillskott.
å
Borde man inte kunna boka av pappersutgåvan och istället enbart kommuncera via hemsidor? och ännu hellre så vill man självfallet ha all pensionsinformation samlad till EN hemsida gärna med "familjemöjlighet" i inloggning. Varför är det ex. inte obligatoriskt för försäkringsbolagen att skicka in sina uppgifter till www.minpension.se. Länsförsäkringar rapporterar dit på 5 minuter om man så önskar, Avanza dom skickar inte ens in uppgifter dit.
måndag 23 februari 2009
hur illa blir det för underleverantörerna?
Den svenska fordonsindustrin med Volvo och SAAB hänger som bekant i stuprännan för att tala lite bildspråk och en rejäl omstrukturering är under uppsegling. I värsta fall så kanske fordonstillverkning försvinner överhuvudtaget från Sverige i bästa fall blir det betydligt mindre än vad som varit fallet.
Varken Volvo PV eller SAAB automobile finns som bekant på börsen men det gör däremot en mängd företag som har fordondsindustrin som mer eller mindre viktig kund. Företag som Trelleborg, Autoliv, Hexpol, Sandvik, SSAB, sintercast, Haldex, SKF, Höganäs osv och dessa företag som i högsta grad påverkas ganska mycket om fordonsindustrin klappar ihop och inte allt för ovanligt är det att man har lite väl mycket lån mot vad som är hälsosamt idag.
Samtidigt så skall man nog inte stolen med att många av dessa företag är i utgångsläget lågt värderade och kan om det går bra utgöra bra långsiktiga aktieköp men samtidigt är många av företaget med rätta låg värderade så det finns en mycket stor osäkerhet. Stort nytt kapitalbehov och ägarandelen
Men ta ex. ett företag som Haldex (som jag aldrig någonsin ägt aktier i), värderat till ca. 6% av omsättningen. Säg att bolagets försäljning klappar ihop med 40% men att Haldex rationaliserar sig så bra att man på den nya nivån får en vinstmarginal på 5%, då blir det ett långsiktigt p/e tal på 2. Otänkbart scenarie? Inte alls men osäkerheten är mycket stor och knäckfrågan är väl hur stort kapitalbehov som behövs eller om det blir många förlustår. Det är säkerligen många som räknar men jag avstår.
Varken Volvo PV eller SAAB automobile finns som bekant på börsen men det gör däremot en mängd företag som har fordondsindustrin som mer eller mindre viktig kund. Företag som Trelleborg, Autoliv, Hexpol, Sandvik, SSAB, sintercast, Haldex, SKF, Höganäs osv och dessa företag som i högsta grad påverkas ganska mycket om fordonsindustrin klappar ihop och inte allt för ovanligt är det att man har lite väl mycket lån mot vad som är hälsosamt idag.
Samtidigt så skall man nog inte stolen med att många av dessa företag är i utgångsläget lågt värderade och kan om det går bra utgöra bra långsiktiga aktieköp men samtidigt är många av företaget med rätta låg värderade så det finns en mycket stor osäkerhet. Stort nytt kapitalbehov och ägarandelen
Men ta ex. ett företag som Haldex (som jag aldrig någonsin ägt aktier i), värderat till ca. 6% av omsättningen. Säg att bolagets försäljning klappar ihop med 40% men att Haldex rationaliserar sig så bra att man på den nya nivån får en vinstmarginal på 5%, då blir det ett långsiktigt p/e tal på 2. Otänkbart scenarie? Inte alls men osäkerheten är mycket stor och knäckfrågan är väl hur stort kapitalbehov som behövs eller om det blir många förlustår. Det är säkerligen många som räknar men jag avstår.
Nyemissionernas år?
Även om året inte är långt gånget så kan man nog ändå dra en slutsats att år 2009 blir ett år då nyttan och behovet av aktiemarknaden blir stort. De flesta kanske ser aktiemarknaden som någon form av ”bingolotto” där man köper och säljer aktier till höger och vänster och där syftet är att tjäna pengar och en ständig ”kamp” mellan köpare och säljare.
