onsdag 19 mars 2008

Hur säkra är egentligen aktieindexobligationer?


De senaste åren har en ny sparform vid blivit mycket populär hos många sparare, Aktieindexobligationerna.

För att förstå aktieindexobligationernas som är det vanligast namnet på strukturerade kapitalgarantera de produkter popularitet måste man gå tillbaka till 80 och 90 talets finanshistoria. Under 80 och framförallt under senare delen av 90-talet ökade intresset för aktiesparande markant då världens börser under längre period haft mycket bra utveckling överlag. Antalet fond och aktiesparare ökade mycket kraftigt och allt mer satsade sparpengar i dessa sparformer. Tillväxtstjärnorna i Svenskt näringsliv var tex. medicinbolaget Astra och telekombolaget Ericsson bolag som dessutom bättre än de flesta bolag hade klarat av den svenska finanskrisen i början av 90-talet och som ofta fallet är så inträffar bubbelvärderingar i just de branscher som klarade av föregående kris bra. I slutet av 90-talet hade då bolag som dessa mycket höga värderingar, många optimistiska aktieägare och en tillväxttakt som började bromsa in. Fallet blev mycket tungt som vi alla känner till och mångas aktieportföljer krympte ihop betydligt under perioden 2000-2002. Skandaler som Skandia, ABB och kapitalförsäkringsboomen under 98-99 hjälpte dessutom till att få folk att börja avsky aktier och debatten om bankernas roffande på fondavgifter medförde att även den sparformen blev allt mer opopulär där många gamla allemansfonder som innehållit så mycket som upp mot 40-50% Ericsson kan man ju dessutom ställa sig frågan om hur det var med riskspridningen även i våra fonder.

Även om börsen de senaste åren återhämtat sig betydligt och givit mycket bra avkastning är det min uppfattning att aktiesparande har blivit än mer opopulärt. Nettoinflödet in i fonder har varit negativt nu under flera år, antalet aktieägare har minskat i rask takt då allt mer kapital har instutionaliserats och en fastighetsmarkand som verkat både mer stabil och givit bra avkastning har helt enkelt fått fler individer att satsa på sitt boende än på den riskfyllda börsen som många ser som en form av spel.

Samtidigt har börsens svängningar alltid en fascination och möjligheterna att göra bra vinster vill man ju inte stå utanför men framförallt vill man överhuvudtaget inte förlora några pengar! Några nya felinvesteringar som dom där Ericsson aktierna som banken rekomenderade blir det aldrig mer tal om…

Bankerna har givetvis följt med i denna utveckling och den stora tillväxtstjärnan på sparfronten har senaste åren varit olika kapitalförsäkrade sparformer och mest populär är Aktieindexobligationen som precis som de nu i USA kritiserade CDO obligationer en kombinationsprodukt där man har kombinerat olika finansiella instrument i syfte att få en produkt som ger ett kapitalskyddat belopp om ett antal år i kombination med möjligheter till avkastning om olika former av index utvecklas positivt. Sparformen har blivit så populär att många tom rekommenderat AIO istället för räntebärande sparande även om de mesta investerare säkerligen stått i valet mellan aktiebaserade investeringar eller AIO. Huvudargumenten har givetvis varit alla investerares våta dröm med låg risk och möjlighet till hög avkastning på samma gång.

Givetvis kan man som kritiskt granskade sparare förstå att avgifterna som man betalar på denna sparform överlag varit synnerligen höga då det i de flesta fall krävts att indexen som indexobligationerna baserats på stigit med över 10% för att ge någon avkastning alls till spararen. Indexen som produkterna baserats på har ofta inte heller varit totalavkastningsindex utan index utan kapitalöverföringar. Samtidigt kan det kännas attraktivt att veta att man maximalt förlorar en viss summa pengar samt att man har möjligheten precis som i fallet aktiefonder tjäna på att pengar om aktiemarkanden utvecklas bra.

