Vad skulle den sparbanksrörelsen i Östeuropa att göra?

Dagens stora ägarrockad där sparbanksstiftelsernas gemensamma ägarbolag förlorar kontrollen över Swedbank. Orsaken är likartad till fallet Mats O Sundqvist där allt för mycket lån i förhållande till tillgångarnas och där till slut långivarna fick kalla fötter och plockade in sina panter i detta fall aktier i Swedbank som har tecknats i nyemissionen, plus extra aktier som utgjorde säkerheten för detta lån. I stort sett blir man av med i alla swedbankaktier och stiftelsernas gemensamma ägarbolag för swedbanksaktierna kommer nu att avvecklas och varje enskild stiftelse kommer ta över spillrorna av ägandet. Sparbanksstiftelserna har haft till uppdrag att förvalta ägandet i Första sparbanken sedermera Föreningssparbanken och nu på slutet Swedbank samt också givetvis också den lokala sparbanken. Kvar blir nu bara de lokala sparbankerna. Banker som Bergslagens sparbank och Varbergs sparbank t.ex. Betydligt bättre skötta företag än Swedbank…

Jag tror ett grundläggande problem är att Swedbanks ägare (sparbanker och sparbanksstiftelser) inte tillräckligt mycket har ägnat sig åt god ägarstyrning. Den stora expansionen framförallt österut är främst driven av tjänstemän inom swedbank och på detta har sedan Swedbank agerat som om banken var den som ägade sparbankerna och inte tvärt om. Hunden har helt enkelt dragit så hårt i kopplet att ägaren nu tappat greppet. Idag med facit i hand är det säkerligen många som med efterklokhet funderar på vad Tomelilla sparbank skulle göra i Ukraina…

Det finns dock ett antal mycket stora förlorare i ägarkarusellen i Swedbank. Svensk kultur och idrott samt viss forskning. Jag är själv uppvuxen i en by med en stark och välskött sparbank (Utsedd till årets bank av tidningen privata affärer mitt under den svenska finanskrisen i början av 90-talet) Det är en bank som allt som oftast tjänat ganska bra med pengar och i och med att sparbanken ägdes utav en lokal sparbanksstiftelse så slussades dessa vinster tillbaka till det omgivande samhället. En idrottsklubb fick en klubblokal renoverad, en boulebana byggdes åt pensionärer, en läktare sattes upp i idrottshallen, hembygdsföreningen fick stöd och listan kan göras väldigt lång. Jag kan medge att jag är lite svag för detta sparbanksideal där vinstpengar stannar ”i bygden” och kan känna stora frågetecken med varför dessa lokala sparbanker skall driva en internationell affärsbank. Har man då inte tappat sina rötter?

Vinnare kan man också tänka sig det fanns ju några sparbanker som vägrade teckna aktier i nyemissionen och som idag har väl utvecklade kanaler för att kanske bedriva bankverksamhet utan Swedbank. Vem vet kanske klipps banden mellan sparbanker och Swedbank allt mer? Dessutom kanske vägen nu ligger öppen för sturukturaffärer?

Glädjande tillägg. "min gamla sparbank" (som jag dock inte är kund i) och dess stiftelse verkar dock ha klarat sig hyfsat bra. Fortfarande 700Mkr i obelånade tillgångar i stiftelsen och man har idag skickat ut ett pressmeddelande om att man fortsatt kan stötta bygden i olika projekt, man skickar i samma meddelande också ut informationen att "banken" är en av sveriges mest solida banker med en soliditet på ca. 22% (Affärsbankerna ligger runt 4-7%) och 1Mdr i likviditetsreverv (vi pratar om 8 bankontor). Banken är också helt fristående från Swedbank och har i dagarna beslutat sig för att sluta sälja swedbanks försäkringar utan istället samarbeta med ett lokalt försäkringsbolag.

Nästan så man blir nostaglisk..