Börsernas funktion bör istället ses ur företagen och samhällets behov av riskvilligt kapital. Utan pengar i företagen, ingen verksamhet och då i en kedja där det i längden också blir svårigheter att upprätta arbetstillfällen, samhällsfunktioner som äldreomsorg, sjukvård och skola osv. Ekonomin i samhället är sammanflätade i varandra där det allmänna betalas av det privata. Att företag då har pengar tillhanda för sin verksamhet är i högsta grad viktigt. Givetvis är det också viktigt att företagen också tillverkar det som efterfrågas så att företagen kan vara lönsamma, tjäna pengar till sina ägare, ge lön åt sina anställda, betala skatter som kan bekosta det allmänna osv. Är det något vi verkligen borde lära oss i skolan så är det kopplingen mellan ex övrigt Vassen aktiefond och den lokala vårdcentralen.
Ett företag med för lite egna pengar i kistbotten har som enda alternativ att ta in pengar från sina nuvarande ägare eller få nya ägare med kapital. Inte bara SAAB automobile letar nu nya pengar utan en mängd företag runt om i Sverige. Swedbank har redan klarat av en nyemission och det börjar fyllas på allt mer i kön med SEB, Nordea, Husqvarna, metro osv. många kallelser till bolagsstämmor innehåller något om emission numera.
Nyemission är viktiga företeelser och skillnaden mellan en lyckad emission och en misslyckad dito kan mycket väl betyda skillnaden mellan problem och verkligen stora problem. Det är också enormt kostsamt och riskfyllt att genomföra emissioner. Att få en emission garanterad kostar en bra slant, en ogaranterad emission kan sätta skrämselhicka i många ägare. I en marknad som denna kan man verkligen se skillnaden mellan att ha en kapitalstark ensam huvudägare som exempelvis Ratos som nu sista kvartalet tillskjutet pengar i innehavsbolag ”på en kafferast” utan större dramatik medan ex. SEBs emission kräver dyra pengar i garantipremier till investmentbanker i USA (!!). Blir intressant och se vilka riskkapitalfonder som är stadda i kassan eller inte.
Jag anser att vi behöver betydligt bättre regelverk kring emissioner i Sverige. Risken är annars att det blir alldeles för lite riskkapital i svenskt näringsliv.
Det första som är viktigit att komma till rätta med är snabbheten i emissioner. Det kan inte vara rimligt att det skall ta månadsvis med dagar för att få in pengar i företag, vi måste ned i veckor även för börsnoterade företag. Vi behöver också bättre nyttja den nya tekniken till snabbare kommunikation mellan företag och ägare, fram med en digital folkbokföringsadress! Det måste också ligga i allas vårt intresse att vi i samhället får ett brett privat ägande av företag istället för massa institutioner utan direkt funktion. Jag tycker maa detta att det mycket väl kan tas fram ett skatteavdrag för privatpersoner som deltar i nyemissioner. Det måste också tas fram lösningar på problemet där allt mer aktieägande sker via mellanhanden i försäkringar och där bolagen då bara behöver kommunicera med försäkringsbolaget och inte med ägaren/försäkringstagaren.
På söndag är det för övrigt Vasaloppet också. Själv ha jag åkt något av loppen (Vasaloppet, Öppet spår, halvvasan) varenda år sedan 1999. Känns ganska knepigt att i år inte åka alls…
Börsernas funktion bör istället ses ur företagen och samhällets behov av riskvilligt kapital. Utan pengar i företagen, ingen verksamhet och då i en kedja där det i längden också blir svårigheter att upprätta arbetstillfällen, samhällsfunktioner som äldreomsorg, sjukvård och skola osv. Ekonomin i samhället är sammanflätade i varandra där det allmänna betalas av det privata. Att företag då har pengar tillhanda för sin verksamhet är i högsta grad viktigt. Givetvis är det också viktigt att företagen också tillverkar det som efterfrågas så att företagen kan vara lönsamma, tjäna pengar till sina ägare, ge lön åt sina anställda, betala skatter som kan bekosta det allmänna osv. Är det något vi verkligen borde lära oss i skolan så är det kopplingen mellan ex övrigt Vassen aktiefond och den lokala vårdcentralen.