I gårdagens DI kunde man läsa en liten men intressant notis om säkerheten med AIO som jag själv inte varit fullt införstådd med. Då AIO normalt inte sätts samman med standardiserade produkter som finns tillgängliga på markanden och ej heller produkter som investeraren blir ägare av (han/hon äger istället AIOn) innebär detta alltid att det finns en garant bakom varje AIO. Det normala är att garanten för produkten är banken som ger säljer AIOn men det kan även vara någon form av ”underleverantör” som en investmentbank eller liknande.

Frågan man då i dessa turbulenta tider kan ställa sig vad skulle hända om det värsta inträffade och garanten skulle hamna på obestånd? Enligt DI har te.x. tusentals svenskar investerat i AIO där garanten varit just nu aktuella investmentbanken Bear Stearns (de aktuella AIO skall visst har varit sålda av Penser fondkommission och Garantum). Om vi i en svensk bank har satt in kontanter på ett sparkonto täcker insättningsgaratinämden insättningar upp till 250 000kr om banken skulle gå i konkurs. Äger vi aktier eller obligationer i en depå hos en bank är dessa innehav våra egna och fullt flyttbara till annan bank och när det gäller ex. pensionsförsäkringar så finns det krav på bankerna utanför balansräkningen skall ha försäkringar som täcker det garanterade beloppet även om banken skulle konka. Fonder som en bank förvaltat likvideras normalt alt säjs till annat fondbolag så där är man alltid säker att få tillbaka sina pengar.

Med vad händer med en produkt som Aktieindexobligation om garanten går omkull? Jag skall villigt erkänna att jag inte har den minsta en aning! Enligt DI kan en situation uppstå att AIO blir helt värdelös utan minsta garanti även om jag skulle gissa på att någon form av restbelopp säkerligen borde kunna skakas fram av den konkursade banken. Om jag själv hade haft större belopp placerade i AIO skulle jag nu definitivt ställa frågan till den bank som garanterat min investering.

Själv investerar jag helst i så rena investeringar som möjligt och för mig är AIO inget alternativ.

7 kommentarer:

  1. Intressant. Det verkar märkligt att man inte får reda på vem man som AIO-köpare gör affär med. Om inte banken är ansvarig så borde de klart och tydligt tala om vem som är ens motpart.

    mvh Charlie

    SvaraRadera
  2. Mycket intressant inlägg som alltid! Tack för en bra blogg!

    SvaraRadera
  3. För alla AIO utges prospekt där det framgår vem som sår som emittent och garant för proddukten.

    Ex. Avana som enbart är en försäljare av kapitalskyddade proddukter har nu utestånde AIo från ex. Credit Suisse International, handelsbanken,Merril Lynch osv. men det är verkligen inte lätt som konsument av dess produkter att bedömma kreditrisken på emittenten...

    SvaraRadera
  4. blev själv paff när jag läste DI artikeln. har länge klankat ner på aktieindexobligationer av andra skäl (varför betala dyra pengar för en produkt du faktiskt kan skapa själv genom att kombinera ihop standardinstrument). Nu fick jag ytterligare vatten på min kvarn!

    Jag tycker vi ska ge en stor guldstjärna till den DI-reporter som skrev artikeln.

    SvaraRadera
  5. Kikar in en snabb sväng för att önska dig en Glad Påsk!

    SvaraRadera
  6. Tack för en intressant blogg!

    En liknande frågeställning som den som beskrivs för garantin för AIO är huruvida det finns någon garanti för sparare i normala fonder. Där har ju fonden ett substansvärde i form av t.ex en aktieportfölj. Om banken går omkull säljs då aktierna och pengarna går tillbaka till spararna eller tar konkursboet hand om fonden då den ju skulle kunna räknas som en av bankens tillgångar?

    SvaraRadera
  7. I det fallet likvideras fonden och innehavet tillfaller spararen. Någon risk med fondförvaltaren finns inte på detta och förvaltat kapital i ex. fonder ingår inte i balansräkningen på en bank.

    SvaraRadera

MediaCreeper