Ett företag med för lite egna pengar i kistbotten har som enda alternativ att ta in pengar från sina nuvarande ägare eller få nya ägare med kapital. Inte bara SAAB automobile letar nu nya pengar utan en mängd företag runt om i Sverige. Swedbank har redan klarat av en nyemission och det börjar fyllas på allt mer i kön med SEB, Nordea, Husqvarna, metro osv. många kallelser till bolagsstämmor innehåller något om emission numera.
Nyemission är viktiga företeelser och skillnaden mellan en lyckad emission och en misslyckad dito kan mycket väl betyda skillnaden mellan problem och verkligen stora problem. Det är också enormt kostsamt och riskfyllt att genomföra emissioner. Att få en emission garanterad kostar en bra slant, en ogaranterad emission kan sätta skrämselhicka i många ägare. I en marknad som denna kan man verkligen se skillnaden mellan att ha en kapitalstark ensam huvudägare som exempelvis Ratos som nu sista kvartalet tillskjutet pengar i innehavsbolag ”på en kafferast” utan större dramatik medan ex. SEBs emission kräver dyra pengar i garantipremier till investmentbanker i USA (!!). Blir intressant och se vilka riskkapitalfonder som är stadda i kassan eller inte.
Jag anser att vi behöver betydligt bättre regelverk kring emissioner i Sverige. Risken är annars att det blir alldeles för lite riskkapital i svenskt näringsliv.
Det första som är viktigit att komma till rätta med är snabbheten i emissioner. Det kan inte vara rimligt att det skall ta månadsvis med dagar för att få in pengar i företag, vi måste ned i veckor även för börsnoterade företag. Vi behöver också bättre nyttja den nya tekniken till snabbare kommunikation mellan företag och ägare, fram med en digital folkbokföringsadress! Det måste också ligga i allas vårt intresse att vi i samhället får ett brett privat ägande av företag istället för massa institutioner utan direkt funktion. Jag tycker maa detta att det mycket väl kan tas fram ett skatteavdrag för privatpersoner som deltar i nyemissioner. Det måste också tas fram lösningar på problemet där allt mer aktieägande sker via mellanhanden i försäkringar och där bolagen då bara behöver kommunicera med försäkringsbolaget och inte med ägaren/försäkringstagaren.
På söndag är det för övrigt Vasaloppet också. Själv ha jag åkt något av loppen (Vasaloppet, Öppet spår, halvvasan) varenda år sedan 1999. Känns ganska knepigt att i år inte åka alls…
torsdag 19 februari 2009
Karlsson och Lunberg bygger upp kriskassorna
De båda ägarbolagen Ratos och Lundbergs har idag avlämnat sina båda bokslut. En hastig blick på boksluten och det är allt mer uppenbart att båda dessa bolag på ett bra sätt nu har fullt fokus på att hantera en sämre omvärld och tuffare situationen i innehavsbolagen. I Lundbergs hanterar man situationen genom att sänka den egna så normalt sett ständigt ökande utdelningen från 9 till 6kr. Med denna sänkning så bibehåller Lundbergs sitt starka kassaflöde som om jag lite slarvigt överslagsräknar det blir ca. +700Mkr före investeringar om vi tror att Husqvarna inte ger någon utdelning. I en miljö där många andra ägarbolag 2009 kommer få stora negativa kassaflöden så är det ju tydligt att Lundbergs kommer ha stora möjligheter att tillvarata investeringsmöjligheter som kan dyka upp kanske som nyemissioner i innehav eller om man kompletteringsköper aktier eller fastigheter. Lundbergs har god möjligheter att komma ur denna surekonomi mycket stark och en 700Mkr plus får nog många investmentbolag att kasta lystna blickar. Tvingas ex. Industrivärden kan avyttra lite aktieposter till Lundbergs?
Även Ratos gör nu tydliga förberedelser för sämre tider. Dels genom att man likt Investor sålt ett mycket tungt innehav som nu gör kassan stinn och rund. Nettokassan är idag 5,4Mdr eller 34kr per aktie och man kan därför större svårigheter behålla sin mycket offensiva aktieutdelning på 9kr per aktie. Kassan kan dock mycket väl komma till användning till antingen nya förvärv eller ekonomiska tillskott till de egna innehaven. Men kanske mer intressant är att Ratos nu ser över sina finansieringsalternativ och föreslår att aktieägarna bemyndigar styrelsen att köpa bolag genom att emittera egna aktier. Spontant tycker jag detta låter som ett bra förslag då det möjliggör att bolaget agerar offensivt men utan att äventyra den starka finansiella ställningen med en stor nettokassa. Kassan kan mycket väl komma att behöva användas som krigskassa och till aktieutdelningar.
Även Ratos gör nu tydliga förberedelser för sämre tider. Dels genom att man likt Investor sålt ett mycket tungt innehav som nu gör kassan stinn och rund. Nettokassan är idag 5,4Mdr eller 34kr per aktie och man kan därför större svårigheter behålla sin mycket offensiva aktieutdelning på 9kr per aktie. Kassan kan dock mycket väl komma till användning till antingen nya förvärv eller ekonomiska tillskott till de egna innehaven. Men kanske mer intressant är att Ratos nu ser över sina finansieringsalternativ och föreslår att aktieägarna bemyndigar styrelsen att köpa bolag genom att emittera egna aktier. Spontant tycker jag detta låter som ett bra förslag då det möjliggör att bolaget agerar offensivt men utan att äventyra den starka finansiella ställningen med en stor nettokassa. Kassan kan mycket väl komma att behöva användas som krigskassa och till aktieutdelningar.
onsdag 18 februari 2009
Lugn SAABen bir kvar!
Kanske är det snart dags att SAAB automobile går sin sista strid tillmötes och det lär nog tyvärr bli ett avslutande kapitel i den fleråriga boken om bolagets historia där man bla. lyckades med bedriften att göra årliga förluster i 20 års tid och ändå överleva. Under dessa 20 åren sedan utköpet från börsen (gamla SAAB koncernen med både personbilar, lastvagnar, flygplan och försvarsmaterial) har SAAB först hållits under armarna av Investor som löpande finansierade bolaget och därefter har bolaget överlevt med hjälp av General Motors.
Man kan alltid diskutera huruvida ägarna utvecklat SAAB på ett bra sätt eller inte men grundproblemet har nog i grund och botten varit att man sålt för få bilar i relation till priset. Ett litet företag som SAAB har nog mikroskopiska chanser att överleva i dagens hårda affärsklimat och jag ser det som ytterst osannolikt och dessutom oklokt att staten skulle gå in som finansiär av verksamheten. SAAB lär INTE sälja mer bilar för att staten är ägare och frågan är om det egentligen finns någon långsiktigt hållbar plan för SAAB som staten skulle kunna genomföra?
Visst är det otroligt trist för ett land som Sverige att mista ett stort företag som SAAB (ca. 3500 anställda??) med alla de konsekvenser som detta får för underleverantörer, husmarknaden i Trollhättan, banker osv. Men det hade varit ännu mer dumdristigt att driva SAAB vidare och låta staten låna upp pengar och förlora ytterligare miljarder plus ränta och ändå inte undvika det oundvikliga. Slutresultaten blir med tiden det samma men till högre kostnad och en ökad statsskuld som våra barn får betala i framtiden. Statens pengar lär komma betydligt mer väl till pass i andra frågor än en krisande bilindustrin. Vi skall inte upprepa de gjorda felen från varvskrisen en gång till.
Samtidigt är i alla fall enligt mig varumärket SAAB idag hyfsat starkt i relation till andra bilfabrikanter och det skulle förvåna mig mycket om SAAB bilarna försvann från våra gator. Jag är övertygad om att SAAB bilar kommer finnas kvar. Men någon tillverkning av bilar i Trollhättan lär det nog inte bli fråga om. Kanske säljs ex. varumärket SAAB till GM systern i tyska Opel som Tyska staten verkar vilja ta över. En SAAB 9-3 är ju redan idag i stort sett en Opel Astra. Ida är det samma bottenplatta, samma motorer, samma växellåda, samma fjädring mm. Det lär visst bara vara karrosen, inredningen och ljudisoleringen som skiljer i stort mellan 9-3 och Astra om man spetsar till det. Varför inte ta steget fullt ut och tillverka en Opel/Vauxhall Astra och sätta ett SAAB märke i fronten och ett flygplans handtag i bagaget? Fiat eller Volkswagen är kanske andra intressenter av varumärket SAAB?
Man kan alltid diskutera huruvida ägarna utvecklat SAAB på ett bra sätt eller inte men grundproblemet har nog i grund och botten varit att man sålt för få bilar i relation till priset. Ett litet företag som SAAB har nog mikroskopiska chanser att överleva i dagens hårda affärsklimat och jag ser det som ytterst osannolikt och dessutom oklokt att staten skulle gå in som finansiär av verksamheten. SAAB lär INTE sälja mer bilar för att staten är ägare och frågan är om det egentligen finns någon långsiktigt hållbar plan för SAAB som staten skulle kunna genomföra?
Visst är det otroligt trist för ett land som Sverige att mista ett stort företag som SAAB (ca. 3500 anställda??) med alla de konsekvenser som detta får för underleverantörer, husmarknaden i Trollhättan, banker osv. Men det hade varit ännu mer dumdristigt att driva SAAB vidare och låta staten låna upp pengar och förlora ytterligare miljarder plus ränta och ändå inte undvika det oundvikliga. Slutresultaten blir med tiden det samma men till högre kostnad och en ökad statsskuld som våra barn får betala i framtiden. Statens pengar lär komma betydligt mer väl till pass i andra frågor än en krisande bilindustrin. Vi skall inte upprepa de gjorda felen från varvskrisen en gång till.
Samtidigt är i alla fall enligt mig varumärket SAAB idag hyfsat starkt i relation till andra bilfabrikanter och det skulle förvåna mig mycket om SAAB bilarna försvann från våra gator. Jag är övertygad om att SAAB bilar kommer finnas kvar. Men någon tillverkning av bilar i Trollhättan lär det nog inte bli fråga om. Kanske säljs ex. varumärket SAAB till GM systern i tyska Opel som Tyska staten verkar vilja ta över. En SAAB 9-3 är ju redan idag i stort sett en Opel Astra. Ida är det samma bottenplatta, samma motorer, samma växellåda, samma fjädring mm. Det lär visst bara vara karrosen, inredningen och ljudisoleringen som skiljer i stort mellan 9-3 och Astra om man spetsar till det. Varför inte ta steget fullt ut och tillverka en Opel/Vauxhall Astra och sätta ett SAAB märke i fronten och ett flygplans handtag i bagaget? Fiat eller Volkswagen är kanske andra intressenter av varumärket SAAB?
tisdag 17 februari 2009
svälsvältande bolag?
Självsvältande bolag?
Det finns en klart läsvärd bok som heter ”the single best investment” av amerikanen Lowell Miller. Mycket kortfattat kan man säga att författaren förespråkar att man som aktieägare bör lägga sin besparingar i bolag där man idag får en god direktavkastning och där man kan anta att denna direktavkastning är stabil och med tiden ökande och att löpande återinvestera aktieutdelningar, inte ta stor hänsyn till hur situationen ser ut idag utan investera i välskötta företag som har en långsiktig trend att stadigt öka aktieutdelningarna. På lång sikt äger man då med tiden att självspelande piano där utdelningen till slutligen blir så stora som man en gång i tiden betalade för aktierna. Givetvis kanske det inte handlar om att gifta sig med sina aktier utan möjligtvis med tiden göra smärre omfördelningar. En långsiktig strategi behöver inte betyda att man inte säljer bolag.
Jag tycker nog att det finns mycket sympatiskt att ta fasta på i Millers resonemang och många mindre aktieägare har nog en strategi där man gärna vill ha ganska så frikostiga utdelningar. Många aktieägare ha säkert de senaste åren fått sina favoriter bland stockholmsbörsens företag. Samtidigt är det av stor vikt att man inte investerar i vad man skulle kunna kategorisera som ”självsvältande” bolag. Med självsvältande bolag menar bolag som de senaste åren egentligen delat ut mer pengar är vad som varit motiverat och klokt.
Ett antal fastighetsbolag (långt från alla dock) exempelvis har haft mycket stora utdelningar de senaste åren. Utdelningarna som man finansierat genom att fastigheter har stigit i pris och där man då har haft som policys att ex. vara 70% skuldsatta i relation till fastigheternas pris. Har priset på fastigheten gått upp med 10% så kan man ju då ta ut mycket stora utdelningar antingen när man säljer fastigheten eller helt enkelt att man får den omvärderad och då får en orealiserad vinst.
Men samtidigt kan man till viss del ifrågasätta det kloka i att dela ut mer pengar när man inte har ett större kassaflöde? Dett gäller ju inte heller bara fastighetsbolag utan även många andra bolag. Idag kan man ju (med facit i hand dock) ifrågasätta de stora och ständigt stigande utdelningar som gjorts även av ex. Volvo, SCA, Kungsleden och Eniro. Har man dela ut maten innan man själv riktigt ätit sig mätt?
Många bolag har helt enkelt delat ut en del av sina tillgångar till den graden att vinsterna nu blir lägre än vad som kunna uppbringas. Många notoriska utdelningshöjare som stadigt ökat utdelningen i 20-30 år har nu i surekonomin fått ett ordentligt hack kurvan till följd av lite väl stor optimism under de goda åren.
Samtidigt finns det också bolag som till sin natur som kan vara bra ”utdelningsbolag” men där pengarna kommer starkt cykliskt och detta bör tas med i värderingen. I goda tider blir det då mycket fina utdelningar medan det i sämre tider inte blir några utdelningar alls. Byggbolagen som ex. NCC är goda exempel på detta där man förra året delade ut 21 kr per aktie i utdelning, i år 4 kr och vill det sig illa kan det bli slopad utdelning och nyemission istället nästa år.
Samtidigt har det ju varit mycket kokt att NCC att dela ut pengarna istället för att i brinnande högkonjunktur expanderat verksamheten och köpt andra byggbolag då hade man verkligen haft problem idag. Men det krävs att det står en stark huvudägare som klokt kan förvalta de utdelade pengarna så att man i värsta fall kan få tillgång till kapital i usla tider. En helt renodlad byggrörelse kräver heller inte speciellt mycket pengar i fickan i relation till mången annan industri men är som sagt gravt cykliskt och det är fullt naturligt att många byggföretag också har en del fastigheter som man kan få lite kassaflöde av i dåliga tider.
Så slutligen ta gärna fasta på Millers investerings teorier men var försiktig så då inte investerar i bolag som svälter ut sig själv.
Det finns en klart läsvärd bok som heter ”the single best investment” av amerikanen Lowell Miller. Mycket kortfattat kan man säga att författaren förespråkar att man som aktieägare bör lägga sin besparingar i bolag där man idag får en god direktavkastning och där man kan anta att denna direktavkastning är stabil och med tiden ökande och att löpande återinvestera aktieutdelningar, inte ta stor hänsyn till hur situationen ser ut idag utan investera i välskötta företag som har en långsiktig trend att stadigt öka aktieutdelningarna. På lång sikt äger man då med tiden att självspelande piano där utdelningen till slutligen blir så stora som man en gång i tiden betalade för aktierna. Givetvis kanske det inte handlar om att gifta sig med sina aktier utan möjligtvis med tiden göra smärre omfördelningar. En långsiktig strategi behöver inte betyda att man inte säljer bolag.
Jag tycker nog att det finns mycket sympatiskt att ta fasta på i Millers resonemang och många mindre aktieägare har nog en strategi där man gärna vill ha ganska så frikostiga utdelningar. Många aktieägare ha säkert de senaste åren fått sina favoriter bland stockholmsbörsens företag. Samtidigt är det av stor vikt att man inte investerar i vad man skulle kunna kategorisera som ”självsvältande” bolag. Med självsvältande bolag menar bolag som de senaste åren egentligen delat ut mer pengar är vad som varit motiverat och klokt.
Ett antal fastighetsbolag (långt från alla dock) exempelvis har haft mycket stora utdelningar de senaste åren. Utdelningarna som man finansierat genom att fastigheter har stigit i pris och där man då har haft som policys att ex. vara 70% skuldsatta i relation till fastigheternas pris. Har priset på fastigheten gått upp med 10% så kan man ju då ta ut mycket stora utdelningar antingen när man säljer fastigheten eller helt enkelt att man får den omvärderad och då får en orealiserad vinst.
Men samtidigt kan man till viss del ifrågasätta det kloka i att dela ut mer pengar när man inte har ett större kassaflöde? Dett gäller ju inte heller bara fastighetsbolag utan även många andra bolag. Idag kan man ju (med facit i hand dock) ifrågasätta de stora och ständigt stigande utdelningar som gjorts även av ex. Volvo, SCA, Kungsleden och Eniro. Har man dela ut maten innan man själv riktigt ätit sig mätt?
Många bolag har helt enkelt delat ut en del av sina tillgångar till den graden att vinsterna nu blir lägre än vad som kunna uppbringas. Många notoriska utdelningshöjare som stadigt ökat utdelningen i 20-30 år har nu i surekonomin fått ett ordentligt hack kurvan till följd av lite väl stor optimism under de goda åren.
Samtidigt finns det också bolag som till sin natur som kan vara bra ”utdelningsbolag” men där pengarna kommer starkt cykliskt och detta bör tas med i värderingen. I goda tider blir det då mycket fina utdelningar medan det i sämre tider inte blir några utdelningar alls. Byggbolagen som ex. NCC är goda exempel på detta där man förra året delade ut 21 kr per aktie i utdelning, i år 4 kr och vill det sig illa kan det bli slopad utdelning och nyemission istället nästa år.
Samtidigt har det ju varit mycket kokt att NCC att dela ut pengarna istället för att i brinnande högkonjunktur expanderat verksamheten och köpt andra byggbolag då hade man verkligen haft problem idag. Men det krävs att det står en stark huvudägare som klokt kan förvalta de utdelade pengarna så att man i värsta fall kan få tillgång till kapital i usla tider. En helt renodlad byggrörelse kräver heller inte speciellt mycket pengar i fickan i relation till mången annan industri men är som sagt gravt cykliskt och det är fullt naturligt att många byggföretag också har en del fastigheter som man kan få lite kassaflöde av i dåliga tider.
Så slutligen ta gärna fasta på Millers investerings teorier men var försiktig så då inte investerar i bolag som svälter ut sig själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
